Nu när grussäsongen har kommit i gång på allvar känns det som att analysera spelarna på samma sätt som vi för en tid sedan gjorde med turneringarna.

Helt enkelt: Grussäsongens vinnare och förlorare.

Tänker börjar med hela topp 10-segmentet, för att sedan fortsätta med särskilt utvalda spelare som antingen har en del att vinna eller en del att förlora under våren. Aktuell rankning inom parentes.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (1)

Att världens just nu bästa tennisspelare behärskar alla underlag har det inte rått någon tvekan om på väldigt länge, och i söndags vann han sin tredje grusfinal över rivalen Rafael Nadal på kungens ”hemmaplan” (som Monte Carlo ju är, trots att det är Djokovic som rent fysiskt bor där).

Hans start på den europeiska grussäsongen är därför att betrakta som strålande, och han har all anledning att se fram emot resten av våren.

Både i Madrid (kvartsfinal i fjol) och Rom (final) har han färska poäng att inkassera och på så vis befästa sin position som världsetta inför Franska öppna. Räknar kallt med att han når final i alla tre oerhört prestigefulla tävlingar.

Enda smolket i bägaren kan vara en eventuell kvarts- eller semifinal mot Nadal i Franska öppna, eftersom spanjoren med stor sannolikhet kommer att vara femteseedad. En så ”tidig” förlust innebär inte bara tappade poäng utan också ett sargat självförtroende.

Djokovic lär få fler chanser att bärga sin efterlängtade titel på Roland Garros om han misslyckas även i år, men personligen tror jag att det är enormt viktigt för honom att vinna den redan nu. Gör han inte det så kan det påverka resten av hans säsong negativt – på samma sätt som (bland annat) fjolårets finalförlust påverkade hans prestationer under sommaren.

PROGNOS: Når final i både Madrid och Rom, där enda riktigt stora hotet är Rafael Nadal. Så även i Franska öppna, där ett möte mellan rivalerna kan komma tidigare. Tror på minst en titel för superserben (exklusive Monte Carlo).

* * *

ROGER FEDERER (2)

Har inte spelat en match på touren sedan kvartsfinalförlusten mot Nadal i Indian Wells eftersom han inför säsongen strök Miami ur sitt schema – vilket resulterat i en två månader lång semester.

Först i Madrid får vi se racketkonstnären igen, där han går in som titelförsvarare. Tror dock inte att han upprepar sin bedrift från förra året, då han slog Tomás Berdych i finalen. Madrid är visserligen något snabbare än övriga Masters-turneringar på grus, men inte lika mycket som förra året (då det blåa smurfgruset fick turneringen att likna hardcourt-tennis på andra sätt än bara rent estestiskt).

I Rom var han i semifinal förra året. Betydligt större chans att han försvarar de poängen än i Madrid, men på det hela taget blir grussäsongen 2013 en förlustaffär för Federer – dock inte så pass mycket att han trillar ur toppkvartetten. Hade i och för sig inte spelat överdrivet stor roll om han gjort det eftersom Wimbledon använder sig av ett unikt och egenkomponerat seedningssystem. Viktigare för Federer att få bra seedning där än att samla poäng på grus.

PROGNOS: Blir inga titlar för Federer under grussäsongen, såvida inte både Djokovic och Nadal tvingas stå över någon turnering på grund av skada. Semifinaler i Madrid och Rom ska han dock mäkta med. Semifinal i Franska öppna känns inte helt givet, men ser inte heller någon självklar utmanare. På det hela taget innebär det ändå tappade poäng på världsrankningen, vilket kan bli kostsamt under hösten.

* * *

ANDY MURRAY (3)

Trots att han har alla verktyg i lådan för att lyckas på grus så gör han väldigt sällan det. Av totalt 26 titlar i karriären har inte en enda bärgats på grus. Faktum är att Murray aldrig någonsin ens har nått en final på underlaget.

Vilket också är den största anledningen till att han ännu inte varit i närheten av att utmana aktuell världsetta (just nu Djokovic, som bekant). Han samlar helt enkelt på sig alldeles för få poäng under den så viktiga europeiska grussäsongen.

I Monte Carlo blev det respass i åttondelsfinal. Barcelona Open, som pågår i skrivande stund, valde han att stå över (vilket innebär att han tappar 90 poäng). Madrid valde han att stå över förra året, så där har han en hel del färska poäng att spela om.

Det är nog den turneringen som Murray får lägga sitt krut på, förutom Franska öppna. I Rom lär han försvara sina poäng (åttondelsfinal förra året), men tveksamt om han spelar in några nya.

Enligt uppgift stannade Murray kvar i Monte Carlo efter förlusten och hårdtränade flera timmar om dagen med sitt team. Det bådar så klart gott, men skotten måste göra stora förändringar i sitt spel för att anpassa det till underlaget. I dagsläget är han långt ifrån att utmana om titlarna.

Och Franska öppna? Well, där har han ”bara” en kvartsfinal att försvara, men det finns en hel drös kompetenta grusspelare på touren som kan sätta käppar i hjulet för honom på Roland Garros. Förra året var det David Ferrer, men det kan lika gärna vara en lägre rankad spelare som stoppar honom i år.

PROGNOS: Plockar större delen av sina poäng Madrid. I Rom kan han mycket väl ta sig till kvarts- eller semifinal beroende på hur lotten faller, men han är knappast en utmanare till någon av de två titlarna. Om all den hårda träningen faller väl ut (och lottningen är lyckosam) kan han på sin höjd upprepa sin bedrift från 2011 och ta sig till semifinal i Franska öppna, men det känns i dagsläget ytterst oklart om han ens försvarar sin kvartsfinalplats från 2012.

* * *

DAVID FERRER (4)

Hade i vanlig ordning varit en av grussäsongens stora vinnare. Det är på våren och sommaren som Ferrer gör sig själv allra störst rättvisa, och på gruset brukar Big Four temporärt utökas till en Big Five.

Nu verkar det dock som att evighetsmaskinen plågas av skada och åkte i dag på en riktig stjärnsmäll när han förlorade mot Dimitrij Tursunov redan i öppningsmatchen på hemmaplan i Barcelona. Frågan nu är om han kommer kunna gneta ihop tillräckligt med poäng för att hålla avståndet till Nadal inför Franska öppna (som lär krympa efter den här veckan).

Väl där har han en semifinalplats att försvara. Mycket möjligt att han gör det. Trots att han inte varit i överdrivet bra form under säsongsinledningen så har han hittills bärgat två titlar (Buenos Aires, Auckland) och två ”silver” (Acapulco, Miami). Vilket är väldigt imponerande och visar prov på både hög lägstanivå och stabilitet.

Ska han försvara sin semifinaplats förutsätter det förstås att han återhämtar sig snabbt från skadan – vilket han förhoppningsvis gör.

PROGNOS: Tappar viktiga poäng i Barcelona, men är han bara fri från skada i Madrid och Rom så ska han försvara sina poäng där. I Madrid kan han mycket väl gå till semifinal (kvart i fjol). I Franska öppna har han goda chanser att försvara sin semifinalplats, men det beror lite på hur hans lottning ser ut.

* * *

RAFAEL NADAL (5)

Att påstå något annat än att the king himself är en av grussäsongens stora vinnare vore givetvis tjänstefel.

Men.

Ja, det finns ett men den här gången.

Nadal har oerhört mycket poäng att försvara under våren: Titlar i Monte Carlo, Barcelona, Rom och Franska öppna (samt åttondelsfinal i Madrid) förra året. Han har redan tappat poäng efter Monte Carlo, och det kan bli ännu fler i framför allt Rom. I Madrid borde han rimligtvis förbättra sitt resultat från ifjol, men frågan är om det räcker för att ta tillbaka positionen som världsfyra inför Franska öppna.

Troligen inte, eftersom det i dagsläget skiljer 1,000 poäng mellan honom och landsmannen David Ferrer. Ferrer lär visserligen tappa mark gentemot Nadal efter sitt tidiga uttåg i Barcelona, men har fortfarande en ledning på över 700 poäng om Nadal försvarar sin titel.

PROGNOS: Idel finaler. Med tanke på hur enormt stark hans comeback varit hittills (tre titlar på fem finaler) håller jag det för troligt att han når final i Barcelona, Madrid och Rom – förutsatt att han inte tvingas möta rivalen Djokovic redan i kvarts- eller semifinal i någon av turneringarna. Stor risk för förlust i så fall, med tanke på Djokovics goda form och imponerande insats i Monte Carlo. Även Franska öppna kan bli en lite knepigare historia än vanligt för Nadal eftersom han i värsta fall kan seedas först som nummer fem även där. Oavsett kommer grussäsongen, när den är över, att bokföras som ännu en imponerande vår för The King of Clay – bara han håller sig hel och frisk.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6)

En stabil men inte briljant grusspelare. Får ju inte lika hög utdelning i serven och offensiven som på snabbare banor, men med Berdychs tunga grundspel sätter man mycket press på motståndaren oavsett underlag. Rör sig dessutom väldigt bra för sin längd och har ett tillräckligt solitt försvarsspel för att röna framgångar på grus.

I Barcelona samlar han på sig en del färska poäng men har sedan en finalplats att försvara i Madrid.

Där blir det poängtapp. Kvartsfinal ska han mäkta med, men frågan är om han ens tar sig till semifinal. Finns många under honom som hotar, och spelarna i toppskiktet rår han inte på (bortsett från Murray).

PROGNOS: I Rom har han bara kvartsfinal att försvara, vilket han lär göra. I Franska öppna förra året tog han sig till åttondelsfinal, en ganska blygsam bedrift som han rimligtvis bör upprepa. På det hela taget blir dock grussäsongen 2013 +-0 för Berdych, om inte till och med en förlustaffär.

* * *

JUAN MARTÍN DEL POTRO (7)

Säsongsinledningen har varit bergochdalbana för världssjuan. Finalen i Indian Wells följdes upp med en förlust mot Tobias Kamke i öppningsmatchen i Miami. Har till och från klagat på smärtor i handleden, vilket ju som bekant spolierade hela hans säsong 2010.

Argentinaren har en del poäng att försvara under våren (semifinal i Madrid, åttondel i Rom, titel i Estoril, kvartsfinal i Franska öppna), men kommer å andra sidan ha högre seedning i årets upplaga av de tyngre turneringarna.

Till syvende och sist tror jag att del Potro kommer att bli en av grussäsongens vinnare, eftersom han sannolikt kommer att gå om Tomás Berdych på världsrankningen under våren – och på så vis ta ett kliv närmare topp 5. Berdych spelar visserligen in färska poäng i Barcelona, men har å andra sidan mycket att försvara under våren.

Tror dessutom att del Potro blir en av dem som kan dra mest nytta av en skadedrabbad David Ferrer.

PROGNOS: Plockar tillräckligt mycket poäng för att vrida positionen som världssexa ur händerna på Tomás Berdych. Försvarar troligen sin titel i Estoril men är inte en av huvudutmanarna till de tyngre bucklorna.

* * *

JO-WILFRIED TSONGA (8)

Det intressanta med Tsonga är att hans spel är anpassat för hardcourt och gräs, men funkar även bra på grus. Jag tror att det beror på att han tvingas jobba mycket mer för poängen på grus och därför rent generellt spelar enklare – och mer effektivt. Han svävar helt enkelt ut för mycket och tar för stora risker på snabbare underlag.

Hur det än är med den saken så brukar fransmannen leverera helt okej under grussäsongen. I Monte Carlo förra veckan tog han sig till semifinal, vilket blev en plusaffär (kvartsfinal i fjol).

I Madrid och Rom har han en åttondelsfinal respektive semi att försvara, vilket känns fullt överkomligt. Att han försvarar sin kvartsfinal i Franska öppna känns däremot mer osäkert. Troligt att det tar stopp redan i tredjerundan eller åttondelsfinalen, beroende på hur lottningen (och dagsformen) ser ut. Tsonga har helt enkelt inte blivit en stabil kvartsfinalist i Grand Slam-sammanhang än.

PROGNOS: Lär inte bli några titlar för fransmannen, men däremot går han plus rent poängmässigt – dock inte tillräckligt för att hota Berdych/del Potro om sjundeplatsen på världsrankningen. Kan till och med vara så att positionen som världsåtta hänger löst.

* * *

RICHARD GASQUET (9)

Jetsetaren Gasquet påbörjade sin omvandling förra året och har sedan fortsatt på inslagen väg. Han har hittills förbättrat sina resultat i årets tre första Masters jämfört med 2012 (åttondel i Indian Wells, semi i Miami, kvart i Monte Carlo).

I Madrid och Rom har han en tredjerunda respektive kvartsfinal att försvara – vilket han borde mäkta med utan större problem, till och med inkassera några extra färska poäng. Gasquets defensiva allroundspel lämpar sig bra för grus, och när han nu dessutom förbättrat sin uthållighet avsevärt kan han bli svårstoppad.

I Franska öppna tog han sig förra året till åttondelsfinal (vilket han faktiskt gjorde i samtliga Grand Slam-turneringar) men med tanke på den stabilitet han redan visat upp under säsongsinledningen håller jag det för troligt att han nu når sin första GS-kvartsfinal sedan 2007 (semifinalförlust mot Roger Federer).

Har även en finalplats i Estoril att försvara men har valt att stå över den turneringen i år. Det poängbortfallet har han dock redan tjänat in i Monte Carlo (kvartsfinal i en Master ger 180 poäng, final i en 250-turnering ger 150). Gasquet blir därför på det hela taget en av grussäsongens vinnare.

I bästa fall kan han till och med ha gått om Tsonga på världsrankningen, men det tror jag dröjer till sommaren.

PROGNOS: Går långt i både Madrid, Rom och Paris. Samlar på sig ett gäng nya poäng och minskar avståndet till Jo-Wilfried Tsonga på världsrankningen, men en eventuell passering lär inte ske förrän efter Franska öppna.

* * *

JANKO TIPSAREVIC

Har bitit sig fast inom topp 10 i ett och ett halvt år men har nu tappat två placeringar sedan april 2012. Säsongsinledningen har varit fullkomligt bedrövlig för serben.

I Madrid har han en semifinal att försvara, vilket han med största sannolikhet inte kommer att göra. I Rom blev det dock respass redan i andra omgången 2012, men det är likväl ytterst tveksamt att hans prestationer i dessa båda turneringar tillsammans ska överstiga hans 370 inspelade poäng förra året (kvartsfinal i båda tävlingarna ger 360).

Han gick till kvartsfinal i Barcelona förra året men har i år i stället valt att spela BRD Nastase Tiriac Trophy i Rumänien. Förmodligen ett bra val, för med några segrar under bältet kan det flyende självförtroendet återvända.

Har ändå svårt att se hur grussäsongen 2013 ska bli en vinstaffär för Tipsarevic. I stället finns faktiskt risken att han trillar ur topp 10.

PROGNOS: Likt Andy Murray har Tipsarevic alla spelmässiga kvaliteter för att lyckas på grus, men har förtvivlat svårt att leverera på underlaget. Fullt möjligt att han förlorar sin position som världstia efter våren.

* * *

MARIN CILIC (11)

Kroaten får som mest utdelning på sitt tunga grundspel på snabbare underlag, men är en hyfsat stabil grusspelare (rent statistiskt bättre än Tipsarevic). Åkte ut i tredje omgången i Madrid och redan i förstarundan i Rom, så har en del poäng att spela in.

I Franska öppna blev det förlust i tredje omgången, och han bör försvara de poängen. Med tursamma lottningar i alla tre turneringar har han kapacitet att ta sig till åtminstone en kvartsfinal, så grussäsongen borde rimligtvis bli en plusaffär för Cilic.

PROGNOS: Gör inga större avtryck i någon av turneringarna men tillryggalägger en stabil vår och hotar Tipsarevic om positionen som världstia.

* * *

STANISLAS WAWRINKA (17)

En av säsongsinledningens utropstecken. Har visserligen blandat och gett efter Australiska öppna, men på det hela taget har han svarat för en riktigt stark öppning på året. Rekryteringen av Magnus Norman som coach tror jag dessutom är ett genidrag, och det samarbetet kommer säkerligen bära frukt redan under våren.

Wawrinka tog sig till åttondelsfinal i Madrid, Rom och Franska öppna förra året. I år bör han betraktas som ett av de största hoten mot Big Four i samtliga turneringar och det är faktiskt mycket troligt att han når sin första kvartsfinal i Franska öppna.

Med tanke på den grymma form han visat upp de senaste veckorna blir Wawrinka en av grussäsongens vinnare.

PROGNOS: Försvarar sina poäng från förra året och har goda chanser att nå kvartsfinal eller längre i både Madrid och Rom. I Franska öppna kan han mycket väl nå sin första kvartsfinal i karriären.

* * *

FABIO FOGNINI (24)

I vanlig ordning drar jag motvilligt förhastade slutsatser efter enstaka succéer (lex Horacio Zeballos, Jerzy Janowicz) men i Monte Carlo visade Fognini vilken enorm kapacitet han besitter, särskilt på grus.

Startfälten är visserligen tuffare i Madrid och Rom, men där åkte han ut i första respektive andra omgången förra året och borde därmed kunna spela in en del färska poäng.

Vi ska däremot inte inbilla oss att han blommar ut till den fullfjädrade stjärna man kan få för sig att han är när han i sina bästa stunder bjuder på bländande tennis. Trots segrarna över Berdych och Gasquet (och förlusten mot Djokovic) i Monte Carlo har 25-åringen blygsamma 3-22 i matchfacit mot topp 10-spelare.

Tack vare semifinalplatsen i Monte Carlo är grussäsongen 2013 redan en vinstaffär för italienaren, men för att den ska räknas som en fullödig succé krävs inte bara att han bjuder på enstaka stormatcher – han måste även stabilisera sitt spel generellt. Är tveksam till att det sker redan under våren.

PROGNOS: Lär inte upprepa sin bedrift i Monte Carlo men kommer på det hela taget att förbättra sina resultat gentemot fjolåret.

* * *

GRIGOR DIMITROV (28)

Precis som med Fabio Fognini är det klokt att inte dra på alltför stora växlar efter Dimitrovs uppvisning i Monte Carlo (slog Tipsarevic i raka set i andrarundan och pressade Nadal till tre i kvarten). I Barcelona blev det respass direkt i öppningsmatchen efter förlust mot Tommy Robredo.

Dimitrov har dock en förmåga att prestera sin allra bästa tennis på grus, och med tanke på att han redan imponerat under säsongsinledningen ser det onekligen ut som att hans rankningsklättring fortsätter spikrakt uppåt.

I Madrid och Rom har han inga poäng att försvara och i Franska öppna åkte han ut redan i andra omgången förra året, vilket innebär att han kan spela in en hel del nya poäng under våren. Håller det för troligt att han når åttondelsfinal eller bättre i antingen Madrid eller Rom.

Franska öppna är dock en helt annan spelplan och i Grand Slam-sammanhang har han aldrig tagit sig förbi andra omgången. Vore så klart väldigt kul om han gjorde det på just Roland Garros i år, men det beror helt och hållet på dagsform och lottning.

PROGNOS: Fortsätter klättra på världsrankningen under våren. Kan mycket väl upprepa Monte Carlo-bedriften i antingen Madrid eller Rom, och på det hela taget blir grussäsongen en plusaffär för bulgaren.

* * *

TOMMY ROBREDO (43)

30-åringen har redan bevisat att han inte ska dömas ut på förhand. Har imponerat stort i både Buenos Aires (semifinal) och Casablanca (bärgade titeln efter segrar över förhandsfavoriterna Stanislas Wawrinka och Kevin Anderson).

Den goda formen tycks hålla i sig och i dag slog han ut Dimitrov i Barcelona. Har i princip inga poäng alls att försvara under våren och har således riktigt goda chanser att klättra ännu mer på rankningen (har hoppat upp 66 pinnhål sedan januari).

Med tursamma lottningar kan Robredo mycket väl slå sig in på topp 30 under grussäsongen. Konkurrensen är förvisso väldigt stor, men spanjoren har visat att han fortfarande kan leverera på sitt favoritunderlag.

PROGNOS: Våren 2013 blir lyckosam för Robredo, om han får hålla sig skadefri. Att den forne världsfemman ska slå sig in på topp 30 kanske är lite väl drastiskt, men sett till hur han presterat hittills i år har han kapaciteten att göra det. Han har också potential att leverera en och annan skräll i Madrid eller Rom, men i Franska öppna lär han inte göra några större avtryck.

* * *

ERNESTS GULBIS (53)

24-årige talangen har genom åren om vartannat höjts till skyarna och avfärdats som ett alldeles för stort problembarn för att någonsin kunna slå igenom stort.

Att han har kapaciteten för stordåd råder det ingen som helst tvekan om – 22 år gammal chockbesegrade han Roger Federer i kvartsfinalen i Rom och pressade sedan Rafael Nadal till tre set i semifinalen. På grus, alltså.

Efter att året därpå ha nått en 21-plats på rankningen (högsta noteringen hittills i karriären) föll lettländaren ner i en avgrundsdjup ”formsvacka”. Det handlade egentligen om brist på motivation, och den tog honom så djupt ner i träsket att han föll ur topp 100 (lägsta noteringen: 159).

Han inledde 2013 som rankad 138 i världen och har sedan dess alltså klättrat 85 placeringar på knappt fyra månader.

Förutom att han har övertygande 14-4 i ATP-matchfacit så här långt under säsongen så är grus statistisk sett hans bästa underlag – och han har i princip inga poäng alls att försvara under våren (bara blygsamma 20 poäng i München).

Jag är inte beredd att ropa hej förrän han tagit sig över ån, men visst vore det kul om Gulbis totalt bortslösade talang äntligen tas tillvara på. Det vi sett hittills bådar gott. Som så många gånger förr kanske vissa har som invändning, men det verkar faktiskt som att det är annorlunda den här gången.

Personligen hoppas jag därför extra mycket på att motivationen inte går förlorad igen.

För i så fall kan Gulbis bli en av grussäsongens absolut farligaste underdogs.

PROGNOS: Har hittills i år bara förlorat mot Juan Martín del Potro, Tomás Berdych, Rafael Nadal och Juan Mónaco i ATP-sammanhang. Väldigt namnkunniga spelare, vilket visar prov på Gulbis höga kapacitet. 24-åringen har historiskt levererat fina resultat på grus och trivs bra på underlaget. Lär spela in en del färska poäng och ta ytterligare kliv på rankningen. Skrällpotential i alla turneringar under våren.

Ny vecka, nya tävlingar. Än är det måndag, så inte alldeles för sent att gå igenom lottningarna för pågående turneringar.

* * *

BARCELONA OPEN
ATP 500
Barcelona, Spanien
Regerande mästare: Rafael Nadal.

ÖVRE HALVAN

Rafael Nadal alltså ”bara” andraseedad, bakom landsmannen David Ferrer. Känns så klart lite ovant i en turnering som Rafa dominerat nästan lika hårt som Monte Carlo och Franska öppna (sju titlar totalt: 2005-2009, 2011-2012).

Tio år i rad har en spanjor vunnit turneringen. Nadal och Ferrer har mött varandra fyra gånger (2008-2009, 2011-2012). Inte riktigt lika hett startfält i år som förra året, vilket så klart bäddar för en finalrepris dem emellan.

Det finns egentligen ingen spelare som på papperet kan hota Ferrer på vägen mot semifinal. 21-åringen Pablo Carreno-Busta är intressant men rår knappast på Ferrer på grus. Philipp Kohlschreiber förhandsfavorit att nå kvartsfinal, men 22-åringen Andreij Kuznetsov har kapacitet att skrälla redan i andra omgången (tappade endast fyra game mot Igor Sijsling i öppningsmatchen).

Kuznetsov trivs på underlaget men är nyckfull, samtidigt som Kohlschreiber är en stabil men inte bländande grusspelare. Martin Klizan lär få det tufft mot grusräven Albert Montanes. Annars vill jag väldigt gärna se en kvart mellan Klizan och Kohlschreiber (eller allra helst Klizan och Kuznetsov). Skrällvarning på Montanes, dock. Han har en förmåga att höja sig inför hemmafansen i Spanien.

I semifinalen är Juan Mónaco en trolig motståndare, om inte Nicolás Almagro studsar tillbaka efter det tidiga respasset i Monte Carlo (som säkerligen delvis berodde på jetlag efter finalen i Houston). Känns som att en kvart mellan Almagro och Mónaco kan sluta lite hur som helst, med tanke på att båda svajat under säsongsinledningen.

De går till semifinal: David Ferrer, Juan Mónaco.
Skrällvarning: Nicolás Almagro.
Bubblare: Albert Montanes, Andreij Kuznetsov.

* * *

UNDRE HALVAN

Nadal givetvis solklar favorit, konstigt vore det annars efter hans makalösa comeback. Han har alltså hunnit tillryggalägga 23 matcher (21-2 i facit) och bärgat tre titlar på fem finaler sedan början av februari.

Vägen mot semifinal ligger vidöppen för världsfemman. Pablo Andújar eller Benoit Paire utgör inget som helst hot mot honom. Jerzy Janowicz är ofarlig på grus. Kei Nishikori har vunnit blott ett set på fyra möten med spanjoren (i Queens 2008; 9-1 i setfacit totalt) och då har de ändå aldrig mötts på grus (vilket är japanens svagaste underlag).

Sektionen ovanför Nadals är dock lite av ett getingbo. Tomás Berdych förhandsfavorit att nå semifinal, men här finns ett gäng skrällvarningar: Milos Raonic, Ernersts Gulbis, Grigor Dimitrov, Tommy Robredo. Raonic kan mycket väl försvara sin semifinalplats från ifjol (förlust i två tiebreaks mot Ferrer), men Gulbis och Dimitrov är i betydligt bättre form.

Av dessa fyra måste man nog hålla Dimitrov och Gulbis som skrällfavoriter. Dimitrov trivs på grus och tog enorma kliv framåt spelmässigt i Monte Carlo. Gulbis verkar (äntligen) ha funnit glädjen i att spela tennis och har pressat Nadal på grus förr (Rom 2010) och ledde dessutom med 1-0 i set i åttondelsfinalen i Indian Wells.

Robredo har bevisat att han inte ska underskattas, men lottningen ser lite för tuff ut för att han ska ta sig till semi.

Berdych då? Han kan stressas redan i öppningsmatchen mot Nikolaj Davydenko om ryssen är på rätt humör och lär sedan få det ännu tuffare mot Dimitrov/Robredo och Raonic/Gulbis.

Helst av allt ser jag en semi mellan Nadal och Gulbis, faktiskt. I andra hand en mellan Nadal och Raonic, i tredje hand Nadal och Dimitrov. Känns dock väldigt öppet vem det blir som ställs mot favoriten i semifinalen.

De går vidare till semifinal: Rafael Nadal, Ernests Gulbis.
Skrällvarning: Milos Raonic, Grigor Dimitrov.
Bubblare: Tommy Robredo.

Semifinalerna: Nadal slår Gulbis, Ferrer slår Mónaco.
FINALEN: Nadal slår Ferrer.

Ett litet frågetecken på Ferrers form naturligtvis, men jag tror att han hunnit vila upp sig och anländer till Barcelona fullt återställd – och då blir han väldigt svårstoppad.

Förra årets final blev en jämn historia, trots att Nadal vann i raka set (7-6, 7-5). Högst troligt att det blir så igen med tanke på Nadals tuffa spelschema och tunga förlust i Monte Carlo. Kan inte vara jättelätt att ladda om så snabbt efter en sådan kraftmätning, trots att man råkar heta Rafael Nadal.

* * *

BRD NASTASE TIRIAC TROPHY
ATP 250
Bukarest, Rumänien

ÖVRE HALVAN

Tre topp 20-spelare (Janko Tipsarevic, Gilles Simon, Andreas Seppi). Ingen jättehet turnering det här, alltså. Regerande mästaren Simon var förstaseedad förra året, framför då 20-rankade Florian Mayer.

Tipsarevic är fortfarande i totalt usel form men stöter knappt på något motstånd värt namnet förrän i semifinalen. Kan visserligen möta Horacio Zeballos i kvarten, som om han har en bra dag kan ställa till problem. Annars är det spikrak väg mot semi för världstian, där han lär möta Mikhail Juzjnyj.

Florian Mayer har visserligen en kuslig förmåga att leverera i sådana här sammanhang, men med tanke på hans svaga form så borde han inte utgöra ett överdrivet stort hot.

Skrällvarning? David Goffin vann sin öppningsmatch mot Adrian Ungur övertygande: 6-3, 6-1. Det är ju på gruset han är säkrast i sitt spel, och med lite vind i seglen kanske han kan hitta tillbaka till den där formen som tog honom till åttondelsfinal i Franska öppna förra året.

De går till semifinal: Janko Tipsarevic, Mikhail Juzjnyj.
Skrällvarning: David Goffin, Horacio Zeballos.
Bubblare: Florian Mayer.

* * *

UNDRE HALVAN

Gaël Monfils möter lucky losern Filippo Volandri (ersätter Fabio Fognini som dragit sig ur turneringen) och ska med sin lottning utan problem ta sig till kvartsfinal, kan tyckas. Volandri avbröt för övrigt sin kvalfinal mot Flavio Cipolla med påstådd axelskada. Märkligt att han tackar ja till att gå in som lucky loser, men det handlar säkert om att roffa åt sig billiga rankningspoäng.

Simon har det lite tuffare. Han möter troligen formtoppade Jarkko Nieminen redan i sin öppningsmatch, och med tanke på Simons svaga form kan det gå hur som helst (har dessutom 2-2 i inbördes möten, 1-1 på grus).

I sektionen ovanför möts förmodligen Andreas Seppi och Viktor Troicki i kvarten. Troicki körde över Marinko Matosevic i sin öppningsmatch och har en klart överkomlig lottning (Tobias Kamke eller Paul-Henri Mathieu i nästa omgång).

Någonstans vill jag faktiskt tro på att Monfils äntligen lämnar startblocken på allvar och tar sig till en semifinal för andra gången i år (nådde semi i Auckland, förlust mot Ferrer). Han har en tillräckligt bra lottning för det. I semifinalen möter han Seppi – en person han har 3-1 i inbördes möten mot (alla på hardcourt, dock). Med tanke på att Seppi är en stabil grusspelare kan det bli en riktigt intressant match.

De går till semifinal: Andreas Seppi, Gaël Monfils.
Skrällvarning: Jarkko Nieminen.
Bubblare: Viktor Troicki.

Semifinalerna: Monfils slår Seppi, Juzjnyj slår Tipsarevic.
FINALEN: Monfils slår Juzjnyj.

Brasklappar för att Tipsarevic eller Simon plötsligt hittar formen. Simon har trots allt rönt stora framgångar i den här turneringen och Tipsarevic är duktig på att pricka in formen i de här mindre turneringarna. Håller det dock för mer troligt att Simon rycker upp sig, eftersom han lär vara mån om att försvara sina poäng här och på så vis stoppa ett förestående rankningsras.

Roligast vore förstås om Goffin tog sig till final, men det är inte så troligt. Eller en final mellan Horacio Zeballos och Gaël Monfils. Det hade varit skoj.

* * *

PORSCHE TENNIS GRAND PRIX
WTA Premier
Stuttgart, Tyskland

ÖVRE HALVAN

Veckans mest stjärnspäckade turnering. Eller vad sägs om att sju topp 10-spelare finns med i startfältet?

Maria Sjarapova är både titelförsvarare och storfavorit. Hennes lottning är dock betydligt tuffare än andraseedade Li Nas. Sjarapova möter Mona Barthel eller Lucie Safarova i öppningsmatchen och därefter troligen Ana Ivanovic eller Nadia Petrova. Överkomliga hot, men sen väntar Angelique Kerber, Caroline Wozniacki eller Roberta Vinci i semifinalen.

Alla har potential att ställa till det för världstvåan, särskilt Vinci (som möter Jaroslava Sjvedova redan i första omgången – kan bli en härlig batalj).

Ser ändå ingen anledning till att inte tippa Sjarapova i final. Hon har sett tillräckligt solid ut under säsongsinledningen för att inte tvivla.

De går vidare till semifinal: Maria Sjarapova, Roberta Vinci.
Skrällvarning: Angelique Kerber.
Bubblare: Caroline Wozniacki.

* * *

UNDRE HALVAN

Relativt enkel lottning för Li Na som sagt, men här måste man hålla Sara Errani som favorit. Hon är ruggigt stark på grus. Till att börja med känns det som att det ska mycket till för att hon inte ska gå till semifinal.

För Li Nas del kan Petra Kvitová ställa till bekymmer redan i kvartsfinalen (har 2-2 i inbördes möten, 1-1 på grus). Li Na är överlag den starkaste av de båda på grus, men om Kvitová har en bra dag kan hon mycket väl avfärda världsfemman och försvara sin semifinalplats från förra året.

Mycket troligt att det blir semi mellan Errani och Li Na eller Kvitová. Skrällvarning på Samantha Stosur, som pressade Sjarapova ordentligt i fjolårets kvartsfinal (6-7, 7-6, 7-5 till Sjarapova).

De går till semifinal: Sara Errani, Li Na.
Skrällvarning: Samantha Stosur, Petra Kvitová.
Bubblare: Jelena Jankovic.

Semifinalerna: Sjarapova slår Roberta Vinci, Errani slår Na.
FINALEN: Sjarapova slår Errani.

John Isner vann för en stund sedan sin första grustitel i karriären, på hemmaplan i Houston.

Vem han slog?

Nicolás Almagro. Som har vunnit alla sina tolv ATP-titlar på grus (det här var hans totalt 19:e final på underlaget).

Den reslige amerikanen vann dessutom i raka set: 6-3, 7-5. Trots att han inledde svagt och blev bruten tidigt i första.

Efter att Isner blivit varm i kläderna och vunnit fem raka game vid underläge 1-3 utvecklades dock matchen till en ganska monoton och förutsägbar historia. Almagro envisades med att simma långt bakom baslinjen och blev där helt utspelad – inte bara i amerikanens serve utan på snart sagt varenda spelmässigt område.

• Isners kickserve (som han nyttjar nästan uteslutande i andraserve) mot Almagros backhand var direkt dödlig. Delvis för att spanjoren i och med att han slår enhandsfattad backhand har stora bekymmer med den höga studsen, men också för att han hela tiden försökte slå in en retur (som oftast landade kort i banan, varpå Isner kunde kliva fram och avsluta med winner/stoppboll) i stället för att försöka sig på slice. Detta gjorde att han vann ytterst få poäng när Isner servade i ad court.

• Almagro styrde hela tiden spelet mot Isners forehand, av någon outgrundlig anledning. Den har visserligen svajat under veckan, men redan under semifinalen mot Juan Mónaco var den det giftiga vapen vi förra året lärde oss att den är. Att Almagro inte försökte utnyttja Isners svaga backhand är en gåta.

• Eftersom Almagro stod så långt bak i banan mixade Isner upp sina tunga grundslag med stoppbollar och volley framme vid nät. Almagro slog typ två stoppbollar under hela matchen – båda i andra set. Hade behövt slå betydligt fler för att jaga Isner i djupled (eftersom hans grundslag inte var tillräckligt snäva för att jaga honom i sidled).

Det blev alltså en sådan där match där Almagro bara försökte hålla liv i duellerna och hoppas på misstag från Isner.

Det brukar inte funka så bra när Isner har vind i seglen och självförtroendet på topp – inför hemmafans på läktaren. Och i stället för att fixa det som behövde fixas blev Almagro frustrerad över att fjolårsfinalisten spelade så bra, vilket till slut kostade honom segern.

Rent speltekniskt gjorde väl spanjoren en godkänd match, det var inte som att de oprovocerade misstagen och ramträffarna stod som spön i backen. Men taktiskt var det fullkomligt bedrövligt. Inget vidare styrkebesked inför den europeiska grussäsongen.

Isner stod förresten på 4,40 gånger pengarna inför matchen. Lite högt kanske, med tanke på att han avfärdade Mónaco relativt enkelt i semifinalen, trots att han bara vann ett game i första set (1-6, 6-4, 6-3). Ska dock sägas att Mónaco inte var bra i de två sista seten.

* * *

Tommy Robredo har alltså vunnit sin första titel på två år. Detta efter finalseger över formstarka Kevin Anderson i Casablanca: 7-6(6), 4-6, 6-3.

Väldigt oväntat. Och den första av två skrällar i dag, alltså.

Blev en ganska knasig turneringsvecka, med andra ord. Störst skräll var ändå att Stanislas Wawrinka inte gick till final. Och att Robredo vann titeln, naturligtvis. Det kunde jag verkligen inte föreställa mig i måndags.

Nu tar vi helg – vilket innebär semifinaler och finaler i Houston och Casablanca. Men låt oss först se vad dagen har erbjudit:

I Casablanca är toppseedade Stanislas Wawrinka klar för semifinal efter att på drygt en timme ha kört över Guillermo Garcia-Lopez: 6-1, 6-2. I semin möter han Tommy Robredo, som kämpade ner Benoit Paire i en tresetare: 7-6(4), 2-6, 6-0.

– Det var en tuff match. Paire har stor talang. Det var väldigt viktigt för mig att vinna första gamet i skiljeset. Efter det var han inte speciellt stark mentalt och jag tog tillvara på mina chanser, säger forne världsfemman om segern.

Och slår i samma veva huvudet på spiken beträffande Paire. Massor av talang och potential, men så oerhört svagt psyke. Får han ordning på det kan han gå riktigt långt, 23-åringen. Kanske dags att anställa en mental coach?

Kevin Anderson slog planenligt Grega Zemlja i raka set: 6-4, 6-4. Och Martin Klizan besegrade Robin Haase förhållandevis enkelt: 7-5, 6-1.

Kul! Blir en intressant semifinal mellan Anderson och Klizan.

* * *

I Houston är hittills Rhyne Williams klar för semifinal, efter seger över Ruben Ramirez-Hidalgo: 7-6(1), 1-6, 6-4.

Och toppseedade Nicolás Almagro dundrade precis in matchbollen mot Paolo Lorenzi: 6-4, 6-4. Tappade visserligen 3-0 och 4-1 till 5-4 men bröt Lorenzi i andra sets tionde game. Stabil seger.

Robby Ginepri slog Martin Alund i natt och gör upp med Juan Mónaco (som pressades till tiebreak men trots allt slog Tim Smyczek relativt enkelt: 7-6, 6-1) om en av semifinalplatserna på den undre halvan.

Och så spelas ju en av veckans hittills mest intressanta matcher i natt, den mellan John Isner och Ricardas Berankis. Talangfulle Berankis var knappast blixtrande mot Tommy Haas, men han lyckades få veteranen ordentligt ur gängorna. Inte Haas bästa underlag och han imponerade väl inte direkt om man säger så, men ändå en fin skalp för Berankis.

Med tanke på Isners svaga säsongsinledning borde han ha en chans att fälla den 206 centimeter långe amerikanska jätten. Det som talar emot honom är främst hans egen fysik (blott 1,75 lång), Isners förmåga att höja sig inför hemmapublik samt det snabba amerikanska gruset (som ger Isner högre utdelning i sin serve än på europeiskt grus).

Kanske är det bara jag som hoppas att Berankis ska vinna eftersom jag tycker att det vore kul om 22-åringen börjar närma sig ett genombrott, men att Isner pressades till tre set och två tiebreaks mot Jack Sock (som Berankis besegrade i Delray Beach: 3-6, 6-4, 6-1) talar för att amerikanen inte inte är i närheten av att ta sig ur sin djupa formsvacka än.

Inget illa menat mot Sock. Jag gillar Sock och ser honom som ett stort framtidslöfte och han gjorde en bra match, men det är ett tydligt svaghetstecken att låta sig pressas så mot en 130-rankade 22-åring om man är på Isners nivå.

I och med att Haas i grunden är en mycket bättre spelare än Isner är jag beredd att kasta in en skrällvarning på Berankis.

Och Mónaco borde rimligtvis slå Ginepri, i raka set.

* * *

Så, låt oss nu kolla lite närmare på semifinalerna i Casablanca:

√ Stanislas Wawrinka (17) – Tommy Robredo (72)
Wawrinka har alltså bara lyckats slå Robredo en gång tidigare, på hardcourt i New Haven (Robredo leder med 4-1 i inbördes möten). Märkligt, kan tyckas – men så var det ju också fem år sedan de sist möttes (Monte Carlo 2008). Robredo har de senaste åren fört en tynande tillvaro på touren men levererar fortfarande på gruset. Har dock inte imponerat hittills i Casablanca och det ska mycket till för att han ska slå Wawrinka. Borde bli seger i raka set för schweizaren. Om nu inte några gamla demoner och nervositet sätter lite käppar i hjulet och tvingar fram ett skiljeset, men Wawrinka ska reda ut det här förhållandevis bekymmerslöst.

√ Kevin Anderson (29) – Martin Klizan (32)
Har bara mötts en gång tidigare, på hardcourt i Valencia 2011. Den gången blev det promenadseger för Anderson. Det tror jag inte att det blir den här gången, men tror samtidigt inte att Klizan rår på Anderson när sydafrikanen är i så bra form som nu. Är dock inte beredd att döma ut Klizan fullständigt. Tror inte att det blir någon överkörning. Tresetare? Inte omöjligt. Ser dock inte riktigt ett scenario där Klizan vinner. Det skulle vara om han lyckas rycka sönder Andersons matchrytm direkt och utmanövrerar honom i raka set. Känns inte troligt. Ju längre matchen lider, desto mer gynnar det Anderson. Dessutom. Nej, på förhand pekar allt mot seger för Anderson. Så är det. Men en intressant match lär det likväl bli.

* * *

Alla dagens resultat:

Nästa vecka kickar grussäsongen i gång på allvar i och med Monte Carlo Masters, men smygstarten har puttrat på i Houston och Casablanca under veckan.

I Houston har vi inte bjudits på några överdrivet stora skrällar hittills. Bara 94-rankade Martin Alunds mot Lleyton Hewitt i öppningsmatchen (4-6, 6-3, 6-1).

Alund hade alltså bara vunnit totalt fyra ATP-matcher i sin karriär inför deras möte. En gammal världsetta är med andra ord en ganska fin skalp för 27-årige argentinaren. Trots att Hewitt enligt egen utsago hade magbesvär under matchen.

Och så har vi ju Ivo Karlovic, som inte gick vidare från kvalet – men klev in som lucky loser efter att Sam Querrey tvingats dra sig ur turneringen på grund av skada.

Och ”lucky” loser var i det här fallet verkligen precis vad han var. På papperet. Det var nämligen 144-rankade 22-åringen Rhyne Williams som stod för motståndet i Karlovics öppningsmatch. En spelare som efter sin seger över 101-rankade Guido Pella i första omgången hade totalt 2-5 i ATP-matchfacit inför matchen mot Karlovic.

