På papperet var det en dans på rosor.

I verkligheten var Sveriges Fed Cup-lag en hårsmån från dunderfiasko.

Det började med att en nonchalant Johanna Larsson föll mot 197-rankade Paula Ormaechea i raka set: 6-3, 6-0. Johanna slog 36 oprovocerade misstag och mäktade bara med en winner, bland annat. Under all kritik, med andra ord.

Sverigeettan Sofia Arvidsson kämpade tappert i sin öppningsmatch men fick till slut se sig själv besegrad av 217-rankade Florencia Molinero: 6-3, 2-6, 6-1. En spelare av Arvidssons kaliber borde rimligtvis avfärda en spelare som Molinero busenkelt, men av någon anledning fick 29-åringen inte spelet att stämma.

De båda svenskstjärnorna var hur som helst piskade att vinna sina andrasinglar och sedan den avgörande dubbeln.

Arvidsson inledde med att nöta ner Ormaechea, som avbröt matchen efter ett krampanfall i tredje set: 7-5, 6-7(6), 3-2. Larsson följde upp med att utmanövrera Molinero enkelt – och tappade bara fem game: 6-3, 6-2.

När den värsta pressen därmed släppt så lossnade det rejält för svenskorna i dubbeln, som säkrade Sveriges chans att i april spela sig till högstadivisionen: 6-4, 6-4 mot Maria Irigoyen och Mailen Auroux.

Imponerande? Inte direkt.

Bragdvändning? Knappast.

Det enda glädjande var väl Larssons förvandling inför hennes andra singel. Vad som än föregick första matchen (och vad som än var orsaken till hennes loja uppträdande i den) så får vi hoppas att det är överspelat.

Att snuva duon Larsson/Arvidsson på chansen att säkra ett avancemang till högstadivisionen vore både överdrivet och förmätet, men känslan av att det är dags för yngre förmågor att släppas fram – om än bara i liten utsträckning – är påtaglig efter den här insatsen.

Den pliktskyldiga vändningen till trots.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/sport/viasat/article14717024.ab

Medan Rafael Nadal jagade sin åttonde raka titel i Monte Carlo kämpade Sveriges just nu bästa tennisspelare för att nå World Group II genom kvalsegrar i helgens Fed Cup. Efter nio matchbollar fixade slutligen Sverigeettan Sofia Arvidsson segern över Storbritanniens Laura Robson. Sverige tar nu steget upp till världens näst högsta nivå.

Otroligt skönt!

Sofia Arvidsson har kapacitet att nå betydligt högre höjder än den 29-plats som hittills är hennes bästa rankingplacering (för sex år sedan) – och 23-åriga Sverigetvåan Johanna Larsson har mycket kvar att ge innan hon nått höjden av sin karriär (var rankad 46 i juli i fjol, nu 58).

Förhoppningsvis ger dessutom helgens segrar en nyttig självförtroendeboost för Larsson, som inlett säsongen svagt (har som bäst nått omgång 2, i Memphis, Acapulco och Indian Wells).

Vid sidan av Sverige klev även Frankrike, Argentina och Schweiz upp i World Group II efter helgens kval. Där får de sällskap av de fyra lag som förlorat sina kvalserier till World Group I: Spanien, Tyskland, Belgien och Ukraina.

Blir riktigt intressant att se om Sverige kan hävda sig där.

Sitter med konstant gåshud och följer finalen mellan Novak Djokovic och Rafael Nadal i Monte Carlo Masters. En otroligt viktig final, vilket jag redan slagit fast.

Nadal har just nu övertaget – mycket tack vare att Djokovic inlett svajigt. Tycks inte kunna hålla känslorna i styr. En matchbild som inte lär bli bestående – världsettan har mycket kvar att ge.

Som ni kanske märkt har jag ännu inte skrivit något om pågående Fed Cup här i bloggen. Detta beror inte på att jag ignorerat turneringen, utan att jag tyvärr varit tvungen att hårdprioritera. Kommer att skriva sammanfattande inlägg om turneringen, där Sveriges just nu bästa tennisspelare deltar, så snart jag har tid och möjlighet.

Until then – vamos Rafa, vamos Djoko!