Vi är redan framme vid kvartsfinalerna i Cincinnati Masters.

Låt oss ta en titt på herrarnas sammandrabbningar:

√ RAFAEL NADAL (3) – ROGER FEDERER (5)

Blockbuster. Ja, matcher mellan Nadal och Federer är själva definitionen av blockbusters, trots att rivaliteten mellan Nadal och Novak Djokovic (eller till och med den mellan Djokovic och Andy Murray) har betydligt större relevans på dagens ATP-tour.

20-10 i inbördes möten. Två raka segrar för Nadal, båda i år. 7-3 till Nadal på de senaste tio matcherna, sedan 2010.

Dessutom: Nadal i kanonform medan Federer kämpar med att ta sig ur djup svacka.

Nadal svajade visserligen i andra set mot Grigor Dimitrov i natt, men överlag har jag svårt att se hur Federer ska kunna hota spanjoren. Speciellt med tanke på hur nära han var att förlora i raka set mot Tommy Haas.

Mot ärkerivalen måste han liksom prestera på sin absoluta topp, trots att underlaget råkar vara hardcourt – och trots att Nadal kanske börjat visa vissa tendenser på slitage efter hård matchning.

Hoppas på en bra match, men det är inte överdrivet mycket som i dagsläget talar för en rafflande, potentiellt klassisk drabbning.

* * *

√ NOVAK DJOKOVIC (1) – JOHN ISNER (22)

Isner har imponerat så här långt. Djokovic såg ofokuserad ut mot Juan Mónaco men vann ändå relativt enkelt. David Goffin blev en munsbit, medan Isner hade vissa bekymmer mot Milos Raonic trots den axelskada kanadensaren ådrog sig i mitten av första set.

Servekanoner är aldrig helt ofarliga, inte ens för Novak Djokovic. Tror dock inte att Isner räcker till idag. Trots bra form och hemmaplan. Djokovic bara ska vinna det här, helt enkelt.

Förresten. Var det någon som nämnde tiebreak? Stor chans att det blir minst ett sådant, som alltid när Isner (eller någon annan servekanon) står på ena sidan nätet.

* * *

√ ANDY MURRAY (2) – TOMÁS BERDYCH (6)

Har potential att bli dagens mest intressanta match. Berdych är en av få spelare som på regelbunden basis kan utmana den absoluta toppen.

Leder faktiskt med 5-4 i inbördes möten och har dessutom övertygad i Cincinnati så här långt.

Det har dock även Murray. Känns som att det här kan bli en jämn tillställning, men tror skotten vinner i slutänden. Framför allt måste Berdych serva betydligt bättre än han gjort hittills (vann visserligen 80 procent av förstaservarna mot Tommy Robredo, men slog in blott 50 procent; mot Jarkko Nieminen var siffrorna 90 procent vunna på 39 procent inslagna) om han ska ha minsta chans.

Hoppas på tresetare.

* * *

√ JUAN MARTÍN DEL POTRO (7) – DMITRIJ TURSUNOV (44)

Tursunov i bra form, men trodde inte att han skulle få det riktigt så enkelt mot David Ferrer i åttondelsfinalen.

del Potro har överlag sett bra ut, men svajat i fokus (som mot Nikolaj Davydenko i öppningsmatchen, då fokustappen dessutom kom i avgörande lägen). Argentinaren behöver tajta till sitt spel och framför allt finslipa jämnheten. I natt lyckades han bara plocka elva poäng i andra set mot Feliciano Lopez (vilket innebar att poängen totalt landade på 91-81 – till Lopez). Horribelt.

Tursunov kan mycket väl bli Cincinnatis Vasek Pospisil. Det vore faktiskt inte en riktigt så stor skräll som oddsen antyder (runt 4,00).

Men jag tror på del Potro. Har gjort det sedan inför turneringen och väljer att göra det även i dag. Trots att seger inte känns så självklart som det borde. I så pass bra form är Tursunov just nu.

http://www.youtube.com/watch?v=bS5vRPy4vcU

Ja ni, vänner.

Vi bjöds på lite dramatik i går – och majoriteten av den svarade en viss Roger Federer för.

Den formsvage schweizaren var totalt utspelad i första set. Såg inte ut att kunna slå ett slag rätt och självförtroendet tycktes han ha glömt i omklädningsrummet. Eller hotellrummet. Eller i hösten 2012.

35-årige Tommy Haas dikterade duellerna fullständigt och bärgade första set enkelt med 6-1. Fick alltså med sig två break trots att Federer slog in 70 procent förstaservar (vann blott 48 procent av dem).

Federers oförmåga att hitta någon som helst matchrytm höll i sig i andra set och världsfemman tappade sin serve omgående. Haas byggde sedan upp en komfortabel 4-2-ledning och hade alltså bara behövt hålla sin serve två gånger till för att vinna i raka set.

Då kom det stora raset.

För just i detta andra set går det inte att tala om något annat.

Vid 4-3 svarar Haas för sitt sämsta servegame i matchen och serverar Federer ett break på silverfat. Som schweizaren givetvis gladeligen tar emot.

Där tar Federer över matchen fullständigt. Haas räddar visserligen två setbollar vid 4-5 men blir sedan bruten på nytt.

I avgörande set håller båda serve (och räddar två breakbollar var) tills Federer slutligen får med sig ett break vid 4-3 och sedan servar hem matchen: 1-6, 7-5, 6-3.

Starkt av Federer att tålmodigt hålla fast vid sin plan och försöka hitta bollträffen och matchrytmen i stället för att panikartat byta strategi, men vilken choke av Haas. Det går verkligen inte att säga annat än att han hade matchen helt i egna händer vid 6-1, 4-2.

Ändå skönt att Federer vann. Frågan är hur han hade hanterat ännu en förlust av de proportionerna. När han nu valt att fortsätta spela tennis (trots att han kanske borde ha lagt racketen på hyllan efter det framgångsrika 2012) vill man ju helst att han ska sluta av egen vilja – inte för att han känner sig tvingad.

Nu blir det blockbuster-kvartsfinal mellan Federer och Rafael Nadal, som utmanövrerade 22-årige ”baby Federer” Grigor Dimitrov i tre set i natt: 6-2, 5-7, 6-2.

Mer om den matchen senare.

* * *

John Isner slog Milos Raonic med identiska siffror som sist de möttes (i Toronto förra året): 7-6(5), 6-4. Trots att Milos hade break och 4-1-ledning i andra set.

Tyckte kanadensaren hängde med riktigt bra ändå, särskilt med tanke på att han hade skadekänningar i axeln vilket påverkade hans viktigaste vapen: serven.

Dock tung förlust för 22-åringen, som trillar ur topp 10 efter bara en vecka. Världselva när nya världsrankningen släpps på måndag.

* * *

Andy Murray spelade lite halvslarvigt i första set mot Julien Benneteau men vann ändå komfortabelt med 6-2. Samma siffror i andra set.

Nu hade visserligen Benneteau skadekänningar och utgjorde aldrig något hot mot världstvåan, men det känns som att Murray kan bli riktigt giftig i Cincinnati och under hardcourtsäsongen i allmänhet.

* * *

David Goffin blev som väntat kanonmat för Novak Djokovic: 6-2, 6-0.

Juan Martín del Potro slarvade bort ett set mot Feliciano Lopez men är klar för kvartsfinal efter 6-4, 1-6, 6-4.

Likaså Tomás Berdych, som körde över Tommy Robredo: 6-3, 6-0.

Enda egentliga skrällen stod Dmitrij Tursunov för: 6-2, 6-4 mot världsfyran David Ferrer. Ingen skräll i ordets rätta bemärkelse med tanke på Tursunovs formtopp och Ferrers svacka (dessutom är hardcourt som bekant Ferrers sämsta underlag och han har normalt bekymmer vid byte av underlag).

* * *

På damsidan gick det mesta som förväntat. Ingen större skräll att Sara Errani torskade mot dubbelpartnern Roberta Vinci (6-4, 6-3). Errani hade bekymmer redan i Toronto förra veckan och är inte direkt en utpräglad hardcourtspelare (inte Vinci heller förvisso).

Något större skräll att Simona Halep slog Samantha Stosur: 6-4, 4-6, 6-2. Stosur hade 3-0 i inbördes möten inför matchen och Halep har ju inte direkt imponerat på hardcourt i år.

I övrigt kan nämnas att Jelena Jankovic nötte ner Sloane Stephens (3-6, 7-5, 7-5) och att Li Na slog Angelique Kerber i en repris på fjolårets final (6-4, 6-4).

* * *

Alla gårdagens resultat:

Okej. Gårdagen går kanske inte till historien som den mest bländande, den heller. Snarare lite lagom småputtrande.

Vi börjar med kolosserna: Rafael Nadals krossade Benjamin Becker (6-2, 6-2), Andy Murray körde över Mikhail Juzjnyj (6-2, 6-3) och Novak Djokovic avfärdade Juan Mónaco utan att spela särskilt bra (7-5, 6-2).

Djokovic tappade 4-1 till 5-4 i första set och hade mycket väl kunnat torska det setet, men höjde sig tillräckligt för att vända på steken igen. Därifrån var det sedan motorväg.

Såg bara delar av den matchen eftersom jag prioriterade den mellan Milos Raonic och Janko Tipsarevic, men kan väl säga som så att Djokovic inte direkt imponerade. Särskilt i det där första setet var han oerhört loj, men såg inte överdrivet fokuserad ut i andra heller.

Oroväckande? Nja. Inte så här tidigt. Det viktiga är att han ”gör sitt jobb” och går vidare. Men vid en sammantagen bedömning får man lätt känslan av att världsettan tappat en del av det självförtroende och den mentala styrkan som tagit honom dit han är i dag.

Då menar jag inte att han viker ner sig i avgörande lägen eller så. Nej, det handlar om att han fladdrar i fokus. Han är inte riktigt där mentalt alla gånger. Och när han inte är det, då slarvar han. Och när han slarvar så missar han. Och när han missar så tappar han självförtroende. Det där som gör honom snudd på omänsklig ibland. Som, när han presterar på topp, innebär att han i princip inte kan förlora, för att han gör det omöjligt för sin motståndare att vinna.

Det är klart, han ska inte behöva spela så mot en spelare som Mónaco, men jag tycker att han visat upp den här svagheten även i viktigare matcher. Den börjar liksom bli genomgående. Inte bra. Känns som att han behöver krossa en riktigt bra motståndare, som Juan Martín del Potro i en eventuell semifinal, för att börja tro på sig själv så där kompromisslöst som vi är vana vid igen.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=CdVWlRj0Sjw

del Potro, förresten. Han såg riktigt bra ut mot Nikolaj Davydenko (7-5, 7-5).

Inte fläckfri. Tappade trots allt 5-2 till 5-5 i andra set och gjorde kanske sitt svagaste servegame när han skulle knyta ihop säcken vid 5-3, men på det hela taget en bra insats.

Håller honom fortfarande som favorit till semifinalplatsen. Underhållande match, för övrigt. Davydenko kan ju fortfarande bjuda på riktigt välspelad tennis, om än inte lika regelbundet som för några år sedan.

* * *

Vi måste prata lite om Raonic också. Han spelade faktiskt bättre mot Tipsarevic i går än han gjorde under hela förra veckan i Montréal, typ.

Serbens usla form är allmänt känd vid det här laget så det behöver vi inte gå in på. Raonic verkar hur som helst ha kalibrerat serven, vilket givetvis ger honom de enorma fördelar han är så beroende av. I första set hade han bara två breakbollar emot sig, båda i setets sista game (då han vände 15-40 till setseger).

Men det som imponerade var faktiskt hans grundspel. I Montréal var det fullständigt bedrövligt. Så fort en duell varade i fler än fem slag var poängen i princip redan förlorad för kanadensaren. Mot Tipsarevic hängde han med riktigt bra i baslinjeduellerna, även när serben försökte skruva upp tempot.

Okej, man får väl tillstå att Tipsarevic mer eller mindre spelade honom rätt i händerna. Han lyckades inte förflytta Raonic i sidled (vilket typ alltid är ett givet framgångsrecept) och spelade alldeles för mycket på säkerhet och kontroll. Inte så konstigt med tanke på att hans självförtroende körts ner i skosulorna de senaste månaderna, men han hade behövt ta större risker i den här matchen.

