Startsida / Inlägg

The race is on

av Henrik Ståhl
Milos Raonic jagar poäng i Bangkok. FOTO: BILDBYRÅN
Milos Raonic jagar poäng i Bangkok. FOTO: BILDBYRÅN

Mycket under årets höstsäsong kommer, fullt naturligt, att handla om slutspelsracet.

Det som just nu pågår mellan en handfull spelare i topp 10-segmentets nedre regioner.

Mer än till exempel förra året, då de nio främsta spelarna på rankningen (dåvarande världsnian Janko Tipsarevic ersatte skadade Rafael Nadal) i princip var helt ohotade.

Ja, i stället påminner årets race mycket mer om 2011. Ungefär vid den här tiden för två år sedan var Tomás Berdych världstia. Gaël Monfils var nia och var alltså reserv för sexan Robin Söderling (som ju spelade sin till dags dato sista match i Båstad drygt tre månader tidigare).

När det sedan var dags för World Tour Finals hade Berdych klättrat upp till sjunde plats (och frånvarande Söderling sjunkit till plats 13) och Tipsarevic ersatte Andy Murray efter att skotten tvingats dra sig ur på grund av skada efter blott en match i gruppspelet.

Även då var en handfull spelare involverade i streckstriden: Berdych, Monfils, Mardy Fish (slutade åtta), Nicolás Almagro (10), Juan Martín del Potro (11), Gilles Simon (12). Dessutom skiljde det bara ynka 15 poäng mellan världsnian Tipsarevic (som alltså blev förstareserv) och Almagro.

Men låt oss nu blicka framåt i stället för att kika i backspegeln.

Richard Gasquet. FOTO: BILDBYRÅN
Richard Gasquet. FOTO: BILDBYRÅN

Det skiljer i skrivande stund drygt 600 poäng mellan världsnian Richard Gasquet och världselvan Milos Raonic (som är en av huvudutmanarna utanför topp 10).

Som ni redan vet kan det alltså räcka med att sluta nia för att kvalificera sig för World Tour Finals, eftersom nyopererade Andy Murray med stor sannolikhet tvingas dra sig ur. Vilket ju alltså innebär att varenda liten poäng under hösten är livsviktig för spelarna runt 10-strecket.

Efter helgen kommer Raonic att ha knappat in på Gasquet. Detta efter att kanadensaren slagit ut en av sina slutspelsrivaler i semifinalen i Bangkok i dag. En imponerande seger, inte minst med tanke på vad som står på spel.

Hardcourt inomhus passar ju Raonic väldigt bra eftersom han får väldigt hög utdelning i egen serve. I kvarten mot Feliciano Lopez (6-4, 6-3) var han helt omutlig. Han hade lite större bekymmer mot Gasquet i dag. Blev bruten, tappade första set och fick inga helt enkla game med sig i egen serve i andra set.

Men framför allt – han returnerade katastrofalt dåligt. Vid ställning 5-5 hade han bara vunnit två poäng i Gasquets serve. Två poäng på fem returgame, alltså. Rysligt dåligt. Man hade inte direkt väntat sig att Gasquet av de båda skulle vara den som bärgade game efter game blankt i egen serve.

Vid ställning 6-5, som från ingenstans, gjorde dock Raonic plötsligt ett kanongame i Gasquets serve. Spelade sig fram till 0-40 och tre setbollar – av vilka han bara behövde en. Han bröt alltså blankt och bärgade fyra av totalt endast sex poäng i världsnians serve i just det gamet.

Det är otroligt starkt gjort, måste sägas. Raonic har ju svajat på det mentala planet under året, men i dag var det i just det avseendet han imponerade mest. När han väl servade bra så spelade han också bra, vilket brukar vara fallet med 22-åringen. Och servade bra, det gjorde han alltid i de absolut viktigaste lägena.

Han hade visserligen inga breakbollar mot sig i det där andra setet, men tappade flera gånger 30-0 och 40-0, och hamnade ofta i 15-30-lägen och 40-40.

I avgörande set kändes det som att Raonic hade momentum på så sätt att han var självsäker i egen serve. Han plockade visserligen bara sju poäng i Gasquets serve (nästan lika bedrövligt som i andra set) men förvaltade en av två breakbollar – vilket räckte för seger: 3-6, 7-5, 6-4.

Gasquet vann för övrigt poängen totalt: 89-81. Raonic dundrade in 23 ess. Har man en så svårhanterlig kan man onekligen kosta på sig ett gäng rysligt dåliga returgame…

I finalen möter han hur som helst Tomás Berdych, som krånglade sig förbi Gilles Simon. Knappt tre timmar stod de på banan. Simon, som ju har ganska lätt för kraftfulle Berdych, vann första set i tiebreak men blev överkörd i andra.

I avgörande set tog Simon en 2-0-ledning men Berdych bröt tillbaka redan i nästa game. De följdes sedan åt till 5-5, då Berdych bröt blankt efter ett svagt servegame från fransmannen (och en läcker passering vid 0-40 på en helt okej stoppboll från Simon).

Berdych tappade sedan till 0-40 när han skulle serva hem matchen vid 6-5 men smällde in fem raka poäng och fick äntligen revansch efter tre raka förluster mot Simon (som dock leder med 5-3 totalt i inbördes möten).

Tomás Berdych. FOTO: BILDBYRÅN
Tomás Berdych. FOTO: BILDBYRÅN

Intressant att Berdych har så svårt för Simon ändå, med tanke på att hans spel passar så bra mot Andy Murray. Nu är inte Murray och Simon identiska spelare direkt, men de har likvärdiga counterpunchande egenskaper. Fransmannen lyckas helt enkelt skära av Berdychs vinklar, störa hans matchrytm, hacka sönder tempot och sätta press.

Nog för att Simon är en skicklig inomhusspelare, som tycks trivas väldigt bra med den lite lägre (men till skillnad mot på gräs väldigt förutsägbara) bollstudsen, men Berdych är själv ingen novis på området. Intressant maktförhållande dem emellan, helt enkelt.

Tror mycket handlar om det mentala. Simon har lyckats jobba sig till det psykologiskt övertag och gör Berdych osäker med sitt taktiska kunnande. Mycket är vunnet när man får Berdych ur balans. Tjecken har liksom ingen plan b, så han är helt beroende av att ha ren bollträff, säker serve och bra flow i sitt spel.

Vilket ju gör den här segern rätt imponerande ändå, trots att Berdych var favorit på förhand. Mentalt starkt av honom att snabbt reparera skadan efter att ha tappat sitt första servegame i skiljeset och sedan rädda upp 0-40 vid ställning 6-5. Undrar om han inte hade torskat tiebreaket om han tappat serven där.

Nåväl.

Blir en intressant final i morgon. Raonic vann deras hittills enda möte, i Cincinnati förra året (6-4, 2-6, 6-2). Raonic gjorde en väldigt bra match då, vill jag minnas. Gynnades av det ganska snabba underlaget i Cincy och kommer gynnas ännu mer under taket i morgon.

Frågan är vem som vinner den mentala kampen. Raonic borde vara något hungrigare än Berdych, eftersom han jagar både poäng och sin andra titel för säsongen. Berdych å sin sida kan spela lite mer avslappnat eftersom han i princip redan är klar för World Tour Finals (spelar även han för sin andra titel i år).

* * *

Julien Benneteau har åtta raka finalförluster. I Kuala Lumpur hoppas han äntligen få bärga sin efterlängtade första buckla i karriären. FOTO: BILDBYRÅN
Julien Benneteau har åtta raka finalförluster. I Kuala Lumpur hoppas han äntligen få bärga sin efterlängtade första buckla i karriären. FOTO: BILDBYRÅN

I Kuala Lumpur bjuds vi på en riktig skrällfinal i morgon: 33-rankade veteranen Julien Benneteau mot 77-rankade doldisen Joao Sousa. Det här blir alltså Benneteaus nionde ATP-final – han har hittills förlorat åtta raka (den senaste i Rotterdam i början av året).

Var ju i final här 2012 men föll då i tre set mot Juan Mónaco (7-5, 4-6, 6-3).

Joao Sousa. FOTO: BILDBYRÅN
Joao Sousa. FOTO: BILDBYRÅN

Joao Sousa har å sin sida aldrig tidigare spelat en ATP-final och var så sent som i maj rankad 123 i världen. Det är nog ingen överdrift att säga att han fick lite av ett genombrott förra veckan då han tog sig till semifinal i St. Petersburg (förlust mot Guillermo Garcia-Lopez) men lade grunden till de senaste två veckornas framgångar i US Open (förlust mot Novak Djokovic i tredje omgången).

Han har verkligen kommit från ingenstans, 24-åringen. Spelade en del på ATP-nivå förra året men gjorde inget väsen alls av sig. Har ju spelat väldigt bra i St. Petersburg och framför allt Kuala Lumpur (slog ut en underpresterande David Ferrer i raka set i kvarten och Jürgen Melzer i semifinalen).

Men det går så klart inte att säga annat än att det här är Benneteaus bästa chans någonsin att äntligen bärga den där ack så efterlängtade första ATP-titeln.

Benneteaus finalfacit så här långt:

Skärmavbild 2013-09-29 kl. 01.06.48

Ja, man unnar ju faktiskt Benneteau den där titeln. Om inte annat så för lång och trogen tjänst.

Samtidigt vore det grymt kul om Sousa kunde kröna den här sensationella skrällveckan med sin första titel i karriären.

Även den här finalen lär vara en nervdallrande kamp. Benneteau har rutinen men tycks också ha någon sorts finalförbannelse över sig, vilket så klart påverkar psykologiskt. För Sousa är det här den hittills överlägset viktigaste matchen i karriären.

Lättare sagt än gjort för båda att hålla nerverna i styr, alltså.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB