Vad sysslade egentligen Novak Djokovic med?

Ja, det kan man verkligen fråga sig.

I en på förhand otroligt het – och viktig – final gör världsettan sin absolut svagaste insats i hela turneringen. Han möter en grymt taggad och fokuserad Rafael Nadal, men ser själv ut att tänka på något helt annat än att få bollen över nät (och innanför linjerna).

Har det med bortgången av hans farfar att göra?

Nej, inte enbart. Djokovic stod för en makalöst insats mot en glödhet Alexandr Dolgopolov samma dag som han fick beskedet om sin farfars död. Därefter avfärdade han Robin Haase och utmanövrerade en imponerande stark Tomas Berdych för att nå sin andra Monte Carlo-final i karriären (den första 2009, även då mot Nadal).

Självklart tog Djokovic farfaderns död hårt och det har märkts i hans spel under veckan – men i finalen svarade han för direkt amatörmässiga missar och riktigt lojt spel. Något annat måste ha påverkat världsettan mentalt. Han visste att Nadal hade allt att vinna – och mycket att förlora – på den här matchen och att rivalen därför skulle gå ut stenhårt. Vad som rörde sig i huvudet på Djokovic kommer förhoppningsvis att klargöras snart.

Segern betyder också att Nadal jagat iväg en hel del hjärnspöken efter så många tunga förluster mot den serbiske kolossen. Åttonde raka titeln i Monte Carlo kan vara ett första steg i en förändrad maktbalans mellan de båda giganterna. Om Nadal bärgar fler viktiga segrar och titlar under grussäsongen och på så vis stärker sitt självförtroende ytterligare, kan Djokovics jakt på en äkta Grand Slam (och Golden Slam!) vara ordentligt hotad.

Sitter med konstant gåshud och följer finalen mellan Novak Djokovic och Rafael Nadal i Monte Carlo Masters. En otroligt viktig final, vilket jag redan slagit fast.

Nadal har just nu övertaget – mycket tack vare att Djokovic inlett svajigt. Tycks inte kunna hålla känslorna i styr. En matchbild som inte lär bli bestående – världsettan har mycket kvar att ge.

Som ni kanske märkt har jag ännu inte skrivit något om pågående Fed Cup här i bloggen. Detta beror inte på att jag ignorerat turneringen, utan att jag tyvärr varit tvungen att hårdprioritera. Kommer att skriva sammanfattande inlägg om turneringen, där Sveriges just nu bästa tennisspelare deltar, så snart jag har tid och möjlighet.

Until then – vamos Rafa, vamos Djoko!

Det blir en drömfinal i Monte Carlo i morgon.

Inte helt oväntat kämpade världsettan Novak Djokovic ner Tomas Berdych i tre set. Men segern satt långt inne – efter förlust med 4-6 i första laddade ”Djoker” om kanonerna och fullkomligt bombarderade världssjuan med sitt tunga artilleri. Som så många gånger förr växte han sig till en jätte på baslinjen, till synes oantastlig i sin magnifika gestalt.

Berdych svarade med en närmast sensationell insats – vilket inte minst märktes på Djokovics nästan övertydliga gester vid varje vunnen viktig boll. Men som vanligt i framtiden (om ni minns den klassiska reklamfilmen) har toppspelarna otroligt svårt att läsa världsettans spel, och det där lilla extra som krävs för att få honom i gungning tycks sitta långt inne.

Setsiffrorna 4-6, 6-3, 6-2 kändes helt rättvist.

* * *

Några timmar senare stod rivalen Rafael Nadal som segrare i en match mot skrällsemifinalisten Gilles Simon, en match som faktiskt blev mer spännande än väntat. Inför mötet hade Gilles Simon lyckats slå världstvåan i två av totalt 14 game – enda vinsten på fem försök kom i Madrid Open 2008, när turneringen fortfarande spelades på hardcourt.

Fransosen, som imponerat stort i Monte Carlo, fortsatte på inslagen väg och stressade fram flera breakbollar mot gruskungen. Hade han lyckats bryta Nadals serve vid något av dessa tillfällen hade matchen kunde få en helt annan dimension, men ”Rafa” var iskall i avgörande lägen.

Spanjoren, som plågats av sin återkommande knäskada sedan Miami Masters, var betydligt kvickare och mer rörlig än i kvartsfinalen mot Stanislas Wawrinka. Tack vare sitt snabba fotarbete – som äntligen närmat sig den nivå vi är vana vid – hamnade han ofta i forehandposition när Simon slog bollen mot hans backhand, ett av Nadals mest frekvent förekommande taktiska vapen.

Simons taktik – att med offensiva grundslag jaga ut Nadal i hörnen för att sedan röra sig upp mot nät – var effektiv om, än något vansklig, i egen serve. I defensiv tappning ledde den taktiken ofta till långa bolldueller som Nadal, sin vana trogen, i regel gick segrande ur. När han sedan fick chansen att serva hem matchen efter att återigen misslyckats med att bryta Simon var Nadal stabil som ett kylskåp. Pang, pang, pang, bom, pang – the end, tack och adjö.

* * *

Drömfinal alltså. Ja, det är faktiskt det. Inte för att Monte Carlo Masters är den mest glamourösa eller prestigefyllda turneringen på året. Inte alls.

Det är en drömfinal för att den kommer att säga så mycket om resten av säsongen. Det är giganternas första möte sedan Australiska öppna i början av året (seger för Djokovic efter tidernas längsta Grand Slam-final). Det är Djokovics chans att trycka Nadal så långt ner i skorna att sulorna spricker – Nadals chans att sätta Djokovic på plats och pulvrisera det psykologiska övertaget.

Den här finalen handlar om prestige i kubik, helt enkelt.

Extra mycket för Nadal. Det är inte bara så att han jagar sin åttonde raka titel i Monte Carlo – han har också en helt osannolik särställning att försvara. Låt oss titta lite på hårdkokta siffror:

• Sedan 2005, då han bärgade sin första titel, har Nadal vunnit 81 av 86 möjliga set (årets turnering inkluderad).
• De senaste fem åren har han endast förlorat två av 52 set – det ena mot just Djokovic 2009 (6-3, 2-6, 6-1), det andra mot Andy Murray 2011 (6-2, 2-6, 6-1)
• I år har Nadal vunnit samtliga åtta spelade set (Djokovic har tappat två set – ett mot Alexandr Dolgopolov och ett mot Tomas Berdych).

Okej, Gilles Simon har gjort en stark turnering i Monte Carlo. All heder åt den nederlagstippade fransosen.
Men inte ens en Simon i sitt absoluta esse rår på en halvskadad Rafael Nadal på grus. Ny final, ny chans att platta till rivalen Novak Djokovic och en åttonde titel hägrar – det är nog för att ”Rafa” ska gå ut på banan senare i dag och spela byxorna av Gilles Simon.
***
Är det någon som kan skrälla i dag så är det Tomas Berdych. Djokovic har visserligen kommit över den snöpliga förlusten i Wimbledon-semifinalen 2010 och därefter radat upp vinster över tjeckiske världssjuan (8-2 i inbördes möten), men Berdych har imponerat stort på gruset i Monte Carlo.
Matchen är i full gång. Första set är precis så jämn och intensiv som man hade kunnat förvänta sig – och så lär hela matchen se ut.
***
Så, får vi då se en drömfinal mellan kolosserna Djokovic och Nadal i morgon? Ja, definitivt – om inte Berdych väljer att sätta stopp för den i dag…

Novak Djokovic darrade ordentligt i matchen mot Alexandr Dolgopolov i går – den serbiske kolossen föll tungt i första set (2-6), men fann som så många gånger förr tändvätska i nederlaget. I andra set krossade han ukrainske 23-åringen med 6-1.

Tredje set kunde ha blivit en riktig rysare – om Dolgopolov lyckats hitta tillbaka till det solida spelet i matchens inledning.

Visst, han blixtrade till emellanåt och bjöd även i avgörande set på bländande vacker tennis. Men det räcker helt enkelt inte när man möter världens just nu bäste racketsvingare. Djokovic lyckades gång på gång spoliera Dolgopolovs chanser att få försprång, och när Djokovic bröt hans serve och på så vis fick läge att själv serva hem matchen vid ställning 5-4 kändes det hela avgjort.

Och det var det också.

Djokovics kvartsfinal i dag, mot 55-rankade 25-åringen Robin Haase, hade aldrig i närheten av samma nerv som i omgång 3. Setsiffrorna blev till slut 6-4, 6-2, och serben dansar utan omsvep vidare till semifinalen – där han ställt mot världssjuan Tomas Berdych.

Berdych har sett stark ut i Monte Carlo och har sluggat sig förbi Marin Cilic, Kei Nishikori och Andy Murray i jakten på semifinal. Murray, som gjorde en grym första match mot Viktor Troicki, såg riktigt besvärad ut mot Julien Benneteau – och frågan är om han ens fått chansen mot Berdych om inte fransosen tvingats bryta redan i första set på grund av skada.

Mot Berdych såg Murray stundtals lika het ut som mot Troicki, men kunde inte hålla känslorna i styr så snart motgångarna kom. Berdych vann rättvist: 6-7, 6-2, 6-3. Murray verkar inte ta förlusten särskilt hårt, utan efterlyser redan biljetter till El Classico i Barcelona på Twitter…

Berdych behöver dock höja sig rejält i morgondagens semifinal mot Djokovic – då duger det inte att bjuda bort enkla poäng och lättvindigt låta sig hamna i underläge.