Williams besegrade servekanonen med setsiffrorna 6-4, 6-7(5), 7-6(3). Det börjar verkligen bli hög tid för kroaten att kasta in handduken för gott nu.

Framtidslöftet Jack Sock bjöd verkligen upp till kamp och pressade landsmannen John Isner till två tiebreak och avgörande set i andra omgången. Det blev till slut 7-5, 6-7(3), 7-6(3) till fjolårsfinalisten Isner.

Vilket är väldigt synd. Med tanke på Isners rysligt svaga form borde han inte utgöra något större hot mot Tommy Haas i kvartsfinalen (förutsatt att Haas slår Ricardas Berankis), medan en match mellan Sock och Haas hade kunnat bli riktigt intressant.

I övrigt är Ruben Ramirez-Hidalgo klar för kvarten, efter klar seger över galen formsvage Fernando Verdasco (6-3, 6-2) samt Paolo Lorenzi efter att ha besegrat Flavio Cipolla (7-6, 6-1).

Hidalgo mot Rhyne Williams i kvartsfinal på övre halvan, alltså. Toppseedade Nicolás Almagro slog precis Gaël Monfils (2-6, 6-0, 6-3) i deras kamp om att få möta Lorenzi. Det lär krävas ett smärre mirakel för att Almagro inte ska gå till final nu.

Titelförsvararen Juan Mónaco borde, sin bottenlösa formsvacka till trots, rimligtvis slå 124-rankade Tim Smyszcek och sedan möta Alund eller 283-rankade 30-åringen Robby Ginepri i kvarten. Inga kolosser som står i hans väg mot semifinalen, alltså.

Arrangörerna har för övrigt inte haft turen på sin sida vad gäller vädret i år. Man har tvingats avbryta och skjuta upp flera matcher på grund av regn. Alltid lika tråkigt när sådana yttre omständigheter påverkar så negativt, men det är tyvärr utomhustennisens ibland oundvikliga baksida.

* * *

I Casablanca är förhandsfavoriterna Stanislas Wawrinka och Kevin Anderson planenligt vidare. Wawrinka dock efter smärre bekymmer i sin öppningsmatch mot Blaz Kavcic (4-6, 6-1, 6-2).

Anderson möter Grega Zemlja i sin kvartsfinal, en match han med tanke på sin grymma formtopp borde vinna enkelt i raka set. Wawrinka möter Guillermo Garcia-Lopez som pressats till tre set av både Daniel Gimeno-Traver och Edouard Roger-Vasselin (en liten kavalkad i dubbelefternamn där). Borde inte vara några större bekymmer för Wawrinka, trots att han svajade mot Kavcic.

Även Benoit Paire vidare. Inget konstigt alls. Tycker visserligen att Aljaz Bedene imponerat så här långt i år, men han är fortfarande en spelare som Paire ska slå i de här sammanhangen.

Kul också att Martin Klizan slog Filippo Volandro (6-1, 7-4). Kändes inte solklart på förhand med tanke på att grus inte är Klizans bästa underlag. Nu är visserligen det amerikanska gruset väldigt olikt det europeiska (det amerikanska är mer kompakt och därför snabbare), men det är likväl grus.

Tycker att Klizan borde ha en bra chans att slå Robin Haase. 53-rankade holländaren är visserligen en i grunden bättre grusspelare än Klizan, men har inlett säsongen svagt och hade inför Houston inte vunnit en ATP-match på fyra raka turneringar.

En semifinal mellan Klizan och Anderson vore intressant. Tror inte att vare sig Klizan eller Haase rår på Anderson just nu, men kan någon av dem störa sydafrikanen så borde det vara Klizan.

Paire möter Tommy Robredo i sin kvart. Känns som en ganska öppen historia. Framtidslöftet mot veteranen. Robredo förhandsfavorit, med all rätt. Han må ha passerat zenit i karriären, men han är fortfarande giftig på grus.

* * *

Alla dagens resultat:

Snart dags för grussäsong – och därför läge att slå på den jättestora trumman!

Skämt åsido så har den här veckan varit något av en mellanlandning med två Internationals på damsidan och lite Davis Cup på herrsidan. Inte årets hetaste tennisvecka, med andra ord. Även om DC givetvis bjudit på lite välbehövlig dramatik.

Ändå fullt naturligt att den här veckan varit något avslagen eftersom den är inkilad mellan Miami Masters och de inledande grusturneringarna som leder fram till Monte Carlo Masters i mitten av månaden.

Det är helt enkelt dags för en djupdykning inför grussäsongen 2013. Vi börjar med turneringarna och går vidare med spelare på individnivå (fast i ett separat inlägg).

* * *

APRIL

* * *

GRAND PRIX HASSAN II
ATP 250
Casablanca, Marocko
8-14 april

En av två turneringar som smygstartar grussäsongen, innan Monte Carlo veckan därpå, och är i regel en av de absolut svagaste turneringarna under våren. Pablo Andújar är tvåfaldig regerande mästare och var tredjeseedad förra året (då rankad 39). I år är han inte ens seedad.

Vill dock påstå att Grand Prix Hassan II anno 2013 är betydligt hetare än vanligt. 17-rankade Stanislas Wawrinka är toppseedad och under honom finns flera intressanta spelare: Kevin Anderson, Martin Klizan, Benoit Paire, Jürgen Melzer. Okej, Melzer är kanske inte så jättespännande, men förra året var Alexandr Dolgopolov i princip det enda intressanta namnet i startfältet. Klar förbättring där alltså.

Wawrinka favorit naturligtvis, tillsammans med titelförsvararen Andújar. Ska bli intressant att se vad Anderson kan åstadkomma, med tanke på att grus inte direkt är hans starkaste underlag. Han spelade ju US Men’s Clay Court Championship i Houston förra året, där han föll mot Juan Mónaco i kvartsfinalen.

Men det blir mest intressant att följa Klizan och Paire. Tror faktiskt att Paire klarar sig bäst av de två, han är en generellt sett bättre grusspelare än Klizan. Skulle inte förvåna mig om han ställer till med en skräll eller två, beroende på hur lotten faller.

Av de seedade spelarna är det tveklöst Wawrinka som har störst chans att vinna, han har varit i grym form under årsinledningen och trivs dessutom riktigt bra på grus. Hoppas på att få se honom i final, åtminstone.

——————

US MEN’S CLAY COURT CHAMPIONSHIPS
ATP 250
Houston, USA
8-14 april

Den klart hetaste av de båda turneringarna veckan före Monte Carlo. Världstolvan Nicolás Almagro, 14-rankade Tommy Haas, 19-rankade titelförsvararen Juan Mónaco och 20-rankade Sam Querrey är toppseedade, följt av och 23-rankade fjolårsfinalisten John Isner, 30-rankade Fernando Verdasco, 57-rankade Paolo Lorenzi och 73-rankade Michael Russel.

Förutom de finns ett helt knippe andra intressanta spelare, som Gaël Monfils, James Blake, Jack Sock, Steve Anderson, Lleyton Hewitt och Ryan Harrison. Spontant ser det ut som att formstarke Haas har fått den tuffaste lottningen, men med tanke på hans prestationer hittills i år (och Isners katastrofala form) borde han ha goda chanser att nå semifinal. Känns en smula galet att han inte ens lyckades kvala sig in till turneringen förra året…

Lär bli svårt för Mónaco att försvara sin titel. Han har bara levererat i Davis Cup-sammanhang hittills i år (7-1 i setfacit, 1-11 i ATP-sammanhang) och trots att han har en till synes enkel resa till kvartsfinal kan han lika gärna åka ut redan mot Tim Smyzcek/Josselin Ouanna i öppningsmatchen.

En final mellan Almagro och Haas vore faktiskt inte helt fel. Oavsett vem det blir måste grusspecialisten Almagro hållas som förhandsfavorit. Fram till finalen är det svårt att se vem som ska stoppa honom, och väl där är det nog hugget som stucket om det blir Haas, Isner eller Mónaco.

Vore riktigt kul om Ryan Harrison, Jack Sock eller Ricardas Berankis kunde kliva fram och ställa till med några skrällar.

——————

MONTE CARLO MASTERS
ATP Masters 1000
Monte Carlo, Monaco
14-21 april

Samtliga topp 10-spelare utom Roger Federer kommer till Monte Carlo i år. De 16 seedade spelarna är rankade ett till 18 (förutom Federer avstår även 15-rankade Kei Nishikori). Åttafaldiga, regerande mästaren Rafael Nadal är fjärdeseedad. Vilket de senaste åren inte direkt hört till vanligheten.

Som upplagt för en hejdundrande Masters-fest alltså, trots att Monte Carlo är den enda av säsongens nio Masters som inte är obligatorisk. Som det ser ut nu, i alla fall. Vi får hoppas att det inte sker några skadeavhopp i sista stund.

Det intressanta här blir att se Novak Djokovic och Nadal spänna musklerna. Om Roland Garros är Nadals vardagsrum så är Monte Carlo hans farstu. Att åka på pumpen mot rivalen Djokovic här kan få förödande konsekvenser för spanjoren under fortsättningen av våren.

Förra året detroniserade han världsettan i finalen, men den gången plågades Novak av dödsfall i familjen, så räkna med ett stekhet möte dem emellan (om de nu ställs mot varandra över huvud taget, vill säga).

Det ska även bli spännande att se vad Andy Murray kan åstadkomma. Han nådde kvarten förra året men föll då i tre set mot Tomás Berdych. Han har en del friska poäng att samla ihop under grussäsongen, Murray – och vill han ha minsta lilla chans att närma sig Djokovic i toppen är det lika bra att börja jaga redan i Monte Carlo.

Vidare kommer den här turneringen att ge en liten fingervisning om var framför allt toppspelarna står inför den fortsatta grusvåren. Berdych, Juan Martín del Potro, David Ferrer, Richard Gasquet och Nicolás Almagro borde kunna gå långt, men alla kan inte nå de sista rundorna.

Av dessa uppräknade är det del Potro och Gasquet som har mest att vinna på sin medverkan, eftersom de stod över turneringen förra året. Ferrer åkte ut redan i andra omgången förra året och bör således öka på avståndet till Nadal på rankningen. Milos Raonic åkte ut i första omgången och borde även han kunna samla på sig lite välbehövliga poäng. Almagro tog sig till tredjerundan och ska göra det även i år, men ytterst tveksamt att han når längre än till kvartsfinal. Konkurrensen är verkligen mördande.

Det vore också önskvärt om Gaël Monfils gör riktigt bra ifrån sig och slåss om platserna i de senare rundorna. Det är hög tid för en klättring på rankningen för hans del nu.

Den stora frågan, dock: Kan Nadal vinna för nionde året i rad? Inte alls omöjligt, särskilt inte med tanke på sin insats i Indian Wells, på hardcourt. Det lutar åt en finalrepris mellan honom och Djokovic. Och i så fall: Kan Djokovic fälla gruskungen i hans egen farstu?

Är det någon som kan göra det så är det sannerligen Djokovic. Jag misstänker att Djokovic gått lite på sparlåga i Indian Wells och Miami. Han har helt enkelt inte brytt sig tillräckligt mycket om att vinna de turneringarna för att lägga i den där extraväxeln när så krävdes (mot del Potro i Indian Wells och Tommy Haas i Miami), men i Monte Carlo handlar det om att kuva Nadal inför Franska öppna. Han kommer inte att vika ner sig i första taget, det är ett som är säkert.

——————

BARCELONA OPEN
ATP 500
Barcelona, Spanien
22-28 april

Fyra topp 10-spelare i startfältet, precis som förra året (Berdych skulle ha spelat då, men drog sig ur på grund av skada). En turnering Nadal vunnit sju gånger (2005-2009, 2011-2012).

Största skillnaderna jämfört med i fjol är att Ferrer är förstaseedad och att Andy Murray inte finns med i startfältet. Skotten förlorade i kvartsfinalen mot Milos Raonic förra året. Lite märkligt att han står över i år. Han behöver ju matchning på grus och rankningspoängen.

Nåväl.

Jerzy Janowicz ska spela turneringen för första gången i karriären (förlorade i kvalet förra året). Även Kei Nishikori, Martin Klizan och Grigor Dimitrov finns i startfältet. Vore kul om någon av de tre, eller Raonic, kunde kliva fram och skrälla lite (som Raonic gjorde mot Murray i kvarten 2012).

Men nja, det lär i vanlig ordning stå mellan Nadal och Ferrer, med Berdych, Gasquet och Almagro som främsta utmanare. Om inte Juan Mónaco blixtrar till plötsligt? Fernando Verdasco lär få oerhört svårt att försvara sin semifinalplats med tanke på hans hejdlöst dåliga form så här långt i år.

——————

BRD NASTASE TIRIAC TROPHY
ATP 250
Bukarest, Rumänien
22-28 april

Liksom Grand Prix Hassan II en sval turnering med praktiskt taget obefintlig stjärnstatus. Gilles Simon är regerande mästare och har vunnit turneringen totalt tre gånger (2007-2008, 2012). Simon finns med i startfältet även i år och är återigen toppseedad.

Under honom finns 18-rankade Andreas Seppi, 26-rankade Mikhail Juzjnyj och 28-rankade Florian Mayer (som bärgade titeln 2011).

Blir intressant att se om 39-rankade Horacio Zeballos kan hitta tillbaka till det spel som tog honom hela vägen i Vina del Mar i februari nu när det vankas grus igen. Efter segern över Nadal i Chile blev det som bekant två raka förluster i förstarundor, innan han gick till kvartsfinal i Acapulco.

Med tanke på Simons bedrövliga form är det svårt att peka ut honom som favorit på förhand. Seppi, som är stabil på grus, borde ha en riktigt god chans att bärga karriärens fjärde titel här. Om inget väldigt spännande namn kommer in på wildcard.

I övrigt en inte alltför intressant turnering.

——————

ESTORIL OPEN
ATP 250/WTA International
Oeiras, Portugal
29 april-5 maj

På herrsidan är del Potro, Mónaco, Wawrinka och Seppi toppseedade.  Även Julien Benneteau, Kevin Anderson, Benoit Paire, Horacio Zeballos och Albert Ramos finns med i startfältet.

Liksom David Goffin. Tycker att han borde kunna få lite utdelning under grussäsongen, så en eller ett par matcher i Portugal ska han ju kunna vinna trots sin usla form under säsongsinledningen. Beroende på hur lotten faller, så klart.

Tvåfaldiga titelförsvararen del Potro solklar favorit givetvis, men Wawrinka borde kunna utmana. Eller har vi börjat övervärdera schweizaren efter hans makalösa insats mot Djokovic i Australiska öppna? Nej, jag vill inte riktigt tro det. Än. Det är ju på gruset han kommer till sin fulla rätt.

Förra året blev det förlust i semifinalen för Wawrinka, mot just del Potro, så han är säkerligen revanschsugen. Mónaco ska generellt inte underskattas på grus och hans formsvacka kan ju rimligen inte hålla i sig för evigt, så han kan mycket väl vara en utmanare här. Så även Seppi och fjolårssemifinalisten Ramos. Den sistnämnda må ha överskattats grovt förra säsongen, men han har en förmåga att ta sig långt i sådana här turneringar.

På damsidan är världselvan Marion Bartoli, 15-rankade Roberta Vinci, 21-rankade Carla Suarez Navarro och 25-rankade Anastasia Pavlytjenkova toppseedade.

I övrigt inga direkt iögonenfallande spelare i startfältet – bortsett från titelförsvararen Kaia Kanepi. Hon har som bekant inte spelat sedan Tokyo i september förra året. Vore riktigt kul om hon kommer till start i ett försök att försvara titeln.

* * *

MAJ

* * *

MADRID MASTERS
ATP Masters 1000/WTA Premier Mandatory
Madrid, Spanien
5-12 maj

Efter klagomål från spelarna är fjolårets blåa ”smurfgrus” ett minne blott. Vilket överlag är bra eftersom det var ett misslyckat experiment, men samtidigt lite tråkigt. Det var onekligen ett av de klart mest spännande inslagen under grussäsongen 2012. Om inte det spelmässiga drabbats så negativt hade det kunnat fortsätta vara en trevlig färgklick (ursäkta ordvitsen) under våren.

Nåväl.

Madrid Open är den enda turneringen under grussäsongen där Rafael Nadal kan vinna nya poäng (föll i åttondelsfinalen mot Fernando Verdasco förra året). Oerhört viktig turnering för honom, med andra ord.

Om inte David Ferrer tappar fasligt mycket poäng under våren kan den här tävlingsveckan nämligen bli direkt avgörande för om Nadal ska bli semifinalseedad eller bara kvartsfinaldito i Franska öppna. Förutsatt att han försvarat alla sina poäng i Monte Carlo och Barcelona och sedan gör detsamma i Rom veckan efter Madrid, alltså.

Blir också oerhört intressant att se hur Federers ”comeback” blir. Schweizaren har som bekant ett pågående – två månader långt – uppehåll efter Indian Wells och ämnar inte återvända förrän i Madrid. Förra året gynnades han av det snabbare underlaget, men har faktiskt vunnit här även på rött grus (slog Nadal i finalen 2009).

Dock ytterst tveksamt att han försvarar sin titel. Det mest troliga är att han som längst når semifinal och därmed tappar ytterligare mark på rankningen. Vilket inte är hela världen, så länge han behåller sin fjärdeplats. Och det kommer han sannolikt att göra. Det skiljer trots allt i skrivande stund 1,620 poäng mellan Federer och Ferrer.

Det mesta kommer ändå i vanlig ordning att kretsa kring Nadal och Djokovic. Det får vi vänja oss vid under grussäsongen 2013, helt enkelt. Hela våren lär nämligen bli en enda lång maktkamp mellan dessa båda herrar inför Franska öppna. Nadals knän får säkert också stå i fokus. Orkar han verkligen spela lika intensivt som han gjorde förra året? Det blir många och långa veckor för honom om han ska spela Monte Carlo, Barcelona, Madrid och Rom, vilket det i dagsläget ser ut som att han tänker göra.

Oavsett om Nadal hunnit tappa så mycket poäng att uppförsbacken till fjärdeplatsen inför Franska öppna är för brant så lär Madrid Open bli en högintressant turnering, just på grund av kraftmätningen mellan Nadal och Djokovic.

Och då menar jag inte bara i matcher där de möter varandra, utan över huvud taget. Oerhört viktigt för båda att göra bra ifrån sig och bygga upp självförtroendet inför Roland Garros.

Andy Murray har chansen att håva in nya poäng eftersom han tvingades stå över på grund av skada förra året.

På damsidan lär Serena Williams, likt Roger Federer, på grund av det nygamla underlaget få det svårt att försvara sin titel. Maria Sjarapova får bära favoritskapet, eftersom hon brukar göra bra ifrån sig på grus (kvartsfinal i Madrid, titlar i Rom och Franska öppna förra året). Om nu inte Victoria Azarenka kommer tillrätta med sina skadeproblem och går ut starkt på gruset.

——————

ROME MASTERS
ATP Masters 1000/WTA Premier Mandatory
Rom, Italien
12-19 maj

Precis som i fallet med Miami och Indian Wells tenderar Rom ibland att bli lite mer avslagen än Madrid, eftersom den spelas redan nästkommande vecka.

Förra året handlade det så klart väldigt mycket om att det var en ”vanlig” Master som spelades direkt efter experimentella Madrid, men det blev aldrig någon riktig nerv förrän i finalen mellan Nadal och Djokovic – trots att vi bjöds på en fin lineup redan i kvartarna (Djokovic-Tsonga, Federer-Seppi, Ferrer-Gasquet, Nadal-Berdych).

I finalen slog Nadal rivalen Djokovic i raka set, vilket gav en fingervisning om vad som komma skulle (på Roland Garros). Så kan det mycket väl bli även i år. Det är nästan så att man vågar påstå att den av de två som vinner i Rom även kommer vinna Franska öppna (förutsatt att alla knän, ryggar och andra fysiska hjälpmedel inte går sönder).

För det är i ärlighetens namn på förhand svårt att se några andra scenarier än att just Nadal eller Djokovic vinner. De är så outstanding på grus. Självklart kan en del Potro eller en Berdych eller en Federer i god form utmana, men det råder ingen tvekan om att spanjoren och serben spelar i en klass för sig under den europeiska grussäsongen.

Även här har för övrigt Murray chansen att plocka nya poäng. Åkte ut redan i tredje omgången mot Gasquet 2012.

På damsidan är det återigen Sjarapova som får bära favoritskapet, med Williams och Azarenka som största utmanare. Även Li Na får slängas in i mixen här, hon nådde trots allt final förra året och har vunnit sin enda Grand Slam-buckla i Franska öppna (2011).

Världsfyran Agnieszka Radwanska åkte ut redan i andra omgången mot Petra Cetkovská förra året, och jag tycker att det börjar bli dags för försvarsspecialisten Radwanska att börja leverera på grus nu. Hon har hittills bara vunnit två av totalt tolv titlar på underlaget. Med hennes snabbhet, uthållighet och smarta spel borde hon kunna prestera betydligt bättre på grus. Att hon inte lyckats göra det hittills är lika gåtfullt som att hennes manliga motsvarighet Andy Murray lider av samma problem.

——————

POWER HORSE CUP
ATP 250
Düsseldorf, Tysklan
20-26 maj

Första upplagan av turneringen som 250-event, har tidigare varit ett team event (och hette då Power Horse World Team Cup). Har aldrig gillat ATP:s World Team Cup. Blev aldrig mer än en tråkigare variant av Davis Cup.

Skönt att Power Horse Cup blir en ”vanlig” turnering nu.

Som sådan finns det inte jättemycket att säga om den, eftersom den inte har någon historia att luta sig mot. Världstian Janko Tipsarevic, världstolvan Nicolás Almagro, 21-rankade Philipp Kohlschreiber och 26-rankade Mikhail Juzjnyj är toppseedade.

Totalt blott fem topp 30-spelare i startfältet hittills, sedan ett stort glapp ner till 81-rankade Tobias Kamke. Ingen jättehög status på den här turneringen alltså, men det kan så klart tillkomma en eller annan spännande wildcard-spelare innan den drar i gång.

——————

NICE OPEN
ATP 250
Nice, Frankrike
20-26 maj

Nicolás Almagro är tvåfaldig regerande mästare och var faktiskt ”bara” tredjeseedad både 2011 och 2012. De senaste tre åren har vi bjudits på minst en skrällfinalist: Då oseedade Richard Gasquet 2010 (seger över andraseedade Fernando Verdasco), Victor Hanescu 2011 (förlust mot Almagro) och kvalspelaren Brian Baker 2012 (förlust mot Almagro).

Bakers fantastiska comeback skapade buzz kring turneringen förra året. 2013 års upplaga ser på papperet ut att bli en ganska sval historia, men med vissa intressanta namn.

Almagro jagar så klart sin tredje raka titel. Utöver honom finns bland andra Gaël Monfils, Gilles Simon och Bernard Tomic i startfältet. Personligen är jag mest nyfiken på Monfils och Tomic. Att Almagro kommer vara storfavorit och att turneringen i stort är fisljummen råder det liksom ingen tvekan om.

——————

FRANSKA ÖPPNA
Grand Slam
Paris, Frankrike
26 maj-9 juni

Årets Franska öppna kan så klart inte avhandlas så långt i förväg, och speciellt inte som en i mängden av den europeiska grussäsongens turneringar.

Men vi kan nog redan nu säga att detta kan komma att bli den mest intressanta upplagan sedan 2009.

Den gången slog som bekant en viss Robin Söderling ut självaste Rafael Nadal redan i åttondelsfinalen. Söderling tog sig sedan hela vägen till final mot Roger Federer, där det blev förlust. Till dags dato Federers enda titel i Franska öppna.

Det finns de som tror att Federer inte betraktar den som en ”äkta” Franska öppna-buckla eftersom han inte behövde besegra Nadal. Det vet jag inte riktigt om jag är beredd att skriva under på, men nog drömmer schweizaren fortfarande om att få tvåla till sin favoritrival på dennes bästa underlag.

Personligen tror jag att Federer har siktet inställt på Wimbledon och US Open, och att det återigen kommer stå mellan Djokovic och Nadal på Roland Garros. Om någon av de åker ur tidigare – exempelvis om de tvingas möta varandra redan i kvartsfinalen på grund av olycklig lottning om Nadal är femteseedad – så måste nog Federer, Ferrer och möjligen del Potro ses som största utmanare.

Men, som sagt – mer om det längre fram i vår!

* * *

Och så var det med den saken.

Håll utkik efter min förhandsanalys om grussäsongens vinnare och förlorare på spelarnivå! Den kommer förhoppningsvis redan i morgon, eller i alla fall under nästa vecka.

Kommer med största sannolikhet att göra en liknande lista inför grässäsongen, men den lär inte bli riktigt lika lång (höhö)…

Glada nyheter (om än flera dagar gamla sådana)!

Stuttgart Open kommer att byta underlag från grus till gräs, med start säsongen 2015.

Detta eftersom Wimbledon det året kommer att flyttas fram en vecka, vilket skapar en lucka på tre veckor mellan Franska öppna och The Championships.

Beslutet klubbades igenom av ATP under Miami Masters förra veckan.

– Vi har fullt förtroende för att arrangörerna bakom The Mercedes Cup (Stuttgart Open) kommer att leverera ett högklassigt ATP-event på gräs inför Wimbledon. Som en del av processen att skapa kalendern för 2015 fortsätter vi även att se över andra alternativ under treveckorsperioden mellan Roland Garros och Wimbledon, säger ATP:s ordförande Brad Drewett.

Enligt arrangörerna bakom Stuttgart Open anläggs de nya gräsbanorna i tätt samarbete med Wimbledon-experter.

Stuttgart Open blir ett välkommet tillskott till grässäongen, som i dag utgörs av blott fem turneringar (vid sidan av Wimbledon): Queen’s Club Tennis Championships, Gerry Weber Open i Halle, Eastbourne International, Rosmalen Grass Court Championships i ’s-Hertogenbosch och Hall of Fame Tennis Championships i Newport.

Stuttgart Open är i dag en 250-turnering, men huruvida den kommer att ”befordras” som grästurnering eller inte är höljt i dunkel. Eftersom Stuttgart redan haft en turnering på Masters-nivå (Eurocard Open; ATP Super 9-event 1996-1999, Master 2000-2001, avvecklades 2002 och ersattes av Madrid Masters) ligger det nära till hands att anta att 2015 blir året då grässäsongen äntligen får en Master, men det är i nuläget inte alls troligt.

Samtliga grästurneringar (återigen: vid sidan av Wimbledon) är nämligen 250-event, vilket inte är särskilt konstigt. Turneringarna däremellan har som huvudsakliga syfte att ge spelarna en chans att förbereda sig inför just Wimbledon, i och med omställningen från grus till gräs. Och spelarna har redan klagat på att det är för lite vilotid mellan Franska öppna och Wimbledon, vilket föranlett ändringen i schemat.

Att smälla in en obligatorisk Master motverkar det syftet fullständigt och gör därför framflyttningen av Wimbledon totalt meningslös. Det vore lika meningslöst med en icke-obligatorisk Master, som Monte Carlo, eftersom det skulle bli en helt ovidkommande turnering med max ett par topp 10-spelare – men med stor poängdistribuering (en rankningsmässig anabolaturnering för lägre rankade spelare, med andra ord).

Det mest troliga scenariot är helt enkelt att Stuttgart Open behåller sin 250-stämpel. Möjligen att den blir befordrad till 500.

Nej, ska vi få se en Master på gräs i framtiden krävs det att grässäsongen förlängs ytterligare. Alternativt att Newport uppgraderas till tusing och byter plats med grusturneringen i Hamburg (500-event) i schemat. Vilket inte heller det är särskilt troligt.

Finns det intresse för en grästusing måste man börja lobba för att pussla om hela schemat efter Wimbledon. Slopa någon turnering och stuva in en Master i mitten av juli, innan hardcourtsäsongen sparkas i gång i och med Canada Masters i augusti.

London-OS fick ju plats förra året, så det borde inte vara någon omöjlighet.

Han erbjöd tuggmotstånd, Tomás Berdych.

Men i slutänden stod Novak Djokovic där igen, med ännu en titel i packningen (fjärde i Dubai) – och 18 raka tävlingssegrar.

Berdych var den som inledde klart bäst och tog rättvist ledningen med 3-2 efter att ha förvaltat sin dittills enda breakboll.

Han kan vara otäckt bra när han spelar på topp, Berdych. Betydligt bättre än vad det svaga matchfacit mot Djokovic (1-13 efter dagens final) vittnar om.

Vid en helhetsbedömning är Djokovic väsentligt bättre på alla spelmässiga punkter utom en: serven. Visst, Berdych har också generellt ett tyngre grundspel, men det är inte nödvändigtvis ett övertag mot världsettan. Det är helt enkelt för svårt att slå igenom hans försvarsmur och på så vis slugga hem en seger.

Men han är också väldigt smidig och snabb för sin längd, och besitter ett stabilt försvarsspel. På senare år har han blivit betydligt rappare i löpningarna, särskilt i djupled (bortsett från när han måste backa tillbaka, det har han fortfarande stora bekymmer med). Han returnerar också helt okej, särskilt mot spelare som Djokovic, vars huvudsakliga styrka inte sitter i just serven.

Kombinera detta med en precision värdig en solid topp 10-spelare och ni förstår varför han varit världssexa/sjua under drygt två års tid.

När han spelar på topp har han den enormt fördelaktiga förmågan att kunna leverera stenhårda kontringsslag även från någon meter bakom baslinjen, vilket ger honom lägen att vända försvar till attack. Inte helt olikt Djokovic själv.

Det imponerande i dag var att han vårdade bollen så pass bra att han ofta fick chansen att gasa på och förvandla långa malande dueller till sluggerfester. Och det är i sluggandet som Berdych vinner många av sina poäng.

Problemet är bara att det är svårt att vinna tillräckligt många poäng på det viset mot en spelare som Djokovic. Det är ett slitsamt sätt att vinna. Kräver enorm fokus och fysisk styrka/uthållighet att i stort sett hela tiden ligga och pressa så där.

För det krävs nämligen tryck om man ska kunna rubba Djokovic från en passiv position. Det funkar liksom inte att bara fjösa över bollen och sedan stå två meter bakom baslinjen och vänta på nästa slag (jo, om man är snabb som en vessla, likt Andy Murray, men till och med han måste trycka till när han möter Djokovic).

Att Djokovic bröt tillbaka redan vid 4-3 handlade mest om slarv från Berdychs sida. Eller vad sägs om en helt horribel volley i nät? Kan noteras att han stod ungefär en halv meter från nätet… Det märktes hur som helst att Berdych redan då var aningen trött efter ett par långa dueller i gamet.

Han hängde sedan med fram till 6-5, 15-40 i egen serve, då han bjuder bort setet med ett dubbelfel. 7-5 och slagläge för Djokovic.

Vid 3-3 i andra set räddar sedan världsettan tre breakbollar, vilket Berdych uppenbarligen låter sig nedslås av. Han krånglar sig visserligen ur ett par svåra lägen men bjuder sedan på en ny totalt hårresande tabbe – när Djokovic har breakboll. Smashen går utanför. Ridå.

Djokovic svajar visserligen i nästa game, har både 0-30 och 30-40, men rider sin vana trogen ut stormen och bärgar sin totalt 37:e titel i karriären. Superserben har nu 13 raka tävlingssegrar i år (förlorade visserligen mot Bernard Tomic i Hopman Cup i januari, men det är ju något av en plojturnering).

I dessa sammanhang har han dessutom inte förlorat en match sedan Paris Masters i höstas, där han föll mot Sam Querrey i andra omgången.

Frågan är vem som ska stoppa honom i Indian Wells som drar i gång nästa vecka, med tanke på Roger Federers sviktande form, Andy Murrays sparsmakade schema (kan i och för sig vara ett genidrag att hoppa över Dubai, återstår att se) och Nadals tvekan om han över huvud taget kommer till start (troligen inte).

Det är givetvis för tidigt att spekulera i huruvida 2013 blir en repris av Djokovics magiska 2011, men det har onekligen börjat bra för världsettan i det avseendet. Inte bara på utan även utanför banan ser han hittills mycket mer ut som Novak anno 2011 än 2012.

Och inte är väl det särskilt konstigt. Med alla frågetecken runt Nadal hägrar ju hans efterlängtade Franska öppna-buckla i horisonten.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=ESVOTyHSEQM

Apopå Nadal så gjorde världsfemman en riktigt bra match mot vilt kämpande landsmannen Nicolás Almagro i nattens semifinaldrabbning i Acapulco: 7-5, 6-4.

Väldigt jämnt var det. Särskilt om man ser till statistiken. Siffrorna är nästan identiska.

• Försvaservar (i procent): 66-65.
• Vunna förstaservar (i procent): 73-73.
• Vunna andraservar (i procent): 50-50.
• Vunna poäng i servegame (i procent): 65-65.
• Vunna poäng i returgame (i procent): 35-35.

Det enda som skiljde, rent siffermässigt alltså, var breakstatistiken. Nadal räddade nämligen samtliga fyra breakbollar han hade mot sig och förvaltade själv två av sex. Nadal vann totalt 78 poäng – Almagro 73. En marginal på blott fem poäng, trots seger i raka set.

Samtidigt krigade Fabio Fognini till sig ett set mot David Ferrer: 6-3, 6-7(5), 6-1. Fognini är ju som bekant något av en bollkonstnär och borde egentligen kunna slå nästan vem som helst om han bara ville. Problemet är att han har ungefär samma arbetsmoral som Richard Gasquet och Ernests Gulbis hade för några år sedan. Bland annat.

Ferrer har inte sett helt klockren ut i Acapulco men borde rimligtvis ses som knapp favorit i finalen. Bettingfirmorna håller inte med och ger drygt 2,75 gånger pengarna på Ferrer.

Nu tycker jag visserligen att Nadal sett tillräckligt bra ut hittills i turneringen för att kunna bokföra sin 17:e seger över landsmannen. I Acapulco har han glidit på gruset på ett helt annat sätt än i Vina del Mar och Sao Paolo, och har därtill betydligt mer tryck i sina kontringsslag.

Men med tanke på att han är långt ifrån sin verkliga toppform, medan Ferrer överlag inlett säsongen nästan lika övertygande som han avslutade 2012, borde världsfyran i alla fall på papperet anses ha ett litet övertag.

* * *

I Delray Beach blev 102-rankade Ernests Gulbis i dag klar för sin första ATP-final sedan Los Angeles 2011, efter seger över veteranen Tommy Haas: 6-3, 4-6, 7-6(2).

I finalen väntar vinnaren i mötet mellan toppseedade John Isner och 105-rankade Edouard Roger-Vasselin. Isner, sin risiga form under säsongsinledningen till trots, tog en imponerande skalp mot formstarke titelförsvararen Kevin Anderson i kvartsfinalen natten till lördag: 6-2, 7-6(1).

I Dubai gick kvartsfinalerna precis som väntat. Busenkla segrar för samtliga seedade spelare:

• Roger Federer-Nikolaj Davydenko 6-2, 6-2
• Novak Djokovic-Andreas Seppi 6-0, 6-3
• Juan Martín del Potro-Daniel Brands 6-4, 6-2
• Tomás Berdych-Dmitry Tursunov 6-3, 6-2

Så har vi då två rafflande semifinaler att se fram emot: Federer-Berdych och Djokovic-del Potro.

En väldigt ofördelaktig matchup för Federer. Trots att han har två raka förluster mot del Potro tror jag faktiskt att han hellre mött honom. Berdych är helt enkelt överlag en jobbigare motståndare för schweizaren. Delvis för att världssexan inte har någon som helst respekt för världstvåan och dels för att han är jämnare i sitt spel.

del Potro måste liksom spela på sin absoluta topp under ganska stora delar av matchen för att kunna slå Federer, och ändå beror Federers förluster mot argentinaren ofta på att han själv slarvar och tappar fokus.

Berdych har måhända en något lägre högstanivå än del Potro, men betydligt högre lägstanivå, och han gör inte längre grova misstag på regelbunden basis (när han väl gör det kan det gå illa, som mot Jo-Wilfried Tsonga i Marseille, men det kräver också att motståndaren har tungan rätt i mun typ hela tiden). Det där stressar Federer.

Givet schweizarens stabilitet efter den nonchalanta öppningsmatchen mot Malek Jaziri – samt det faktum att Berdych rimligtvis borde vara sliten efter sitt tuffa spelschema – tror jag att Federer går vinnande ur den här bataljen. Han behöver ju egentligen bara hålla sig på en lagom hög nivå genom hela matchen och trötta ut Berdych.

Djokovic är nog mer nöjd med sin matchup. Han hade visserligen inte sett Berdych heller som något överdrivet stort hot, sluggers får sällan serben ur balans. Djokovic har hur som helst 7-2 i inbördes möten mot del Potro. Senaste förlusten kom i bronsmatchen i London-OS, där Novak uppträdde märkligt omotiverat (dessutom spelades ju OS på gräs, världsettans sämsta underlag).

Att del Potro enligt uppgift har skadekänningar i handleden gör inte heller saken särskilt bättre för argentinaren. Han kan möjligen plocka ett set, om i World Tour Finals, men mer än så bör det inte bli. Inte på hardcourt utomhus, mot världens just nu bästa tennisspelare.

Mycket talar alltså för en drömfinal mellan Djokovic och Federer i Dubai.

* * *

Inte heller i Acapulco bjöds vi på några skrällar: David Ferrer slog Paolo Lorenzi (6-3, 6-1), Nicolás Almagro slog Horacio Zeballos (6-3, 6-4), Rafael Nadal slog Leonardo Mayer (6-1, 7-5) och Fabio Fognini slog Santiago Giraldo (7-5, 6-4). Endast Fognini var knapp favorit i sin kvart, övriga tre var så stora favoriter att de inte kan ha inbringat många bettingslantar.

Nu ställs alltså Nadal mot sitt första riktigt potenta hot sedan comebacken drog i gång i början av februari. Kan inte påstå att jag låtit mig imponeras av gruskungen än, men visst har han sett klart bättre ut än i Vina del Mar och Sao Paolo.

Tillräckligt bra för att slå Almagro? Ja, förmodligen. Särskilt med tanke på att Almagro med största sannolikhet kommer att underprestera. Han är inte bra på att hantera press, världstolvan.

Till synes formstarke (och evigt oförutsägbare) Fabio kanske kan stressa Ferrer en smula. Om ens det. Han har vunnit blott ett set mot Ferrer på fyra matcher. Så sent som i förra veckan åkte han på en rejäl torsk mot spanjoren i kvarten (6-2, 6-1). Allt annat än seger för världsfyran är att betrakta som en skräll av sensationella mått.

* * *

Samtliga resultat:

I Dubai har alla seedade spelare haft relativt smärtfria matchdagar i dag.

Alla utom en: Mikhail Juzjnyj, som torskade mot 97-rankade Daniel Brands i raka set: 6-4, 6-4.

Såg Roger Federers andrarunda mot Marcel Granollers och man kan väl säga som så, att schweizaren tog den på betydligt större allvar än öppningsmatchen mot Malek Jaziri. 6-3, 6-4 blev det till världstvåan efter ganska stabilt servande och två förvaltade breakbollar.

55-rankade Roberto Bautista-Agut pressade Novak Djokovic i andra set, men världsettan tog ändå hem segern i raka: 6-1, 7-6(4).

Värlssexan Tomás Berdych besegrade en vilt kämpande, och skadad, Tobias Kamke: 7-5, 6-1.

Och världssjuan Juan Martín del Potro såg inte ut att vara överdrivet skadehämmad mot Somdev Devvarman: 6-4, 6-4.

Vilket leder oss till kvartsfinalerna, som ser ut så här:

Novak Djokovic-Andreas Seppi
Juan Martín del Potro-Daniel Brands
Tomás Berdych-Dmitry Tursunov
Roger Federer-Nikolaj Davydenko

Det här är ju som upplagt för semifinaluppgörelser mellan de fyra toppseedade spelarna. Precis som förra året. Störst skrällpotential har väl formstarka Daniel Brands, men bara för att det råder vissa tveksamheter kring del Potros fysiska status.

Pånyttfödde Dmitry Tursunov då? Nja. Han har föga smickrande 1-6 i inbördes möten mot Berdych och åkte på storstryk mot densamme så sent som i Marseille förra veckan. Har gått sju år sedan han sist slog tjecken. Hans skrällchanser får därför betraktas som ytterst små.

Det samma gäller för Nikolaj Davydenko. 18-2 till Federer i inbördes möten, och Davydenko har svajat sedan succén i Doha tidigare i år.

Andreas Seppi? 0-9 i inbördes möten mot Djokovic. Vann visserligen två raka set i Franska öppna förra året innan serben samlade ihop sig och pressade honom dessutom till tiebreak i Cincinnati i höstas, men riktigt så mycket kommer nog inte Novak släppa till den här gången.

* * *

I Acapulco åkte Stanislas Wawrinka ut redan i första omgången, mot 43-rankade Fabio Fognini: 6-2, 7-6(3).

Och David Nalbandian torskade i en tresetare mot 71-rankade Aljaz Bedene: 4-6, 6-0, 6-4. Intressant spelare, Bedenez. Hade 4-4 i ATP-matchfacit under hela förra året – efter nattens bravader har han redan 5-5, med ett par imponerande segrar i bagaget (Wawrinka i Chennai, Horacio Zeballos i Buenos Aires).

Rafael Nadal hade inga problem alls mot 157-rankade Diego Sebastian Schwartzman: 6-2, 6-2. Och David Ferrer tappade blott tre game mot 129-rankade Antonio Veic: 6-0, 6-3. Ännu lättare gick det för Nicolás Almagro, som gick nästan helt prickfri ur sin batalj mot 476-rankade Cesar Ramirez: 6-0, 6-1. Att Ramirez trots allt vann 25 poäng får väl ses som en smärre sensation.

* * *

Kei Nishikori är trasig. Igen. Den här gången är det ryggen som krånglar. 23-åringen tvingades kasta in handduken mot Ivo Karlovic vid ställning 4-5 i första set. Ytterst tråkigt, med tanke på den goda form han visade upp i Memphis förra veckan.

I övrigt tog sig de seedade spelarna vidare. John Isner pressades visserligen till tre set mot Jesse Levine (7-6, 5-7, 6-4) och enligt uppgift var det kanadensaren Levine (som tills för några månader sedan tävlat för USA) som hade publikens stöd. Trots att Isner är toppseedad hemmaspelare, alltså.

Titelförsvararen Kevin Anderson slog 101-rankade Tim Smyzczek: 6-3, 6-4. Inga konstigheter.

* * *

Samtliga resultat: