Okej, den där rubben är i hårdaste laget.

Det är en ordvits i klassiskt kvällstidningsmanér, så klart.

Men sanna mina ord – om några år kan det mycket väl vara så att världstennisen domineras av Dominic Thiem.

Det är nästan lite ironiskt.

I gårdagens matchkoll höjde jag visserligen ett litet varningens finger för Dominic Thiem, inte minst med tanke på att han var varm i kläderna efter kval och första runda, samt med tanke på att det var väldigt oklart hur Stanislas Wawrinka skulle hantera rollen som stor finalfavorit.

Ändå satt jag och Andreas Käck och slog fast att det blir Nadal mot Wawrinka i finalen på söndag när vi spelade in ny podd i går. Ungefär en kvart efter avslutad inspelning är en av årets tveklöst största skrällar ett faktum.

Nu vet vi hur Wawrinka hanterade den där ”nya” rollen.

Inte så bra.

Det blir ju lätt så att unga spelare höjs till skyarna efter en skräll av den här digniteten (Lex David Goffin), ibland kanske utan eftertanke. Man ser kapaciteten och potentialen och tänker omedelbart ”Det där är en framtida toppspelare!”.

Men i Dominic Thiems fall är det inte en förhastad slutsats som dragits efter en så imponerande insats som 1-6, 6-2, 6-4 mot världstrean Wawrinka är. Tennisvärlden fick upp ögonen för österrikaren redan i somras, när han slog ut Jürgen Melzer och tog sig till kvartsfinal i Kitzbühel – och följde upp det med att pressa Jo-Wilfried Tsonga till tre set i Wien under hösten.

Men det som främst gör att jag, och väldigt många med mig, väljer att utan minsta tvekan lyfta fram honom som ett så solklart framtidshopp är faktiskt det han redan presterat i år, innan skrällen i Madrid: Han har spelat totalt åtta ATP-huvudturneringar i år (Madrid inkluderad). Sju av dem har han kvalat in till – bara en gång har han fått wild card (Monte Carlo). Totalt nio kval har han spelat, och alltså bara misslyckats att kvala in till huvudturneringen en gång, i Acapulco (förlust i andra kvalomgången mot David Goffin).

En spelare som vinner kval efter kval, vecka ut och vecka in, och som dessutom får en del segrar med sig även i huvudlottningarna (bara två gånger har han åkt ut i första omgången: Doha och Monte Carlo) – det är en spelare som inte bara har stor potential, utan redan har hög kapacitet. Dominic Thiem är inte långt ifrån att etablera sig på touren på allvar, och fortsätter han på inslagen väg lär han inte behöva spela så överdrivet många fler kval i år.

Nu såg jag inte mer av matchen än slutet på tredje set – eftersom jag och Käck som sagt spelade in podd – men enligt många internationella experter gjorde inte Wawrinka en direkt plattmatch. Av de fyra sista gamen att döma såg han väl inte stekhet ut, men det var knappast en pinsam insats. Han var darrig vid 4-5, det var han, och missen vid matchboll, på ett helt vanligt transportslag, var snudd på bedrövlig. Men skrällen i sig kan inte avfärdas som en katastrofinsats från schweizaren.

Det jag främst imponerades av, baserat på de där fyra sista gamen, var Thiems placeringar. Han har en jättebra serve, en finfin enhandsbackhand, sylvass forehand, en allmänt pisksnärtig sving och tunga grundslag, men han är dessutom bra på att maskera sina slag. Bara på de där sista gamen var det fler än en gång som Wawrinka hamnade på fel fot efter en oförutsägbar placering från Thiem.

Dessutom slår han med tillräckligt mycket topspin för att ha kontroll på sina slag, även om det blir en hel del oprovocerade misstag till följd av det aggressiva grundspelet (30 i går, och 15 winners).

– Det viktigaste är att jag vann. Ni kanske kommer ihåg att jag spelade bra men förlorade mot Tsonga i Wien, och att jag spelade bra men förlorade mot Murray i Rotterdam. Men nu vann jag. Jag kommer säkerligen att förlora många matcher mot mycket lägre rankade killar i framtiden. Men nu vet jag att jag KAN besegra de bästa toppspelarna. Det är så viktigt för mig, kommenterar Thiem själv matchen på sin Facebook-sida.

Nu möter Dominic ”The Dominator” (vad tror ni, kan vi få det artistnamnet att fastna?) Thiem antingen Mikhail Juzjnyj eller Feliciano Lopez i åttondelsfinalen. Det är ju verkligen inget oöverkomligt hinder efter en sådan här skräll – och då kan han plötsligt stå i en kvartsfinal mot Kei Nishikori eller Milos Raonic. Två av de klarast lysande stjärnorna på framtidslöftenas himlavalv.

Det vore nåt det.

* * *

I övrigt gick det mesta som väntat: Ernests Gulbis slog Jerzy Janowicz, Alexandr Dolgopolov avfärdade Fabio Fognini, Ana Ivanovic körde över Bojana Jovanovski och Samantha Stosur krånglade sig förbi Garbine Muguruza. Maria Sjarapova hade vissa bekymmer mot Christina McHale, men det är ju inga konstigheter. Till exempel.

Under halvan av herrarnas lottning blev plötsligt ännu mer intressant efter Thiems skräll. Nishikori och Raonic slåss om en kvartsfinalplats, som sagt, och Gulbis möter Dolgopolov. Mycket spännande matchups där, och frågan är om inte Nishikori får hållas som finalfavorit i Wawrinkas frånfälle? Jag tycker nästan det. Men vad som helst kan ju hända i Madrid, som ni vet…

* * *

Alla gårdagens resultat: