Jisses.

Vilken extremt svängig match.

Det är inte alltid ett tecken på dålig kvalitet eller lågt underhållningsvärde. Inte heller på motsatsen.

I matchen mellan Novak Djokovic och Roger Federer var kvaliteten på tennisen som spelades och dess underhållningsvärde nästan lika svängigt som själva matchen i sig.

Federer gjorde ett bra första set men kom inte upp i riktigt samma nivå som i Paris Masters-semifinalen. Djokovic å sin sida var på tok för stabil för schweizaren (som dessutom bjöd bort setet fullständigt med ett svagt servegame vid ställning 5-4 till serben).

Djokovic hade sedan bud på ett break redan i inledningen av andra set, men Federer visade för kvällen osedvanlig kyla och räddade de breakbollar han hade emot sig. Vad som i övrigt kan sägas om världssjuans vinnarmentalitet och starka psyke är att han i princip inte hade något sådant i kväll. Så fort det skulle spelas om en avgörande poäng blev han stel som en pinne och darrig som ett asplöv, medan Djokovic sin vana trogen alltid höjer sig en extra liten nivå i just sådana lägen.

Det som förbryllade mig allra mest vad gäller Federers taktik och insats på det mentala planet var att han nästan hela tiden placerade sina andraservar i gapet på Djokovics backhand. Att han ändå lyckades vinna 48 procent bakom sin andraserve (oerhört dålig siffra för att vara Federer) får ses som smickrande för honom.

Och så var det det där med svängigheten. Från 2-2 i andra set bjöds vi på tre raka servegenombrott. Det började med att Djokovic tappade ledning med 40-0 och vid några tillfällen snubblade runt som en onykter Janne Långben. Han följde upp det med ett bra returgame, men Federer gav igen med samma mynt.

Vid 5-4, när Federer servade för setet, bjöd sedan schweizaren på en inte alls särskilt överraskande choke. Djokovic tryckte lite mer på gasen, Federer blev spänd och slog bort sig.

I tiebreaket var Federer däremot den klart bättre spelaren och vann det komfortabelt med 7-2. Fantastisk tennis från världssjuans racket i det tiebreaket. Något momentum fick han dock inte med sig in i avgörande set.

Intressant ändå att Federer ledde med 79-76 i den totala poängställningen efter de två första seten. Båda fick liksom slita för att få med sig sina servegame (ingen av dem servade särskilt bra, i och för sig).

Tredje set blev hur som helst en otrafikerad autobahn för Djokovic, som till slut stängde matchen med siffrorna 6-4, 6-7(2), 6-2.

Att det ändå blev så pass jämnt har två förklaringar:

• Federer spelade avslappnat, slugt och stundtals fantastiskt i de lite mindre viktiga poängen, alltså när han inte hade breakboll mot sig eller möjlighet att själv bryta. Rent taktiskt är det dock en gåta att han inte använde sin backhandslice – som jag tjatat så extremt mycket om den senaste tiden, särskilt i den här sortens matchups – mer än han gjorde, och att han envisas med att slå sina andraservar mot Djokovics backhand. Djokovic har uppenbara problem med den där låga slicen. Nu gjorde han visserligen ett bra jobb med att gräva upp dem just i kväll, men backhandslicen gav ändå Federer bättre möjligheter att ta kontrollen över spelet.

• Djokovic hatar att spela den här sortens matcher. Okej, jag kan inte definitivt säga att det är så, men jag tror att det är så. Federer är underdog och publiken här i London älskar schweizaren. Arenan fullkomligt exploderade när Federer vann andra set, och applåderna och jublen var typ dubbelt så höga när han vann en helt vanlig poäng som när Djokovic krånglade sig ur helt omöjliga lägen med färgsprakande tennisgodis. Djokovic var jagad. Både av Federer och publiken. Jag tror inte att han gillar det. Tyckte att han såg spänd och ibland till och med nervös ut. Aldrig så där frustrerad som han ibland blir, men man såg att han tog den här matchen på väldigt stort allvar. Jag tror faktiskt också att han hatar att förlora mot just Federer.

De där märkliga gamen serben svarade för i andra set, och att hans normalt så pålitliga backhand klickade (mycket nätrassel på backhandsidan i det setet), kan nog förklaras med underlaget och till viss del även fotarbetet. Såg ut som att vissa bollar studsade lite konstigt, vilket överraskade honom fullständigt.

Och så var han ibland lite för tidig i sin positionering. Han cementerade liksom fötterna i banan långt innan bollen slog i golvet. Jag har sett honom göra det förr, särskilt under förra året, och det känns som att han då helt enkelt slarvar i sitt fotarbete.

För Federers del tycker jag att han ska vara nöjd med att ha fått med sig ett set i den här matchen. Självklart gick han ut för att vinna, men visst måste det ha varit en mer realistisk målsättning även för honom själv att få med sig ett set. ”Jag måste åtminstone få med mig ett set”, tror jag att han tänkte inför matchen. Det känns inte alls orimligt.

Summa summarum stod han återigen upp bra mot en av världens just nu bästa spelare, men det är också tydligt hur mycket han tappat i spelstyrka under den här säsongen. Att inte ens vara i närheten av att vinna mot Djokovic eller Rafael Nadal trots att man presterar sin bästa tennis under året… Nej, det går så klart inte att bara dra positiva slutsatser efter sådana matcher, trots att det generellt är ett gott tecken att han äntligen börjat hitta god form igen.

Läget inför det fortsatta gruppspelet har inte ändrats efter den här matchen. Att slå Richard Gasquet är fortfarande ett måste, och sedan ska han gå all in mot Juan Martín del Potro. Känns som att frågetecknen kring argentinaren är Federers bästa chans att överleva gruppspelet. Om inte del Potro är hundra procent närvarande räcker det spel Federer visade upp i dag för att slå honom.

I morgon väntar matcher mellan Nadal och Stanislas Wawrinka, och Tomás Berdych och David Ferrer. Båda har potential att bli intressanta drabbningar, men inte av samma dignitet som dagens.

Apropå det måste vi så klart säga några ord om Nadals överkörning tidigare i dag: 6-3, 6-2 mot Ferrer på en timme och 14 minuter.

Att Nadal skulle få omedelbar revansch efter skrällen i Paris kändes klart som korvspad, men att Ferrer skulle göra en sådan plattmatch, nej det hade i alla fall inte jag väntat mig. Han har ju själv sagt att han är trött och det vore inte ett dugg konstigt om han skulle vara mentalt utmattad efter en tuff höst, men han brukar ändå göra bättre ifrån sig än så här.

Siffrorna hade kunnat bli mycket värre för världstrean, om inte Nadal bjudit honom på två break (ett i varje set).

Nåväl. Känns som att Ferrer måste studsa tillbaka snabbt om han ska undvika jumboplatsen. För som han spelade i dag, ja då hade till och med Berdych slagit honom med de blygsamma fem winners han hade mot Wawrinka.

Ganska skönt att kunna ägna all uppmärksamhet åt så lite som två matcher redan så här i början av en tävlingsvecka, faktiskt.

Och det vi bjuds på i dag har ju all potential i världen att bli riktigt färgsprakande.

Okej, det kanske inte är skönspel med stort s på menyn när Rafael Nadal och David Ferrer drabbar samman, men efter Ferrers skräll i Paris Masters förra veckan är det som upplagt för en riktigt kryddstark förrätt inför kvällens stora Plat principal – Novak Djokovic mot Roger Federer.

Så, vad tror vi om respektive match då?

Låt oss ta en titt:

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=msltCY8cgfo

√ RAFAEL NADAL (1) – DAVID FERRER (3)

Det mesta har redan sagts om matchen i Paris (själv är jag inne på att Nadal gjorde en ganska blek insats). Ferrer måste spela precis lika bra i dag och samtidigt hoppas att Nadal är lika tafatt som i Bercyhallen.

De yttre omständigheterna i dag är ungefär samma som i lördags: underlaget är ganska långsamt, särskilt för att vara inomhus. Efter att ha tittat på inledningsmatcherna i går känns det som att studsen var lite högre i Paris, men marginellt. Vi har en hel del långa dueller att se fram emot.

Vad behöver Nadal göra för att få snabb revansch på sin landsman?

Framför allt kan han inte låta Ferrer diktera spelet som han gjorde i lördags. Nadal var på tok för passiv. Stundtals kändes det som att han bara stod och bollade, utan högre mål än att hålla liv i spelet. Det håller inte mot Ferrer, särskilt inte på ett underlag som Nadal inte behärskar på samma sätt som grus.

Att Nadal har så stora problem inomhus enbart skulle bero på att det går för fort och han således inte hänger med är ett klassiskt missförstånd. Högt tempo i sig är i regel inte ett bekymmer för Nadal. Allt handlar om vad Nadal själv kan göra med bollen. Det vill säga: hur bollen beter sig på underlaget och vilka möjligheter han får att spela sitt spel.

Hardcourt i allmänhet och inomhus i synnerhet genererar inte den sortens bollar som Nadal är bekväm med att få mot sig. Att bara prata om att han måste spela mer offensivt funkar inte riktigt när man försöker analysera hans spel på olika sorters hardcourt.

På underlaget i Paris och 02 Arena får han inte samma utdelning i sitt defensiva spel. Överskruven genererar visserligen hög studs, men ger samtidigt motståndaren ett helt annat offensivt övertag än på till exempel grus. Här är det främst i defensiven som Nadal måste vara både aggressivare, mer offensiv och slå mer flackt (vilket han annars nästan bara gör i offensiva forehandlägen).

På snabbare underlag kan han försvara sig mer defensivt, som på grus, och ändå hitta snabba spelvändningar – samtidigt som han får mycket högre utdelning både i egen serve och i sitt offensiva spel.

Därför tycker jag att segern i Indian Wells, mot Juan Martín del Potro, var mer imponerande än i Montréal och Cincinnati. Hans justeringar på hardcourt är egentligen i grunden mer lämpade för de lite snabbare hc-underlagen, medan Indian Wells är av det långsammare slaget.

Hur som helst.

Mot Ferrer i dag är det alltså framför allt defensiven som måste justeras. Simmar han tre meter bakom baslinjen och låter Ferrer exploatera hans backhand kommer han få lika stora bekymmer som i förra veckan.

I stället måste Nadal spela ett svårare spel. Personligen skulle jag gärna se honom nyttja sin backhandslice i betydligt högre utsträckning, eftersom Ferrer har svårt med den lite lägre bollstuds slice i regel genererar. Annars måste han pumpa på mycket mer med sin backhand och så ofta som möjligt söka sig till forehandlägen.

Jag tror inte att matchbilden kommer se likadan ut i dag som i lördags. Ferrer har spelat mycket de senaste veckorna och borde vara åtminstone mentalt trött, om inte också fysiskt. Tror helt enkelt inte att han har två raka segrar mot Nadal i sig just nu, inte ens på hardcourt inomhus.

Siffrorna blir säkert jämna, men den här gången tror jag att det blir Nadal som sitter i förarsätet från start till mål.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=WS9-MWBqSsk

√ NOVAK DJOKOVIC (1) – ROGER FEDERER (7)

Federer gjorde en riktigt bra match mot Djokovic i semifinalen i Paris. Fick spelet dit han ville och gjorde det svårt för serben att hitta sin berömda matchrytm.

Men det räckte inte hela vägen. Det hade kunnat bli lite mer spännande om det inte varit för några felbeslut från schweizaren i andra set, men det går inte att säga annat än att Djokovic var överlägsen i de två avslutande seten.

Vad som krävs av Federer i dag?

Att han spelar likadant som i lördags, men ännu bättre. Det vill säga: mycket slice och variation, stabilt servande, försöka styra spelet mot Djokovics forehand, undvika att fastna i malande backhanddueller och absolut inte slå fjösiga andraservar mitt i gapet på Djokovics backhand.

Det som talar för Federer den här gången är att 02 Arena är lite som ett andra hem för honom. Han älskar att spela här. Dessutom är han tveklöst extremt motiverad att tysta alla tvivlar genom att prestera sin absolut bästa tennis just i World Tour Finals. Det skulle faktiskt reparera lite av den skada som åsamkats varumärket Federer under 2013.

Men är det realistiskt att tro att han vinner den här gången?

Njae. Jag tycker egentligen inte riktigt det. Djokovic är i på tok för bra form. Det krävs liksom att serben är oinspirerad, kommer fel in i matchen eller är sliten (främst mentalt), men också att Federer gör en fläckfri insats.

Jag hoppas på en jämn batalj. Att Federer återigen kan plocka första set och sedan verkligen krama ur det allra bästa ur Djokovic. Men att han misslyckades förra året, då han var i betydligt bättre form och spelade en otroligt bra match i finalen, gör det ännu lite svårare att tro att just det scenariot faktiskt inträffar.

För vi ska ju komma ihåg att Djokovic fortfarande har en teoretisk chans att avsluta året som världsetta. Även om han inte erkänner det tror jag absolut att det är en bra sporre för honom. Han gillar som bekant att jaga, den gode herr Novak.

Riktigt matigt avsnitt av Sportbladets Tennispodcast den här gången. Över 60 minuter långt, trots att vi (som alltid med samma resultat) försökte hålla pladdret på ett minimum. Bear with us!

I det här avsnittet snackar jag och Andreas Käck hur som helst om säsongsavslutningen i allmänhet och World Tour Finals i synnerhet, diskuterar Roger Federers chanser att komma tillbaka starkt under 2014, analyserar hur herr- och damtourens unga framtidslöften presterat under året och listar säsongens flippar och floppar.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt08.mp3

This is it.

Det definitiva slutet på säsongen är här (med undantag för Davis Cup-finalen nästa vecka, men World Tour Finals känns mer som det ”riktiga” slutet).

Novak Djokovic avslutade den ordinarie ATP-säsongen med en övertygande seger i Paris Masters – hans 40:e titel i karriären.

En riktigt bra final, tycker jag. Titelförsvararen David Ferrer gjorde en lika stark insats som mot Rafael Nadal i semifinalen, och särskilt i första set var det faktiskt han som mestadels styrde spelet. Väldigt ovanligt att se ett sådant scenario i en match mellan Ferrer och Djokovic. Det hela accentuerades när Ferrer hade breakboll i början av setet. Han stod verkligen fastnaglad i mitten av banan vid baslinjen och jagade Djokovic fram och tillbaka i sidled – och avslutade med en elegant stoppboll.

Som vanligt kändes det dock aldrig riktigt som att han var nära att vinna. När han servade för setet vid 5-4 plockade Djokovic (som så många gånger förr) fram sitt absolut bästa spel, medan Ferrer sviktade under pressen. Fyra raka game tog serben, från underläge 3-5, och bärgade setet.

Andra set blev i princip identiskt. Ferrer fixade break redan i första game och de följdes åt till 5-4, när Ferrer återigen misslyckades med att serva hem setet. 7-5, 7-5 är ändå fina siffror för spanjoren, som på det hela taget gjorde en bra match.

Segern ger dessutom hoppet om att Djokovic trots allt ska avsluta året som världsetta lite konstgjord andning (men då krävs att han vinner hela kalaset).

Nåväl.

World Tour Finals 2013 känns på förhand faktiskt mycket hetare än förra året. Startfältet i 2012 års upplaga kändes visserligen starkare (bortsett från slagpåsen Janko Tipsarevic), men i år är det betydligt mer intressant. Och med tanke på spelarnas form dessutom mycket mer öppet.

Så ja, jag betraktar nog årets startfält även som starkare än i fjol.

Vi tar en titt på grupperna och försöker sia utgången av gruppspel och slutspel:

* * *

GRUPP A:
Rafael Nadal (1)
David Ferrer (3)
Tomás Berdych (6)
Stanislas Wawrinka (8)

Eftersom Andy Murray tvingas stå över årets slutspel efter sin ryggoperation var det givet att antingen Nadal eller Djokovic skulle (eller i alla fall kunde) få en något enklare grupp.

Drömlotten föll på Nadal.

Nu är det i och för sig svårt att framhäva Roger Federer som en mardrömslottning, trots hans stigande form under hösten, men jag tror att Nadal är särdeles nöjd med att slippa möta Juan Martín del Potro.

Ferrer slog visserligen sin landsman i semin i Paris, men maktbalansen dem emellan är alltjämt i Nadals favör med god marginal. Nadal gjorde dessutom en dålig match i Paris – något som inte lär upprepas i London, trots att hardcourt inomhus i allmänhet och World Tour Finals i synnerhet aldrig fallit honom på läppen.

Tomás Berdych är sällan ett hot mot världsettan och Stanislas Wawrinka har aldrig tagit set mot honom på elva matcher (Nadal har alltså 11-0 i matchfacit och 24-0 i setfacit).

Att Nadal ska ta de två gruppspelssegrar som krävs för att han definitivt ska låsa sin position som världsetta känns därför bombsäker på förhand.

Här handlar det framför allt om vem som tar den andra semifinalplatsen. Berdych är knapp favorit i dagens matchup mot Wawrinka (tjecken står i runt 1,70 gånger pengarna, schweizaren i 2,00) trots att Wawrinka leder med 7-5 i inbördes möten och vunnit fem av deras sex senaste bataljer.

Om Wawrinka kan hålla nerverna i styr (det här är trots allt hans första framträdande i ATP-slutspelet och trots enorm utveckling på det mentala planer under den här säsongen så är han inte helt ”chokefri” än) så är jag faktiskt beredd att hålla honom som personlig favorit.

Ferrer ska givetvis inte underskattas, men bortsett från finalen 2007 (förlust mot Federer) är hans framgångar här rätt så begränsade. Likadant är det med Berdych, som utöver semifinalen 2011 (förlust mot Jo-Wilfried Tsonga) inte brukar prestera i de här sammanhangen.

2011, då även Ferrer tog sig till semi, var för övrigt ett märkligt WTF-år. Murray var skadad och ersattes av Tipsarevic efter en match och både Djokovic och Nadal stod inte att känna igen (båda sade sig vara utmattade efter en lång och hård säsong). Eftersom Ferrer och Berdych var i samma grupp som Djokovic och Murray/Tipsarevic ger dessa omständigheter förklaringen till deras framgångar det året.

Men ja, på förhand tror jag på Nadal och Wawrinka. Måstematch för Wawrinka redan i dag, förstås. Likaså för Berdych. De måste liksom sikta in sig på att slå varandra och därefter Ferrer. Ferrer å sin sida måste troligen slå både Berdych och Wawrinka för att ha en chans till avancemang, och jag tror inte att han har det i sig just nu. Han har ett gäng tuffa spelveckor bakom sig och sa själv efter semin mot Nadal i Paris att han är trött.

De går vidare till semifinal: Nadal, Wawrinka.

Slutställning:
1. Nadal
2. Wawrinka
3. Ferrer
4. Berdych

* * *

GRUPP B:
Novak Djokovic (2)
Juan Martín del Potro (5)
Roger Federer (7)
Richard Gasquet (9)

Gasquet klamrade sig kvar på den där niondeplatsen och säkrade sin slutspelsplats, alltså. Starkt gjort ändå. Och väldigt smart av honom att spela 250-turneringen i Moskva, som var betydligt lättare än Stockholm och Wien. I kombination med Tsongas dåliga fysiska form efter skadefrånvaron och Milos Raonics tillkortakommanden räckte det till en guldbiljett.

Så här på förhand går det dock inte att säga annat än att han blir slutspelets slagpåse. Kan inte se honom fälla någon av de tre andra spelarna, såvida de inte har en dålig dag på jobbet. I det avseendet är väl del Potro det svagaste kortet. Är han på bra spelhumör håller jag honom som favorit till andraplatsen – bakom Djokovic – men det kan lika gärna bli en ny flopp för argentinaren. Det är liksom ganska svårt att från vecka till vecka säga vilken form han är i.

Spelade ju inte särskilt bra i Paris, men tillräckligt för att gå till kvartsfinal. Här gäller det dock att han höjer sig avsevärt. Måste spela som i Tokyo, Shanghai och Basel, helt enkelt. Och det tror jag att han kommer göra.

Riktigt jobbig grupp för Federer, det här. Efter semifinalen i Paris har jag väldigt svårt att se honom slå Djokovic. Jag håller det inte för troligt, serben är i på tok för bra form nu. Även del Potro utgör ett massivt hinder för schweizaren.

Att besegra Gasquet, helst i raka set, är ett måste för Federer. Sedan måste han rikta in sig på att plocka set mot Djokovic och fälla del Potro. Att hoppas på att Gasquet ska göra livet surt för någon av de båda är ett alldeles för osäkert kort.

Om han lyckas? Inte omöjligt, men på förhand går det inte att säga annat än att Djokovic och del Potro är favoriter. Djokovic har 17 raka segrar sedan finalförlusten mot Nadal i US Open och har varit den överlägset bästa spelaren under inomhussäsongen. del Potro har tillryggalagt en överlag mycket stark höstsäsong och trivs bra i 02 Arena.

Det vore visserligen ett underbart statement från Federer att vinna hela kalaset, efter all den kritik som riktats mot honom under detta för honom så fiaskobetonade år.

Men att han ska slå del Potro eller Djokovic i gruppspelet, sedan troligen Nadal i semin och Djokovic eller del Potro igen i finalen, back to back… Nej, det låter inte helt rimligt när man säger det out loud.

De går vidare till semifinal: Djokovic, del Potro.

Slutställning:
1. Djokovic
2. del Potro
3. Federer
4. Gasquet

Semifinalerna: del Potro slår Nadal, Djokovic slår Wawrinka.

FINALEN: Djokovic slår del Potro.

Tror vi inte på Nadal? Jodå. Klart vi gör. Om det skulle bli en semi mellan honom och del Potro så känns det som en helt öppen historia, och en match där dagsformen avgör.

Vi måste dock komma ihåg att hardcourt inomhus inte är Nadals arena. Hans förluster på underlaget kan liksom inte bara bortförklaras med ”dålig dag på jobbet” eller dylikt. Han måste verkligen prestera på sin absoluta topp för att vara konkurrenskraftig inomhus.

Dessutom: att han har en enklare grupp innebär ju inte, som ni ser, att han har en enklare semifinal.

Det är precis tvärtom – han lär ju möta antingen Djokovic eller del Potro (alternativt Federer), medan ettan eller tvåan i grupp B (beroende på hur Nadal placerar sig, men nu tror ju jag att han vinner sin grupp) får en betydligt enklare semifinalmotståndare.

Så det hela jämnar ut sig till sist. Nadal får en enklare grupp men svårare semifinal och final. Djokovic har en svårare grupp men enklare semifinal (om han och Nadal vinner respektive grupp).

David Ferrers största styrka som spelare är att han är så enormt svårslagen.

Han nöter och gnetar och kämpar och stretar.

Vinner på sin säkerhet, sin jämnhet och får jobbet gjort, helt enkelt.

Som mot Ernests Gulbis i Stockholm Open-semifinalen, bara för att ta ett någorlunda färskt exempel. Gulbis var spelmässigt överlägsen men var också den som brände mest bränsle, både fysiskt och psykiskt. När möjligheten kom tog Ferrer den, vände matchen och vann.

Extremt bra på att dränera motståndarens energi är han, Ferrer, och det väger upp hans brist på mer dödliga vapen.

Men mot Rafael Nadal i gårdagens Paris Masters-semifinal var han den bättre spelaren rakt igenom.

Jag vet inte om Nadal underskattade sin landsman eller bara kom helt fel in i matchen, för Ferrers taktik var på tok för enkel för att få världsettan på fall i raka set: att med aggressivt baslinjespel mata slag mot Nadals backhand för att öppna upp banan och sedan slå sitt favoritslag, inside out-forehand från backhandrutan, mot Nadals forehand.

Det räckte liksom med den offensiva strategin. Försvarsspelet sitter redan i ryggmärgen och aggressiviteten kan han plocka fram när den behövs.

Det kändes tveklöst en smula märkligt att se Ferrer dominera Nadal från baslinjen. Jag säger inte att Nadal torskade med flit, var knäskadad eller något sådant larv, men de många oprovocerade misstagen och oförmågan att hitta lösningar är väldigt okarakteristiskt för Rafa.

Kanske är det så enkelt att vi förblindats en smula av Ferrers förtvivlade oförmåga att besegra Nadal? Han var som bekant bara två poäng från att slå honom i Madrid och plockade set i Rom. Ferrer är helt enkelt en väldigt jobbig matchup för Nadal, på grund av den täta försvarsmuren och jämnheten i spelet. Nadal brukar få slita både för att hålla sina egna servegame och skapa möjligheter som returtagare.

Det kändes ändå på förhand som att det här skulle bli en solklar seger för Nadal, med tanke på hur han presterat dittills under turneringen.

Och när Ferrer misslyckades med att serva hem matchen vid ställning 6-3, 5-4 trodde jag att den klassiska Rafaförbannelsen kickat in.

Men nej, Nadal misslyckades kapitalt med att fullborda sitt break och vid nästa försök kunde Ferrer hålla nerverna i styr: 6-3, 7-5.

Ett märkligt avslut på en ganska märklig tillställning, får ändå sägas. Nadal gjorde inte en speciellt bra match, Ferrer gjorde en snudd på felfri match. Och det räcker mer än väl för att slå världsettan på hardcourt inomhus. Till och med i raka set.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=WS9-MWBqSsk

Roger Federer spelade ett fantastiskt första set mot Novak Djokovic. Precis som jag spådde inför matchen styrde han spelet mot Djokovics forehand (för att undvika att fastna i malande backhanddueller och för att hindra Djokovic från att slå sin fruktade raka backhand) och nyttjade sin giftiga slice (48 procent av slagen på backhandsidan var just slice).

Och så kryddade han med karakteristisk variation. Lät liksom aldrig Djokovic hitta sin matchrytm. I stället fick vi se en frustrerad världstvåa som ofta missbedömde Federers slag och kom helt fel i positioneringen.

I backhandduellerna försvarade sig Federer oftast med slice, och det var intressant att se att det var när han försökte sig på att bryta det mönstret och slå ett offensivt grundslag som misstagen kom. Likadant i serven. Placerade den oftast mot Djokovics forehand, med gott resultat – men när han försökte bryta mönstret (främst i andraserve) och i stället lägga den på backhandsidan svarade serben med sina bästa returer.

Kolla från 06.45 i klippet ovan, där har vi två bra exempel. Vid 30-30 slår Federer en andraserve i gapet på Djokovics backhand. Djokovic får bra längd på sin retur och kan efter det diktera spelet i duellen, som avslutas med att Federer inte hinner fram i tid till ett backhandslag men ändå väljer att inte slå en slice.

Redan i poängen efter, vid 30-40, har vi nästa exempel. Federer placerar en andraserve mitt i Djokovics skottsektor. Djokovic slår en riktigt bra backhandretur cross court, Federer missar återigen med sin backhand.

Federer kunde inte upprätthålla balansen och bygga vidare på det momentum han fick i första set, trots tidigt break i andra (exemplen ovan är vid ställning 1-0, då Federer alltså fått med sig ett break i öppningsgamet). I stället klev Djokovic fram och började ta kommandot i duellerna.

Schweizaren kämpade på riktigt bra och visst bjöds vi på härligt tennisgodis (som duellen vid ställning 4-2, 30-15 i andra set, drygt 14.20 minuter in i klippet ovan) men Djokovic kändes aldrig riktigt hotad. 4-6, 6-3, 6-2 blev till slut matchsiffrorna.

Tycker ändå Federer avslutar veckan med flaggan i topp. Fyra riktigt bra matcher från honom, främst mot Juan Martín del Potro i kvarten och Djokovic i semin. Bådar gott inför World Tour Finals nästa vecka.

Men låt oss nu ta en titt på finalen mellan Djokovic och Ferrer:

* * *

√ NOVAK DJOKOVIC (2) – DAVID FERRER (3)

Okej, nu vet vi alltså att Ferrer inte kan avfärdas på samma nonchalanta sätt som jag gjorde i går. Lesson learned.

Men kan han slå Djokovic i dag?

Den inbördes statistiken ska vi inte stirra oss blinda på. 10-5 till Djokovic och fyra raka segrar för serben, men Ferrer har faktiskt tagit två av sina fem segrar på Djokovics favoritunderlag hardcourt (World Tour Finals 2007 och 2011). Dock inga betydelsefulla segrar i sig, eftersom Djokovic var en osnuten yngling 2007 och både fysiskt och mentalt dränerad i slutspelet 2011.

Mot Djokovic kommer Ferrer inte att kunna nyttja samma strategi som mot Nadal. Han lär visserligen söka sig till sitt favoritslag (inside out-forehand från backhandrutan) när det lämpar sig, men inte i samma utsträckning som i semin.

Anledningen är enkel: Djokovics backhand. Den är som bekant en av de tveklöst bästa i världen, och att lämna så mycket yta öppen på den sidan är självmord.

Nej, Ferrer måste i stället lita till sin backhand och försvara sig mindre aggressivt från den delen av banan. Jag tror att spanjoren likt Federer i stället kommer att försöka styra spelet mot Djokovics forehand, hålla liv i duellerna med säkerhet framför aggressivitet i defensiven och vänta på att möjligheterna ska uppenbara sig.

Något annat kan han egentligen inte göra. Eller ja, han kan ju teoretiskt försöka sig på slice från backhandrutan, men eftersom den inte är i närheten av lika bra som Federers så blir det inte lika effektivt.

Gå fram på nät är en riskabel taktik om man inte behärskar volleyspelet till 110 procent, men någonting Ferrer förmodligen kommer att testa för att mixa upp spelet och störa Djokovics matchrytm.

Världstvåan å sin sida har inga problem alls med att utmana Ferrer i baslinjeduellerna. Tvärtom passar Ferrers malande spelstil honom som handen i handsken, och han kommer flytta runt spanjoren i främst sidled, men även djupled (några kliv innanför baslinjen är way out of Ferrers comfort zone). Tar sig säkert fram mot nät emellanåt för att döda poängen snabbt också.

Men ja, vi kan se fram emot mycket baslinjenötande i den här matchen. Den som håller misstagen på ett minimum och får spelet dit den vill vinner.

Det får ju allt som oftast Djokovic när han är i den här formen. Spelar han som mot Stanislas Wawrinka i kvarten och Federer i semin ska han vinna den här matchen, kanske inte busenkelt, men med god marginal.

Det lilla som talar för Ferrer på förhand är att Djokovic haft tre tuffa matchups fram till finalen: John Isner-Wawrinka-Federer. Nu avfärdades visserligen Wawrinka enkelt (6-1, 6-4), men det är ändå helt klart en tuff resa mot final.

Att säga annat än att serben är solklar favorit på förhand vore dock tjänstefel, men kan Ferrer få Nadal ur gängorna så är väl sannolikheten för att han ska lyckas upprepa bedriften mot Djokovic i alla fall inte 0.

Gårdagens kvartsfinaler blev inte riktigt som jag väntat mig.

Eller ja, att Rafael Nadal skulle köra över Richard Gasquet (6-4, 6-1) var väl ingen hemlighet, men att Novak Djokovic skulle mosa Stanislas Wawrinka…

Nej, jag hade faktiskt hoppats på mer från schweizaren.

Nu blev han visserligen tagen på sängen av en fullkomligt orubblig Djokovic. Kändes som att precis allt han företog sig blev till guld, den gode herr Djokovic. Wawrinka fick bara med sig 14 poäng i det setet. Totalt överkörd, med andra ord.

Han spelade tack och lov upp sig, så det inte blev en fullständig förnedring, men nära var han aldrig någonsin. Djokovic räddade de fyra breakbollar han hade mot sig i andra set och tappade bara fem game på sin väg mot semifinal: 6-1, 6-4.

Även Roger Federer gjorde en riktigt bra match i sin kvartsfinal mot Juan Martín del Potro. Förlorade bara en ynka poäng bakom sin förstaserve i första set och var spelmässigt överlägsen.

