128 spelare har återigen blivit två.

Och det är de två mest överlägsna spelare som återstår: Rafael Nadal och Novak Djokovic.

Vi förväntar oss inget annat än tennishistoria i deras totalt 42:a möte, som på ett eller annat sätt kommer att skrivas i dag – oavsett hur matchen blir.

Har vi någonsin haft två så extremt överlägsna spelare i en Grand Slam-final?

Om vi grävde ordentligt i arkiven skulle vi säkert kunna hitta någon, på Björn Borgs eller Ivan Lendls eller Pete Sampras tid. Men i modern tid har det förmodligen bara hänt en gång: Franska öppna 2007, när Rafael Nadal och Roger Federer tappade sammanlagt ett set inför finalen. Det enda setet kom i kvartsfinalen för Federer, mot Tommy Robredo. Nadal tappade sitt enda set först i finalen.

Räknar vi game hade Nadal förlorat 51 inför finalen. Federer 69.

Siffrorna i år är 40 för Nadal och 66 för Djokovic. Nadal har berövats ett set, Djokovic två.

Det är ju faktiskt helt bisarrt.

Ingen spelare har varit i närheten av att rubba någon av dem, och då har Nadal ändå mött spelare som David Ferrer och Andy Murray, medan Djokovic tampats med bland Marin Cilic, Jo-Wilfried Tsonga, Milos Raonic och Ernests Gulbis. Det är inga dussinspelare som avfärdats så här pass enkelt, och på löpande band (även om rätt få nog på allvar trodde att Ferrer eller Murray skulle mäkta med en skräll av den digniteten).

Inför den här turneringen var vi väldigt många som pekade ut Novak Djokovic som knapp favorit (själv formulerade jag det som 55-45 fördel Djokovic, baserat på hans monstruösa form under våren).

Nu, drygt två veckor senare, känns läget annorlunda. Om Djokovic varit lika omutlig mot Gulbis som mot till exempel Tsonga, eller för all del Raonic, så hade känslan varit 50-50. Eller kanske 51-49. Väldigt öppet, med andra ord.

Men i dag, söndag, finaldagen, känns det som att bollen ligger på Nadals planhalva. Han har inte haft en lika tuff väg till finalen, men den tennis han presterat är verkligen snudd på omänsklig. Så bra att Ferrer inte såg någon annan utväg än att mer eller mindre ge upp i kvartsfinalen. Trots att han fick med sig första set var han chanslös. Han kunde inte matcha den intensitet och glöd som Nadal visade upp. Han visste att loppet var kört i samma sekund som Nadal slog in setbollen vid 5-4 i andra set.

Och då var han ändå tvungen att justera en del skavanker i sitt spel.

Samtidigt är Djokovics insats mot Gulbis lite oroväckande. Han såg inte ut att må bra och bekräftade också efter matchen att han inte gjorde det. Han kände sig ”utmattad” efter två och ett halvt set.

Visserligen starkt att vinna som han gjorde, men det duger så klart inte mot Nadal.

Är det någon sorts semifinalförbannelse som vilar över Djokovic? Hans senaste tre har varit jobbiga på ett eller annat sätt: I Wimbledon pressades han till fem set i en mentalt och fysiskt utmattande maratonmatch mot Juan Martín del Potro, i US Open blev det en ny slitsam femsetare mot Stan Wawrinka och nu i Franska öppna mådde han alltså inte bra mot Gulbis.

Addera handledsskadan, som stoppade honom från spel i Madrid och som han fortfarande verkar bära bandage för till och från, och det där förhandstipset för två veckor sedan känns rejält svajigt.

Om han är 100% fit, då tror jag att det här blir en match som avgörs i ett femte set och där minsta lilla detalj kan få enorm betydelse. Tennisens motsvarighet till ”the butterfly effect”, kanske man kan säga.

Ska vi gräva ner oss i lite siffror? Klart vi ska!

Rafael Nadal:

• 133 winners, i genomsnitt 22 per match.

• 109 oprovocerade misstag, i snitt 18 per match. Vilket alltså ger 22/18 i winners/unforced-ratio.

• Slår i genomsnitt in 66,5% förstaservar per match. Vinner 77% av dem, och 63% i andraserve. Har slagit totalt tre ess.

• Har vunnit totalt 45 returgame, vilket ger i genomsnitt 7,5 servegenombrott per match.

Nu har ju procenten på vunna andraservar dippat lite i de två sista matcherna, men det är likväl sanslösa siffror det här. 77/63 i första- och andraserve. Rysligt bra. Winners/unforced-ration är väl inte överväldigande, men likväl övertygande.

Novak Djokovic:

• 189 winners, i genomsnitt 31,5 per match.