Han höjde sig visserligen i andra set men var ändå aldrig nära att rubba Raonic. Hade en breakboll, som Raonic med en näve tur och hjälp från nätkanten räddade.

Tiebreaket ägde kanadensaren från början till slut och 22-åringen tog sig relativt enkelt vidare till åttondelsfinal med setsiffrorna 6-4, 7-6(4).

* * *

Richard Gasquet lilla formsvacka håller i sig. Ingen skam i att förlora mot en John Isner i nuvarande form (och dessutom i USA), men fransmannen praktiskt taget gav bort andra set. Vek ner sig fullständigt. 7-6(6), 6-2 blev det till slut.

Så vi får alltså en servekanonfest mellan Isner och Raonic. Kan bli intressant. Isner är klar favorit bland oddssättarna (runt 1,50 mot Raonics 2,40). Ett rimligt odds, trots att matchen spelmässigt känns som en ganska öppen historia.

Isner är som sagt i bra form och presterar nästan alltid i USA. Har väl ingen imponerande historik i just Cincinnati, men har på hemmaplan en förmåga att höja sig till en nivå han normalt sällan når upp till.

Tror Isners favoritskap gynnar Raonic en smula, dock. Han gillar att kriga i underläge, eftersom han inte riktigt lärt sig hantera pressen av att bära favoritskapet än. Dessutom redan ganska mycket som står på spel för 22-åringen. Förlorar nämligen sin tiondeplats på världsrankningen om han förlorar.

* * *

I övrigt inte så mycket att tillägga. Tommy Haas slog Marcel Granollers enkelt (6-4, 6-1) och säkrade därmed en plats i åttondelsfinalen mot Roger Federer.

Tomás Berdych slog Jarkko Nieminen lika enkelt (6-3, 6-2) och formsvaga David Goffin slog förra veckans sensation Vasek Pospisil (7-5, 1-6, 7-6).

* * *

Alla gårdagens resultat:

Det har redan hänt en del i Cincinnati får man ju säga.

Jerzy Janowicz, som sett bra ut under i stort sett hela sommaren, föll pladask redan i första omgången: 1-6, 5-7 mot veteranen James Blake. Nu brukar ju amerikanerna normalt leverera på hemmaplan (och i princip bara på hemmaplan) men tycker ändå att det är anmärkningsvärt.

Under gårdagen svarade 19-åriga stjärnskottet Sloane Stephens för största skrällen i sin 2-7, 7-6(5), 6-3-seger över världstrean Maria Sjarapova. Första gången hon åker ur turneringen före final (WTA-upplagan har bara arrangerats fyra gånger tidigare, av vilka Sjarapova missat två; vann titeln 2011 och förlorade finalen 2010 mot Kim Clijsters).

* * *

I övrigt kan nämnas att Ernests Gulbis och Kei Nishikori fick tidiga respass, men det är inte så förvånande. Gulbis hade en tuff lottning i och med öppningsmatchen mot Mikhail Juzjnyj, som ryssen vann i raka set: 7-5, 6-3.

Nishikori föll mot Feliciano Lopez, även han i raka set: 6-4, 7-6(4).

* * *

Comebackande Brian Baker gjorde en bra match mot Denis Istomin i första omgången, men blev sedan totalt överkörd mot Grigor Dimitrov: 6-3, 6-2. Överlag godkänd comeback ändå. Hoppas han kan fullfölja säsongen nu.

* * *

Andrarundan mellan David Ferrer och Ryan Harrison var en märklig historia. Första set har potential att redan nu utses till turneringens absolut sämsta. Harrison uppträdde otroligt osäkert och strösslade banan med horribla missar.

Ferrer var inte mycket bättre. Brände åtta breakbollar (Harrison sju) och lyckades aldrig höja sig när det gällde som mest. Setet gick till tiebreak där Harrison slutligen slog bort sig efter ett initialt övertag.

I andra set höjde sig Harrison rejält medan Ferrer slappnade av en smula. Framför allt fick amerikanen ordning på sin serve – 51 procent inslagna förstaservar i första blev 61 procent i andra. Vilket så klart bidrog till att han kunde stävja Ferrer i egen serve, trots fyra nya breakbollar för spanjoren (måste vara första gången någonsin han bränner tolv raka breakbollar).

Harrison behövde bara en breakboll för att bärga ett servegenombrott som sedermera gav honom setet.

Tredje set inleddes sedan med matchens bästa game, som lämpligt nog avslutades med matchens bästa duell (klippet ovan).

Det är ju i sådana där lägen Harrison ger prov på varför han anses vara ett av USA:s största framtidshopp (lägg därtill att han smaskade in en serve i 245 km/h i samma set, delad sjundeplats på listan över hårdaste servarna i historien, så är bilden komplett).

Han lyckades dock inte fullborda sitt break och rasade sedan ihop i det där avgörande setet. 7-6(5), 3-6, 6-4 blev segersiffrorna för Ferrer (efter tappad 5-2-ledning).

Han hade lite tur i dag, världsfyran. Om Harrison hanterat pressen lite bättre och inte gett bort sitt servegame direkt efter breaket så hade han mycket väl kunnat vinna den här matchen. Så pass ojämn var Ferrer.

* * *

Roger Federer bytte tillbaka till sin ikoniska Wilson Pro Staff och vann sin öppningsmatch mot Philipp Kohlschreiber i raka set: 6-3, 7-6(7). Det såg ju lite stelt ut emellanåt och världsfemman hade break emot sig i andra set, men redde ut det till slut.

Får se hur hans fortsatta framfart i Cincinnati artar sig. Möter sannolikt Tommy Haas i nästa omgång och därefter troligen Rafael Nadal i en eventuell kvartsfinal.

* * *

Milos Raonic kämpade sig förbi USA:s andra stora framtidshopp Jack Sock, trots att han tappade första set: 3-6, 6-4, 6-3. Hoppas kanadensaren kan hitta formen på riktigt nu. Janko Tipsarevic i andra omgången borde inte vara något större problem, och sedan väntar Richard Gasquet eller John Isner i tredjerundan.

Självklart viktigast att få resultaten med sig, men mot Gasquet eller Isner (till och med mot Tipsarevic) krävs betydligt bättre spel, trots att förhållandena i Cincinnati gynnar kanadensaren.

Raonic slog som bekant Gasquet i första omgången i Cincinnati förra året, dessutom i raka set, och fransmannen har inte varit i sin bästa form den senaste tiden. Isner kan potentiellt vara en svårare nöt att knäcka, men bedömer ändå att 22-åringen har goda chanser att ta sig vidare.

Jag menar, kan han ta sig till final i Montréal utan att egentligen spela bra borde han kunna ta sig förbi ovan nämnda spelare om han bara höjer sig ett snäpp eller två.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Canada Masters är precis avslutad och tennistouren rullar vidare till grannlandet USA.

Det är helt enkelt dags för årets sjunde Masters-turnering, i Cincinnati. Brukar bli en riktigt trevlig tillställning, dels för att spelarna har hunnit justera sitt spel efter grusvåren och grässommaren.

Låt oss grotta ner oss i lottningen en stund.

* * *

HERRAR

ÖVRE HALVAN:

Turneringen har redan smygstartat (hemmahoppet Ryan Harrison slog Alexandr Dolgopolov i raka set i natt: 7-6, 6-4), men sparkar ju i gång på allvar först i kväll.

På den övre halvan kan snabbt konstateras att Novak Djokovic fått en betydligt enklare lottning än i Montréal förra veckan (där han som bekant mötte Rafael Nadal i semifinalen). Juan Mónaco eller Jürgen Melzer i öppningsmatchen, sedan i värsta fall Gilles Simon. Inte så skräckinjagande.

Richard Gasquet får nog ses som favorit till den andra kvartsfinalplatsen. John Isner brukar ju normalt prestera på hemmaplan, men lustigt nog aldrig i Cincinnati. Trots att underlaget är relativt snabbt.

Milos Raonic är i samma kvartsfinalsektion som Djokovic, men kan nog inte framhållas som huvudkandidat till kvartsfinalplatsen. Dels för att han faktiskt inte imponerade rent spelmässigt i Montréal (finalplatsen till trots), dels för att han nog behövt mer vila. Möter Jack Sock redan i första omgången. Kan faktiskt bli respass direkt där.

I sektionen under Djokovics får Juan Martín del Potro bära favoritskapet, men utmanas av Jerzy Janowicz, Benoit Paire och Kei Nishikori. Tycker att det borde bli en åttondelsfinal mellan Nishikori och del Potro, och en mellan Janowicz och David Ferrer. Om inte Ferrer åker ut mot Harrison. Absolut ingen omöjlighet, trots att Ferrer passar Harrison väldigt dåligt. Underlaget till trots.

Janowicz mot del Potro i kvartsfinal? Känns inte orimligt. Ser gärna en semifinal mellan Djokovic och del Potro i första hand, en mellan Djokovic och Janowicz i andra.

De går vidare till semifinal: Djokovic, del Potro.
Skrällvarning: Janowicz, Harrison, Sock.
Bubblare: Gasquet, Paire, Isner.

* * *

UNDRE HALVAN:

Getingbo! Stackars Roger Federer har återigen fått Rafael Nadal i sin kvartsfinalsektion. Tveksamt om Federer ens tar sig dit, även om hans lottning inte är omöjlig (Mardy Fish eller formsvaga Philipp Kohlschreiber i öppningsmatchen, därefter troligen Tommy Haas eller Kevin Anderson). Tror det ska sanslöst mycket till för att han ska slå Nadal i en kvart, om den blir av.

Nadal lär ta sig dit. Först busenkel öppningsmatch (Pablo Andújar eller Benjamin Becker), därefter är högst rankade hotet 13-seedade Nicolás Almagro. Väldigt intressant förstarunda mellan Almagro och Grigor Dimitrov, för övrigt. Vore kul med en åttondel mellan Dimitrov och Nadal.

Brian Baker gör för övrigt comeback i ATP-sammanhang efter en drygt sju månader lång skadefrånvaro (likaså Mardy Fish). Möter Denis Istomin i sin öppningsmatch.

Längst ner har vi världstvåan Andy Murray, världssexan Tomás Berdych, världsnian Stanislas Wawrinka, Fabio Fognini och Ernests Gulbis. Gulbis kan bli farlig. Tar han sig förbi Mikhail Juzjnyj i första omgången väntar Murray, som han ju slog i raka set i Montréal.

Wawrinka är inget överdrivet stort hot på hardcourt och lynniga Fognini är omöjlig att veta var man har på förhand. Berdych då? Han har en bra lottning och borde ta sig till en kvartsfinal utan större bekymmer.

Tar sig Murray till kvarten? Ja, jag tycker det. Han brukar kunna samla ihop sig efter floppar som den i Montréal förra veckan. Inte bombsäkert att han krånglar sig förbi Gulbis eller Juzjnyj, men tycker att han borde göra det. Cincinnati har historiskt varit en ganska bra turnering för honom (två titlar, 2008 och 2011, och en semifinal). Tror dessutom att han siktar på att hitta matchformen inför US Open.

Vem som blir Nadals kvartsfinalmotståndare är klurigare att tippa. Federer? Finns ju i dagsläget inte så mycket som talar för det, trots att underlaget normalt gynnar honom. Tycker att det så här på förhand känns som att Tommy Haas eller Kevin Anderson har riktigt goda chanser att ta sig kvartsfinal.

De går vidare till semifinal: Nadal, Murray.
Skrällvarning: Haas, Anderson, Gulbis.
Bubblare: Federer, Dimitrov.

SEMIFINALERNA: Djokovic slår del Potro, Nadal slår Murray.

FINALEN: Djokovic slår Nadal.

* * *

Hur man än ställer upp de där två sista så känns det lite lite fel. Spelar Nadal som i Montréal borde varken Murray eller Berdych bli några som helst problem i en eventuell semifinal. Och med den här lottningen känns det som att Djokovic borde ta sig till sin femte final på sex år. Presterar ju alltid i Cincinnati (förutom i finalerna, av någon anledning).

Men det finns som alltid frågetecken. Vi såg inga som helst tecken på vare sig trötthet eller knäproblem hos Nadal i Montréal, men vi har inte sett honom spela back-to-back på hardcourt på ett och ett halvt år. Eftersom han verkar bestämt sig för att köra på i Cincinnati trots triumfen i Montréal (stod som bekant över Miami efter att ha bärgat titeln i Indian Wells) finns det visserligen ingenting som tyder på att han ska tappa form, men man vet ju aldrig.

Hur en eventuell semifinal mellan Djokovic och del Potro gestaltar sig är svårare att sia om. Klart Djokovic ”ska” vinna den matchen (beroende på respektive spelares formkurva, förstås) men om argentinaren hotar på samma sätt som i Wimbledon kan det störa serben inför final.

Vore dessutom väldigt intressant att se hur Djokovic hanterar Janowicz i en eventuell semi.

Nåväl.

Det hela sparkar som sagt i gång i dag. Let’s get ready to rumble!

* * *

Fotnot: Fyller på med damernas lottning under kvällen.

Han var redan odiskutabel kung i Masters-sammanhang.

Nu är han det ännu mer.

Rafael Nadal bärgade i kväll sin 25:e buckla i dessa sammanhang – och har nu fyra fler än Roger Federer, som har näst flest genom tiderna (schweizaren har 21; Ivan Lendl vann dock 22 Grand Prix/Super 9-titlar, som sett till status motsvarar dagens Masters 1000).

Den moraliska finalen spelades redan i går, i semifinalen mot Novak Djokovic. En match där den makalöst formtoppade Nadal ändå fick kämpa och slita sig till segern: 6-4, 2-6, 7-6(2).

Mot Milos Raonic – första kanadensaren i final i Canada Masters sedan Robert Bédard 1958 – spelade Nadal lika aggressivt och resolut, men fick en betydligt enklare resa.

Jag trodde faktiskt att han skulle vara lite mer avvaktande. Nöta ner Raonic och låta honom slå bort sig. Men nej, Nadal hade en helt annan plan. Och han utförde den snudd på perfekt.

Dels stod han återigen betydligt närmare baslinjen i returtagandet än vi är vana att se honom. Dels satte han hela tiden hög press med offensivt sluggande. Framför allt den raka forehanden var oerhört effektiv, eftersom Raonic lämnade så stor yta just där när han slog backhandcross eller (framför allt) inside out-forehand från samma position.

Dessutom servade han smart och hittade hela tiden luckor när Raonic försökte gå fram på nät.

Raonic i sin tur gjorde återigen en medioker insats. Precis som mot Vasek Pospisil i semifinalen var han extremt nervös, och det var nästan plågsamt tydligt. Serven klickade och högriskreturneringarna resulterade bara i spridda skurar på fel sida om linjerna.

För att vara Raonic hängde han med hyfsat bra i de lite längre duellerna, men blev i slutänden alltid utmanövrerad i sidleds. Han är helt enkelt för långsam och för osäker i grundspelet. Slår alldeles för flackt mest hela tiden och tar onödiga risker.

22-åringen kan ändå glädja sig med att han tack vare finalplatsen slår sig in på topp 10 för första gången i karriären när världsrankningen uppdateras i morgon.

Välförtjänt, tycker jag – men som jag skrev i går lite ironiskt att det sker just nu, när han spelmässigt faktiskt överlag varit sämre än förra året. Raonic har faktiskt bara gjort två-tre riktigt bra turneringar i år (Australiska öppna, San José och Barcelona).

Canada Masters också förstås, men bara resultatmässigt. Han spelade aldrig särskilt bra. På sätt och vis bra, för då finns det ju marginal. Går dock inte riktigt att skaka av sig känslan av att topp 10-vistelsen kan bli kortvarig, den här gången.

Nåväl.

Snacka om styrkebesked från Nadal. Han gjorde typ max två-tre direkt svaga game genom hela matchen. I ett av dem räddade han tre breakbollar och vände 0-40, så han fick ju ordning på det till slut. Slog 17 winners och bara sju oprovocerade misstag (mot Raonics 8/22). Vann 79 procent i förstaserve, 92(!) procent i andraserve.

Det var nog Raonics klart största problem i dag, vid sidan av den klickande serven (slog bara in 50 procent förstaservar och vann blott 61 procent av dem): returerna i Nadals andraserve. De var helt enkelt på tok för dåliga. Han lyckades liksom inte åstadkomma någonting, ens när chanserna serverades som på ett silverfat.

Att han vaknade till liv i andra set och åtminstone försökte hitta lösningar räckte till en ganska fin poängskörd (typ åtta av tio eller något i den stilen) men bara två game.

6-2, 6-2 blev matchsiffrorna. 55-31 i poäng totalt till Nadal. Ganska överlägset. Spanjoren kunde inte ha gjort en mycket bättre final i en turnering han nu vunnit tre gånger (2005, 2008, 2013).

Blir väldigt intressant att se vad Nadal kan åstadkomma under återstoden av hardcourt-säsongen. Kan han spela på den här aggressiva typen av tennis på samma höga nivå över fem set blir han livsfarlig i US Open.

Ska vi gissa att han står över Cincinnati Masters nästa vecka, som han gjorde med Miami efter att ha vunnit i Indian Wells i början av året? Inte osannolikt. Känns inte som att han behöver hitta matchformen inför Flushing Meadows, direkt.

Efter den smått mediokra semifinalen mellan landsmännen Milos Raonic och Vasek Pospisil hade nästan vilken match som helst upplevts som smått magisk (okej, grovt överdrivet, men ni fattar poängen).

Nu råkade det ju bli så att den andra semifinalen i Canada Masters – mellan Novak Djokovic och Rafael Nadal – faktiskt var smått magisk, på riktigt.

Inte den bästa matchen som spelats mellan dessa båda herrar, men värdig den här fantastiska rivaliteten.

Djokovic hade problem med att hitta sin matchrytm, och jag tror faktiskt att det berodde väldigt mycket på Nadal. När såg vi honom spela så offensivt sist? Typ US Open 2010? Kanske. Kändes hur som helst som att Djokovic var en aning perplex av den aggressiva kavalkad som Nadal svarade för i första set.

Som så många gånger förr jobbade sig dock världsettan in i matchen och lyckades pressa tillbaka spanjoren i banan med sina genomborrande projektiler från baslinjen, vilket resulterade i flaschbacks från de där Masters-finalerna på hardcourt mellan de båda för två år sedan (Indian Wells och Miami 2011, då Djokovic nötte ner Nadal efter att ha förlorat första set).

Så blev det inte i dag. Nadal hittade position igen, smattrade på med sina blixtsnabba ben, slog penetrerande forehands och var mer resolut med sin backhand än typ någonsin. Spelade dessutom mycket mer varierat än vanligt och tvingade Djokovic att hela tiden vara på tårna.

Väldigt intressant att se Nadal spela på det viset. Han har verkligen lyckats utmejsla en tennis som inte är utpräglat nadaliansk men som funkar oväntat bra för honom på hardcourt. Han har helt enkelt börjat spela hardcourt, i stället för att försöka lira grustennis med små påtvingade justeringar.

Om vi kommer få se samma sorts Nadal i kväll? Tja, det sker nog inga världsomvälvande förändringar över en natt mitt under pågående turnering, men samtidigt behöver han ju inte spela så där mot Milos Raonic. Mot mammutservaren lämpar sig snarare det mer defensiva nadalianska spelet bättre, eftersom det i teorin räcker med ett break per set för att vinna i raka.

Jag förväntar mig att Nadal kommer spela mer avvaktande i kväll. Vänta ut Raonic, nöta ner honom och tvinga fram enkla misstag genom att bara hålla bollen i liv och förlänga duellerna.

Om Raonic spelar som mot Pospisil i går får han nöja sig med att vinna några enstaka game mot Nadal i kvällens final. Hoppas naturligtvis på att han ska rise to the occasion och bjuda på sin allra bästa tennis.

Tror dock inte ens att det räcker mot en Nadal i så här utomjordiskt bra form, men då kan det åtminstone bli en välspelad och förhållandevis spännande match.

Grundtipset är ändå att Nadal tar det här i raka set och att han därmed lyfter sin 25:e Masters-buckla i karriären (sjunde på hardcourt). Nadal förlorar inte sådana här matcher. Inte ens mot en Juan Martín del Potro (som ju med rätta ses som ett av de största hoten mot den absoluta toppen) i högform, som i årets Indian Wells.

Givet det är det därför oerhört svårt att se hur Raonic ens ska kunna ta set mot Nadal. Särskilt inte med tanke på att han i ärlighetens namn inte gjort en överdrivet bra turnering, rent spelmässigt. Han har fått resultaten med sig och det är i slutänden det enda som räknas, men han har inte spelat speciellt bra tennis.

Det måste man göra om man ens ska vara i närheten av att slå Rafael Nadal i de här sammanhangen.

Men men. You are very welcome to prove us wrong, Milos. Om inte annat så för det rena nöjet i att titta på finaltennis som varar i mer än en dryg timme.

Hoppsan, så fort tiden går ibland.

Har ju varit tyst som i graven här i bloggen den senaste tiden. Inte helt frivilligt, men varför ödsla dyrbara spaltmeter på att orda om det nu när det händer så mycket gött på touren?

Canada Masters har verkligen varit något utöver det vanliga. Inte riktigt i klass med Paris Masters förra året, men nästan. David Ferrer torskade sin öppningsmatch i raka set mot 83-rankade kvalspelaren Alex Bogomolov Jr (som gjort en bedrövlig säsong hittills och mest hållit till på Challenger-touren), Ernests Gulbis slog världstvåan Andy Murray i raka set i tredje omgången, Benoit Paire slog ut Stanislas Wawrinka för att sedan förlora nästa match mot 74-rankade Marinko Matosevic (som föll i raka set mot Rafael Nadal).

Och så har vi 22-årige, 71-rankade hemmafavoriten Vasek Pospisil, som fick ett wild card till turneringen. Pospisil inledde med att besegra John Isner i en tajt tresetare, utmanövrerade sedan veteranen Radek Stepanek i raka set och fällde sedan världssexan Tomás Berdych i tiebreak i avgörande set (precis som mot Isner).

Nikolaj Davydenko avbröt sedan kvartsfinalen efter bara tre spelade game, och plötsligt var doldisen Pospisil klar för sin blott andra ATP-semifinal i karriären (den första kom i Bogota, där han förlorade mot Alejandro Falla, så sent som i juli).

Hans motståndare där: Milos Raonic. Också han kanadensare – och även han en semifinaldebutant, fast i Masters-sammanhang (har som bäst nått kvartsfinal tidigare, i just Canada Masters och Cincinnati Masters förra året).

Raonic var så klart favorit inför mötet, men redan i inledningen av matchen stod det klart att Pospisil åtnjöt större delen av publikens stöd.

Den kanadensiska hemmapubliken uppskattar så klart Raonic och vad han redan åstadkommit i världstennisen, men de fullkomligt älskar den sorts framgångssaga Pospisil utgör: en lågt rankad doldis som från ingenstans tar sina motståndare och hela tennisvärlden med storm.

Sådant har alltid varit nervkittlande. Så även 2013.

Nåväl.

Den här historiska finalen – första gången någonsin två kanadensare spelat mot varandra i en semifinal – var tyvärr inte jättemycket att hänga i julgranen. Den började precis som väntat – med servesluggande, korta dueller och få breakmöjligheter.

Raonic tog tillvara på en av sina fyra breakbollar, vilket räckte till 6-4-seger i första set (Pospisil brände sina tre chanser).

Andra set var fullständigt bedrövligt från Raonics sida. Han blev bruten direkt och var under halva setet nere på chocklåga 40 procent förstaservar. Vann visserligen 90 procent av poängen när han väl lyckades slå in en förstaserve, men vad hjälper det när antalet förstaservar är så få? Han vann dessutom så lite som 17 procent i andraserve, alltså två av tolv poäng. Katastrofalt.

Pospisil behövde liksom egentligen inte anstränga sig för att utjämna. Bara vänta på att Raonic skulle slå bort sig. Eller missa en förstaserve, eftersom det typ var en garanterad poäng.

Inte speciellt överraskande, i och för sig. Raonic tenderar ibland att tappa fokus och visa på enorm kvalitetsskillnad mellan set. Ofta efter att ha vunnit första (samma visa mot Gulbis i kvartsfinalen, till exempel). Tänker att han i semifinalen kan ha störts av att både tvingas axla rollen som favorit och dessutom ha publiken emot sig. Gissar att han inte är van vid att inte ha åskådarnas kompromisslösa stöd på hemmaplan.

Raonic gjorde i dag ett skamligt andra set, som hans jämnåriga motståndare vann rättvist med 6-1 efter ytterligare ett break.

Avgörande set blev mer som det inledande. Hela setet kom återigen helt att handla om serven. Båda vann 69 procent av poängen i egen serve och vi bjöds inte ens på en enda breakboll. Tycker båda imponerade på så vis att de hela tiden lyckades plocka fram sina allra bästa servar och grundslag på de absolut viktigaste poängen.

Fram till tiebreak.

Här skulle Raonics rutin komma att bli avgörande.

För om vi ska vara ärliga: Pospisil var faktiskt väsentligt bättre i stora delar av spelet i dag. Han returnerade bättre. Han försvarade sig bättre. Han rörde sig bättre. Han var betydligt säkrare i både grundslag och spel. Vann majoriteten av poängen i baslinjeduellerna, var effektiv framme vid nät och lät sig inte skrämmas av Raonics nätruscher.

Raonic å sin sida svajade ordentligt i andra set och visade fortsatt osäkerhet i sitt grundspel. Försökte nästan hela tiden gå runt på sin forehand nere i backhandhörnet och slå den rakt, vilket är ett väldigt svårt slag (man måste placera bollen både djupt, hårt och nära sidlinjen för att inte motståndaren chansen att kontringsslå, eftersom man öppnar upp så stor yta till höger i banan). Ett slag han väldigt väldigt ofta missade.

Pospisil var den som svarade för det mest bländande spelet (även om just bländande spel generellt lyste med sin frånvaro i den här matchen), medan Raonic dundrade in större delen av sina poäng från serverutan.

Inget fel alls i det. Har man ett sådant extremt tungt vapen i sin arsenal som Raonic har i sin serve så är det inte ett dugg konstigt att man bärgar majoriteten av sina poäng – och segrar – tack vare just den.

I tiebreak kom hans rutin i dessa sammanhang väl till pass. Han tappade visserligen två minibreak och 3-0-ledning, men tack vare kyla och taktisk försiktighet lyckades han spela till sig två matchbollar vid 6-4 – och han bärgade segern på bästa tänkbara sätt.

En backhandduell resulterade i en stenhård inside out-forehand från Pospisil, som Raonic tvingas blocka. Pospisil rör sig fram mot nät, Raonic gissar att han planerar lägga sin smash i andra änden av banan och rusar dit. Raonics gissning är rätt, Pospisils smash blir inte den bästa och Milos chippar tillbaka bollen. Trots att han placerar den mitt i banan är Pospisil chanslös.

Och så skrivs nästa blad i Milos Raonics framgångssaga.

För han är tack vare den här segern inte bara klar för sin första Masters-final – han slår sig dessutom in på topp 10 för första gången någonsin när nya världsrankningen presenteras på måndag (på bekostnad av Richard Gasquet, som blev fullständigt mosad av Novak Djokovic i kvartsfinalen).

Det är nästan lite ironiskt att det sker just nu, med tanke på att han överlag rent spelmässigt inte varit alls lika bra i år som förra året, men visar också hur viktigt det är att prestera i ”rätt” turneringar (vilket ju även Jerzy Janowicz är ett ypperligt bevis på efter hans framgångar i Paris Masters förra året och Wimbledon i år).

http://www.youtube.com/watch?v=IIEADogqQ-s

Det ska dock oerhört mycket till för att Raonic ska gå hela vägen i Montréal. I finalen väntar nämligen Novak Djokovic eller Rafael Nadal. Båda har varit i princip helt omutliga – Nadal har ännu inte tappat set, Djokovic förlorade visserligen ett mot Denis Istomin i åttondelsfinalen men har i sina två andra matcher förlorat sammanlagt sex game.

Blir oerhört intressant att se vem som vinner det mötet. Lutar ju onekligen åt att Djokovic når sin tredje raka final, givet att han inte förlorat mot Nadal på hardcourt på tre år. Sist Nadal vann på underlaget var i World Tour Finals 2010 – sedan dess har Djokovic vunnit fyra raka matcher och har totalt 8-4 i inbördes möten (på alla underlag) sedan 2011.

Vem det än blir så blir det onekligen en sevärd final i morgon. Personligen hoppas jag att Raonic svarar för sin bästa match i karriären och åtminstone hotar vem det nu än blir han möter. Ja, jag tycker faktiskt att det vore fantastiskt roligt om han till och med vann, även om det inte är särskilt troligt.

Men men. Det är en annan historia, som skrivs i morgon.

Okej.

Jag hade rätt om en sak i alla fall: andra set slutade 6-3.

Men något 7-5 i första set var Roger Federer hästlängder ifrån i dag.

Det blev 6-1.

Bortsett från matchens allra första game, som Federer servade hem enkelt, var Rafael Nadal totalt överlägsen – och bjöd på den utskåpning jag inför finalen inte hoppades skulle inträffa.

Federer slog in 82 procent förstaservar, men vann bara bedrövliga 44 procent av dem (och katastrofala 25 procent bakom sin andraserve). Slog fem winners och 15 oprovocerade misstag. Vann bara elva poäng totalt i hela setet – nio i egen serve, två i Nadals. Räddade inte en enda av de tre breakbollarna han hade mot sig.

25-11 var den totala poängställningen efter det där första setet.

Och krossen fortsatte i andra. Federer lyckades snygga till siffrorna efter att ha brutit blankt vid ställning 1-5, men när sista bollen slagits hade Nadal till synes helt utan ansträngning bokfört sin 36:e seger, sin sjätte titel och sin tredje Masters-buckla (totalt 24:e i karriären) bara i år.

Nadal behövde faktiskt aldrig ens spela särskilt fantastiskt. Det där absolut första servegamet bådade gott för Federer, men efter det säckade världstrean ihop totalt. Precis allt han företog sig misslyckades. De oprovocerade misstagen stod som spö i backen och schweizaren lyckades inte sätta någon som helst press på gruskungen.

Inte ens i egen serve lyckades han ta kommandot.

Jag är inte förtjust i att förklara segrar och förluster med att motståndaren viker ner sig, särskilt inte när det gäller toppspelarna.

Men att i det här fallet påstå något annat vore lögn. Nadal imponerade inte mycket mer än att han spelade precis så stabilt som man kunde förvänta sig.

Magiskt? Knappast. Det behövde han ju inte.

Trist för Federer att finalen blev ett sådant bottennapp. Sett till hela veckan ska han vara nöjd. Okej, han har inte stött på något direkt skräckinjagande motstånd på vägen till final, men han tog sig dit utan att tappa set och med spelmässiga glädjebesked efter magplasket i Madrid.

Icke desto mindre kommer det här med största säkerhet att ge bränsle till diskussionen om huruvida Federer är ”slut som spelare” eller inte.

Om nederlaget i Madrid för Federer-fansen kändes ungefär som när Gandalf dras ner i Khazad-dûms mörker av balrogen i ”Sagan om ringen” hoppades säkert många att det här skulle bli hans återvändo som Gandalf den vite i ”Sagan om de två tornen”.

Den storslagna återkomsten låter vänta på sig, förmodligen till Wimbledon i sommar.

För visst var den här finalförlusten helt och hållet väntad. Precis lika väntad som att han inte kan mäta sig mot Nadal (och troligen inte heller mot Novak Djokovic, även om vi inte fått se exempel på det än) på grus. Efter den här matchen känns det oerhört avlägset att världstrean ska vara med och slåss om titeln i Franska öppna.

I och med segern kommer Nadal för övrigt att bli världsfyra på världsrankningen i morgon – vilket alltså betyder att han blir semifinalseedad i Franska öppna oavsett om Andy Murray tvingas stå över eller inte. Väldigt glädjande så klart.

Går dessutom om rivalen Djokovic på säsongsrankningen (har nu 5,000 inspelade poäng i år, mot Noles 4,310). Detta alltså trots att han missade Australiska öppna i januari.

Vi har en väldigt intressant fortsättning på säsongen att se fram emot.

* * *

Även på damsidan bjöds vi på en riktig kross – med exakt samma matchsiffror.

Serena Williams körde nämligen över världstrean Victoria Azarenka: 6-1, 6-3.

– De första tre gamen tog runt 20 minuter. Det var inte lätt, inget är någonsin lätt. Jag tror att skillnaden i dag var att jag tog tillvara på mina chanser när de kom och bjöd på några riktigt bra slag. Och jag har inte rört mig så här bra på hela veckan, jag känner mig i väldigt bra form och hoppas att jag kan fortsätta så här, säger Williams efter överkörningen.

WTA-drottningen, som i dag bärgade sin 51:a titel i karriären, är taggad inför Franska öppna.

– Förra året kände jag mig fantastisk på grus men gjorde inte så bra ifrån mig på Roland Garros. I år är jag försiktig, jag vill jobba hårt och behålla fokus och vinna varenda poäng jag spelar, och inte slappa alls, säger hon.

http://www.youtube.com/watch?v=ujMUKveAV_c

Det är alltid något väldigt speciellt med finaler mellan Rafael Nadal och Roger Federer.

Visst, dem mellan Nadal och Novak Djokovic (och till viss del även Djokovic-Andy Murray) är på sätt och vis mer relevanta, i brist på bättre ord, sett ur ett framåtblickande perspektiv – men den här rivaliteten har en dignitet som de andra saknar.

Helt enkelt eftersom den, förutom att innehålla alla intressanta spelmässiga ingredienser då det handlar om två så diametralt olika spelare, vilar på ett historiskt fundament. Det är helt enkelt en perfekt kombination av nutid och dåtid. Nostalgi i realtid.

Nåväl.

Semifinalerna var inte mycket att hurra över. Federer var emellanåt rätt så loj mot Benoit Paire, troligen på grund av överskattning, men tappade aldrig fokus och vann slutligen i raka set: 7-6(5), 6-4.

Nadal var helt orubblig och körde över Tomás Berdych i sin semifinal: 6-2, 6-4.

Härligt att se spanjoren i så grymt bra form.

http://www.youtube.com/watch?v=r32NGulsnkQ

Federer då?

Tja, han imponerade ju verkligen inte i går, något annat kan man inte säga. Men det ska han å andra sidan inte behöva göra mot en spelare som Paire. Fransmannen har stor potential men samtidigt också stora brister på både det tekniska, det taktiska och det mentala planet.

Federers finalplats kändes liksom aldrig hotad, och det är glädjande att se honom kräma ur lite mer när han blir pressad av motståndaren.

Så, hur blir då blockbuster-finalen?

Å ena sidan har Federer inte bjudits på särskilt mycket motstånd alls hittills, å andra sidan har han sett ordentligt taggad och solid ut. Tror därför knappast att han kommer låta sig bli helt avklädd av sin stora nemesis.

Men kan han vinna?

Efter Nadals uppvisning mot Berdych i går – och även mot Ernests Gulbis i åttondelen och David Ferrer i kvarten – har jag svårt att se det hända. Världsfemman är helt enkelt för stark.

Vi vet redan hur stressad, och ibland till och med ängslig, Federer blir när han möter Nadal på grus. Hur han avskyr att hela tiden bombarderas med löjligt överskruvade slag mot sin backhandsida. Vi vet hur frustrerande det är för honom att i princip aldrig få bärga enkla poäng och att inte få diktera tempot.

Vi vet också vad som krävs för att slå Nadal – bara under den här veckan har vi otaliga gånger sett prov på hur osannolikt svårslagen han är på sitt underlag när han är i så här pass bra form.

Med allt detta sagt tror jag att Nadal efter dagens final kommer att ha 20-10 i inbördes möten mot Federer.

Däremot tror jag som sagt inte att det blir fråga om någon utskåpning. Gissar att Federer kommer gå ut väldigt hårt i första set, försöka utnyttja att Nadal den senaste tiden varit som mest sårbar just i matchinledningen och på så vis säkra ett avgörande set.

Magkänslan säger att Nadal tar det här i två jämna set (eller ett och ett halvt, typ 7-5, 6-3), men hoppas att Federer blixtrar till och tvingar fram ett avgörande.

I väntan på nedsläpp kan vi ju passa på att njuta av en skaplig dos nostalgi, i form av ”den bästa grusmatch som någonsin spelats” (Nadal-Federer Rom 2006):

https://twitter.com/kimthecynic/status/336058757761101825