Sådärja, nu har äntligen Wimbledon offentliggjort turneringsträdet – vilket givetvis innebär att det är hög tid för en analys!

Here goes:

FÖRSTA SEKTIONEN

Bubblare: Tomás Berdych.

ANDRA SEKTIONEN

Om det finns en gud så är hen en jäkligt sadistisk sådan, som placerar John Isner och Nicolas Mahut i samma ”bracket”. De båda maratonmännen kan mötas redan i andra omgången! Jisses… I övrigt den mest svårtippade sektionen. Om Federer fått ordning på form och attityd (vilket jag utgår ifrån) så borde han inte ha några problem alls att segla vidare till kvartsfinalen. Vem han möter där är lite knepigare att sia om. Isner, som floppat rejält i de senaste tre-fyra turneringarna? Janko Tipsarevic, som lade sig platt som en pannkaka i sin första match på gräs mot Yen-Hsun Lu i Queen’s? Hetsporren David Nalbandian? Oavsett vem tror jag Federer kämpar sig vidare till semifinalen med några tappade set och lite smuts på tröjan.

Han går vidare till semifinal: Roger Federer.
Skrällvarning: Janko Tipsarevic.
Bubblare: John Isner.

TREDJE SEKTIONEN

Kei Nishikoris första match sedan slutet av april. Har aldrig tagit sig förbi första omgången i Wimbledon. Inte särskilt trevliga odds, men hoppas på att 20-rankade japanen kan bärga en seger eller två. För övrigt den mest intressant sektionen – här huserar mammutservarna Juan Martín del Potro och Milos Raonic, evige världsfyran Andy Murray och Duracell-kaninen David Ferrer. Murray kan ha oturen att möta Raonic – som slog ut honom i kvartsfinalen i Barcelona – redan i åttondelen. Dessförinnan kan han råka ut för en annan dunderservare: Ivo Karlovic. Ojojoj. Om han inte hindras av skador förväntar jag mig att del Potro tar sig till och förbi en åttondel mot Ferrer (om nu inte Andy Roddick, som har en tendens att höja sitt spel i Wimbledon, sätter käppar i hjulen för spanjoren). Murray lär få det mycket tuffare, och frågan är om han orkar stå emot (visserligen avdankade) Nikolaj Davydenko, Karlovic och Raonic. Personligen ser jag fram emot en kvartsfinal mellan del Potro och Raonic.

Han går till semifinal: del Potro.
Skrällvarning: Raonic (tippade jag uteslutande med hjärtat skulle jag våga påstå att Wimbledon kan bli hans stora genombrott – och första GS-semifinal!).
Bubblare: Andy Murray.
Håll utkik efter: Milos Raonic. Har sett otroligt stark ut på sistone och var (återigen) nära att fälla Federer i Halle.

FJÄRDE SEKTIONEN

Rafael Nadals hemvist. Världstvåan får en förhållandevis enkel resa fram till kvarten, där han kan råka ut för världsfemman Jo-Wilfried Tsonga eller världstolvan Mardy Fish (som inte spelat en match på tre månader, totalt bara 13 på hela året). Tsonga är det tveklöst största hotet mot spanjoren, som gjorde en bra turnering i Franska öppna. Fransosen trivs betydligt bättre på gräs än grus, vilket ökar hans chanser till avancemang. Imponerade dock inte alls i Queen’s och föll redan i sin andra match, mot Ivan Dodig. Dessutom måste han eventuellt ta sig förbi Stanislas Wawrinka, som han tycks ha en del problem med (2-1 i inbördes möten, samtliga har gått till skiljeset). Lyckas han bara vässa formen är dock Wimbledon 2012 ett utmärkt tillfälle för Tsonga att glänsa – och rubba maktbalansen i toppen en aning.

Han går till semifinal: Rafael Nadal.
Skrällvarning: Bernard Tomic.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.
Håll utkik efter: Matchen mellan Bernard Tomic och David Goffin i första omgången. Kan bli ett riktigt intressant möte. Goffin gjorde en sensationell insats i Franska öppna och Tomic har en tendens att höja sig avsevärt i GS-sammanhang i allmänhet och Wimbledon i synnerhet. Vill även passa på att slå ett litet slag för Brian Baker, som gör sin första Wimbledon-turnering någonsin.

SEMIFINALERNA: Federer slår Djokovic, Nadal slår del Potro.
FINALEN: Nadal slår Federer.

Valuta för pengarna?

Kanske det – om man snackar kvantitet men skiter fullständigt i kvalitet.

Tiebreak är ett ypperligt sätt att bryta timslånga dödlägen. Att US Open är den enda av de fyra Grand Slam-turneringarna där även femte set avgörs av tiebreak i stället för skiljeset med själadödande maratonpotential är en gåta.

Särskilt efter farsen mellan John Isner och Nicolas Mahut i Wimbledon 2010.

Den matchen varade i olidliga elva timmar och fem minuter, och bestod av totalt 183 game. Isner slog ungefär en miljon serveess, sprang femton Stockholms Maraton och svettades förmodligen ut cirka sjuttifemtusen liter vätska.

Underhållningsvärdet? Ungefär lika stort som en elva timmar lång revy med Stefan & Krister.

Kvaliteten? Ungefär lika hög som Färjestad-målvakten Sinuhe Wallinheimos klubba i första finalmatchen mot HV71 2004.

All nerv och spänning dör någon gång runt 8-8 i skiljeset. Det är då man förstår att marginalerna är alldeles för små för att någon ska kunna få ett tillräckligt starkt överläge och lyckas bryta maratonmönstret (inom en rimlig tidsrymd).

Det är heller ingen slump att det är just dynamitservaren John Isner som figurerat i två av historiens längsta matcher (endast matchen mellan Fabrice Santoros och Arnaud Clément 2004 är längre än kvällens mot Paul-Henrik Mathieu i Franska öppnas historia). Sluggare av hans magnitud är ofta usla – eller åtminstone dåliga – returnerare men i det närmaste oslagbara i egen serve, vilket ger upphov till låsta lägen så länge motståndaren antingen är av samma kaliber eller helt enkelt bara är dominant i egen serve.

Hur otroligt urtråkigt det är att titta på sådana dästa spektakel behöver jag knappast gå in ännu djupare på, men kan väl lite kort konstatera att maratonmatcher är för tennisen vad Dementorer är för trollkarlselever på Hogwarts. Typ.

Så, de som har makten att renovera ett illa fungerande system borde se kvällens maratonmatch mellan Isner och Mathieu som ännu ett bevis på att övriga GS-turneringar borde ta inspiration av US Open.

Det är banne mig på tiden.

Så är den då äntligen här.

Grussäsongens omistliga höjdpunkt.

Franska öppna.

Och vad vore väl en tennisblogg utan en redig genomgång av vad som komma skall?

Så, låt oss då systematisk gå igenom Franska öppnas turneringsträd sektion för sektion och hosta upp en förhandsfavorit eller två:

FÖRSTA SEKTIONEN

Novak Djokovic is in for a hard ride. 97-rankade italienaren Potito Starace i första omgången är visserligen långt ifrån skräckinjagande, om än skicklig på grus, men redan i andra omgången kan världsettan tvingas möta evighetsmaskinen Lleyton Hewitt. I kvartsfinalen kan sedan världsfemman och domedagsprofeten Jo-Wilfred Tsonga eller Stanislas Wawrinka (som inte bör underskattas) vänta – och semifinalen blir troligen en repris från förra året, mot världstrean (och efter förlusten i Rom revanschsugne) Roger Federer.

Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Stanislas Wawrinka.
Bubblare: Jo-Wilfred Tsonga.
Håll utkik efter: Brian Baker, som spelar sin första Grand Slam-turnering sedan US Open 2005!

ANDRA SEKTIONEN

Roger Federer kan stöta på sin gamle rival David Nalbandian redan i omgång 2. Veteranen utgör dock inget större hot för världstrean. Värre kan det bli i kvartsfinalen, där världssjuan Tomas Berdych eller världsnian Juan Martín del Potro troligen väntar. Baserat på Berdychs prestationer så här långt (final i Madrid, bland annat) har han absolut skrällpotential. Del Potros trasiga knä oroar, annars hade han varit en given kvartsfinalkandidat – med goda chanser att snuva Federer på en ny semifinal mot Djokovic.

Han går vidare till semifinal: Roger Federer.
Skrällvarning: Tomas Berdych.
Bubblare: Juan Martín del Potro.

TREDJE SEKTIONEN

Sektionen med minst dignitet – men därför också den som blir intressantast att följa. Andy Murray har inte alls imponerat på gruset i år och det ska mycket till för att han ska kunna försvara sin semifinalplats från förra året. Världssexan David Ferrer har däremot levererat stabil tennis på underlaget så här långt och får därför anses som större favorit än världsfyran. John Isner inledde säsongen strålande men har sedan fallit ner i något av en formsvacka (tidiga respass både i Madrid och Rom). Risken är stor att han inte lyckas ta sig förbi tredjerundan i år heller. Större skrällpotential har i stället Alexandr Dolgopolov, som bjöd Novak Djokovic på tufft motstånd i Monte Carlo, och Richard Gasquet, som kämpade ner Andy Murray i Rom.

Han går vidare till semifinal: David Ferrer.
Skrällvarning: Alexandr Dolgopolov.
Bubblare: Andy Murray.

FJÄRDE SEKTIONEN

Rafael Nadal är tveklöst den som fått den mest fördelaktiga lottningen av The Big Four: Inte förrän i omgång 4 riskerar han tufft motstånd (i form av superservaren Milos Raonic eller hetlevrade grusspecialisten Juán Monaco). I kvartsfinalen väntar troligen världsåttan Janko Tipsarevic eller landsmannen Nicolas Almagro. Om Nadal kommer missa chansen att slå Björn Borgs gamla rekord på sex Franska öppna-titlar (som han tangerade förra året)? Inte en chans.

Han går vidare till semifinal: Rafael Nadal.
Skrällvarning: Milos Raonic.
Bubblare: Nicolas Almagro.

SEMIFINALERNA: Djokovic slår Federer, Nadal slår Ferrer.
FINALEN: Nadal slår Djokovic.

Världstian John Isner tycks oförmögen att hitta tillbaka till formen som tog honom till final i Indian Wells och Houston i mars/april.

Mot hemmafavoriten Andreas Seppi låste sig spelet rejält för den reslige amerikanen, särskilt i avgörande set. Isner hade stora problem i egen serve medan Seppi var stabil som ett kylskåp och nollade sin motståndare i game efter game.

Trots Isners svaga insats (som kan ha att göra med den smärre handskada han ådrog sig i tredje set) hade Seppi otroligt svårt att ta tillvara på sina breakpoäng. När han så slutligen bröt amerikanens serve vid ställning 5-5 var loppet kört för Isner.

All heder åt Seppi, som stundtals bjöd på tennis av världsklass – men nog hade man kunnat begära betydligt mer av världstian.

En stor besvikelse, så klart – prestationerna i Madrid och nu Rom stärker inte direkt Isners aktier inför stundande Franska öppna.

* * *

Den hett efterlängtade matchen mellan Rafael Nadal och Florian Mayer var kvalitetsmässigt som en Grand Slam-final i jämförelse med Isner-Seppi-drabbningen. Nadal spelade med stort självförtroende, särskilt i egen serve, och visade tidigt att han inte tänkte låta Mayer upprepa fjolårets bedrift i Shanghai (7-6, 6-3 till 28-rankade tysken).

Efter att ha bärgat första set enkelt (6-1) höjde sig Mayer några snäpp i andra men lyckades inte hitta några luckor i Nadals serve, vilket slutligen blev hans fall. 7-5 till spanjoren, som seglar vidare till åttondelsfinal (mot landsmannen Marcel Granollers).

* * *

Även världsettan Novak Djokovic och världstvåan Roger Federer dansar enkelt vidare i Rom efter 6-3, 6-3 och 6-3, 6-4 mot Bernard Tomic respektive Carlos Berlocq.

Djokovic möter i detta nu grusspecialisten och Houston-vinnaren Juan Monaco. Federer spelar mot veteranen Juan Carlos Ferrero, som slog ut en svajig Gaël Monfils i sitt senate möte, senare i dag.

Oerhört viktig seger för världstian John Isner, som bröt Philipp Kohlschreiber när denne servare för matchen vid ställning 5-4 i andra set. En ny förlust för amerikanen, som åkte ut redan i sin första match i Madrid, hade kunnat skjuta självförtroendet i sank – och på så vis effektivt spoliera hans chanser till stordåd i, säg, Franska öppna.

* * *

Tuffa matcher även för Stanislas Wawrinka och Bernard Tomic (som haft en tung säsong så här långt: 8-8 i matchfacit sedan Australiska öppna), som besegrade Robin Haase respektive Santiago Giraldo i tre set. Tomic möter en i det närmaste desperat Novak Djokovic, som föll i finalen mot Rafael Nadal i Monte Carlo och fick tidigt respass i Madrid. Djokovic behöver stärka sitt självförtroende med ett gäng segrar (och helst en titel) i bagaget innan han kastar sig in i Franska öppna – annars kan jakten på en äkta Grand Slam få ett abrupt slut i juni.

* * *

Synd att stjärnskottet Alexandr Dolgopolov tvingades bryta matchen mot Fernando Verdasco. Dolgopolov föll tungt mot Juan Martín del Potro i kvartsfinalen i Madrid (3-6, 4-6) med förklaringen att han ”inte hade tillräckligt med energi” efter tresetssegern mot Jo-Wilfred Tsonga.

* * *

Kul att Gaël Monfils börjat hitta formen efter sin långvariga skada. 6-4, 6-1 mot Alex Bogomolov Jr lovar gott. Blir intressant att se hur bra han står upp mot veteranen och Franska öppna-vinnaren 2003 Juan Carlos Ferrero senare i dag.

Ett glädjebesked för alla Federer-fans: Om racketkonstnären från Basel spöar världssjuan Tomas Berdych i morgondagens Madrid Masters-final innebär det inte bara att han tangerar Rafael Nadals rekord på 20 Masters 1000-titlar – han tar även spanjorens plats som världstvåa.

• Eftersom Nadal hade en finalplats att försvara men åkte ut redan i åttondelsfinal förlorar han 510 poäng på rankingen, och går från 9.615 till 9.105.

• Federer hade ”bara” en semifinalplats att försvara (vilket ger 360 poäng) och vid vinst i morgon går han således 640 poäng plus, från 8.520 till 9.160.

Ett delmål i Federers kamp att återta tronen (från Novak Djokovic, som i och med sin kvartsfinalförlust tappar 820 poäng och går från 12.020 till 11.200).

Bortsett från Federers lilla glädjeskutt sker det även lite andra kul grejer på rankingfronten efter helgen:

• Juan Martín del Potro plockar in 360 friska poäng i och med sin semifinalplats, vilket ger totalt 3.015 (ligger i dag på 2.655). Vilket innebär att argentinaren går förbi både John Isner (som åkte ut i omgång 2 och därför inte inkasserar några nya poäng) och Mardy Fish. ”Delpo” kommer alltså att kunna titulera sig världsnia när han vaknar upp på måndag. Strax bakom Janko Tipsarevic på rankingen…

• … som också går 360 poäng plus och landar på 3.180…

• … vilket är ungefär 800 poäng bakom världssjuan Tomas Berdych, som i dagsläget har 3.990 poäng. Oavsett om Berdych – som tog sig till kvartsfinal i Madrid förra året – vinner finalen eller inte så kommer han att gå om David Ferrer som stannar på 4.280. Om Berdych mot förmodan skulle vinna i morgon landar han på 4.810 – bara 75 poäng bakom världsfemman Jo-Wilfred Tsonga, som liksom förra året åkte ut i åttondelsfinalen.

Nya rankingen skulle alltså vid Federer-seger se ut så här:

1. Novak Djokovic, 11 200
2. Roger Federer, 9 160
3. Rafael Nadal, 9 105
4. Andy Murray, 7 770 (-90 poäng)
5. Jo-Wilfred Tsonga, 4 885
6. Tomas Berdych, 4 410
7. David Ferrer, 4 280
8. Janko Tipsarevic, 3 180
9. Juan Martín del Potro, 3 015
10. Mardy Fish, 2 740 (-10 poäng)

Om jag nu inte har räknat fel, eller missat någon viktig detalj. Men ni säger till i så fall va? Bra, då kan jag sova gott i natt.

Vad hände egentligen, John Isner? Trots 14 serveras blev det tvärnit redan i första matchen på Madrids omtalade grus – 6-7, 6-7 mot 22-rankade Marin Cilic.

Nederlaget sammanfattades bäst av amerikanen himself:

– Det är bara att gå tillbaka till ritbordet och försöka spela bättre i Rom.

Snöplig förlust för Isner, som gjorde sin första match sedan Houston-finalen i april. Hade betydligt högre förväntningar på världstian. All heder åt Cilic dock, som imponerat på gruset så här långt.

* * *

Annars inga direkta överraskningar än i dag: Nicolas Almagro besegrade nyligen Marcel Granollers (6-3, 7-6), som väntat. Ferrer är vidare, likaså Gasquet, Tsonga, Monfils och Wawrinka. Även Dolgopolov seglar vidare, efter lite om och men.

* * *

Ett av veckans mest efterlängtade möten återstår: Roger Federer mot Milos Raonic. Otroligt spännande möte där utgången känns väldigt öppen.

Tänker dock hålla fast vid mitt ursprungliga tips att ”Fed” tar sig vidare – men om någon har potential att skrälla mot världstrean som inte spelat en match sedan Miami Masters så är det Raonic.

Let the game begin!

Mycket har kommit att handla om det blåa ”smurf-gruset”.

Men så är det ju tänkt att det ska spelas lite tennis i Madrid också.

Låt oss därför systematiskt gå igenom Smurf Masters turneringsträd sektion för sektion och vaska fram en förhandsfavorit:

FÖRSTA SEKTIONEN

Novak Djokovic har tveklöst fått turneringens ”bästa” lottning: I sin första match möter han en kvalspelare och riskerar inte att stöta på särskilt tufft motstånd förrän i kvartsfinalen, där han kan ställas mot världsåttan Janko Tipsarevic eller världstolvan Gilles Simon. Inte så skräckinjagande, direkt.

Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Gilles Simon.
Bubblare: Stanislas Wawrinka.

ANDRA SEKTIONEN

Världstrean Roger Federer, som tagit ett välbehövligt uppehåll sedan Miami Masters, lär vara allt annat än nöjd med sin lottning – redan i sin första match ställs han mot segraren i mötet mellan raketservaren Milos Raonic och sin gamle rival David Nalbandian. Framför allt Raonic är en mardrömsmotståndare i ett sådant här läge: Den 21-årige kanadensaren chockade ”Fed” i Indian Wells med sin explosiva serve och distinkta forehand (Federer vann till slut matchen med 6-7, 6-2, 6-4). Raonic har dessutom imponerat på gruset och nådde semifinal i Barcelona häromsistens, efter kvartsfinalseger över världsfyran Andy Murray. På vägen till final kan Federer också stöta på tufft motstånd i form av 18-rankade Richard Gasquet, 13-rankade Nicolas Almagro och världssexan David Ferrer. Den enda i denna skara spelare som faktiskt kan stoltsera med att ha besegrat Federer är Gasquet – och båda segrarna kom på grus (Monte Carlo 2005 och Rom 2011, 9-2 till Federer i inbördes möten totalt). Ferrer är dock en tung pjäs att välta i en eventuell kvartsfinal, särskilt om Gasquet dränerat ”Feds” energi i åttondelen. Jag tror ändå att Federer löser denna inte helt enkla uppgift – drömmen om att återta tronen som världsetta är tillräckligt stor.

Han går vidare till semifinal: Roger Federer.
Skrällvarning: Milos Raonic.
Bubblare: Richard Gasquet.

TREDJE SEKTIONEN

Turneringsträdets klart intressantaste och mest spännande gren, egentligen av två anledningar: The Twin Towers, John Isner och Juan Martin Del Potro. De båda jättarna kan mötas redan i åttondelsfinal i en äkta Clash of the Titans, om man snackar fysik och styrka alltså. Här huserar också den på grus så uddlösa världsfemman Jo-Wilfred Tsonga, 23-årige talangen Alexandr Dolgopolov och grusspecialisten Pablo Andújar. Del Potro har redan visat upp sina styrkor på grus (försvarade sin titel i Estoril så sent som i dag, till exempel) och Isner har också bevisat att han är att räkna med på underlaget med sin finalplats i Houston förra månaden. Av allt att döma lär det således stå mellan någon av dessa. Vem som bjuder upp till dans i kvartsfinalen är mindre intressant, men håller det för sannolikt att det blir Andújar eller Dolgopolov.

Han går vidare till semifinal: John Isner.
Skrällvarning: Alexandr Dolgopolov.
Bubblare: Pablo Andújar.

FJÄRDE SEKTIONEN

En inte helt lätt lottning för Rafael Nadal. Redan i sin första match tvingas han möta vinnaren i mötet mellan 54-rankade Nikolay Davydenko och rekordservande 60-rankade Ivo Karlovic. Davydenko är visserligen en spelare på dekis, milt uttryckt, men Nadal har historiskt haft otroligt svårt för den nu 30-årige ryssen: Fyra raka förluster (London och Shanghai 2009, Qatar 2010 och 2011) och 4-6 i inbördes möten är nattsvarta siffror som kan innebära problem på det psykologiska planet för världstvåan. Ivo Karlovic har visserligen aldrig besegrat ”Rafa” på fyra försök, men 33-årige veteranen är en erkänt tuff motståndare (Nadal har beskrivit sina matcher mot kroaten som ”lotterier”). I en eventuell kvartsfinal kan Nadal ställas mot världssjuan Tomas Berdych, som han besegrat i tio raka matcher sedan 2007 (senaste förlusten kom i Madrid 2006). Världstvåan, stärkt av sin otroligt imponerande öppning på grussäsongen, lär dock hålla för favorittrycket.

Han går vidare till semifinal: Rafael Nadal.
Skrällvarning: Kevin Anderson.
Bubblare: Tomas Berdych.

SEMIFINALERNA: Federer slår Djokovic, Nadal slår Isner.
FINALEN: Nadal slår Federer.

Så där, då har en rykande färsk rankinglista kommit. John Isner byter plats med landsmannen Mardy Fish. Den reslige Houston-finalisten är nu världsnia – och bäst i USA. Hans finalmotståndare i går, Juan Monaco, hoppar upp två pinnar till plats 14.

Utöver det är Casablanca-vinnaren Pablo Andújars skjuts på listan värt att nämna – spanjoren hoppar upp 19 placeringar och är nu rankad 39. Landsmannen och finalkombattanten Albert Ramos går från 52:a till 42:a plats.

Min favorit i Casablanca, titelförsvararen Pablo Andújar, höll för favorittrycket mot Albert Ramos i en regntyngd match som slutade 6-1, 7-5(5).

Men drabbningen i Houston var den som lockade mest – trots tafatta försök att följa båda 250-finaler samt snegla på Brynäs-Skellefteå.

Har trott på Juan Monaco i Houston, men John Isners stabilitet och Monacos svajiga spel i semifinalen fick mig att börja tvivla på grusspecialisten – trots illavarslande uttalanden från Isner inför matchen om att han ”var nöjd med att vara i final”.

Monaco öppnade starkt, bröt Isner två gånger och vann välförtjänt första set med 6-2. I andra set blev argentinarens avstånd till baslinjen längre och längre i en alltmer defensiv strategisk positionering när Isner fick ordning på sin explosiva serve. Isner bröt dock Monacos stabila dito och gick upp i en 4-1-ledning – men visade trots det tecken på frustration och enormt missnöje med vädret(?). Tittade ständigt upp mot skyn i egen serve och gjorde stundtals besynnerligt höga uppkast.

Han lyckades, sitt dåliga humör till trots, att klubba hem andra set med 6-3.

I tredje visade Isner tidigt tecken på fysisk och mental trötthet och gav upp flera enkla poäng, särskilt i Monacos serve. Monaco lyckades sedan bryta Isners serve för tredje gången i matchen och skaffade sig guldläge, 5-3. Efter en räddad matchboll och efterföljande taktisk miss av Isner kunde Monaco slutligen slå in slå hem segern.

Ett styrkebesked från argentinaren – som visar att han är att räkna med i årets grussäsong.

Att Isner förlorade ska man dock inte dra några stora växlar på. Han var som sagt nöjd med att vara i final och var helt enkelt inte lika hungrig på seger som Monaco. Amerikanen stod ändå upp bra trots att han spelade långt under sin högstanivå – även det ett styrkebesked.