Rafael Nadal mot Kei Nishikori. Maria Sjarapova mot Simona Halep.

Två giganter – mot två ”nykomlingar”.

Det är vad vi bjuds på i dag.

Madrid Masters har varit skrällarnas turnering de senaste åren:

• 2010 tog sig Ernests Gulbis till kvartsfinal, och väl där plockade han set mot Roger Federer.

• 2011 gick Thomaz Bellucci till semifinal efter att ha besegrat Andy Murray och Tomás Berdych back-to-back. I semin pressade han sedan slutsegraren Novak Djokovic till tre set.

• 2012, på det blåa smurfgruset, åkta Rafael Nadal ut redan i åttondelsfinalen mot Fernando Verdasco (trots en 5-2-ledning i avgörande set), Djokovic fick stryk av landsmannen Janko Tipsarevic i raka set i kvarten, framtidslöftet Milos Raonic var nära att besegra Federer redan i andra omgången och Berdych tog sig till final.

• 2013 var det som bekant Grigor Dimitrovs skräll mot Djokovic i andra omgången, Kei Nishikoris dito mot Federer i åttondelen och Stanislas Wawrinkas finalplats som stack ut från mängden.

Och mellan alla skrällar av större dignitet brukar en hel drös förhandsfavoriter gå på pumpen mot på papperet svagare motstånd.

Att Kei Nishikori och Simona Halep nu för första gången i karriären är framme i en Masters-final ska givetvis skrällstämplas. Trots att Nishikori redan inför turneringen lyftes fram som en potentiell finalkandidat (av bland andra mig).

Men vad kan de åstadkomma i sina respektive finaldrabbningar i dag?

Vi tar en titt:

* * *

RAFAEL NADAL – KEI NISHIKORI

Dagens stora huvudnummer, så klart. Trots Nishikoris otroligt imponerande insats mot David Ferrer i går ger oddssättarna honom inte mycket till chans att ro hem segern: Nadal ger drygt 1,10 gånger pengarna – Nishikori runt 7,00.

Det här är förstås inte särskilt konstigt. Nadal har 6-0 i inbördes möten och 15-1 i setfacit (det enda setet Nishikori vunnit tog han i Queen’s 2008). Sedan Madrid Masters flyttades från inomhushardcourt under hösten till utomhusgrus på våren 2009 har han dessutom bara missat finalen en gång (på smurfgruset 2012). Han har fem finaler på de senaste sex åren, alltså. Hittills vunnit två (2010, 2013) och förlorat två (2009, 2011).

I årets upplaga av turneringen har han sett orubblig ut. En efter en har han avfärdat sina motståndare i raka set. Inte ens Tomás Berdych i kvarten blev en särskilt svår prövning för världsettan: 6-4, 6-1. Och Roberto Bautista Agut hade så klart inte en suck han heller, i semifinalen: 6-4, 6-3.

Det finns en sak till som talar för Nadal: han spelade den tidiga semifinalen i går och har fått gott om vila (ännu mer eftersom hans semifinal var så snabbt överstökad). Medan Nishikori fick kriga till midnatt innan han lyckades kuva Ferrer.

Den urladdningen lär ha satt sina spår. Inte bara fysiskt. Det är inte lätt att ställa om och börja på ny kula direkt efter en sådan urladdning.

Spelmässigt då?

Jag tror att Nadal är ganska nöjd med den här matchupen. Ferrer har varit ett problem för honom de senaste månaderna och landsmannen har varit i bra slag under hela veckan. Så även Nishikori, vars spel i grunden inte skiljer sig extremt mycket från Ferrers. De är knappast identiska, men det är inte natt och dag mellan dem.

Nishikori är generellt mer aggressiv och trivs i rollen som spelförare, vilket är ett plus. Det är ju den taktiska detaljen som lagt grunden till Ferrers framgångar mot Nadal. Funkar inte att stå och bolla med världsettan och vänta på misstag – man måste sätta hög press. Det har tagit ett tag för Ferrer att komma tillrätta i den rollen, men när det väl klaffat har det gett honom det spelmässiga övertag han behövt.

