Roger Federer avfärdade Richard Gasquet enkelt: 6-4, 6-4. Inte det minsta oväntat.

Det var däremot hans miniutbrott efter att ha räddat breakboll med en lobb i andra set (se klipp ovan). Poängen inleds med en grym retur från Gasquet, som direkt får ett övertag och jobbar sig fram på nät men slår en halvdassig backhand.

Federer krånglar sig ur den jobbiga situationen med en backhandlobb – och skriker ”fuck off” efter att ha bärgat poängen.

Oklart till vem han skriker detta. På klippet ser det faktiskt ut som att han vänder sig mot någon, men flera twittrare hävdar bestämt att det var riktat mot honom själv.

Federer's "Fuck off" was a against himself after a lob.

— chiara gambuzza (@ChiaraGamTWI) November 7, 2013

@Felipe_W_G Because he was playing so bad.Scroll himself maybe but there isn't crowd in the direction he looks to.

— chiara gambuzza (@ChiaraGamTWI) November 7, 2013

Hur det än är med den saken så vann schweizaren som sagt väldigt behärskat och håller därmed drömmen om avancemang till semifinal vid liv.

Novak Djokovic drämde i sin tur precis in matchbollen mot Juan Martín del Potro – en för argentinaren otagbar rak inside out-forehand – och tog i och med det sin andra raka tresetsseger: 6-3, 3-6, 6-3.

En på många sätt väldigt typisk match. Djokovic inledde klart bäst. Jäklar vad stabil han var i första set. Fantastisk bollträff, grymt fotarbete, solid defensiv, aggressivt attackspel, stabilt servande. Världsfemman å sin sida var trögstartad i kväll. Bjöd på ovanligt mycket hulkgruntande (ni vet, när han grymtar så där högt och aggressivt när han smäller till bollen extra hårt) men med begränsat resultat.

11 oprovocerade misstag är visserligen inte så mycket, men med bara 8 winners ger det en svag ratio – särskilt för att vara del Potro.

Men, som så många gånger förr höjde sig argentinaren i andra set, medan Djokovic slappnade av en smula. Riktigt riktigt bra andra set av del Potro. Servade kassaskåpssäkert (slog in 79 procent förstaservar och vann 80 procent av dem), dundrade in 10 winners och bara 4 oprovocerade misstag, och vann sin enda breakboll.

Djokovic servade visserligen fortsatt bra och var generellt inte nämnvärt sämre än i första set, men fick väldigt lite utdelning i sina returgame – till stor del på grund av att världsfemman servade så bra.

I tredje set hade del Potro två breakbollar vid ställning 1-1, 15-40. Djokovic räddade den första med ett ess och den andra brände del Potro med en rak ”running forehand” som landade några centimeter utanför sidlinjen.

Då kom också argentinarens dipp som ett brev på posten. Alltså, det måste ju ha varit psykologiskt, men det kändes som att han plötsligt blev jättetrött och fick problem både med serven och baslinjespelet. Under hela matchen hängde han liksom med Djokovic väldigt bra i baslinjeduellerna (vilket han brukar göra). I första set saknades den tyngd han hade i andra set och han förlorade 80 procent av duellerna som var nio slag eller mer, men han var trots den siffran inte totalt utspelad.

Efter den där missade breakmöjligheten kändes det som om Djokovic hela tiden hade ett övertag när bollen kom i spel.

Och det gjorde den ofta. Argentinaren kollapsade nämligen fullständigt i egen serve och var vid något tillfälle nere på under 40 procent förstaservar. Svarade för ett otroligt svagt servegame vid ställning 3-2 och blev bruten blankt. Resten av matchen blev inte mer än en transportsträcka för Djokovic, som bärgade avgörande set lugnt och behärskat.

84-69 i poäng totalt är betydligt mer överlägset än vad matchsiffrorna antyder, och det beror till stor del på det där tama tredje setet.

Den här matchen utgör således ett praktexempel på hur extremt viktig serven är för del Potro. Djokovic servade väldigt jämnt (gjorde bara ett par svaga servegame under hela matchen) och vann över 70 procent av poängen i egen serve i samtliga tre set. I tredje set, som han alltså vann så enkelt, slog han bara in 60 procent förstaservar (att jämföra med 74 procent i första set och 72 procent i andra) men vann 82 procent av dem.

Medan del Potro bara slog in 57 procent förstaservar och vann 66 procent av dem.

Ser man enbart till serven var det som natt och dag mellan andra set och första/tredje. Vann 74 procent av poängen i egen serve i andra, men bara 59 respektive 57 procent i första och tredje.

Välförtjänt seger för Djokovic, som nu alltså vunnit 19 raka matcher sedan finalförlusten i US Open i början av september. I och med vinsten är han inte bara klar för semifinal, utan har dessutom säkrat gruppsegern.

Detta innebär i sin tur att Gasquet redan är utslagen och därför inte har någonting alls att spela för i sin match mot Djokovic på lördag.

Matchen mellan del Potro och Federer, däremot, ja den blir ju direkt avgörande. Vi tar en titt på vilka scenarion som återstår i grupp B:

1. (Oavsett resultat) Om del Potro besegrar Federer så vinner Djokovic gruppen och del Potro går vidare som grupptvåa.

2. (Oavsett resultat) Om Federer besegrar del Potro så vinner Djokovic gruppen och Federer går vidare som grupptvåa.

Ja, det där var ju lättjobbat. Så pass avgörande blir den matchen. Vad som händer i matchen mellan Djokovic och Gasquet spelar absolut ingen roll, eftersom Djokovic redan säkrat gruppsegern och Gasquet inte på något vis kan gå vidare till semifinal.

Detta eftersom någon av del Potro och Federer ju kommer att ha 2-1 i matcher – och Gasquet som bäst kan sluta på 1-2 – när deras match är färdigspelad.

Om Djokovic mot all förmodan skulle torska mot Gasquet så är han ändå ohotad gruppetta. Detta eftersom inbördes möten fäller avgörandet om de två bäst placerade spelarna hamnar på samma matchfacit (det är bara om tre spelare hamnar på samma matchfacit som ”målskillnaden” avgör).

Djokovic skulle alltså teoretiskt kunna förlora mot Gasquet med 0-2 samtidigt som Federer slår del Potro med 2-0 och ändå vinna gruppen (trots att Djokovic i så fall skulle landa på 4-4 i setfacit och Federer på 5-2).

Det lär ju hur som helst bli en riktigt rafflande match, det där. Den mellan del Potro och Federer. Ojojoj, vad vi redan längtar till den.