Seedning och lottning är överstökat.

På måndag smäller det – Wimbledon 2013, årets tredje Grand Slam och på förhand onekligen hittills mest intressanta.

Det går inte att säga något annat än att Wimbledon är den mest prestigefulla av de fyra Grand Slam-turneringarna och har de senaste 25 åren dessutom åtnjutit en väldigt exotisk inramning eftersom det är den enda som spelas på gräs (dessutom en av blott sex turneringar totalt som spelas på underlaget).

På måndag den 24 juni kickar alltså spektaklet i gång.

Lottningen genomfördes i dag och kort därefter publicerade jag min snabbanalys, men låt oss nu gå igenom respektive turneringsträd på djupet:

* * *

HERRAR

ÖVRE HALVAN:

Drömlottning för Novak Djokovic, alltså. 33-rankade Florian Mayer är visserligen en erkänt skicklig grässpelare och en knepig motståndare i allmänhet, men borde inte utgöra något större hot mot världsettan i öppningsmatchen (Djokovic tappade bara nio game mot Mayer i fjolårets Wimbledon-kvartsfinal).

Bobby Reynolds/Steve Johnson i andrarundan är kanonmat och inte heller Jeremy Chardy i omgång tre ska kunna rubba serben.

Först i åttondelsfinalen bjuds vi på en någorlunda intressant matchup, då det kan bli antingen Tommy Haas eller Gilles Simon. Mest troligt Haas, eftersom han har 5-1 i inbördes mot Simon och är den bättre grässpelaren av de båda. Dessutom liten nitlott för Simon, som möter grässpecialisten Feliciano Lopez i första omgången. Ingen jätteskräll om Lopez vinner den matchen.

I kvartsfinalen väntar troligen världssexan (men sjundeseedade) Tomás Berdych eller världsnian Richard Gasquet. Berdych och Gasquet har aldrig mötts på gräs tidigare, så en åttondelsfinal mellan de båda blir ruggigt intressant. Så här på förhand håller jag Gasquet som knapp favorit i så fall.

Finns inte direkt någon spelare med överdrivet stor skrällpotential i den åttondelssektionen. Bernard Tomic? Tja, han trivs bra på gräs och har presterat i Wimbledon förut, men tror inte att han är redo att ta nästa steg i karriären än.

Sam Querrey? En skicklig grässpelare generellt, men rår inte på de högre seedade spelarna i sin sektion.

Kevin Anderson? Även han en duktig grässpelare, men möter Berdych i en eventuell tredjerunda. Deras femte möte bara i år, i så fall. Berdych har 8-0 i inbördes möten och totalt 19-3 i setfacit. Hyfsat överlägset, om man säger så. Grymt oturlig lottning för Anderson, alltså.

Så nej, en kvart mellan Djokovic och Berdych/Gasquet känns på förhand rätt så given.

Den nedre delen av den här halvan är betydligt mer intressant. David Ferrer stöter på motstånd värt namnet först i tredjerundan, där han kan möta Alexandr Dolgopolov. 24-åringen har dock problem på gräs. Är förvisso väldigt snabb, men hans rörelseschema hämmas och hans bollträff försämras på grund av den låga och oförutsägbara studsen. Klart övertag för Ferrer i den matchupen och har dessutom 5-1 i inbördes möten.

I åttondel ser det ut att bli 18-rankade Philipp Kohlschreiber, även om han har en ganska krokig väg dit. Ivan Dodig i öppningsmatchen är ingen given promenadseger. Denis Kudla och James Duckworth är visserligen duktiga grässpelare, men borde inte störa Kohlschreiber i andra omgången.

I tredje kan tysken möta 59-rankade Igor Sijsling. Holländaren är i bra form, har 2-0 i inbördes möten mot Kohlschreiber (dock på hardcourt och grus) och har ett spel som lämpar sig för gräs: Bra serve, är inte jättesnabb men rör sig ledigt på gräset, stabil enhandsfattad backhand, okej slice, trygg framme vid nät och flacka grundslag. Litet frågetecken kring hans fysiska form eftersom han tvingades dra sig ur ’s-Hertogenbosch på grund av sjukdom, men skrällvarning om han är fit for fight (vilket han sannolikt är).

Milos Raonic huserar också i den här sektionen, men har oerhört svårt att se honom som ett hot. Ingen vidare grässpelare och har verkligen inte visat god form i Halle och Eastbourne. Ryker troligen mot Sijsling i andra omgången.

På den nedre delen är Juan Martín del Potro kvartsfinalfavorit. Obefintligt motstånd för honom fram till tredje omgången, där han troligen möter Grigor Dimitrov. Tycker 22-årige bulgaren generellt är ofarlig mot högre rankade spelare i femsetsmatcher och övertygade inte alls i Queen’s Club Championships, men ska inte räknas ut helt. Särskilt inte med tanke på att del Potro brukar ha problem med omställningen till gräs. Hade en hel del tur i Queen’s förra veckan (borde ha förlorat mot Xavier Malisse redan i öppningsmatchen) och föll slutligen mot gräsräven Lleyton Hewitt i kvarten.

Med tanke på del Potros Grand Slam-erfarenhet har jag ändå svårt att inte hålla honom som kvartsfinalfavorit. Kan världselvan Kei Nishikori skrälla? Kanske, men då måste han först ta sig förbi Denis Istomin eller Andreas Seppi. Japanen kan hotas redan i andra omgången mot Aljaz Bedene. Tyckte han imponerade i Queen’s. Slog Paul-Henri Mathieu och pressade Querrey till tre rysligt jämna set.

I en matchup mellan del Potro och Nishikori är argentinaren klar favorit: 4-0 i inbördes och har aldrig tappat set (10-0 i setfacit).

Kastar dock in skrällvarning på framför allt Istomin, men även Seppi. Istomin är en riktigt bra grässpelare, och Seppi har utvecklat sitt spel avsevärt på underlaget de senaste åren. Gick till semifinal i Eastbourne den här veckan, till exempel (föll mot Gilles Simon).

I en eventuell semi mellan Ferrer och del Potro är det svårt att inte hålla Ferrer som favorit: 6-2 i inbördes möten och fyra raka segrar för spanjoren (utklassning i raka set i förra årets Wimbledon-åttondel). Sist del Potro besegrade Ferrer var i Miami 2009.

Frågan är om han hunnit ladda om efter finalförlusten mot Rafael Nadal i Franska öppna? Nederlaget i öppningsmatchen i ’s-Hertogenbosch mot Xavier Malisse var inte direkt oväntat, men likväl oroväckande.

De går till semifinal: Djokovic, Ferrer.
Skrällvarning: Berdych, Gasquet, del Potro, Kohlschreiber.
Bubblare: Istomin, Nishikori, Dimitrov.

Brasklappar kring Ferrer, som sagt. Känns som en ganska öppen fjärdedel. Många spelare som har chansen att kliva fram och komma upp sig i smeten.

* * *

UNDRE HALVAN:

Getingboet med stort g. Det var alltså Roger Federer som drog den stora nitlotten: Rafael Nadal redan i kvartsfinal.

Och de lär mötas i en ”drömkvart”. Nadal stöter förvisso troligtvis på Benoit Paire i tredje omgången, men med tanke på hur fransmannen presterat den senaste tiden… Nej, det ska mycket till för en skräll där.

Väldigt intressant vem att se vem Nadal möter i åttondelen, dock. Stanislas Wawrinka har bevisat att han inte ska räknas ut på gräs (är klar för final i ’s-Hertogenbosch) och Lleyton Hewitt visade god form i Queen’s.

Om inte Wawrinka är slutkörd efter veckan (vilket jag inte tror att han är) så tippar jag honom i åttondel mot Nadal. Kommer nog ändå bli en rysligt intressant öppningsmatch mellan schweizaren och Hewitt. På förhand en av de tveklöst mest intressanta matcherna i förstarundan.

John Isner? Förhållandevis enkel lottning fram till tredje omgången, men tar sig knappast längre än så.

Federer har även han motorväg till kvartsfinal. Victor Hanescu i öppningsmatchen, troligen Sergej Stakhovskij i andra omgången och Fabio Fognini eller Jürgen Melzer i tredje.

I åttondelsfinalen hoppas jag få se Jerzy Janowicz. Bra lottning för polacken. Möter 442-rankade 18-åringen Kyle Edmund i första omgången, Radek Stepanek i andra och Nicolás Almagro i tredje. Stepanek visserligen bra på gräs men i dålig form. 

Bra lottning även för 15-rankade Almagro. Typ inget motstånd alls fram till åttondelen, där det blir Janowicz. Eller kanske Stepanek, trots allt. Men nej, jag tror på Janowicz. Almagro vann deras hittills enda möte i raka set, i årets Australiska öppna. Som upplagt för en rafflande repris, med andra ord.

Vem det nu än blir så kommer han inte kunna hota Federer, och schweizaren har därmed säkrat en ”drömkvart” mot Nadal.

Som Nadal vinner?

Ja, så känns det ju onekligen på förhand. Dels på grund av Nadals fantastiska comeback, dels på grund av spanjorens mentala och statistiska övertag (20-10 i inbördes möten, två raka segrar i år). Dumt att räkna ut Federer helt och hållet där, men med tanke på hur de båda presterat i år är det svårt att inte se Nadal som klar favorit.

Halvknepig lottning för Jo-Wilfried Tsonga. David Goffin i öppningsmatchen är kanonmat för världssjuan, men Ernests Gulbis kan hota i andra omgången. Slog som bekant Berdych i första omgången förra året. I tredje väntar sedan med stor sannolikhet Julien Benneteau eller Xavier Malisse.

Det är inte så där galet skräckinjagande för en grässpelare av Tsongas kaliber, men inte heller helt enkelt.

I åttondelen väntar sedan med stor sannolikhet Marin Cilic. Marcos Baghdatis är ju normalt en tuff öppningsmatch, men cyprioten är helt under isen och har tio raka förluster sedan Rotterdam i februari (i ATP-sammanhang – vann en Davis Cup-match mot nollrankade Theophile Segodo i april).

Och så blir det slutligen en repris på förra årets Wimbledon-semi redan i kvartsfinal: Tsonga mot hemmahoppet Andy Murray.

Benjamin Becker är visserligen inte helt ofarlig på gräs, men rår inte på världstvåan i öppningsmatchen. 74-rankade Lu Yen-hsun har normalt skrällpotential på gräs men rår inte heller han på Murray. Nicolas Mahut har god chans att ta sig till tredje omgången.

I åttondelsfinalen borde rimligtvis Mikhail Juzjnyj stå för motståndet. Den klart bästa grässpelaren i den halvan av åttondelssektionen – där för övrigt Janko Tipsarevic är högst seedad (14). Frågan är om formsvage Janko ens tar sig förbi landsmannen Viktor Troicki i öppningsmatchen.

Juzjnyj i åttondelen är knappast ofarlig, men har ändå svårt att se att någon av ovanstående ska kunna sätta stopp för Murrays framfart.

Allt pekar på Nadal vs Federer och Murray vs Tsonga i kvartarna, med andra ord. Där känns Nadal och Murray som klara favoriter.

Och efterföljande semifinal? Fördel Nadal. 13-5 i inbördes möten, 3-0 på gräs (9-1 i setfacit). Det är ingen hemlighet att spanjoren har ett massivt psykologiskt övertag mot Murray, särskilt i Grand Slam-sammanhang (6-2 till Nadal; Murrays enda segrar kom i US Open 2008 och Australiska öppna 2010, då Nadal tvingades bryta matchen på grund av skada i tredje set).

De går till semifinal: Nadal, Murray.
Skrällvarning: Federer, Tsonga.
Bubblare: Cilic, Juzjnyj, Wawrinka, Janowicz.

Semifinalerna: Djokovic slår Ferrer, Nadal slår Murray.

FINALEN: Djokovic slår Nadal.

Grymt svårt att tippa en eventuell final mellan Djokovic och Nadal så här på förhand, utan att ha sett någon av dem spela en enda gräsmatch. Gräs är visserligen Djokovics sämsta underlag och Nadals näst bästa, men att Nadal inte får så hög utdelning på sin extremt toppade forehand och att snabbare underlag gynnar Djokovic gör att balansen jämnas ut.

Tror att Djokovic är grymt revanschsugen efter nederlaget i Franska öppna, och med den här lottningen känns det som att hela turneringen ligger i hans händer. Behöver liksom bara slå en enda Big Four-spelare för att få lyfta bucklan, medan Federer och Nadal måste slå tre och Murray två.

Drömfinalen skulle jag nog ändå säga är en mellan Djokovic och Federer, alternativt Djokovic och Murray. Nole-Fed vore roligast, eftersom vi inte sett dem göra upp i en GS-final sedan US Open 2007 och underlaget jämnar ut oddsen.

En final mellan Djokovic och Murray skulle kunna sluta lite hur som helst. Dels för att Murray skulle ha typ 15,000 galna hemmasupportrar på läktarna och dels för att underlaget gynnar Murray.

Nåväl. Klart är att Wimbledon 2013 tack vare/på grund av Nadals seedning blir en väldigt intressant historia.

* * *

Analys av damernas lottning kommer under helgen.

Okej, alla inbitna Roger Federer-fans – nu är det verkligen läge att snacka om otur.

Förutsättningarna inför årets Wimbledon-lottning var nämligen att Rafael Nadal som femteseedad var den stora nitlotten för övriga tre spelare inom Big Four (Federer, Novak Djokovic, Andy Murray).

Och det blev alltså Roger Federer som drog den nitlotten.

Schweizaren hamnar på samma halva som Nadal och fjolårsfinalisten Murray – och kan därför tvingas slå Nadal i kvartsfinalen, Murray i semifinalen och Djokovic i finalen för att försvara sin titel från 2012.

Mission impossible?

Det ser onekligen så ut. I alla fall på papperet.

Förutom Nadal och Murray hamnade även världssjuan Jo-Wilfried Tsonga på samma halva som schweizaren, nämligen. Vilket innebär att vägen till seger kan bli Nadal-Tsonga-Djokovic.

Ingen busenkel resa det heller, om man säger så.

Novak Djokovic å sin sida fick en riktig drömlottning. 33-rankade fjolårskvartsfinalisten Florian Mayer är förvisso en inte helt enkel öppningsmatch, men med tanke på att Djokovic detroniserade honom i raka set i kvarten förra året borde han inte kunna störa formstarke serben.

I övrigt har han Jeremy Chardy i tredjerundan, Gilles Simon eller Tommy Haas i åttondelsfinal, troligen Tomás Berdych eller Richard Gasquet i kvart och David Ferrer eller Juan Martín del Potro i semifinal (om vi enbart ser till de högst seedade spelarna, som vanligtvis i alla fall så här på förhand utgör de största hoten, alltså).

Känns onekligen som att vägen till final ligger helt vidöppen för Djokovic, med andra ord.

Väldigt mycket kommer därför att handla om den undre halvan i årets Wimbledon, som drar i gång på måndag 24 juni. Worst case scenario för Federer, Nadal och Murray är hyfsat jämbördiga:

• Federer: Nadal i kvart, Murray i semi, Djokovic i final.

• Nadal: Federer i kvart, Murray/Tsonga i semi, Djokovic i final.

• Murray: Tsonga i kvart, Federer/Nadal i semi, Djokovic i final.

Worst case scenario för Djokovic är följande:

• Berdych i kvart, Ferrer/del Potro i semi, Nadal/Federer/Murray i final.

Frågan där är väl egentligen vem som är Noles ”mardrömsmotståndare” i finalen. Spontant måste jag nog säga Federer. Känns som att en final mellan Nole och Rafa på gräs är typ 55-45 fördel Djokovic.. Mot Murray typ 50-50 med Nole som knapp favorit.

Mot Federer?

Där är det nog svag fördel Federer. Så här på förhand, alltså. Analysen i det här blogginlägget kan givetvis inte baseras på något annat än rena spekulationer. Den där maktbalansen kan rubbas helt och hållet efter två tävlingsveckor.

Däremot känns det inte alls troligt att Federer försvarar sin titel, i alla fall inte om Nadal går till kvartsfinal. Att slå Nadal och Murray eller Tsonga back-to-back, och sedan Djokovic i finalen… Nej, det är snudd på omöjligt till och med för Federer på gräs.

Av dessa tre måste man ändå säga att det är Nadal som fått den ”bästa” lottningen, eftersom han har ett mentalt och statistiskt övertag gentemot både Federer och Murray.

• 20-10 i inbördes möten mot Federer, 7-3 senaste tio och två raka segrar i raka set. 

• 13-5 i inbördes möten mot Murray, 7-3 senaste tio och 3-0 på gräs (9-1 i setfacit).

Där är så klart Djokovic i en eventuell final det största hotet mot spanjoren.

Den här undre halvan är verkligen ett getingbo i ordets rätta bemärkelse. Har svårt att se någon annan än Federer, Nadal, Murray och Tsonga ta sig till kvartsfinal.

Betydligt mer öppet på den övre halvan. Ferrer har förbättrat sitt grässpel avsevärt de senaste åren, men är inte direkt solklar favorit mot exempelvis del Potro i en eventuell kvartsfinal. Ferrer riskerar dessutom att möta (vanligtvis) knepige Alexandr Dolgopolov i tredjerundan och den skicklige grässpelaren Philipp Kohlschreiber i åttondel (eller mammutservaren Milos Raonic, men det känns inte så troligt).

Även Kei Nishikori i en eventuell kvart (om han tar sig förbi del Potro, eller kanske Grigor Dimitrov?) känns som ett potentiellt hot.

Goda chanser för lägre rankade spelare att knipa kvartsfinalbiljetter och eventuell semifinaldito på den halvan, med andra ord.

Sammantaget känns det inte speciellt vågat att tippa Djokovic i final.

Frågan är vem han får möta där – Federer, Nadal eller Murray?

I går gick vi igenom seedningen. I morgon klockan 11.00 svensk tid (10.00 lokal tid) presenteras lottningen.

Passar med andra ord ganska bra att ta en titt på rankningen och hur toppstriden – eftersom det är den som står i fokus – kan påverkas i årets Wimbledon.

Tänkte därför gå igenom topp 5 spelare för spelare, med aktuell rankning och poängställning, och förklara vad som krävs för att respektive spelare ska förbättra (eller försämra) sin position när Wimbledon väl avslutats.

Here goes:

1. NOVAK DJOKOVIC (11,830)

– Ohotad etta. Kan som mest tappa 720 poäng, vilket skulle innebära 11,610 poäng totalt. Ingen spelare under honom kan ens nå 11,000 i Wimbledon.

* * *

2. ANDY MURRAY (8,560)

– Har final från förra året, och därmed 1,200 poäng, att försvara. Kan inte hota Djokovic om förstaplatsen, men i värsta fall förlora sin position som världstvåa till Roger Federer.

– Om Federer försvarar sin titel från 2012 måste Murray gå till minst semifinal för att det inte ska ske.

– Även David Ferrer och Rafael Nadal har teoretiska chanser att gå om Murray (beskrivs nedan).

* * *

3. ROGER FEDERER (7,740)

– Har 2,000 poäng att försvara. Kan ta tillbaka positionen som världstvåa om han vinner titeln samtidigt som Andy Murray åker ur i kvartsfinal eller tidigare.

– Om David Ferrer går till semifinal måste Federer vinna hela turneringen för att inte förlora sin position som världstrea (förutsatt att Murray behåller sin plats som världstvåa).

– Om Ferrer åker ut i kvarten måste Federer gå till final.

– Om Federer åker ur i semifinal eller tidigare går både Ferrer och Rafael Nadal om på världsrankningen oavsett hur det går för Ferrer (kan som lägst landa på 6,500 poäng – vid semifinalförlust för Federer slutar schweizaren på 6,460 poäng). Nadal har bara 45 poäng att försvara från 2012 och kan därför som lägst hamna på 6,850 poäng.

– Om Nadal går till final eller vinner titeln går han om Federer oavsett schweizarens prestationer i turneringen.

* * *

4. DAVID FERRER (7,220)

– Går om Federer om han försvarar sina poäng samtidigt som Federer inte vinner turneringen, om han går till kvartsfinal samtidigt som Federer inte går till final eller om Federer över huvud taget åker ur i semifinal eller tidigare.

– Går om Murray om han tar sig till final samtidigt som Murray åker ur i kvartsfinal eller tidigare, samt om han vinner hela turneringen.

– Förlorar sin position som världsfyra till Rafael Nadal om han åker ur i kvartsfinal eller tidigare medan Nadal går till minst andra omgången, samt om båda går till semifinal eller bättre. Om de skulle mötas i finalen måste Ferrer vinna för att inte Nadal ska gå om honom på rankningen.

– Kan teoretiskt även bli omsprungen av Tomás Berdych, om Berdych vinner hela turneringen samtidigt som Ferrer förlorar alla sina poäng (om Ferrer förlorar första omgången landar han på 6,510 – om Berdych bärgar titeln landar han på 6,505).

* * *

5. RAFAEL NADAL (6,895)

– Går om Ferrer om han tar sig till minst andra omgången samtidigt som Ferrer åker ur i kvartsfinal eller tidigare, samt om båda går till semifinal eller bättre. Om de skulle mötas i finalen måste Nadal vinna för att gå om Ferrer på rankningen.

– Går om Federer på världsrankningen om Federer åker ur i semifinal eller tidigare, samt om han går till final eller vinner titeln. Om de båda möts i finalen går Nadal om Federer oavsett vem som vinner.

– Går även om Murray på rankningen om han vinner titeln (eftersom han då landar på 8,850 poäng), om han går till final samtidigt som Murray åker ur i kvartsfinal eller tidigare, samt om han går till semifinal samtidigt som Murray åker ur i åttondelsfinal eller tidigare. Om Nadal inte tar sig längre än till kvartsfinal kan han inte gå om Murray. Nadal riskerar inte att förlora sin position som världsfemma eftersom han som lägst kan landa på 6,850 poäng och världssexan Berdych som mest på 6,505.

Krutet från årets första grästurneringar har knappt hunnit svalna, men måndag betyder ny turneringsvecka.

Eastbourne och ’s-Hertogenbosch är det som gäller den här gången.

Vi tar en titt:

* * *

EASTBOURNE INTERNATIONAL
ATP 250
Eastbourne, England
Regerande mästare: Andy Roddick

Inte lika hett startfält som i London förra veckan. 15-rankade Milos Raonic är förstaseedad, 17-rankade Gilles Simon andraseedad. Tveksamt att någon av dem når final. Mer troligt att ingen av dem gör det.

Raonic möter sannolikt Denis Istomin i sin öppningsmatch, och i den matchupen håller jag Istomin som favorit. Även Ivan Dodig är en skickligare grässpelare än Raonic, men kanadensaren har större chans att slå honom än Istomin.

Övre halvan känns lite vilda västern. Kan sluta lite hur som helst. Istomin, Feliciano Lopez eller Alexandr Dolgopolov har goda chanser att gå till final (Dolgopolov dock fortfarande i ganska dålig form och Lopez lät känslorna ta över mot Marin Cilic i London).

På den undre halvan borde Philipp Kohlschreiber eller Kevin Anderson gå till final. Julien Benneteau och Bernard Tomic utmanare. Regerande mästaren Andreas Seppi fortfarande formsvag, så tror inte han når sin tredje raka final.

De går till semifinal: Istomin, Lopez, Kohlschreiber, Anderson.
Skrällvarning: James Blake, Bernard Tomic, Julien Benneteau.
Bubblare: Milos Raonic, Alexandr Dolgopolov.

Semifinalerna: Istomin slår Lopez, Anderson slår Kohlschreiber.
FINALEN: Anderson slår Istomin.

* * *

ROSMALEN GRASS COURT CHAMPIONSHIPS
ATP 250
’s-Hertogenbosch, Holland
Regerande mästare: David Ferrer

Marginellt hetare än Eastbourne. Två topp 10-spelare i startfältet: Världsfyran David Ferrer och världstian Stanislas Wawrinka. Ferrer titelförsvarare.

Tuff öppningsmatch för Ferrer. Xavier Malisse var grymt bra mot Juan Martín del Potro i London förra veckan, innan han vek ner sig mentalt och förlorade en match som låg helt och hållet i hans händer.

Frågan är om han kan besegra Ferrer mentalt? För på en gräsbana kan han slå de flesta spelare rent spelmässigt. Det här blir dessutom Ferrers första match sedan finalen i Franska öppna, och när han spelade sin första grusmatch i Europa efter hardcourt-säsongen tidigare i år blev det förlust i en tresetare mot Dmitry Tursunov.

Samma visa var det månaden innan, när han spelade sin första match på hardcourt efter grussäsongen i Sydamerika: förlust i öppningsmatchen mot Kevin Anderson.

Det finns alltså en hel del faktorer som talar för en skräll.

Nu tror jag i och för sig inte att det blir någon i just det här fallet. Om inte Malisse kan stänga en match mot del Potro på gräs så kommer han att få problem mot Ferrer.

Vinner spanjoren den där första matchen så är han klar finalfavorit. Yen-Hsun Lu kanske kan ställa till det lite för honom i andra omgången, taiwanesen är en skicklig grässpelare, likaså Marcos Baghdatis i en kvartsfinal, men båda är matcher han ska vinna. John Isner i en eventuell semi lär bli en tuff match, men ska vinna även den. Särskilt i och med att gräset vid det laget hunnit bli slitet, vilket gynnar världsfyran.

På den nedre halvan är det lite mer getingbo. Wawrinka möter Igor Sijsling i sin öppningsmatch. Stor skrällpotential där. Sijsling slog Istomin i London och tog sedan set mot Jo-Wilfried Tsonga.

Hatmöte mellan Benoit Paire och Michael Llodra. Blir säkert Llodra som går vinnande ur den bataljen med tanke på att Paire brukar glömma sitt huvud i omklädningsrummet. Segraren där möter sedan troligen Jan Hernych. Kan bli intressant. Ska också bli intressant att se vad Marius Copil kan åstadkomma på gräs.

Känns verkligen hugget som stucket vem som går till final på den här halvan.

De går till semifinal: Ferrer, Isner, Sijsling, Llodra.
Skrällvarning: Malisse, Haase, Baghdatis, Haase.
Bubblare: Wawrinka, Paire.

Semifinalerna: Ferrer slår Isner, Llodra slår Sijsling.
FINALEN: Ferrer slår Llodra.

Den riktiga finalen spelades i fredags.

Det må låta krasst, eller till och med respektlöst mot David Ferrer, men det är faktum.

Redan inför och under den där episka ”semifinalen” mellan Rafael Nadal och Novak Djokovic var känslan att vinnaren i den bataljen också skulle vinna söndagens final.

Den känslan försvagades inte efter Ferrers överlägsna seger mot Jo-Wilfried samma dag. Den försvagades inte heller under lördagen (varför skulle den det?).

Och den hade inte försvagats lagom till finaldagen.

Trots regntunga förhållanden som normalt missgynnar Nadal.

De där få sakerna som talade för Ferrer inför matchen var både just för få och på tok för klena.

Förhandssnacket handlade därför, med all rätt, väldigt lite om vem som skulle vinna – utan uteslutande om hur många game eller eventuellt set The King of Clay skulle släppa till sin landsman och vän.

Matchen började precis som väntat: Ferrer gick ut hårt och offensivt, Nadal lite mer avvaktande. Det var ändå Nadal som fick med sig matchens första break till 3-1, men kunde inte förvalta det. Från 3-3 vann han dock tre raka game och bärgade därmed första set med 6-3.

Det var egentligen i det där första setet som Ferrer hängde med som bäst. Duellerna var i regel korta och Ferrer fick utdelning på sin aggressiva spelplan (som innebar stort risktagande).

I andra set gjorde han några av sina bästa game i matchen, tempot och intensiteten höjdes och duellerna blev längre. Problemet var att han också gjorde några av sina sämsta game och det blev promenadseger med 6-2 för Nadal – trots att setet med sina 52 minuter kom att bli matchens längsta.

Tredje set blev en logisk fortsättning på andra och Nadal kunde utan större bekymmer spela sig fram till matchboll och åttonde titeln i Franska öppna (tolfte Grand Slam-bucklan totalt i karriären) efter 6-3.

6-3, 6-2, 6-3 alltså. Sju tappade set. I en Grand Slam-final.

På papperet känns det givetvis inte speciellt värdigt, men Ferrer gjorde inte en dålig match.

Tvärtom.

Han spelade ofta helt rätt: aggressivt och offensivt. Satte hög press på Nadal med djupa crossar, returnerade stundtals sagolikt bra, klev väldigt ofta fram i banan och attackerade också nät mer än han brukar göra mot Nadal.

De absolut största problemen för Ferrer den här dagen, hans första GS-finaldag i karriären, var två till antalet:

• Han spelade som allra bäst i fel lägen. Var ofta den som dikterade spelet och hade greppet om poängen, men sällan när det handlade om just de viktiga poängen.

• Nadal spelade som allra bäst i rätt lägen. Sett till matchen som helhet gjorde gruskungen inte mer än en godkänd insats, men när han väl klev fram och skoningslöst ryckte taktpinnen ur näven på Ferrer så var han fullständigt överlägsen. Det var just i matchavgörande situationer som han valde att skruva upp tempot, öka intensiteten och spela mer aggressivt. Som han så ofta gör.

När Nadal ”slumrade till” och Ferrer samtidigt spelade på topp så räckte det till totalt tre servegenombrott och några riktigt välspelade game för 31-åringen.

Så stort är gapet mellan dessa båda spelare i Grand Slam-sammanhang (särskilt när titeln står på spel).

Jag tyckte att det var som allra tydligast vid tre tillfällen, ett i varje set:

• Första set, 4-3 till Nadal i egen serve: Nadal går förhållandevis enkelt fram till 40-30 men blir överraskad av Ferrers cross, eftersom han förväntar sig en rak backhand. Missar sedan sin defensiva lobb när han jagat ner Ferrer i djupled och har breakboll mot sig. Nadal räddar med en bra förstaserve följt av en offensiv forehandcross, slår sedan en grymt bra andraserve som ställer Ferrer totalt och vinner gamet med ett servess. Inte helt oväntat bryter han sedan Ferrer och bärgar därmed första set.

• Andra set, 3-1 till Nadal i egen serve: Ferrer gör sitt dittills klart bästa returgame och tvingar fram totalt fyra breakbollar. Vid varenda en av dessa plockar dock Nadal fram sina ess ur rockärmen. Kliver fram och spelar mycket mer aggressivt. Håller till slut med en resolut rak backhand och har därmed mentalt redan vunnit setet. Nadal tappar visserligen sin serve vid 5-1, men följer upp med att bryta blankt efter ett väldigt svagt servegame av Ferrer (två raka dubbelfel till 0-40, bland annat).

• Tredje set, 4-3 till Nadal i Ferrers serve: Ferrer gör överlag ett riktigt bra servegame, men när Nadal skruvar upp tempot hänger han inte med. Går fram till 30-40, Ferrer räddar breakbollen med en stenhård inside out-forehandcross men pressas sedan till ett misstag i nästa duell. Slår sedan ett dubbelfel, vilket ger Nadal 5-3 och chansen att serva hem titeln.

Det finns ett gäng andra liknande situationer, men jag tycker att dessa tre är bra exempel på hur Nadal när han kliver fram och spelar mer offensivt är totalt överlägsen en spelare som Ferrer, och hur han har en förmåga att göra det i de absolut viktigaste lägena.

Ferrer kunde helt enkelt återigen inte mäta sig med Nadal och var inte tillräckligt stark mentalt.

100-72 i poäng totalt är ett bra kvitto på hur ohotad Nadal faktiskt var i den här finalen (för övrigt den första GS-finalen han vinner i raka set sedan Wimbledon 2010 mot Tomás Berdych, som slutade 6-3, 7-5, 6-4; Rafa har vunnit totalt fyra GS-finaler i raka set).

Ja, typ alla siffror efter den här matchen är kvitton på Nadals överlägsenhet:

Kan tyckas lite märkligt att påstå att Nadal mestadels spelade godkänt med tanke på de här siffrorna, men med Nadal-mått mätt var det bara stundtals som han nådde upp till en högre nivå – helt enkelt för att han inte behövde spela så bra under hela matchen. Det var som att han hushöll lite med energin, för att sedan gasa på i de där matchavgörande lägena.

Så hög är Nadals lägstanivå. Nu påstår jag inte att Nadal var nere på lägstanivå, långt ifrån – men det är i princip nästan bara mot Novak Djokovic, och i enskilda fall och då oftast i begränsad utsträckning mot andra spelare, som han måste spela på sin absoluta topp under i stort sett hela matchen.

Jag tycker hur som helst att Ferrer ska ha en eloge. Han slet och kämpade och krigade, och skämde inte på något sätt ut sig trots utskåpningen. Okej, han såg väldigt kuvad ut i mitten av andra set och hade nog kunnat bränna på lite mer i vissa game, men samtidigt ska man vara väl medveten om hur både mentalt och fysiskt dränerande det är att möta Nadal.

Ferrer är ju verkligen en av de där spelarna man verkligen unnar en Grand Slam-titel. Så typiskt då att han när han nu äntligen får spela sin första GS-final ställs mot Nadal.

Men å andra sidan – om det inte varit Nadal så hade det varit Djokovic. Och hur stor chans hade han haft då? Nästan lika liten som mot Nadal.

Med allt detta sagt behöver jag knappast påpeka hur välförtjänt den här segern är. Nadal har gjort en bra turnering med några få bumps on the road, gick segrande ur den tuffaste matchen han spelat sedan Australiska öppna 2012, i den riktigt finalen i fredags mot Djokovic, och gjorde sitt jobb i dag.

Det gav honom en åttonde titel på Roland Garros (fjärde i rad) och totalt tolfte GS-bucklan i karriären – efter ett över sju månader långt skadeuppehåll.

Hatten av, som vi säger.

* * *

Här kan du läsa mer om finalen på Sportbladet:

Rafael Nadal vann Franska öppna

Protester mot samkönade äktenskap – tände bengal på banan

Lottningen gav David Ferrer en jättechans att nå sin första Grand Slam-final i karriären. Det största hotet på vägen var Roger Federer i en eventuell semifinal.

Ett hot som Jo-Wilfried Tsonga effektivt röjde ur vägen redan i kvartsfinalen.

Ferrer tackade och tog emot genom att avfärda en (förmodligen av nervositet) svajig Tsonga i raka set: 6-1, 7-6(3), 6-2.

Belöningen: Rafael Nadal.

Låt oss börja med att gå igenom de saker som talar för Ferrer i den här matchen, för de är få:

• Utvilad. Ferrer sprang som sagt igenom sin semifinal i raka set och har ännu inte tappat set, medan Nadal stångade sig blodig mot rivalen Novak Djokovic i fyra timmar och 37 minuter.

• Pressen på Nadal. Ferrer må vara nervös inför sin första GS-final någonsin, men all press vilar på Nadals axlar. Semifinalen mot Djokovic var den moraliska finalen, och alla förväntar sig nu att han ska svepa Ferrer i raka set. När en 19-årig version av Nadal slog Federer i semin 2005 (vilket var det årets moraliska final) tappade han första set i den riktiga finalen mot Mariano Puerta. Att ladda om efter en sådan episk drabbning som den vi bevittnade i fredags är lättare sagt än gjort.

• Favoritskapet. Nadal med sina sju titlar i Franska öppna är den obestridliga favoriten – Ferrer underdog. En tacksam roll för 31-åringen, eftersom det minskar pressen på honom ytterligare.

Bortsett från detta talar precis allt för Nadal. 19-4 i inbördes möten, 16-1 på grus (enda segern för Ferrer på underlaget kom i Stuttgart 2004 – alltså för nästan tio år sedan). Ferrers senaste seger kom på hardcourt i Australiska öppna 2011, då Nadal plågades av skada.

Åtta raka segrar för Nadal alltså, och räknar man bort matchen i Melbourne har Ferrer inte lyckats kuva sin landsman sedan 2007 (i US Open och World Tour Finals, då under namnet Tennis Masters Cup).

Spelmässigt tenderar deras matcher ändå att vara jämna och av deras totalt 56 spelade set genom åren har drygt 30 procent slutat 7-6 eller 7-5.

Detta eftersom de är väldigt lika som spelare, med stort fokus på defensiv, bollsäkerhet och snabbhet.

Problemet för Ferrer är att Nadal är en mycket bättre version av honom själv. Han har inte bara ett tyngre och mer varierat grundspel, utan är också mycket starkare mentalt – särskilt i de mest avgörande lägena (vilket vi inte minst såg prov på i Madrid och Rom).

Nadal är också den mer taktiske av de båda och tycks alltid hitta en väg ut ur även de knepigaste situationerna. När han befinner sig i underläge har han de offensiva vapnen som krävs för att förändra matchbilden, medan Ferrers spel i grunden är monotont och bräckligt när det utsätts för hårda prövningar.

Ferrer har dock imponerat i Paris i år, det måste sägas. Framför allt har han varit väldigt aggressiv och inte nöjt sig med att nöta ner sina motståndare. Han har tagit kommandot och visat framåtanda. Något han måste göra i dag också.

Räcker det mot gruskungen? Nej, jag tror inte det, eftersom han måste spela ett offensivt spel som inte faller sig lika naturligt för honom som för till exempel Djokovic eller Federer.

Lite elakt skulle man helt enkelt kunna likna den här matchupen vid boxning, säga att Nadal är tungvikt och Ferrer mellanvikt.

Vill man vara ännu elakare kan man måla upp det här scenariot:

Nadal magsjuk, knäskadad och fastkedjad vid en lyktstolpe två kvarter bort från Roland Garros. Ferrer börjar serva.

Kommentatorn: Wow, Ferrer fläskar in fyra raka ess! Imponerande. Men Nadal vinner väl det här i slutänden ändå?
Bisittaren: Ja, Rafa brukar ju hitta en väg ut ur sådana här situationer. Om Ferrer har tur kanske han vinner ett set.

Det är dumt att raljera, att David Ferrer äntligen tagit sig till en Grand Slam-final är ett bevis på att ”poetisk rättvisa” inte bara är ett tramsigt hittepå. Men visst känns det som att Ferrer bara inte kan besegra Nadal? Alternativt att Nadal bara inte kan förlora mot Ferrer.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=7iNqgGjJkrc#t=961s

I Madrid kändes det som det förstnämnda. 31-åringen var då två poäng från matchen, men slarvade bort sitt övertag med en horribel missbedömning i öppet läge vid ställning 6-5 och 30-15 i Nadals serve (se klippet ovan). Han återhämtade sig aldrig efter den missen, tappade setet och blev sedan nollad i avgörande set.

Precis som i damernas final är därför den stora frågan inför den här matchen om det över huvud taget ens blir fråga om en match – eller om det bara blir en total överkörning och Nadals åttonde titel på Roland Garros.

Det finns personer som tror på Ferrer inför den här finalen. De är inte många, men de finns.

Jag är inte en av dem.

I går tog vi en titt på Rafael Nadals och Novak Djokovics statistik under turneringen fram till deras hett efterlängtade semifinal i dag.

Dags nu att ta en närmare titt på deras matchup, och på den andra semifinalen mellan Jo-Wilfried Tsonga och David Ferrer.

Till att börja med ser det ut att bli runt 25 grader varmt och lite molnigt men mestadels klart, enligt väderprognosen.

Något som gynnar Rafael Nadal. Hade det varit liknande förhållanden – det vill säga förhållandevis kallt och blött – som under gårdagens damsemifinal mellan Maria Sjarapova och Victoria Azarenka så hade Djokovic varit solklar (ursäkta ordvitsen) favorit inför den här matchen.

Nadal får helt enkelt ingen vidare bra utdelning på sina extremt toppade slag när det är fuktigt och regntungt, eftersom studsen inte blir lika hög och svårhanterlig som när det är torrt och soligt.

Frågan är om vädret kommer att gynna Nadal tillräckligt mycket. Att det blir en kross i stil med de första två seten i finalen förra året (då momentum skiftade till Djokovics fördel först när solen hissat vit flagg och låtit regnet ösa ner över Roland Garros) är det inte tal om. Jag tycker förvisso att Nadal till viss del visade prov på sin maxkapacitet i andra set i Monte Carlo Masters-finalen, men det räckte inte längre än till tiebreak.

Matchen som sådan kommer med största sannolikhet att bli en typisk Nole vs Rafa-drabbning. Djokovic lär gå ut aggressivt och försöka få ett övertag tidigt. Någon sedvanlig trögstart har han inte råd med – det är oerhört tufft att besegra Nadal när spanjoren väl byggt momentum, självförtroende och överläge.

Jag misstänker att Nadal kommer vara nervös och en aning passiv inledningsvis, men min förhoppning är att även han går ut med stor pondus och självsäkerhet. Den stora kraftmätningen lär nämligen äga rum i första och andra set.

Andra set blir nog det tveklöst viktigaste setet i matchen. Om någon av dem hamnar i 0-2-underläge är loppet kört. Vid 1-1 kommer tredje set förmodligen att bli en mer trevande och ängslig historia.

Jag tror att Novaks taktik blir att gå på knock – och med den serve och det returtagande han besitter så har han riktigt goda chanser att lyckas med det. Djokovic är en av ytterst få spelare som kan sätta så hög offensiv press på Nadal, och samtidigt inte svara för alltför många egna misstag, under en hel match.

Tre nycklar för Djokovic:

• Stabil serve. Helst lika bra som mot Tommy Haas i kvarten.

• Forehandcross. Bör försöka låsa fast spelet mot Nadals backhand med djupa tunga grundslag, för att sedan kliva in i banan och avsluta poängen med volley, rak backhand eller snäv backhandcross.

• Hög press. A och O mot Nadal. Det solida försvarsspelet sitter i Djokovics ryggmärg – men nyckeln till segern ligger i en resolut offensiv. Bör också mixa upp spelet med stoppbollar för att störa Nadals matchrytm och tvinga honom att lämna sin ”comfort zone”.

Tre nycklar för Nadal:

• Stabil serve. Precis som för Djokovic kommer serven bli oerhört viktig. Nadal har servat bra hittills under turneringen, men inte lika övertygande som Djokovic. En starkt bidragande orsak till förlusten i Monte Carlo. Måste försöka placera snäva slicade servar från ad court och helst servar in mot kroppen i deuce court – men framför allt måste han mixa upp serven mer än han hittills gjort.

• Backhand. Nadals backhand har varit hans akilleshäl under hela karriären, och han måste stävja Djokovics exploatering av denna svaghet. Måste slica mer än han brukar göra. Dels för att hitta tillbaka till rätt position när han sätts under press och förlänga duellerna, men också för att Nole ibland har bekymmer med att skopa upp lågt studsande slicar.

• Aggressivitet. Han har inte råd att låta Djokovic ta kommandot och diktera spelet. Måste kliva fram och sätta press på världsettan när tillfälle ges. Passivitet och ängslighet leder till självklar förlust.

Grymt svårt att tippa den här matchen. Djokovic har som sagt generellt övertygat mest av de båda, men man kan aldrig räkna ut Nadal – särskilt inte på Roland Garros röda grus.

Enligt oddsen är Nadal favorit, men det handlar väldigt mycket om hans historiska dominans i Paris. Själv håller jag Djokovic som knapp favorit. Känns som att det är ”hans tur” nu, även om jag inte är så förtjust i det uttrycket. Han har uppträtt med sådan beslutsamhet. Som att han inte bara tänker försöka vinna, utan som att han har bestämt sig för att det inte finns något annat alternativ än att vinna.

Blir inte förvånad om det blir en rafflande femsetare, men känns nästan mer troligt att det blir en fyrsetare. Blir ofta det när dessa båda herrar möts i Grand Slam-sammanhang.

* * *

Vad gäller Tsonga-Ferrer tycker jag att vi tar en titt på statistiken, som i går.

Vi börjar med Tsonga:

• Har alltså gått igenom turneringen utan att tappa set. Har slagit totalt 148 winners, i snitt 30 per match. Som mest 35, mot Jarkko Nieminen i andra omgången. 22 ess, drygt fyra i snitt per match.

• Otroligt bra servesiffror. Har förbättrat sin förstaserveprocent från match till match och snittar på knappt 69 procent. Vinner dessutom i snitt 81 procent av poängen bakom förstaserven (66 procent bakom andraserve). Verkligen makalöst bra.

Och så jämför vi med Ferrer:

• Har också tagit sig till semifinal utan att förlora ett enda set. Har slagit 140 winners (väldigt hög siffra för att vara Ferrer), i snitt 28 per match. Som mest 35, mot Feliciano Lopez i tredje omgången. Nio ess, knappt två i snitt per match.

• Ganska bra servesiffror. Sätter bara 56 procent förstaservar, men vinner 75 procent av poängen (58 procent bakom andraserve).

Det ska sägas att Tsonga hittills inte mött en returnerare som är i närheten av så bra som Ferrer. Han kommer därför sannolikt inte att ha lika fantastiska servesiffror i den här semifinalen som i sina tidigare matcher.

Samtidigt är just returtagandet inte heller Tsongas stora styrka, så det jämnar liksom ut sig trots att Ferrers serve är betydligt svagare.

Matchbilden då?

Tsonga kommer få stora problem att slå igenom Ferrers försvarsmur. Samtidigt tror jag inte att spanjoren kommer nöja sig med att agera bollplank – Tsonga får säkerligen hålla i taktpinnen under stora delar av matchen, men Ferrer lär försöka vrida den ur händerna på hemmafavoriten så fort han får chansen.

Det här monotona bollandet som vi kommer att bjudas på passar Tsonga illa. Normalt har han inte riktigt tålamodet och den taktiska finessen för att bryta mönstret, vilket dessutom försvåras ytterligare av Ferrers snabbhet, bollsäkerhet och spelsinne.

Just tålamodet och den taktiska delen är dock det jag imponerats mest av med Tsonga. Han vårdar bollen på ett helt annat sätt än man är van vid och mixar upp spelet väldigt bra.

Nu biter inte variation lika bra mot Ferrer som mot andra spelare, men Tsonga har å andra sidan de offensiva verktygen för att sätta Ferrer under konstant hög press.

Hemmapubliken ska också slängas in i ekvationen. Det är oerhört mycket som står på spel för båda, och i sådana lägen är fanatiska fans (med höga krav) inte alltid något som gynnar just hemmaspelaren.

Tsonga visade dock ingen nervositet under kvarten mot Roger Federer utan lät sig bäras fram av publiken.

Personligen tror jag dock att Ferrer vinner den här matchen. Bättre chans att ta sig till sin första Grand Slam-final i karriären än så här lär han knappast få.

Tråkiga nyheter.

Andy Murray tvingades avbryta sin öppningsmatch i Rom Masters mot Marcel Granollers vid ställning 6-3, 6-7(5) på grund av en ryggskada.

Det är nu oklart om världstvåan hinner återhämta sig inför Franska öppna senare i maj.

– Jag skulle bli väldigt överraskad om jag spelar i Paris. Jag måste göra upp planer och reda ut vad jag ska göra. Jag kommer att nå ett beslut kring Paris inom de närmaste fem dagarna. Jag måste ta några dagar ledigt och se hur det känns, säger han.

– Jag ska försöka få ordning på det men det är ett problem jag tampats med ett ganska bra tag. Så jag vill vara säker på att det är något som jag kan få ordning på. Det är inte särskilt behagligt att spela just nu.

Riktigt tråkigt, naturligtvis. För turneringens del gör det ingen överdrivet stor skillnad, men det känns givetvis oerhört trist att inte ha en intakt Big Four i Franska öppna – trots att han inte heller där är en av huvudutmanarna.

För Rafael Nadal är det tur i oturen, så att säga. Om Murray missar Franska öppna spelar det ju nämligen ingen roll om spanjoren är världsfyra eller -femma, eftersom han då kommer semifinalseedas oavsett.

Nadal detroniserade Fabio Fognini i dag, för övrigt: 6-1, 6-3. Världsfemman möter, precis som väntat, Ernests Gulbis i tredje omgången. Gulbis fullkomligt mosade Viktor Troicki: 6-1, 6-1.

Så vad tror vi om den matchen då? Kan Gulbis skrämma gruskungen?

Ja. Skrämma kan han absolut göra. Gulbis skrämmer alla toppspelare, eftersom han har en enorm kapacitet kombinerat med en total brist på respekt (i uttryckets positiva bemärkelse). Gulbis tycker att han kan slå alla spelare, och det i sig kan räcka långt.

Inte tillräckligt långt för att fälla Nadal, dock. Nej, en skräll känns faktiskt mer avlägsen nu än i Indian Wells i mars. Nadal får säkert slita, men han kommer sannolikt att vara på tårna från start och inte bjuda på några luckor för Gulbis att exploatera.

* * *

David Ferrer inledde svajigt men lyckades vända mot landsmannen Fernando Verdasco: 5-7, 7-5, 6-3. Verdasco slog för övrigt Horacio Zeballos i sin öppningsmatch – argentinarens fjärde raka förlust i första omgången.

Sedan segern i Chile i februari har han radat upp totalt sju förluster i första omgången och som bäst vunnit två matcher i en och samma turnering (Acapulco).

Så, om ni inte slutade överskatta honom redan efter Vina del Mar så är det nog dags att göra det nu.

* * *

Jerzy Janowicz svarade för dagens bragd när han slog världsåttan Jo-Wilfried Tsonga i raka set: 6-4, 7-6(5).

22-åringens hittills tredje seger i karriären över en topp 10-spelare. Möter Richard Gasquet (som avfärdade Grigor Dimitrov i raka set i andra omgången: 6-4, 6-4) härnäst.

* * *

Stanislas Wawrinka tvingades tyvärr lämna walkover mot Alexandr Dolgopolov på grund av en lårskada. Inte jättekonstigt att han har en del krämpor efter de senaste veckornas spelschema, men tråkigt att vi nu går miste om den matchen.

Dolgopolov möter Novak Djokovic i tredje omgången. Kan bli intressant. Djokovic lär troligen vinna i raka set, men Dolgopolov har onekligen kapacitet att störa även de största stjärnorna när han presterar på topp.

* * *

Nicolás Almagro åkte ju alltså ut redan i första omgången mot Julien Benneteau. Såg verkligen inte det komma, men Benneteau är ju en sjukt oförutsägbar spelare. Vet aldrig var man har honom.

Följde till exempel upp den skrällsegern med en tresetsförlust mot Benoit Paire: 6-7(3), 6-4, 7-6(4). Aldrig ska man få chansen att glänsa, som någon skrev i en kommentar här i bloggen. Men men, får väl hoppas att min ”helgardering” Juan Martín del Potro levererar i stället. Hehe.

Eller Roger Federer, som jag ju tippade i semifinal. Han körde över svage Potito Starace i sin öppningsmatch i går och möter Gilles Simon i nästa runda.

Federer står i skyhöga 1,20 gånger pengarna. Nej, jag är inte ironisk. Jag menar, Simon. Han kunde inte ens besegra en underpresterande Murray i Madrid. På grus. Ska han då spöa en till synes taggad Federer inför Franska öppna?

Nej, det känns osannolikt.

* * *

Alla dagens resultat:

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=7iNqgGjJkrc#t=961s

Vi har nästan tillryggalagt ännu en Masters-vecka.

Och vi har bjudits på en del fantastiska matcher. Och en del förunderliga.

I går fick vi till exempel se en Rafael Nadal som under stora delar av matchen var rejält ur gängorna mot landsmannen David Ferrer (som i sin tur spelade lika resolut som mot Tommy Haas i kvartsfinalen).

Inte ovanligt att Nadal börjar segt, men efter den där varningen vid ställning 40-15 i egen serve tidigt i första set var det som att allt mer eller mindre rasade för världsfemman. Han blev alltså varnad för att ha brutit mot 25-sekundersregeln (som säger att det inte får ta längre tid än 25 sekunder mellan poängen), blev fly förbannad och blev sedermera bruten. Trots två gamebollar.

Fortsatte sedan käbbla med domaren vid sidbytet.

Märkligt beteende. Det är ju ingen hemlighet att Nadal hatar den där 25-sekundersregeln, men det är knappast domarnas fel att den existerar och att de måste se till att den åtföljs. Varför inte bara svälja förtreten – det är trots allt samma för alla – kan man tycka.

Nåväl.

Ferrer kämpade på riktigt jäkla bra. Nadal som sagt ur gängorna men bara vägrade ge upp.

Jag vet inte riktigt om det är så att Ferrer inte kan besegra Nadal eller Nadal som inte kan förlora mot Ferrer.

Att döma av den där horribla missen från Ferrer (se klippet ovan) vid ställning 4-6, 5-6, 15-30 i Nadals serve – en poäng som alltså hade kunnat ge Ferrer matchboll – är man så klart benägen att hävda att Ferrer inte kan besegra Nadal.

Men hade han verkligen vunnit ens om han gjort rätt val och fått matchboll?

Jag är inte så säker. Jag menar, Ferrer spelade ruskigt bra i första och andra set. Nadal presterade stora delar av matchen långt under sin nivå. Ändå vinner Nadal – dessutom efter att ha nollat världsfyran i avgörande set: 4-6, 7-6(3), 6-0.

Trots att Nadal fortfarande svajar emellanåt (backhanden är på tok för svag, serven instabil och de osedvanliga fokusdipparna är märkliga) har han en så sjukt hög lägstanivå.

Att han skulle förlora mot Pablo Andújar, som svepte Kei Nishikori i raka set (6-3, 7-5), känns helt osannolikt. Att Andújar är klar för semifinal i en Master är redan en tillräckligt stor skräll.

* * *

Stanislas Wawrinka var numret för stor för Jo-Wilfried Tsonga. Intressant att han utvecklats så mycket på den mentala planet på så kort tid. I går uppträdde han med mycket större självförtroende än i exempelvis Monte Carlo.

Den gången drog Tsonga längsta strået i en tajt tresetare.

I går var Wawrinka liksom beredd på att Tsonga skulle inleda svagt och sedan sakta men säkert växa in i matchen. Som han brukar göra.

Han lät sig därför inte stressas av att Tsonga kämpade till sig andra set, utan höll sig lugn och förlitade sig på att han i grunden faktiskt är en bättre spelare än Tsonga. Personligen vill jag påstå att Tsonga har högre högstanivå, delvis på grund av att han när han hittar sitt flyt kan rubba motståndarens matchrytm med sitt irrationella och varierade spel, men generellt är Wawrinka helt enkelt en säkrare spelare.

Förutom när nerverna spökar. Och det verkar som att han äntligen börjat jaga undan dem.

* * *

Tomás Berdych slog Andy Murray i raka set: 7-6(3), 6-4. Inte ett dugg oväntat. Att Murray tvingades slita hund mot Gilles Simon i åttondelen är ett ganska gott kvitto på hans låga nivå på grus.

Berdych är en stabil grusspelare. Underlaget i Madrid gynnar dessutom hans tunga grundspel.

Nästan lite märkligt att Murray hängde med så bra. Berdych hade vissa problem bland annat med sin serve – men nu är ju skotten också en exceptionellt bra returnerare.

Okej, semifinaler i dag alltså. Låt oss titta lite närmare på dem:

* * *

TOMÁS BERDYCH – STANISLAS WAWRINKA

Utan tvekan dagens match. 5-5 i inbördes möten totalt, 2-0 till Wawrinka på grus. Senast de möttes på underlaget var i Rom 2010. Den gången vann Wawrinka med 8-6 i avgörande tiebreak.

Sett till den här turneringen har båda imponerat. Berdych har svajat lite i sina matcher medan Wawrinka spelat genomgående stabilt. Schweizaren har dock två sena kvällsmatcher bakom sig, som dessutom gått till tre set, medan Berdych hittills bara tappat ett set (mot Jerzy Janowicz).

Jag är benägen att hålla Wawrinka som knapp favorit. Dels för att han är den bättre grusspelaren generellt, dels för att han imponerat under turneringen, dels för att han verkar trivas riktigt bra på underlaget och dels för att Berdych inte varit hundraprocentig hittills.

Det kan på sätt och vis också vara en styrka, eftersom han har en extranivå att plocka fram vid behov – det vill säga nu. Medan Wawrinka måste hålla samma nivå som han gjort mot Grigor Dimitrov och Jo-Wilfried Tsonga, i princip.

Jag tror på en jämn match, förmodligen tresetare. Jag väljer att tro på seger för Wawrinka för att jag så gärna vill se honom blomma ut ordentligt, äntligen. Det är liksom på tiden nu. Och han har redan visat prov på enorm utveckling den senaste tiden.

Om han inte är sliten efter de sena matcherna så vinner han det här. Det kommer krävas så enormt mycket för Berdych att slå igenom honom med sina flacka grundslag (som gynnas enormt av den tunna luften), och risken är mycket större att han stressas till misstag än att Wawrinka gör det. Wawrinka är helt enkelt säkrare i spelet när han presterar på topp.

Dessutom kan schweizaren mäta sig med Berdych även rent offensivt. Det kan verkligen stressa tjecken. Han gillar att diktera spelet och börjar ofta darra när han inte får hög utdelning i sin offensiv.

Hoppas dock att Berdych höjer sig ytterligare en nivå, för då kan det här bli en helt öppen och extremt välspelad match.

* *

RAFAEL NADAL – PABLO ANDÚJAR

Att Andújar är klar för semifinal måste betraktas som en smärre sensation, men i dag måste sagan ta slut.

Jag menar, om inte en (i alla fall i Madrid) formtoppad Ferrer kan fälla björnen, skulle då en väsentligt mycket sämre spelare som Andújar göra det?

Nej, det känns helt uteslutet. Allt annat än seger i raka set för Nadal måste betraktas som en skräll.

Det vore onekligen tacksamt att inleda den här texten med något raljant om att båda ”bröderna” Federer (originalet Roger och kopian Grigor Dimitrov) är utslagna, men sådana fånigheter ska vi inte ägna oss åt.

I stället kan vi börja med att lite torrt konstatera att Federer d.ä. inte var på sitt bästa spelhumör i dag.

Kei Nishikori gjorde visserligen en riktigt bra match, men exceptionellt bra? Nej.

Efter att ha tappat första set gasade världstvåan på ordentligt i andra och såg ut att gå mot en i så fall inte speciellt oväntad vändning.

Men efter urladdningen i det setet, som slutade 6-1 i schweizaren, rasade korthuset ihop fullständigt och 23-årige Nishikori kunde säkra turneringens näst största skräll efter 6-2 i skiljeset.

Det är visserligen ingen skam alls att förlora mot framtidslöftet, men setsiffrorna 6-4, 1-6, 6-2 är inget smickrande facit för Federer.

Nåväl, mer om Federers ”magplask” i ett separat inlägg. Kan väl lite avslutningsvis säga att intervjun efter matchen var ganska smärtsam att titta på.

Så låt oss nu i stället glädjas över ynglingarnas framgångar här i Madrid. Nishikori möter Pablo Andújar (som gick vidare efter att Daniel Gimeno-Traver tvingats bryta matchen vid ställning 6-4 till Andújar) och borde därför rimligtvis ta sig till semifinal – karriärens andra semi i Masters-sammanhang, i så fall.

Ja, det måste ändå vara ganska safe att säga att Kei är klar för semi nu. För ska han följa upp en seger över Federer med en förlust mot Andújar? Det skulle kännas konstigt.

* * *

Dagens två klart bästa matcher spelades mellan Tommy Haas och David Ferrer samt Stanislas Wawrinka och Grigor Dimitrov.

Åttondelen mellan Haas och Ferrer påminde till viss del om deras semifinal i Miami, med den väsentliga skillnaden att båda var på tårna från start (Ferrer var som bekant ovanligt platt i första set i Miami).

Framför allt var Ferrer aggressivare än vanligt på grus. Vilket inte är så konstigt med tanke på underlaget. En nödvändig justering, särskilt mot en offensiv spelare som Haas.

Båda höll serve utan större problem i första set, tills Ferrer gjorde sitt dittills klart bästa returgame vid ställning 6-5. Ganska typiskt Ferrer, det där – att bärga breaken i de bästa lägena. Liksom den där ettriga kämpaglöden, som gör att han vänder underlägen på löpande band.

I det avseendet blev Madrid en repris av Miami. Efter att Haas kvitterat matchen i andra set fixade han nämligen ett servegenombrott i mitten av skiljeset.

Trots det kändes det aldrig som att segern var säkrad för tysken. Ferrer gnetade i vanlig ordning och klamrade sig fast i matchen, och när Haas sedan tappade 40-15 i egen serve vid ställning 4-2 gick resten av bara farten för spanjoren – och 4-2 för Haas blev 6-4 till Ferrer.

Det är så stressande att möta Ferrer, särskilt för Haas som väldigt gärna vill gå för clean winners. Det kan han inte göra i lika hög utsträckning som han är van vid och tvingas lita till variation och bollsäkerhet.

Det är inte direkt som att han lider brist på något av det, men det är svårt att tvingas lämna sin comfort zone och inte kunna spela ut på det sätt man egentligen vill. Måste dessutom ha varit frustrerande att Ferrer överlag lyckades bättre i sina offensiva ruscher än Haas. Där ska det ju normalt vara omvända roller.

Kändes ofta som att Ferrers slag satt som smäck och att han bara kunde strössla ut dem lite som han ville över banan. Med tanke på att Ferrer spelade så bra var det en grym arbetsinsats av Haas. Verkligen makalöst att han fortfarande håller så hög klass.

* * *

Dimitrov gjorde återigen en fantastisk insats. I första set var han den klart bättre spelaren och bjöd verkligen inte Wawrinka på någonting. 6-3 var nästan i lägsta laget, eftersom han typ gav bort ett eget servegame efter att ha brutit Wawrinka tidigt i matchen.

Även i andra set hade Dimitrov övertaget. I flera av Wawrinkas servegame kändes det nästan som att han servade för att hålla sig kvar i matchen. Här blev ett gäng räddade breakbollar i ett av matchens längsta game som blev avgörande för Wawrinka. I nästkommande game spelade Dimitrov på tok för svårt och aggressivt och blev bruten.

I tredje set vek Dimitrov ner sig totalt och Wawrinka kunde säkra en kvartsfinalplats efter övertygande 6-1.

Starkt av schweizaren att behålla lugnet och tålamodet. Det gäller ju ofta att bara vänta ut Dimitrov, som ofta går ut stenhårt. Dels kommer dipparna så småningom (särskilt i viktiga lägen) och dels vet ju Wawrinka att han har en extraväxel att lägga i när stunden så kräver.

Precis så var det i den här matchen: Dimitrov maxade och såg ibland helt överlägsen ut, men det kändes hela tiden som att Wawrinka hade mer att ge. Och i takt med att Wawrinka höjde sig så dippade Dimitrov.

I övrigt var det intressant hur schweizaren hela tiden höll sig till sin spelidé. Det hade inte varit direkt konstigt om han börjat darra lite och försökt spela ett helt annat spel, och det hade mycket väl kunnat vara en bra idé att dra ner tempot lite (minns hur många dueller Djokovic vann när han tog lite fart ur bollen).

Tack vare Wawrinkas tålamod (okej, han surnade till på både publik och domare emellanåt, men det verkade bara tagga honom) bjöds vi därför på offensiv och väldigt välspelad tennis. Det var egentligen först i i tredje set som de enkla missarna började hagla, men under hela första och andra set hade båda kombattanterna fler winners än oprovocerade misstag (blev till slut totalt 27/31 för Wawrinka och 24/33 för Dimitrov).

Ingen direkt överdrift att påstå att 21-årige bulgaren åker ur turneringen med flaggan i topp. Han gjorde faktiskt inga direkta fel i dagens åttondelsfinal och marginalerna var tillräckligt små för att han med lite mer flax hade kunnat vinna det här.

Att han inte riktigt gav sig själv chansen i tredje set var väl kanske lite smolk i bägaren, men så mycket som han vuxit under säsongen i allmänhet och i Monte Carlo/Madrid i synnerhet… Det är väldigt imponerande. Stor eloge till svenska Good to Great!

* * *

Rafael Nadal körde över Mikhail Juzjnyj i raka set: 6-2, 6-3. Den av toppspelarna som hittills haft absolut minst bekymmer med underlaget, tillsammans med Ferrer.

Svårt att i nuläget inte se världsfemman som solklar favorit till titeln.

* * *

Kevin Anderson blev ingen lätt match för Tomás Berdych, men världssexan behövde ändå bara två set för att säkra kvartsfinalplatsen: 7-6(5), 7-5.

* * *

Även Fernando Verdasco stretade emot bra mot Jo-Wilfried Tsonga och vann till och med första set. Blev till slut 4-6, 6-3, 6-2 till världsåttan. Han har verkligen inte övertygat hittills, Tsonga. Måste verkligen höja sig ett antal snäpp mot Wawrinka i kvarten.

* * *

Matchen mellan Andy Murray och Gilles Simon pågår i skrivande stund. Kan säga som så att jag knappt minns när Murray gjorde en så slätstruken insats i en match som i första set.

Visst, han är ofta underlägsen mot mer namnkunniga spelare på grus, men att bli så utspelad mot Gilles Simon… Nej, det är verkligen under all kritik. Först i underläge 2-6, 0-2 vaknade skotten till liv och kämpade till sig en kvittering efter några murrayiskt magiska kontringar – och ett tio minuter långt game, bland annat.

Trots att Murray höjt sig rejäl efter den katastrofala inledningen så har den här åttondelsfinalen överlag hittills varit mer sövande än rohypnol.

Murray borde dock rimligtvis vinna det här nu, trots tappat break och 3-0-ledning (4-3 nu).

Vilket ger följande kvartsfinalfält:

Wawrinka-Tsonga
Murray-Berdych
Nadal-Ferrer
Nishikori-Andújar

Ett riktigt trevligt sådant, alltså.

Vågar man redan nu gissa på Wawrinka-Berdych och Nadal-Nishikori i semifinalerna?

Ja, tveklöst. Känns som lågoddsaren.

* * *

På damsidan blev det idel tvåsetssegrar. Ekaterina Makarova följde upp sin skrällseger över Victoria Azarenka med att köra över Marion Bartoli: 6-3, 6-2.

Riktigt kul att se comebackande Kaia Kanepi i så bra form. Har ju redan slagit ut den på underlaget så namnkunniga Carla Suarez-Navarro och slog i dag Daniela Hantuchova enkelt: 6-3, 6-4.

Även Sara Errani ångar vidare, efter 7-5, 6-3-seger över amerikanska Varvara Lepchenko. Väldigt väntad utgång med tanke på att 27-rankade Lepchenko gått kräftgång hela säsongsinledningen.

Favoriterna Serena Williams och Maria Sjarapova vidare utan större bekymmer, efter segrar över Maria Kirilenko (6-3, 6-1) respektive Sabine Lisicki (6-2, 7-5).

* * *

Alla dagens resultat: