Gårdagens matcher gick som på räls.

I dag: Kvartsfinaler.

19-årige Nick Kyrgios dunderknall mot Rafael Nadal i går har vi redan både skrivit och pratat om.

Dessförinnan hade vi bjudits på en till, men i storleksordning lite mindre, skräll – nämligen Angelique Kerbers. Hon slog alltså ut Maria Sjarapova i en tresetare: 7-6(4), 4-6, 6-4.

Jag har visserligen inte haft så höga förväntningar på Sjarapova i årets Wimbledon, men jag trodde inte att just Kerber skulle slå henne. Visserligen duktig på gräs, men både form och resultat har som bekant farit upp och ner som en jojo de senaste två säsongerna.

I övrigt var det väl egentligen inga överraskningar. Lucie Safarova mosade Ekaterina Makarova: 6-3, 6-1. Det kunde jag inte förutse, men å andra sidan tyckte jag att den matchen var rysligt svår att tippa på förhand. Som att singla slant, typ.

Feliciano Lopez föll platt som en pannkaka mot Stanislas Wawrinka: 7-6(5), 7-6(7), 6-3. Lopez hade sina chanser i andra set, men när han brände dem kändes det avgjort. Lite besviken på Lopez, faktiskt. Trodde att han skulle utgöra ett mycket större hot än så mot Wawrinka, som ju sett bra ut hittills men samtidigt inte är något unikum på gräs.

Precis som jag och Andreas Käck var inne på i Tennispodden inför turneringen passar det Wawrinka ypperligt att spela på gräs på ett plan – det psykologiska. Uträknad av snart sagt alla slipper han allt vad press heter och kan i lugn och ro fokusera på sitt spel. Jag trodde inte att det skulle räcka med tanke på hur mycket han ändå missgynnas av underlaget, men hade uppenbarligen helt fel.

Roger Federer körde över Tommy Robredo: 6-1, 6-4, 6-4. Inga konstigheter. Federer är i grunden överlägsen Robredo spelmässigt och trivs dessutom bättre på gräs.

Petra Kvitová slog Barbara Zahlavova Strycova i raka set: 6-1, 7-5. Såg bara första set, och där var Kvitová helt överlägsen. Hade tydligen lite bekymmer i andra set, men red ut stormen.

Simona Halep detroniserade Zarina Diyaz: 6-3, 6-0. Inte mycket att säga om det.

Milos Raonic serve blev alldeles för svår för Kei Nishikori, helt enligt förväntan: 4-6, 6-1, 7-6(4), 6-3. Mycket bra match av Raonic. Svajade lite i första set, men samlade ihop sig direkt. Såg helt oberörd ut genom hela matchen. Som att han hade full kontroll.

Två saker värda att notera: dels en sak som jag tjatat om rätt ofta på sistone, och det är att han är mycket mer balanserad i defensiven. Där han förr ofta försökte sig på omöjliga kontringsslag i trängda lägen, som man lyckas med typ max två av tio gånger, nyttjar han nu i stället sin slice (som dessutom förbättrats avsevärt) i mycket högre utsträckning – till och med på forehandsidan.

Och så de små taktiska justeringar han gjorde efter första set, framför allt i andraserve. Märkte att han serverade dem rakt i Nishikoris skottsektor och tänkte om helt. Började mixa hårda, flacka andraservar i 190-200 km/h med snäv slice och tunga ”månbollar” à la John Isner. Klar för sin andra raka Grand Slam-kvartsfinal nu, Raonic. Oerhört fin utveckling de senaste månaderna.

Sabine Lisicki hade ont under sin match mot Jaroslava Sjvedova, men tog sig likväl vidare: 6-3, 3-6, 6-4.

* * *

Innan vi går igenom dagens meny match för match så måste vi titta lite på oddsen på herrsidan:

Novak Djokovic, Andy Murray, Roger Federer och Milos Raonic är av förklarliga skäl favoriter.

Men vem har störst chans att skrälla?

Jo, det tycker oddssättarna att Nick Kyrgios har, mot Raonic. Inte så överdrivet underligt kan tyckas, med tanke på att Kyrgios precis slagit ut världsettan Rafael Nadal och att Raonic, sin fina form till trots, faktiskt är den på papperet svagaste av de fyra favoriterna.

Tvåan? Stanislas Wawrinka.

Det tycker jag är aningen märkligt. Han har 2-13 i matchfacit (vann visserligen deras senaste möte, men det var på gruset i Monte Carlo) och Federer har sett orubblig ut hittills. Det har han visserligen gjort förut och sedan svarat för plattmatcher, men ändå. Jag vet inte om jag tycker att Wawrinka har en större chans att slå Federer än Grigor Dimitrov har att slå Murray, faktiskt.

Nåväl. Marin Cilic är slagpåsen i sällskapet. Drygt 8,50 gånger pengarna på honom mot Djokovic. Helt rimligt.

Med det sagt: Låt oss ta en titt på dagens smörgåsbord!

* * *

ANGELIQUE KERBER (7) – EUGENIE BOUCHARD (13)

Lite svårtippad match, ändå. 2,10 gånger pengarna på Kerber, drygt 1,70 på Bouchard. 1-1 i inbördes möten. Möttes så sent som i Franska öppna för några veckor sedan – den gången blev det total kölhalning: 6-1, 6-2 till Bouchard.

Styrkeförhållandet på gräs ser lite annorlunda ut, eftersom Kerber trivs mycket bättre på gräs än på grus.

Av det jag sett hittills tycker jag egentligen att Kerber imponerat mer än Bouchard, men Bouchard har ju en osviklig förmåga att kriga sig igenom sådana här matcher.

Jag säger Bouchard, men det skulle inte förvåna mig om Kerber sluggar sig vidare till semifinal.

* * *

NOVAK DJOKOVIC – MARIN CILIC

Ingen jätteskräll att Cilic tog sig förbi Tomás Berdych, även om jag tycker att det var överraskande att han gjorde det i raka set. Nu möter han Djokovic för tionde gången – efter nio raka förluster.

Tre set har han tagit på de där nio matcherna, Cilic.

De har dock aldrig mötts på gräs tidigare. Om Cilic servar så stabilt som han gjort hittills i turneringen och sätter press på Djokovic med sitt tunga grundspel, då kan han faktiskt störa serben. Har han dessutom en riktigt bra dag då allting sitter, då kan han till och med göra det rejält.

Cilic är nämligen trygg på underlaget, till skillnad från Djokovic. Nu är världstvåan en i grunden så bra spelare att han ordnar det där ändå, men gräset jämnar ut styrkeförhållanden mellan de båda. På grus och hardcourt är Djokovic överlägsen. På gräs? Det återstår att se.

Som sagt, om Cilic tror på sig själv tillräckligt mycket och har en bra dag på jobbet, som Juan Martín del Potro hade i förra årets semifinal, då kan Djokovic få det riktigt tufft. Men visst ska han vinna det här, serben? Klart han ska. Cilic måste trots allt plocka tre set för att vinna. Om Djokovic bara gör det han ska så fixar han det här utan jättestora besvär.

* * *

SIMONA HALEP (3) – SABINE LISICKI (19)

2-1 i inbördes möten för Halep, men Lisicki pressade henne faktiskt till tre set på gruset i Madrid.

Wimbledon är ju verkligen Lisickis turnering, så är det. I de tre andra Grand Slam-turneringarna har hon aldrig tagit sig förbi åttondelsfinal, men här i London är hon nu klar för sin femte raka kvartsfinal (2009, 2011-2014 – tvingades stå över 2010 på grund av skada). Kvart 2009, semi 2011, kvart 2012, final 2013. Det är så klart ett fantastiskt facit för en spelare som aldrig varit rankad inom topp 10 och som plågats av skador under hela sin karriär.

Hon hade som sagt ont, jag tror att det var i axeln, mot Sjvedova i går. Det bådar inte gott. Mot en spelare som Halep måste hon vara hundraprocentig för att kunna vinna.

Om hon är det, då har Lisicki en fin chans att skrälla. Men nej, jag tror på Halep här. Hon har levt upp till mina högt ställda förväntningar förut och har i vanlig ordning sett solid ut under dessa två tävlingsveckor. Jag tror inte att Lisicki kommer upp i den nivå som krävs för att slå världstrean i dag.

* * *

ANDY MURRAY (5) – GRIGOR DIMITROV (13)

En väntad kvartsfinal, eftersom båda hade rätt så trevliga lottningar. Murrays första riktiga test, faktiskt.

Dimitrovs första prövning kom i tredjerundan, där han krånglade sig förbi Alexandr Dolgopolov i fem set. I övrigt har han fått möta en trio dussinspelare (känns lite så där att kalla Ryan Harrison för dussinspelare, men i nuläget utgör han ett minimalt, på gränsen till helt obefintligt, hot mot högre rankade spelare).

3-1 i inbördes möten till Murray. Dimitrov vann dock senaste matchen, på hardcourt i Acapulco. Fast det var ju när Murray precis kommit tillbaka från sin ryggoperation.

Nåväl.

Har Dimitrov skrällpotential här?

Ja, det har han. Så pass bra är han. Men kommer han att göra det? Nej, det tror jag inte. Murray har verkligen sett ruggigt bra ut så här långt. Dimitrov är ganska dålig på att hantera de här matcherna, på den här nivån. Han hade på förhand en ganska bra chans att skrälla mot Nadal i Australiska öppna, i och med världsettans monsterblåsa, men föll i fyra set. Han gavs sedan återigen skrällpotential mot samme Nadal i Rom, på grund av Nadals då usla form.

Hur det gick? Total utskåpning. Bara fyra vunna game. Förnedring.

Nej, Dimitrov är inte de stora matchernas man. Än. Detta, i kombination med Murrays kalasform, talar för skotten.

* * *

MILOS RAONIC (9) – NICK KYRGIOS (144)

Kyrgios slog alltså ut Nadal i går.

Betyder det att han automatiskt har jättehög skrällpotential mot Raonic?

Nej, egentligen inte. Dels för att matchbilden kommer att bli en helt annan, dels för att det brukar vara svårt att landa så snabbt efter en mental urladdning av det här slaget (Lex Lukas Rosol 2012, Sergej Stakhovskij 2013).

Skrällpotentialen ligger främst i att Raonic, som sagt, är den svagaste av de fyra förhandsfavoriterna och att det mycket väl kan bli ett gäng tiebreaks, eftersom båda är så svåra att bryta.

Det ska bli mycket intressant att se hur Kyrgios följer upp gårdagens skräll. Faller han i raka set så är det ingen skam alls i det tycker jag. Han är trots allt bara 19 år och har inte hunnit lära sig hantera den här sortens situationer. Dessutom är Raonics mammutserve extremt svår att hantera. Duellerna lär bli oerhört mycket kortare än mot Nadal, och då är frågan om Kyrgios kan hitta samma matchrytm och groove som i går.

Jag hoppas på blod, svett och tårar men tror att Raonic tar det i tre eller fyra set.

* * *

STAN WAWRINKA (3) – ROGER FEDERER (4)

Okej. 13-2 i inbördes möten för Federer. Gräs är världsfyrans klart bästa underlag, och världstreans klart sämsta. Båda har sett väldigt bra ut hittills, men Federer är den som övertygat mest (i hela turneringen till och med, tillsammans med Murray).

Så vad tror vi?

Det ska mycket till för att Wawrinka ska slå Federer, säger jag. Wawrinka måste inte bara göra sitt livs match på gräs – Federer måste också göra en ganska svag insats.

Med det sagt: Federer vinner.