• 148 oprovocerade misstag, i snitt 24 per match. Vilket alltså ger 31/24 i winners/unforced-ratio.

• Slår i genomsnitt in 66,3% förstaservar per match. Vinner 72,6% av dem, och 61% i andraserve. Har slagit totalt 30 ess.

• Har vunnit totalt 37 returgame, vilket ger i genomsnitt 6 servegenombrott per match.

Galet överlägsna siffror även detta.

Om de har någon betydelse för matchbilden?

Jodå. Det har de ju alltid på ett eller annat vis.

Till att börja med är det väldigt positiva siffror för båda, men främst för Nadal. Regerande mästaren hade vissa problem med sin serve inledningsvis och klagade på ryggont, men har inte haft några besvär alls på den fronten i sina senaste två matcher. Mycket viktigt för Nadal att ha gott självförtroende i egen serve, eftersom Djokovic är en så exceptionellt bra returtagare.

För Djokovic är winners/unforced-ration viktig. Mot Nadal måste han spela med lite mindre säkerhet än mot andra spelare och ändå hålla de oprovocerade misstagen på ett minimum. Det är ett extremt svårt uppdrag, men ett som Djokovic lyckats med förr.

De allra viktigaste faktorerna syns dock inte i just de här siffrorna.

För Djokovics del handlar det om att hela tiden utmana Nadals forehand, vilket faller sig naturligt för honom eftersom backhand cross court är ett av hans paradslag (likaså rak backhand, ett av hans nyckelslag, vilket öppnar för fina poängkonstruktioner).

Även för Nadals del handlar det om att utmana på forehanden, men det faller sig inte lika naturligt för honom eftersom hans backhand är en av hans svagheter. Nadal måste därför hela tiden ligga på aggressivt för att stressa fram korta bollar som han kan gå runt och attackera med sin forehand.

Jag har redan skrivit om det här otaliga gånger, men detta är själva grundbulten i Nadals problematik gentemot Djokovic: spanjoren vill konstruera sina poäng med sin forehand cross court, mot motståndarens backhand. Det är en taktik som funkar bra mot snart sagt alla spelare – utom just Djokovic. Därför måste han kliva ur sin bekvämlighetszon (som är någon meter bakom baslinjen, där han har gott om tid på sig att förbereda sin sving, utan att bli alltför passiv).

Mot Djokovic måste han ta bollen tidigt för att bryta världstvåans mönster. Serben vill styra spelet. Får han göra det hamnar till och med en krigare som Nadal lätt i bakvattnet.

Nadal har begagnat den här mer aggressiva (det handlar inte alltid om att vara mer offensiv, utan mer om att inte bli passiv i försvarsarbetet) strategin med gott resultat många gånger genom åren, inte minst på grus.

En matchbild som påminner om finalen 2012 vore därför inte en gigantisk överraskning. Så bra är Nadals självförtroende just nu, efter att äntligen ha lyckats omsätta sin magiska tennis på träning även i skarpt matchläge. Inte heller en matchbild som påminner om semifinalen från i fjol skulle dock förvåna, om Djokovic är i gott slag.

Förmodligen får vi ett mellanting.

För när Djokovic är så här nära, inte fan tänker han väl lägga sig ner utan strid?

Nej, det kommer han så klart inte att göra.

Snubblade över en parallell (minns inte var) till Wimbledon 2008, året då Nadal slutligen fällde Federer efter två raka finalförluster.

Den parallellen hade jag skrivit under för två veckor sedan. Kanske till och med om Djokovic inte varit trött mot Gulbis.

För om Djokovic är i lika bra form som i Rom-finalen, och som han varit under drygt två veckor på Roland Garros, då anser jag fortfarande att han har en riktigt god chans att slå kungakronan av Nadals huvud.

Det är mycket mer som talar för Nadal nu.

Men det känns fortfarande ganska öppet. Det Nadal och Djokovic presterar i tennisväg när de står på samma bana, det är verkligen från en annan planet. Ingen annan kan pressa fram den där extra lilla nivån ur Djokovic, och ingen annan kan vara så dominant mot Nadal när alla bitar faller på plats.

1,78 i odds på Nadal. 2,05 på Djokovic. Det skvallrar ändå om styrkeförhållandena mellan dessa båda giganter.

Djokovic har fyra raka segrar och bara tappat ett set mot sin största rival. Nadal har 5-0 på Roland Garros mot serben.

Det bäddar för ett episkt avgörande, som på ett eller annat sätt kommer att gå till historien.

Antingen som dagen då Nadal satte tänderna i en Franska öppna-buckla för nionde gången.

Eller som dagen då Djokovic fullbordade sin Career Grand Slam.

Sent i eftermiddag vet vi hur historien formuleras.