Tv-tittarna kommer att kunna se bollen bättre. Och färgen ”råkar” bara vara exakt samma som turneringens huvudsponsor.

Ja, så förklarar arrangörerna av Madrid Open det kontroversiella beslutet att ersätta det traditionella röda gruset med blått ”smurf-grus”.

Skitsnack, menar tennisstjärnorna.

– Jag älskar alla förbättringar men det här är ett misstag. Spelarna tjänar ingenting på det. Tennisen tjänar ingenting på det. Bara turneringens ägare tjänar på det här, säger världstvåan Rafael Nadal, ”smurf-grusets” största motståndare.

Han får medhåll av världsettan Novak Djokovic, som tillsammans med 23-rankade Milos Raonic är några av de första som tränat på det nya underlaget.

– Det första intrycket är att studsen är annorlunda. Särskilt vid slice studsar bollen lägre. Det är svårt att förutse hur bollen ska studsa, säger han enligt ESPN.

– När man slår på ”smurf-gruset” så studsar bollen lägre och de två banor jag spelade på var halare än vanligt, säger Milos Raonic.

Världsfyran Andy Murray är något mer neutral i sin bedömning.

– Jag förstår varför man gör så här, det gör turneringen unik och annorlunda. Ibland är det bra för (ATP-)touren. Men tajmingen gör det svårt för många spelare, det blir en helt ny upplevelse, säger han.

Forne WTA-världsettan Venus Williams går i helt motsatt riktning – och väljer i stället att hylla det djärva beslutet.

– Det är ett fashion statement. Jag önskar att jag hade kommit på det själv.

Madrid Open ägs av den rumänske och numera pensionerade tennisspelaren Ion Țiriac. Huvudsponsor är försäkringsbolaget Mutua Madrileña (därav turneringens officiella namn, Mutua Madrid Open).

Världstolvan Juan Martin Del Potro inledde sin jakt på andra raka Estoril Open-titel på bästa möjliga sätt: 6-1, 6-0 mot 90-rankade Portugalettan Rui Machado.

Matchen är Del Potros blott tredje på grus den här säsongen.

– Jag gillar att spela på grus. Jag föredrar uppenbarligen hard court, men jag har jobbat hårt hemma innan jag kom hit. Den här turneringen är väldigt viktig inför kommande Masters 1000-turneringar och Franska öppna, säger Del Potro, som har vilat sedan sina två Davis Cup-matcher i början av april.

I nästa omgång möter han 69-rankade Albert Montanes, som vunnit turneringen 2009 och 2010. Montanes besegrade amerikanske 133-rankade Bobby Reynolds: 4-6, 6-4, 6-3.

För nio år sedan var han en sensation i Paris.

Efter att ha besegrat talangerna Marcos Baghdatis och Jo-Wilfred Tsonga i kvartsfinal respektive semifinal i juniorklassen i Franska öppna spåddes han en lysande framtid (finalförlusten mot Stanislas Wawrinka till trots).

I stället tvingades Brian Baker följa rivalernas resa mot berömmelse och stjärnstatus hemma i tv-soffan.

– De första åren, när jag tittade på tv och såg killar som jag brukade tävla mot göra så bra ifrån sig… det var tufft att se, säger han i en öppenhjärtig intervju med ESPN. Jag har lärt mig att man inte kan slåss mot något man inte kan kontrollera. Det fanns definitivt stunder när jag undrade ”varför just jag?”. Men man försöker bara få vardagen att rulla på och hoppas att bättre tider väntar.

Efter att ha varit helt borta från tennisen i över sex år – på grund av totalt fem stora operationer – förbereder sig den nu 27-årige Brian Baker på sin stora comeback i Franska öppna senare i maj. Comebacken inleddes redan förra året, då Baker vann åtta matcher på nio dagar i Savannah Challenger i USA, vilket gav honom 80 rankingpoäng, drygt 7 000 dollar – och ett wildcard i Franska öppna.

– Ja, det känns riktigt bra att spela Franska öppna. Det är absolut en av huvudanledningarna till att jag gör comeback. Jag visste att om bara min kropp samarbetade så skulle jag, förhoppningsvis, kunna spela Grand Slam, säger han.

Brian Baker har inte spelat en ATP-match sedan 2005, då han besegrade dåvarande världsnian, numera pensionerade, Gaston Gaudio i första omgången av US Open (förlorade sedan i andra omgången mot Xavier Malisse). Det är än i dag Bakers enda seger i Grand Slam-sammanhang.

Om hur hans karriär hade kunnat se ut om det inte vore för alla skador säger Brian Baker så här:

– Bara för att man gör bra ifrån sig som junior betyder det inte att man blir en stjärna. Men med alla skador gav jag aldrig mig själv chansen att ta reda på vad jag kunde åstadkomma. Jag förlorade flera år av min karriär på grund av skador, men jag försöker att inte blicka bakåt.

Fotnot: Savannah Challenger är en grusturnering som sedan 2009 spelas på Franklin Creek Tennis Center i amerikanska Savannah. ATP Challenger Tour är den näst högsta divisionen inom professionell tennis, mellan elitdivisionen ATP World Tour och tredjedivisionen ITF Men’s Circuit, bestående av en mängd Future tournaments.

Nej, grus är verkligen inte Jo-Wilfred Tsongas favoritunderlag.

Det visade världsfemman med all önskvärd tydlighet i dag, när han slogs ut i andra omgången (tillika första matchen för fransmannen) av BMW Open i München – mot forne världstvåan, numera 134-rankade Tommy Haas.

Förstaseedade Tsonga var totalt utspelad och hade inte en enda breakboll under hela matchen, som slutade 6-1, 6-4 till Haas.

Inget vidare styrkebesked inför grussäsongens viktigare turneringar, om man säger så.

Även tredje- respektive åttondeseedade Marin Cilic och Marcos Baghdatis tog sig vidare till kvartsfinal via segrar över 103-rankade Matthias Bachinger och 159-rankade Dustin Brown.

Företaget Penn, som tillverkar tennisbollar, har stämt rivalen Dunlop.

Anledningen: Dunlop hävdar i sin marknadsföring att företaget är ”etta i världen” och äger 70 procent av marknaden vad gäller tennisbollar.

Falsk marknadsföring, hävdar Penn.

Dunlop innehar inte majoriteten av marknadsandelarna i branschen och borde inte tillåtas kalla sig ”världsetta”, menar Dunlop enligt nyhetsbyrån AP.

Enligt stämningsansökan har Dunlop tidigare gått med på att sluta använda epitetet, men sedan fortsatt göra det ändå.

Fortsättning följer…

Ouch.

Ingen kul vecka för forne världstrean Nikolay Davydenko. Den regerande BMW Open-mästaren detroniserades – av 25-årige kvalspelaren Robert Farah: 3-6, 2-6.

Den sjundeseedade ryssen, som vann turneringen även 2004, fick sin serve bruten fyra gånger. 30-årige Davydenko, som redan tappat 15 placeringar på rankingen den här säsongen (från 41 till 56) har nu 8-7 i matchfacit det här året.

* * *

I Serbia Open misslyckades 23-årige, sjundeseedade Ryan Harrison att ta sig förbi första rundan – det blev förlust mot 116-rankade Joao Soza, 3-6, 3-6.

”Riktigt tuff match i dag. Spelade inte tillräckligt bra. Till Madrid i morgon där jag borde få några dagars förberedelse”, skrev den besvikne amerikanen på mikrobloggen Twitter efter matchen.

* * *

Nå, låt oss krydda inlägget med lite resultat från BMW Open i München, Serbia Open i Belgrad och Estoril Open i Estoril:

Att 23-rankade Milos Raonic kan gå i princip hur långt som helst råder det ingen tvekan om. Det visade han med all önskvärd tydlighet under förra veckans Barcelona Open, där han tog sig till semifinal efter en imponerande kvartsfinalseger över världsfyran Andy Murray.

I Barcelona bjöd kanadensaren på ett moget och strategiskt listigt spel, något jag tidigare saknat hos 21-åringen. Raonic är som många andra brunkare av samma kaliber väldigt låst till den taktik som i regel går ut på att

a) serva jäkligt hårt
b) returnera jäkligt hårt
och
c) slå jäkligt hårt i största allmänhet.

Taktiken brukar resultera i minimal rörlighet (eftersom tanken är att motståndaren ska tvingas springa arslet av sig i jakt på de jäkligt hårt slagna bollarna) och ytterst lite variation i spelet.

Denna klassiska brunkarstil funkar i regel väldigt bra, så länge

a) de egna servarna är så jäkla hårda att motståndaren knappt hinner se/träffa bollen
b) spelet i de egna servegemen är så dominant att motståndaren faktiskt måste springa arslet av sig hela tiden
och
c) motståndaren inte lyckas bryta serven, dominera i sin egen serve och bjuda på så varierat spel att brunkarens matchrytm störs.

Framför allt variationen har varit ett av Raonics stora problem – han har helt enkelt varit alldeles för oflexibel och fyrkantig i sitt spel för att kunna rå på de högre rankade spelarna (semifinalförlusten mot 14-rankade Gaël Monfils i Stockholm Open förra året är ett tydligt exempel på det). Lyckas man bara bryta Raonics serve är hälften redan vunnet, eftersom han har så stora brister i sitt försvarsspel.

Att Raonic föredrar hard court och inte är överförtjust i grus är ingen hemlighet, eftersom hårda och snabba underlag passar brunkarstilen bättre.

Men gruset har haft en oerhört positiv inverkan på Raonic: Han har helt enkelt tvingats anpassa sitt spel sig efter det långsamma underlaget. Vilket var oerhört tydligt under Barcelona Open. Tror aldrig jag sett honom bjuda på så varierat, ibland till och med våghalsigt, spel förut.

Låt oss titta lite närmare på de faktorer som gjorde att ett 21-årigt, relativt orutinerat stjärnskott kunde besegra en världsfyra i en kvartsfinal i en 500-turnering (och skaka världssexan, tillika grusspecialisten David Ferrer i semifinalen!):

• SERVEN
Raonics mäktigaste vapen. Här chockar han Murray med ett servess i 228 kilometer i timmen – i andraserve. Helt galet.

• STOPPBOLLEN
Används väldigt sparsamt av Raonic. Varför? Det är en gåta. I alla fall när man ser en som utförs på det här delikata sättet. Om han bara justerar den något och finslipar precisionen kan den bli en väldigt viktig komponent i Raonics annars blytunga arsenal.

• FOREHAND & FOTARBETE
Det näst viktigaste vapnet, efter serven. Otroligt svår för motståndaren att hantera. När fotarbetet funkar prickfritt, som i den här sekvensen, kan Raonic skaffa sig blytunga övertag – inte helt olikt en viss Rafael Nadal…

• SPELET VID NÄT
Raonics stora svaghet. När han väl ställer sig i nätposition i egen serve (första sekvensen) har han oftast byggt upp ett övertag med snabbt fotarbete och kraftiga forehands som tvingar motståndaren långt ut på kanten, och kan därför vinna poängen med en smash eller enkel volley. En strategi som visade sig väldigt effektiv i Barcelona.
I motståndarens serve försvarar han sig ofta långt nere vid baslinjen och letar efter luckor som öppnar för ett kraftfullare spel. Ett effektivt sätt att få Raonic ur balans är således att slå korta bollar som tvingar honom att röra sig upp i banan (sekvens två). Det intressanta under kvartsfinalen mot Murray var att när Raonic väl lyckades rädda en sådan boll försökte han ofta slå den nära inpå Murray och inte så snävt/långt åt sidan som möjligt, som många andra spelare. Vilket resulterade i att Murray inte fick önskad kraft i sin retur och Raonic hann positionera sig för ett ending blow. En väldigt intelligent strategi som ger Raonics spel en helt ny dimension. Synd bara att han oftast inte hinner fram till fler än typ 8 av 10 nätbollar…

• SERVERETURERNA
En annan tydlig svaghet. Raonic hamnar ofta i lägen där motståndaren får diktera spelet helt och hållet i egen serve, och Raonics långsamma rörelseschema gör det lätt för motståndaren att få honom dit han vill. När han väl får styr på sina servereturer är de dock i klass med Novak Djokovics…

• PRECISIONEN
Att han har en explosiv forehand (kanske den mest explosiva på touren) vet vi redan. Men det är framför allt precisionen i de här vansinnigt tunga slagen som imponerar.

• KYLAN I VIKTIGA LÄGEN
I ställning 4-4 bröt Raonic Murrays serve och gav sig själv ett gyllene läge att själv serva hem matchen. 21-åringen uppträdde då oerhört nervöst och överilat, bjöd bort gemet och föll sedan i Murrays serve. Med rytmen så gruvligt rubbad – och i ett så avgörande läge – är det lätt att tappa fokus och ”släppa” setet för att i stället mentalt förbereda sig på nästa.
Den fällan trillade dock inte Raonic i mot Murray. Han gick i stället tillbaka till det inövade, raka spelet i egen serve och tvingade fram ett tiebreak. Väl där var kanadensaren helt omutlig. Trots att Murray gick all in och räddade (helt väntat) två matchbollar, var Raonic lugnet själv vid ställning 6-3 och servade enkelt hem matchen. Otroligt kyligt mot en så rutinerad spelare som Andy Murray.

Raonic spelade på liknande sätt i semifinalen mot David Ferrer, som på grus dock når helt andra nivåer än Murray. Att den matchen ändå var så otroligt jämn (7-6, 7-6 till Ferrer) visar ändå att Raonic utvecklats tillräckligt mycket för att faktiskt kunna mäta sig med spelarna ovanför topp 10-strecket på rankingen.

Håller han sig fri från skador resten av säsongen tror jag att sannolikheten för att 21-åringen sluggar sig in på topp 10-listan före årets slut är riktigt hög.

Kan han hålla samma höga nivå som i Barcelona och höja sig ett snäpp till vågar jag dessutom påstå att han är en seriös utmanare till någon av de återstående Grand Slam-titlarna.

Djokovic, Nadal, Federer – se upp. There’s a new kid in town.

För alla er (stackare) som missade Barcelona Open-finalen mellan Rafael Nadal och David Ferrer i går – här får ni chansen att i efterhand se Nadals galna räddning vid ställning 4-5 i andra set.

Notera hur ”Rafa” först ger upp allt hopp i tron att lobben ska gå ut – men ändå hinner fram i tid att rädda Ferrers smash när han sedan inser sin felkalkylering. Fullkomligt makalöst. Gåshud, någon?

Inte ens en David Ferrer i toppform kan stoppa en frustrerad Rafael Nadal i Barcelona.

Efter två timmar och fyrtio minuter i den spanska vårsolen kämpade världstvåan ner världssexan för fjärde gången i en Barcelona Open-final och bärgade i och med det sin sjunde titel i turneringen.

Det var dock en otroligt revanschlysten Ferrer (har förlorat sina tidigare tre finaler i Barcelona mot just Nadal: 2008, 2009 och 2011) som chocköppnade matchen, bröt Nadals serve och gick upp i 2-0-ledning. Nadal svarade omgående och vid ställning 2-2 följdes sedan de båda spanjorerna åt hela vägen till tiebreak, där ”Rafa” krossade Ferrer med 7-1 och säkrade första set.

I andra set gick Nadal upp till 3-1, men tappade sedan egen serve – trots tre räddade gamebollar.

Nadal blev mer och mer defensiv, särskilt i Ferrers serve, ju längre matchen led och såg stundtals rejält svajig ut. Vid ställning 4-4 räddade han två breakbollar – men gav sedan bort gemet med ett onödigt dubbelfel.

Här hade Ferrer guldläge att serva hem setet, men spelade nervöst och bjöd Nadal på två breakbollar – som världstvåan missade. När han sedan pressades tillbaka ordentligt vid ställning 40-40 såg det ut som att Ferrer skulle vända gemet – men då svarar Nadal för en makalös comeback, räddar en öppen smash och bryter Ferrers serve.

Den osannolika räddningen visade sig bli helt matchavgörande.

Den missade chansen att serva hem andra set tog musten ur Ferrer psykologiskt, som sedan föll relativt enkelt i de två följande gemen.

Nadals sjunde Barcelona Open-titel, hans 34:e raka seger i turneringen och fjärde finalsegern över landsmannen David Ferrer, betyder att Nadal är den förste tennisspelaren någonsin att vinna två separata turneringar minst sju gånger under Öppna eran (som inleddes 1968, då proffsspelare tilläts tävla mot amatörer i Grand Slam-turneringar).

Ett helt makalöst facit för en av vår tids absolut största stjärnor.

Porsche Tennis Grand Prix bjuder på drömfinal i Stuttgart i dag – världsettan Victoria Azarenka mot världstvåan Maria Sharapova, Azarenka via 6-1, 6-3 mot världsfyran Agnieszka Radwanska (som hon nu har har 10-3 i inbördes möten mot, 5-0 bara i år!)  och Sharapova via 6-4, 7-6(3) mot världstrean Petra Kvitova.

Azarenka har vunnit fyra av de fem senaste matcherna mot Sharapova, senast i Indian Wells-finalen för en månad sedan (och dessförinnan i finalen i Australiska öppna). Sharapova har dock vunnit deras enda möte på grus, i Rom förra året.

Känns som en väldigt öppen final, men Azarenka har sett ruggigt stark ut genom hela turneringen. Adderar man sedan det psykologiska övertaget hon har över Sharapova känns det som att världsettan lär gå segrande ur den här sammandrabbningen.

* * *

I Barcelona bjuds det kanske inte på någon drömfinal, men däremot en repris från förra året. Världstvåan Rafael Nadal jagar sin sjunde titel (vann åren 2005, 2006, 2007, 2008, 2009 och 2011) och 34:e raka seger i turneringen, medan landsmannen och världssexan David Ferrer hoppas på revansch för fjolårets finalförlust (2-6, 4-6).

Nadal slog Fernando Verdasco enkelt (6-0, 6-4) i sin semifinal medan Ferrer sattes på prov av Milos Raonic (7-6, 7-6).

Så, vad väntar oss i finalen?

Nadal har förkrossande 13-4 i inbördes möten och Ferrers enda seger på grus kom i Stuttgart för åtta år sedan. Om Ferrer skulle vinna i dag kan det inte betraktas som annat än ett smärre mirakel.

Mirakel sker ju då och då, förstås.

Dock inte i dag, med största sannolikhet.