Arkiv för kategori Agnieszka Radwanska

- Sida 4 av 8

Indian Wells, tisdag

av Henrik Ståhl

Några matcher är redan överstökade. Milos Raonic slog Marin Cilic i tre set (3-6, 6-4, 6-3) och Jo-Wilfried Tsonga krånglade sig förbi comebackande Mardy Fish (7-6, 7-6). Han har svårt för Fisken, den gode Tsonga. Förstår inte riktigt varför. Tsonga är ju en i grunden så mycket bättre spelare.

Men nåväl.

På damsidan slog Sara Errani världselvan Marion Bartoli (6-3, 6-2) och Petra Kvitová avfärdade Klara Zakopalova (6-2, 6-3).

Vi går raskt vidare till återstående matcher:

Sam Querrey-Marinko Matosevic
Nicolás Almagro-Tommy Haas

Kei Nishikori-Carlos Berlocq
Novak Djokovic-Grigor Dimitrov
Juan Martín del Potro-Björn Phau

• Querrey leder i skrivande stund med 1-0 i set över Matosevic och Tommy Haas, lite oväntat, med 1-0 i set över Almagro. Känns ändå som att båda har goda chanser att vända sina matcher. Querrey borde så klart vinna, men det är inte helt givet. Om inte Almagro kollapsar fullständigt ska han kunna nöta ner 34-årige Haas.

• Nishikori solklar favorit mot Berlocq, trots att det är svårt att veta var man har japanen. Magisk ena dagen, rasselkungen själv nästa (och oftast då på grund av någon sorts skada). Men Berlocq på hardcourt, det är en match Nishikori bara ska vinna om han inte går sönder fullständigt.

• Dimitrov är alltid rolig att titta på, men han har inte mycket att sätta emot Djokovic. Om Djokovic har en dålig dag och Dimitrov en väldigt bra så kanske det går till tre set, men det tror jag inte att Novak har någon lust med efter matchen mot Fognini. Två raka för världsettan, alltså.

• Delpo har sett stark ut hittills. Phau? Han får nog nöja sig med att ha tagit sig så långt som till tredje omgången i en Master.

* * *

Och på damsidan:

Maria Sjarapova-Lara Arrubarrena-Vecino
Agnieszka Radwanska-Maria Kirilenko

Victoria Azarenka-Urszula Radwanska
Samantha Stosur-Mona Barthel
Angelique Kerber-Garbine Muguruza Blanco

• 5-5 mellan Sjarapova och 87-rankade Arrubarrena just nu. Väldigt otippat. Men den lilla fnurran på tråden borde världstrean rimligtvis reda ut. Hon brukar hitta tillbaka till bollträffen och vända på steken mot svagare motståndare.

• En av kvällens mest intressanta matcher. Radwanska har visserligen 6-2 och fyra raka segrar i inbördes möten, men Kirilenko har närmat sig mer och mer för varje match. 7-5, 4-6, 7-5 i Wimbledon senast och 6-0, 2-6, 7-5 i Indian Wells 2011. Kan mycket väl bli en skräll här, även om Radwanska får betraktas som klar favorit.

• Promenadseger för Azarenka. Var visserligen hyfsat jämn i deras hittills enda möte, i just Indian Wells 2011, men Azarenka är en så mycket bättre spelare nu. Borde handla om strögame för Radwanska.

• Stosur imponerade inte mot Peng i går. Barthel svajade visserligen även hon mot Ana Ivanovic, men här finns tveklöst skrällpotential.

• Kerber verkar ha hittat tillbaka till sig själv på sistone. Glädjande. Muguruza borde därför inte bli några problem.

Indian Wells i kväll

av Henrik Ståhl

http://www.youtube.com/watch?v=xB1oEu-9bdA

Gårdagen (och natten) blev förhållandevis skrällfri. 83-rankade Jevgenij Donskoj tog set mot trögstartad Andy Murray (som hämtade in 1-5 men förlorade första set med 5-7) och Fabio Fognini mot Novak Djokovic.

Att 53-rankade Marinko Matosevic slog 14-rankade Juan Mónaco i raka set var helt väntat. Formsvaga Mónaco har bara vunnit i Davis Cup-sammanhang så här långt i år – och bokförde nu sin fjärde raka turneringsförlust i första omgången (har tidigare fått respass direkt även i Australiska öppna, Vina del Mar och Sao Paolo).

Samtidigt har Matosevic tillryggalagt en av sina starkaste säsongsinledningar i karriären och har nu 7-6 i matchfacit i år.

De enda riktiga skrällarna på herrsidan var Björn Phaus seger över Jeremy Chardy (6-2, 2-6, 6-4) och Carlos Berlocqs över Alexandr Dolgopolov (6-3, 6-7, 6-3).

Carlos Berlocq är inte bara en dussinspelare som Dolgopolov normalt sett ska spöa på hardcourt i sömnen, utan dessutom något av en slagpåse i ATP-sammanhang (utom på grus). Den här förlusten är därför ett väldigt bra kvitto på Dolgopolovs fullkomligt bedrövliga form.

* * *

På damsidan föll tyvärr svenska Johanna Larsson mot världssjuan Sara Errani: 6-3, 6-1. Tråkigt, men inte särskilt oväntat.

Den enda fullbordade skrällen var 87-rankade Lara Arruabarrenas seger över 14-seedade Roberta Vinci: 2-6, 6-4, 6-4. Världsfyran Agnieszka Radwanska hade visserligen problem mot 29-rankade Sorana Cirstea, men red ut stormen i tre set: 6-7(3), 6-3, 6-4. Intressant åttondelsfinal mot Maria Kirilenko, som slog Mallory Burdette (6-3, 4-6, 6-2), väntar.

I övrigt tog sig de seedade spelarna vidare förhållandevis enkelt. Carla Suarez Navarro pressade visserligen Maria Sjarapova, men världstrean vann till slut i raka set: 7-5, 6-3.

* * *

Nåväl.

Låt oss nu i stället blicka framåt och se vad kvällen/natten har att erbjuda:

Jarkko Nieminen-Kevin Anderson
Rafael Nadal-Leonardo Mayer
Andreas Seppi-Ernests Gulbis

Jerzy Janowicz-Richard Gasquet
Tomás Berdych-Florian Mayer
Gilles Simon-Benoit Paire
Roger Federer-Ivan Dodig
Stanislas Wawrinka-Lleyton Hewitt

• Nieminen och Anderson båda i god form, kan bli en sevärd match. Borde rimligtvis bli seger för Anderson i raka set, om nu inte Nieminen har en sådan där dag då han bara vägrar att ge sig. Inte omöjligt att han har det, men seger för Anderson känns givet.

• Nadal pressades i första set mot Ryan Harrison i öppningsmatchen men vann till slut en komfortabel seger, för att vara första tävlingsmatchen på hardcourt sedan Miami 2012. Mayer lär inte bli några överdrivet stora bekymmer för världsfemman, trots att argentinaren skåpade ut Mikhail Juzjnyj.

• Gulbis har alltså 10-2 i ATP-matchfacit så här långt i år. Bara Juan Martín del Potro (Rotterdam) och Tomás Berdych (Marseille) som lyckats besegra honom i ATP-sammanhang. Kan han så vill han, helt enkelt. Särskilt mot en spelare som Andreas Seppi. Given seger för Gulbis, om han nu inte drar i sig några öl före matchen. Men det skulle han väl aldrig göra?

• Janowicz miniskrällde mot David Nalbandian i öppningsmatchen, men en skräll av betydligt större proportioner mot världstian Richard Gasquet känns inte helt troligt. Han har, föga förvånande, inte lyckats komma upp till samma nivå som i Paris Masters förra året och den högst rankade spelaren han besegrat i år är Julien Benneteau (i Marseille, då rankad 30). Ingen omöjlig match för 24-rankade polacken, men tror inte han rår på Gasquet.

• Berdych är i sanslöst bra form. Florian Mayer? Mja, fyra raka förluster inför Indian Wells är väl kanske inget vidare tecken på en formtopp, om man säger så. Dessutom har Berdych 4-0 i inbördes möten. Minimal skrällchans.

• Här har ju Benoit Paire en riktigt god ”skrällchans”. Gilles Simon har alltså 1,68 i odds, mot Paires 2,15. Trots att Paire har två raka segrar över Simon (Rotterdam 2011, Montpellier 2013, 2-0 totalt i inbördes möten). Simon räddade visserligen matchbollar och vände 1-5 i skiljeset mot Paolo Lorenzi i öppningsmatchen, medan Paire hade ganska tuff förstarunda mot knepiga Lukasz Kubot, men avfärdade sedan Philipp Kohlschreiber i raka set i andra omgången. Kan säkert bli jämnt, men Paire har goda chanser att vinna. Vilket vore kul eftersom han aldrig tagit sig förbi andra omgången tidigare.

• Känns nästan lite konstigt att Roger Federer och Ivan Dodig aldrig mötts förut. Men någon gång ska ju vara den första. Kan bli intressant, men allt annat än seger i raka set för Federer är att betrakta som ytterst skrällbetonat.

• 1-1 i inbördes möten och båda matcherna har gått till skiljeset. Som så många andra bollmotare kan Hewitt göra livet surt för Wawrinka, men det beror helt på vad schweizaren är på för spelhumör (det vill säga om han har skallen med sig eller lämnat den hemma). Bortsett från chocktorsken mot Aljaz Bedene i Chennai har Wawrinka i år faktiskt bara förlorat mot topp 10-spelare (plus Fabio Fognini, men det var på Foggys favoritunderlag grus i Acapulco). Den episka femsetaren mot Djokovic i Australiska öppna har onekligen stärkt Wawrinkas psyke, och han borde därför inte förlora mot Hewitt på hardcourt i en Masters-turnering. Men han kommer säkerligen få slita för segern.

* * *

Angelique Kerber-Yanina Wickmayer
Magdalena Rybarikova-Garbine Muguruza Blanco

Nadia Petrova-Julia Görges
Samantha Stosur-Shuai Peng
Caroline Wozniacki-Elena Vesnina

• Kerber favorit, men hon har inte varit att lita på så här långt i år. 1-1 i inbördes möten här, och båda matcherna har gått till skiljeset. Kerber vann senast, på hardcourt i Paris förra året (Wickmayer vann på gruset i Rom). 32-rankade Wickmayer har överlag presterat bäst av de båda under säsongsinledningen, i alla fall sett till kapacitet. Tycker ändå att Kerber borde ta det här ganska enkelt.

• 1-1 i inbördes möten även här (Paris och Australiska öppna, båda i år) och det var faktiskt 95-rankade Muguruzu som vann sist (Australiska öppna). Dock med en hårsmån – närmare bestämt 14-12 i skiljeset. Lär bli jämnt även nu, och 55-rankade Rybarikova har tveklöst siktet inställt på revansch.

• Har aldrig mötts tidigare och kliver in i denna matchup med snarlika resultat i respektive öppningsmatch i bagaget (6-2, 6-3 för Petrova mot 71-rankade Stefanie Vögele, 6-3, 6-3 för Görges mot Sofia Arvidsson). Världstolvan Petrova är dock den klart bättre spelaren av de båda och borde vinna relativt enkelt.

• Världsnian Stosur har bara tappat ett set plus ett gäng strögame på fyra matcher mot 38-rankade Shuai Peng. Borde inte bli mer än just strögame för Peng även i Indian Wells.

• Ingen överdrivet svår matchup för Wozniacki, i alla fall inte på papperet: Världstian leder med 5-1 i inbördes möten. Det har dock gått två år sedan senaste matchen, och 30-rankade Vesnina har en bra säsongsinledning bakom sig (final i Hobart, bland annat). Kan möjligen skrälla, med tanke på Wozniackis svajiga start på året (föll mot 186-rankade doldisen Qiang Wang i Kuala Lumpur i slutet av februari.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2013-03-11 kl. 19.10.20 Skärmavbild 2013-03-11 kl. 19.13.52

ANALYS: Rivalerna lär mötas igen i Indian Wells

av Henrik Ståhl

Vi tog en titt på herrarnas lottning i Indian Wells Masters i går. I kväll är det således dags för damernas.

Skärmavbild 2013-03-07 kl. 22.54.54

ÖVRE HALVAN

Ingen överdrivet läskig lottning för förstaseedade världstvåan Victoria Azarenka, får man lov att säga. Vägen till först och främst åttondelsfinal ligger vidöppen, och väl där möter hon förhoppningsvis Sloane Stephens. Nu ska vi inte ha alldeles för höga förväntningar på den talangfulla 19-åringen, men det vore onekligen den mest intressanta matchupen.

Och i kvarten då? Caroline WozniackiNadia Petrova? Troligtvis, och framför allt Wozniacki har ingenting att sätta emot Azarenka i dagsläget. Möjligen Petrova, beroende på vilken form hon visar upp i Indian Wells.

I semin hoppas i alla fall jag se Angelique Kerber, men det är inte helt troligt med tanke på hennes usla form så här långt i år. Hon tog sig till semifinal förra året och borde på papperet göra det igen med tanke på den relativt enkla lottningen, men som sagt – hon har inte direkt övertygat under säsongsinledningen och har dessutom plågats av skada.

På den här sidan blir det intressant att se vad Mona Barthel kan ställa till med. Eller 21-åriga Bojana Jovanovskij. Blev visserligen respass i första omgången förra året, men visst borde hon kunna ta sig förbi 95-rankade 19-åringen Garbine Muguruzu i årets öppningsmatch.

I semifinalen kan Azarenka mycket väl ställas mot Ana Ivanovic, som trivs i Indian Wells. Hon har spelat två finaler här (seger 2008, förlust 2009) och var framme i semifinalen så sent som förra året.

Mona Barthel hade oturen att möta Azarenka redan i andra omgången förra året, men i och med sin betydligt mer gynnsamma i år tycker jag att åtminstone en kvartsfinal inte är för mycket begärt.

I skrivande stund vann dessutom allas vår Sofia Arvidsson sin öppningsmatch mot Laura Robson: 2-6, 7-6(2), 6-1. Mycket glädjande! Hon borde nu ha en god chans att slå Julia Görges i nästa runda, trots att hon har 0-2 i inbördes möten – och lär vid seger där ställas mot Petrova. Kan bli intressant.

De går vidare till semifinal: Victoria Azarenka, Ana Ivanovic.
Skrällvarning: Mona Barthel, Sloane Stephens.
Bubblare: Nadia Petrova.

Hon går vidare till final: Victoria Azarenka.

Skärmavbild 2013-03-07 kl. 22.55.01

UNDRE HALVAN

Här har vi ett riktigt getingbo. På ena sidan världsfyran Agnieszka Radwanska, världssjuan Petra Kvitová, 14-rankade Dominika Cibulkova och 15-rankade Maria Kirilenko.

På den andra världstrean Maria Sjarapova, världsåttan Sara Errani och världselvan Marion Bartoli.

Däremellan ett knippe spelare med skrällpotential: Jelena Jankovic, Svetlana Kuznetsova, Roberta Vinci, Sorana Cirstea och Lesia Tsurenko.

På ena sidan ställs sannolikt formstarka Kvitová mot Radwanska, med chans för repris på deras drabbning i Dubai (6-2, 6-4 till Kvitová). Om nu inte Kvitová tappar huvudet på vägen mot, säg, Cibulkova. Som i Sydney (1-6, 1-6).

