Det blev inte den semifinal vi hade hoppats på. Inte den gastkramande repris på fjolårets tungviktsmöte som vi längtat efter.

I stället blev det ett antiklimax utan dess like.

Roger Federer öppnade bäst. Inget konstigt alls med det – Novak Djokovic är sällan den som går ut hårdast i en matchinledning. Det märktes dock tidigt att serbiske världsettan var den som hanterade det hårdföra vädret (blåsigt som tusan) bäst av de två och bärgade första set rättvist med 6-4.

Inledningen av andra set såg likadan ut – en aggressiv Federer satte hög press på en något passiv Djokovic och jagade ut honom på kanterna. Det funkade bra i fyra-fem game.

Sen tappade Federer allt.

Han ledde med både 3-0 och 4-3 innan Djokovic gick ikapp och förbi. Där och då kändes andra set avgjort och ett tiebreak avlägset – trots att Federer hade chansen att tvinga fram ett i egen serve vid ställning 6-5.

Tredje set blev egentligen bara en uppvisning i solitt försvarsspel från Djokovic och en kavalkad i fatala tabbar från Federer. Efter det där förlorade andra setet såg Federer helt enkelt ut som en bruten man. 46 oprovocerade misstag från en av tourens mest stringenta spelare säger väl egentligen allt om Federers bristande fokus.

Det ska sägas att Djokovic spelade precis så stabilt och koncentrerat som väntat – men Federers insats är en stor besvikelse.

Och dessutom oroväckande. Federer, som mer än något annat jagar positionen som världsetta, hade minst lika mycket att spela för som Djokovic. Om inte annat så borde chansen att få revansch på Rafael Nadal efter så många finalförluster på Roland Garros ha varit tillräckligt mycket tändvätska för att få Federer att prestera sin allra bästa tennis.

Så hur påverkar den här förlusten Federer mentalt? Förmodligen inte så mycket som man kanske kan tänka sig. Federer vet lika väl som alla andra att Franska öppna inte är hans bästa chans att ro hem en Grand Slam-titel, vilket i princip är ett måste om han ska återerövra tronen.

Det som oroar är hans inställning, egentligen under hela turneringen. Han har sett väldigt ofokuserad och stundtals faktiskt loj ut. Varför? Det är i Grand Slam-sammanhang Federer är den obestridliga kungen (trots att han ligger i lä just på Roland Garros), och det är här han historiskt sett trivts allra bäst. Är hans inställning i Paris ett tecken på att han har börjat tröttna?

Det skulle faktiskt inte komma som någon sensationell skräll, direkt. Han har tidigare uttryckt irritation över att han ofta tvingas spela sena matcher och nämnt familjen och ”livet bortom tennisen” i samma andetag.

Inget konstigt med det. Klart man vill tillbringa tid med familjen. Det är sättet på vilket Federer framför den här kritiken: I Rom kom den efter en billig förlust mot Djokovic i semifinalen. Som en slags bortförklaring.

– Han spelade bra under svåra förhållanden. Jag lyckades inte upprätthålla ett tillräckligt solitt spel i dag. Jag kämpade för att hålla bollen i spel tillräckligt länge trots att jag inte slog dåligt. Det har varit en tuff vecka för mig. OS är två månader bort, Wimbledon två veckor och att nå semifinal i en Grand Slam är inte ett dåligt resultat, kommenterar Federer matchen direkt efter semifinalen på Roland Garros.

Jag vet inte om jag köper det rakt av. Det känns som att något annat ligger bakom hans negativa inställning.

Om det sett ut som att han kämpade med varje fiber i sin kropp för att besegra Djokovic i kväll så hade jag inte känt minsta oro. Förmodligen kommer jag att få leva med den tills han motbevisar mig på gräset i London.

Federer räddade den första matchbollen.

Men sen var resan över för världstrean.

6-3 i tredje set betyder att Novak Djokovic når sin första final i Franska öppna någonsin. Där ställs han mot Rafael Nadal.

Snacka om stekhet final.

Otroligt märklig.

Ja, en bättre beskrivning av den här semifinalen kan man nog inte hitta.

Eller vad säger man om en match där Federer efter blott två set redan svarat för över 30 oprovocerade misstag? Där vi bjudits på totalt tio servegenombrott? Där Federer går ut stenhårt, tar ledningen, servar för setet – men sedan förlorar med 7-5.

Har otroligt svårt att se hur världstrean ska kunna vända det här och vinna tre raka set mot Djokovic, som så här långt onekligen varit den starkare av de två.

Roger Federer inledde matchen bäst och stod också för det första servegenombrottet – men Djokovic svarade omgående och bröt sedan Federer för andra gången vid ställning 5-4 och bärgade på så sätt första set.

I andra set har återigen Federer börjat bäst, bröt omgående Djokovics serve och höll sedan sin egen. Oerhört viktigt för världstrean att inte tappa fokus – att ligga under med 2-0 i set mot Djokovic är inte en situation man vill försätta sig själv i.

Frågan nu är om Federer orkar hålla uppe tempot genom hela matchen. Djokovic har som bekant en extraväxel att lägga i när det krisar.

Nyss hemkommen från en hektisk EM-dag på redaktionen. Missade tyvärr matchens tre första game, men game fyra och fem bådar verkligen gott. Hoppas att det till slut blir det superrysare vi längtat efter.

Tror att första set blir nyckeln i dag – den spelare som vinner det får ett viktigt övertag.

Förra året var det som bekant Roger Federer som bärgade första set (7-6) och vann sedan matchen. Novak Djokovic har inte råd att inleda så svagt som han gjorde mot Andreas Seppi. Att vända 2-0 i set mot Federer är en något större uppförsbacke än mot en psykiskt och fysiskt utpumpad Seppi.

David Ferrer har gjort sin livs turnering i Franska öppna och jobbat upp en fantastisk form inför semifinalen.

Men vad hjälper det när man möter en osannolikt bra Rafael Nadal?

Ferrer inledde matchen i rasande fart och utmanade gruskungen med aggressiv offensiv. Efter ett par jämna game ryckte sedan Nadal ifrån – och efter regnuppehållet i andra set dansade han hem matchen förvånansvärt enkelt.

Setsiffrorna 6-2, 6-2, 6-1 är inte så mycket ett bevis på Ferrers svagheter som ett kvitto på Nadals närmast omänskliga form.

Vem ska stoppa honom? Djokovic? Federer? Det återstår att se.

Men efter den här matchen känns finalen nästan helt avgjord på förhand: Det blir i Franska öppna anno 2012 som Björn Borg tvingas kyssa sitt titelrekord farväl.

David Ferrer fortsatte med högt tempo och offensivt spel i andra set, men det märks tydligt att världssexan tvingas spela på ett sätt som han inte är bekväm med.

Rafael Nadal å sin sida försvarar sig riktigt bra och har hittills enkelt utmanövrerat Ferrer, som inte riktigt hittat matchrytmen.

Det blev nästan skrattretande när Nadal var nära att vinna en poäng sittande (Ferrer räddade dock stoppbollen) – inte för att Ferrer såg bortkommen ut, utan för att Nadal är så ruggigt stark.

6-2 är ett helt rättvist resultat efter regnuppehållet. Frågan är vilka verktyg Ferrer måste plocka fram för att hålla sig kvar i den här matchen – 5-1 till Nadal i tredje set nu.

Tröjbytet hjälpte uppenbarligen inte…

David Ferrer inledde som väntat semifinalen aggressivt och betydligt mer anfallsinriktat än sin kombattant. Nadal såg ut att luta sig tillbaka en aning och valde ofta att inte utmana Ferrer när han klev upp i banan.

Ferrer servade hem första game blankt och pressade sedan Nadal i världstvåans två första servegame – men vid ställning 2-2 stod Nadal för matchens första servegenombrott och sprang sedan enkelt hem första set med 6-2.

Nu är frågan om tröjbytet kan rädda en hårt kämpande Ferrer i första semifinalen någonsin på Roland Garros…

Gott folk!

Sitter på jobbet under värsta EM-hetsen, men vore jag en tennisbloggare värd namnet om jag inte levererade någon form av liverapport från semifinalerna i Franska öppna?

Nä. Självklart inte.

Så.

Bara ratta in Eurosport på tv:n och parkera bloggen i en flik i webbläsaren. Kommer leverera aktuell ställning på Twitter (se Twitter-ruta här till höger eller följ mig direkt: @bollaravstahl) och skriva korta referat direkt i bloggen i mån av tid.

Okej? Nu kör vi!

Två stekheta semifinaler – mitt under brinnande fotbolls-EM (eller i alla fall upptakten av den).

Franska öppna anno 2012 lider mot sitt slut. På söndag ska en vinnare koras och ett rekord kanske pulvriseras.

Men först ska turneringens fyra bästa spelare göra upp om platserna i den där historiska finalen.

√ Rafael Nadal (1) – David Ferrer (6)
Det mesta om gruskungen Nadals superform på Roland Garros i år har redan sagts. ”Doldisen” Ferrer har inte bara fått en bråkdel av rampluset och ångat på i skymundan, som så många gånger förr. Faktum är att världssexan, som är känd för att vara okänd och för att alltid stå i landsmannen Nadals skugga, imponerat ordentligt i Paris i år – bara ett tappat set så här långt (mot Andy Murray i kvartsfinalen) och idel överlägsna segrar. Mot en Nadal i så bra form ser jag dock ingen anledning att tro att Ferrer ska kunna skrälla: 12 raka förluster på grus mot landsmannen talar sitt tydliga språk. Senaste vinsten på grus kom i Stuttgart 2004 – alltså åtta år sedan. Finalen mellan de båda i Barcelona var förvisso jämn sett till settsiffrorna (7-6, 7-5), men det kändes aldrig riktigt som att världssexan hotade världstvåan på allvar. Om Ferrer går ut lika stenhårt som Nicólas Almagro i kvarten har han en chans att ta ett set mot Nadal, men inte mer än så. Mer troligt är det i stället att han blir bortsvept i tre raka set.

√ Novak Djokovic (1) – Roger Federer (3)
Oj oj oj. En matchernas match – mitt i säsongen. Federer var som bekant den som satte stopp för Djokovics galna segertåg förra året. I Franska öppna. I semifinalen. Precis som nu. Kan han upprepa den bedriften? Otroligt svårt att svara på. Mycket svårare än jag trodde, faktiskt. Federer har inte alls varit sig själv i den här turneringen. Förra året tappade han inte ett set förrän i semifinalen mot Djokovic – i år har han bara besegrat en spelare i tre raka set (Tobias Kamke i första omgången). Han var stundtals illa ute mot lucky losern David Goffin i åttondelsfinalen, och hans resa på Roland Garros hade lika gärna kunnat ta slut redan i kvarten mot Juan Martín del Potro, som tog ledningen med 2-0 i set. Samtidigt har rivalen Djokovic också sviktat rejält under turneringens gång, och pressades hårt av både Andreas Seppi och Jo-Wilfried Tsonga i åttondels- respektive kvartsfinal. Med detta sagt borde den här prestigematchen bli en rysarnas rysare, men det kan lika gärna bli en totalkollaps för någon av spelarna. Vem det blir? Omöjligt att säga. Men jag satsar mina slantar på Djokovic, som lär vara obeskrivligt sugen på revansch för fjolårsförlusten på gruset i Paris. Federer uttryckte dessutom redan i Rom missnöje över att han ofta tvingas spela sena matcher, vilket så klart spelar in i den psykologiska biten i kväll. Jag hoppas ändå att Federer ska kunna uppbringa den kraft och motivation som krävs för att bjuda Djokovic på ordentligt motstånd – och kanske till och med fälla kolossen.