Han hade inte besegrat en topp 10-spelare på ett år (Jo-Wilfried Tsonga i Valencia Open 2011) – och han lyckades bara plocka totalt tio poäng i första set mot världstvåan Novak Djokovic i Paris Masters.

Men skam den som ger sig.

Två set senare stod han som vinnare – efter att ha vänt ett till synes omöjligt 0-6, 0-2-underläge, dundrat in 18 servess och räddat sex av tio breakbollar: 0-6, 7-6(5), 6-4.

Onekligen 23-rankade amerikanens största seger hittills i karriären.

Så här svarade han på frågan om hur tankarna gick när han låg under med 0-2, och alltså tappat åtta raka game, i andra set:

– Det var lite pinsamt. Jag gick till platsen där Casey, min fysioterapeut/kiropraktor sitter […] och sa ”jag hoppas att jag kan vinna två game i det här setet”. När jag väl hade vunnit de där två gamen fann jag mig tillrätta. Jag kände att ”okej, det är allt jag vill ha”. Men sen började det gå bra och jag fick större självförtroende, började serva bättre och blev lite mer aggressiv.

Djokovic, som blir ny världsetta på måndag och dessutom blir krönt som säsongsetta efter Roger Federers beslut att stå över Paris Masters, missade samtliga fem breakbollar i avgörande set och har nu 70-12 i matchfacit i år. ”Sam spelade väldigt bra, han servade väldigt bra”, var hans förklaring till den snöpliga förlusten.

Undrar om Federer ångrar beslutet att hoppa över Paris Masters nu…

Och undrar hur världstrean Andy Murray hanterar det här. Det ligger väldigt nära till hands att tro att han lägger i ytterligare en växel för att bärga sin första Masters-titel i år och på så vis upprätthålla toppkvartettens totala dominans över 1000-turneringarna.

Med tanke på att både knepiga Marin Cilic (förlust mot Jerzy Janowicz) och nu även rivalen Djokovic är undanröjda höjs hans chanser att vinna, som redan innan var goda, markant.

Inte sedan Robin Söderling vann just Paris Masters 2010, efter finalseger över Gaël Monfils, har en spelare utanför topp 4 (Federer, Djokovic, Murray, Rafael Nadal) vunnit en Master. Dessa fyra spelare har alltså bärgat de 17(!) senaste tusingarna. Backar man bandet ännu längre bak är det endast fyra av de senaste 35 som bärgats av någon annan än Federer, Djokovic, Murray och Nadal (dessa fyra är Nikolaj Davydenko i Shanghai 2009, Ivan Ljubicic i Indian Wells 2010, Andy Roddick i Miami 2010 och Söderling i Paris 2010).

Kanske blir 2012 året då en lägre rankad spelare, inspirerad av Sam Querreys enorma bedrift, kliver fram och sätter Big Four i ordentlig gungning?

Favoritskapet vilar nu tungt på Murray. Personligen hoppas jag att han pallar trycket – även om jag inte skulle bli förvånad om ännu en dunderskräll lurar i någons bakficka. Paris Masters är trots allt något av en skrällarnas turnering.

Och det finns en hel del spelare utanför topp 4 som har potential att gå hela vägen: Juan Martín del Potro, Tomás Berdych (titulant 2005), David Ferrer, Jo-Wilfried Tsonga (titulant 2008) och Kei Nishikori för att nämna några.

Detta är i sanning spännande tider, mina vänner.

Roger Federer har alltså valt att stå över Paris Masters, vilket jag förutspådde redan i september.

Detta innebär inte bara att han förlorar positionen som världsetta, eftersom han den 5 november tappar sina poäng från Basel, Paris och World Tour Masters 2011 – det betyder även att han inte heller har chansen att avsluta året som världsetta. Det kommer i stället Novak Djokovic att göra, för andra året i rad.

Federers beslut innebär så klart också att Djokovic och Andy Murray ensamma får bära favoritskapet.

Låt oss ta en lite närmare titt på lottningen:

FÖRSTA SEKTIONEN

Victor Hanescu fick ta Roger Federers plats i egenskap av lucky loser. Åker förmodligen ut redan i sin första match, mot Gilles Simon (som slog Marcos Baghdatis i raka set tidigare i dag). Sett till både formkurva och kapacitet borde rimligtvis Stockholm Open-vinnaren Tomás Berdych slugga sig vidare till semifinal. Uppstickare? Tja, Kei Nishikori bör inte underskattas, men frågetecken råder kring Japanettan i och med den skada han ådrog sig under Japan Open. I övrigt finns här inga spelare som borde ställa till några större bekymmer för världssexan. Matchen mellan Richard Gasquet och Kevin Anderson kan bli intressant. Anderson har varit i hyfsat bra form på sistone, likaså Gasquet – och fransmannen krigar som bekant om en plats i World Tour Finals (oddsen talar dock emot honom, med tanke på den tuffa lottningen – han lär inte ta sig förbi Berdych).

Han går vidare till semifinal: Tomás Berdych.
Skrällvarning: Kei Nishikori.
Bubblare: Richard Gasquet, Gilles Simon.

ANDRA SEKTIONEN

Murray på samma halva som Berdych – kan bli en intressant repris av US Open-semifinalen. Den gången stördes dock den hårdservande tjecken med det ovanligt höga uppkastet av skoningslösa kastvindar, så den här eventuella semifinalen har potential att bli betydligt jämnare och mer dramatisk. Murray har dock fått en ganska tuff lottning till semin. Trots att Murray har överlägsna 7-1 i inbördes möten med Marin Cilic är kroaten en spelare som världstrean har svårt för. Även en formstark Alexandr Dolgopolov eller en Janko Tipsarevic på humör kan ställa till besvär för skotten, men det är ändå strider han borde gå vinnande ur. Cilic blir förmodligen den stora utmaningen, om han nu inte åker ut redan i öppningsmatchen mot skrällspelaren Jerzy Janowicz eller är skadad/omotiverad/ur form mot Murray. Chansen finns även att Murray får möta Juan Mónaco i en eventuell kvartsfinal, men det bör noteras att

Han går vidare till semifinal: Andy Murray.
Skrällvarning: Marin Cilic.
Bubblare: Janko Tipsarevic, Juan Mónaco.

TREDJE SEKTIONEN

Den näst mest intressanta sektionen. Tredjeseedade (i Federers frånvaro) David Ferrer är i bra form och bärgade i går sin sjätte titel för säsongen – lika många som Federer. Har dock aldrig tidigare tagit sig förbi kvartsfinalen. Blir det semidebut i år? Möjligen. Jo-Wilfried Tsonga är den som delar på favoritskapet i den här sektionen, och han bröt sin öppningsmatch i Valencia på grund av skada förra veckan. Han brukar dock alltid leverera inför sin hemmapublik och har faktiskt en finalplats från förra året (förlust mot Federer) att försvara. Nicolás Almagro och Stanislas Wawrinka kan ställa till problem för Ferrer/Tsonga på vägen, trots att Almagro i princip är helt avsågad från slutspelsracet och därför kanske inte så motiverad som krävs för att fälla en topp 10-spelare i en Master. Att Denis Istomin föll mot Carlos Berlocq, som hade snudd på förödmjukande 7-18 i matchfacit på sina senaste 25 matcher, i första omgången är för övrigt ett kvitto på Istomins katastrofalt risiga form. Känns helt vansinnigt att han spelade åttondelsfinal i Wimbledon för bara några månader sedan…

Han går vidare till semifinal: David Ferrer.
Skrällvarning: Stanislas Wawrinka.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.

FJÄRDE SEKTIONEN

Juan Martín del Potro är i superform, har tio raka segrar och gav styrkebesked i Basel där han bärgade titeln efter seger över sin nemesis Roger Federer. Mammutservarna John Isner och Milos Raonic har visserligen inte visat några formtoppar på sistone, men är alltid farliga på hardcourt inomhus. Raonic kan ställa till besvär mot favoriten Djokovic i en eventuell åttondelsfinal och Isner kan störa del Potro. De två matcherna har potential att bli riktigt sevärda, men helst av allt hoppas jag på en kvartsfinal mellan del Potro och Djokovic. En match som argentinaren faktiskt har chans att vinna, trots att Djokovic får ses som favorit.

Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Juan Martín del Potro.
Bubblare: Milos Raonic, John Isner.

SEMIFINALERNA: Murray slår Berdych, Djokovic slår Ferrer.
FINALEN: Djokovic slår Murray.

Ska man slänga in några brasklappar är det väl att Tsonga mycket väl kan ta sig till semifinal, buren av sin energiska hemmapublik, och väl där har han tveklöst kapacitet att bjuda Djokovic på en ordentlig kamp. Och finaler mellan Djokovic och Murray har på sistone visat sig vara ordentligt svårtippade, så den känns som en öppen historia.

David Ferrers fantastiska år fortsätter.

Inför hemmafansen i Valencia bärgade världsfemman säsongens sjätte titel – lika många som världsettan Roger Federer.

Ferrer gick ut starkt i finalen mot Alexandr Dolgopolov, fixade två servegenombrott och tog ledningen i matchen med 6-1.

I andra set lade Dolgopolov i en högre växel, fixade en trygg 3-0-ledning och kvitterade via 6-3 på en halvtimme.

Vid ställning 3-3 i avgörande set hämtade Ferrer upp ett underläge på 15-40 i egen serve. I stället var det spanjoren som bröt Dolgopolov vid ställning 5-4 och noterade i och med det sin 67:e seger i år (har 67-14 i matchfacit).

Det är tredje gången David Ferrer vinner Valencia Open. Han vann sin första titel 2008 (finalseger över Nicolás Almagro) och den andra 2010 (finalseger över Marcel Granollers).

David Ferrer har redan vunnit fem titlar i år – lika många som världstvåan Novak Djokovic.

Nu siktar världsfemman på säsongens sjätte buckla (tangerar i så fall Roger Federer, förutsatt att han inte vinner morgondagens Basel-final mot Juan Martín del Potro) och karriärens tredje i Valencia.

Detta efter att ha kämpat ner turneringens gubben-i-lådan Ivan Dodig i tre set: 6-4, 6-7(5), 6-1.

Ferrer vann Valencia Open 2008 och 2010. Han var dessutom i final 2005 (förlust mot Igor Andreev).

I morgondagens final möter han 21-rankade framtidslöftet Alexandr Dolgopolov, som enkelt avväpnade forne världsåttan Jürgen Melzer i sin semifinal: 6-4, 6-2.

Dolgopolov förvaltade sina samtliga fyra breakbollar och knöt ihop säcken på en timme och 14 minuter. 23-åringen har bara blivit bruten i ett av totalt 37 servegame den här veckan. Inte illa.

Han är nu klar för sin femte ATP-final i karriären (två titlar och två förluster hittills). Han vann sin senaste titel i Washington i somras (seger över Tommy Haas) och var runner-up i Brisbane i början av säsongen (förlust mot Andy Murray).

Ferrer givetvis knapp favorit, men givet hur stark Dolgopolov sett ut under veckan kan det här bli en riktigt spännande final.

Varken Novak Djokovic eller Jo-Wilfried Tsonga fick det enkelt för sig i sina öppningsmatcher i China Open.

Toppseedade Djokovic darrade på manchetten i andra set i sin första match sedan US Open-finalförlusten, men kunde slutligen slå 123-rankade kvalspelaren Michael Berrer: 6-1, 6-7(3), 6-2.

– I första set kände jag att jag kunde returnera många servar, vilket jag gjorde, och spelade ett väldigt bra set. Sen hade jag några breakbollar i andra sets första game. Han fortsatte med några tunga servar. Det var då jag tror att han ändrade taktiken och sitt servande. Han började mixa upp det lite mer och jag hade svårt att läsa det. Jag gjorde små justeringar i returnerandet, kom närmare linjen, och det lönade sig, säger Djokovic efter segern.

Världstvåan är således fortfarande obesegrad i turneringen – han har vunnit båda gånger han ställt upp (2009 mot Marin Cilic och 2010 mot David Ferrer).

Tredjeseedade Tsonga tappade första set mot formsvaga Denis Istomin, men kunde bland annat med hjälp av sina 14 servess kriga sig förbi 45-rankade uzbekistaniern: 4-6, 6-1, 7-6(3).

* * *

Andraseedade David Ferrer låg under med 5-4 i första set mot 65-rankade Yen-Hsun Lu när han tvingades avbryta matchen på grund av sjukdom.

* * *

Feliciano Lopez slog framtidslöftet Ryan Harrison i tre set: 7-6(3), 5-7, 7-2. Sjunde förlusten på nio matcher för 20-årige amerikanen, som nu har totalt 23-23 i matchfacit i år.

* * *

På damsidan besegrade hemmafavoriten Li Na ryska Nadia Petrova, som vann titeln i Tokyo förra veckan, enkelt: 6-1, 6-2. Marion Bartoli slog japanska kvalspelaren Ayumi Morita (6-4, 6-3) och forna världsettan Jelena Jankovic krossade rumänskan Monica Niculescu (6-2, 6-1).

Svenska Sofia Arvidsson fick tyvärr respass redan i första omgången, mot Sorana Cirstea: 6-2, 6-3.

* * *

I Japan Open besegrade US Open-vinnaren Andy Murray mammutservaren Ivo Karlovic i raka set: 7-6(7), 6-4.

Murray skulle egentligen ha mött Gaël Monfils, men när han var tvungen att ställa in matchen på grund av den knäskada som höll honom borta från touren i flera månader fick i stället Karlovic i egenskap av lucky loser stå för motståndet.

* * *

Dagens skräll stod onekligen 66-rankade japanen Tatsuma Ito för. Wild card-spelaren noterade nämligen sin största seger i karriären genom att besegra världstolvan Nicolás Almagro i raka set: 7-6(4), 7-6(5).

Matchen bjöd endast på ett servegenombrott för vardera spelare. Ito slog 14 servess och vann blott nio poäng mer totalt än femteseedade spanjoren.

– Almagro har fantastiska grundslag och det är nästan som att slå mot en vägg. Men av någon anledning lyckades jag oskadliggöra dem i dag och jag fick bättre självförtroende ju längre matchen led. Jag kände ingen press alls av att spela inför min hemmapublik. Min familj vad här och jag fick hjälp från dem och från publiken som hejade fram mig. I dag var hemmaarenan bäst, säger han till den lokala pressen.

Förlusten lär svida för Almagro, som nu försämrar sina chanser att kvalificera sig till World Tour Finals i november. 66-rankade Ito är dessutom den lägst rankade spelaren som Almagro förlorat mot den här säsongen.

* * *

Mammutservaren Milos Raonic bärgade en komfortabel tvåsetsseger över veteranen Radek Stepanek. 6-4, 6-4 blev segersiffrorna.

* * *

23-årige Martin Klizan, som gjort kometkarriär den här säsongen med åttondelsfinal i US Open som absoluta höjdpunkt hittills, kunde inte hålla segersviten efter titeln karriärens första titel (i Sankt Petersburg) vid liv. 34-rankade slovaken föll i raka set mot 143-rankade 31-åringen Marco Chiudinelli: 7-6(3), 6-2.

* * *

Åttondeseedade hemmafavoriten Kei Nishikori darrade i sin öppningsmatch men tog sig till sist vidare i tre set efter 4-6, 6-2, 6-3 mot 55-rankade landsmannen Go Soeda.

* * *

Samtliga resultat:

Okej, vi börjar med Bangkok.

Milos Raonic förlorade alltså sin kvartsfinal mot Jarkko Nieminen.

Jarkko Nieminen!

Vad ända in i…

Har ju ingenting emot Nieminen, tvärtom. Han lever visserligen i mångt och mycket på gamla meriter och svarar ibland för helt eländiga insatser ute på touren, men verkar dels vara en sympatisk person och är i regel underhållande att titta på.

Att han kan slå kanadensiske talangen Milos Raonic, låt det vara i en 250-turnering, däremot – det övergår mitt förstånd. Dessutom i raka set: 6-3, 7-6(3). Inte bra, Milos. Inte bra alls.

* * *

I övrigt: Richard Gasquet slog Bernard Tomic i kvarten (7-6, 6-4) och ovan nämnde Nieminen i semin (3-6, 7-5, 6-2). Är alltså klar för sin tredje final i år. Han har redan förlorat de två han hittills spelat (Estoril, Toronto). Frågan är om han kan stå emot Gilles Simon, som slog ut Gaël Monfils i kvarten (6-4, 6-1) och, något överraskande, Janko Tipsarevic i semin (6-4, 6-4).

* * *

Juan Mónaco är klar för final i Kuala Lumpur efter semifinalseger över Kei Nishikori. Är inte alls förvånad, trots att jag inför turneringen trodde att titeln skulle stå mellan David Ferrer och Nishikori.

Nishikori övertygade inte minsta lilla i kvarten mot Nikolaj Davydenko i går, där Davydenko kastade in handduken på grund av en muskelskada i vänster ben efter första set (6-4 till Nishikori). Trots att skadan plågade honom i stort sett genom hela setet lyckades 17-rankade japanen sällan utnyttja de svagheter skadan gav upphov till. Han servade klent, gjorde flera enkla misstag och såg ganska trött och omotiverad ut.

Samtidigt kämpade Davydenko på riktigt bra, tro det eller ej. Forne världstrean har som bekant vid flera tillfällen varnats av huvuddomaren under pågående match för att han inte gjort sitt bästa och har också varit inblandad i utredningar kring läggmatcher.

Nåväl.

Torsk för Nishikori i semin mot Mónaco, alltså: 6-2, 2-6, 7-6(4).

I finalen möter argentinske världselvan veteranen Julien Benneteau, som skrällbesegrade toppseedade David Ferrer: 6-4, 6-1.

* * *

Alla resultat:

Det händer en del på andra sidan jordklotet.

I Bangkok är sju av turneringens åtta seedade spelare klara för kvartsfinal. Den enda som fallit bort på vägen är sjätteseedade Viktor Troicki, som torskade mot Gaël Monfils (7-5, 7-5). Inget konstigt alls med tanke på att Monfils, sin långa skadefrånvaro till trots, är en ofantligt mycket bättre spelare än Troicki.

* * *

Omgångens nagelbitare var tveklöst matchen mellan andraseedade Richard Gasquet och 21-årige talangen Grigor Dimitrov. Dimitrov hade en till synes ointaglig 7-5, 5-2-ledning och gick för solklar seger när den stora upphämtningen inleddes. Ett avgörande set senare stod i stället Gasquet som vinnare: 5-7, 7-5, 6-4.

En förlust som lär svida riktigt ordentligt för haussade Dimitrov, som fortfarande väntar på sitt stora genombrott. Det är ju inte under några som helst omständigheter godkänt att tappa en så stor ledning. Han är fortfarande ganska långt ifrån att bli ”den nye Federer”, som många kallat honom.

* * *

Milos Raonic vann mammutmötet med Ivo Karlovic: 7-6(3), 6-4. Alltid lika glädjande att se Raonic leverera. Vore oerhört kul om han kunde samla ihop tillräckligt många poäng för att slå sig in på topp-10 före årets slut.

* * *

Donald Youngs förmodade lycka efter segern i matchen mot Yen-Hsun Lu blev inte långvarig. Ny förlust direkt i nästa omgång, mot 23-rankade Fernando Verdasco: 7-5, 6-4.

* * *

I Kuala Lumpur stod Alejandro Falla (som fick Roger Federer att darra i öppningsmatchen i London-OS) för dagens stora skräll: seger över fjärdeseedade Alexandr Dolgopolov (6-3, 3-6, 6-3).

Dock inte särskilt överraskande. Dolgopolov har verkligen inte imponerat efter titeln i Washington i somras.

* * *

David Ferrer fick en drömstart. Slog Alex Bogomolov enkelt i sin öppningsmatch: 6-4, 6-2. En seger som innebär att toppseedade världsfemman är klar för kvartsfinal, eftersom turneringen har 28-lottningar (de fyra toppseedade spelarna får en ”bye” i första omgången och spelar således sina öppningsmatcher i åttondelsfinalerna).

I kvartsfinalen möter han Igor Sijsling, som slog ut Feliciano Lopez: 7-6(0), 7-6(2). Lite av en gåta hur Lopez kunde skaka Andy Murray i tredje omgången i US Open, faktiskt. Lopez är ju en i grunden bra spelare, särskilt på gräs och hardcourt, men i år har han många gånger varit snudd på bedrövlig. Blandat och gett, helt enkelt.

* * *

Även andraseedade Juan Mónaco och tredjeseedade Kei Nishikori vidare, efter segrar över 151-rankade Jimmy Wang (6-4, 7-5) respektive 48-rankade Albert Ramos (6-7, 6-2, 6-1).

Nishikori har den klart svåraste lottningen av de båda då han i kvartsfinalen möter Nikolaj Davydenko, som slog ut formsvage Denis Istomin, medan Mónaco möter 122-rankade kanadensaren Vasek Pospisil. Tycker ändå att Nishikori borde greja det och säkra en plats i semin, förmodligen mot Mónaco, och därefter en finalplats.

* * *

Alla dagens resultat:

USA:s egen comeback kid Brian Baker inledde sommaren på bästa tänkbara sätt – final i Nice (förlust mot Nicolás Almagro), sin första Grand Slam-seger på sex år i Franska öppna och en sensationell resa i Wimbledon som tog honom hela vägen till åttondelsfinal (där det blev förlust mot Philipp Kohlschreiber).

Därefter, när underlaget skiftade från gräsgrönt till hardcourt-blått, har det gått betydligt trögare.

• Förlust i första omgången i Atlanta, Los Angeles och Washington.
• Förlust i första omgången i Challenger-turneringen i Aptos.
• Revansch mot Kohlschreiber i Cincinnati, men därefter förlust i andra omgången.
• Respass i andra omgången i US Open.

I Kuala Lumpur visade Baker i dag prov på fortsatt formsvacka: 3-6, 6-7(4) mot 238-rankade Michael Yani – som bärgade säsongens första ATP-seger (fjärde totalt i karriären).

Brian Baker har nu 10-9 i matchfacit så här långt i år, och ligger på plats 60 på världsrankningen – hans bästa placering i karriären, trots allt.

* * *

Trodde på förhand att Malaysian Open i Kuala Lumpur skulle vara plågsamt däst och avslagen, men intresset börjar så sakteligen stiga. Kan möjligtvis bero på att US Open-baksmällan avtagit i styrka och peppen inför de återstående Masters-turneringarna (och slutspelet!) byggs upp.

Hur som helst.

På papperet borde den här turneringen stå mellan någon av de fyra toppseedade spelarna: David Ferrer, Juan Mónaco, Kei Nishikori och Alexandr Dolgopolov.

Men som vi alla vet händer det mer ofta än sällan att någon av de toppseedade spelarna trillar av på vägen i sådana här turneringar. Sett till nuvarande form ligger Mónaco och Dolgopolov risigt till:

• Efter titeln i Washington har Dolgopolov tillryggalagt en förhållandevis svag höstinledning med 4-4 i matchfacit. Utmanövrerade Marcos Baghdatis enkelt i andra omgången av US Open men föll sedan platt mot Stanislas Wawrinka. Övertygade inte heller i Winston-Salem dessförinnan, där det blev förlust mot Sam Querrey i kvartsfinalen.

• Mónaco har fyra raka förluster (inklusive Davis Cup på favoritunderlaget grus) och 2-5 i matchfacit sedan titeln i Hamburg (på grus) i juli. Trivs inte överdrivet bra på hardcourt och lär få svårt att avsluta året lika starkt som han inledde säsongen.

Så, vad sägs om en final mellan formstarka Ferrer och Nishikori då? Tja, varför inte. Nishikori har visserligen inte övertygat på hardcourt han heller, men har sett betydligt bättre ut än Mónaco som är på samma halva.

* * *

Alla dagens resultat:

Fick en fråga under min liverapportering av US Open-finalen natten till i går: ”Vem tycker du har bäst fysik av spelarna på ATP-touren?”

Så här ser min topp tre-lista ut:

1. Rafael Nadal
2. David Ferrer
3. Andy Murray

Personligen tycker jag inte att det råder någon som helst tvekan om de två förstnämnda, men vissa reagerade på mitt val av Murray på tredjeplatsen.

Låt mig förklara.

Det imponerande med Nadal är att han trots sin muskulösa fysik inte bara orkar springa vad som känns som flera mil under en match – han orkar dessutom få fart på bollen tre-fyra timmar in i en krävande femsetare. David Ferrer har varken Nadals kroppshydda eller tunga grundspel. Hans uthållighet är givetvis oerhört imponerande (därav andraplatsen), men hans spelstil är inte lika krävande. Dock kan han som ingen annan nöta i boll efter boll, match efter match.

Andy Murray är något av ett mellanting. Han springer oftast betydligt mer – och snabbare – än sina motståndare (naturligtvis beroende på vem han möter), men har likväl orken att leverera tunga förstaservar och dödande grundslag. Det visade han inte minst mot Novak Djokovic natten till i går, när han servade snudd på felfritt i avgörande set medan Djokovic fick tidernas gummiarm.

Hör inte Djokovic hemma på den här listan då?

Jo – men inte riktigt topp tre, tycker jag.

Djokovic har under de senaste två åren jobbat upp en grym fysik och gått från att vara något av en vekling som kastade in handduken på grund av utmattning titt som tätt, till en äkta fighter med både fysisk och psykisk uthållighet.

Världstvåans fysik är dock mycket mer explosiv än Nadals, Ferrers och Murrays. Det har hänt fler än en gång att han efter en särdeles lång och krävande bollduell förlorat återstående poäng i gamet för att han inte hunnit återhämta sig. Han har helt enkelt inte samma snabba återhämtningsförmåga som exempelvis Nadal. Djokovics spel bygger dessutom väldigt mycket på att han kontrollerar spelet, och påverkas således mer när han tvingas försvara sig mycket eller pressas till långa bolldueller.

Ges han dock tid till den där välbehövliga återhämtningen kan han spela femsetare efter femsetare utan att se överdrivet sliten ut – vilket han inte minst visade i årets Australiska öppna, där han vann finalen mot Nadal i fem set efter att ha kuvat Murray i en dramatisk femsetare i semifinalen.

Givet allt detta skulle jag vilja påstå att det är hyfsat jämnt skägg mellan Djokovic och Murray, med liten fördel Murray.

Well, så tycker jag. Vad tycker ni?

Efter det där första bonussetet, som knappt kan räknas eftersom det i princip avgjordes under helt vansinnigt svåra förhållandet i går kväll, var det inget snack om saken.

David Ferrer krigade visserligen sin vana trogen på bra och lyckades till och med trötta ut Novak Djokovic mellan varven, men den här semifinalen blev aldrig ens lite spännande.

Efter att Ferrer servat hem det där bonussetet, 6-2, lade världstvåan i den där superväxeln nästan bara han har och ångade på genom resten av matchen. 6-1 i andra set blev 6-4 i tredje, efter att Djokovic slokat en aning och tappat break vid ställning 2-0. Han samlade dock ihop sig snabbt, började spela lite smartare och gick inte för fullt i varenda slag.

Ferrer fortsatte kriga på, med sin vid det här laget välkända taktik – agera mänskligt bollplank, typ.

I och med sin enorma fitness och kämpaglöd är han en oerhört jobbig spelare att möta, vilket vi fick se i dag. Djokovic försökte flera gånger, särskilt i tredje set, gå fram på nät för att döda bollen snabbt, men det är oerhört svårt, ja snudd på omöjligt, att bärga enkla poäng mot Ferrer – man måste kämpa för varenda pinne, helt enkelt.

Vilket Djokovic gjorde, och i slutänden var serben helt enkelt numret för stor för världsfemman. Efter svagt servande från Ferrer kunde Djokovic enkelt slugga sig vidare till sin fjärde US Open-final med 6-2 i fjärde set.

Att han lyckades tvinga fram så många oprovocerade misstag från en så stabil bollare som David Ferrer (39, mot Djokovics 31 – de flesta för serben kom dock i det blåsiga första setet) är ännu ett kvitto på världstvåans grymma form och dominans.

I morgon möter Nole världsfyran Andy Murray i deras totalt 15:e sammandrabbning (andra Grand Slam-finalen dem emellan). Så vad sägs om att titta lite närmare på det mötet? Ja, det gör vi.

FEM SAKER SOM TALAR FÖR DJOKOVIC:

1. Erfarenheten. Finalen i morgon blir Djokovics nionde i karriären – han har vunnit fem (Australiska öppna 2008, 2011 och 2012, Wimbledon 2011, US Open 2011), och förlorat tre (US Open 2007 och 2010, Franska öppna 2012). Murray har spelat fyra finaler (US Open 2008, Australiska öppna 2010 och 2011, Wimbledon 2012) och förlorat samtliga.

2. Formen. Att en formsvacka skulle komma efter den magiska säsongen 2011 var inte det minsta oväntat. Och trots att han inte varit i närheten av fjolåret har han likväl vunnit en Grand Slam, förlorat en GS-final och varit i semifinal i både Wimbledon och London-OS. I årets upplaga av US Open har han inte tappat ett enda set, om vi räknar bort Ferrers bonusset i semin.

3. Revanschlusten. Han föll mot Roger Federer i Wimbledon-semin, mot Murray i OS-semin (dessutom i raka set). Hämnden är som bekant ljuv – och en mäktig drivkraft för Djokovic.

4. Psyket. När Djokovic är i så här bra form är han svårslagen. Särskilt i och med att formen ger honom självförtroende, och självförtroendet ger honom mental styrka. Den mentala styrkan i sin tur, ja den ger honom många viktiga poäng i avgörande lägen.

5. Bredden. Djokovic är en av tourens bästa returnerare. Han har dessutom världens tveklöst bästa backhand, en blytung forehand, stabil serve, snabbhet, uthållighet och ett grymt spelsinne. Extremt viktiga vapen i en Grand Slam-final, alltså. Den enda tydliga svagheten är volleyspelet, men det är ändå inte en fundamental del av hans framgångsrecept och ingenting Djokovic står och faller med i en GS-final.

FEM SAKER SOM TALAR FÖR MURRAY:

1. Självförtroendet. Murray förlorade visserligen Wimbledon-finalen mot Federer, men han gjorde det med flaggan i topp och vann sitt första set i en Grand Slam-final på kuppen. Dessutom lät han sig inte nedslås av förlusten utan fick omgående revansch några veckor senare på samma arena, då han chockslog Federer i OS-finalen. Han svajade i inledningen av US Open, men har plockat fram sitt allra bästa spel när det gällt som mest (mot Milos Raonic i åttondelen, Marin Cilic i kvarten och Tomás Berdych i semin). Världsfyran fullkomligt lyser av självförtroende.

2. Variationen. Även Murray är en av tourens absolut bästa returnerare. Skulle faktiskt vilja påstå att det är jämnt skägg mellan honom och Djokovic. Han har i sina bästa stunder en närmast ogenomtränglig försvarsmur, men besitter även kraftfulla offensiva vapen och har tourens kanske giftigaste slice. Han har få uppenbara svagheter och är en mästare på att justera och anpassa sitt spel efter situationen.

3. Femte gången gillt? Murray har spelat fyra Grand Slam-finaler (US Open 2008, Australiska öppna 2010 och 2011, Wimbledon 2012) och bara lyckats plocka ett set. Men han har inte gett upp och är nu framme i sin andra raka och karriärens totalt femte Slam-final. Efter OS-guldet är han definitivt redo att bärga sin första riktigt stora titel.

4. Den extra vilodagen. Murray hann spela klart sin semifinal mot Tomás Berdych i går och slog tjecken i fyra set. Eftersom semin mellan Djokovic och Ferrer avslutades först i dag innebär det att Murray får nästan en hel dags extra vila. Om Djokovic tvingats till fem set av duracellkaninen Ferrer hade det kunnat bli direkt avgörande för finalens utgång, men så illa blev det ju inte. Icke desto mindre är de där extra timmarna av förberedelse dyrbara för Murray.

5. Lottningen. Djokovic hade en enkel resa till semifinalen, där han – efter att matchen skjutits upp och avgjorts under bättre väderförhållanden – inte inte heller direkt sattes på prov. Murray å sin sida har mött flera knepiga spelare, däribland Feliciano López, Milos Raonic, Marin Cilic och Tomás Berdych – och klarat prövningarna med bravur. Det ger välbehövlig vind i seglen för Murray, som gör att Djokovic inte känns som en övermänsklig motståndare.

Finns så klart andra saker som talar för och emot respektive spelare. De mest betydelsefulla aspekterna ger Djokovic visst övertag, som

• statistiken (Nole leder med 8-6 i inbördes möten 2-2 i år),
• underlaget (Nole får maximal utdelning vad gäller det det mesta rent spelmässigt på US Opens snabba hardcourt),
• publiken (Nole har visserligen, av någon outgrundlig anledning, ofta svårt att få publiken helhjärtat på sin sida på Flushing Meadows, men han eggas bara av engagemanget – oavsett vem som är publikfavoriten).

Just nu, strax efter Djokovics övertygande seger mot David Ferrer, är det svårt att se hur Andy Murray ska kunna stå i vägen i hans jakt på karriärens sjätte Grand Slam-titel.

Vi får se hur det känns i morgon. Enligt US Opens officiella hemsida inleds matchen runt 16.00 lokal tid (22.00 svensk tid). Jag kommer att rapportera live för Aftonbladet under matchen. Hoppas ni hänger med då!