Djokovic har, med sina åtta segrar på nio matcher i inbördes möten, ett psykologiskt övertag som Berdych snabbt måste övervinna. Statistiken och det faktum att Djokovic vuxit några storlekar under turneringens gång (och då inledde han ändå rysligt starkt trots att han spelade långt under sin högstanivå) gör att egentligen allt nu talar för att Djokovic sluggar hem sina första titel i Monte Carlo.

Bortsett från en sak då: Rafael Nadal…

* * *

… vars knä hittills inte har totalkollapsat – men visst har Nadal inte riktigt varit sitt rätta jag i den här turneringen, som han vunnit sju år i rad.

Han var riktigt slö och passiv mot Jarkko Nieminen i sin första match tidigare i veckan men följde upp med en riktig kross i nästa – 6-1, 6-1 mot 68-rankade 24-åringen Mikhail Kukushkin.

I dagens kvartsfinal mot Stanislas Wawrinka, som inte vunnit ett enda set mot Nadal på sju matcher, dikterade 26-rankade schweizaren spelet helt och hållet i egen serve. Nadals fotarbete var inte i närheten av lika magiskt som han skämt bort oss med genom åren och hade det inte varit för en grym stabilitet i egen serve (slog in 74 % av sina förstaservar – och vann 82 % av dem) hade det här mötet kunnat bli riktigt riktigt tufft för titelförsvararen.

Det var dock inte särskilt oväntat att matchbilden skulle se ut ungefär så här, trots det på papperet ”svaga” (han besegrade trots allt utpräglade grusspelaren Nicolas Almagro i omgång 3) motståndet. Nadals formkurva, som i princip alltid börjar nånstans nere i gruset för att sedan flyga spikrakt upp mot himlavalvet, är vida känt vid det här laget. Därför är chansen stor att ”Rafa” är i precis tillräckligt bra form för att enkelt utmanövrera Jo-Wilfred Tsonga/Gilles Simon (turneringens stora doldis, som lite vid sidan av imponerat stort och i detta nu bjuder världsfemman Tsonga på en riktigt episk batalj) i morgondagens semifinal.

Och det är inte förrän i morgon som vi på allvar kan avgöra förutsättningarna inför en eventuell final (underskatta inte Berdych!) mellan Djokovic och Nadal på söndag.

Dunderrassel i går när 45-rankade 24-åringen Thomas Bellucci slog ut världssexan David Ferrer i två raka set: 6-3, 6-2.

Enligt uppgift spelade spanjoren med en armskada, vilket inte minst syntes på hans osedvanligt svaga forehand och passiva spel. Förlusten var fjolårsfinalisten Ferrers första på grus i år – och Belluccis första seger över spanjoren på sju försök.

I dag möter han 55-rankade 25-åringen Robin Haase, som imponerade i sin match mot grusspecialisten Juan Monaco.

Övriga matcher att hålla koll på i dag är givetvis den mellan Andy Murray och Julien Benneteau, som pågår i detta nu, samt Novak Djokovic mot Alexandr Dolgopolov och Rafael Nadal mot Mikhail Kukushkin. Ingen av de lär kunna rubba giganterna, men det blir intressant att följa ”Djokos” och ”Rafas” formkurvor i respektive sammandrabbning.

Världens mest omtalade knä höll – den sjufaldiga mästaren Rafael Nadal tog sig vidare till omgång tre efter seger över Jarkko Nieminen: 6-4, 6-3.

Världstvåan spelade säkert i egen serve och var precis tillräckligt stabil för att lyckas bryta Nieminen vid fyra tillfällen. Nadal, som tvingades avbryta Miami Masters på grund av knäskada för några veckor sedan, såg pigg ut – men bjöd inte på något bländande spel mot Nieminen.

I stället var det Nieminen som imponerade med några galna räddning och vinnande slag från omöjliga vinklar.

* * *

I matchen dessförinnan visade dock Novak Djokovic prov på sin skräckinjagande dominans. Världsettan avfärdade italienaren Andreas Seppi enkelt: 6-1, 6-4. Signifikativt för Djokovic drog han ner på tempot rejält i andra set, samtidigt som Seppi höjde sig ordentligt – men bara tillräckligt för att inte bli totalt överkörd av den serbiske giganten.

Kommer att bli riktigt intressant att följa Djokovics och Nadals avancemang i den här turneringen. Mycket talar för att de möts i en stekhet final den 22 april.

* * *

Milos Raonics baneman Albert Montanes hade inte mycket att sätta emot Janko Tipsarevic – serbiske världsåttan tappade bara fem set: 6-2, 6-3. Även Montanes landsman Pablo Andújar, som vann 250-turneringen i Casablanca nyligen, åkte på pumpen. Det blev förlust med setsiffrorna 5-7, 3-6 mot 26-rankade schweizaren Stanislas Wawrinka.

Resultat från gårdagens sammandrabbningar i Monte Carlo:

Haase vs. Monaco 7-5, 0-6, 2-3 (avbröt)
Fognini vs. Llodra 7-5, 6-3
Murray vs. Troicki 6-0, 6-3
Tsonga vs. Kohlschreiber 6-2, 6-4
Cilic vs. Bolelli 6-3, 6-4
Bellucci vs. Anderson 6-4, 6-4
Verdasco vs. Dodig 3-6, 6-3, 6-1
Nishikori vs. Ramos 6-2, 7-5
Andujar vs. Delbonis 3-6, 6-4, 6-2
Seppi vs. Hanescu 6-3, 6-1
Starace vs. Berlocq 4-2 (avbröt)
Wawrinka vs. Lopez 6-1, 6-4
Volandri vs. Giannessi 7-5, 6-3
Gil vs. Youzhny 6-1, 6-3
Kukushkin vs. Mayer 3-6, 6-1, 6-3

Hoppas att han inte dragit på sig en långvarig skada. Har verkligen sett fram emot att se honom mot tuffare motstånd under grussäsongen.Riktigt dystert att 14-rankade Houston-mästaren Juan Monaco tvingades bryta matchen mot 55-rankade Robin Haase. Monaco inledde matchen svagt men följde upp med en riktig kross i andra set – 6-0 till argentingaren. I tredje sets andra game hamnade han dock fel i en bollduell och vrickade högra vristen. Han låg kvar på gruset i flera minuter innan han till slut bestämde sig för att spela klart gemet och sedan avbryta matchen.

I övrigt tog sig fyra av de totalt sju seedade spelare vidare till nästa omgång. Imponerade mest gjorde Andy Murray, som totalt detroniserade Viktor Troicki (tappade bara tre game). Även Jo-Wilfred Tsonga och Kei Nishikori inledde grussäsongen med stort självförtroende.

* * *

I detta nu pågår ett intressant möte mellan ynglingarna Bernard Tomic och Alexandr Dolgopolov. Dolgopolov vann första set med 6-2 men förlorade precis andra med 5-7.

Men det är först vid lunch som turneringen kickar i gång på allvar – då spelar Novak Djokovic sin första match (mot 44-rankade Andreas Seppi) och kort därpå kliver Rafael Nadal ut på gruset mot 48-rankade veteranen Jarkko Nieminen.

Viktor Troicki hade som väntat inte mycket att sätta emot en taggad Andy Murray. Världsfyran krossade 30-rankade serben med 6-0 i första set och följde upp med lite mer avslappnat men stabilt spel i andra, 6-3.

Murray dominerade i egen serve och parerade Troickis med djupa krossbollar och en signifikativt giftig offensiv slice. Murray såg betydligt piggare ut än i Miami Masters-finalen mot Novak Djokovic (förlust 1-6, 6-7) för två veckor sedan.

I omgång 3 möter Murray vinnaren i matchen mellan Julien Benneteau och Jürgen Melzer.

Inte lång tid kvar nu. Så fort Fabio Fognini blåst Michael Llodra av banan är det dags för Monte Carlos första tungviktsmöte – världsfyran Andy Murray mot Victor Troicki. Okej, tungviktsmöte är väl att ta i (Troicki har trillat ner till plats 30 på rankingen efter toppnoteringen 12 förra året), men det är i alla fall första matchen med en av de högst seedade i huvudrollen.

Hur ser då Murrays chanser ut? Tja, han har vunnit samtliga fyra möten med Troicki och då bara tappat två av sammanlagt tolv set (vände underläge 0-2 i set i åttondelsfinalen i Franska öppna förra året). Murray har dessutom inlett säsongen med 17 vinster och fyra förluster – Troicki med nio vinster och lika många förluster. Tung statistik som så klart talar emot serben.

Men Murray är som bekant inte helt förtjust i det långsamma spel som grusunderlaget bjuder på. Dessutom tycker han att växlingen från hard court till grus är den svåraste under hela säsongen.

– Man måste vänja sig vid rörelseschemat igen och ha större tålamod eftersom duellerna är mycket längre på grus, säger han till Tennistv.com.

Tålamodet är som vi alla vet inte Murrays främsta egenskap, om man säger så. Men nåväl. Troicki ger 8 gånger pengarna. Jag skulle inte satsa mina besparingar på 30-rankade serben.