Rafael Nadal mot Novak Djokovic.

Världsettan mot världstvåan.

Ett mer passande avslut på ATP-touren hade vi ju knappast kunnat få. Tillsammans har spanjoren och serben bärgat tre av årets fyra Grand Slam-bucklor och överlägsna åtta av nio Masters-titlar.

Nadal har åstadkommit en comeback utan dess like och Djokovic har tillryggalagt en fläckfri höst med 21 segrar och 0 förluster sedan US Open.

Det är med andra ord ingen slump att det är ett nytt kapitel i tennisvärldens just nu mest intressanta och relevanta rivalitet som skrivs i London i kväll.

Så, vad har vi att vänta oss?

Förhoppningsvis ett rafflande avgörande.

Sett till formen går det inte att säga annat än att Djokovic har ett övertag, trots att han tappade tre set i gruppspelsfasen medan Nadal bara tappade ett (mot Tomás Berdych). Djokovic har 21 raka segrar sedan US Open-finalen (mot just Nadal) och har sett extremt motiverad ut under slutspelet.

Så även Nadal, men han har inte imponerat lika mycket spelmässigt. Han sliter och krigar, och han spelade väldigt smart mot Roger Federer i gårdagens semifinal, men det är ändå tydligt att inomhushardcourt inte är hans paradgren.

Samtidigt vet vi att Djokovic är världens just nu bästa hardcourtspelare i största allmänhet och att serben är ungefär lika skicklig inomhus som utomhus på underlaget.

Djokovic har dessutom mer finalrutin i de här sammanhangen – det här blir hans totalt tredje World Tour Finals-final och han har redan vunnit två titlar (2008, 2012). Nadal har å sin sida bara nått final vid ett tidigare tillfälle, 2010 (förlust mot Federer), och har aldrig försökt dölja sin aversion mot att slutspelet spelas inomhus – hans klart sämsta underlag.

Nadal, som redan har vunnit alla stora titlar utom just den här, lär nog se det här som sin klart bästa chans att komplettera sin samling med den buckla som saknas: Han är i sin åldersmässiga prime, spelmässigt har han i år troligen varit bättre än någonsin och han har hittat ett spel som under säsongen gett honom fyra titlar på hardcourt (Indian Wells, Montréal, Cincinnati, US Open).

Han har dessutom under 2012 och 2013 lyckats vända på steken mot Djokovic och vunnit tre av deras fem senaste möten (dessutom de två viktigaste segrarna: US Open-finalen och Franska öppna-semin) så han kommer att gå in i den här finalen med självförtroendet på topp.

Spelmässigt tror jag att Djokovic kommer att spela så aggressivt som han gjorde i finalen i Peking. Förmodligen leta lägen att slå sin inside out-forehand mot Nadals backhand (ett slag han nyttjar alldeles för sällan), men framför allt sätta hög press i sidled.

Med tanke på hans väldigt goda form och succébetonade höst kan man utgå ifrån att Djokovic kommer att spela så där tryggt och tålmodigt som han gjorde under 2011. Inte försöka stressa fram winners som han gjort under några av deras möten sedan dess.

Risken är att Nadal blir väldigt passiv. Det kommer inte att funka i kväll, inte inomhus på hardcourt mot Djokovic. Han måste kliva fram som han gjort i Indian Wells, Montréal, Cincinnati och US Open. Försvara sig aggressivt, försöka ta kommandot i duellerna och inte låta Djokovic diktera spelet från baslinjen.

Serven är faktiskt en av spanjorens största svagheter i kväll. Han har servat smart men inte jättebra under slutspelsveckan. Nu möter han en av tourens tveklöst bästa returtagare.

Lite skillnad att serva mot honom jämfört med mot Berdych, Federer och Stanislas Wawrinka (David Ferrer är visserligen generellt fantastisk returnerare, men var helt under isen i London). Samtidigt har Djokovic överlag servat stabilt, särskilt mot Wawrinka i semifinalen. Nadal kommer verkligen inte ha råd att tappa break i avgörande lägen, som han gjorde mot Federer i går (när han skulle serva för första set).

Dessutom tror jag att Nadal kommer bli tvungen att använda sin backhandslice mer än han hittills gjort. Djokovic kommer att kunna exploatera Nadals backhand på ett helt annat sätt än Federer mäktade med i går.

Som vanligt kommer vi säkerligen att bjudas på en matchbild som böljar fram och tillbaka. Aggressiv offensiv som varvas med välavvägt försvarsarbete.

Med tanke på att det ändå står ganska mycket på spel i den här matchen – Nadal vill bärga sin första slutspelsbuckla och Djokovic vill ha revansch efter att ha förlorat både US Open-finalen och förstaplatsen på rankningen mot sin ärkerival, om inte annat så för att sätta tonen inför 2014 – så har det här mötet faktiskt stor potential att gå till ett avgörande set.

Jag utgår liksom ifrån att båda verkligen ger sitt yttersta för att vinna.

Vem som till slut gör det?

Djokovic.

Som han sett ut under hösten och den gångna veckan… Det är som att han transformerats till den unstoppable force han var under 2011.

Då kan inte ens ett spanskt immovable object hindra hans framfart.