Ja, rubriken är förstås mångfacetterad och syftar inte enbart på att Robert Lindstedt – efter tre raka och hjärtskärande finalförluster i Wimbledon med forne radarpartnern Horia Tecau 2010-2012 – äntligen vunnit en Grand Slam-titel.

Den syftar också på att världsfyran Li Na fick revansch efter finalförlusten i Melbourne förra året, mot Victoria Azarenka och nu är tvåfaldig Grand Slam-titulant (vann sin första i Franska öppna 2011).

Men vi börjar med Lindstedt.

Han och nye partnern Lukasz Kubot slog oseedade Eric Butorac och Raven Klaasen kontrollerat i herrarnas dubbelfinal i Australiska öppna i dag: 6-3, 6-3.

Lindstedt var verkligen on fire den här australiska kvällen och förlorade sin första poäng i egen serve först vid 5-3 i andra set, när han servade för matchen och titeln. Han tvingades sedan rädda en breakboll men fick personligen stänga matchen med en resolut smash.

– Jag tror att alla såg efter matchen vad det betyder för mig. Jag grät som en skolpojke, eller hur? Det betyder allt för mig. Lukasz är en så bra spelare. Han har en singelkarriär också, för mig är det här allt jag har. Jag har jobbat så hårt för det här. Kämpat mot skador och jobbat med rätt personer hemma, försökt hitta sätt att förverkliga det här. Jag är i gymmet mer än på tennisbanan. Det är en barndomsdröm som går i uppfyllelse, sa en känslosam Lindstedt efter segern.

Även Li Na vann sin final, mot 20-seedade Dominika Cibulkova, i raka set: 7-6(3), 6-0.

Fick med sig ett break redan i matchens första game men förlorade sitt övertag vid ställning 3-2. Servade sedan för setet vid 6-5, men brände sitt gyllene läge efter sedvanligt nervdaller.

I tiebreaket var hon dock omutlig – och därefter var det smooth sailing för världsfyran (som går om Maria Sjarapova på världsrankningen på måndag). Där första set tagit över en timme var andra set över på 27 minuter.

Finns vissa likheter mellan den här finalen och den mellan Marion Bartoli och Sabine Lisicki i Wimbledon förra året: Li Na behövde inte slå en enda topp 10-spelare på vägen mot final (faktum är att 24-rankade Cibulkova var den högst rankade spelare hon mötte), medan Cibulkova slog ut tre högre rankade spelare (16-seedade Carla Suarez Navarro, världstrean Sjarapova och världselvan Simona Halep).

Tycker hur som helst att Li Na utvecklats oerhört mycket på det mentala planet de senaste två åren. Hon hade sina chanser mot Azarenka i finalen förra året men darrade i avgörande lägen, något hon gjort sig känd för att göra under hela sin karriär. Hade som bekant 1-0 i set mot Kim Clijsters i Australiska öppna-finalen 2011 men föll i tre. Så: Final-Li fick hon vinna här i Melbourne.

Den kapacitet Li Na besitter är knappast en nyhet och hon har länge varit en av de främsta Grand Slam-utmanarna bakom topptrion Serena Williams-Victoria Azarenka-Maria Sjarapova. Att omständigheterna är sådana att hon inte behövt besegra någon av de allra bästa i Melbourne är sådant som händer i tennis och förtar egentligen inte hennes prestation. Hon klev in i turneringen med självförtroendet i topp och nådde ända fram.

När hon nu faktiskt är mångfaldig Grand Slam-vinnare kanske anspänningen släpper ännu mer.

Och om så är fallet och hon kan prestera på den här nivån på regelbunden basis – ja, då borde det inte förvåna någon om hon faktiskt vinner en Grand Slam-buckla även om giganterna står i hennes väg.