Andy Murray har inte haft någon överdrivet lyckad grussäsong: Kvartsfinalförluster i Monte Carlo och Barcelona, skadefrånvaro i Madrid, respass i åttondelsfinalen i Rom, nytt kvartsfinalsnederlag i Franska öppna och ökat gap upp till supertrion (från 7.680 poäng i april till 6.980 i juni).

När nu det röda gruset byts ut mot grönt skimrande gräs kunde man kanske förvänta sig att resultaten ganska omgående skulle börja gå Murrays väg.

Tji fick man i så fall.

I Queen’s Club Championships åkte britten på en rejäl kalldusch mot 65-rankade maratonmannen Nicolas Mahut – inför hemmafansen i London (Murray är visserligen från Skottland, men representerar ju Storbritannien).

Setsiffrorna 6-3, 6-7(4), 7-6(1) känns nästan missvisande. Murray såg klumpig och frustrerad ut genom i stort sett hela matchen, och fick bara spelet att stämma stundtals. Särskilt de offensiva bristerna var smärtsamt tydliga – Mahut var den som tog för sig, klev fram i banan och satte press på Murray, medan världsfyran själv ofta hamnade för långt bakom baslinjen och satte hoppet till sin giftiga slice (som i dag var ineffektiv och oprecis).

Murray hade också oerhört svårt att justera sin taktik när han väl märkte att det var Mahut som höll i taktpinnen större delen av tiden. Mahut kunde ganska obekymrat fortsätta mata tunga grundslag och vänta på rätt läge att röra sig upp mot nät för att döda dueller med smashar och vältajmade stoppbollar, och behövde sällan frångå sin förutsägbara strategi.

Ett riktigt praktfiasko för toppseedade Murray, som vunnit turneringen två gånger (2009 och 2011) – och en dundersuccé för Mahut, som hittills nått final en gång (förlust mot Andy Roddick 2007).

* * *

På samma halva av turneringsträdet bjöd ovan nämnda Andy Roddick på dagens första fiasko. För inte kan väl hans förlust mot 67-rankade Edouard Roger-Vasselin (6-4, 4-6, 7-5) beskrivas som något annat än en första klassens flopp?

Roddick, som ju ska trivas som allra bäst på just gräs, brände en matchboll i fransmannens serve vid ställning 5-4 i tredje set, bjöd sedan på tre breakbollar efter ett onödigt dubbelfel i egen serve och tvingades plötsligt försvara sig mot Roger-Vasselins serve för att hålla liv i matchen.

Det misslyckades amerikanen kapitalt med, och Roger-Vasselin skickade ut fyrfaldiga mästaren ur turneringen med en läcker stoppboll.

Ridå för Roddick, som vunnit Queen’s Club Championships 2003-2005 och 2007.

Inte precis ett drömresultat för 32-rankade amerikanen inför Wimbledon om två veckor…

* * *

Medan Murray och Roddick floppar visar Jo-Wilfried Tsonga, som har en godkänd grussäsong bakom sig (med kvartsfinalen i Franska öppna som höjdpunkt), god form inför grässäsongen.

I andraseedade världsfemmans första match i Queen’s Club Championships krossade han hemmafavoriten och grässpecialisten Jamie Baker: 6-3, 6-2.

Ett styrkebesked för fransmannen, som förlorade i finalen mot Andy Murray förra året. Kan ha gå hela vägen i år, månntro? Vägen ligger tveklöst öppen för honom, nu när ett av de största hoten i turneringen redan är undanröjt.

* * *

Gerry Weber Open i korthet:

• 21-rankade Milos Raonic sluggade sig enkelt förbi Zhe Zhang: 6-1, 6-1. I kvartsfinalen kan 21-årige mammutservaren möta Roger Federer – om världstrean tar sig förbi Florian Mayer.
• Även världssjuan Tomás Berdych är vidare till kvartsfinal, efter seger över Viktor Troicki: 6-3, 6-2.
• Rafael Nadal fick en strålande inledning på sin grässäsong: Tillsammans med partnern Marcel Granollers slog han Michal Mertinak/Viktor Troicki i dubbeln. I morgon möter Nadal 58-rankade Lukas Lacko i sin första match i singelturneringen.
• Svenske Johan Brunström, i par med Philipp Marx, förlorade i sin öppningsmatch mot Aisam-Ul-Haq Quershi/Jean-Julien Rojer: 7-6, 6-7, 10-7.

Det är ju på något vis lite synd att David Ferrer tvingas möta en omänskligt formstark Rafael Nadal i sin första semifinal på Roland Garros någonsin.

Mot Andy Murray (6-4, 6-7, 6-3, 6-2) visade han, återigen, att hårt slit lönar sig – och att inget utpräglat vapen alls ibland är det allra bästa vapnet.

Vissa toppspelare har en tendens att lita blint på att en eller ett par paradnummer (stenhård serve, sylvass slice, bombastisk backhand, furiös forehand) ska kirra biffen i ur och skur, och har grymt svårt att hitta andra lösningar när de där förmågorna går i baklås.

Fördelen för Ferrer är att han egentligen inte har någon sådan exceptionell egenskap att falla tillbaka på. Det han har är snabba fötter, uthållighet och framför allt vinnarskalle: Varje boll är en stenhård kamp, varenda seger frukten av ett envist gnetande. Det är inte särskilt glamouröst, men nog så effektivt. Och framför allt – det är beundransvärt.

Kanske hade de där snabba fötterna och vinnarskallen räckt mot en Novak Djokovic som sviktat betänkligt i Paris? Kanske hade de räckt mot en Roger Federer som sett osedvanligt otålig och barsk ut på Roland Garros?

Det kommer dock inte att räcka mot Rafael Nadal. Kanske lyckas han ta ett set, i så fall det första i turneringen mot gruskungen, i semifinalen. Kanske kommer han att dränera sin landsman på välbehövlig energi inför dennes stundande final. Men någon skräll ska vi inte vänta oss. Den hade kanske kunnat komma mot Djokovic eller Federer (även om det är föga troligt), men det får vi tyvärr aldrig veta.

* * *

Nicolás Almagro ska ha en stor fet eloge för att han lyckades stjäla hela 11 game från Nadal – mer än någon annan i turneringen så här långt.

Men särskilt spännande var det ju aldrig. Snarare väntat att Almagro skulle gå ut stenhårt och bränna allt krut redan i första set. Om han hade kunnat hålla uppe tempot så hade han säkert haft en god chans att ställa till det lite för den gode herr Nadal, men det är inte många som orkar hålla en så pass hög nivå mot en så bra spelare som ”Rafa”.

7-6, 6-2, 6-3 känns både rättvist och helt rättvist. Världstvåan sällar sig i och med segern till en diger skara Franska öppna-legendarer, som alla har 50 vinster eller mer på Roland Garros: Guillermo Vilas (56), Roger Federer (54), Ivan Lendl (53), Andre Agassi (51) och Nicola Pietrangeli (50).

HERRAR:

Nicolás Almagro (13) – √ Rafael Nadal (2)
Almagro har inte lyckats besegra den spanske megastjärnan på sju tidigare försök. Vad som talar för att han skulle lyckas den här gången, mot en Nadal om för tillfället är i sin livs form? Tja, att världstvåan ramlar och bryter båda benen, handlederna och nyckelbenet. Men fan om inte Nadal skulle vinna ändå.

√ David Ferrer (6) – Andy Murray (4)
Slitvargen Ferrer har verkligen gnuggat sig fram under radioskugga på Roland Garros i år. Har en riktigt bra grussäsong bakom sig och självförtroendet på topp, medan Murray fått kämpa hårt för att hitta formen. Tveklöst dagens mest intressanta match. Ferrer må inte ha de giftigaste vapnen i sin arsenal, men jag tror att han nöter ner Murray i fyra eller fem set. Det är på tiden att veteranen når en Grand Slam-semifinal igen (sist var i Australiska öppna 2011 efter en sensationell kvartsfinalseger över Nadal, och dessförinnan US Open 2007) – och var passar väl det bättre än på favoritunderlaget i Paris?

DAMER:

Kaia Kanepi (25) – √ Maria Sjarapova (2)
Sjarapova behöver ”bara” gå till final för att återerövra tronen som världsetta. Hon har haft några ups and downs här i Paris, men överlag sett tillräckligt stark ut för att gå hela vägen – vilket jag också tror att hon gör.

Jaroslava Sjvedova (142) – √ Petra Kvitová (4)
Svårtippat. Kvitová är självklart den givna favoriten, men Sjvedova har inte gått av för hackor i den här turneringen. Tror ändå att fjolårets Wimbledon-vinnare ror det här i land.

Rafael Nadal går fram som en ångvält i Paris. Mot Juan Mónaco låg världstvåan under med 2-1 i första set – men vann sedan följande 17(!) game: 6-2, 6-0, 6-0.

Snacka om att pricka in formtoppen när det behövs som bäst. Frågan är om inte mallorcanen är starkare än han var 2008, då han för första gången gick igenom hela turneringen utan att tappa ett set (upprepade den bedriften 2010). Nadal har bara tappat 19 game på fyra matcher så här långt (som mest åtta i en och samma match, mot Eduardo Schwank). Fenomenalt.

Ja, frågan är om inte Nadal anno 2012 är starkare än någonsin. Kommer vi att få bevittna en lika omänskligt dominant grusspelare under vår livstid? Ytterst tveksamt.

I kvartsfinalen möter han Nicolás Almagro, som tog en övertygande skalp mot världsåttan Janko Tipsarevic: 6-4, 6-4, 6-4.

Almagro pressade Nadal ordentligt sist de möttes på Roland Garros, 2010 (även då i kvartsfinal: 7-6, 7-6, 6-2 till Nadal). Almagro har dock aldrig lyckats besegra världstvåan på sju försök – och lär definitivt inte lyckas med det i Paris i år.

* * *

Avbrottet gynnade tveklöst Juan Martín del Potro i mötet mot Tomás Berdych – men desto mer rättvis blev således också hans seger: 7-6, 1-6, 6-3, 7-6. Synd på ett sprucket tips, men kan inte sticka under stol med att jag mycket hellre ser en högoktanig thriller mellan argentinaren och världstrean Roger Federer i kvartsfinalen, som vi nu kommer att bjudas på, än en förhållandevis avslagen tillställning mellan ”Fed” och Berdych (som har en tendens att krampa mot tyngre motståndare).

* * *

Andy Murray, alltså. Skotten upphör aldrig att förvåna. Sprang som en yr höna i första set men svarade sedan för en briljant upphämtning mot Richard Gasquet, som inte lyckades ta tillvara på publikens massiva stöd: 1-6, 6-4, 6-1, 6-2.

Kan Murray ta sig till en ny semifinal på Roland Garros?

Tveksamt. Särskilt med tanke på att han i kvartsfinalen möter en supertänd David Ferrer, som fullkomligt blåste landsmannen Marcel Granollers av banan: 6-3, 6-2, 6-0.

Vågar dock utlova en otroligt intressant kvartsfinal mellan världsfyran och världssexan.

* * *

Tsonga fick som bekant revansch på Wawrinka efter fjolårets magplask: 6-4, 7-6, 3-6, 3-6, 6-4. Möter Novak Djokovic i kvartsfinalen. Trist för hemmafansen…

* * *

Oj, oj, oj. Hur fel ute får man lov att vara egentligen? 50 procent rätt på damsidan är givetvis under all kritik.

• Maria Sjarapova gjorde vad hon gör bäst – slå förbaskat hårt och hoppas på det bästa. En busenkel och förvånansvärt framgångsrik antistrategi. 6-4, 6-7, 6-2 mot Klara Zakopolova var kanske inte helt övertygande, särskilt inte när hon tappade huvudet och började skälla på domaren i andra set, men precis tillräckligt bra för att komma undan utan skrämselhicka.

• Petra Kvitova var ruggigt effektiv mot Varvara Lepsjenko: 6-2, 6-1. Ord och inga visor.

• Världssjuan och titelförsvararen Li Na bröt ihop fullständigt mot Jaroslava Sjvedova och föll i tre set efter att förhållandevis enkelt ha fixat första: 3-6, 6-2, 6-0. Snacka om besvikelse.

• Inbillade mig att Arantxa Rus skulle ha en rimlig chans att miniskrälla mot Kaia Kanepi – vilket hon i och för sig också hade, i alla fall på förhand – men höll inte för trycket: 6-1, 4-6, 6-0. Bara att ta på sig dumstruten där.

Ny dag, nya åttondelsfinaler (förutom de där två som avbröts i går och således måste avslutas i dag).

HERRAR

√ David Ferrer (6) – Marcel Granollers (23)
De båda spanjorerna har mötts tre gånger genom åren (Barcelona och Valencia 2010, Miami 2011). Alla har slutat med seger för Ferrer i två raka set. Har aldrig mötts i Grand Slam-sammanhang, så blir intressant att se om Marcel lyckas bärga sitt första set mot landsmannen. Allt talar dock för att Ferrer – som är en av mina semifinalkandidater – går segrande ur striden. Om inte i tre raka så i fyra set, där max två är någorlunda jämna.

√ Richard Gasquet (20) – Andy Murray (4)
Står 3-3 i inbördes möten. Gasquet vann deras senaste match, i Rom, efter en imponerande insats: 6-7, 6-3, 6-2. Möttes på Roland Garros för två år sedan, och den gången blev det en femsetsrysare som Andy Murray slutligen vann – efter att ha vänt ett 2-0-underläge (4-6, 6-7, 6-4, 6-2, 6-1). Murray har kämpat i motvind under hela grussäsongen och har inte sett hundraprocentig ut i Paris. Samtidigt har grusspecialisten Gasquet ångat på ordentligt och hittills bara tappat två set. Murray lär behöva spela sällsynt aggressivt för att förhindra en ny förlust mot 20-rankade fransosen. Blir säkert en av dagens jämnaste matcher och kan sluta hur som helst. Tror Gasquet blir dagens ”högoddsare” (2,37) som ger lite klirr i kassan.

√ Janko Tipsarevic (8 ) – Nicolas Almagro (13)
Första mötet någonsin för serbiske världsåttan och 13-rankade spanjoren. Almagros fördel ligger i han är en utpräglad grusspelare, men Tipsarevic har imponerat under grussäsongen (seger över Djokovic i Madrid som höjdpunkt). Har dessutom sett pigg och formstark ut i Paris. Tror Tipsarevic tar hem det – om han lyckas störa Almagros matchrytm tidigt.

√ Rafael Nadal (2) – Juan Mónaco (15)
Ett möte mellan Nadal och Milos Raonic hade varit riktigt intressant. Mónaco är stark på grus, men mot en Nadal i omänsklig form har han givetvis inte en suck. Nadal hade vunnit om han så valt att gå på sparlåga.

DAMER

På grund av tidsbrist tvingas jag göra en kortfattad tippning här:

Klara Zakopalova (42) – √ Maria Sjarapova (2)
Varvara Lepsjenko (61) – √ Petra Kvitova (4)
√ Li Na (7) – Jaroslava Sjvedova (142)
√ Arantxa Rus (97) – Kaia Kanepi (25) 

Återkommer med lite mer utförliga analyser efter matcherna.

Det såg oerhört dystert ut för Andy Murray mot veteranen Jarkko Nieminen.

Världsfyran såg stum ut redan i inledningen – och när han tvingats till skadetimeout för ryggsmärtor innan första set var över drog nog många den förhastade slutsatsen att 48-rankade finländaren var på väg mot dagens skräll.

Men det blev ingen högljudd knall.

Murray bet ihop, kämpade på – och lyckades, nästan osannolikt, vända på steken.

Jarkko brände flera klara lägen, uppträdde stundtals nonchalant och tog inte alls tillvara på den gyllene chansen gudarna gett honom.

Matchen slutade 1-6, 6-4, 6-1, 6-2. En riktig kämpaseger för världsfyran – som enligt egen utsago inte kunde stödja på sitt vänstra ben när han vaknade imorse.

– Jag var några poäng från att ge upp i mitten av andra set. Det var hans (Nieminens) fel att jag kom tillbaka in i matchen för jag gjorde ingenting speciellt, säger han efter matchen.

Frågan dröjer sig dock kvar efter att Murray torkat tårarna: Kommer ryggskadan att sätta stopp för hans framför på Roland Garros ändå?

Vi håller tummarna för att så inte är fallet.

Ett glädjebesked för alla Federer-fans: Om racketkonstnären från Basel spöar världssjuan Tomas Berdych i morgondagens Madrid Masters-final innebär det inte bara att han tangerar Rafael Nadals rekord på 20 Masters 1000-titlar – han tar även spanjorens plats som världstvåa.

• Eftersom Nadal hade en finalplats att försvara men åkte ut redan i åttondelsfinal förlorar han 510 poäng på rankingen, och går från 9.615 till 9.105.

• Federer hade ”bara” en semifinalplats att försvara (vilket ger 360 poäng) och vid vinst i morgon går han således 640 poäng plus, från 8.520 till 9.160.

Ett delmål i Federers kamp att återta tronen (från Novak Djokovic, som i och med sin kvartsfinalförlust tappar 820 poäng och går från 12.020 till 11.200).

Bortsett från Federers lilla glädjeskutt sker det även lite andra kul grejer på rankingfronten efter helgen:

• Juan Martín del Potro plockar in 360 friska poäng i och med sin semifinalplats, vilket ger totalt 3.015 (ligger i dag på 2.655). Vilket innebär att argentinaren går förbi både John Isner (som åkte ut i omgång 2 och därför inte inkasserar några nya poäng) och Mardy Fish. ”Delpo” kommer alltså att kunna titulera sig världsnia när han vaknar upp på måndag. Strax bakom Janko Tipsarevic på rankingen…

• … som också går 360 poäng plus och landar på 3.180…

• … vilket är ungefär 800 poäng bakom världssjuan Tomas Berdych, som i dagsläget har 3.990 poäng. Oavsett om Berdych – som tog sig till kvartsfinal i Madrid förra året – vinner finalen eller inte så kommer han att gå om David Ferrer som stannar på 4.280. Om Berdych mot förmodan skulle vinna i morgon landar han på 4.810 – bara 75 poäng bakom världsfemman Jo-Wilfred Tsonga, som liksom förra året åkte ut i åttondelsfinalen.

Nya rankingen skulle alltså vid Federer-seger se ut så här:

1. Novak Djokovic, 11 200
2. Roger Federer, 9 160
3. Rafael Nadal, 9 105
4. Andy Murray, 7 770 (-90 poäng)
5. Jo-Wilfred Tsonga, 4 885
6. Tomas Berdych, 4 410
7. David Ferrer, 4 280
8. Janko Tipsarevic, 3 180
9. Juan Martín del Potro, 3 015
10. Mardy Fish, 2 740 (-10 poäng)

Om jag nu inte har räknat fel, eller missat någon viktig detalj. Men ni säger till i så fall va? Bra, då kan jag sova gott i natt.

Andy Murray missar Madrid Open, som drar i gång på måndag. Brittiska världsfyran tvingas stå över 1000-turneringen på grund av en ryggskada.

Murray säger, enligt ESPN, att det är ”en stor besvikelse” att han missar turneringen men att han måste följa sin läkares råd.

Murray vann Madrid-titeln efter finalseger över Gilles Simon 2008, när turneringen fortfarande spelades inomhus på hard court, och har nått kvartsfinal på grus vid två tillfällen: 2009 (förlust mot Juan Martin Del Potro) och 2010 (förlust mot David Ferrer).

Att 23-rankade Milos Raonic kan gå i princip hur långt som helst råder det ingen tvekan om. Det visade han med all önskvärd tydlighet under förra veckans Barcelona Open, där han tog sig till semifinal efter en imponerande kvartsfinalseger över världsfyran Andy Murray.

I Barcelona bjöd kanadensaren på ett moget och strategiskt listigt spel, något jag tidigare saknat hos 21-åringen. Raonic är som många andra brunkare av samma kaliber väldigt låst till den taktik som i regel går ut på att

a) serva jäkligt hårt
b) returnera jäkligt hårt
och
c) slå jäkligt hårt i största allmänhet.

Taktiken brukar resultera i minimal rörlighet (eftersom tanken är att motståndaren ska tvingas springa arslet av sig i jakt på de jäkligt hårt slagna bollarna) och ytterst lite variation i spelet.

Denna klassiska brunkarstil funkar i regel väldigt bra, så länge

a) de egna servarna är så jäkla hårda att motståndaren knappt hinner se/träffa bollen
b) spelet i de egna servegemen är så dominant att motståndaren faktiskt måste springa arslet av sig hela tiden
och
c) motståndaren inte lyckas bryta serven, dominera i sin egen serve och bjuda på så varierat spel att brunkarens matchrytm störs.

Framför allt variationen har varit ett av Raonics stora problem – han har helt enkelt varit alldeles för oflexibel och fyrkantig i sitt spel för att kunna rå på de högre rankade spelarna (semifinalförlusten mot 14-rankade Gaël Monfils i Stockholm Open förra året är ett tydligt exempel på det). Lyckas man bara bryta Raonics serve är hälften redan vunnet, eftersom han har så stora brister i sitt försvarsspel.

Att Raonic föredrar hard court och inte är överförtjust i grus är ingen hemlighet, eftersom hårda och snabba underlag passar brunkarstilen bättre.

Men gruset har haft en oerhört positiv inverkan på Raonic: Han har helt enkelt tvingats anpassa sitt spel sig efter det långsamma underlaget. Vilket var oerhört tydligt under Barcelona Open. Tror aldrig jag sett honom bjuda på så varierat, ibland till och med våghalsigt, spel förut.

Låt oss titta lite närmare på de faktorer som gjorde att ett 21-årigt, relativt orutinerat stjärnskott kunde besegra en världsfyra i en kvartsfinal i en 500-turnering (och skaka världssexan, tillika grusspecialisten David Ferrer i semifinalen!):

• SERVEN
Raonics mäktigaste vapen. Här chockar han Murray med ett servess i 228 kilometer i timmen – i andraserve. Helt galet.

• STOPPBOLLEN
Används väldigt sparsamt av Raonic. Varför? Det är en gåta. I alla fall när man ser en som utförs på det här delikata sättet. Om han bara justerar den något och finslipar precisionen kan den bli en väldigt viktig komponent i Raonics annars blytunga arsenal.

• FOREHAND & FOTARBETE
Det näst viktigaste vapnet, efter serven. Otroligt svår för motståndaren att hantera. När fotarbetet funkar prickfritt, som i den här sekvensen, kan Raonic skaffa sig blytunga övertag – inte helt olikt en viss Rafael Nadal…

• SPELET VID NÄT
Raonics stora svaghet. När han väl ställer sig i nätposition i egen serve (första sekvensen) har han oftast byggt upp ett övertag med snabbt fotarbete och kraftiga forehands som tvingar motståndaren långt ut på kanten, och kan därför vinna poängen med en smash eller enkel volley. En strategi som visade sig väldigt effektiv i Barcelona.
I motståndarens serve försvarar han sig ofta långt nere vid baslinjen och letar efter luckor som öppnar för ett kraftfullare spel. Ett effektivt sätt att få Raonic ur balans är således att slå korta bollar som tvingar honom att röra sig upp i banan (sekvens två). Det intressanta under kvartsfinalen mot Murray var att när Raonic väl lyckades rädda en sådan boll försökte han ofta slå den nära inpå Murray och inte så snävt/långt åt sidan som möjligt, som många andra spelare. Vilket resulterade i att Murray inte fick önskad kraft i sin retur och Raonic hann positionera sig för ett ending blow. En väldigt intelligent strategi som ger Raonics spel en helt ny dimension. Synd bara att han oftast inte hinner fram till fler än typ 8 av 10 nätbollar…

• SERVERETURERNA
En annan tydlig svaghet. Raonic hamnar ofta i lägen där motståndaren får diktera spelet helt och hållet i egen serve, och Raonics långsamma rörelseschema gör det lätt för motståndaren att få honom dit han vill. När han väl får styr på sina servereturer är de dock i klass med Novak Djokovics…

• PRECISIONEN
Att han har en explosiv forehand (kanske den mest explosiva på touren) vet vi redan. Men det är framför allt precisionen i de här vansinnigt tunga slagen som imponerar.

• KYLAN I VIKTIGA LÄGEN
I ställning 4-4 bröt Raonic Murrays serve och gav sig själv ett gyllene läge att själv serva hem matchen. 21-åringen uppträdde då oerhört nervöst och överilat, bjöd bort gemet och föll sedan i Murrays serve. Med rytmen så gruvligt rubbad – och i ett så avgörande läge – är det lätt att tappa fokus och ”släppa” setet för att i stället mentalt förbereda sig på nästa.
Den fällan trillade dock inte Raonic i mot Murray. Han gick i stället tillbaka till det inövade, raka spelet i egen serve och tvingade fram ett tiebreak. Väl där var kanadensaren helt omutlig. Trots att Murray gick all in och räddade (helt väntat) två matchbollar, var Raonic lugnet själv vid ställning 6-3 och servade enkelt hem matchen. Otroligt kyligt mot en så rutinerad spelare som Andy Murray.

Raonic spelade på liknande sätt i semifinalen mot David Ferrer, som på grus dock når helt andra nivåer än Murray. Att den matchen ändå var så otroligt jämn (7-6, 7-6 till Ferrer) visar ändå att Raonic utvecklats tillräckligt mycket för att faktiskt kunna mäta sig med spelarna ovanför topp 10-strecket på rankingen.

Håller han sig fri från skador resten av säsongen tror jag att sannolikheten för att 21-åringen sluggar sig in på topp 10-listan före årets slut är riktigt hög.

Kan han hålla samma höga nivå som i Barcelona och höja sig ett snäpp till vågar jag dessutom påstå att han är en seriös utmanare till någon av de återstående Grand Slam-titlarna.

Djokovic, Nadal, Federer – se upp. There’s a new kid in town.

Åh, vilken härlig känsla.

Milos Raonic är ju som bekant min absoluta favorit av dagens unga framtidslöften. Har följt honom i flera år och har höga förväntningar på 21-årige kanadensaren.

I går förverkligade han en av mina förutsägelser – att 2012 skulle bli året då Raonic besegrade en topp fem-spelare.

Segern kom, inte helt oväntat, mot världsfyran Andy Murray. Med 14 servess blåste han den chockade andraseedade britten, som inte hade några effektiva svar på kanadensarens kanonserve och dunderforehand, av banan i Barcelona: 6-4, 7-6(3).

Murrays lite långsammare tempo (och grusunderlagets dito) passade Raonic utmärkt, som på så vis hade tid att positionera sig och ladda forehandkanonen.

I dagens semifinal möter han David Ferrer, som kämpade ner Feliciano Lopez med sin övermänskliga uthållighet och snabba fotarbete. Efter 6-7-förlust i första set jobbade sig spanske världssexan in i matchen och vann ett gastkramande andraset med 9-7 i tiebreak. Ett set som tog musten ur Lopez – avgörande set spelade Ferrer hem enkelt med 6-3.

Blir en otroligt intressant semifinal mellan Raonic och Ferrer. Ferrer leder med 3-0 i inbördes möten – samtliga segrar kom förra året (Australiska öppna, Monte Carlo Masters, Shanghai Masters). Raonic måste prestera på topp – ännu bättre än mot Murray – och ta kommandot över spelet direkt för att inte tröttas ut av maratonlöparen Ferrer.

Hittills har världssexan bara tappat ett av åtta set mot 25-rankade Raonic. Även om jag håller det för sannolikt att Raonic kan stjäla ett set i dag tror jag att Ferrer blir för svår i en semifinal på grus. Raonic har visserligen imponerat stort så här långt i Barcelona, men Ferrer har sett betydligt mer motiver och hungrig ut än i Monte Carlo.

Min gissning är att Ferrer kan justera och variera sitt spel tillräckligt för att få Raonic i obalans, och vinner matchen med 2-1 i set.

* * *

Världstvåan Rafael Nadal var ruggigt stark mot världsåttan Janko Tipsarevic: 6-2, 6-2 i gårdagens kvartsfinal. Möter Fernando Verdasco, som gick vidare efter Kei Nishikoris olyckliga skada, i semifinalen.

Verdascos chanser att slå Nadal, som har 32 raka segrar i Barcelona?

Tja, vad sägs om en på tusen, kanske?

Blir med största ord en finalrepris från förra året (mellan Nadal och Ferrer), alltså.