Söndag – vilket (nästan) alltid betyder finaler i ATP-sammanhang.

Det blir alltså Jonas Björkman/Robert Lindstedt mot Aisam-Ul-Haq Qureshi/Jean-Julien Rojer i dubbeln.

Så klart en riktig praktsmäll om Björkman/Lindstedt vinner, sett till hela turneringen. Att som 41-åring göra sin första turnering på fem år och ta sig hela vägen till final… Det är starkt. Minst sagt.

Och det är ju inte på något vis så att han varit i vägen för Lindstedt, om man säger så. Han har snarare varit den bättre av de båda (om man bortser från den lite svajiga serven).

Ska väl inte vara någon omöjlighet för dem att gå hela vägen? Björkman har ju vinnarinstinkten. Även Lindstedt har rutin i dessa sammanhang. Vore riktigt kul om Björkmans minicomeback slutade med konfettiregn och guld.

* * *

David Ferrer mot Grigor Dimitrov i singeln.

Förstaseedade världstrean mot framtidslöftet.

Det trodde jag verkligen inte inför turneringen. Inte ens inför semifinalerna (där jag ju tippade seger för Benoit Paire och Ernests Gulbis).

Riktigt bra match av Gulbis, för övrigt. Styrde och ställde med sin högoktaniga offensiv och var faktiskt spelmässigt överlägsen Ferrer, fram till 4-4, 15-40 i andra set.

De två missade breakbollarna blev ödesdigra för Gulbis. Efter det gick luften ur honom totalt. Han blev bruten i nästkommande game och förlorade på så vis setet, och i avgörande rann det iväg: 3-6, 6-4, 6-1 till Ferrer.

Kändes som att Gulbis var en hårsmån från att vinna, men spanjoren gjorde det riktigt bra. Han lät sig inte skrämmas av lettländarens kanonad från baslinjen, utan spelade på säkerhet och nötte på så vis ner sin motståndare. Som han så ofta gör. Ett styrkebesked, förstås. Bådar gott inför finalen.

Även Dimitrov vände underläge i sin match. Hade lite svårt att komma in i matchen och vänja sig vid Paires varierade slagregister och oförutsägbara placeringar, och tappade första set. Tog dock över matchbilden överhand och avslutade väldigt starkt: 4-6, 6-2, 6-2.

Nu var Paire visserligen hans första riktigt tuffa motståndare i turneringen, men tycker att Dimitrov imponerat under veckan.

Så pass att han kan slå Ferrer?

Tja, varför inte. Han har de offensiva vapnen för att pressa tillbaka spanjoren och visade i sina inledande matcher och de två sista seten mot Paire en stabilitet som han inte har för vana att bjuda på.

Men.

Ferrer är Ferrer, och efter den där inledande matchen mot Jack Sock – där han strösslade hela hallen med oprovocerade misstag – har han övertygat. Det är ingen lätt uppgift att slå Gulbis när lettländaren är på det spelhumöret, ens för en världstrea, men han gjorde det bästa av situationen och bjöd på en solid insats.

Framför allt blev han inte stressad när Gulbis satte press ut mot backhandrutan. Där tenderar han ofta att försöka runda bollen och slå inside out-forehand, vilket lämnar hela banan öppen. En farlig taktik på hardcourt mot en så pass offensiv spelare som Gulbis.

Nej, i går litade han i stället på sin backhand. Spelade överlag avslappnat och satsade på säkerhet, och bra längd framför ren styrka. Han kommer säkerligen att spela likadant i dag, och i första hand fokusera på att trötta ut Dimitrov. Stressa fram misstag. Precis som mot Gulbis.

En av Dimitrovs största brister är hans uthållighet och oförmåga att spela effektivt. Om bensinen tar slut i andra set blir det enormt svårt för honom att vinna den här matchen. Ferrer lär inte bjuda på lika mycket enkla poäng som Novak Djokovic gjorde i Madrid tidigare i år.

Jag tror därför på Ferrer i den här matchen. Han var så pass stabil mot Gulbis att jag inte har anledning att tro annat än att han kommer spela sitt klassiskt trygga och säkra spel.

Däremot vore det onekligen kul om Dimitrov fick vinna sin första titel i karriären. Och vad vore i så fall mer passande än att göra det i Sverige, där han dels blivit ”fostrad” av svenska tennisakademien Good to Great (som han lämnade i somras efter tio månaders samarbete) och dels har en stor fanbas.