Boosten som OS-guldet gav var tillräckligt för att till och med ge världsfyran höga förhoppningar om att kunna plocka sin första Grand Slam-titel i årets US Open.
Han har förlorat fyra Grand Slam-finaler (US Open 2008, Australiska öppna 2010 och 2011, Wimbledon 2012), alla utom årets final i Wimbledon mot Federer i raka set.
Men efter den tunga förlusten studsade han omedelbart tillbaka, höll fast vid alla positiva saker under den turneringen och triumferade i OS på hemmaplan.
Räcker det för att skotten äntligen ska ta det där sista steget och lyckas bärga en Grand Slam-buckla?
– Att vinna OS var självklart den största segern i min karriär. Det betydde mycket för mig. Jag tror på mig själv just nu. Det är det viktiga. Men jag var tvungen att jobba hårt efteråt. Det är det allra viktigaste. Oavsett om man är självsäker eller inte så är det hård arbete och att göra de rätta sakerna på träningarna som ger goda resultat. Det viktigaste för mig var att hålla fötterna på jorden, fortsätta jobba hårt och försöka utvecklas, menar världsfyran.
Murray hävdar bestämt att han inte störs av de tidiga respassen i Toronto Masters och Cincinnati Masters veckorna efter OS. I stället påminner han om att han blev utslagen redan i andra omgången i Queens (mot Nicolas Mahut) precis innan han tog sig hela vägen till final i Wimbledon.
Känns otroligt tomt att följa en lottning sedan och tippa en Grand Slam-turnering utan Rafael Nadal i startfältet. Och märkligt nog känns årets sista GS ännu mer förutsägbar med spanjoren frånvarande. I stället för Big Three plus Andy Murray blir det nu Big Two plus Andy Murray. I spåkulan gäller det därför snarare att få en glimt av vem som kniper den första semifinalplatsen än vem som vinner.
Säkra kan vi så klart inte vara på någonting, men känslan är helt enkelt att en drömfinal mellan världsettan och världstvåan – Roger Federer respektive Novak Djokovic – är mer given än någonsin.
Hur som helst. Låt oss titta närmare på lottningen sektion för sektion:
FÖRSTA SEKTIONEN
Roger Federer har tveklöst den enklaste öppningsmatchen av alla. Alltså av alla i hela turneringen. Donald Young bröt visserligen sin mardrömssvit i Winston-Salem, men att han slår Federer i US Open är lika troligt som att David Nalbandian vinner hela turneringen. Givet världsettans goda form och fantastiska sommarsäsong råder det ingen tvekan om att han tar sig vidare till semifinalen. Frågan är vem han måste slå i kvartsfinalen: Tomás Berdych? Nicolás Almagro? Florian Mayer? Berdych har inte varit att räkna med på ett halvår och riskerar att komma utsliten till US Open om han går långt i Winston-Salem, Almagro har aldrig tagit sig förbi tredje omgången och Mayer brukar inte ha vad som krävs i GS-sammanhang. Allt lutar dock mot att det blir Mardy Fish mot Federer i åttondelsfinalen, om han nu inte krampar totalt mot typ Nikolaj Davydenko eller Gilles Simon. Ynglingen David Goffin och Denis Istomin har skrällpotential, men Goffin har haft svårt att upprepa sin succé i Franska öppna och Istomin har hamnat i en formsvacka efter åttondelen i Wimbledon. Han går vidare till semifinal: Roger Federer. Skrällvarning: David Goffin, Denis Istomin. Bubblare: Tomás Berdych, Nicolás Almagro.
ANDRA SEKTIONEN
Riktigt intressant sektion. Svårt att inte hålla Andy Murray som favorit att ta sig till semifinal, sin formdipp efter OS-guldet till trots. Tror världsfyran kommer gå in i turneringen med både stärkt självförtroende och maximalt fokus. Jo-Wilfried Tsonga är ett frågetecken, dels på grund av skadan han ådrog sig i Toronto men också det faktum att han spelar i Winston-Salem den här veckan. Hinner världssexan hitta formen till på måndag – och kommer han att vara fit för femsetare efter en tävlingsvecka så nära inpå? Kei Nishikori såg stark ut i Cincinnati, kan utmana om en kvartsfinalplats. Skrällvarning på Jeremy Chardy, som de senaste veckorna besegrat Murray, Tsonga, Andy Roddick och Denis Istomin i Masters-sammanhang. Givetvis skrällvarning på Milos Raonic även i denna GS-turnering. Tog sig till kvartsfinal i både Toronto och Cincinnati och har en riktigt bra säsong, som gett honom en 16-plats på rankningen, bakom sig. Blir dock svårt att slå Murray i en femsetare i åttondelen. Han går vidare till semifinalen: Andy Murray. Skrällvarning: Milos Raonic, Jeremy Chardy. Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga, David Ferrer.
TREDJE SEKTIONEN
Svårtippad sektion. David Ferrer verkar ha förlorat sitt momentum efter Wimbledon, John Isner är inte direkt känd för att spela sin bästa tennis i Grand Slams, Richard Gasquet är precis lika oberäknelig som alltid och Janko Tipsarevic har svajat fram och tillbaka hela säsongen. Ferrer kan dessutom få det svårt redan i första omgången, mot Kevin Anderson. Anderson har visserligen vacklat under våren och sommaren, men har de offensiva vapen som krävs för att spränga sig igenom Ferrers försvar – särskilt på hardcourt. Man gör även rätt i att hålla ett öga på veteranen Tommy Haas som gjort en otroligt stark säsong. Det var länge sedan han var att räkna med i en Grand Slam. Kanske dags för honom att kliva fram ordentligt igen? Kul också att se hur det går för Brian Baker i amerikanens första US Open sedan 2005. Han går vidare till semifinal: Richard Gasquet. Skrällvarning: Philipp Kohlschreiber, Tommy Haas. Bubblare: John Isner, David Ferrer.
FJÄRDE SEKTIONEN
Turneringens mest lättippade sektion? Kanske. Om inte Juan Martín del Potro klappar ihop fullständigt borde han utan större svårigheter ta sig vidare till kvartsfinal i sin historiskt bästa Grand Slam. Känns också som att det ska otroligt mycket till för att inte Djokovic ska ta sig till semifinal. Ja, det skulle ju vara om han själv och/eller en inspirerad del Potro står i hans väg. I övrigt blir det intressant om Alexandr Dolgopolov eller kanske till och med Stanislas Wawrinka kan ställa till det för toppspelarna. del Potro mot Juan Monaco eller Bernard Tomic och Djokovic mot Dolgopolov eller Wawrinka i åttondelarna känns inte helt långsökt. Särskilt inte med tanke på att Andy Roddicks otroligt dåliga form inte bådar gott för amerikanen. Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic. Skrällvarning: Alexandr Dolgopolov, Stanislas Wawrinka. Bubblare: Juan Martín del Potro.
Ja, det var det hela. Tidsoptimisten i mig fick för sig att jag skulle hinna göra en likadan genomgång av damernas lottning. Det gick så klart åt fanders, men hoppas kunna göra en så fort som möjligt.
Han har spelat fyra finaler i tre olika Grand Slam-turneringar (Australiska öppna 2010/2011, US Open 2008 och Wimbledon 2012) och förlorat samtliga.
Trots det håller legendarerna Mats Wilander och Goran Ivanisevic världsfyran Andy Murray som favorit i årets sista Grand Slam i Flushing Meadows.
Wilander vann själv turneringen 1988, vid sidan av sina titlar i Australiska öppna (1983, 1984, 1988) och Franska öppna (1982, 1985, 1988). Ivanisevic vann 30 år gammal sin enda Grand Slam-titel i Wimbledon 2001.
– Han spelade riktigt bra i OS och jag tror att det ger honom extra motivation och självförtroende. Jag skulle verkligen vilja se honom vinna, han förtjänar det, säger Ivanisevic till BBC.
Wilander pekar ut sin gamla rival, numera Murrays tränare, Ivan Lendl som en viktig inspirationskälla för skotten.
– Ivan Lendl har hjälpt [Murray] oerhört mycket. Han blir hela tiden fysiskt bättre, han slår sin forehand bättre men den största skillnaden är den känslomässiga biten. Han är jämnare, mer positiv och det är inte lika stor press på honom under US Open som under Wimbledon. Mitt tips är att Andy Murray vinner finalen mot antingen Novak Djokovic eller Roger Federer, säger Wilander.
Är det över huvud taget möjligt att en 38-rankade 25-åring som aldrig ens varit bland världens 30 bästa spelare kan slå ut en nyligen krönt OS-guldmedaljör och titelförsvarare i Cincinnati?
Ja, tydligen.
Sommaren 2012 har som bekant bjudit på en del kännbara skrällar och i kväll skrevs ytterligare en in i historieboken, när Jeremy Chardy sensationellt slog ut Andy Murray ur Cincinnati Masters.
Matchsiffrorna skrivs till 6-4, 6-4, och under stora delar av matchen var det den gamla griniga – inte den nya, mentalt starke – Andy vi fick bevittna ute på banan.
Världsfyran som svarade för en kassaskåpssäker insats mot Sam Querrey i går hittade inte matchrytmen, sopade bollar långt utanför linjerna och misshandlade sig själv (oftast på låret) i bitter frustration.
De snabba förhållandena i Cincinnati (snabbare än i Toronto förra veckan) gynnade visserligen Chardy som smackade stenhårda grundslag långt ut mot baslinjerna och hade en tung förstaserve, men försvarsspecialisten Murray stod inte att känna igen. Att Chardy bara slog in 57 procent förstaservar och svarade för 24 oprovocerade misstag och trots det vann så till synes enkelt, med hela fyra servegenombrott i två set, säger ganska mycket om skottens insats.
Det ska dock poängteras att Chardy en bra dag på jobbet har en riktigt tung och välriktad slägga, och just i kväll dessutom riktigt bra blick för spelet. Men ändå. En sådan här match ska inte Murray förlora, helt enkelt.
Särskilt inte efter vilan han fick efter sin w/o i Toronto.
Kanske känner han fortfarande av skadan han ådrog sig där? Kanske har han inte återhämtat sig fysiskt och psykiskt efter urladdningen i London-OS än?
Ja, kanske. Men onödigt att spekulera tills vi vet mer. Låt oss i stället torrt konstatera att Murray i kväll bjöd på en total kollaps som han gör bäst i att försöka glömma illa kvickt, medan Chardy spelade lika stabilt som mot Andy Roddick och Denis Istomin.
Blir intressant att se hur övriga toppspelare utnyttjar att en av turneringens solklara semifinalister redan är utslagen.
Hoppas att Juan Martín del Potros förmodade skada inte blir ett hinder i kvartsfinalen mot Chardy. Att han trots den tog sig förbi Viktor Troicki (7-6, 2-6, 6-1) säger dessvärre mer om Troicki än om del Potro…
Så här säger toppspelarna om Rafael Nadals skada och beslut att dra sig ur årets upplaga av US Open, enligt Tennis.com:
Roger Federer: ”Det är ingen överraskning, jag skrev till honom och han berättade att det inte alls såg bra ut. Så jag visste, typ. Hade det på känn. Men det är så klart en besvikelsen för tennisen nu när det är offentliggjort, det råder ingen tvekan om det. Jag hade älskat att se honom spela. Tolv dagar för Open tänkte man att han skulle ha tid att fixa det som behöver fixas. Det är därför det är rätt så läskigt. Det pågår givetvis en debatt om huruvida han kommer tillbaka i år eller inte. Jag hoppas att han gör det. Jag hoppas att det här är ett väldigt smart beslut av honom. Men det är så klart ett hårt slag och besvikna nyheter för tennisvärlden.”
Novak Djokovic: ”Han är en fantastisk tävlingsmänniska och jag känner honom väldigt väl utanför banan. Jag är säker på att om han kunnat prestera i US Open så hade han kommit. Så jag önskar honom snabb rehabilitering. Faktum är att tennisen förlorar en del när Rafa inte är där och spelar, för han är en person som skrivit historia i den här sporten. Vi vet alla hur bra och populär han är.”
Andy Murray: ”Det är så klart riktigt synd. Jag tycker mycket bra om Rafa som vän. Jag är besviken för hans skull. Jag tror att tennis och även de stora turneringarna gynnas av att alla toppspelare spelar. Det är uppenbarligen tufft för honom, han har haft problem med knäna tidigare. Så jag hoppas att han kan vila, inte kommer tillbaka för snabbt och får dem fixade så att han kan komma tillbaka och spela sin bästa tennis.”
Juan Martín del Potro: ”Alla känner Rafa. Han är en stor fighter. Han är med oss igen väldigt, väldigt snart, och kan bli farlig för oss när han kommer tillbaka för han kommer vara mycket bättre än resten av oss. Han är fortfarande väldigt ung. Han har många utmaningar kvar, så han kommer att vara redo snart. Jag önskar honom allt gott för han är en trevlig kille.”
Milos Raonic har jag redan ägnat en hel hög tecken, så där nöjer jag mig med att kort och gott konstatera att han gjorde en tillräckligt habil insats för att slå Marcos Baghdatis i tre set: 6-7(6), 6-3, 6-4.
Gårdagens stora chock var onekligen Stanislas Wawrinkas tvåsetsseger över David Ferrer: 6-4, 6-1. Inte så överraskande sett till Ferrers sviktande form. Spanjoren har haft en grym vår och tidig sommar med framgångar i Franska öppna och Wimbledon, men var blek i efterföljande London-OS (förlust i åttondelen mot Kei Nishikori).
Chocken ligger framför allt i att Wawrinka prickat in en svår formsvacka sedan åttondelen mot Jo-Wilfried Tsonga i Franska öppna och radade därefter upp tre raka förluster (Wimbledon, Gstaad, London). Nu är visserligen Stan något mer stabil på hardcourt än gräs, medan Ferrer brukar ha svårt att hitta matchrytmen vid omställningen inför höstsäsongen. Men att Wawrinka skulle slå Ferrer så enkelt i den här matchen, det kunde åtminstone inte jag förutse.
Wawrinka möter Kei Nishikori, som kämpade sig förbi James Blake (2-6, 6-4, 6-4), i åttondelen.
* * *
Sofia Arvidsson har slagit sin sista boll i Cincinnati efter två raka förluster i går. Först i singeln mot världstrean Agnieszka Radwanska (4-6, 3-6) och sedan i dubbeln tillsammans med 157-rankade amerikanen Jill Craybas mot Natalie Grandin/Vladimira Uhlirova (6-1, 7-6).
* * *
Novak Djokovic hade lite svårigheter mot Andreas Seppi i första set men höll näsan ovanför vattenytan och sluggade till sist hem segern i två raka: 7-6(4), 6-2.
Möter veteranen Nikolaj Davydenko, som slog Florian Mayer (6-3, 6-3), i åttondelsfinalen. Att slå Davydenko ska ju i rimlighetens namn vara som en vanlig dag på jobbet för Novak, men Davydenko har sett ovanligt motiverad och flink ut. Kanske kan han stjäla ett set av världstvåan?
* * *
Även Roger Federer avfärdade sin första motståndare i Cincinnati i raka set: 6-3, 6-2 mot Alex Bogomolov. Åttondelen mot Bernard Tomic har, vid sidan av den mellan Raonic och Tomás Berdych, potential att bli den mest intressanta. Särskilt om Tomic kan bjuda på samma stabilitet som mot Brian Baker.
* * *
Världsfemman Petra Kvitová lyckades till sist utmanövrera Mona Barthel i tre tajta set: 3-6, 6-2, 7-5. Fjärdeseedade Kvitová hade ett break emot sig i tredje set men lyckades vända på steken.
– Luftfuktigheten och hettan var inte bra för mig på grund av min astma, men som tur var hade jag min inhalator och andra saker för att få energi och hålla mig kvar i matchen. Jag är väldigt glad över att jag kämpade hårt och vann, det var inga trevliga siffror på resultattavlan men jag är glad över att åtminstone vara klar för nästa runda, säger hon efter segern.
* * *
Såg inledningen mellan Andy Murray och Sam Querrey och zappade sedan lite mellan den och Raonic/Baghdatis, tills jag insåg att den sistnämnda var betydligt mer intressant och ägnade den större uppmärksamhet.
Murray hade inga problem alls med den amerikanske kanonservaren bortsett från några game i första set. 6-2, 6-4 blev matchsiffrorna. Murray på fortsatt gott spelhumör efter OS-triumfen (och välbehövlig vila), alltså.
* * *
Venus Williams tappade första set mot Chanelle Sheepers men kämpade sig in i matchen och vann i tre set: 2-6, 6-3, 6-2. Williams möter Sara Errani, som slog Daniela Hantuchova (6-4, 6-4), i nästa omgång.
* * *
Janko Tipsarevic tvingades bryta sin match mot Pablo Andújar vid ställning 6-4, 4-1 till spanjoren. Trist.
Pablo möter Marin Cilic, som slog Jason Levine (7-5, 7-6), i nästa omgång.
* * *
Andy Roddicks baneman Jeremy Chardy slog Denis Istomin i raka set: 6-4, 6-3. En smula oväntat, då Istomin sett stark ut under sommaren. Chardy möter Murray i åttondelen.
Roger Federer avstod som bekant från att spela i Toronto Masters, tappade sina 90 poäng från förra året och leder nu med blott 75 poäng över Novak Djokovic på rankningslistan.
Djokovic har dock en finalplats och 600 poäng från förra året att försvara (förlust mot Andy Murray).
Om Federer, som bara har 180 poäng att försvara efter kvartsfinalförlusten mot Tomás Berdych förra året, tar sig till final behåller han positionen som världsetta oavsett hur det går för Djokovic. Om han däremot missar finalen sätts han under press från världstvåan.
Om Djokovic tar sig till final medan Federer åker ur före kvartsfinalen blir serben ny världsetta. Om Federer däremot tar sig till kvart eller semi kan Djokovic fortfarande bli världsetta genom att vinna titeln.
Chansen är dock överhängande att de båda möts i finalen, vilket innebär fortsatt ledning för Federer. Schweizaren vann här så sent som 2010 efter finalseger över Mardy Fish och har goda chanser att återigen tangera Rafael Nadals Masters-rekord (21 titlar), medan Djokovic förlorat tre finaler (mot Andy Murray 2008 och 2011 och mot Roger Federer 2009).
Djokovic lär dock ha fått en välbehövlig självförtroendeboost efter Toronto Masters-segern. Turneringen var på grund av OS förvisso inte så het som den brukar vara, men det var likväl viktigt för Djokovic att återigen känna segerns sötma efter idel tunga förluster den senaste tiden (mot Nadal i Monte Carlo, Rom och Franska öppna, mot Federer i Wimbledon-semin och mot Andy Murray i OS-semin).
Blir väldigt intressant att se om Murray efter OS-triumfen har kraft kvar att försvara sin titel och om Juan Martín del Potros formtopp håller i sig (förlusten i Toronto räknas knappt, eftersom han var utpumpad efter OS).
Så där, nu när vad som tyvärr skulle komma att bli den minst glamourösa Masters-turneringen i år slutligen är överstökad kan vi så äntligen rikta allt fokus mot Cincinnati och säsongens sjunde 1000-turnering.
Centralt för den här turneringen är att världstvåan Novak Djokovic, stärkt av sin promenadseger i Toronto, flåsar världsettan Roger Federer i nacken. Federer måste nå final för att vara helt säker på att inte tvingas lämna ifrån sig tronen, Djokovic ska vinna alltihop för att återerövra den.
Tänker ägna det lite mer tid och eftertanke i ett separat inlägg, så kan vi i stället fokusera på lottningen:
• Roger Federer har, precis som i London-OS, fått något av en drömlottning. Möter Jarkko Nieminen eller Alex Bogomolov i sin första match. Piece of cake oavsett vem det blir. Sedan väntar Bernard Tomic (som slog Ryan Harrison i raka set) eller Brian Baker/Philipp Kohlschreiber i nästa omgång. Inte direkt skräckinjagande. Han riskerar inte tuffare motstånd förrän i kvartsfinalen, och då står förmodligen Juan Mónaco eller Mardy Fish på andra sidan nätet (eller någon helt ovidkommande skrällspelare). Lär bli en ganska behaglig resa till semifinalen för Federer, med andra ord.
• Novak Djokovic har fått en nästan lika enkel lottning. Egentligen bara Janko Tipsarevic som utgör ett potentiellt hot, om han ens tar sig till kvartsfinalen. I övrigt är det väldigt avslaget i turneringsträdets nedersta sektion. Kan avdankade Nikolay Davydenko, som en smula oväntat krossade Alexandra Dolgopolov i sin öppningsmatch (6-1, 6-1), sprattla till och bjuda upp till kamp? Tveksamt.
• Lite värre ser det ut för Andy Murray, som kan möta servespecialisten Sam Querrey redan i sin förra match. OS-guldmedaljörens knä är ett litet frågetecken, men personligen tror jag inte att det ska ställa till problem för världsfyran. Att han lämnade w/o i Toronto tror jag mer handlade om fysisk och mental utmattning än om att skadan var allvarlig. I kvartsfinalen kan Murray ställas mot Juan Martín del Potro. Kan bli den klart intressantaste av kvartarna, om det blir så. I den här sektionen trängs också mer eller mindre spännande spelare som Denis Istomin (trivs bra på de lite snabbare underlagen), Andy Roddick och Tommy Haas.
• Var förlusten mot Kei Nishikori i OS-åttondelen en tillfällig svacka för David Ferrer? Ska bli intressant att se hur han hanterar omställningen från gräs (temporärt tillbaka till grus i Båstad) till hardcourt. Kan Tomás Berdych äntligen slugga sig ur sin långvariga formdipp? Osäkert. Hans självförtroende har verkligen varit uselt de senaste månaderna. Har inte alls spelat med den naturliga pondus han brukar ha. Berdych är en spelare som förbryllar och kan därför inte ses som en favorit till någon av kvartsfinalplatserna. Däremot ska man hålla ögonen på Kei Nishikori och Milos Raonic. Lyckas kanadensaren bomba sig förbi Toronto-finalisten Richard Gasquet har han goda chanser att ta sig till en ny Masters-kvartsfinal.
Värt att notera i övrigt är att Donald Young i detta nu ser ut att gå mot sin 17:e raka förlust. Ligger i skrivande stund under med 2-4 i första set mot Jesse Levine i sin öppningsmatch.
Också värt att notera är att John Isner tvingats dra sig ur Cincinnati Masters på grund av ryggproblem och Jo-Wilfried Tsonga på grund av att han sytts flera stygn efter att ha gått in i en brandpost(?!).
Knäskadan som Andy Murray fick behandling för i matchen mot Flavio Cipolla i går var värre än befarat. OS-guldmedaljören tvingas lämna walkover och Milos Raonic seglar således vidare till kvartsfinalen.
Murray hoppas bli spelbar till Cincinnati Masters nästa vecka.
Kvartsfinalen är Milos Raonics första i en Masters-turnering.
Omställningen från månader av grus (rött som blått) och gräs till favoritunderlaget hardcourt var givetvis inte utan problem för Novak Djokovic, men han lyckades bärga en behaglig seger över Bernard Tomic (6-2, 6-3) när han inledde sitt titelförsvar i Toronto i natt.
Framför allt i första set såg världstvåan en smula trögfotad och svajig ut, men räddade de sex breakbollar han bjöd Tomic på.
I andra set såg vi lite mer av den Djokovic vi vant oss vid sedan hans makalösa fjolårssäsong. Totalt tappade han bara tre(!) poäng i egen serve i det setet och tog tillvara på en breakmöjlighet, vilket räckte till seger.
På ett sätt var det tursamt för Djokovic att få möta just Tomic i sin första match. 19-åringen från Australien har förvisso potential med sitt oförutsägbara spel men saknar den tyngd som krävs mot spelare som Djokovic. Tomic, som dessutom befinner sig i en djup formsvacka, har helt enkelt oerhört svårt att utnyttja jetlag och snabb omställning till nytt underlag för att kunna störa Djokovic. Precis som Flavio Cipolla, som var otroligt ineffektiv mot en efter OS-guldet känslomässigt och fysiskt dränerad Andy Murray.
Hoppas nu att de hinner komma in i rytmen ordentligt till nästa match, där de båda möter servemonster: Sam Querrey (som, tyvärr, slog ut Kei Nishikori enkelt med 6-2, 6-3) respektive Milos Raonic.
Querrey har på tre försök bara lyckats plocka ett set av Djokovic (Davis Cup 2010) medan Raonic slog Murray i Barcelona i raka set i år (6-4, 7-6). Blir intressant att se hur matchbilden blir nu, när det är på hardcourt där båda känner sig betydligt mer bekväma än på grus.
* * *
Mellan Murrays och Djokovics matcher i går kväll/i natt fördrev jag tiden med att kolla på den mellan Tommy Haas och Gilles Simon. Nu är visserligen Simon ofta en rysligt uddlös spelare som inte direkt bjuder på sprakande tennis, men det var ändå riktigt kul att se Haas spela. Att han tappade huvudet och pangade bollen kilometer utanför linjen så många gånger att man tappade räkningen efter ett halvt game gjorde liksom ingenting – det berodde ju helt enkelt på att han var så oerhört taggad.
Han älskar verkligen att spela tennis, den där Haas. Och det syns.
Kul att den forne världstvåan lyckats kravla sig upp till en 25-plats hittills i år. Trots att han spelar en ganska ålderdomlig tennis med en flyhänt men inte alltid så träffsäker enhandsbackhand tycker jag att han bjuder på stor underhållning.
Bara en sån sak som att han, trots att han leder matchen överlägset och har ett järngrepp om taktpinnen, kastar racketen i marken i frustration efter att ha smackat en given winner åt helskotta visar hur extremt mycket han vill vinna.
– Om du fortfarande åtnjuter framgång och fortfarande tror på dig själv och din kropp tillåter dig att spela vid 32, 33, 34 års ålder och alltid känner att du kan göra bra ifrån dig, varför inte fortsätta? Man kan lika gärna njuta av det så länge man kan och göra det bästa av det, säger han efter seger.