På andra sidan lär Sjarapova med största säkerhet knipa semifinalplatsen. Efter en kvartsfinal mot Sara Errani. Eller varför inte Jelena Jankovic? Har visserligen inte presterat här de senaste två åren, men vann här så sent som 2010.

Johanna Larsson vann sin öppningsmatch mot Timea Babos och möter Anastasia Pavlytjenkova i nästa runda. Där tar det troligtvis stopp för Sverigetvåan.

De går vidare till semifinal: Petra Kvitová, Maria Sjarapova.
Skrällvarning: Dominika Cibulkova, Maria Kirilenko, Marion Bartoli.
Bubblare: Sara Errani, Jelena Jankovic.

Hon går vidare till final: Maria Sjarapova.

FINALEN: Sjarapova besegrar Azarenka.

Riktigt svårt att tippa en eventuell final mellan Azarenka och Sjarapova, tycker jag. Framför allt för att Sjarapovas dagsform spelar en så oerhört stor roll i allmänhet – och mot Azarenka i synnerhet.

Tycker ändå att hon överlag sett stark ut i år, och Indian Wells/Miami är två turneringar där hon åtminstone brukar gå långt (och då krävs bara det där lilla extra för att gå hela vägen, vilket Sjarapova inte alltid men stundtals har).

Måste jag välja en spelare som mest troligt åker ut före finalen av dessa båda måste jag å andra sidan säga Sjarapova. Lite märkligt kan tyckas, men jag tror helt enkelt att världstrean ror titeln i land om hon bara tar sig till final.

Hon måste bara passa sig för speed bumps på vägen dit.

Och förresten: Serena Williams har ju bojkottat Indian Wells sedan 2001, då systern Venus Williams drog sig ur deras semifinal fyra minuter före matchen – och Serena därefter buades ut i finalen mot Kim Clijsters – men det visste ni väl redan.

Har Wozniacki hittat formen?

av Henrik Ståhl
Petra Kvitová detroniserade världsfyran Agnieszka Radwanska i Dubai. FOTO: BILDBYRÅN

Man blir aldrig riktigt klok på Petra Kvitová. Att hon har kapaciteten att vinna Grand Slam-titlar har hon redan bevisat (slog Maria Sjarapova Wimbledon 2011) – men hon har också lika många gånger visat prov på en sällsynt oförmåga att hitta stabilitet i sitt spel.

När hon har en riktigt bra dag sätter hon de svåraste slagen som på löpande band.

När hon har en dålig dag går hon inte säker ens mot en dussinspelare utanför världsrankningens topp 100.

Vilken Kvitová som ska kliva ut på banan avgörs helt och hållet av slumpen, känns det ibland som.

Det var därför inför gårdagens kvartsfinal svårt att hålla henne som självklar favorit mot Agnieszka Radwanska – trots att det är en gynnsam matchup för Kvitová och trots att hon inför matchen ledde med 3-1 i inbördes möten.

Likt exempelvis Serena Williams eller Victoria Azarenka har Kvitová i regel inte särskilt svårt för counterpunchers som Radwanska. Hon får diktera spelet fullständigt och sätts sällan under egentlig press. Det är därför nästan uteslutande upp till Kvitová själv hur matchen ska sluta.

I går var det en världsåtta på riktigt bra spelhumör, efter en svajig säsongsinledning, som klev ut på banan. 38 oprovocerade misstag och 37 winners (5-6 för Radwanska) senare stod hon som segrare: 6-2, 6-4. Kvitovás första seger över en topp 5-spelare sedan 2011.

I semifinalen möter hon Caroline Wozniacki, som kämpade sig förbi Marion Bartoli i tre set: 4-6, 6-1, 6-4. Wozniacki låg under med 2-0 i avgörande set, men lyckades vända.

– Spelarna har vanligtvis en förstaserve och en andraserve, men Marion har ingen andraserve – hon har två förstaservar. Så man måste vara på tårna. Hon kliver fram och är framme i banan även när du själv servar, man känner pressen. Men man måste bara vara redo och veta att bollen kommer emot dig med fart, säger danska världstian efter segern.

Trots att Wozniacki likt Radwanska i teorin är en bra matchup för Kvitová har hon ändå haft vissa bekymmer med danskan genom åren. 3-3 i inbördes möten – och med tanke på att hon nu äntligen börjar hitta formen igen, efter ett bedrövligt 2012 och knackig start på 2013, har hon goda chanser att ta sig till sin andra final i Dubai (vann här 2011 efter finalseger över Svetlana Kuznetsova).

Om Kvitová är på lika bra spelhumör som mot Radwanska kommer hon dock att få det tufft.

Väldigt tufft.

* * *

På den övre halvan bjuds vi på en helitaliensk semifinal. Detta sedan 17-rankade Roberta Vinci kört över världsnian Samantha Stosur i raka set (6-2, 6-4) och världssexan Sara Errani med viss möda avfärdat världstolvan Nadia Petrova (6-4, 0-6, 6-3).

Vinci och Errani, som spelar dubbel tillsammans, har mötts sex gånger genom åren. Errani leder med 4-2 och har sedan 2010 vunnit fyra raka matcher (utan att tappa set). Mycket som talar för att det blir världssexan som kniper finalplatsen.

Veckans turneringar

av Henrik Ståhl

Ny vecka, nya turneringar, nya vinnare och förlorare.

Det har redan hunnit bli tisdag och därför hög tid att ta en titt på veckans tävlingar och dess lottningar:

US NATIONAL INDOORS TENNIS CHAMPIONSHIPS
ATP 500/WTA International

Memphis, USA

Om vi börjar med att ta en titt på herrarnas lottning ser vi att världstolvan Marin Cilic är toppseedad, åtföljd av 13-rankade Milos Raonic och 16-rankade John Isner.

Raonic har rönt vissa framgångar i den här turneringen redan. Två raka finaler, närmare bestämt. 2011 blev det förlust mot numera pensionerade Andy Roddick och 2012 mot forne världsåttan Jürgen Melzer.

Årets titelförsvarare är redan utslagen (förlust mot Igor Sijsling), men Raonics chanser att nå en tredje raka final får anses goda. Dels med tanke på den fantastiska form han visade upp i San José och dels för att han redan enkelt avfärdat en del av spelarna på sin halva i år. Största hindret kan Isner utgöra i en eventuell semifinal. Om inte James Blake grejar en dunderskräll redan i andra omgången.

Vem som blir 22-åringens motståndare i finalen är lite mer öppet. Marin Cilic var inte prickfri i Zagreb men bärgade ändå titeln. I sin öppningsmatch mot Ivan Dodig i dag tappade han set. Illavarslande.

Kroaten har dessutom Kei NishikoriSam Querrey och Alexandr Dolgopolov på sin halva. Querrey var visserligen helt uddlös mot Raonic i semifinalen i San José, men har får ofta god utdelning på sin serve inomhus. I dagsläget oklart hur Nishikoris och Dolgopolovs formkurvor ser ut, men de har alltid potential att gå långt i turneringar med få seedade spelare inom topp 20.

Vill väldigt gärna se antingen Nishi eller Dolgo i finalen och kan mycket väl bli så. Håller det inte för troligt att Cilic går till två raka finaler, särskilt med tanke på att många av hans segrar i år varit allt annat än övertygande.

Beträffande damernas lottning får vi börja med att konstatera att det här är Sofia Arvidssons turnering. Hon vann sin första WTA-titel i karriären här 2006 och andra 2012, och spelade däremellan en final (2010). Svenskhoppet slog kvalspelaren Jana Cepelova i raka set och i andra omgången väntar hennes motståndare i finalen förra året: 71-rankade Marina Erakovic.