Den stora skillnaden mellan Nishikori och Ferrer är att Ferrer kunnat lägga sig på en perfekt nivå. Lagom offensiv och med tillräcklig längd på sina slag för att stressa Nadal, utan att öppna ytor eller ta onödiga risker.

Nishikori är som ni vet väldigt bollsäker, men inte på samma nivå som Ferrer. Risken att det kommer många missar från japanen i offensiva lägen är rätt stor.

Frågan är hur Nadal hanterar det. Precis som mot Ferrer vill han så klart vara den som dikterar spelet och har det offensiva övertaget. Inte falla tillbaka i banan och bli så där passiv som han varit mot Ferrer i många av deras möten på sistone. Kanske att det ändå funkar i dag? Passivitet är sällan bra, men ett större fokus på defensiven, för att trötta ut Nishikori och stressa fram misstag. Kan funka.

Men jag tror nog att Nadal vill ta kommandot omgående. Han lär ha sett gårdagens match (eller i alla fall läst om den i efterhand) så han vet att han inte kan bjuda på någonting. Inte ens 5-3 i egen serve är en säker setseger.

Summa summarum är det hur som helst väldigt svårt att se någon annan slutsegrare än Rafael Nadal. Jag hoppas att Kei Nishikori har krafter kvar att göra sin bästa match i turneringen, men risken är att soppan tog slut i går och att han nu bara har reservtanken att tillgå.

Det räcker ju inte mot Nadal på grus.

* * *

SIMONA HALEP – MARIA SJARAPOVA

Ibland blir man nästan lite paff när man kommer på att Halep faktiskt varit en topp 10-spelare i drygt två månader. Inte för att hon inte gjort sig förtjänt av det, för det har hon verkligen. Men för att det varit otippat.

Hon hade en extrem formtopp förra sommaren, och bärgade sina första sex(!) titlar i karriären under säsongens andra hälft.

Halep har faktiskt sju raka finalsegrar, från Nürnberg 2013 till Qatar 2014. Fem av de i turneringar med lägre status, två av dem i kategorin strax under Grand Slams och Masters (Premier 5, Qatar, och WTA Tournament of Champions).

Det borde alltså inte komma som någon chock att hon nu är klar för sin första Masters-final. Särskilt inte med tanke på att hon är en oerhört smart spelare som behärskar alla underlag (tog titlar på både grus, gräs, hardcourt utomhus och hardcourt inomhus förra året).

Ändå gör det det. Känns lite som en chock, alltså.

Halep är en väldigt komplett spelare, som förutom blytung serve (hon har slagit flest ess i turneringen) och kraftfulla grundslag även besitter taktiskt kunnande. Och det senaste året har hon också visat prov på benhårt psyke. Inte minst mot Petra Kvitová i gårdagens semifinal. Hon hade 0-1 i set och 1-3 i andra, men behöll hela tiden sitt lugn, drog ner lite på tempot och spelade mer på säkerhet – och väntade på en kvitovsk härdsmälta. Hon är oerhört mogen i sitt spel.

Räcker det mot Sjarapova?

Det kan det mycket väl göra. Den tunga serven kan ställa till problem för världsnian, och Halep har tillräckligt bra returspel för att kunna störa även där.

Stalltipset är så klart Sjarapova – hon har sett oerhört stabil ut och har de senaste åren blivit något av en koloss på grus – men jag tycker ändå att det här känns ganska öppet på förhand. Blir intressant att se hur Halep hanterar sina finalnerver. Hon har gjort det med bravur det senaste året, men kan hon uppträda lika lugnt och avslappnat i en Masters-final (eller Premier Mandatory, som det heter på WTA-touren)? Det återstår att se.

Hoppas på ett rafflande avgörande i tre set.