Känns som att den här texten måste inledas med Lleyton Hewitt.

För jisses, vilket läge han gav sig själv att säkra sin första Grand Slam-kvartsfinal på fyra år.

Och jisses, som han sumpade sina chanser.

Den forne världsettans (på senare år) förtvivlade oförmåga att stänga matcher manifesterades liksom i all sin skoningslösa prakt i just den här åttondelsfinalen. En åttondelsfinal där han långa stunder visade prov på det spel som en gång inbringade två Grand Slam-bucklor (US Open 2001 och Wimbledon 2002) och tog honom till rankningens absoluta topp – som den yngsta världsettan någonsin.

Det var en i allra högsta grad underhållande, om än ojämn, match. Båda matade sylvassa forehandprojektiler med knivskarp precision mot varandra, täckte hela banan med imponerande försvarsspel och bjöd på tennismagi med till synes omöjliga räddningar och kontringsslag.

Mikhail Juzjnyj började bäst, men Hewitt gnetade sig in i matchen – och ledde plötsligt med 2-1 i set och 4-1 i fjärde set, då nerverna för första gången gjorde sig påminda. Fem raka game för Juzjnyj och Hewitt stod återigen inför ett rafflande femte set (som mot Juan Martín del Potro i andra omgången).

Även i femte set höll Hewitt till en början den högre nivån. Juzjnyj fick visserligen ett break med sig tidigt, men kunde inte fullborda det.

Hewitt jobbade sig fram till ett 5-2-underläge och fick chansen att serva hem matchen vid 5-3.

Han misslyckades.

Han misslyckades också med att förvalta sin gameboll vid 5-5, blev bruten – och lät därmed Juzjnyj fullborda sin mirakulösa vändning.

Ryssen gjorde inga fel och blåste den kuvade australiern av banan.

Ridå Hewitt.

Han har ju verkligen gjort en fantastisk turnering, vilket han ska vara nöjd med. Men att sagan tar slut på det här sättet… Nej, det blev en bitter sorti för olycksfågeln Hewitt.

Belöningen för Juzjnyj blir ett möte med Novak Djokovic, som detroniserade Marcel Granollers i raka set: 6-3, 6-0, 6-0.

Tror inte att ryssen har överdrivet mycket att sätta emot världsettan, vilket innebär att Novak kommer gå in i en eventuell semifinal mot Andy Murray utan att ha satts på prov ordentligt. Tror som jag skrivit tidigare att det kan ligga honom i fatet rätt rejält.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=7WhvsDRsMeQ

Stanislas Wawrinka avfärdade Tomás Berdych i fyra set i natt: 3-6, 6-1, 7-6(6), 6-2.

Inte ett dugg förvånad faktiskt. Wawrinka har sett stark ut hittills och verkar ha hittat tillbaka till storformen från i våras. Har dessutom inte så överdrivet svårt för Berdych. De påminner mycket om varandra rent spelmässigt, och när de möts handlar det oftast om vem som för stunden är jämnast i sitt spel.

Ska bli väldigt intressant att se vad Wawrinka kan åstadkomma mot Andy Murray, som tappade set mot Denis Istomin men slutligen vann enkelt: 6-7(5), 6-1, 6-4, 6-4.

8-5 till Murray i inbördes möten totalt, 6-2 på hardcourt. Brukar dock bli jämna matcher. Wawrinka har vad som krävs för att slå igenom Murrays försvar och kan mycket väl utgöra ett lika stort hot som Berdych skulle göra.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=AyYpiQj9DFc

På damsidan kan noteras att Serena Williams vuxit in i den här turneringen ordentligt – och börjar se så där löjligt överlägsen ut igen. 6-0, 6-0 blev det mot Carla Suarez Navarro. Finns inte mycket att klaga på där.

Och det blir mycket riktigt Li Na som står för motståndet i semifinalen. Världssexan hade vissa problem mot Ekaterina Makarova men vann till slut i tre set: 6-4, 6-7(5), 6-2.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=04PcIJ9vs_g

På den nedre halvan är Victoria Azarenka klar för kvartsfinal, efter en imponerande insats mot forna världsettan Ana Ivanovic. Ivanovic var fullkomligt omutlig inledningsvis och tog väldigt välförtjänt ledningen med 1-0 i set via 6-4.

Ivanovic bombade forehands down the line och borrade sig igenom Azarenkas försvar med tungt grundspel och fast beslutsamhet.

Men, precis som jag skrev inför matchen, är Azarenkas jämnhet Ivanovics största bekymmer. Världstvåan var beredd på en liten liten (egentligen knappt märkbar, men tillräcklig för förlorat momentum) dipp från Ivanovic i andra set och tog varenda chans hon fick.

Efter en svajig inledning på setet kunde Azarenka utjämna genom 6-3 och vann sedan skiljeset med 6-4.

Azarenka möter Daniela Hantuchova i kvarten.

”Visst är väl tiden när Federer kunde förlora mot nästan vem som helst förbi nu?”, skrev jag inför gårdagens åttondelsfinaler – och avfärdade schweizarens möte med Tommy Robredo som en ickematch.

Resultatet: 7-6(3), 6-3, 6-4.

Förlust i raka set.

Och ännu ett tungt fiasko för forne världsettan.

Personligen tyckte jag att det var oerhört naivt av många att tippa Federer som finalist i US Open, baserat på en enda bra match de senaste tre månaderna (kvarten mot Rafael Nadal i Cincinnati Masters), men även jag tyckte mig se en ljusning.

Och med den här lottningen kändes ännu en blockbuster mot karriärens nemesis Nadal (i så fall deras första möte i US Open) oundviklig.

För tiden när Federer kunde förlora mot nästan vem som helst var ju förbi.

Men nej. Den var ju inte det.

Vad som däremot tycks vara förbi är tiden när spelare utanför den absoluta toppen måste prestera sin allra bästa tennis för att kunna slå Federer.

Det bevisade Tommy Robredo i natt. Spanjoren gjorde en habil insats. No more, no less. Det var Federer som svarade för ännu en plattmatch (två av totalt 16 vunna breakbollar säger det mesta). Han som verkligen inte har råd med så många fler sådana.

Som schweizaren själv uttrycker det efter nederlaget:

– Det känns lite som att jag besegrade mig själv, utan att ta ifrån Tommy något. Jag satte krokben för mig själv, vilket var en besvikelse. Jag kan Tommys spel väldigt bra, vi har spelat mot varandra så många gånger. Det fanns inga hemligheter därute i dag. Cred till honom för en bra match, säger han.

Det enda positiva med Federers US Open är att han, trots de förlorade poängen (gick till kvartsfinal förra året, förlust mot Tomás Berdych), blir världssexa på måndag. Detta i och med Juan Martín del Potros tidiga uttåg.

Men att hans olyckliga säsong börjar utvecklas till ren misär kan det inte råda någon som helst tvekan om. Resultaten måste börja komma snart, annars är risken att den onda spiralen han hamnat i blir snudd på omöjlig att ta sig ur.

Jag menar, 2011 – som anses vara ett mellanår i Federers karriär – vann han fyra titlar på sex finaler, tog sig till semifinal eller bättre i tre Grand Slams, kvartsfinal i Wimbledon, slog då snudd på oslagbare Novak Djokovic i Franska öppna-semifinalen och avslutade säsongen med 64-12 i matchfacit.

Facit hittills i år: 35-12. En enda titel (Halle).

Tvivlar inte en sekund på att Federer fortfarande spelar för att han älskar att spela – men jag vet också att han hatar att förlora. När förlusterna hopar sig och titlarna därmed uteblir är det omöjligt att inte dra slutsatsen att kärleken börjar sina.

Som det ser ut just nu måste nog Federer omvärdera sitt mål att spela OS 2016. För händer ingenting ganska snart riskerar han att hamna i ungefär samma läge som Andy Roddick – det vill säga fortsatt rankningsras, uteblivna resultat och en känsla av att tvingas dra sig tillbaka, helt enkelt för att man inte når upp till den nivå man vill spela på.

Är övertygad om att Roddick avskyr det faktum att han inte ens var topp 20 när han tvingades kasta in handduken. Lika övertygad om att Federer skulle avsky det ännu mer.

Nåväl.

Rafael Nadal, som slog Philipp Kohlschreiber planenligt (6-7, 6-4, 6-3, 6-1), möter alltså landsmannen Robredo i sin kvartsfinal. Nadal har alltså på fyra matcher inte tappat serve en enda gång. Känns som att det ska väldigt mycket till för att han inte ska stå på ena sidan av nätet i finalen på söndag.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=xdsOv3ShSJM

Richard Gasquet kämpade ner Milos Raonic i tre tiebreaks – och fem set.

Vem hade trott att Gasquet av alla spelare skulle visa prov på fysisk och mental styrka? Det gjorde han hur som helst. Låg under med 1-2 i set och hade matchboll mot sig i fjärde sets tiebreak. Han räddade den och pressade sedan fram ett skiljeset, där han bröt Raonic två gånger (Raonic bröt Gasquet en).

Kanadensarens 39 ess totalt hjälpte föga och matchsiffrorna blev till slut 6-7(4), 7-6(4), 2-6, 7-6(9), 7-5.

Fyra timmar och 40 minuter stod de ute på banan. Lär ju ligga Gasquet i fatet rätt ordentligt mot evighetsmaskinen David Ferrer, som fick kämpa på bra han också i sin åttondel mot Janko Tipsarevic: 7-6(2), 3-6, 7-5, 7-6(3). Matchtiden: Tre timmar och 57 minuter.

8-1 i inbördes möten har Ferrer mot Gasquet. Känns ändå som att fransmannen har en lite bättre chans att slå spanjoren över fem set än Raonic. Passar Raonic väldigt illa att möta defensiva specialister i bäst av fem set.

Ska bli intressant att se om Gasquet orkar ladda om till kvartsfinalen, hans första i US Open i karriären.

* * *

Simona Halep åkte på stryk i raka set mot Flavia Pennetta: 6-2, 7-6(3). Lite av en besvikelse måste ändå sägas. Hade gärna sett Halep i kvartsfinal.

13-rankade Roberta Vinci slog planenligt 136-rankade Camila Giorgi i raka set (6-4, 6-2) och 48-rankade veteranen Daniela Hantuchova besegrade 81-rankade Alison Riske (6-3, 5-7, 6-2).

Okej, dagens matcher är alltså avbrutna och uppskjuta på grund av oväder.

Vi tar en snabb titt på vad som väntar när kalaset drar i gång igen:

* * *

RICHARD GASQUET (9) – √ MILOS RAONIC (11)

Raonic knapp favorit bland oddssättarna (runt 1,60 på Raonic och 2,20 på Gasquet). Känns som ett rimligt odds.

De har visserligen bara mötts en gång tidigare (Cincinnati 2011, seger i raka set för Raonic), men servekanoner passar Gasquet ganska illa. Dels för att han tenderar att bli passiv och hamnar långt bak i banan, vilket gör honom sårbar i djupled, men också för att han inte får tillräckligt hög utdelning i egen serve (har blivit bruten sju gånger på totalt tio spelade set – Raonic blott två gånger på lika många).

Nyckeln till att lyckas mot en servekanon är som bekant att hålla sin serve och ta tillvara på de få chanser som uppstår. Med tanke på Raonics nuvarande form måste Gasquet verkligen göra en riktigt bra match, och som jag skrev i min förhandsanalys av lottningen har det den senaste tiden egentligen inte funnits någonting i hans spel som talat för att han ska nå sin högstanivå i nuläget.

Vilket förmodligen krävs i denna åttondelsfinal – förutsatt att inte Raonic gör en plattmatch.

* * *

VICTORIA AZARENKA (2) – ANA IVANOVIC (15)

En inte helt ointressant match på förhand. Azarenka leder med 4-2 i inbördes möten och har tre raka segrar, men tappade set på hardcourt i Carlsbad tidigare i år.

Problemet för Ivanovic är Azarenkas jämnhet, på grund av Ivanovics brist på densamma. Världstvåan kan dessutom exploatera serbens överlag svaga backhand med sitt tunga grundspel och har stabilt försvar.

På det hela taget känns Azarenka som den mer kompletta spelaren, även om Ivanovic när hon blixtrar till fortfarande mycket väl kan ha högre maxkapacitet. Krävs dock att Azarenka underpresterar för att Ivanovic ska kunna slå världstvåan i natt.

* * *

√ RAFAEL NADAL (2) – PHILIPP KOHLSCHREIBER (25)

Känns som en ickematch på förhand. Inget illa menat mot Kohlschreiber, en väldigt underskattad spelare (och en av mina personliga favoriter), men rent krasst har han helt enkelt ingenting att sätta emot en Nadal i så här bra form.

9-1 i inbördes möten (5-0 på hardcourt) är en ganska tydlig signal i sig, men att det inte finns några som helst frågetecken kring Nadal är den klart mest avgörande faktorn.

Kohlschreiber är en smart spelare, så jag hoppas att han utnyttjar sitt taktiska kunnande för att åtminstone ge Nadal en match. Men att han ska skrälla, det måste anses extremt osannolikt.

* * *

√ ROGER FEDERER (7) – TOMMY ROBREDO (22)

Även det här en ickematch, på papperet. 10-0 i inbördes möten och förkrossande 24-3 i set till Federer. Med tanke på att Federer börjar hitta tillbaka till det spel som tog honom till semifinal i Australiska öppna ska det här inte vara några problem för schweizaren.

Kan mycket väl bli det ändå, beroende på vad Robredo hittar på. Lyckas han låsa fast Federer i malande baslinjedueller kan han nog göra livet surt för världssjuan, men inte på en sådan nivå att han mäktar med en skräll.

För visst är väl tiden när Federer kunde förlora mot nästan vem som helst förbi nu? Nu har ju visserligen Federer inte satts på några som helst prov, men har ändå fått positiva vibbar av det jag sett hittills.

http://www.youtube.com/watch?v=EdVkm6StpwI

Till att börja med blev det en riktigt trevlig match mellan Stanislas Wawrinka och Marcos Baghdatis. Kändes på förhand väldigt intressant.

Fullt så intressant blev det ju inte. Trots att Baghdatis fick med sig ett tidigt break tog Wawrinka kommandot fullständigt och ägde matchen – så till den milda grad att Baghdatis reducering i tredje set kom en smula överraskande.

Tyckte schweizaren höll i taktpinnen mest hela tiden, men som så ofta förr fick han lite soppatorsk i det där tredje setet. Hans klart största svaghet, det där. Ojämnheten (som oftast är ett direkt resultat av bristande uthållighet).

Han spelade överlag oerhört säkert när han väl presterade, både i offensiv och defensiv. Tycktes hinna ikapp varenda boll och satte ständigt hög press på Baghdatis, som å sin sida hade svårt att hitta sin matchrytm.

Efter varsitt break i fjärde följdes de sedan åt till ett nytt tiebreak, där Baghdatis räddade tre matchbollar (två i Wawrinkas serve) vid ställning 6-4 och 7-6. Starkt av Baghdatis att hitta sitt bästa spel just i sådana lägen – och lika starkt av Wawrinka att hålla sig mentalt kylig efter de brända matchbollarna – men tyvärr var det lite för sent.

Tror den här matchen hade kunnat bli en väldigt jämn historia om Baghdatis varit i bättre form generellt. Lyckades visserligen ofta pressa Wawrinka i sidled (vilket överlag är en effektiv strategi, eftersom schweizaren är lite långsam och dessutom tenderar att satsa på riskabelt kontringsspel) men inte tillräckligt ofta – och framför allt inte tillräckligt bra.

6-3, 6-2, 6-7(1), 7-6(7) blev det hur som helst till slut. Vilket innebär att Wawrinka nu är klar för sin tredje Grand Slam-åttondelsfinal i år (gick till åttondel i Australiska öppna, kvartsfinal i Franska öppna). Där möter han Tomás Berdych, som fullkomligt mosade Julien Benneteau: 6-0, 6-3, 6-2. Kan bli en riktigt intressant match det. Inte minst med tanke på att Wawrinka har 6-5 i inbördes möten (3-4 på hardcourt).

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=V2lDZKGDfDY

Andy Murray såg riktigt riktigt plågad ut i sin match mot Florian Mayer. Alltså på den nivån att man nästan misstänkte bakfylla eller sjukdom.

Vilket det givetvis inte rörde sig om. Det var inte mer dramatiskt än att det berodde på värme och kompakt luftfuktighet. Snarlika förhållanden som under Miami Masters, alltså.

Murray har ju ett väldigt speciellt (negativt) kroppsspråk. Obotlig pessimist, typ. Och eftersom han i regel brukar förstärka just negativa aspekter med sitt kroppsspråk såg han därför extremt plågad ut.

Spelmässigt gick allt som på löpande band. Efter ett något trevande inledningsset, som vanns i tiebreak, körde han över Mayer. 7-6(2), 6-2, 6-2 blev matchsiffrorna. Utan att faktiskt imponera. Visst, han bjöd i vanlig ordning på några riktigt läckra kontringsslag och hade ibland retligt bra bollträff, men överpresterade inte direkt. En habil insats, helt enkelt.

Möter Denis Istomin, som slog Andreas Seppi i en femsetare (6-3, 6-4, 2-6, 3-6, 6-1), i åttondelsfinalen. Riktigt kul för Istomin, som haft ett ganska tungt år efter en bra säsongsstart, men han har inte mycket att sätta emot en Murray som avfärdar erkänt knepiga Mayer så enkelt trots jobbiga väderförhållanden.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=MpUDKWZixfM

Tycker inte att matchen mellan Tommy Haas och Mikhail Juzjnyj var så mycket att hänga i julgranen. Till stor del på grund av att Haas underpresterade. Fick ett break med sig direkt i första set men föll sedan ihop som ett korthus. Hade enorma problem med sin backhand och fick inte mycket att stämma, förrän i tredje set.

Men, det spelar som bekant ingen roll att man i grunden är den bättre spelaren (vilket jag tycker att Haas är) om man bara är det stundtals under en match, och Juzjnyj kunde slutligen bärga en välförtjänt 3-1-seger med matchsiffrorna 6-3, 6-2, 2-6, 6-3.

Juzjnyj möter Lleyton Hewitt, som avfärdade Jevgenij Donskoj i fyra set (6-3, 7-6, 3-6, 6-1), i åttondelen. Väldigt bra chans för Hewitt att ta sig till kvartsfinal. Har 5-1 i inbördes möten (2-1 på hardcourt) och vann deras senaste möte i Cincinnati 2012 i raka set.

Tycker forne världsettan Hewitt borde hållas som favorit där. Juzjnyj gjorde en bra match mot Haas, men Hewitt kommer inte att bjuda på lika mycket enkla poäng som tysken gjorde.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=wu0Z2mTFpGk

Matchen mellan Novak Djokovic och Joao Sousa var en ickematch redan på papperet och blev det definitivt i verkligheten: 6-0, 6-2, 6-2 till världsettan. Enorm klasskillnad rakt igenom.

”Kan lika gärna bli Marcel Granollers, känns det som. Upplagt för skräll”, skrev jag i min US Open-förhandsanalys om Djokovics potentiella motståndare i åttondelsfinalen (tippade dock Benoit Paire, men skit i det nu).

Blir alltså mycket riktigt så. Granollers låg under med 1-2 i set (efter att ha utklassats i tredje och tappat det setet med 0-6) men vände på steken och vann över Tim Smyzcek, den siste kvarvarande amerikanen på herrsidan, i en femsetare: 6-4, 4-6, 0-6, 6-3, 7-5.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=PWgHbLzjang

På damsidan blev matchen mellan Serena Williams och Sloane Stephens inte i närheten av så bra som vi hoppats på förhand. Williams var omutlig och släppte bara ifrån sig totalt fem game: 6-4, 6-1.

Världsettan möter Carla Suarez-Navarro, som slog världsnian Angelique Kerber (4-6, 6-3, 7-6), i kvartsfinalen.

Riktigt tråkigt att Kerber ännu inte lyckats hitta formen från 2012. 3R/QF/SF/4R i Grand Slam-sammanhang under 2012 har i år blivit måttligt imponerade 4R/4R/2R/4R.

Inte heller matchen mellan Li Na och Jelena Jankovic (4-4 i inbördes möten och tre raka segrar för Jankovic inför matchen) blev vad vi hade hoppats på. 6-3, 6-0 till världssexan och överkörningen var ett faktum.

Vilket i och för sig innebär att mitt tips inför turneringen står sig. Agnieszka Radwanska föll i raka set mot Ekaterina Makarova (6-4, 6-4), en spelare Li Na har 3-0 i inbördes möten mot. Med tanke på världssexans goda form borde hon säkra en semifinalplats i morgon.

* * *

Alla gårdagens resultat:

http://www.youtube.com/watch?v=imF6G0fndwA

Wow. Lleyton Hewitt alltså.

Jag dömde ut honom på förhand, ska erkännas. Trodde faktiskt inte att han skulle mäkta med att skrälla mot Juan Martín del Potro.

Och vid ställning 2-1 i set till argentinaren – efter att Hewitt vunnit första set och bränt chanser att ta en 2-0-ledning – såg det ju ut som att det skulle bli en relativt enkel seger för världssexan at the end of the day.

Men Hewitt ville annat.

32-åringen krigade på, höll näsan över vattenytan, utjämnade efter tiebreak (servade för setet vid 5-3 men blev bruten) – och femte set blev en transportsträcka till australisk seger. Det Juan Martínska skeppet kapsejsade nämligen fullständigt och världssexan blev bruten inte mindre än tre gånger. 6-4, 5-7, 3-6, 7-6(2), 6-1 blev segersiffrorna till slut.

Med tanke på att Hewitt möter den inte fullt så skräckinjagande Jevgenij Donskoj i nästa omgång har forne världsettan riktigt goda chanser att nå sin första Grand Slam-åttondelsfinal sedan Australiska öppna 2012. I den eventuella åttondelen väntar förresten Tommy Haas eller Mikhail Juzjnyj, så den första GS-kvartsfinalen sedan Wimbledon 2009 är faktiskt inte heller någon omöjlighet för Hewitt.

Imponerande seger och riktigt kul för Hewitt förstås, men samtidigt ju nu en av Novak Djokovics främsta utmanare redan försvunnit. Världsettan möter Joao Sousa i tredjerundan och Tim Smyczek eller Marcel Granollers i åttondelen. Haas/Juzjnyj/Donskoj/Hewitt känns som en väldigt överkomlig kvartsfinal, oavsett vem av dem det blir.

Första riktigt ordentliga utmaningen lär alltså bli Andy Murray i semifinalen. Känns spontant som att det ligger Djokovic i fatet att inte bli satt på prov dessförinnan. Hoppas därför att någon av ovanstående fyra spelare (troligen Haas eller Juzjnyj) spelar sin allra bästa tennis just i kvartsfinalen.

* * *

Mer då?

Jo, det blir Richard Gasquet mot Milos Raonic i åttondelen på den undre halvan. Ingen direkt överraskning. Raonic har sett riktigt bra ut hittills. Avfärdade Feliciano Lopez i fyra set, efter att ha tappat första: 6-7(4), 6-4, 6-3, 6-4.

Kan bli en riktigt jämn historia. Passar Gasquet ganska illa att möta servekanoner, eftersom han tenderar att bli alldeles för passiv och har svårt att som returtagare hantera bombardemanget. Relativt enkel seger i raka set för Raonic sist de möttes (deras hittills enda möte), men det var i bäst av tre set (Cincinnati 2012).

Det som talar för Gasquet är så klart rutinen – det som talar emot Raonic är brist på densamma. Framför allt nervositeten kan spöka för kanadensaren, eftersom han har chansen att gå till sin första GS-kvartsfinal i karriären. En god chans, dessutom. Gasquet är en väldigt kompetent spelare, men passar som sagt bra för Raonic rent spelmässigt.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=vunvuqoy7_0

Roger Federer och Rafael Nadal rör sig allt närmare en blockbuster i kvartsfinalen. Nadal avfärdade Ivan Dodig i raka set (6-4, 6-3, 6-3) och Federer pulvriserade Adrian Mannarino (6-3, 6-0, 6-2). Federer möter Tommy Robredo (som satte stopp för 179-rankade 23-åringen Daniel Evans ”dream run”) i sin åttondelsfinal.

10-0 i inbördes möten för Federer, 6-0 på hardcourt (har bara tappat två set på de sex matcherna). Härligt att han börjar hitta tillbaka till sig själv, den gamle.

Och Nadal slipper John Isner – vilket innebär att samtliga tre mer eller mindre potentiella hoten som pekades ut på förhand (Fernando Verdasco, Nikolaj Davydenko, Isner) bommat sina chanser att möta spanjoren. Tror faktiskt inte att det spelar så överdrivet stor roll, nu när Nadal är i en sådan makalöst bra form.

Möter hur som helst Philipp Kohlschreiber (som alltså slog ut Isner: 6-4, 3-6, 7-6, 7-5) i sin åttondel. 25-rankade tysken ska ju inte underskattas, men tror inte att han har något att sätta emot Nadal i dagsläget. 9-1 i inbördes möten (enda segern för Kohlschreiber kom på gräset i Halle förra året) talar sitt tydliga språk.

* * *

Janko Tipsarevic slog framtidslöftet Jack Sock (3-6, 7-6, 6-1, 6-2) och David Ferrer krånglade sig förbi Mikhail Kukusjkin (6-4, 6-3, 4-6, 6-4). Möts alltså i en åttondelsfinal där världsfyran Ferrer måste hållas som klar favorit.

* * *

Så här ser herrarnas respektive damernas åttondelsfinaler ut i dagsläget:

HERRAR:

DAMER:

Vilka åtta spelare som kompletterar på herrsidan avgörs i dag.

Okej, vi är nästan en vecka in i US Open och vi kan snabbt konstatera att skrällarna inte direkt duggat lika tätt som i Wimbledon i somras.

Rafael Nadals galna form tycks hålla i sig. Avfärdade Ryan Harrison enkelt i första omgången (6-4, 6-2, 6-2) och körde sedan över Rogerio Dutra-Silva fullständigt i andra (6-2, 6-1, 6-0).

Blir dock ingen efterlängtad 3R mot Fernando Verdasco eller Nikolaj Davydenko, eftersom båda redan är utslagna. I stället är det Ivan Dodig som väntar där.

Även Roger Federer har visat god form på den halvan: 6-3, 6-2, 7-5 mot Grega Zemlja i öppningsmatchen (visserligen en match där Zemlja vek ner sig totalt, men såg ändå lovande ut från Federer) och förkrossande 6-3, 6-2, 6-1 mot Carlos Berlocq i andrarundan. Närmar sig ett kvartsfinalmöte mot Nadal med stormsteg (möter Adrian Mannarino i 3R och Tommy Robredo/Daniel Evans i åttondelsfinalen).

– Jag hoppas fortfarande jobba upp självförtroendet match för match. Det kanske inte kommer ta bara en match utan några matcher, men innan du vet ordet av spelar du riktigt riktigt bra tennis igen och då är det inte långt till att spela fantastisk tennis, säger världssjuan.

David Ferrer har fått kämpa lite mer men har ändå sett pigg ut hittills. 7-5, 6-3, 6-2 mot framtidslöftet Nick Kyrgios i öppningsmatchen följdes upp med 6-3, 6-7(5), 6-1, 6-2 mot Rogerio Batista-Agut. Möter Mikhail Kukusjkin i nästa match.

Kul att se Milos Raonic ånga på. 6-3, 7-6(6), 6-3 mot 152-rankade Thomas Fabbiano i 1R, förkrossande 6-1, 6-2, 6-4 mot Pablo Andújar i 2R. Möter Feliciano Lopez i 3R. Ingen busenkel match, men en i allra högsta grad överkomlig motståndare.

Lika kul att se hemmahoppet Jack Sock slugga sig vidare också. Ledde med 2-0 i set och 5-2 i tredje mot Philipp Petzschner i första omgången när 163-rankade tysken valde att kasta in handduken. I andra omgången blev det seger över 247-rankade Maximo Gonzalez: 7-6(3), 1-6, 7-5, 6-2. Möter Janko Tipsarevic i 3R, en match han har goda chanser att vinna.

John Isner spelar för övrigt sin tredjerunda i morgon, mot Philipp Kohlschreiber. Blev ju seger för Kohlschreiber i deras femsetare i förra årets upplaga av US Open, så det blir knappast en lätt match för Isner (trots att Kohlschreiber under sommaren inte direkt varit i sin bästa form).

Men ja, på det hela taget får man säga att vi inte bjudits på några stora överraskningar på den undre halvan – bortsett från Jerzy Janowicz respass direkt i öppningsmatchen mot Maximo Gonzalez. Hade tydligen skadekänningar, vilket påverkade hans serve, och föll i raka set. Lite tråkigt, förstås.

På den övre halvan ser det också ut pretty much som förväntat: Novak Djokovic har inte tappat set. Tommy Haas och Mikhail Juzjnyj möts i 3R. Juan Martín del Potro slåss med forne världsettan Lleyton Hewitt om en plats i tredje omgången i natt svensk tid. Kan ju bli en riktigt trevlig match det. Tror inte Hewitt mäktar med en skräll eftersom argentinaren sett stark ut hittills, men han kan säkert darra lite. Hewitt är trots allt hans ”barndomsidol”.

* * *

Även på damsidan har det mesta gått enligt planerna. Sofia Arvidsson svarade för en stark öppning och vann sin öppningsmatchen (vilket jag inte hade väntat mig) mot Petra Cetkovska med 1-6, 6-4, 6-1, men föll sedan mot världssexan Li Na: 6-2, 6-2.

Världssexan slog sedan även Laura Robson i raka set (6-2, 7-5) – och möter precis som väntat Jelena Jankovic i 3R.

Sloane Stephens vann ”framtidsmötet” mot Jamie Hampton enkelt (6-1, 6-3) och möter troligen Serena Williams i tredjerundan.

Även världsfyran Agnieszka Radwanska är klar för tredje omgången, där hon möter Ekaterina Makarova. Makarova slog alltså ut Wimbledon-finalisten Sabine Lisicki redan i andrarundan: 6-4, 7-5. Synd att Lisicki inte riktigt kunnat hitta tillbaka till den där superformen.

Så, ska börja ta lite mer krafttag i bloggen nu när vi börjar närma oss andra veckan. Mycket har ju sabbats av det usla vädret på Flushing Meadows, men förhoppningsvis får vi se lite mer tennis framöver.

Wow. Redan dags för årets sista Grand Slam.

Seedningen var inte mycket att orda om eftersom US Open, likt Franska öppna och Australiska öppna, följer världsrankningen rakt av och nu är även lottningen klappade och klar.

Låt oss i vanlig ordning göra en djupdykning:

* * *

HERRAR

ÖVRE HALVAN:

Till att börja med: Novak Djokovic fick nitlotten Andy Murray, och bäddar alltså för en finalrepris från i fjol redan i semifinalen.

Behöver jag ens påstå att detta passar Murray mycket bättre än tvärtom? Förstaseedade Djokovic och andraseedade Rafael Nadal hoppades så klart på att få världsfyran David Ferrer på sin halva. Murray i sin tur ville nog hemskt gärna slippa Nadal i en eventuell semifinal. Han har erkänt svårt för spanjoren och dessutom bra statistik mot Djokovic (11-8 till Novak i inbördes möten, 7-5 på de senaste tolv mötena från 2011 till nu).

Fram till kvartsfinal är det mer eller mindre motorväg för Djokovic. Ricardas Berankis i öppningsmatchen, sedan Benjamin Becker/Lukas Rosol i andra omgången och troligen Grigor Dimitrov i tredje.

I åttondelsfinal? Känns förvånansvärt öppet. Fabio Fognini och Benoit Paire högst seedade potentiella motståndare. Båda fullkomligt opålitliga. Men Paire? Ptja. Kan lika gärna bli Marcel Granollers, känns det som. Upplagt för skräll. Men jag säger Paire.

I kvartsfinalen väntar troligen Juan Martín del Potro. På papperet inga jättestora hot mot argentinaren: Tommy Haas är i dålig form och överlag inte särskilt konkurrenskraftig över fem set, Mikhail Juzjnyj har bara mäktat med att plocka ett set mot del Potro på fyra försök och övriga spelare ska han bara besegra.

För Murrays del är Michael Llodra en ganska knepig öppningsmotståndare, men ska så klart vinna den matchen utan jättestora bekymmer. Därefter har han inga egentliga hot fram till kvartsfinal. Jag menar, att han i värsta fall möter Juan Mónaco i tredjerunda och Nicolás Almagro i åttondel lär inte hålla honom vaken om nätterna direkt.

I kvartsfinalen väntar dock sannolikt Tomás Berdych (som för övrigt i åttondelen eventuellt möter Kevin Anderson för sjätte gången i år). Nu är det ju på det viset att Berdych alltid är ett potentiellt hot mot toppspelarna. Han har dessutom 6-4 i inbördes möten, och två raka segrar, mot Murray.

Men.

Det är ganska stor skillnad på att möta Andy Murray i någon av årets alla Masters och i Grand Slam-sammanhang – i synnerhet US Open (och Wimbledon). När de båda möttes i semifinalen på Flushing Meadows förra året vann Berdych visserligen första set, men fick sedan storstryk (5-7, 6-2, 6-1, 7-6).

Håller Murray som klar favorit i den matchen, men visst måste det ses som en tuff lottning att potentiellt behöva slå Berdych, Djokovic och Nadal back-to-back?

Tycker för övrigt att ni ska hålla ett öga på framtidslöftet Jiri Vesely (möter Denis Kudla i första omgången, Berdych i andra om han vinner). Har 18-1 i Futures-matchfacit, alla på hardcourt, och 28-6 på Challenger-touren (1-1 på hard) i år. En intressant spelare som vi ska prata mer om vid tillfälle.

Hoppas också att Stanislas Wawrinka har tagit sig ur sin lilla formsvacka lagom till US Open.

De går vidare till semifinal: Djokovic, Murray.
Skrällvarning: Berdych, del Potro.
Bubblare: Wawrinka, Anderson.

* * *

UNDRE HALVAN:

Stackars Ryan Harrison tvingas möta en formtoppad Nadal i första omgången. Bra öppningsmatch för Nadal. Harrison är tillräckligt bra för att störa honom och kanske tvinga fram en lite högre nivå än tomgångskörning, men ska så klart inte ens vara i närheten av att hota.

I andra omgången Vasek Pospisil eller kvalspelare. Sedan förhoppningsvis Fernando Verdasco. Ja, om han nu inte är slutkörd efter Winston-Salem. Har potential att bli ett intressant möte. Vore även lite kul om det blev Nikolaj Davydenko i tredje omgången (en av väldigt få spelare med plusstatistik mot Nadal).

Åttondelsfinal: Troligen John Isner.

Kvartsfinal: Möjligen Roger Federer.

På det hela taget ingen jättelätt lottning för Nadal, alltså. Nej, den måste nog betraktas som tuff, i alla fall på papperet. Trots att han slapp nitlotten Murray.

Trots den senaste tidens lågvattenmärken borde Federer ta sig till kvarten. Grega Zemjla i 1R, Santiago Giraldo/Carlos Berlocq i 2R, sannolikt Sam Querrey i 3R och Kei Nishikori i åttondel är en överkomlig lottning. Nishikori, förresten. Inte alls säkert att han tar sig till åttondel. Kan kanske bli Bernard Tomic – eller kanske Tommy Robredo.

David Ferrer då? Tja, han kan möta Ernests Gulbis i tredje omgången. Skulle han ens vara favorit då, på hardcourt, givet de senaste två veckornas svaga Masters-resultat? Det återstår att se. Även en eventuell åttondel kan bli tuff för världsfyran, eftersom Jerzy Janowicz har goda chanser att ta sig dit.

Janowicz imponerade inte direkt i Montréal och Cincinnati, men kan säkert hitta tillbaka till formen han visade upp i Wimbledon nu när det vankas Grand Slam igen.

Även Milos Raonic har fått en högst överkomlig lottning till åttondel: Kvalspelare i 1R, Thiemo de Bakker/Pablo Andújar i 2R, Feliciano Lopez i 3R.

Annars överlag den klart mest svårtippade sektionen. Richard Gasquet har väl inte imponerat på sistone men kan ändå hållas som favorit framför David Ferrer. Ska ju ta sig till åttondelsfinal utan större problem, men kan alltså möta Raonic där. Inte helt lätt.

Vill någonstans väldigt gärna tro på trion Janowicz, Raonic, Gulbis (Janowicz och Gulbis kan för övrigt mötas i åttondel). Men som sagt, oerhört svårtippad sektion. Jag menar, Gasquet har ju knappast en mördande lottning men att han ska ta sig till sin första GS-semifinal sedan Wimbledon 2007… Har det den senaste tiden egentligen funnits någonting i hans spel – om vi helt bortser från lottningen – som tyder på det? Tveksamt.

Och Ferrer ska man aldrig räkna ut helt, trots ganska dålig form och svår lottning. Tänker ändå dra till med Janowicz. Lika bra chansning som någon annan, känns det som på förhand.

Finns en hel del andra spelare att hålla koll på här: Gaël Monfils i den understa semifinalsektionen. Kan mycket väl slå ut Isner redan i andra omgången. Vore ingen megaskräll direkt. 19-årige Jack Sock i Ferrers åttondelssektion. Möter kvalspelare i första omgången, sedan troligen Janowicz. 24-årige Aljaz Bedene (som tyvärr trillat ur topp 100 efter en svag sommar) möter Dmitrij Tursunov i sin öppningsmatch. Möttes i kvalet i Cincinnati, gick till tre set (Tursunov vann).

Och 22-årige Andreij Kuznetsov möter Dudi Sela i sin öppningsmatch. Ingen omöjlig uppgift. Har tagit sig till 2R både i Australiska öppna och Wimbledon i år.

De går vidare till semifinal: Nadal, Janowicz.
Skrällvarning: Ferrer, Raonic, Gulbis, Federer.
Bubblare: Isner, Gasquet.

Semifinalerna: Nadal slår Janowicz, Murray slår Djokovic.

FINALEN: Nadal slår Murray.

* * *

Egentligen hopplöst att tippa GS-turneringar så här på förhand, men det är väl lite det som är tjusningen? Baserat på de senaste veckornas resultat är det till exempel svårt att inte hålla Nadal som favorit, men är det troligt att han vinner med den här lottningen?

Well. Det beror ju på en mängd olika faktorer (knän, trötthet, form etc).

En semifinal mellan Djokovic och Murray känns oerhört öppen. Där kan dagsformen avgöra helt och hållet. Har Djokovic en riktigt bra dag så vinner han. Har han det inte så vinner Murray. Tycker inte att Djokovic har sett tillräckligt hungrig och fokuserad ut på sistone. Han har liksom känts… opålitlig. Därför svårt att hålla honom som favorit.

Och Murray. Tycker han underpresterade både i Montréal och Cincinnati, men i Grand Slam-sammanhang skärper han alltid till sig.

Och så vidare, och så vidare. Brasklappar till höger och vänster.

Kan avslutningsvis säga att Nadal-Djokovic givetvis är drömfinalen. Men visst vore det kul med Federer-del Potro? Eller typ Janowicz-Berdych? Knappast troligt. Men roligt.

Vad hände egentligen?

Det är svårt att inte se igenom krutröken, förbi Andy Murrays fantastiska prestation, igenom britternas Wimbledon-eufori – och ställa sig just den frågan.

Den här matchen höll oftast fantastiskt hög kvalitet. Framför allt Murray men även rivalen Novak Djokovic slog helt omöjliga slag och bjöd på några av årets mest gastkramande dueller.

Men trots det, trots att matchen hade så löjligt högt underhållningsvärde, så var det någonting som inte riktigt stod helt rätt till.

Detta något var Novak Djokovic.

När det gällde som mest, då var Djokovic som sämst. Som när han gick fram till 4-1 i andra set, efter en lite svajig inledning, och sedan tappade sex av de kommande sju gamen.

Eller när han hade break och spelmässigt övertag i tredje set – och tappade till 4-5 i Murrays serve.

Enda gången som Djokovic egentligen kom upp i den där rysligt höga nivån vi är vana vid att se honom under ett helt game var i matchens absolut sista.

Murray hade 40-0 och tre matchbollar – i egen serve. Då plockar Nole fram några av sina absolut mest blixtrande returer och offensiva slag, utjämnar och skaffar sig breakbollar.

Att Murray lyckades hålla nerverna så pass mycket i styr att han räddade de där breakbollarna (tror det blev tre totalt) med tanke på den enorma press som vilade på hans axlar i det läget är outsägligt imponerande.

Och på något vis kändes det nästan som att även Novak Djokovic drog en lättnadens suck när Andy Murray slutligen bärgade Storbritanniens första Wimbledon-buckla på 77 år.

Jag menar inte att han vek ner sig där, för det gjorde han verkligen inte. Nej, det kändes bara som att Djokovic någonstans visste att han i det skedet av matchen, när han bränt de där breakbollarna och återigen hade matchboll mot sig, denna dag inte hade det i sig att vända på den här steken.

Jag vet inte riktigt varför Djokovic underpresterade som han gjorde. Strösslade banan med oprovocerade misstag (det blev 40 till slut, mot skottens 21) och gav Murray flera bjudgame.

Den gassande solen kan vara en del av förklaringen, även om det känns lite osannolikt. Jag menar, han var ju långa stunder helt underlägsen Murray i alla tre set, även det första.

Att han hade en fysiskt och psykiskt krävande långkörare mot Juan Martín del Potro i semifinalen i kroppen kan vara en annan förklaring. Tycker inte att det känns som en helt rimligt förklaring det heller. Han har trots allt haft mer tid än Murray att återhämta sig (Murrays semifinal mot Jerzy Janowicz var dock betydligt enklare).

Finalnerver? Inte helt omöjligt. Kan inte vara helt lätt att både ha en taggad Murray och 15,000 förväntansfulla hemmasupportrar mot sig i en Grand Slam-final.

Det mest sannolika är att det helt enkelt handlade om en kombination. Han var fortfarande en aning trött efter semin mot del Potro, vilket förvärrades av det stekheta vädret, och kände av en viss nervositet.

Framför allt tror jag inte att han hade hunnit återhämta sig från den mentala urladdningen mot del Potro. Tror faktiskt att den matchen naggade lite på hans självförtroende, trots att han vann den. Han kände sig helt enkelt hotad av del Potro och visste att Murray kan hota honom ännu mer om han inte gör en snudd på fläckfri match.

Så kom han helt fel in i matchen och lyckades inte jobba sig in i den mentalt.

I takt med att Djokovics självförtroende sjönk steg ju dessutom Murrays som en luftballong. Ett tag kändes det som att varenda slag han slog, oavsett från vilken position i banan han slog den, gick in.

Det blev mycket snack om Djokovic nu, och det är ju kanske en smula orättvist mot Murray.

För vilken match han gjorde.

Vid sidan av alla de där magiska passeringarna och de omöjliga vinklarna visade han återigen prov på sin taktiska briljans. Spelade oerhört balanserat genom hela matchen. Växlade tempo i precis rätt lägen, störde hela tiden Djokovics matchrytm med sitt varierade slagregister och var vattentät i försvarsspelet. Framför allt hans makalösa kontringsslag var en fröjd för ögat.

6-4, 7-5, 6-4 är fantastiska siffror i en Grand Slam-final mot världsettan. Att han gör en av sina absolut bästa matcher det här året just i finalen (efter att ha vänt 2-0-underläge i kvartsfinalen mot Fernando Verdasco och varit relativt illa ute i semifinalen mot Janowicz) är ruggigt imponerande.

Alla vi som höll Novak Djokovic som favorit inför den här matchen får ställa oss i skamvrån med dumstruten på.

Andy Murray satte oss verkligen på plats i dag. Oss och Novak Djokovic.

Han visade att Nole måste spela på topp även mot honom om han ska vinna deras finaldrabbningar. Precis som han gjorde i US Open förra året (och även i årets Australiska öppna, där han tog första set och hade möjligheter att plocka en 2-0-ledning).

Svårt att inte vara glad för Murrays skull en dag som denna. Inte bara för att han fick bärga Storbritanniens första Wimbledon-buckla på 77 år, utan också för att han suddar bort stämpeln som eventuell engångsvinnare i Grand Slam-sammanhang.

Nu har han vunnit OS-guld, US Open och Wimbledon. Varit finalist i fyra av de fem senaste GS-turneringarna (vunnit två, stod över Franska öppna i år).

Jag räknar kallt med att han kommer befästa sin roll som en av de främsta utmanarna om Grand Slam-titlarna ännu mer framöver.

Nu när han inte bara utmanar om dem.

Utan faktiskt vinner dem.

Finalnerver.

Med vilket annat ord kan den här matchen sammanfattas?

Jag kommer på några till: Kollaps. Härdsmälta. Haveri. Magplask.

First things first.

Marion Bartoli gjorde en riktigt bra insats. Hon levererade – precis som hon gjort genom hela turneringen.

Men spelade hon magiskt? Hade hon krossat Serena Williams, Agnieszka Radwanska eller någon annan med mer erfarenhet i dessa sammanhang?

Nej.

Hon spelade riktigt bra. Kanske inte på den absoluta toppen av sin kapacitet, men nära. Hon gav Sabine Lisicki minimalt med utrymme att jobba sig in i matchen.

Men hon fick också enormt mycket hjälp från 24-rankade tyskan, som var helt ur gängorna redan när hon klev ut på banan och inte hängde med för fem öre i första set. Servade bedrövligt (slog in blott 54 procent förstaservar, vann bara 36 procent av dem) och returnerade ännu sämre (vann sju av 22 poäng i Bartolis serve). De oprovocerade misstagen stod som spön i backen.

För det mesta behövde Bartoli faktiskt inte ens anstränga sig för att störa Lisickis matchrytm. Det räckte med att hålla bollen i spel och vänta på en miss från tyskan (slog totalt 25 oprovocerade misstag i matchen, vilket är mycket med tanke på Wimbledons generösa sätt att räkna).

Bartoli joggade hem första set med 6-1. Vann poängen med överlägsna 31-17.

I pausen verkade det som om Lisicki laddat om. Hon höll sin serve enkelt och visade sedan större initiativförmåga i Bartolis serve.

Men den mentala upphämtningen blev kortvarig.

Setets tredje game varade i över tio minuter, och här kom det som skulle bli spiken i kistan för Lisicki. Bartoli vinner en av matchens längsta, och bästa, dueller med en helt makalös rak backhand, vilket ger henne breakboll. Lisicki tappar sin serve och faller tillbaka ner i formsvackan från första set.

Reprisbilderna visade att den där makalösa bollen från Bartoli landade på fel sida av linjen med någon centimeters marginal. Om Lisicki utmanat (och då fått poängen med sig) hade matchbilden under resten av setet nog kunnat se en aning annorlunda ut.

Lisicki repade sig nämligen aldrig riktigt efter den där missen. Matchen rann henne ur händerna och plötsligt hade Bartoli 5-1. Hon praktiskt taget gav bort tre raka game i hennes hittills viktigaste match i karriären.

Hon räddade förvisso tre matchbollar i egen serve, bröt sedan Bartoli och höll fram till 5-4, men närmare än så kom hon aldrig.

I vad som skulle bli matchens sista game plockade Bartoli fram några av sina absolut bästa servar i matchen, höll blankt – och bärgade sin första Grand Slam-titel med ett ess: 6-1, 6-4.

Utan att förminska Bartolis insats (hon har gjort en genomgående bra turnering och blev i dag den sjätte spelaren under Open era att vinna Wimbledon utan att tappa set) är det helt omöjligt att inte känna sig snuvad på en riktigt bra final. Faktum är att den här finalen till och med var sämre än den mellan Li Na och Victoria Azarenka i årets Australiska öppna, och den var långa stunder fullkomligt bedrövlig.

Vilket känns extremt bittert. På förhand hade den ju en mängd intressanta ingredienser: två skrällfinalister, de första i Wimbledon utan tidigare Grand Slam-triumfer sedan 1998 (då tredjeseedade Jana Novotvá besegrade 16-seedade Nathalie Tauziat), den första finalen utan Serena Williams, Victoria Azarenka eller Maria Sjarapova sedan Franska öppna 2011.

Dessutom där en av finalisterna (Lisicki) slagit ut förstaseedade Williams (i åttondelen) och fjärdeseedade Agnieszka Radwanska (i semin) på vägen mot final.

Nu fick vi en Wimbledonsegrare som visserligen inte tappat set, men som inte mött en enda spelare rankad inom topp 15 och som sprang hem den viktigaste matchen av alla tack vare sin motståndares totala haveri.

Missförstå mig rätt här. Bartoli hade mycket väl kunnat vinna även om Lisicki inte låtit sina nerver kuva henne så totalt. Men det är svårt att säga annat än att matchbilden hade blivit väsentligt annorlunda om hon kommit upp i samma nivå som mot Samantha Stosur, Williams och Radwanska – matcher där hon bjöd på övertygande spel på i princip alla plan.

Lisickis bittra sorti gav Bartoli guldeufori – och i slutet av dagen är det alltid segrarna som räknas.

Bartoli må ha fått en enkel resa till finalen, men väl där gjorde hon det som stora spelare gör:

Hon gav allt och spelade på topp.

Det kan inga enkla lottningar eller haverier i världen ta ifrån henne.

Det riktigt känns i luften att det är finalhelg nu.

Jag tror att det blir svårt för dagens finalister att toppa gårdagens tenniscirkus, som bjöd på en av säsongens bästa matcher (semifinalen mellan Novak Djokovic och Juan Martín del Potro).

Men en intressant final lär det ändå bli – och en förstagångsvinnare i Grand Slam-sammanhang kommer vi att ha fått vid dagens slut.

* * *

MARION BARTOLI (15) – √ SABINE LISICKI (24)

15-seedade Bartoli mot 24-seeedade Lisicki i final, alltså. Förmodligen ytterst få, kanske ingen, som förutsåg den matchupen för några veckor sedan.

Lisicki har redan sluggat sig förbi tre topp 15-spelare: 13-rankade Samantha Stosur i tredjerundan, världsettan Serena Williams i åttondelsfinalen och världsfyran Agnieszka Radwanska i semin.

Den högst rankade spelaren Bartoli slagit hittills är 17-rankade Sloane Stephens i kvartsfinalen.

Lisickis väg till finalen är därför mer imponerande, trots att Bartoli ännu inte tappat set.

Lisicki leder med 3-1 i inbördes möten, 1-1 på gräs (Bartoli vann i raka set i Wimbledon 2008, Lisicki i tre set i Wimbledon 2011).

Så, hur kommer dagens final att se ut?

Tyskan kommer tveklöst att diktera spelet med sin stenhårda serve och sitt blytunga grundspel. Lär flytta runt Bartoli i sidled och dra nytta av hennes begränsade räckvidd (till följd av hennes tvåhandsfattade forehand).

Lisicki har använt stoppbollar flitigt under turneringen och kommer säkert göra det nu också, och kommer troligen få högre utdelning av att jaga Bartoli i djupled än vad Kirsten Flipkens fick i semifinalen. Detta eftersom Lisickis offensiva vapen kommer att pressa tillbaka Bartoli i banan.

Om det här går till tre set tror jag att Lisicki gynnas enormt. Hon har visserligen inte erfarenheten av att spela i en Grand Slam-final (Bartoli var i final i Wimbledon 2007, förlust i raka set mot Venus Williams) men har visat prov på fantastisk mental styrka både mot Serena Williams och Radwanska.

Bartolis bästa chans är därför att gå all-in, förstöra Lisickis matchrytm och ta hem segern i raka set. Frågan är om hon har vapnen till att göra det.

Jag tror inte det.

Hon har visserligen returnerat väldigt bra i sina senaste matcher, men har inte mött någon spelare som ens är i närheten av Lisicki när det kommer till ren kraft. Radwanskas överlägsna taktiska kunnande och varierade slagregister räckte till tre set. Det kan Bartolis frenesi också göra, men jag tvivlar på att hon kan plocka fram det där extra som tydligen krävs för att besegra Sabine i årets Wimbledon.

Jag tror att Bartolis bästa chans är att Lisicki ska bli nervös och tappa fokus i egen serve. Hon har vägrat vika ner sig i de svåraste underlägena hittills, men har som sagt inte erfarenheten av att spela en Grand Slam-final.

Med det sagt hoppas jag på en intensiv finallördag och helst en rafflande tresetare. I slutet av dagen tror jag dock att det blir Sabine Lisicki som fullbordar skrällen.