Dagens huvudnummer är utan tvekan åttondelsfinalen mellan Joachim ”Pim-Pim” Johansson och Milos Raonic.

Förra generationens servekanon mot dagens. Det här känns verkligen som höjdpunkten på hela veckan. Det enda som kan toppa den här matchen vore en final mellan Pim-Pim och Jerzy Janowicz, eller David Ferrer. (För egen del skulle även en final mellan Janowicz och Raonic smälla lite lite högre, om ni ursäktar ordvitsen.)

I övrigt då?

Vi tar en titt:

Om det inte vore för Pim-Pim hade det här faktiskt kunnat vara en ganska avslagen tillställning. Inte på något vis tråkig. Men lite avslagen.

Jag menar, tänk om Raonic fått möta Alejandro Falla i stället? Sanslöst sömnigt.

Ernests Gulbis mot Igor Sijsling är en ickematch på papperet, men man vet aldrig med Gulbis. Visserligen visade lettländaren positiva tendenser mot Jeremy Chardy. Inte så mycket spelmässigt som att han faktiskt ville vinna den matchen, faktiskt. Det är inte alltid han vill det, 25-åringen.

Sijsling är en duktig ATP-spelare med ett spel som i grunden lämpar sig för snabba underlag och han har hyfsade resultat inomhus, men det är ju på gräs han kommer till sin rätt. På hardcourt är han i regel kanonmat för en spelare av Gulbis kaliber. Förutsatt att Gulbis vill vinna, som sagt.

* * *

Jarkko Nieminen mot Fernando Verdasco kan bli kul. Nieminen körde faktiskt över Verdasco fullständigt i Indian Wells i våras (6-1, 6-0), men det var ju mitt i spanjorens avgrundsdjupa formsvacka.

Med tanke på hur Verdasco blåste slitvargen Dodig av banan när han bestämde sig för att gasa på i går så borde Nieminen få det hett om öronen.

* * *

Vad finns det att säga om Grigor Dimitrov mot Jan-Lennard Struff? Inte mycket mer än att Dimitrov ska vinna den matchen. Trots att han inte var särskilt bra mot Marius Copil i förstarundan. Han ska kunna spela på den nivån och ändå bärga en förhållandevis enkel seger.

* * *

David Ferrer mot Bernard Tomic hade kunnat bli en riktigt intressant historia, om Tomic valt att faktiskt försöka spela tennis (han hade garanterat slagit Jack Sock om han gjort det). Nu kommer vi i stället att få sen en Jack Sock som förtvivlat försöker slå igenom Ferrers försvarsmur, utan att riktigt lyckas.

Det ska sägas att Ferrer är i gräslig form. Det öppnar ju lite för Sock, naturligtvis. Men tillräckligt? Nej, jag tycker inte det. Amerikanen imponerade inte direkt mot Tomic – vilket så klart har att göra med att Tomic inte kämpade över huvud taget, men så fort australiern faktiskt valde att halvkämpa lite så var det han som styrde spelet.

Om Sock hamnar i passagerarsätet mot Ferrer är han rökt. Stor risk att det blir så, om Ferrer håller nere sina oprovocerade misstag. Spanjoren är dessutom en alldeles för bra returtagare för att Sock ska kunna få så hög utdelning i egen serve som han behöver.

Nej, det krävs helt enkelt att Ferrer gör ännu en plattmatch för att han ska missa kvartsfinalen.

* * *

Och så sist men absolut inte minst, alltså: Pim-Pim mot Raonic.

Till att börja med: Jäklar vad det kommer att smälla. Det kommer liksom att dåna i hela hallen i kväll.

Raonic har den klart hårdaste serven av de båda, det går inte att sticka under stol med. Av Pim-Pim har vi hittills bara fått se toppen av isberget.

Jag menar, visst var det imponerande när han smällde in ett ess i andraserve i 219 km/h, men han peakade någonstans runt 220. Det får ju anses ganska hårt.

Well. Raonic kan utan problem smaska in förstaservar i uppåt 240. Det är också ganska hårt. Ganska så jättehårt.

Det råder Pim-Pim-feber i Stockholm, med all rätt, men den gör oss också lite berusade och hemmablinda. Att han är en servekanon går inte att argumentera emot, för det har han varit hela sin karriär. Men publiken var liksom tokimponerad så fort han drog in en serve i över 200 km/h.

När sedan Copil dundrade in en i 235 i sin match mot Dimitrov, som spelades direkt efter den mellan Pim-Pim och Falla, fick han inte mer än en halvhjärtad applåd. Det var dessutom inte hans enda serve som noterade 230 km/h.

Men jag tror som sagt att vi bara fått se toppen av isberget. Att Pim-Pim sparat sitt allra mest bländande fyrverkeri till den här matchen, mot Raonic. För han kommer verkligen behöva ladda varenda vapen i bössan med skarp ammunition.

Det brukar rent allmänt snackas mycket om Raonics usla grundspel, och det är inte konstigt – just grundspelet är kanadensarens största svaghet. Han är helt enkelt som mest sårbar när det blir spel om bollen.

Men att han är helt ofarlig när han inte själv servar är en sanning med modifikation. För något år sedan var han visserligen extremt passiv i sitt försvarsspel, hade svårt att sätta press och spelade med väldigt små marginaler i både attack- och kontringsspel.

Nu, sedan han anlitade Ivan Ljubicic som tränare, har han dock förbättrat sitt försvarsspel avsevärt. Han har en mer sansad shot selection och är generellt mycket mer balanserad i sin defensiv (förutom i returtagandet, där är det fortfarande fullt ös medvetslös som gäller).

Det ska också sägas att Pim-Pims spel passar Raonic ganska bra. Det är flackt, det är hårt – och inte särskilt varierat. Jämför med Tomás Berdych, som visserligen inte har en lika tung serve som Pim-Pim, men som även han spelar väldigt flackt och offensivt. Honom slog Raonic i raka set i finalen i Thailand för några veckor sedan.

Att oddset på Pim-Pim sjunkit från dryga 4,20-4,40 till 3,50 är dock inte särskilt konstigt. Han har trots allt imponerat, även om motståndet hittills inte varit mycket att hänga i julgranen. Med tanke på att Raonic är en svag returtagare finns det stor chans för tiebreak, och där kan vad som helst hända (Raonic förlorar i snitt vartannat tiebreak han spelar).

Men att han skulle ha stor chans att vinna… Nej, så tycker inte jag att det känns. Inte så länge Raonic känner sig fräsch och fysiskt fit. Det som talar för Pim-Pim är i så fall att Raonic kan vara sliten och lite ur gängorna mentalt på grund av sitt tuffa schema de senaste veckorna.

Sen är det så klart inte busenkelt att slå någon som stöttas helhjärtat av snart sagt varenda kotte på läktarna.

Vad som talar för Raonic är hans jakt på slutspelsplats. Han behöver poängen och valde att tacka ja till wild card, vilket tyder på att han är i tillräckligt bra form för att han ska anse sig själv ha goda chanser att vinna hela turneringen. Det är därför inte troligt att han gör en plattmatch.

Och om Raonic inte underpresterar, då måste han hållas som favorit i denna matchup.

Pim-Pim må vara ett fysiskt fenomen och i enastående bra form med tanke på att det var flera år sedan han spelade tennis på den här nivån.

Men att han ska slå en världselva och servekanon av den kalibern utan att denne är lite ur form… Nej, jag säger inte att det på något vis är omöjligt för Pim-Pim att vinna, men jag tycker faktiskt att Raonic ska vinna det här om han inte låter sig knäckas av publiken.