Därefter väntar liknande spelare som förra året för andraseedade Arvidsson. Exempelvis Heather Watson. Största hotet på vägen till final är förmodligen Jamie Hampton, som tillryggalagt en riktigt bra säsongsinledning (med tresetaren mot Victoria Azarenka Australiska öppna som absoluta höjdpunkt).

Blir inte alls förvånad om hon slår ut Arvidsson och snuvar svenskan på en fjärde final – om nu inte Arvidsson spelar med lika högt självförtroende som hon brukar göra i Memphis.

På den övre halvan har förstaseedade Kirsten Flipkens åkt på en ganska svår andrarunda: Lesia Tsurenko. De båda har bara mötts en gång tidigare, och den drabbningen gick Flipkens segrande ur. Båda har gjort bra ifrån sig hittills i år, men det känns som att det väger över lite till Flipkens fördel – och i så fall finns det inte mycket som står i hennes väg mot finalen.

Flipkens och Hampton i final, kanske? Tja, varför inte.

* * *

OPEN 13
ATP 250
Marseille, Frankrike

Memphis må vara ett 500-event, men det råder ingen tvekan om vilken turnering som är veckans hetaste.

I startfältet i Marseille trängs nämligen världssexan Tomás Berdych, världssjuan Juan Martín del Potro, världsåttan Jo-Wilfried Tsonga, världsnian Janko Tipsarevic och världstian Richard Gasquet (som torskade mot Gilles Müller i öppningsmatchen).

Hit har också intressanta spelare som Bernard Tomic (slog Martin Klizan i förstarundan) och Jerzy Janowicz valt att åka. Ett stjärnspäckat startfält för att vara en 250-turnering, alltså.

del Potro har tveklöst fått den största nitlotten. Gilles Simon borde inte vara några större problem för argentinaren i en eventuell kvartsfinal, men i semin väntar med stor sannolikhet Tsonga. Världsåttan åkte visserligen på en chockförlust mot Sijsling i Rotterdam. På hemmaplan brukar han dock alltid prestera.

Svårt att säga om det blir del Potro eller Tsonga i finalen, men det lär bli någon av dem.

Om Tomic kan skrälla? Kanske, men med tanke på startfältet är det inte särskilt troligt.

Toppseedade Berdych lär inte sättas på prov av Janowicz, som ser ut att bli hans motståndare i tredje omgången. 26-rankade polacken har helt enkelt inte hittat formen under säsongsinledningen.

Hans största hot är i stället Tipsarevic i en eventuell semifinal (med tanke på Gasquets tidiga utträde borde Tipsy plocka sin semibiljett enkelt). Serben leder med 5-3 i inbördes möten och har visat sig vara en knepig motståndare för den hårt sluggande tjecken.

Med tanke på Berdychs goda (och Tipsys högst oklara) form får världssexan ändå ses som favorit både till finalplatsen och titeln.

* * *

DUBAI OPEN
WTA Premier
Dubai, Förenade Arabemiraten

Betydligt häftigare uppställning i år än förra året. Trots att världstvåan Victoria Azarenka dragit sig ur på grund av fotskada så är sju topp 10-spelare representerade i Dubai.

Suveränen Serena Williams ser ut att ha en enkel resa mot semifinal. Där kan hon dock stöta på Petra Kvitová, som gav henne huvudbry i Doha. Eller titelförsvararen Agnieszka Radwanska, som inte borde vara några problem för världsettan. Hon får hoppas på polsk seger i kvarten, helt enkelt.

Kampen om den andra finalplatsen är vidöppen, efter att Azarenka dragit sig ur. Angelique Kerber har visserligen inlett säsongen svajigt men är alltid en kraft att räkna med. Troligast är dock att Sara Errani norpar den där guldbiljetten. Eller Samantha Stosur.

* * *

COPA CLARO
ATP 250
Buenos Aires,
Argentina 

Lite av ett sömpiller, med vissa ljuspunkter. David Ferrer, till exempel. Världsfyrans första turnering sedan Australiska öppna (Davis Cup ej inräknat). Bortsett från en eventuell andrarunda mot David Nalbandian är spanjorens lottning löjligt enkel. Men så är ju inte startfältet så skräckinjagande heller.

Och Nalbandian, förresten. Ferrer har aldrig förlorat mot argentinaren och tappat blott ett set på grus (4-0 på underlaget, 8-5 i inbördes möten totalt). Nej, Ferrers finalplats känns rätt säker, får man lov att påstå.

På den undre halvan ligger det nära till hands att lyfta fram världselvan Nicolás Almagro som finalfavorit. Här huserar dock även 17-rankade Stanislas Wawrinka. Förutom att han visade upp riktigt god form i Australiska öppna (kvartsfinalförlust mot Novak Djokovic i en episk femsetsrysare) har han genom åren rönt framgångar på grus (två titlar på fem finaler) och har plusstatistik mot Almagro (4-3 totalt, 2-1 på grus).

Lär dessutom vara revanschsugen efter semifinalförlusten mot spanjoren förra året. En final mellan Ferrer och Wawrinka känns därför inte särskilt långsökt. Bortsett från Almagro i en eventuell semifinal har ingen av dem några seriösa utmanare på vägen dit.

Kan noteras också att Horacio Zeballos, som skrällslog Rafael Nadal i Vina del Mar för två veckor sedan, åkte ut redan i första omgången mot 76-rankade Aljaz Bedene. Drygt 2,80 gånger pengarna på Bedene inför matchen. Lättförtjänta pengar.

Zeballos åkte ut i förstarundan även i Sao Paolo förra veckan (mot Federico Delbonis, avbröt matchen på grund av utmattning). Ser ut som att argentinaren går till historien som en klassisk one hit wonder. Är någon förvånad (Lex Lukas Rosol)?

Dagens semifinaler

av Henrik Ståhl

Okej, låt oss ta en snabbtitt på dagens semifinaler.

ROTTERDAM

Grigor Dimitrov (41) – √ Juan Martín del Potro (7)
Världssjuan del Potro är givetvis favorit, dels baserat på hans tidigare framgångar i Rotterdam men också efter insatserna så här långt i årets upplaga av turneringen. Dimitrov har imponerat och tagit sig längre än jag trott, men trots att han bevisligen är på uppgång tror jag att det tar stopp mot den mer rutinerade del Potro.

√ Julien Benneteau (39) – Gilles Simon (14)
Simon leder med 3-2 i inbördes möten, men Benneteau har den klart tyngsta skalpen i turneringen så här långt – gårdagens skrällseger över Roger Federer. Det här är dock en matchup som passar Benneteau ganska dåligt. Fransmannen gillar när motståndaren håller i taktpinnen, någonting Simon ytterst sällan gör. I sina sämsta stunder är båda typiska bollfösare, och i det långa loppet är Simon den stabilare fösaren, med både bättre uthållighet och precision. Om båda presterar på topp kan detta dock bli en lågintensiv taktisk batalj, som kommer att avgöras med små marginaler. Om Benneteau presterar som mot Federer samtidigt som Simon är lika svajig som han stundtals var mot Martin Klizan i går, då har Benneteau en riktigt god chans att utjämna den inbördes statistiken.

SAN JOSE

Milos Raonic (13) – √ Sam Querrey (20)
Vi bjuds på riktigt intressanta semifinaler i San José. Querrey hade vissa bekymmer med Alejandro Falla i natt, men krånglade sig till semifinal i tre set. Querrey leder med 2-0 i inbördes möten och har faktiskt bara tappat ett set mot Raonic, i Wimbledon 2012. Däremot har tre av deras totalt sex set gått till tiebreak, så vi kan vänta oss en jämn sammandrabbning även här. Med tanke på Raonics framgångar här 2011 och 2012 är han knapp favorit, men jag tror att Querreys psykologiska övertag i kombination med hemmafördelen kan fälla avgörandet i natt.

