Han hade 1-8 i inbördes möten mot David Ferrer inför gårdagens kvartsfinal – och dessutom inte tagit sig till en Grand Slam-semifinal sedan Wimbledon 2007.

Lägg därtill en långkörare mot Milos Raonic i åttondelsfinalen (kryddat med en välkänd brist på både fysisk och mental uthållighet) och oddsen såg på förhand inte överdrivet ljusa ut.

Men Richard Gasquet fortsätter överraska i årets US Open.

Och framför allt imponera.

I de första två seten spelade han helt perfekt: taktiskt enkelt, varierat och med fokus på säkerhet. Han utnyttjade effektivt Ferrers svaghet – backhandhörnet – med sin loopade cross court-backhand och växlade tempo i precis rätt ögonblick.

Hans sätt att konstruera poängen, främst genom att med en perfekt balans mellan percentage tennis och tempoväxlingar/variation öppna upp ytor för framför allt sin raka backhand down the line men också med press i sidled följt av nätruscher (där han fick visa prov på sitt eleganta volleyspel), var väl avvägd och det var just på det taktiska han fick högst utdelning.

Det är inte som att han inte försökt spela så här mot Ferrer tidigare, men denna strategi kräver både tålamod och uthållighet – något Gasquet som sagt lidit brist på genom åren. Att han nu äntligen börjar få ordning på den fysiska biten var tydligt i går.

Även jämnheten fanns där. Trots att han förlorade tredje och fjärde set, och därmed tappade sin komfortabla 2-0-ledning, spelade han aldrig direkt dåligt. I stället var det Ferrer som lade i en högre växel och angrep världsnians strategi med högre intensitet, och Gasquet förlorade vissa avgörande game i de seten med små marginaler.

Grädden på moset var femte set, där vi fick bevis på att han även utvecklats enormt på det mentala planet (vilket åttondelsfinalen mot Raonic var ett smakprov på). I stället för den typiska nedvikningen fick vi i stället se en beslutsam Gasquet med stort självförtroende stänga matchen i egen serve och säkra sin första GS-semifinal på sex år.

6-3, 6-1, 4-6, 2-6, 6-3.

För att han ska ta sig till sin första Grand Slam-final i karriären krävs dock ett smärre mirakel – i semin möter han nämligen till synes oslagbara Rafael Nadal, som blåste landsmannen Tommy Robredo fullständigt av banan i sin kvartsfinal: 6-0, 6-2, 6-2.

10-0 i inbördes möten och tolv raka set till Nadal (sist Gasquet tog set mot världstvåan var i Canada Masters 2008). Känns på förhand som mission impossible.

Men å andra sidan, so did kvartsfinalen mot Ferrer.

* * *

Ett intressant stickspår angående Gasquets seger är att han håller uppluckringen av Big Four-dominansen (en dominans som i Nadals frånvaro upprätthölls av Ferrer) i GS-sammanhang vid liv. Som jag skrev på Twitter i går hade de fyra toppseedade spelarna inför gårdagens kvartsfinaler lagt beslag på 9 av 12 GS-semifinalplatser.

De tre spelare utanför den seedade fyrklövern som tagit sig till GS-semi är Jo-Wilfried Tsonga (Franska öppna, sjätteseedad), Juan Martín del Potro (Wimbledon, åttondeseedad) och Jerzy Janowicz (Wimbledon, 24-seedad).

Gasquet blir alltså den blott fjärde i år – vilket innebär att fyrklövern ”bara” stoltserar med 10 av 14 (71 procent) av GS-semifinalplatserna (kan bli 12 av 16, alltså 75 procent, efter kvällens drabbningar).

* * *

83-rankade Flavia Pennetta skrällslog 13-rankade Roberta Vinci i raka set: 6-4, 6-1. 31-åringen är därmed klar för sin första Grand Slam-semifinal i karriären.

Väldigt bra match av Pennetta. Spelade väldigt aggressivt och satte enorm press på Vincis backhandsida. Vinci har ju en väldigt effektiv slice och förmåga att hitta riktigt snäva vinklar cross court, men Pennetta hade inga problem alls med att hantera den där backhandslicen (som Vinci ofta överanvänder).

I karriärens första GS-semi möter hon Victoria Azarenka, som enkelt avfärdade Daniela Hantuchova: 6-2, 6-3. Ska bli väldigt intressant att se vad Pennetta kan åstadkomma mot världstvåan. Blir mycket svårare för henne att slugga sig igenom Azarenkas försvarsmur, men hon har onekligen de offensiva vapnen för att sätta ”Vika” på prov.