Så är den då äntligen här.

Grussäsongens omistliga höjdpunkt.

Franska öppna.

Och vad vore väl en tennisblogg utan en redig genomgång av vad som komma skall?

Så, låt oss då systematisk gå igenom Franska öppnas turneringsträd sektion för sektion och hosta upp en förhandsfavorit eller två:

FÖRSTA SEKTIONEN

Novak Djokovic is in for a hard ride. 97-rankade italienaren Potito Starace i första omgången är visserligen långt ifrån skräckinjagande, om än skicklig på grus, men redan i andra omgången kan världsettan tvingas möta evighetsmaskinen Lleyton Hewitt. I kvartsfinalen kan sedan världsfemman och domedagsprofeten Jo-Wilfred Tsonga eller Stanislas Wawrinka (som inte bör underskattas) vänta – och semifinalen blir troligen en repris från förra året, mot världstrean (och efter förlusten i Rom revanschsugne) Roger Federer.

Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Stanislas Wawrinka.
Bubblare: Jo-Wilfred Tsonga.
Håll utkik efter: Brian Baker, som spelar sin första Grand Slam-turnering sedan US Open 2005!

ANDRA SEKTIONEN

Roger Federer kan stöta på sin gamle rival David Nalbandian redan i omgång 2. Veteranen utgör dock inget större hot för världstrean. Värre kan det bli i kvartsfinalen, där världssjuan Tomas Berdych eller världsnian Juan Martín del Potro troligen väntar. Baserat på Berdychs prestationer så här långt (final i Madrid, bland annat) har han absolut skrällpotential. Del Potros trasiga knä oroar, annars hade han varit en given kvartsfinalkandidat – med goda chanser att snuva Federer på en ny semifinal mot Djokovic.

Han går vidare till semifinal: Roger Federer.
Skrällvarning: Tomas Berdych.
Bubblare: Juan Martín del Potro.

TREDJE SEKTIONEN

Sektionen med minst dignitet – men därför också den som blir intressantast att följa. Andy Murray har inte alls imponerat på gruset i år och det ska mycket till för att han ska kunna försvara sin semifinalplats från förra året. Världssexan David Ferrer har däremot levererat stabil tennis på underlaget så här långt och får därför anses som större favorit än världsfyran. John Isner inledde säsongen strålande men har sedan fallit ner i något av en formsvacka (tidiga respass både i Madrid och Rom). Risken är stor att han inte lyckas ta sig förbi tredjerundan i år heller. Större skrällpotential har i stället Alexandr Dolgopolov, som bjöd Novak Djokovic på tufft motstånd i Monte Carlo, och Richard Gasquet, som kämpade ner Andy Murray i Rom.

Han går vidare till semifinal: David Ferrer.
Skrällvarning: Alexandr Dolgopolov.
Bubblare: Andy Murray.

FJÄRDE SEKTIONEN

Rafael Nadal är tveklöst den som fått den mest fördelaktiga lottningen av The Big Four: Inte förrän i omgång 4 riskerar han tufft motstånd (i form av superservaren Milos Raonic eller hetlevrade grusspecialisten Juán Monaco). I kvartsfinalen väntar troligen världsåttan Janko Tipsarevic eller landsmannen Nicolas Almagro. Om Nadal kommer missa chansen att slå Björn Borgs gamla rekord på sex Franska öppna-titlar (som han tangerade förra året)? Inte en chans.

Han går vidare till semifinal: Rafael Nadal.
Skrällvarning: Milos Raonic.
Bubblare: Nicolas Almagro.

SEMIFINALERNA: Djokovic slår Federer, Nadal slår Ferrer.
FINALEN: Nadal slår Djokovic.

Världsettan Novak Djokovic var hänsynslös mot Jo-Wilfred Tsonga. Världstvåan Roger Federer resolut mot hemmafavoriten Andreas Seppi. Värdstrean Rafael Nadal kylig mot Tomas Berdych. Och världssexan David Ferrer snabbfotad mot Richard Gasquet.

Men det är nu allvaret börjar…

David Ferrer (6) – √ Rafael Nadal (3)
Nadal har vunnit sex raka finaler mot landsmannen Ferrer (Barcelona 2008, 2009, 2011 och 2012, Monte Carlo och Rom 2010), leder med 14-4 i inbördes möten och har vunnit 10 av deras senaste 11 möten. Vad talar då för Ferrer i kväll? Tja, vad sägs om… absolut ingenting? Det blir ny Rom-final för Nadal.

Novak Djokovic (1) – √ Roger Federer (2)
Snacka om Clash of the Titans. Matchernas match. Storm of the century. Okej, vi ska inte ta i så vi spricker nu, men det här är ju verkligen ett prestigemöte av yppersta klass. En väldigt viktig match för båda parter – viktig för Djokovic som behöver boosta självförtroendet på grus inför Franska öppna, viktig för Federer som jagar åtråvärda rankingpoäng och som för allt i världen inte vill åka på en ny propp mot serbiske världsettan. De båda har inte mötts sedan US Open-semifinalen i höstas (6-7, 4-6, 6-3, 6-2, 7-5 till Djokovic), så snacka om att den här matchen har dignitet. Titelförsvararen Djokovic är väl i de flesta avseenden favoriten i kväll (trots att oddsen är otroligt jämna: 1,80 mot 2,00, typ). Men, med tanke på vad Federer presterat både i Madrid förra veckan och i Rom så här långt, tror jag faktiskt att världstvåan sätter stopp för Djokovics framfart. Seger betyder helt enkelt mer för Federer, som lär gå för fullt och spela som om det vore en Grand Slam-final.

* * *

På damsidan seglade Madrid-vinnaren Serena Williams till semifinal efter att Flavia Pennetta kastat in handduken vid ställning 4-0 (till Williams) i första set. Hennes semifinalmotståndare blir regerande Franska öppna-mästaren och världsnian Li Na, som eliminerade 14-rankade Dominika Cibulkova (6-1, 7-6).

Även världstvåan Maria Sharapova sluggade sig vidare efter en förkrossande tvåsetsseger över Venus Williams (6-4, 6-3). I semifinalen möter hon 12-rankade Angelique Kerber, som krigade ner en stukad Petra Kvitova (7-6, 1-6, 6-1).

Li Na (9) – √ Serena Williams (6)
Williams har 17-0 i matchfacit på grus så här långt och har visat prov på exceptionell form i Madrid och Rom. Hon leder dessutom över Li Na med 5-1 i inbördes möten. Den här matchen lär dock bli jämnare än vad siffrorna vittnar om. Li Na har (liksom Williams) ett giftigt vapen i sin pålitliga backhand, och var kylig i avgörande lägen mot Cibulkova. Williams har dock en betydligt mäktigare serve och sätter sina motståndare under stor press med kraftfulla djupledsbollar och aggressiv approach. Lär som sagt bli hyfsat jämnt, men mycket ska till för att Na Li ska vinna sin första match sedan 2008 (i Stuttgart: 0-6, 6-1, 6-4) mot formstarka Williams.

Angelique Kerber (12) – √ Maria Sharapova (2)
Endast fyra spelare har lyckats besegra Sharapova den här säsongen – Kerber är en av dem (Serena Williams, Victoria Azarenka och Agnieszka Radwanska de tre övriga). Om någon kan stoppa Sharapova från att nå sin femte final i år är det bevisligen Kerber (trots att segern i Paris i februari var på hard court). Ändå tror jag att Sharapovas revanschlust är för stark – i finalen kan ju rivalen Serena Williams, som satte stopp för Sharapova redan i kvarten i Madrid, vänta. Sharapova lär inte missa chansen till en ny kraftmätning mot forna världsettan.

Ett glädjebesked för alla Federer-fans: Om racketkonstnären från Basel spöar världssjuan Tomas Berdych i morgondagens Madrid Masters-final innebär det inte bara att han tangerar Rafael Nadals rekord på 20 Masters 1000-titlar – han tar även spanjorens plats som världstvåa.

• Eftersom Nadal hade en finalplats att försvara men åkte ut redan i åttondelsfinal förlorar han 510 poäng på rankingen, och går från 9.615 till 9.105.

• Federer hade ”bara” en semifinalplats att försvara (vilket ger 360 poäng) och vid vinst i morgon går han således 640 poäng plus, från 8.520 till 9.160.

Ett delmål i Federers kamp att återta tronen (från Novak Djokovic, som i och med sin kvartsfinalförlust tappar 820 poäng och går från 12.020 till 11.200).

Bortsett från Federers lilla glädjeskutt sker det även lite andra kul grejer på rankingfronten efter helgen:

• Juan Martín del Potro plockar in 360 friska poäng i och med sin semifinalplats, vilket ger totalt 3.015 (ligger i dag på 2.655). Vilket innebär att argentinaren går förbi både John Isner (som åkte ut i omgång 2 och därför inte inkasserar några nya poäng) och Mardy Fish. ”Delpo” kommer alltså att kunna titulera sig världsnia när han vaknar upp på måndag. Strax bakom Janko Tipsarevic på rankingen…

• … som också går 360 poäng plus och landar på 3.180…

• … vilket är ungefär 800 poäng bakom världssjuan Tomas Berdych, som i dagsläget har 3.990 poäng. Oavsett om Berdych – som tog sig till kvartsfinal i Madrid förra året – vinner finalen eller inte så kommer han att gå om David Ferrer som stannar på 4.280. Om Berdych mot förmodan skulle vinna i morgon landar han på 4.810 – bara 75 poäng bakom världsfemman Jo-Wilfred Tsonga, som liksom förra året åkte ut i åttondelsfinalen.

Nya rankingen skulle alltså vid Federer-seger se ut så här:

1. Novak Djokovic, 11 200
2. Roger Federer, 9 160
3. Rafael Nadal, 9 105
4. Andy Murray, 7 770 (-90 poäng)
5. Jo-Wilfred Tsonga, 4 885
6. Tomas Berdych, 4 410
7. David Ferrer, 4 280
8. Janko Tipsarevic, 3 180
9. Juan Martín del Potro, 3 015
10. Mardy Fish, 2 740 (-10 poäng)

Om jag nu inte har räknat fel, eller missat någon viktig detalj. Men ni säger till i så fall va? Bra, då kan jag sova gott i natt.

Mycket har kommit att handla om det blåa ”smurf-gruset”.

Men så är det ju tänkt att det ska spelas lite tennis i Madrid också.

Låt oss därför systematiskt gå igenom Smurf Masters turneringsträd sektion för sektion och vaska fram en förhandsfavorit:

FÖRSTA SEKTIONEN

Novak Djokovic har tveklöst fått turneringens ”bästa” lottning: I sin första match möter han en kvalspelare och riskerar inte att stöta på särskilt tufft motstånd förrän i kvartsfinalen, där han kan ställas mot världsåttan Janko Tipsarevic eller världstolvan Gilles Simon. Inte så skräckinjagande, direkt.

Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Gilles Simon.
Bubblare: Stanislas Wawrinka.

ANDRA SEKTIONEN

Världstrean Roger Federer, som tagit ett välbehövligt uppehåll sedan Miami Masters, lär vara allt annat än nöjd med sin lottning – redan i sin första match ställs han mot segraren i mötet mellan raketservaren Milos Raonic och sin gamle rival David Nalbandian. Framför allt Raonic är en mardrömsmotståndare i ett sådant här läge: Den 21-årige kanadensaren chockade ”Fed” i Indian Wells med sin explosiva serve och distinkta forehand (Federer vann till slut matchen med 6-7, 6-2, 6-4). Raonic har dessutom imponerat på gruset och nådde semifinal i Barcelona häromsistens, efter kvartsfinalseger över världsfyran Andy Murray. På vägen till final kan Federer också stöta på tufft motstånd i form av 18-rankade Richard Gasquet, 13-rankade Nicolas Almagro och världssexan David Ferrer. Den enda i denna skara spelare som faktiskt kan stoltsera med att ha besegrat Federer är Gasquet – och båda segrarna kom på grus (Monte Carlo 2005 och Rom 2011, 9-2 till Federer i inbördes möten totalt). Ferrer är dock en tung pjäs att välta i en eventuell kvartsfinal, särskilt om Gasquet dränerat ”Feds” energi i åttondelen. Jag tror ändå att Federer löser denna inte helt enkla uppgift – drömmen om att återta tronen som världsetta är tillräckligt stor.

Han går vidare till semifinal: Roger Federer.
Skrällvarning: Milos Raonic.
Bubblare: Richard Gasquet.

TREDJE SEKTIONEN

Turneringsträdets klart intressantaste och mest spännande gren, egentligen av två anledningar: The Twin Towers, John Isner och Juan Martin Del Potro. De båda jättarna kan mötas redan i åttondelsfinal i en äkta Clash of the Titans, om man snackar fysik och styrka alltså. Här huserar också den på grus så uddlösa världsfemman Jo-Wilfred Tsonga, 23-årige talangen Alexandr Dolgopolov och grusspecialisten Pablo Andújar. Del Potro har redan visat upp sina styrkor på grus (försvarade sin titel i Estoril så sent som i dag, till exempel) och Isner har också bevisat att han är att räkna med på underlaget med sin finalplats i Houston förra månaden. Av allt att döma lär det således stå mellan någon av dessa. Vem som bjuder upp till dans i kvartsfinalen är mindre intressant, men håller det för sannolikt att det blir Andújar eller Dolgopolov.

Han går vidare till semifinal: John Isner.
Skrällvarning: Alexandr Dolgopolov.
Bubblare: Pablo Andújar.

FJÄRDE SEKTIONEN

En inte helt lätt lottning för Rafael Nadal. Redan i sin första match tvingas han möta vinnaren i mötet mellan 54-rankade Nikolay Davydenko och rekordservande 60-rankade Ivo Karlovic. Davydenko är visserligen en spelare på dekis, milt uttryckt, men Nadal har historiskt haft otroligt svårt för den nu 30-årige ryssen: Fyra raka förluster (London och Shanghai 2009, Qatar 2010 och 2011) och 4-6 i inbördes möten är nattsvarta siffror som kan innebära problem på det psykologiska planet för världstvåan. Ivo Karlovic har visserligen aldrig besegrat ”Rafa” på fyra försök, men 33-årige veteranen är en erkänt tuff motståndare (Nadal har beskrivit sina matcher mot kroaten som ”lotterier”). I en eventuell kvartsfinal kan Nadal ställas mot världssjuan Tomas Berdych, som han besegrat i tio raka matcher sedan 2007 (senaste förlusten kom i Madrid 2006). Världstvåan, stärkt av sin otroligt imponerande öppning på grussäsongen, lär dock hålla för favorittrycket.

Han går vidare till semifinal: Rafael Nadal.
Skrällvarning: Kevin Anderson.
Bubblare: Tomas Berdych.

SEMIFINALERNA: Federer slår Djokovic, Nadal slår Isner.
FINALEN: Nadal slår Federer.

Att 23-rankade Milos Raonic kan gå i princip hur långt som helst råder det ingen tvekan om. Det visade han med all önskvärd tydlighet under förra veckans Barcelona Open, där han tog sig till semifinal efter en imponerande kvartsfinalseger över världsfyran Andy Murray.

I Barcelona bjöd kanadensaren på ett moget och strategiskt listigt spel, något jag tidigare saknat hos 21-åringen. Raonic är som många andra brunkare av samma kaliber väldigt låst till den taktik som i regel går ut på att

a) serva jäkligt hårt
b) returnera jäkligt hårt
och
c) slå jäkligt hårt i största allmänhet.

Taktiken brukar resultera i minimal rörlighet (eftersom tanken är att motståndaren ska tvingas springa arslet av sig i jakt på de jäkligt hårt slagna bollarna) och ytterst lite variation i spelet.

Denna klassiska brunkarstil funkar i regel väldigt bra, så länge

a) de egna servarna är så jäkla hårda att motståndaren knappt hinner se/träffa bollen
b) spelet i de egna servegemen är så dominant att motståndaren faktiskt måste springa arslet av sig hela tiden
och
c) motståndaren inte lyckas bryta serven, dominera i sin egen serve och bjuda på så varierat spel att brunkarens matchrytm störs.

Framför allt variationen har varit ett av Raonics stora problem – han har helt enkelt varit alldeles för oflexibel och fyrkantig i sitt spel för att kunna rå på de högre rankade spelarna (semifinalförlusten mot 14-rankade Gaël Monfils i Stockholm Open förra året är ett tydligt exempel på det). Lyckas man bara bryta Raonics serve är hälften redan vunnet, eftersom han har så stora brister i sitt försvarsspel.

Att Raonic föredrar hard court och inte är överförtjust i grus är ingen hemlighet, eftersom hårda och snabba underlag passar brunkarstilen bättre.

Men gruset har haft en oerhört positiv inverkan på Raonic: Han har helt enkelt tvingats anpassa sitt spel sig efter det långsamma underlaget. Vilket var oerhört tydligt under Barcelona Open. Tror aldrig jag sett honom bjuda på så varierat, ibland till och med våghalsigt, spel förut.

Låt oss titta lite närmare på de faktorer som gjorde att ett 21-årigt, relativt orutinerat stjärnskott kunde besegra en världsfyra i en kvartsfinal i en 500-turnering (och skaka världssexan, tillika grusspecialisten David Ferrer i semifinalen!):

• SERVEN
Raonics mäktigaste vapen. Här chockar han Murray med ett servess i 228 kilometer i timmen – i andraserve. Helt galet.

• STOPPBOLLEN
Används väldigt sparsamt av Raonic. Varför? Det är en gåta. I alla fall när man ser en som utförs på det här delikata sättet. Om han bara justerar den något och finslipar precisionen kan den bli en väldigt viktig komponent i Raonics annars blytunga arsenal.

• FOREHAND & FOTARBETE
Det näst viktigaste vapnet, efter serven. Otroligt svår för motståndaren att hantera. När fotarbetet funkar prickfritt, som i den här sekvensen, kan Raonic skaffa sig blytunga övertag – inte helt olikt en viss Rafael Nadal…

• SPELET VID NÄT
Raonics stora svaghet. När han väl ställer sig i nätposition i egen serve (första sekvensen) har han oftast byggt upp ett övertag med snabbt fotarbete och kraftiga forehands som tvingar motståndaren långt ut på kanten, och kan därför vinna poängen med en smash eller enkel volley. En strategi som visade sig väldigt effektiv i Barcelona.
I motståndarens serve försvarar han sig ofta långt nere vid baslinjen och letar efter luckor som öppnar för ett kraftfullare spel. Ett effektivt sätt att få Raonic ur balans är således att slå korta bollar som tvingar honom att röra sig upp i banan (sekvens två). Det intressanta under kvartsfinalen mot Murray var att när Raonic väl lyckades rädda en sådan boll försökte han ofta slå den nära inpå Murray och inte så snävt/långt åt sidan som möjligt, som många andra spelare. Vilket resulterade i att Murray inte fick önskad kraft i sin retur och Raonic hann positionera sig för ett ending blow. En väldigt intelligent strategi som ger Raonics spel en helt ny dimension. Synd bara att han oftast inte hinner fram till fler än typ 8 av 10 nätbollar…

• SERVERETURERNA
En annan tydlig svaghet. Raonic hamnar ofta i lägen där motståndaren får diktera spelet helt och hållet i egen serve, och Raonics långsamma rörelseschema gör det lätt för motståndaren att få honom dit han vill. När han väl får styr på sina servereturer är de dock i klass med Novak Djokovics…

• PRECISIONEN
Att han har en explosiv forehand (kanske den mest explosiva på touren) vet vi redan. Men det är framför allt precisionen i de här vansinnigt tunga slagen som imponerar.

• KYLAN I VIKTIGA LÄGEN
I ställning 4-4 bröt Raonic Murrays serve och gav sig själv ett gyllene läge att själv serva hem matchen. 21-åringen uppträdde då oerhört nervöst och överilat, bjöd bort gemet och föll sedan i Murrays serve. Med rytmen så gruvligt rubbad – och i ett så avgörande läge – är det lätt att tappa fokus och ”släppa” setet för att i stället mentalt förbereda sig på nästa.
Den fällan trillade dock inte Raonic i mot Murray. Han gick i stället tillbaka till det inövade, raka spelet i egen serve och tvingade fram ett tiebreak. Väl där var kanadensaren helt omutlig. Trots att Murray gick all in och räddade (helt väntat) två matchbollar, var Raonic lugnet själv vid ställning 6-3 och servade enkelt hem matchen. Otroligt kyligt mot en så rutinerad spelare som Andy Murray.

Raonic spelade på liknande sätt i semifinalen mot David Ferrer, som på grus dock når helt andra nivåer än Murray. Att den matchen ändå var så otroligt jämn (7-6, 7-6 till Ferrer) visar ändå att Raonic utvecklats tillräckligt mycket för att faktiskt kunna mäta sig med spelarna ovanför topp 10-strecket på rankingen.

Håller han sig fri från skador resten av säsongen tror jag att sannolikheten för att 21-åringen sluggar sig in på topp 10-listan före årets slut är riktigt hög.

Kan han hålla samma höga nivå som i Barcelona och höja sig ett snäpp till vågar jag dessutom påstå att han är en seriös utmanare till någon av de återstående Grand Slam-titlarna.

Djokovic, Nadal, Federer – se upp. There’s a new kid in town.

Inte ens en David Ferrer i toppform kan stoppa en frustrerad Rafael Nadal i Barcelona.

Efter två timmar och fyrtio minuter i den spanska vårsolen kämpade världstvåan ner världssexan för fjärde gången i en Barcelona Open-final och bärgade i och med det sin sjunde titel i turneringen.

Det var dock en otroligt revanschlysten Ferrer (har förlorat sina tidigare tre finaler i Barcelona mot just Nadal: 2008, 2009 och 2011) som chocköppnade matchen, bröt Nadals serve och gick upp i 2-0-ledning. Nadal svarade omgående och vid ställning 2-2 följdes sedan de båda spanjorerna åt hela vägen till tiebreak, där ”Rafa” krossade Ferrer med 7-1 och säkrade första set.

I andra set gick Nadal upp till 3-1, men tappade sedan egen serve – trots tre räddade gamebollar.

Nadal blev mer och mer defensiv, särskilt i Ferrers serve, ju längre matchen led och såg stundtals rejält svajig ut. Vid ställning 4-4 räddade han två breakbollar – men gav sedan bort gemet med ett onödigt dubbelfel.

Här hade Ferrer guldläge att serva hem setet, men spelade nervöst och bjöd Nadal på två breakbollar – som världstvåan missade. När han sedan pressades tillbaka ordentligt vid ställning 40-40 såg det ut som att Ferrer skulle vända gemet – men då svarar Nadal för en makalös comeback, räddar en öppen smash och bryter Ferrers serve.

Den osannolika räddningen visade sig bli helt matchavgörande.

Den missade chansen att serva hem andra set tog musten ur Ferrer psykologiskt, som sedan föll relativt enkelt i de två följande gemen.

Nadals sjunde Barcelona Open-titel, hans 34:e raka seger i turneringen och fjärde finalsegern över landsmannen David Ferrer, betyder att Nadal är den förste tennisspelaren någonsin att vinna två separata turneringar minst sju gånger under Öppna eran (som inleddes 1968, då proffsspelare tilläts tävla mot amatörer i Grand Slam-turneringar).

Ett helt makalöst facit för en av vår tids absolut största stjärnor.

Porsche Tennis Grand Prix bjuder på drömfinal i Stuttgart i dag – världsettan Victoria Azarenka mot världstvåan Maria Sharapova, Azarenka via 6-1, 6-3 mot världsfyran Agnieszka Radwanska (som hon nu har har 10-3 i inbördes möten mot, 5-0 bara i år!)  och Sharapova via 6-4, 7-6(3) mot världstrean Petra Kvitova.

Azarenka har vunnit fyra av de fem senaste matcherna mot Sharapova, senast i Indian Wells-finalen för en månad sedan (och dessförinnan i finalen i Australiska öppna). Sharapova har dock vunnit deras enda möte på grus, i Rom förra året.

Känns som en väldigt öppen final, men Azarenka har sett ruggigt stark ut genom hela turneringen. Adderar man sedan det psykologiska övertaget hon har över Sharapova känns det som att världsettan lär gå segrande ur den här sammandrabbningen.

* * *

I Barcelona bjuds det kanske inte på någon drömfinal, men däremot en repris från förra året. Världstvåan Rafael Nadal jagar sin sjunde titel (vann åren 2005, 2006, 2007, 2008, 2009 och 2011) och 34:e raka seger i turneringen, medan landsmannen och världssexan David Ferrer hoppas på revansch för fjolårets finalförlust (2-6, 4-6).

Nadal slog Fernando Verdasco enkelt (6-0, 6-4) i sin semifinal medan Ferrer sattes på prov av Milos Raonic (7-6, 7-6).

Så, vad väntar oss i finalen?

Nadal har förkrossande 13-4 i inbördes möten och Ferrers enda seger på grus kom i Stuttgart för åtta år sedan. Om Ferrer skulle vinna i dag kan det inte betraktas som annat än ett smärre mirakel.

Mirakel sker ju då och då, förstås.

Dock inte i dag, med största sannolikhet.

Dunderrassel i går när 45-rankade 24-åringen Thomas Bellucci slog ut världssexan David Ferrer i två raka set: 6-3, 6-2.

Enligt uppgift spelade spanjoren med en armskada, vilket inte minst syntes på hans osedvanligt svaga forehand och passiva spel. Förlusten var fjolårsfinalisten Ferrers första på grus i år – och Belluccis första seger över spanjoren på sju försök.

I dag möter han 55-rankade 25-åringen Robin Haase, som imponerade i sin match mot grusspecialisten Juan Monaco.

Övriga matcher att hålla koll på i dag är givetvis den mellan Andy Murray och Julien Benneteau, som pågår i detta nu, samt Novak Djokovic mot Alexandr Dolgopolov och Rafael Nadal mot Mikhail Kukushkin. Ingen av de lär kunna rubba giganterna, men det blir intressant att följa ”Djokos” och ”Rafas” formkurvor i respektive sammandrabbning.