Tommy Haas (22) – √ John Isner (16)
Riktigt kul att veteranen Haas smugit sig fram så här långt i den här turneringen. Blir dock en riktigt tuff semifinal för 34-åringen. Isner är visserligen inte direkt i sitt livs form, men det snabba inomhusunderlaget ger honom stora fördelar som med stor sannolikhet räcker till seger för amerikanen.

SAO PAOLO

√ Rafael Nadal (5) – Martin Alund (111)
Nadal lyckades slutligen vända mot Carlos Berlocq i natt, men det såg verkligen inte bra ut. Berlocq var på det hela taget den klart bättre spelaren, men vek ner sig i andra och tredje set. Delvis tack vare Nadals envisa kampvilja. Det går dock inte att komma ifrån det för Nadal så bistra faktum att Berlocq hade segern i sin hand – men lät den glida honom ur händerna. Några sådana problem borde spanjoren inte ha mot doldisen Alund. Här borde det handla om strögame för argentinaren. Världsfemman går vidare i raka set.

√ David Nalbandian (93) – Simone Bolelli (80)
Inför turneringen trodde jag verkligen inte att David Nalbandian skulle bli den som stod för motståndet i finalen mot Rafael Nadal. Nu talar väldigt mycket för att det blir just så. Nalbandian imponerade mot Nicolás Almagro i kvartsfinalen, även om spanjoren stod för en sedvanlig nedvikning. Med det sagt borde Bolelli inte bli någon svår nöt alls att knäcka.

DOHA

√ Victoria Azarenka (1) – Agnieszka Radwanska (4)
Glädjande att se samtliga toppseedade spelare i semifinalen i en så pass stor turnering som Qatar Open. I den första semin talar det mesta för nuvarande världsettan Azarenka: Hon leder med 11-3 i inbördes möten (6-0 under 2012) och har inte förlorat mot världsfyran sedan Tokyo 2011. Dessutom passar underlaget Azarenka särdeles bra och vitryskan är i god form. Radwanska har sett bra ut i Doha och under säsongsinledningen i allmänhet, men jag ser inte riktigt att en eventuell vändpunkt i deras rivalitet kommer just i dag.

√ Serena Williams (2) – Maria Sjarapova (3)
Williams vacklade ordentligt mot Petra Kvitová, men grejade till slut en typisk Serena-vändning. Det är dock en smula oroväckande att hon under långa stunder uppträdde så nonchalant som hon gjorde mot Kvitová. Det har hon inte råd med mot en glödande Sjarapova. Tror dock inte att Serena upprepar samma misstag mot sin gamla rival. Det är hon alldeles för rutinerad för. I största allmänhet så klart, men i synnerhet när det gäller just Sjarapova.

Summering inför helgen

av Henrik Ståhl
Juan Martín del Potro är favorit till titeln i Rotterdam efter Roger Federers chockförlust. FOTO: AP

Det har ju hänt ett och annat runtom i världen på tennisfronten, som ni förstår.

Martin Klizan kastade alldeles nyss in handduken mot Gilles Simon i deras kvartsfinalmöte i Rotterdam. Simon till semi alltså, via 6-7(6), 6-3, 3-0.

Riktigt tråkigt att Klizan inte kunde slutföra matchen. Kan dock inte påstå att det var överdrivet underhållande, rent spelmässigt är det sällan det när Simon står på ena sidan av nätet. Han är nog så nära en klassisk pusher man kan komma i dagens moderna tennis. Den korrekta svenska termen för Simons spelstil torde vara fösare.

För det är vad han är, och det är en adekvat beskrivning av vad han i regel gör. En fösare. Som föser runt bollen i banan.

• Klizan tar i från tårna och dundrar in en stenhård forehandcross.

• Simon svarar med att fösa tillbaka bollen över nät.

Nu tycker ni kanske att jag låter dräpande negativ och hatisk. I så fall missförstår ni mig en smula.

Jag gillar verkligen spelare som inte har några pretentioner i sitt spel, som är redo att spela fult och slugt för att vinna. Som Andy Murray. Eller Rafael Nadal och Novak Djokovic, för all del.

Bollfösaren Gilles Simon. FOTO: AFP

Simon är en taktisk räv. Han är makalöst bra på att hålla bollen vid liv (genom att fösa den över nät), hitta omöjliga vinklar och störa sin motståndares rytm. För oss tittare är det ofta sövande, frustrerande osnyggt och föga underhållande – men ack så effektivt (och visst bjuder även Simon på tennismagi emellanåt, det ska vi ha klart för oss).

Vad jag däremot inte står ut med är hans märkliga utsvävningar på banan, som skulle reta gallfeber på mig om jag var den som stod på andra sidan nätet. Som att han ska dricka vatten i tid och otid, gärna mitt under pågående game, att han ber bollkallen om en boll att slå på i motståndarens serve, att han skriker och svär och gnäller över fullt rimliga saker som att bollen klipper linjen med minsta möjliga marginal. Precis lika lite som jag står ut med Murrays outsinliga, ofta omogna kverulans under pågående match.

Sammantaget gör detta att jag känner en viss skadeglädje när han förlorar. Utifrån det perspektivet såg det inledningsvis ganska bra ut i dag. Klizan imponerade väl inte, men räddade ändå typ ett dussin breakbollar och bärgade slutligen första set.

Efter det gick det utför, och nu är alltså Gilles Simon klar för semifinal i en 500-turnering. Där möter han inte som väntat Roger Federer, utan Simons betydligt mer hedervärda landsman Julien Benneteau.

På den undre halvan i Rotterdam stångade sig Juan Martín del Potro förbi Jarkko Nieminen utan större bekymmer: 6-3, 6-4. I semifinalen möter han Grigor Dimitrov, som lite överraskande slog Marcos Baghdatis i en tresetare: 6-7(4), 7-6(0), 6-3.

Inte överraskande i allmänhet – Dimitrov hade trots allt 2-1 i inbördes möten inför matchen – men aningen oväntat eftersom Baghdatis sett rätt så övertygande ut hittills (slog Richard Gasquet i raka set i åttondelen).

Mot världssjuan del Potro borde det rimligtvis ta stopp för 21-årige Dimitrovs framfart i Rotterdam. Argentinaren borde inte låta chansen att, i Federers frånvaro, bärga titeln förhållandevis enkelt glida honom ur händerna.

Fast det kan vi så klart inte vara ett dugg säkra på, har vi lärt oss i år.

* * *

Tommy Haas. FOTO: AP

I San José är John Isner och Tommy Haas klara för semifinal, efter kvartsfinalsegrar över Xavier Malisse (7-6, 6-2) respektive Steve Johnson (6-4, 6-2).

Vilka som plockar semifinalplatserna på den övre halvan avgörs i natt. Milos Raonic möter Denis Istomin (en match Raonic rimligtvis bör vinna) och Sam Querrey möter Alejandro Falla.

I den sistnämnda är givetvis hemmahoppet Querrey favorit, men jag skulle inte avfärda Falla helt och hållet inför den här matchen. Hans flacka spel gör sig bra inomhus och han har sett stabil ut hittills i San José.

* * *

Rafael Nadal. FOTO: AP

Rafael Nadal har så klart varit det stora samtalsämnet i Sao Paolo. Han drog sig ur dubbelturneringen, vilket inte är speciellt konstigt med tanke på hur många matcher han spelat totalt under denna och förra veckan, men det får en liten varningsklocka att ringa.

Överlag har han sett lika långsam och instabil ut som i Vina del Mar. Som jag påpekat tidigare tycker jag dock inte att man ska dra några förhastade slutsatser. Att han inte drog sig ur Sao Paolo (och i skrivande stund spelar kvartsfinal mot Carlos Berlocq) är positivt i sig eftersom det tyder på att knäna håller. Han hade aldrig ställt upp om han ansåg att situationen förvärrats efter Vina del Mar.