Det var han i andra set också men slarvade bort ett servegame vid ställning 4-5. Det var efter en enkel forehandcross, som landade precis utanför sidlinjen och innebar 15-30, som han bjöd in argentinaren i matchen.

Det momentum som del Potro fick med sig var dock minimalt och i tredje set var det fortsatt överläge Federer. Han misslyckades visserligen med att fullborda sitt break i inledningen av setet men öste på och vann sin 14:e match mot världsfemman med solklara 6-3, 4-6, 6-3. Borde faktiskt ha vunnit i raka set, så mycket bättre var han.

I och för sig inte direkt del Potros bästa insats i år. Nej, han var stundtals på samma (låga) nivå som mot Grigor Dimitrov i åttondelsfinalens första set.

Men det förtar inte Federers prestation. Hans klart bästa match i turneringen, och faktiskt en av hans bättre under hela året. Stressade del Potro med enorm variation och var så där självsäker i grundspelet som vi är vana vid att se honom. Framför allt backhandslicen var ett giftigt vapen, eftersom argentinaren har svårt med den låga studs den genererar.

Annars väldigt hög bollstuds i Bercyhallen, vilket ju normalt gynnar del Potro. Därför smart av Federer att nyttja den där slicen flitigt. Dessutom kunde han flytta världsfemman i sidled lite som han ville, eftersom det nästan helt uteslutande var han som dikterade spelet. När del Potro försvarade sig med forehandcross kunde Federer bara kliva fram och avsluta med en rak forehandwinner.

Retligt enkelt. del Potro fick inte heller sin serve att stämma (vann katastrofalt låga 47 procent i förstaserve i tredje set) vilket milt uttryckt är ett viktigt vapen för honom.

Nåväl.

Imponerande revansch för Federer. Men räcker hans spel mot Djokovic i dagens semifinal?

Vi tar en titt på vad dagen har i sitt sköte:

* * *

NOVAK DJOKOVIC (2) – ROGER FEDERER (6)

16-13 till Federer i inbördes möten. Möttes som bekant senast i World Tour Finals förra året, där Djokovic vann finalen i två extremt jämna set.

Faktum är att ingen av dem har lyckats besegra den andra fler än tre gånger i följd de senaste åren: Federer gjorde det 2010 och Djokovic 2011 samt från US Open 2011 till Franska öppna 2012.

Det där spelar dock inte jättestor roll i nuläget. Går inte att säga annat än att Djokovic är i bättre form generellt, men det Federer presterat i Basel förra veckan och Paris den här veckan ligger närmare det spel han bjöd på 2012 än han gjort under den här säsongen.

Federer är en av få spelare som kan krypa under skinnet på Djokovic och rubba hans matchrytm med sin variation. Det beror främst på Federers precision i alla de delar av spelet där han är bättre än Djokovic, men även hans svårlästa serve sätter en av världens bästa returnerare på svåra prov.

Båda kommer vilja styra spelet, men på lite olika sätt. Djokovic vill helst låsa fast Federer i cross court-dueller på backhandsidan och spela långa malande dueller överlag.

Federer å sin sida kommer försöka sätta hög press på Djokovic med en all out attack-strategi och söka sig till nätet för snabba avslut. Försvarsmässigt lär Federer nyttja sin defensiva backhandslice (som mot del Potro) eftersom även Djokovic har bekymmer med den låga bollstudsen, och stoppbollar vid väl valda tillfällen för att tvinga Djokovic att lämna sin comfort zone vid baslinjen.

Tror också att Federer kommer att undvika att serva mot Djokovics backhand, efter serbens backhandreturer är de tveklöst bästa på touren. Fastnar han i cross court-dueller på backhandsidan måste han främst använda slice för att hindra Djokovic från att avsluta poängen med en rak backhandwinner. Gissar att Federer kommer försöka styra spelet mot Djokovics forehand över huvud taget.

Med tanke på hur bra Federer spelade mot del Potro känns inte en skräll som en total omöjlighet, men samtidigt… när Djokovic är så här motiverad och beslutsam, då är han extremt svårstoppad. Fråga bara Wawrinka, eller John Isner (som trots att han vann första set inte lyckades få honom ur balans).

Federer satsar säkert allt på ett kort och hoppas på att vinna första set. Tror det är en förutsättning för att han ska kunna vinna den här matchen, medan Djokovic egentligen bara behöver spela lika bra som mot Wawrinka för att ha ett litet spelmässigt övertag.

Så pass stor är skillnaden i spelstyrka mellan Djokovic och Federer just nu.

* * *

RAFAEL NADAL (1) – DAVID FERRER (3)

Ja, det blev ju en drömlottning för Nadal till slut. Jerzy Janowicz var visserligen en ganska jobbig motståndare i åttondelsfinalen, men avfärdades trots allt i raka set.

Gasquet blev äppelmos i gårdagens kvartsfinal.

Och David Ferrer blir någon sorts fruktpuré i dagens semifinal, kan vi utgå ifrån. Han har sett väldigt stark ut så här långt, Nadal.

Ferrer såg ju bra ut mot Tomás Berdych i sin kvartsfinal, men det var knappast oväntat att han skulle vinna den (4-6, 7-5, 6-3). Trots att Berdych långa stunder var den klart bättre spelaren. Ser ju ofta ut så i matcher mot Ferrer. Oerhört svårbesegrad, spanjoren.

Dock inte för Nadal. Nu är det inte säkert att det blir några utklassningssiffror, Ferrer har en förmåga att få med sig gamen även mot tyngre pjäser, men allt annat än seger i raka set för Nadal får ses som en smärre sensation.

Vi har redan nått sluttampen på säsongen – och årets sista Master.

Mycket står på spel i Paris Masters anno 2013.

Inte minst de tre sista guldbiljetterna till slutspelet i London i november, och allt kommer att avgöras i Paris.

Så, utan vidare omsvep tycker jag att vi tar oss en titt på lottningen:

* * *

ÖVRE HALVAN:

Första gången sedan Shanghai 2011 (då Novak Djokovic visserligen var världsetta men stod över turneringen) som Rafael Nadal är förstaseedad i en Master – och vilken drömlottning han fått.

Eller ja, det beror ju lite på hur man ser på saken. I jämförelse med Djokovics är den i allra högsta grad trivsam. Med tanke på att denna Master spelas på hardcourt inomhus, inte optimala spelförhållanden för spanjoren om man säger så, är den dock riktigt tuff.

Varken Dmitrij Tursunov eller Marcel Granollers utgör något större hot i öppningsmatchen, men därefter väntar troligen Jerzy Janowicz. Alla vet vi vad den två meter långa polacken kan åstadkomma inomhus i allmänhet och i Paris i synnerhet.

Har ju inte nått upp till förra årets nivå (då han tog sig till final här i Paris) hittills under hösten, men har å andra sidan bara spelat tre matcher sedan han återvände efter skada. Kan hur som helst bli ett riktigt jobbigt möte för Nadal.

I åttondelen väntar med stor sannolikhet Jo-Wilfried Tsonga. Hans landsman Richard Gasquet får väl sägas vara i bättre form generellt, men har svårt att hävda sig inomhus. Även på hemmaplan. Bortsett från semifinalen 2007 har han inte tagit sig förbi tredjerundan (respass direkt i öppningsmatchen förra året; förlust mot Kevin Anderson). Möter dessutom Fernando Verdasco, som spöade Ernests Gulbis i raka set i 1R, i sin öppningsmatch.

Kei Nishikori kan dock bli farlig. Jobbig öppningsmatch för Tsonga där. Nu har ju inte japanen varit i sitt livs form på sistone, men han är en ytterst kompetent inomhusspelare. Skrällvarning där.

I den undre kvartsfinalsektionen får David Ferrer hållas som knapp favorit. Är ju inte hans bästa underlag, men har trots det nått två raka finaler (Stockholm Open och Valencia Open, förlust i båda). Möter Lukas Rosol i sin första match. Även det en knepig öppning. Rosol avfärdade ju hemmaspelaren Jeremy Chardy förhållandevis enkelt i 1R.

Troligen Ferrer mot Gilles Simon i åttondelen.

Milos Raonic ska ju slå Robin Haase enkelt. Därefter hoppas han nog få möta Tomás Berdych. Berdych befinner sig i en liten formsvacka efter skadan han ådrog sig i Peking, har generellt problem mot servekanoner och Raonic har dessutom psykologiskt övertag. Värre för kanadensaren om han får Gaël Monfils, som är mycket mer oberäknelig och passar honom sämre spelmässigt. Vasek Pospisil ska ju inte vara några större bekymmer.

Tror hur som helst på en åttondel mellan Raonic och Monfils där. Monfils har visserligen två raka 1R-förluster (mot Jaroslav Pospisil i Wien och Ferrer i Valencia) men är giftig på hemmaplan och gick till två raka finaler här 2009-2010. Berdych måste pricka in en formtopp, annars är risken stor att det blir respass direkt.

Så, hur låter Nadal-Tsonga och Ferrer-Raonic i kvartarna? Inte alls osannolikt, säger jag.

Ser ju gärna Nadal mot Raonic i en semifinal, men tror mer på Ferrer. Raonic imponerade inte i Stockholm Open och verkar ha gett upp slutspelsracet, medan Ferrer fått med sig resultaten trots formsvacka. Så svårstoppad är han, evighetsmaskinen.

Nadal då? Nja. Första gången på fyra år han spelar i Paris. Har faktiskt bara spelat den här turneringen tre gånger i karriären (om man bortser från 2003, då han åkte ut i kvalet), åren 2007-2009. Facit så här långt: Final (2007, förlust mot David Nalbandian), semifinal (2009), kvartsfinal (2008). Bra resultat för att vara inomhus, men i år är vägen mot de senare rundorna ganska krokig.

Tror faktiskt att han kan ryka redan mot Janowicz. Gör han inte det så har Tsonga en god chans att fälla kolossen. Det är de otvivelaktigt största hoten. Varken Ferrer, Berdych eller Raonic känns direkt skräckinjagande, även om främst Berdych och Raonic givetvis har stor skrällpotential inomhus.

Tror tyvärr inte att Janowicz försvarar sina poäng från förra året. Vilket är riktigt synd, för det kommer innebära att han troligen avslutar året utanför topp 20. I det här läget speglar som bekant säsongsrankningen vad spelarna faktiskt åstadkommit i år, och där är han inte bättre än 21. Han behöver gå långt i Paris för att säkra en plats på rätt sida topp 20-strecket.

Blir ju lite gissningslek kring semifinalplatserna eftersom det är så svårt att avgöra var framför allt Nadal och Tsonga står i nuläget, men säger spontant Nadal ändå. Nadal mot Ferrer. Med den ordentliga brasklappen att Tsonga, Janowicz, Berdych och Raonic har stor skrällpotential.

De går vidare till semifinal: Nadal, Ferrer.
Skrällvarning: Tsonga, Janowicz, Berdych, Raonic.
Bubblare: Nishikori, Monfils, Gasquet.

* * *

UNDRE HALVAN:

Nitlott för Djokovic. 189-rankade Pierre-Hugues Herbert (som slog en extremt loj Benoit Paire i första omgången i går) är visserligen kanonmat, men redan i åttondelen väntar sannolikt John Isner. Alla vet vi vad Isner kan ställa till med mot just Djokovic.

I kvarten kan han sedan ställas mot Stanislas Wawrinka och i semifinalen Juan Martín del Potro. Isner-Wawrinka-del Potro-Nadal, till exempel, får ju ses som en ganska tuff lottning, ja…

Jobbig öppningsmatch för Wawrinka, förresten. Feliciano Lopez är en väldigt kompetent spelare under rådande omständigheter. Inte alls säkert att schweizaren överlever andra omgången.

Nicolás Almagro har ju överraskat under hösten. Kan han ställa till med något? Tja, varför inte. Håller det dock inte för troligt att han tar sig längre än till kvart.

Frågan på den här halvan är vilken status vi har på del Potro och Roger Federer. Möttes som bekant i finalen i Basel i söndags. Argentinaren har sett stark ut hela sommaren och hösten (bortsett från US Open), men vi vet också att han följa upp succéer med brutala kraschlandningar.

Tror inte det blir så nu. Han har sett så stabil ut på sistone, del Potro. Vilket är oerhört glädjande. När han spelar med högt självförtroende är han verkligen en fröjd att titta på, och den självklara utmanaren av det som vi tidigare kallat för Big Four. Karriärens första titel i en Master skulle bli en passande krona på verket efter en stark säsong från argentinaren.

Och så Federer, ja. En inte helt omöjlig öppningsmatch. Antingen Mikhail Juzjnyj (som slog Ferrer i Valencia) eller formsvage Kevin Anderson. Inte direkt uddlösa motståndare om man säger så, men båda är helt klart överkomliga. Därefter Tommy Haas eller Philipp Kohlschreiber (troligen Haas). Det ska han ju ordna inomhus, tycker man.

Tar han sig förbi de två hindren väntar sedan förmodligen del Potro, som nog återigen blir för svår för schweizaren. Trots att finalen i Basel var jämn på papperet tycker jag att nivåskillnaden dem emellan är tydlig. En del Potro i bra form är liksom inte att leka med.

del Potro har å sin sida sitt största hot redan i öppningsmatchen: Marin Cilic, som gör sin första turnering sedan dopningsavstängningen. Han fick alltså sitt straff kortat från nio till fyra månader, trots att ITF yrkat på två års avstängning. Men den soppan ska vi inte gå in på nu. Cilic är hur som helst tillbaka och han gjorde en bra match mot Igor Sijsling i går (5-7, 6-1, 6-4). Lite ringrostig, men en stabil insats. Kan bli farlig mot del Potro.

I övrigt ingenting direkt anmärkningsvärt i den kvartsfinalsektionen. Riktigt stor skillnad mellan sektionerna på den halvan. Djokovic mitt i getingboet, del Potro och Federer i något trivsammare miljö.

Tror hur som helst på Djokovic. Han har sett enormt tänd ut under hösten, sedan han förlorat förstaplatsen till rivalen Nadal. Tror även på del Potro, som gått från klarhet till klarhet på sistone. Hoppas verkligen på en semifinal mellan de båda.

Och där får ju i så fall Djokovic hållas som favorit, även om argentinaren har skrällpotential.

Federer? Nja. Som sagt överkomlig lottning, men Juzjnyj/Anderson-Haas/Kohlschreiber/del Potro är inte den lättaste vägen till semifinal. Särskilt inte med tanke på hur Federer presterat under sommaren och hösten. Tycker att han ska vara nöjd om han tar sig till kvartsfinal, även om man så klart inte kan räkna ut honom fullständigt.

De tar sig till semifinal: Djokovic, del Potro.
Skrällvarning: Isner, Wawrinka, Federer.
Bubblare: Cilic, Haas.

Semifinalerna: Nadal slår Ferrer, Djokovic slår del Potro.

FINALEN: Djokovic slår Nadal.

Hm. Känns inte helt troligt ändå, när man ser det svart på vitt. Båda har tuffa vägar mot finalen, och tror att det är stor risk för att framför allt Nadal åker ut i en tidigare omgång. Djokovic mot Tsonga i final? Ingen omöjlighet. Inte heller Tsonga-del Potro, eller typ Berdych/Raonic-Federer (även om det är mycket mindre troligt).

En väldigt öppen turnering på förhand, alltså – vilket så klart alltid utgör en extra krydda.

Söndag – vilket (nästan) alltid betyder finaler i ATP-sammanhang.

Det blir alltså Jonas Björkman/Robert Lindstedt mot Aisam-Ul-Haq Qureshi/Jean-Julien Rojer i dubbeln.

Så klart en riktig praktsmäll om Björkman/Lindstedt vinner, sett till hela turneringen. Att som 41-åring göra sin första turnering på fem år och ta sig hela vägen till final… Det är starkt. Minst sagt.

Och det är ju inte på något vis så att han varit i vägen för Lindstedt, om man säger så. Han har snarare varit den bättre av de båda (om man bortser från den lite svajiga serven).

Ska väl inte vara någon omöjlighet för dem att gå hela vägen? Björkman har ju vinnarinstinkten. Även Lindstedt har rutin i dessa sammanhang. Vore riktigt kul om Björkmans minicomeback slutade med konfettiregn och guld.

* * *

David Ferrer mot Grigor Dimitrov i singeln.

Förstaseedade världstrean mot framtidslöftet.

Det trodde jag verkligen inte inför turneringen. Inte ens inför semifinalerna (där jag ju tippade seger för Benoit Paire och Ernests Gulbis).

Riktigt bra match av Gulbis, för övrigt. Styrde och ställde med sin högoktaniga offensiv och var faktiskt spelmässigt överlägsen Ferrer, fram till 4-4, 15-40 i andra set.

De två missade breakbollarna blev ödesdigra för Gulbis. Efter det gick luften ur honom totalt. Han blev bruten i nästkommande game och förlorade på så vis setet, och i avgörande rann det iväg: 3-6, 6-4, 6-1 till Ferrer.

Kändes som att Gulbis var en hårsmån från att vinna, men spanjoren gjorde det riktigt bra. Han lät sig inte skrämmas av lettländarens kanonad från baslinjen, utan spelade på säkerhet och nötte på så vis ner sin motståndare. Som han så ofta gör. Ett styrkebesked, förstås. Bådar gott inför finalen.

Även Dimitrov vände underläge i sin match. Hade lite svårt att komma in i matchen och vänja sig vid Paires varierade slagregister och oförutsägbara placeringar, och tappade första set. Tog dock över matchbilden överhand och avslutade väldigt starkt: 4-6, 6-2, 6-2.

Nu var Paire visserligen hans första riktigt tuffa motståndare i turneringen, men tycker att Dimitrov imponerat under veckan.

Så pass att han kan slå Ferrer?

Tja, varför inte. Han har de offensiva vapnen för att pressa tillbaka spanjoren och visade i sina inledande matcher och de två sista seten mot Paire en stabilitet som han inte har för vana att bjuda på.

Men.

Ferrer är Ferrer, och efter den där inledande matchen mot Jack Sock – där han strösslade hela hallen med oprovocerade misstag – har han övertygat. Det är ingen lätt uppgift att slå Gulbis när lettländaren är på det spelhumöret, ens för en världstrea, men han gjorde det bästa av situationen och bjöd på en solid insats.

Framför allt blev han inte stressad när Gulbis satte press ut mot backhandrutan. Där tenderar han ofta att försöka runda bollen och slå inside out-forehand, vilket lämnar hela banan öppen. En farlig taktik på hardcourt mot en så pass offensiv spelare som Gulbis.

Nej, i går litade han i stället på sin backhand. Spelade överlag avslappnat och satsade på säkerhet, och bra längd framför ren styrka. Han kommer säkerligen att spela likadant i dag, och i första hand fokusera på att trötta ut Dimitrov. Stressa fram misstag. Precis som mot Gulbis.

En av Dimitrovs största brister är hans uthållighet och oförmåga att spela effektivt. Om bensinen tar slut i andra set blir det enormt svårt för honom att vinna den här matchen. Ferrer lär inte bjuda på lika mycket enkla poäng som Novak Djokovic gjorde i Madrid tidigare i år.

Jag tror därför på Ferrer i den här matchen. Han var så pass stabil mot Gulbis att jag inte har anledning att tro annat än att han kommer spela sitt klassiskt trygga och säkra spel.

Däremot vore det onekligen kul om Dimitrov fick vinna sin första titel i karriären. Och vad vore i så fall mer passande än att göra det i Sverige, där han dels blivit ”fostrad” av svenska tennisakademien Good to Great (som han lämnade i somras efter tio månaders samarbete) och dels har en stor fanbas.

Nu ni.

Snart dags för en av årets tennishöjdpunkter.

Ja, för det måste man ju ändå säga att det är. Inomhustennis på hemmaplan med några av världens bästa spelare i startfältet (och ett gäng andra väldigt intressanta namn).

Givetvis alltid speciellt med turneringar på svensk mark, särskilt som det bara finns två på ATP-nivå.

Under helgen har det spelats kval i Kungliga Tennishallen i Stockholm. Huvudturneringens lottning offentliggjordes i går (kvalfinalerna spelas dock i morgon).

Låt oss ta en titt:

* * *

En riktig drömlottning för andraseedade Milos Raonic, som alltså fick turneringens sista wild card i elfte timmen. Förmodligen också därför han är klar favorit att vinna hela kalaset (runt 3,00 gånger pengarna – världstrean David Ferrer ger ungefär 4,50).

Nu vet vi i och för sig inte var i lottningen kvalspelarna hamnar. I värsta fall kan Raonic tvingas möta comebackande Joachim ”Pim-Pim” Johansson (om svensken tar sig förbi sista hindred Damir Dzumhur i kvalet) redan i sin öppningsmatch. Det skulle onekligen bli en högintressant match med högt underhållningsvärde, men knappast den motståndare Raonic vill ha redan i andra omgången.

Bortsett från det har han en ganska enkel resa framför sig. Med största sannolikhet Benoit Paire i kvarten. Kan inte tänka mig att Santiago Giraldo slår honom i förstarundan, och varken Jürgen Zopp eller Pablo Carreno-Busta har kapacitet att slå fransmannen. I alla fall inte på papperet. Nej, de matcherna ska han bara vinna, Paire. Annars är det flopp.

Paire inomhus är inte speciellt skräckinjagande för Raonic. Inte om kanadensaren servar som han gjort i Asien under de senaste tre veckorna. Given semi för världselvan.

Där möter han sannolikt Kevin Anderson. Det blir lite tuffare, men inomhus är Raonic den klart bättre spelaren av de två.

För övrigt: Om inte Grigor Dimitrov får en svår kvalspelare i sin öppningsmatch (typ Julian Reister, Marius Copil eller Pim-Pim) så har han riktigt goda chanser att ta sig till kvartsfinal.

Övre halvan av lottningen är ett riktigt getingbo. Ferrer möter antingen Bernard Tomic eller Jack Sock i sin öppningsmatch. Troligen Tomic. Oavsett vem det blir så är det en tuff öppning för spanjoren, som befinner sig i en rätt rejäl formsvacka. Inomhushardcourt är dessutom världstreans klart sämsta underlag.

Intressant förstarunda mellan Fernando Verdasco och Ivan Dodig. Verdasco har ju generellt högre kapacitet, men Dodig är skicklig på snabba underlag och är dessutom mitt i en formtopp.

Tredjeseedade Jerzy Janowicz möter Guillermo Garcia-Lopez eller en kvalspelare i sin öppningsmatch. Precis som med Raonic vore det ju onekligen intressant om Pim-Pim tog sig till den andrarundan. Oavsett, rätt tuff lottning för Janowicz. Möter troligen Ernests Gulbis i kvartsfinalen.

Det är ju verkligen en match man vill se. Att Gulbis valt att komma hit efter sexköpsskandalen 2009 – då han svor på att aldrig någonsin sätta sin fot på svensk mark igen – tolkar jag som att han ger sig själv goda chanser att vinna hela spektaklet.

Och ger Gulbis sig själv chanser att vinna, ja då får man anta att han är motiverad. Alla vet vi vad en motiverad Gulbis kan ställa till med. Drygt 8,00 gånger pengarna ger han som slutsegrare. Janowicz: 10,00.

Intressanta odds där. Beror givetvis på att Janowicz haft skadeproblem sedan US Open, annars är han (tillsammans med Raonic) på papperet den klart bästa inomhusspelaren i startfältet.

Vill gärna se Janowicz i finalen på söndag, men är benägen att hålla Gulbis som huvudkandidat till den finalplatsen. Om han nu kan hålla sig i skinnet och fokusera på tennisen, förstås.

Ferrers prövning kommer som sagt redan i öppningsmatchen. Klarar han det är han given semifinalist, och väl där kan man inte räkna ut honom.

Har vi några skrällvarningar då? Ptja, Igor Sijslings formtopp är visserligen över för länge sedan, men han har kapacitet att överraska på de här snabbare underlagen. Paire är väldigt oberäknelig och kanske bestämmer sig för att spela sin livs tennis just den här veckan. Bernard Tomic? Hm. Kanske. Inte troligt, men inte heller omöjligt.

Och så Pim-Pim, förstås. Jag menar, killen har inte spelat på två och ett halvt år men sluggar sig ändå enkelt förbi två inte helt oävna lirare. Nu låter det som att han redan är klar för huvudturneringen, vilket han ju inte är. Men det känns inte som att Dzumhur ska kunna stoppa honom.

Vem som vinner hela kalaset?

Då säger jag nog Raonic eller Gulbis, med Janowicz som främsta utmanare.

Semifinalerna: Raonic slår Anderson, Gulbis slår Ferrer.
FINALEN: Raonic slår Gulbis.

http://www.youtube.com/watch?v=6qxDSo-ynBs

Okej.

Det börjar bli tjatigt nu.

Men det går inte att inleda det här blogginlägget i någon annan ände än Roger Federers.

Strax efter lunch svensk tid bokförde nämligen schweizaren ännu en flopp – förlust i åttondelsfinalen mot Gaël Monfils i Shanghai Masters.

Det värsta är att det inte ens kom som någon överraskning. Skrev själv här i bloggen i går att 3,00-3,40 gånger pengarna som Monfils stod i införd matchen kändes lite för högt, och att jag inte alls var så säker på att han skulle överleva åttondelsfinalen.

Det gjorde han inte heller.

6-4, 6-7(5), 6-3 blev matchsiffrorna – och de är betydligt mer smickrande för Federer än för Monfils.

Fransmannen kopplade greppet direkt i första set och fick med sig ett break omgående. Federer var aldrig riktigt nära att ta tillbaka det där breaket (vann blott sju poäng i Monfils serve) och hade förtvivlat svårt att få fart på fotarbetet.

När han inte heller hittade sin borttappade bollträff kändes det i hela kroppen att det här skulle bli en sådan där dag som vi vid det här laget hunnit vänja oss vid.

Men man får aldrig räkna ut Monfils förmåga att sätta käppar i hjulet för sig själv.

Efter en övertygande inledning på andra set hade han 4-3 och 40-30 i egen serve. Irriteras över ett domslut. Slår dubbelfel. Blir bruten.

Setet går till tiebreak, där Monfils får med sig ett minibreak efter att Federer missbedömt en inside out-forehand framme vid nät (försökte lura Monfils genom att slå den cross court, men eftersom fransmannen inte rört sig i sidled stod han i perfekt läge för den bollen och kunde döda poängen med en winner).

5-4 och två egna servar. Han bränner båda med en horribel forehandmiss och ytterligare ett oprovocerat misstag. Federer vinner setet.

Trots att Monfils genom hela tredje set ser ut som att han är redo att klappa ihop när som helst av utmattning har han hela tiden ett spelmässigt övertag på Federer, får återigen med sig ett tidigt break och har till och med chans att gå fram till 5-1, men stänger så småningom matchen efter 6-3.

Han gjorde en hel del taktiska idiotbeslut, Monfils. Som när han valde att inte utmana en förstaserve från Federer, som var lååångt utanför, vid breakboll. I stället skällde han ut domaren efter noter när han väl förlorat poängen – och dessutom igen flera game senare…

Han är verkligen en karaktär, den där Monfils. Spexare i första hand, spelare i andra. Eller tredje. Så känns det i alla fall ibland.

Hur som helst ännu en oroväckande insats från Federer. Än mer oroväckande var hans presskonferens efter matchen. Där saknades irritationen efter förlusten mot Kei Nishikori i Madrid (som ju tyder på engagemang, motivation och revanschlust) och ödmjukheten under den tunga sommaren (som tyder på att han identifierat problemen och försöker lösa dem).

I stället fann han sig bara i situationen. Menade att det var en match som kunnat ”sluta hur som helst”.

Nej, Roger. Det var inte en sådan match som du försöker beskriva. En match mellan två jämna spelare, där små marginaler avgjorde. Den här matchen kunde Monfils bara förlora för egen maskin, genom att sätta för tjocka käppar i sitt hjul – för spelmässigt var han överlägsen från nedsläpp.

Han sa också att han inte känner att han ska behöva förklara varenda liten förlust. Det tycker nog hans fans och typ hela världens tennisälskare, som inte alls är vana vid att se Federer förlora mot spelare på den här nivån.

Inget ont om Monfils, han är i grunden en oerhört bra spelare som kan utmana alla de bästa i världen när han har en bra dag.

Men de kommer inte ofta nu för tiden. Inte efter de många skadorna som förstörde hela hans 2012. Sedan dess är Monfils helt enkelt inte samma spelare längre, vilket hans rankning (42) vittnar om.

Och han är inte heller i överdrivet bra form. Snarare helt okej – och hans fysiska fitness lämnar mycket kvar att önska.

Det bör därför rimligtvis vara anmärkningsvärt att Federer förlorar mot Monfils i en Masters-åttondel, men är inte längre det. Inte ens för Federer själv, som tycks ta det hela med väldigt mycket ro.

Säger för övrigt återigen att han skiter i rankningen. Han har börjat upprepa det där som lite av ett mantra.

Jag börjar faktiskt bli osäker på om han är så taggad på att ta sig till slutspelet i London. Eller om han ens skulle bry sig om han inte kvalificerade sig dit – för första gången på tolv år.

Tycker att det här sammanfattar Federers situation ganska bra:

Close friend of Federer simplifies it: "He doesn't want to stop playing. But he doesn't want to be just another guy out there."

— Jon Wertheim (@jon_wertheim) October 10, 2013

Nej, det känns som att det kanske börjar bli dags för Roger Federer att dra i nödbromsen. Skippa Stockholm Open (om han ens överväger att tacka ja till ett wild card), stå över Basel. Kanske till och med strunta i Paris Masters, om han inte gör några träningsmässiga framsteg till dess.

Stanna upp och fundera på om 2013 inte redan är ett förlorat slag – och satsa krutet på 2014 i stället. Precis som min poddpartner Andreas Käck sa i avsnitt 6 av Sportbladets Tennispodcast häromveckan.

För så här kan det ju inte fortsätta.

* * *

Florian Mayers skräll kom lite i skymundan i och med Monfils spektakel. 50-rankade tysken slog hur som helst David Ferrer i raka set: 6-4, 6-3. Gjorde en riktigt bra match, men Ferrer var verkligen under isen. Kom helt fel in i matchen och hittade inget spel alls att bygga vidare på.

Hade liksom ingen säkerhet alls, vilket ju normalt är hans signum, och slog så småningom i nät så fort duellerna blev lite längre. Han är verkligen i bedrövlig form nu, Ferrer. Tråkigt nu när det vankas Stockholm Open.

* * *

Stanislas Wawrinka utmanövrerade Milos Raonic: 7-6(2), 6-4. Väldigt jämn match på papperet, men ingen skräll. Raonic är förmodligen lite sliten efter många veckors spel och Wawrinka är nog jäkligt sugen på att säkra en biljett till slutspelet.

* * *

Novak Djokovic körde över Fabio Fognini: 6-3, 6-3. Inga konstigheter. Rutinseger för världstvåan.

* * *

Carlos Berlocq lyckades faktiskt sätta lite press på Rafael Nadal. En aning oväntat. Blev ändå seger i raka set för spanjoren: 6-1, 7-6(5),

* * *

Nicolás Almagro vann ”hatmatchen” mot Tomás Berdych: 6-7(6), 6-3, 7-6(4). Inte helt oväntat ändå. Var på förhand en av de mest intressanta matcherna under dagen, och Berdych är nog inte helt återhämtad efter skadan han ådrog sig i Peking förra veckan.

Tappar lite mark efter den förlusten, men hans slutspelsplats är knappast hotad. Har nästan 1,000 poäng ner till nian Richard Gasquet på säsongsrankningen.

* * *

Alla dagens resultat: