David Ferrer har gjort sin livs turnering i Franska öppna och jobbat upp en fantastisk form inför semifinalen.

Men vad hjälper det när man möter en osannolikt bra Rafael Nadal?

Ferrer inledde matchen i rasande fart och utmanade gruskungen med aggressiv offensiv. Efter ett par jämna game ryckte sedan Nadal ifrån – och efter regnuppehållet i andra set dansade han hem matchen förvånansvärt enkelt.

Setsiffrorna 6-2, 6-2, 6-1 är inte så mycket ett bevis på Ferrers svagheter som ett kvitto på Nadals närmast omänskliga form.

Vem ska stoppa honom? Djokovic? Federer? Det återstår att se.

Men efter den här matchen känns finalen nästan helt avgjord på förhand: Det blir i Franska öppna anno 2012 som Björn Borg tvingas kyssa sitt titelrekord farväl.

David Ferrer fortsatte med högt tempo och offensivt spel i andra set, men det märks tydligt att världssexan tvingas spela på ett sätt som han inte är bekväm med.

Rafael Nadal å sin sida försvarar sig riktigt bra och har hittills enkelt utmanövrerat Ferrer, som inte riktigt hittat matchrytmen.

Det blev nästan skrattretande när Nadal var nära att vinna en poäng sittande (Ferrer räddade dock stoppbollen) – inte för att Ferrer såg bortkommen ut, utan för att Nadal är så ruggigt stark.

6-2 är ett helt rättvist resultat efter regnuppehållet. Frågan är vilka verktyg Ferrer måste plocka fram för att hålla sig kvar i den här matchen – 5-1 till Nadal i tredje set nu.

Tröjbytet hjälpte uppenbarligen inte…

David Ferrer inledde som väntat semifinalen aggressivt och betydligt mer anfallsinriktat än sin kombattant. Nadal såg ut att luta sig tillbaka en aning och valde ofta att inte utmana Ferrer när han klev upp i banan.

Ferrer servade hem första game blankt och pressade sedan Nadal i världstvåans två första servegame – men vid ställning 2-2 stod Nadal för matchens första servegenombrott och sprang sedan enkelt hem första set med 6-2.

Nu är frågan om tröjbytet kan rädda en hårt kämpande Ferrer i första semifinalen någonsin på Roland Garros…

Två stekheta semifinaler – mitt under brinnande fotbolls-EM (eller i alla fall upptakten av den).

Franska öppna anno 2012 lider mot sitt slut. På söndag ska en vinnare koras och ett rekord kanske pulvriseras.

Men först ska turneringens fyra bästa spelare göra upp om platserna i den där historiska finalen.

√ Rafael Nadal (1) – David Ferrer (6)
Det mesta om gruskungen Nadals superform på Roland Garros i år har redan sagts. ”Doldisen” Ferrer har inte bara fått en bråkdel av rampluset och ångat på i skymundan, som så många gånger förr. Faktum är att världssexan, som är känd för att vara okänd och för att alltid stå i landsmannen Nadals skugga, imponerat ordentligt i Paris i år – bara ett tappat set så här långt (mot Andy Murray i kvartsfinalen) och idel överlägsna segrar. Mot en Nadal i så bra form ser jag dock ingen anledning att tro att Ferrer ska kunna skrälla: 12 raka förluster på grus mot landsmannen talar sitt tydliga språk. Senaste vinsten på grus kom i Stuttgart 2004 – alltså åtta år sedan. Finalen mellan de båda i Barcelona var förvisso jämn sett till settsiffrorna (7-6, 7-5), men det kändes aldrig riktigt som att världssexan hotade världstvåan på allvar. Om Ferrer går ut lika stenhårt som Nicólas Almagro i kvarten har han en chans att ta ett set mot Nadal, men inte mer än så. Mer troligt är det i stället att han blir bortsvept i tre raka set.

√ Novak Djokovic (1) – Roger Federer (3)
Oj oj oj. En matchernas match – mitt i säsongen. Federer var som bekant den som satte stopp för Djokovics galna segertåg förra året. I Franska öppna. I semifinalen. Precis som nu. Kan han upprepa den bedriften? Otroligt svårt att svara på. Mycket svårare än jag trodde, faktiskt. Federer har inte alls varit sig själv i den här turneringen. Förra året tappade han inte ett set förrän i semifinalen mot Djokovic – i år har han bara besegrat en spelare i tre raka set (Tobias Kamke i första omgången). Han var stundtals illa ute mot lucky losern David Goffin i åttondelsfinalen, och hans resa på Roland Garros hade lika gärna kunnat ta slut redan i kvarten mot Juan Martín del Potro, som tog ledningen med 2-0 i set. Samtidigt har rivalen Djokovic också sviktat rejält under turneringens gång, och pressades hårt av både Andreas Seppi och Jo-Wilfried Tsonga i åttondels- respektive kvartsfinal. Med detta sagt borde den här prestigematchen bli en rysarnas rysare, men det kan lika gärna bli en totalkollaps för någon av spelarna. Vem det blir? Omöjligt att säga. Men jag satsar mina slantar på Djokovic, som lär vara obeskrivligt sugen på revansch för fjolårsförlusten på gruset i Paris. Federer uttryckte dessutom redan i Rom missnöje över att han ofta tvingas spela sena matcher, vilket så klart spelar in i den psykologiska biten i kväll. Jag hoppas ändå att Federer ska kunna uppbringa den kraft och motivation som krävs för att bjuda Djokovic på ordentligt motstånd – och kanske till och med fälla kolossen.

Det är ju på något vis lite synd att David Ferrer tvingas möta en omänskligt formstark Rafael Nadal i sin första semifinal på Roland Garros någonsin.

Mot Andy Murray (6-4, 6-7, 6-3, 6-2) visade han, återigen, att hårt slit lönar sig – och att inget utpräglat vapen alls ibland är det allra bästa vapnet.

Vissa toppspelare har en tendens att lita blint på att en eller ett par paradnummer (stenhård serve, sylvass slice, bombastisk backhand, furiös forehand) ska kirra biffen i ur och skur, och har grymt svårt att hitta andra lösningar när de där förmågorna går i baklås.

Fördelen för Ferrer är att han egentligen inte har någon sådan exceptionell egenskap att falla tillbaka på. Det han har är snabba fötter, uthållighet och framför allt vinnarskalle: Varje boll är en stenhård kamp, varenda seger frukten av ett envist gnetande. Det är inte särskilt glamouröst, men nog så effektivt. Och framför allt – det är beundransvärt.

Kanske hade de där snabba fötterna och vinnarskallen räckt mot en Novak Djokovic som sviktat betänkligt i Paris? Kanske hade de räckt mot en Roger Federer som sett osedvanligt otålig och barsk ut på Roland Garros?

Det kommer dock inte att räcka mot Rafael Nadal. Kanske lyckas han ta ett set, i så fall det första i turneringen mot gruskungen, i semifinalen. Kanske kommer han att dränera sin landsman på välbehövlig energi inför dennes stundande final. Men någon skräll ska vi inte vänta oss. Den hade kanske kunnat komma mot Djokovic eller Federer (även om det är föga troligt), men det får vi tyvärr aldrig veta.

* * *

Nicolás Almagro ska ha en stor fet eloge för att han lyckades stjäla hela 11 game från Nadal – mer än någon annan i turneringen så här långt.

Men särskilt spännande var det ju aldrig. Snarare väntat att Almagro skulle gå ut stenhårt och bränna allt krut redan i första set. Om han hade kunnat hålla uppe tempot så hade han säkert haft en god chans att ställa till det lite för den gode herr Nadal, men det är inte många som orkar hålla en så pass hög nivå mot en så bra spelare som ”Rafa”.

7-6, 6-2, 6-3 känns både rättvist och helt rättvist. Världstvåan sällar sig i och med segern till en diger skara Franska öppna-legendarer, som alla har 50 vinster eller mer på Roland Garros: Guillermo Vilas (56), Roger Federer (54), Ivan Lendl (53), Andre Agassi (51) och Nicola Pietrangeli (50).

HERRAR:

Nicolás Almagro (13) – √ Rafael Nadal (2)
Almagro har inte lyckats besegra den spanske megastjärnan på sju tidigare försök. Vad som talar för att han skulle lyckas den här gången, mot en Nadal om för tillfället är i sin livs form? Tja, att världstvåan ramlar och bryter båda benen, handlederna och nyckelbenet. Men fan om inte Nadal skulle vinna ändå.

√ David Ferrer (6) – Andy Murray (4)
Slitvargen Ferrer har verkligen gnuggat sig fram under radioskugga på Roland Garros i år. Har en riktigt bra grussäsong bakom sig och självförtroendet på topp, medan Murray fått kämpa hårt för att hitta formen. Tveklöst dagens mest intressanta match. Ferrer må inte ha de giftigaste vapnen i sin arsenal, men jag tror att han nöter ner Murray i fyra eller fem set. Det är på tiden att veteranen når en Grand Slam-semifinal igen (sist var i Australiska öppna 2011 efter en sensationell kvartsfinalseger över Nadal, och dessförinnan US Open 2007) – och var passar väl det bättre än på favoritunderlaget i Paris?

DAMER:

Kaia Kanepi (25) – √ Maria Sjarapova (2)
Sjarapova behöver ”bara” gå till final för att återerövra tronen som världsetta. Hon har haft några ups and downs här i Paris, men överlag sett tillräckligt stark ut för att gå hela vägen – vilket jag också tror att hon gör.

Jaroslava Sjvedova (142) – √ Petra Kvitová (4)
Svårtippat. Kvitová är självklart den givna favoriten, men Sjvedova har inte gått av för hackor i den här turneringen. Tror ändå att fjolårets Wimbledon-vinnare ror det här i land.

Rafael Nadal går fram som en ångvält i Paris. Mot Juan Mónaco låg världstvåan under med 2-1 i första set – men vann sedan följande 17(!) game: 6-2, 6-0, 6-0.

Snacka om att pricka in formtoppen när det behövs som bäst. Frågan är om inte mallorcanen är starkare än han var 2008, då han för första gången gick igenom hela turneringen utan att tappa ett set (upprepade den bedriften 2010). Nadal har bara tappat 19 game på fyra matcher så här långt (som mest åtta i en och samma match, mot Eduardo Schwank). Fenomenalt.

Ja, frågan är om inte Nadal anno 2012 är starkare än någonsin. Kommer vi att få bevittna en lika omänskligt dominant grusspelare under vår livstid? Ytterst tveksamt.

I kvartsfinalen möter han Nicolás Almagro, som tog en övertygande skalp mot världsåttan Janko Tipsarevic: 6-4, 6-4, 6-4.

Almagro pressade Nadal ordentligt sist de möttes på Roland Garros, 2010 (även då i kvartsfinal: 7-6, 7-6, 6-2 till Nadal). Almagro har dock aldrig lyckats besegra världstvåan på sju försök – och lär definitivt inte lyckas med det i Paris i år.

* * *

Avbrottet gynnade tveklöst Juan Martín del Potro i mötet mot Tomás Berdych – men desto mer rättvis blev således också hans seger: 7-6, 1-6, 6-3, 7-6. Synd på ett sprucket tips, men kan inte sticka under stol med att jag mycket hellre ser en högoktanig thriller mellan argentinaren och världstrean Roger Federer i kvartsfinalen, som vi nu kommer att bjudas på, än en förhållandevis avslagen tillställning mellan ”Fed” och Berdych (som har en tendens att krampa mot tyngre motståndare).

* * *

Andy Murray, alltså. Skotten upphör aldrig att förvåna. Sprang som en yr höna i första set men svarade sedan för en briljant upphämtning mot Richard Gasquet, som inte lyckades ta tillvara på publikens massiva stöd: 1-6, 6-4, 6-1, 6-2.

Kan Murray ta sig till en ny semifinal på Roland Garros?

Tveksamt. Särskilt med tanke på att han i kvartsfinalen möter en supertänd David Ferrer, som fullkomligt blåste landsmannen Marcel Granollers av banan: 6-3, 6-2, 6-0.

Vågar dock utlova en otroligt intressant kvartsfinal mellan världsfyran och världssexan.

* * *

Tsonga fick som bekant revansch på Wawrinka efter fjolårets magplask: 6-4, 7-6, 3-6, 3-6, 6-4. Möter Novak Djokovic i kvartsfinalen. Trist för hemmafansen…

* * *

Oj, oj, oj. Hur fel ute får man lov att vara egentligen? 50 procent rätt på damsidan är givetvis under all kritik.

• Maria Sjarapova gjorde vad hon gör bäst – slå förbaskat hårt och hoppas på det bästa. En busenkel och förvånansvärt framgångsrik antistrategi. 6-4, 6-7, 6-2 mot Klara Zakopolova var kanske inte helt övertygande, särskilt inte när hon tappade huvudet och började skälla på domaren i andra set, men precis tillräckligt bra för att komma undan utan skrämselhicka.

• Petra Kvitova var ruggigt effektiv mot Varvara Lepsjenko: 6-2, 6-1. Ord och inga visor.

• Världssjuan och titelförsvararen Li Na bröt ihop fullständigt mot Jaroslava Sjvedova och föll i tre set efter att förhållandevis enkelt ha fixat första: 3-6, 6-2, 6-0. Snacka om besvikelse.

• Inbillade mig att Arantxa Rus skulle ha en rimlig chans att miniskrälla mot Kaia Kanepi – vilket hon i och för sig också hade, i alla fall på förhand – men höll inte för trycket: 6-1, 4-6, 6-0. Bara att ta på sig dumstruten där.

Stanislas Wawrinka lyckades inte upprepa sin bedrift från fjolåret, då han slog ut Jo-Wilfred Tsonga i tredje omgången efter att ha hämtat upp ett underläge med 2-0 i set.

Det avgörande setet – som avbröts i går vid ställning 4-2 till Tsonga – var om möjligt ännu intensivare än de fyra föregående. Wawrinka spelade ett aggressivt högriskspel som lönade sig till en början då Tsonga föll tillbaka i ett passivt försvarsspel.

Vid ställning 4-4 tog Tsonga enkelt hem game nio i egen serve och pressade sedan Wawrinka i vad som skulle bli matchens sista game.

Efter att ha bränt en matchboll räddade Tsonga en gameboll och slog sedan resolut in matchboll nummer två vid ställning 40-40.

Segern innebär att Tsonga tagit sig vidare till kvartsfinal eller bättre i samtliga Grand Slam-turneringar (final i Australiska öppna 2008, semifinal i Wimbledon 2011 och kvartsfinal i US Open 2011).

* * *

Sämre gick det för världsåttan Janko Tipsarevic, som kollapsade totalt mot en aggressiv Nicolas Almagro.

6-4, 6-4, 6-4 till spanjoren talar sitt tydliga språk. Synd. Trodde Tipsarevic skulle få spela sin andra Grand Slam-kvart i karriären i årets Franska öppna (den första i US Open 2011).

* * *

David Ferrer var skoningslös i sin match mot Marcel Granollers: 6-3, 6-2, 6-0.

Utklassning – och ett styrkebesked från världssexan inför kvartsfinalen (mot Gasquet/Murray).

Ny dag, nya åttondelsfinaler (förutom de där två som avbröts i går och således måste avslutas i dag).

HERRAR

√ David Ferrer (6) – Marcel Granollers (23)
De båda spanjorerna har mötts tre gånger genom åren (Barcelona och Valencia 2010, Miami 2011). Alla har slutat med seger för Ferrer i två raka set. Har aldrig mötts i Grand Slam-sammanhang, så blir intressant att se om Marcel lyckas bärga sitt första set mot landsmannen. Allt talar dock för att Ferrer – som är en av mina semifinalkandidater – går segrande ur striden. Om inte i tre raka så i fyra set, där max två är någorlunda jämna.

√ Richard Gasquet (20) – Andy Murray (4)
Står 3-3 i inbördes möten. Gasquet vann deras senaste match, i Rom, efter en imponerande insats: 6-7, 6-3, 6-2. Möttes på Roland Garros för två år sedan, och den gången blev det en femsetsrysare som Andy Murray slutligen vann – efter att ha vänt ett 2-0-underläge (4-6, 6-7, 6-4, 6-2, 6-1). Murray har kämpat i motvind under hela grussäsongen och har inte sett hundraprocentig ut i Paris. Samtidigt har grusspecialisten Gasquet ångat på ordentligt och hittills bara tappat två set. Murray lär behöva spela sällsynt aggressivt för att förhindra en ny förlust mot 20-rankade fransosen. Blir säkert en av dagens jämnaste matcher och kan sluta hur som helst. Tror Gasquet blir dagens ”högoddsare” (2,37) som ger lite klirr i kassan.

√ Janko Tipsarevic (8 ) – Nicolas Almagro (13)
Första mötet någonsin för serbiske världsåttan och 13-rankade spanjoren. Almagros fördel ligger i han är en utpräglad grusspelare, men Tipsarevic har imponerat under grussäsongen (seger över Djokovic i Madrid som höjdpunkt). Har dessutom sett pigg och formstark ut i Paris. Tror Tipsarevic tar hem det – om han lyckas störa Almagros matchrytm tidigt.

√ Rafael Nadal (2) – Juan Mónaco (15)
Ett möte mellan Nadal och Milos Raonic hade varit riktigt intressant. Mónaco är stark på grus, men mot en Nadal i omänsklig form har han givetvis inte en suck. Nadal hade vunnit om han så valt att gå på sparlåga.

DAMER

På grund av tidsbrist tvingas jag göra en kortfattad tippning här:

Klara Zakopalova (42) – √ Maria Sjarapova (2)
Varvara Lepsjenko (61) – √ Petra Kvitova (4)
√ Li Na (7) – Jaroslava Sjvedova (142)
√ Arantxa Rus (97) – Kaia Kanepi (25) 

Återkommer med lite mer utförliga analyser efter matcherna.

Fredagens Franska öppna gick ju som på räls. Toppspelarna viftade bort utmanarna som små ettriga myggor.

Med några undantag.

Mammutservaren Milos Raonic var nära att fälla gnetvargen Juan Monáco. Vid ställning 2-1 i set till kanadensaren luktade det skräll (om än en liten sådan – ingen sensation alls om 22-rankade talangen vunnit), men grusspecialistens envishet och outtröttliga slit gav resultat. Matchen slutade 6-3, 6-7, 6-7, 6-3, 6-4 i argentinarens favör.

* * *

I åttondelsfinalen möter Monaco världstvåan Rafael Nadal, som besegrade 192-rankade Eduardo Schwank enkelt: 6-1, 6-3, 6-4. Lär bli en riktigt intressant match, särskilt med tanke på att det blir första riktiga testet för Nadal som just nu visar prov på omänskligt bra form.

* * *

Nicolas Almagro slog Leonardo Mayer i tre raka set: 6-4, 6-1, 6-2. Inga konstigheter där.

* * *

Världsåttan och alltid lika underhållande Janko Tipsarevic slog Julien Benneteau (som var briljant mot Andy Murray i Monte Carlo men tvingades avbryta på grund av skada) i tre set: 6-3, 7-5, 6-4.

Bra kämpat av 32-rankade veteranen, men Tipsarevic var helt enkelt några nummer för stor i dag.

* * *

Världstvåan Andy Murray vann också i tre raka set, mot 50-rankade Santiago Giraldo: 6-3, 6-4, 6-4. Av ryggskadan som under ett och ett halvt set såg ruggig ut mot Jarkko Nieminen märktes ytterst lite (läs: ingenting).

Skönt att se Murray i någorlunda form. Blir riktigt intressant att se hans möte med 20-rankade grusspecialisten Richard Gasquet…

* * *

… som efter lite svårigheter med matchrytmen i första set till slut slog gammelgäddan Tommy Haas: 6-7, 6-3, 6-0, 6-0.

* * *

Det blev en ny femsetare för Paul-Henri Mathieu efter maratonmatchen mot John Isner. Den här gången föll dock fransosen, mot 23-rankade Marcel Granollers: 6-4, 6-4, 1-6, 4-6, 6-1.

* * *

Dagens, och hela veckans, comic relief var onekligen Mikhail Youzhny, som efter att ha blivit totalt utklassad av David Ferrer i första set och sedan slagit ett onödigt dubbelfel i andra bad publiken om ursäkt på ett väldigt udda och lustigt sätt. Sportslighet bortom alla rimliga gränser – och fantastiskt roligt.

Matchen vann slutligen världssexan Ferrer med förkrossande 6-0, 6-2, 6-2.