Nu är han dock fortfarande väldigt långt från sitt bästa. Skulle inte förvåna mig det minsta om han förlorar mot Berlocq i natt. Argentinaren må inte ha ett särskilt spektakulärt ATP-facit, men han är en stabil grusspelare som har alla verktyg för att sätta en haltande Nadal under stor press.

Turneringens klart bästa match spelades tidigare under dagen: David Nalbandian mot Nicolás Almagro.

Nalbandian vann till slut: 7-6(5), 3-6, 7-6(3), efter nästan två och en halv timmes spel. Det är nästan så att man tycker synd om Almagro (som dels vann den totala poängräkningen: 109-106). Han smackade in 28 servess och spelade överlag riktigt bra.

Men han har svårt för Nalbandian och tycks inte ha hittat formen än i år.

I semifinalen möter argentinaren Simone Bolelli, som följde upp sin chockseger över en otroligt loj Juan Mónaco i går med att utmanövrera Albert Montanes i kvarten: 6-4, 6-4.

På den övre halvan är 111-rankade Martin Alund klar för semi efter seger över Filippo Volandri i raka set: 7-5, 7-6(5). Alund halkade in i turneringen på ett bananskal, som lucky loser efter att Leonardo Mayer dragit sig ur på grund av ryggskada, och avfärdade 346-rankade Ricardo Mello enkelt i öppningsmatchen (6-4, 6-4). Det följde han sedan upp med en stabil seger över Jeremy Chardy (6-4, 4-6, 7-6).

Och nu är han då klar för semifinal i Sao Paolo. Inför turneringen hade han aldrig vunnit en ATP-match. Inte illa.

* * *

Serena Williams är den äldsta världsettan någonsin. FOTO: REUTERS

I Doha händer det grejer. Serena Williams hängde på fallrepet i kvartsfinalen mot Petra Kvitová men svarade för en typisk Serena-upphämtning i tredje set och säkrade slutligen semifinalplatsen – och positionen som världsetta: 3-6, 6-3, 7-5.

Detta alltså efter att ha legat under med 1-4 i avgörande set.

På måndag skriver 32 år, fyra månader och 24 dagar gamla Serena Williams därmed återigen historia, som världens äldsta världsetta genom tiderna (på damsidan). Rekordet hölls tidigare av Chris Evert, som var 30 år, elva månader och tre dagar gammal när hon avnjöt tronen för sista gången i november 1985.

I semifinalen möter hon Maria Sjarapova, som slog Samantha Stosur i raka set: 6-2, 6-4.

I den andra semifinalen möts nuvarande världsettan Victoria Azarenka och världsfyran Agnieszka Radwanska. Azarenka slog världssexan Sara Errani enkelt (6-2, 6-2) medan Radwanska utmanövrerade Caroline Wozniacki (6-2, 7-5).

Dagens resultat

av Henrik Ståhl
Titelförsvararen Roger Federer vann sin öppningsmatch i Rotterdam utan större problem. FOTO: AP

Blev inget blogginlägg om San José, Sao Paolo och Doha i går, som utlovat. Det kan vi tacka Comhem för. Internethaveri deluxe.

Hur som helst.

Rotterdam ångar på, i egenskap av veckans tveklöst mest intressanta turnering. Och hittills har vi faktiskt bjudits på ett och annat spännande resultat.

Jarkko Nieminen fullkomligt mosade framtidslöftet David Goffin i sin öppningsmatch: 6-0, 6-0. Inte ett enda game vann han alltså, Goffin. 65-38 till Nieminen i totalt antal poäng. Inte så ojämnt som man kan vänta sig av en sådan utskåpning kanske, men fortfarande helt bedrövligt av en spelare som Goffin.

Okej, inomhustennis är inte hans starka sida (däremot Nieminens), men att bli så här totalt utskåpad är likväl pinsamt.

Vidare körde problembarnet Ernests Gulbis över hemmahoppet Robin Haase i sin öppningsmatch: 6-2, 6-1. Inte särskilt oväntat att Gulbis skulle vinna, men en smula förvånande att han gjorde det så överlägset.

Under dagen har vi bara bjudits på en skräll i Rotterdam. 125-rankade Michael Bachingar avfärdade 18-rankade Andreas Seppi i raka set: 6-3, 6-4. Seppi verkar visserligen ha plågats av hälsoproblem (drog sig ur Zagreb Indoors förra veckan på grund av feber) och är i tveksam form efter åttondelsfinalen i Australiska öppna, men överraskande att han föll så lätt.

I övrigt kan nämnas att Roger Federer inte hade några som helst bekymmer mot 64-rankade Grega Zemlja: 6-3, 6-1. Även Juan Martín del Potro vann sin öppningsmatch (i går), mot Gaël Monfils: 6-3, 6-4.

* * *

John Isner. FOTO: AP

Precis som i Rotterdam pågår inomhustennis i amerikanska San José, mest känt för sina NHL-hajar: SAP Open. Regerande mästaren Milos Raonic är förstaseedad, USA-ettan John Isner andraseedad.

Det snabba underlaget ger mammutservare som dessa båda herrar maximal utdelning, vilket inte gör det särskilt svårt att tippa just de två i final. Ja, om det inte vore för Isners katastrofala form, alltså. Inledde året riktigt uselt och tvingades sedan hoppa av Australiska öppna på grund av skada.

Lite tveksamt huruvida han hunnit både rehabiliteras och hittat formen, så risken att han åker ut redan i första omgången mot 130-rankade kanadensaren Vasek Pospisil får betraktas som överhängande.

I övrigt kan nämnas att 79-rankade Blaz Kavcic förlorade en mycket svängig tillställning mot forne världsettan Lleyton Hewitt i gårdagens förstarunda: 3-6, 6-4, 7-6(4). Nämnas bör att Kavcic hade 3-1 och breakboll och andra set innan han lät Hewitt klösa sig tillbaka in i matchen och kvittera.

I tredje set hade han sedan återigen 3-1 och 40-15 men lät segern rinna honom ur händerna igen. Givetvis starkt av Hewitt att kämpa till sig den segern, men bedrövligt av Kavcic att tappa en sådan komfortabel ledning två gånger om. Det håller inte på den här nivån.

Och hemmahoppet Ryan Harrison åkte på en stjärnsmäll mot Benjamin Becker i går: 6-7(3), 7-5, 6-3. Becker reducerar nu till 2-1 i inbördes möten.

I dag har endast en match hunnit spelas i San José och den mest intressanta drar i gång någon gång i natt – Steve Johnson mot Ivo Karlovic. Två servekanoner ställs alltså mot varandra redan i första omgången. Lär inte bli särskilt välspelat (om man med välspelat menar långa dueller, snabba tempoväxlingar och stor spelmässig variation), men sevärt.

Svårt att peka ut en favorit där, men med tanke på hemmafördelen och att Karlovic inte orkar hålla i en formtopp mer än två-tre matcher i stöten känns det som att Johnson borde gå segrande ur den här servefesten.

Sett till hela turneringen känns det inte osannolikt att Raonic tar sig till sin tredje raka final. Farligaste utmanaren på vägen dit är i första hand Sam Querrey i en eventuell semifinal, men Denis Istomin kan ställa till bekymmer redan i kvarten. Brukar leverera i San José (semifinal 2010, kvartsfinal 2011, final 2012).

På den undre halvan är det lite mer ovisst. Isner får väl ändå ses som någon slags favorit, men ryker han tidigt kan exempelvis Tommy Haas kliva fram och säkra en finalplats. Eller Steve Johnson.

2010 års titulant och 2011 års finalist Fernando Verdasco åkte förresten ut direkt, efter 3-6, 3-6 mot 105-rankade Tim Smyzcek.

* * *

David Nalbandian. FOTO: REUTERS

I Sao Paolo har det än så länge inte hänt något överväldigande. David Nalbandian vann i dag, med vissa besvär, sin öppningsmatch mot Jorge Aguilar: 7-5, 5-7, 6-3.

Rafael Nadal går in i turneringen först i morgon och möter då 140-rankade Joao Sousa, som besegrade 91-rankade Ruben Ramirez Hidalgo (avbröt matchen efter 7-6 i första set).

Nadals baneman i Vina del Mar, Horacio Zeballos, avbröt sin match i tredje set. 151-rankade Paul Capdeville dansar således vidare till andrarundan efter 6-7(5), 6-0, 3-0.

Om vi ska ta en titt på lottningen kan vi snabbt slå fast att Nadals väg till final inte kantas av några som helst farliga motståndare, precis som i Vina del Mar. Jeremy Chardy står sannolikt återigen för motståndet i semifinalen, alternativt Thomaz Bellucci.

I finalen lär det däremot bli betydligt tuffare. Efter den bedrövliga insatsen i Vina del Mar betvivlar jag starkt att Juan Mónaco tar sig dit. Nej, det troliga är att Nadals landsman, andraseedade världselvan Nicolás Almagro, står på andra sidan nätet på söndag.

Och i så fall tror jag faktiskt att Almagro vinner sin första match i karriären mot Nadal – på nionde försöket (har 0-8 i inbördes möten, 2-20 totalt i set). Om nu inte Nadal som av ett trollslag börjar röra sig som han gjorde under grussäsongen 2012. Vilket, milt uttryckt, inte känns helt troligt.

* * *

Maria Sjarapova. FOTO: REUTERS

IFranska öppna2011 låg hon under med 3-6, 1-4 innan hon lyckades samla ihop sig och vända matchen (3-6, 6-4, 6-0).

I gårdagens reprismatch hade Maria Sjarapova inte lika stora bekymmer med 172-rankade 19-åringen Caroline Garcia: 6-3, 6-2 i världstreans öppningsmatch i Doha på drygt en timme och 15 minuter.

Även världstvåan Serena Williams och världsettan Victoria Azarenka vann sina öppningsmatcher, mot 160-rankade lucky losern Daria Gavrilova (6-2, 6-1) respektive 62-rankade Romani Oprandi (6-2, 6-3). Azarenka har nu tio raka segrar under säsongsinledningen.

Hittills är tio seedade spelare klara för åttondelsfinal: Azarenka, Williams, Sharapova, Agnieszka Radwanska, Sara Errani, Petra Kvitová, Samantha Stosur, Caroline Wozniacki, Nadia Petrova och Ana Ivanovic.

Av dem är det troligt att alla utom Errani, Stosur, Wozniacki och Ivanovic tar sig vidare till kvartar och semifinaler.

• Errani möter nämligen Daniela Hantuchova som trivs bra på hardcourt, leder över Errani med 5-2 i inbördes möten och dessutom slog italienska världssexan så sent som i januari, i Brisbane.

• Stosur möter Svetlana Kuznetsova. Brukar bli ganska öppna tillställningar när de möts, Kuznetsova har 3-1 i inbördes. Dessutom pressades Stosur till tre set mot 60-rankade Monica Niculescu (6-4, 1-6, 6-3), vilket inte direkt är att betrakta som ett styrkebesked. Kuznetsova betydligt mer imponerande mot Marion Bartoli i sin andrarunda (6-4, 6-4).

• Wozniacki möter en formstark Mona Barthel. Wozniacki leder visserligen med 2-0 i inbördes möten, men Barthel har 14-3 i matchfacit i år och vunnit en titel på två finaler. Dessutom var hon omutlig mot världsfemman Angelique Kerber i sin andrarunda: 6-1, 6-2.

• Ivanovic möter Agnieszka Radwanska. Radwanska har inte bara fem raka segrar över Ivanovic (och tappat blott ett set på de fem matcherna), utan har dessutom en övertygande 6-2, 6-4-seger över forna världsettan i årets Australiska öppna färskt i minnet. Hon har dessutom 13-1 i matchfacit hittills i år och sett rysligt stark ut under säsongsinledningen.

Inte särskilt långsökt att tippa Azarenka mot Williams i final, men jag tror att framför allt Radwanska och Sjarapova/Kvitová har nästan lika stora chanser att ta sig dit. Om Kvitová kan skaka av sig sin svaga säsongsinledning och undermåliga prestation i Australiska öppna, alltså.

Australiska öppna, dag 9

av Henrik Ståhl
Novak Djokovic behövde inte ta ut sig för att besegra Tomás Berdych i kvartsfinalen. FOTO: AFP

Ni vet hur man brukar beskriva Roger Federers, Rafael Nadals och Novak Djokovics killer instinct, va?

Federer tycker att han borde vinna, Nadal är livrädd för att förlora och Djokovic har kommit på att han kan vinna.

Några år efter att Djokovic kommit på att han kan vinna började han dessutom bestämma sig för att han ska vinna. Det var den beslutsamheten som gav upphov till hans sagolika säsong 2011.

Den beslutsamheten fick sig också en och annan törn förra året, då han inte nådde sina mest prioriterade mål: att vinna Franska öppna och London-OS.

I ett och ett halvt set mot Stanislas Wawrinka tyckte Djokovic snarare att han borde vinna – helst utan att anstränga sig alls. Det vet vi ju hur det fick. Det var först när han bestämde sig för att vinna (eller inte förlora, beroende på hur man ser på saken) som han till slut kom undan med hedern i behåll.

Mot Tomás Berdych, däremot, tog världsettan inga som helst risker.

Det syntes redan i första set tydligt att han bestämt sig för att vinna. Berdych gavs ingen pardon och serben tog enkelt ledningen efter tre break och överlägsna 6-1.

I andra set drog han ner på takten. Förmodligen för att han ville bärga segern med minsta möjliga energiförbrukning. Han slarvade lite i egen serve och tappade udden i sitt returtagande. Det förvaltade Berdych på bästa möjliga sätt. Pressade ut Djokovic i hörnen, prickade linjerna med blytunga servar och var framme vid nät titt som tätt.

Världssexan ska även ha en eloge för den kyla han visade prov på när han avstyrde tre breakbollar i egen serve vid ställning 5-4.

Ingen skräll alls att Berdych plockade ett set mot Djokovic, men de flesta skriver nog under på att världsettan hade en högre växel att lägga i vid behov.

Tomás Berdych. FOTO: AP

Den växeln lade han i omgående i tredje set. Plötsligt både servade och returnerade han betydligt mer resolut, vilket gav honom två break och ny 6-1-kross. Berdych höjde sig visserligen något i tredje set, men med ett nytt tidigt break kunde han förhållandevis enkelt hålla ifrån och serva hem matchen vid ställning 5-4 (efter tre brända matchbollar).

Matchbilden var ganska väntad. Eftersom Djokovic som bekant är en av världens bästa returtagare och, när han spelar i närheten av sitt bästa, har sådan otrolig längd på sina returer, fick inte Berdych den utdelning han behöver i sin egen serve.

Han är i desperat behov av den utdelningen eftersom hans styrkor som spelare inte innefattar returnerande, vilket innebär att han inte är något större hot mot Djokovic i serbens servegame.

Vidare är Berdych som allra bäst när hans aggressiva offensiv går på högvarv. Då kan han nämligen pressa tillbaka motståndaren och sedan avsluta poängen framme vid nät, vilket han gjorde otaliga gånger i dag – men inte tillräckligt ofta. Anledningen till det är att Djokovic satte för hög press i sina returer, vilket tog udden av Berdychs offensiv i egen serve.

Det där skapar ju som ni förstår en del osäkerhet också. Berdych hade behövt chansa mycket mycket mer än han gjorde, men när han väl satsade fick han inte valuta för det, eftersom han gjorde det i fel lägen. Därför hamnade han alldeles för ofta i nötande cross court-dueller, backhand mot backhand, vilka Djokovic vinner majoriteten av, alla dagar i veckan, mot Berdych.

Han skulle helt enkelt ha spelat som Stanislas Wawrinka i förrgår för att ha en rimlig chans i den här matchen, men vågade inte. Om Djokovic inte gjort den där felberäkningen i andra set hade han förmodligen vunnit i raka set.

Det säger en del om Djokovics höga nivå, med tanke på hur Berdych hittills krossat allt som stått i hans väg.

* * *

Nicolás Almagro gjorde tydligen en av sitt livs matcher, men föll trots det mot landsmannen David Ferrer i fem set. Har bara kunnat kolla i efterhand nu på eftermiddagen (reprisen på Eurosport, alltså), och de där gamen där Almagro servar för matchen i fjärde set (vid 5-4 och 6-5) var snudd på bedrövliga.

Annars såg han ju sjukt stark ut, Nico. Dominerade fullständigt i de två första seten, torskade ett tajt tredje.

4-6, 4-6, 7-5, 7-6(4), 6-2 blev det slutligen till Ferrer, som själv beskriver vändningen som ”ett mirakel”.

Världsfemman var tydligen inte speciellt stabil i de där två första seten. Inte så bra, med tanke på vem han möter i semifinalen. För Djokovic lär inte missa två chanser att serva hem matchen…

* * *

Maria Sjarapova. FOTO: AP

Maria Sjarapova kostade på sig fem dubbelfel. Det kan man ju göra när man är så överlägsen som världstvåan just nu är.

Snudd på sensationellt att Ekaterina Makarova tilläts stjäla hela fyra game, lika många som Venus Williams förra veckan.

Sjarapova valsar vidare till semifinal med 60-9 i gamefacit. Galet.

* * *

Li Na lyckades alltså slå igenom Agnieszka Radwanskas ogenomträngliga försvarsmur. Var tydligen inte så vackert (från något håll) alla gånger, men imponerande av världssexan att bryta världsfyrans segersvit, som stannade på 13 raka segrar.

Matchkollen, tisdag

av Henrik Ståhl

Kvartsfinaler!

Det är nu det nästan börjar kännas lite vemodigt. En hel Grand Slam-vecka har gått och fyra omgångar avverkats. Endast åtta av totalt 128 spelare återstår.

Hur som helst. Vad har vi då att vänta oss under morgondagen? Vi tar en titt:

David Ferrer (5) – Nicolás Almagro (11)
De båda spanjorerna har mött varandra hela tolv gånger. Ferrer har vunnit samtliga matcher. Åtta på grus, fyra på hardcourt. Många av de ganska överlägset, dessutom. I Grand Slam-sammanhang har de dock bara mötts en gång tidigare, i US Open 2006. Den gången blev det seger i raka set för Ferrer, efter två tiebreaks och sedan en total utskåpning i tredje set.

Världsfemman har sett ruggigt stark ut i Melbourne hittills. Almagro har inte riktigt haft anledning att imponera. Jerzy Janowicz i tredje omgången var förvisso ett potentiellt hot men kämpade med formen och avfärdades i raka set. Janko Tipsarevic avbröt i tredje omgången på grund av skada.

Det där kan ju verkligen ligga världselvan i fatet. Överlag tror jag ändå att det har marginell påverkan på slutresultatet. Almagro kan helt enkelt inte mota undan Ferrer över fem set. Det har han, framför allt, inte psyket för. Det blir säkert jämnt i något eller några set, men han kommer inte orka hålla ånga och fokus uppe.

Agnieszka Radwanska (4) – Li Na (6)
Radwanska har bärgat 13 segrar så här långt under 2013, alla utan att tappa set. Li Na har sett stabil ut i Melbourne, och hon har bevisligen förmågan att slå igenom Radwanskas försvarsmur. Världssexan leder med 5-4 i inbördes möten, och tre av de segrarna kom under imponerande fjolårssäsong.

I Sydney hade hon dock inte mycket att sätta emot. Blev 6-3, 6-4 till Aga där.

Samtidigt är Li Na den klart aggressivare och offensivt kraftfulla av de två, vilket har visat sig vara effektiva egenskaper i Australiska öppna 2013. Radwanska besitter å sin sida ett spelsinne som inte är av denna värld och har en sällsynt förmåga att klä av kraftpaket inpå bara skinnet. Hon är en tennisens MacGyver, typ.

Att underlaget är något snabbare än vanligt gynnar så klart Li Na med sin tyngre serve och hårdare grundslag, men bara marginellt eftersom Radwanska är en så pass snabb och skicklig returtagare.

Hon viker dessutom aldrig ner sig och lyckas ofta hitta ett sätt att gneta sig ur underlägen. Världssexan är tvärtom smärtsamt dålig på att hålla känslorna i schack i viktiga lägen och har den dåliga vanan att låta matcher rinna henne ur händerna för att hon inte kan stänga dem.

Som ni säkert förstår kan detta alltså bli en gastkramande fight mellan två diametralt olika spelare. Går säkert till tre set – och slutar med att Radwanska tar sig till sin första Australiska öppna-semifinal i karriären.

Maria Sjarapova (2) – Ekaterina Makarova (19)
Makarova har varit överraskande bra så här långt och utmanövrerade Angelique Kerber enkelt.

Sjarapova?

Hennes form kan inte beskrivas som annat än omänsklig – världstvåan har osannolika 48-5 i gamefacit efter fyra omgångar. Hon har alltså vunnit 90 procent av sina game i Melbourne. Nio av tio. Dessutom: det är två spelare som delar på de där fem gamen (fyra för Venus Williams och ett för Kirsten Flipkens).

Det är faktiskt helt sanslöst.

Mycket mer behöver därför inte sägas om den här matchen, annat än att Sjarapova vinner.

Novak Djokovic (1) – Tomás Berdych (6)
Ni vet redan allt om hur Stanislas Wawrinka pressade superserben till fem set i åttondelsfinalen och hade lägen att vinna matchen. Fem timmar var de ute på banan. Det borde väl till och med göra självaste Novak Djokovic lite mör, eller?

Jodå. Klart det där känns i kroppen knappt två dagar efter matchboll. Frågan är om det räcker för att Berdych ska kunna fälla honom.

Jag tror inte det. Det vill säga, jag tror inte att det blir avgörande för matchen. Djokovic är van vid såna där maratonmatcher. Han är liksom lite av en maratonmatchernas man. Han spelade fem timmar mot Andy Murray i semifinalen förra året, och vann ändå finalen över Rafael Nadal – efter sex timmars spel.

Han är duktig på att spela energisnålt, den gode Novak. Dessutom har han förmodligen en återhämtningsförmåga utöver det vanliga.

Så, för att Berdych ska vinna den här matchen gäller det att Djokovic uppträder så där nonchalant som mot Wawrinka i första och halva andra set. Då har världssexan en chans att jobba upp ett övertag som Djokovic inte orkar hämta in.

Om världsettan däremot är sugen på att spela tennis redan från start, då tror jag att han vinner. Det kan säkert bli jämnt, Berdych tar nog minst ett set. Men vinner, det gör han inte. Om Wawrinka kan spela så där bra och inte vinna, då kommer Djokovic inte att låta Berdych fälla honom.

Min förhoppning är att Djokovic går stärkt ur den där nattmanglaren mot Wawrinka. Tar Berdych, som kanske förväntar sig en trög inledning, lite på sängen.

Jag hoppas också att han gör proceduren så kort som möjligt, om han nu vinner. Det vore liksom trist om han måste tillryggalägga två maratonmatcher före semifinalen, vilket mot Ferrer inte direkt är till gagn.

Sida 4 av 8
  • Tjänstgörande sportredaktör: Martin Björkman
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB