Har ju utlovat en ny lista över framtidslöften, och den ligger i pajpen.

Men först: en titt på årets första tennisvecka!

Säsongen 2015 sparkas i gång med inte mindre än fem turneringar: Brisbane (ATP/WTA), Doha och Chennai (ATP) samt Shenzhen och Auckland (WTA).

Vi kör en snabb genomgång av lottningarna för att se vad säsongsupptakten har att bjuda på.

* * *

BRISBANE

HERRAR:

Likvärdigt startfält i jämförelse med förra årets upplaga av turneringen, men många av spelarna har klättrat rejält på rankningen under 2014: både Kei Nishikori och Grigor Dimitrov lirade i Brisbane förra året, men var då rankade 17 respektive 23. 16-rankade Kevin Anderson, då 20-rankad, tvingades stå över men är spelklar nu.

Tre topp 10-spelare – världstvåan Roger Federer, femman Nishikori och åttan Milos Raonic – och så elvan Dimitrov. Inte dumt det.

Finns ett knippe andra spännande namn i startfältet också, som Steve Johnson, Bernard Tomic, Thanasi Kokkinakis, Martin Klizan och Alexandr Dolgopolov. Ska bli intressant att se hur titelförsvararen Lleyton Hewitt står sig. Landsmannen Samuel Groth är ingen jättelätt öppningsmotståndare, även om Hewitt brukar kunna hantera servekanoner bra.

Federer har en hyfsat enkel väg till final. Kanske att Dimitrov kan störa i en eventuell semifinal, men spontant är det tveksam att styrkeförhållandena dem emellan förändrats så radikalt sedan Basel i höstas (7-6, 6-2 till Federer).

Svårare att tippa den undre delen. Raonic kan vara lite trög i säsongsinledningen, Hewitt presterar ofta bra på hemmaplan (och underlaget passar honom), likaså Tomic, Anderson kan skrälla. Nishikori får ändå ses som finalfavorit, men ingen självklar sådan. Personligen ser jag fram emot en kvartsfinal mellan Nishikori och Tomic, och en semi mellan Nishikori och Raonic. Tror att antingen japanen eller kanadensaren tar sig till final, med (en pånyttfödd?) Tomic som utmanare.

Kuriosa: Om Marinko Matosevic slår Steve Johnson i sin öppningsmatch så är minst fem australiska spelare klara för andra omgången (Tomic, Kokkinakis och James Duckwort redan klara, Hewitt och Groth möts i 1R).

De går till semifinal: Federer, Dimitrov, Nishikori, Raonic.
Skrällvarning: Tomic, Hewitt.
Bubblare: Anderson, Dolgopolov.

SEMIFINALERNA: Federer slår Dimitrov, Nishikori slår Raonic.

FINALEN: Federer slår Nishikori.

Som sagt en enklare lottning för Federer som enligt egen utsago är helt återställd efter ryggskadan han ådrog sig i World Tour Finals och snabbt underlag talar på förhand för schweizaren. Dessutom har han aldrig vunnit Brisbane – men var snubblande nära förra året – vilket nog funkar som en extra morot för honom.

* * *

DAMER:

Grymt startfält, som vanligt. Kanske lite lite sämre än förra året. Världsettan Serena Williams och femman Agnieszka Radwanska spelar Hopman Cup, trean Simona Halep och fyran Petra Kvitová valde Shenzhen. Startfältet i Brisbane toppas därför av världstvåan Maria Sjarapova, sjuan Ana Ivanovic, nian Angelique Kerber och elvan Dominika Cibulkova (hon åkte dock ut i förstarundan mot Madison Keys). Inte illa ändå.

Sjarapova borde ta sig till semifinal utan större problem och väl där lär hon möta Kerber eller Alja Tomljanovic (som slog 16-rankade Jelena Jankovic).

På undre halvan har både Kaia Kanepi (slog femteseedade Andrea Petkovic i 1R) och Keys skrällpotential, men Ivanovic är givetvis finalfavorit på förhand. Kanske en aning konstigt att hon valde Brisbane framför Auckland, där hon är regerande mästare, men den här lottningen är klart överkomlig för världssjuan. Hon bör dock se upp med Jarmila Gajdosova i första omgången. Hon är bättre än hennes rankning (70) indikerar.

Förra året gick faktiskt samtliga fyra toppseedade spelare till semifinal – och förstaseedade Williams besegrade andraseedade Victoria Azarenka i finalen. Riktigt så kul blir det inte för de seedade spelarna i år, men det skulle inte förvåna mig om Sjarapova och Ivanovic möts i finalen. Om man ändå ska våga sig på en chansning så vill jag slå ett slag för Keys. Känns som att 2015 kan bli hennes genombrottsår.

De går till semifinal: Sjarapova, Kerber, Ivanovic, Keys.
Skrällvarning: Kanepi, Tomljanovic.
Bubblare: Gajdosova, Pliskova.

SEMIFINALERNA: Sjarapova slår Kerber, Keys slår Ivanovic.

FINALEN: Sjarapova slår Keys.

* * *

DOHA

Bra startfält, precis som i Brisbane. Toppas av världsettan Novak Djokovic, trean Rafael Nadal, sjuan Tomás Berdych och tian David Ferrer.

Första gången sedan 2009 som Djokovic väljer att spela veckorna före Australiska öppna (det året spelade han både i Doha – förlust i öppningsmatchen mot Ernests Gulbis – och Sydney – förlust i semifinalen mot Jarkko Nieminen). Undrar om det beror på den hårdnande konkurrensen? Eller att han vill förbereda sig ännu bättre inför Aussie, efter fjolårets tunga kvartsfinalförlust mot Stan Wawrinka?

Han borde hur som helst dansa vidare till final enkelt. För vem ska stoppa honom? Ferrer? Fernando Verdasco? Philipp Kohlschreiber? Nä, jag tror det blir relativt smärtfri resa till final för världsettan.

Fortsatta frågetecken kring comebackande Nadal (som åkte på en riktig stjärnsmäll mot Andy Murray i uppvisningsturneringen i Abu Dhabi: 6-2, 6-0). Slog förvisso Wawrinka i raka set, men såg på det hela taget inte så het ut. Fullt förståeligt, med tanke på hans skadeproblem under hösten. Michael Berrer i 1R och Ivan Dodig i 2R borde han slå, likaså Andreas Seppi eller Leonardo Mayer i kvarten. Men Berdych i en eventuell semi? Tror nog att Nadal hoppas på att Richard Gasquet ska slå Berdych i deras kvartsfinal.

Vore kul att kicka i gång året med en final mellan Djokovic och Nadal, men spontant tror jag mer på Berdych eller Gasquet.

De går vidare till semifinal: Djokovic, Ferrer, Nadal, Berdych.
Skrällvarning: Gasquet, Verdasco.
Bubblare: Kohlschreiber, Karlovic.

SEMIFINALERNA: Djokovic slår Ferrer, Berdych slår Nadal.

FINALEN: Djokovic slår Berdych.

* * *

CHENNAI

Inte lika bra startfält som Brisbane och Doha, men ändå en hyfsat intressant turnering. Världsfyran Wawrinka ensam topp 10-spelare. 14-rankade Feliciano Lopez andraseedad, 15-rankade Roberto Bautista Agut tredjeseedad.

Wawrinka har vunnit två titlar på tre finaler (segrar 2011 och 2014, förlust 2010). Möter 18-årige sensationen Borna Coric – som slog igenom på bred front i höstas när han slog en skadeskjuten Nadal i raka set i Basel – redan i öppningsmatchen. Tyckte att det var lite konstigt att han var så pass stor favorit i 1R mot Robin Haase (stod i drygt 1,70 gånger pengarna), men han mosade honom totalt: 6-2, 6-2. Corics backhand är verkligen kusligt bra. Gav inte Haase något utrymme alls att komma in i matchen. Otroligt imponerande.

Med tanke på att Wawrinka såg extremt sömnig ut i Abu Dhabi (blev fullkomligt mosad av Djokovic och föll i raka set mot Nadal) är det knappast en enkel match för honom. Coric har enormt självförtroende och noll respekt för toppspelare. Som bäddat för en dramatisk drabbning, alltså.

Vinnaren i den matchen har ganska enkel väg till semifinal. Väl där väntar förmodligen Goffin eller Jiri Vesely. Förmodligen Goffin. Vore inte dumt med en semi mellan Coric och Goffin va?

Dessutom: Svenske Elias Ymer har fått wild card och möter Igor Sijsling i sin öppningsmatch. Inte alls dumt det. 2014 var ett riktigt katastrofår för Sijsling, så Ymer har en hyfsat bra chans på papperet.

Vad säger vi om undre halvan då? Lopez, RBA, Yen-Hsun Lu. Bautista Agut borde knipa finalplatsen, tycker jag.

De går till semifinal: Wawrinka, Goffin, Bautista Agut, Lopez.
Skrällvarning: Coric, Vesely.
Bubblare: Lu, Garcia-Lopez.

SEMIFINALERNA: Wawrinka slår Goffin, RBA slår Lopez.

FINALEN: Wawrinka slår RBA.

Ja, så ser det ju ut på papperet. Men en semi mellan Goffin och Coric, och en final mellan Goffin och RBA, är faktiskt inte helt osannolik. Och tänk en 2R mellan Ymer-Wawrinka eller Ymer-Coric? Mums. Vore för övrigt fantastiskt kul om Goffin, Coric eller Vesely kunde gå hela vägen.

* * *

SHENZHEN

Likvärdigt startfält i jämförelse med förra året. De flesta toppspelarna väljer ju Brisbane (eller Hopman Cup). Världstrean Halep förstaseedad, fyran Kvitová andraseedad. De borde mötas i finalen, kan tyckas. Om inte Kvitová går på pumpen redan i första omgången mot Bojana Jovanovski.

Kvitová kan man som bekant aldrig riktigt lita på, men jag har svårt att se att någon ska kunna stoppa Halep.

Fjolårsfinalisten Shuai Peng åkte för övrigt ut redan i 1R mot Vera Zvonareva.

De går till semifinal: Halep, Diyas, Kvitová, Zvonareva.
Skrällvarning: Jovanovski, Knapp.
Bubblare: Bacsinsky.

SEMIFINALERNA: Halep slår Diyas, Kvitová slår Zvonareva.

FINALEN: Kvitová slår Halep.

* * *

AUCKLAND

Ingen vidare topp, men desto större bredd. Caroline Wozniacki förhandsfavorit, men möter talangen Taylor Townsend redan i 2R. En match som danskan på papperet ska vinna, men allt är ju inte så självklart så här i inledningen av säsongen.

Sett till lottningen borde hon dock ta sig till semifinal, efter att ha tagit sig förbi Svetlana Kuznetsova i kvarten. Vem hon möter i semin? Barbora Zahlavova Strycova? Kanske. Vore kul om Johanna Larsson tog sig långt. Kirsten Flipkens är en överkomlig matchup i 1R. Larsson vann ju faktiskt deras möte i Luxemburg i raka set i höstas.

På undre halvan borde Sloane Stephens ta sig till semifinal hyfsat enkelt. Största hotet är Daniela Hantuchova i kvarten. I semin möter hon förhoppningsvis Ana Konjuh (som mosade Mona Barthel i sin öppningsmatch: 6-2, 6-1). Annars blir det väl fjolårsfinalisten Venus Williams.

En riktigt bra öppning på säsongen är precis vad Stephens behöver, så jag tror att hon går in i turneringen med hög motivation. Tror på en final mellan henne och Wozniacki. Om inte Townsend och Konjuh tar världen med storm. Det vore så klart det allra roligaste scenariot.

De går till semifinal: Wozniacki, Strycova, Stephens, Konjuh.
Skrällvarning: Townsend, Williams, Larsson.
Bubblare: Hantuchova, Kuznetsova.

SEMIFINALERNA: Wozniacki slår Strycova, Stephens slår Konjuh.

FINALEN: Stephens slår Wozniacki.

Caroline Wozniacki skickar ut världssexan Maria Sjarapova i US Opens åttondelsfinal.

Men som så ofta med damtennisen är det annat än de sportsliga framgångarna som står i fokus.

Vad är det som är så fruktansvärt svårt med att bara titta på och bedöma tennisen?

Återigen är det dags att tröska den redan uttjatade debatten om vissa damspelares läten under tennismatcher.

Så tröttsamt.

Caroline Wozniacki svarade för en av turneringens hittills största skrällar när hon slog världssexan Maria Sjarapova i åttondelsfinalen i US Open med setsiffrorna 6-4, 2-6, 6-2.

Sjarapova blandade och gav rent spelmässig och hade svårt att hitta en jämn matchrytm, medan Wozniacki – som haft en tung säsong hittills – gjorde en av sina bästa matcher på ganska länge.

Men (det finns tyvärr ofta ett men när folk diskuterar damtennis).

Givetvis väljer vissa att fokusera på spelarnas höga ”stönanden” i stället för spelet.

Det blajas om förbud och restriktioner, ditt och datt.

Ja, vissa spelare, i synnerhet Sjarapova, låter mycket under sina matcher. Jag säger inte emot det påståendet.

Det är dock knappast unikt för damtennisen. Spelare som Rafael Nadal, David Ferrer, Novak Djokovic och Jerzy Janowicz är notoriska ”skrikare” även de. Av dessa är det nästan bara Nadal som ibland får utstå kritik, och då ofta från tittare som inte uppskattar honom.

Här är det även värt att lägga extra betoning på ordet ”ibland”, för det är verkligen inte ofta Nadal får kritik av samma dignitet som den mot Sjarapova. Så sällan att jag inte kan dra mig till minnes att jag någonsin sett honom utstå så hård kritik för just denna måttligt populära egenskap.

Carlos Berlocq, en av de främsta ”skrikarna” på ATP-touren (här har ni ett ganska färskt exempel, från i våras), har vid några tillfällen kritiserats av sina motståndare efter matcher, för att de blivit irriterade (och förmodligen psykade) av hans läten.

Men den upprördhet från tittare och tennisentusiaster som uppstår när Sjarapova, Victoria Azarenka eller någon annan WTA-spelare i stundens hetta är för högljudd, den ser man aldrig röken av när det handlar om herrspelare. Visst, enskilda tittare kan vädra sitt missnöje, men aldrig experter – och har det någonsin pratats om att införa restriktioner på herrsidan?

Och att Sjarapovas och vissa andras ”stön” skulle vara ”onaturliga”… Va? Sjarapovas avgrundsdjupa growl är väl inte mindre naturlig än Nadals gruffiga stötar och vrål? Den hittills bästa förklaringen till just Sjarapovas skrik tycker jag att före detta världsettan och fyrfaldiga Grand Slam-mästaren Jim Courier levererat:

– Det döljer bollens ”ping” och gör det svårare för motståndaren att bedöma hennes slag, men det är inte därför hon gör det. Hon har gjort det sedan hon var 10-12 år. Jag tror att anledningen till att vissa spelare är högljudda är att deras coacher pushade de att jobba hårdare när de var barn, och att skriket var ett sätt för dem att signalera att de verkligen försöker, sa han i en intervju med radiokanalen Nova för ett par år sedan.

Handlar det inte i grund och botten om karaktären på lätena? Själv störs jag till exempel ingenting alls av Sjarapovas. Tycker snarare att de har pondus. Högljudda, ja. Störande, nej.

Däremot kan jag störas av Azarenka. Men kanske framför allt av spelare som Ferrer, Berlocq, Janowicz och till viss del även Djokovic.

Det är helt enkelt väldigt subjektivt.

Personligen har jag inga problem med att bortse ifrån Ferrers, Berlocqs och Janowiczs i mina öron störande läten och fokusera på deras tennis i stället. Det är trots allt därför jag tittar.

Vissa verkar dock ha väldigt svårt för när det handlar om just damspelare.

Varför?

Kanske för att damtennisen granskas med helt andra måttstockar än herrtennis.

Det är bland andra Marion Bartoli ett väldigt bra exempel på.

Vi har redan tillryggalagt fem Masters-veckor sedan början av mars.

Franska öppna står för dörren och grussäsongen är nästan över.

Vad passar väl då bättre än att ta en titt på spelarnas formkurvor, aktuell världsrankning – och seedningen i Paris?

Till att börja med blev drömfinalen mellan Rafael Nadal och Novak Djokovic så där intensiv och bra som vi hoppats och förväntat oss.

Precis som jag skrev inför matchen tog Nadal kommandot i första set och utnyttjade det faktum att Djokovic är notoriskt trög i starten.

När serben väl tuggat sig in i matchen och hittat sin matchrytm var det dock inget snack om saken: 4-6, 6-3, 6-3 blev segersiffrorna för världstvåan. Han var visserligen ojämn matchen igenom, men hans högstanivå är som bekant inte att leka med. Den klart bättre spelaren sett till helheten.

Men, kanske ni undrar – lämnade Nadal några positiva besked alls i den här matchen?

Vi gör en formkoll:

* * *

RAFAEL NADAL (1)
Han pressades till tre set mot Gilles Simon, Mikhail Juzjnyj och Andy Murray. Både mot Juzjnyj och Murray var han i teorin illa ute – Juzjnyj hade 1-0 i set och break i andra och Murray hade break i avgörande set och var två game från segern, innan Nadal vände. Spanjoren gjorde sedan processen kort mot Grigor Dimitrov i semifinalen och svarade för en överlag bra insats mot Djokovic i finalen.

Det är därför ett aningen kluvet intryck man fått av Nadal under Masters-veckan i Rom. Å ena sidan är det starkt att kriga sig igenom de där tuffa matcherna – å andra sidan borde de inte ha varit så tuffa över huvud taget. Matchen mot Dimitrov var inte så imponerande eftersom bulgaren gjorde en förvånansvärt slät figur.

Nu kanske detta därför låter motsägelsefullt, men jag tycker att Nadal på det hela taget visar svagt stigande form. Jag baserar det helt och hållet på en successiv spelmässig förbättring under veckan. Det såg verkligen inte bra ut mot Simon och Juzjnyj, och att ha 0-5 mot Murray på grus är snudd på total katastrof, men han kämpade sig igenom motgångarna av egen kraft. Det handlade liksom inte om några haverier från nämnda spelare. Det är ändå ett positivt tecken. Inte tillräckligt positivt för att säga att han är i bra form, med sina mått mätt, men ändå.

För ja, han är långt ifrån storformen, det ska sägas – men i både Madrid och Rom har han ändå tagit steg i rätt riktning. Jag tror inte att han kommer gå in i Franska öppna med lika högt självförtroende som han brukar, men det tålamod han uppvisat känns betryggande. Det är inte långsökt att dra paralleller till 2011, då han med sargat självförtroende – efter två raka grusförluster mot Djokovic, i Madrid och Rom – tappade två set i öppningsmatchen mot John Isner på Roland Garros, för att sedan vinna titeln i överlägsen stil.

Summa summarum: Formkurvan pekar svagt uppåt.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (2)
Fantastisk comeback från ”Nole”, efter skadan han ådrog sig i Monte Carlo och som tvingade honom att stå över Madrid. Något annat kan ju inte sägas. Serbens formkurva har egentligen pekat spikrakt uppåt sedan säsongsinledningen, då han åkte ut redan i kvarten i Australiska öppna, mot Stanislas Wawrinka. Segrar i Indian Wells, Miami och nu Rom talar sitt tydliga språk. Om han ska betraktas som favorit inför Franska öppna låter jag vara osagt, men i nuläget kan vi utan omsvep konstatera att han kommer vara en av de formstarkaste spelarna i Paris.

* * *

STANISLAS WAWRINKA (3)
Förlust mot 20-årige Dominic Thiem i Madrid och 36-årige Tommy Haas i Rom. Förlusten mot Haas skyllde han för övrigt på en mild ryggskada. Hur som helst svårt att säga annat än att Wawrinka hamnat i en formsvacka sedan triumfen i Monte Carlo. Om den är djup eller inte vet jag inte, men han går onekligen in i Franska öppna med ett väldigt dåligt facit de senaste veckorna.

Kanske är det så enkelt som att han inte brytt sig överdrivet mycket om de här två turneringarna, utan satsat allt krut på förberedelser inför Paris? Inte omöjligt, men faktum kvarstår: enbart sett till formen finns det i nuläget mer negativt än positivt att säga.

Enligt egen utsago var ryggskadan i Rom inte allvarlig. Det får vi verkligen hoppas. För vi har redan tröttnat på att se en underpresterande Wawrinka på grus.

* * *

ROGER FEDERER (4)
Matchen mot Jeremy Chardy var knepig. Chardy gjorde en jättebra match, vissa bollar studsade hans väg, vinden var inte att leka med och så vidare. Jag tycker med andra ord inte att man ska dra på för stora växlar av förlusten i Rom. Han tog sig trots allt till final i Monte Carlo, innan nya tvillingparet föddes och han därför stod över Madrid.

Det enda frågetecknet som jag ser det är hans motivation. Hur taggad är du att spela en Grand Slam-turnering som du genom åren, efter alla svidande nederlag, utvecklat något av en hatkärlek till? Kommer han verkligen att ge allt, eller kommer han att ha tankarna på annat håll?

Det tycker jag i så fall bekymrar mer, för formen i sig är det inga större fel på.

* * *

DAVID FERRER (5)
Han har blandat och gett den här säsongen, spanjoren. Förhållandevis svag säsongsinledning, när han fortfarande befann sig i en formsvacka. Sen har han fått med sig vissa riktigt bra resultat men inte riktigt spelat på samma nivå som under förra våren. Jag har ju argumenterar för att Ferrer tappat slagkraft överlag, och fortsätter göra det. Det var som att han kramade ur precis varenda liten droppe av sitt tenniskunnande förra året, och nu gått tillbaka till en mer rimlig nivå rent spelmässigt.

Gjorde till exempel riktigt bra matcher mot Kei Nishikori i Madrid och Djokovic i Rom, men nådde inte ända fram. Det kommer vi troligen få se mycket mer av i år.

Hur som helst har formkurvan pekat stadigt uppåt för spanjoren sedan inledningen av grussäsongen, i princip. Bara fiaskot i Barcelona som sticker ut, men det var en engångsgrej vad det verkar.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6)
Ojämn säsong för Berdych hittills. Semifinal i Australiska öppna (förlust mot Wawrinka) är förstås väldigt bra, och sen hade han faktiskt 11 raka segrar (två i Davis Cup, fem i Rotterdam, fyra i Dubai). Därefter har det sedan gått lite knackigt: Förlust mot Roberto Bautista Agut i öppningsmatchen i Indian Wells, semifinal i Miami (vilket förstås är bra), förlust i åttondelen mot Guillermo Garcia-Lopez i Monte Carlo, förlust mot Carlos Berlocq i finalen i Oeiras, kvart i Madrid, åttondel i Rom.

Det är verkligen inte katastrofalt, men jag hade förväntat mig lite mer från tjecken under grussäsongen. Finalförlusten mot Berlocq i Oeiras var verkligen bedrövlig, och Garcia-Lopez ska han förstås besegra nio gånger av tio.

Fortsatt små frågetecken kring Berdych efter Rom, men jag vill inte påstå att han är i direkt dålig form. Han har bara inte hunnit vässa den inför Franska öppna.

* * *

ANDY MURRAY (8)
Nu så, nu börjar skotten äntligen hitta tillbaka efter ryggoperationen i höstas. Han har verkligen inte imponerat hittills i år, och det var det väl få som förväntade sig. Det tar tid att komma i form efter ett sådant ingrepp, helt enkelt. Bara att finna sig i – och det verkar ju Murray ha gjort. Där han inte övertygat på ett spelmässigt plan har han i stället gjort det på ett psykologiskt. Tycker det tålamod han visat upp är ett positivt tecken.

I Franska öppna kommer han troligen inte att kunna göra så jättemycket skada, grus är trots allt inte hans hoods, men han lär gå in i turneringen med självförtroendet på topp efter uppvisningen i Rom.

* * *

MILOS RAONIC (9)
Inte en överdrivet bra säsong för Raonic heller så här långt, men nu verkar det som att mammutservaren börjat vakna. Gjorde överlag en riktigt bra turnering i Rom och en fantastisk semifinal mot Djokovic. Han rör sig oerhört mycket bättre på gruset i år än tidigare. Det hårda slitet har börjat ge resultat. Och det kan ju ofta vara så där: När man lägger om sin träning, som jag tror att Raonic gjort, då kan vissa delar av spelet temporärt bli lidande.

Det vore onekligen en enorm bedrift om kanadensaren lyckas ta sig till sin första Grand Slam-kvartsfinal i karriären på grus av alla underlag, men en total omöjlighet är det inte. Han blir nämligen seedad 8 i Franska öppna och har lämnat styrkebesked senaste veckan.

* * *

KEI NISHIKORI (10)
Var på gång ordentligt innan han blev skadad. Sannolikheten är stor att han faktiskt fällt Nadal i finalen i Madrid om inte ryggen gått sönder. Och bedömer vi bara det sista vi såg av japanen, ja då pekar formkurvan spikrakt uppåt. Spelade makalöst bra i Barcelona och Madrid. Ska bli oerhört intressant att se vad han kan åstadkomma i Paris. Hoppas bara att han hunnit återhämta sig ordentligt…

* * *

JO-WILFRIED TSONGA (14)
Vid den här tiden förra året var han världsåtta. Inget jättestort tapp, men han har trots allt varit en stabil topp 10-spelare sedan 2008 (med undantag av några perioder 2009 och 2011). Sedan skadan han ådrog sig i Wimbledon förra året har han inte varit sig lik. Har varken hittat sitt spel eller självförtroende, trots att det för några veckor sedan kändes som att han var på väg tillbaka.

Vilket är synd, för det han presterade förra året, fram till sommaren, det var riktigt bra. Särskilt på grus. Gjorde stora framsteg på underlaget och tog sig som bekant till semifinal på Roland Garros förra året. I år har han trillat tillbaka i gamla hjulspår. Får visserligen med sig en del resultat ibland, men är sällsynt uddlös mot tuffare motstånd. Svårt att säga att man har höga förhoppningar på honom inför Franska öppna.

* * *

… och så tar vi en titt på rankningen:

ATP-RANKNINGEN

• Inga stora förändringar inom topp 20. Raonic tar tillbaka sin position som världsnia från Nishikori, som stod över Rom. Dimitrov tar två steg närmare topp 10 och är nu världstolva för första gången i karriären. Bra utveckling där. Klättrat 11 platser sedan säsongsinledningen – och 36 sedan början på 2013. Skadade Richard Gasquet fortsätter tappa mark. Likaså formsvage Tsonga. Medan Haas hoppar upp två pinnhål – och petar ner Ernests Gulbis lika många.

• Dominic Thiems succé fortsätter. Hoppar upp  tre steg trots att han stod över Rom och återfinns nu på plats 58. Oerhört stark utveckling från en spelare som vid den här tiden förra året var rankad 279 i världen…

• Nikolaj Davydenko tappar åtta placeringar – och är nu på väg att trilla ur topp 100 för första gången sedan 2001. Fritt fall för ryssen.

Säsongsrankningen:

• Nadal fortfarande etta, trots sin formsvacka. Det är så klart ett styrkebesked om något, att kriga sig igenom motgångarna och få med sig resultaten trots att spelet inte är hundra. Ska förstås sägas att Djokovic sannolikt spelat in mer poäng om han inte tvingats stå över Madrid. Inte omöjligt att han varit i topp på säsongsrankningen om han inte åkt på den där handledsskadan.

• Vad kan sägas i övrigt då? Topp 4 överensstämmer just nu exakt med den officiella världsrankningen. Väldigt tajt inom topp 10 så här långt, faktiskt. Big Four-dominansen har onekligen brutits. Murray bara på nionde plats, men det går åtminstone sakta men säkert uppåt. Att Fabio Fognini är topp 10 vid årets slut håller jag inte för troligt. Däremot är det absolut ingen omöjlighet att både Nishikori och Dimitrov är det.

• Marin Cilic fortfarande strax utanför topp 10 på världsrankningen och nu även på säsongsrankningen. Likaså Ernests Gulbis. Intressant att han kunnat hålla sig så relativt jämn under snart ett och ett halvt års tid. Förväntade mig någonstans en härdsmälta om inte framgångarna kom ögonblickligen. Känns som att han faktiskt bestämt sig för att ha tålamod och jobba sig fram till resultaten.

• Raonic upp fyra snäpp, till plats 14. Den här semifinalen i Rom var viktig för honom. Man vill inte hamna i kölvattnet, för då krävs det en enskild succé som smäller högt för att man ska behålla sin plats på världsrankningen. Som förra året, när finalen i Montréal räddade upp en överlag sval säsong för kanadensaren. Skiljer för övrigt knappt 200 poäng mellan nian Murray och Raonic. Tajt var ordet.

* * *

WTA-RANKNINGEN

• Oförändrat i den absoluta toppen, som ni ser. Serena Williams ohotad etta, Li Na klar tvåa. Simona Halep hugger underifrån, men trean Agnieszka Radwanska har ändå en rätt betryggande ledning där. Världsfyra nu alltså, Halep. Vem hade trott det för ett år sedan? Inte jag i alla fall. Nej, det kan inte ha varit många som förutsåg det. Fantastisk utdelning för rumänskan. Och riktigt kul att det börjar röra på sig inom topp 10 igen, efter två relativt stagnerade säsonger.

• Fritt fall för Victoria Azarenka. Världsfemma nu, men efter Franska öppna (som hon tvingas stå över på grund av fotskada) kommer hon i bästa fall att vara sexa – troligen så lågt som 8-9 – eftersom hon tappar 900 poäng.

• Ana Ivanovic fortfarande strax utanför topp 10, och nu har Sara Errani börjat knacka på dörren igen. Nästan förvånande att Caroline Wozniacki fortfarande bara är några placeringar från topp 10. Känns inte som att hon kommer slå sig in där igen, om inget radikalt händer. Och Sloane Stephens ”kräftgång” fortsätter. Visserligen bra att hålla sig inom topp 20, men visst önskar man sig mer än så av talangen.

* * *

Och så, avslutningsvis: Seedningen i Franska öppna!

* * *

HERRAR

• Raonic åttondeseedad eftersom Juan Martín del Potro står över på grund av handledsskada. Argentinaren stod över även förra året och kommer därför inte tappa några poäng på rankningen. Helt sjukt egentligen. Han har liksom bara spelat in 385 poäng hittills i år och ligger på plats 51 på säsongsrankningen, men har ändå tillräckligt med poäng för att behålla sin plats inom topp 10. Detta så klart i och med att han spelade in grova poängsummor under andra halvan av 2013. Hur som helst bra för Raonic, som behöver stadiga framgångar i de större turneringarna för att kunna stabilisera sig som topp 10-spelare.

• Jerzy Janowicz 22-seedad, trots sin dåliga form. Det är bara att tacka och ta emot.

• Roberto Bautista Agut seedad i en Grand Slam-turnering för första gången i karriären. Inte illa!

• Vasek Pospisil 30-rankad. Troligen sista Grand Slam-turneringen han är seedad i den här säsongen, eller i alla fall näst sista. Sju raka förluster har han nu. Är i otroligt dålig form, med andra ord. Åker sannolikt ut tidigt.

* * *

DAMER

• Halep semifinalseedad, alltså. Riktigt bra. Som sagt, förmodligen inte många som hade väntat sig detta för ett år sedan. I övrigt inga konstigheter. Angelique Kerber kvartsfinalseedad i och med Azarenkas återbud. Hoppas hon åtminstone håller sin seedning. Har ju ryckt upp sig efter 2013, men inte kommit upp i samma nivå som 2012 än.

• Venus Williams seedad i en Grand Slam för första gången sedan Franska öppna 2013. Oseedad i tre raka Grand Slams, alltså.

* * *

Mer om seedningarna i nästa avsnitt av Tennispodden!

Jeremy Chardy slår Roger Federer.

Rafael Nadal pressas – av både Gilles Simon och Mikhail Juzjnyj.

Och Maria Sjarapova förlorar en grusmatch mot en annan spelare än Serena Williams för första gången på tre år.

Summa summarum: Rome Masters är lite av ett Crazy Masters i år.

Det brukar ju vara Madrid som är rysligt svårtippad. Inte för att den turneringen på något vis var lätt att tippa i år, men Rom tar nog priset.

Har för mig att jag nämnde det i senaste avsnittet av Tennispodden, att Rom faktiskt känns svårare att förutspå i år än Madrid.

Och på den punkten fick jag ju rätt.

I början av veckan hände inget mer uppseendeväckande än att Fabio Fognini fick stryk av Lukas Rosol (och det kom ändå inte som någon chock alls) och Dimitrij Tursunov, som inte direkt är ett namn att räkna med på grus, slog formstarka Roberto Bautista Agut.

Sen kom onsdagen.

Pang och bom, så var fjolårsfinalisten Roger Federer ute ur turneringen. 1-6, 6-3, 7-6(6) till Jeremy Chardy som gjorde en kanonmatch under svåra omständigheter (stormvindar, typ). Räddade matchboll i Federers serve vid ställning 5-6 i avgörande tiebreak, gjorde han. En helt galen räddning. Slår en inside out-forehand på Federers serve, schweizaren placerar den i motsatt hörn, Chardy springer snabbare än han någonsin gjort – och får tillräckligt mycket fart på bollen för att chocka Federer som smugit fram på nät.

Samma dag pressades Rafael Nadal till tre set mot Gilles Simon. Över tre timmar tog det för spanjoren att knyta ihop säcken, och då hade han ändå break i andra set: 7-6(1), 6-7(4), 6-2. Årets längsta match i bäst av tre set.

Även i går hade Nadal stora problem i ett blåsigt Rom. Han ledde med 5-3 i första set mot Mikhail Juzjnyj, men ryssen gnetade sig in i matchen och vann första set i tiebreak. Han fick också ett break med sig i andra set, innan Nadal tog över matchen och till slut säkrade en kvartsfinalplats: 6-7(4), 6-2, 6-1.

Vi är inte vana vid att se dig ha sådana bekymmer i tidiga rundor, sa en reporter på presskonferensen efter matchen.

– Ni får vänja er, replikerade Nadal. Det är normalt. Vid den här åldern gjorde (Björn) Borg helt andra saker. Det är inte möjligt att vinna enkelt i tio års tid. Samtidigt vet jag att jag kan spela bättre.

* * *

Gårdagens största skräll var onekligen Ana Ivanovics tvåsetsseger över Maria Sjarapova: 6-1, 6-4. Sjarapovas första förlust på grus mot någon annan än Serena Williams (som inte visade några tecken på att störas av lårskadan när hon körde över Varvara Lepchenko: 6-1, 6-2) sedan 2011.

Dessutom åkte Stanislas Wawrinka på sin andra stjärnsmäll på lika många veckor. Den här gången var det 36-årige Tommy Haas som tryckte till världstrean: 5-7, 6-2, 6-3. Enligt Wawrinka hade han svårt att röra sig efter en ryggskada han ådrog sig mot Pere Riba i öppningsmatchen.

– Det är ingenting allvarligt. Jag behöver bara vila i några dagar, säger han.

* * *

Milos Raonic slog Jo-Wilfried Tsonga i raka set: 7-6(5), 6-4. Lite oväntat ändå, tycker jag. Tsonga har sett stark ut på sistone, och grus är som bekant inte Raonics bästa underlag. Viktigt för kanadensaren att hålla sin seedning, som jag skrev inför turneringen. Han har trots allt bara spelat in drygt 950 poäng hittills i år.

* * *

Andy Murray ångar på: 7-6(1), 6-4 mot Jürgen Melzer i går. Vilket innebär att skotten inte tappat set än. Starkt!

* * *

Ny tresetare mellan Tomás Berdych och Grigor Dimitrov. Den här gången var det 22-åringen som drog längsta strået: 6-7(3), 6-2, 6-2.

Med det sagt – låt oss nu titta på dagens buffé:

* * *

RAFAEL NADAL – ANDY MURRAY

Det här blir dagens sista match och även den på förhand överlägset mest intressanta. 13-5 i inbördes möten till Nadal. 4-0 på grus. Murray har lyckats ta ett set på de fyra grusmatcherna – i Monte Carlo 2011.

Sjukt att det har gått två och ett halvt år sedan de sist möttes (finalen i Tokyo 2011 – Murray vann: 3-6, 6-2, 6-0).

Och visst är det en smula ironiskt att ingen av dem riktigt stått att känna igen de senaste månaderna: Murray på grund av ryggoperationen som spolierade hans höst 2013, Nadal på grund av en ihärdig formsvacka.

Normalt ska ju Murray inte kunna hota Nadal på grus. Murray är alldeles för svajig på underlaget för det.

Men nu?

Den här formsvackan är inte att leka med. Det känns förstås jättekonstigt att säga det om en spelare som vann Madrid Masters så sent som förra veckan, som just nu är ohotad världsetta och som dessutom spelat in flesta poäng i år. Men som ni vet är det inte vilken spelare som helst det handlar om här. Det lät ungefär likadant om Roger Federer 2010, när han hamnade i en formsvacka efter Australiska öppna-triumfen.

Eller Novak Djokovic, för all del, i olika omgångar. Nu senast årets säsongsöppning, och fjolårets (där vändningen kom först efter Wimbledon).

Kan Murray hota Nadal i kväll?

Ja. Tveklöst. Om Simon kan pressa Nadal till tre set och Juzjnyj ha 1-0 i set och break i andra så kan Murray sätta krokben för spanjoren. Trots att han egentligen är lite av en bambi på hal is när det vankas grus.

Murray har inte påverkats av den extrema blåsten i Rom på samma sätt som Nadal, vilket så klart gynnar skotten. Men tillräckligt?

Svårt att säga. I grund och botten tycker jag ändå att den här matchen handlar om Nadal. It’s on his racquet, så att säga. Murray behöver spela mycket aggressivare än han normalt gör och Nadal ska helst inte hitta sin matchrytm för att Murray ska kunna vinna det här. Det är den spontana känslan.

Skrällpotentialen går dock inte att bortse ifrån. Om det blir tredje raka tresetaren för Nadal är det ingen större chock. Stalltipset är ändå att Nadal reder ut även denna storm.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA – JELENA JANKOVIC

Den på papperet intressantaste kvarten på damsidan, tycker jag. Radwanska har sett bättre ut än vanligt på gruset i år. Jankovic har blandat och gett under säsongen.

5-1 i inbördes möten för Radwanska, men deras enda möte på grus vann Jankovic (Franska öppna 2008). Tre av de senaste fem matcherna har gått till tre set, inklusive Indian Wells i år (7-5, 2-6, 6-4 till Radwanska).

En högintressant match, som känns ganska öppen. Radwanska har som sagt imponerat på gruset i år, men Jankovic har, som vi vet, kapaciteten att skrälla.

Och ja, det vore inte ens någon överdrivet stor skräll om hon vinner. Enkel väg för båda hittills i turneringen, så det här blir första riktiga testet för båda.

2,20 gånger pengarna på Jankovic, Radwanska ger 1,66. Så pass jämnt är det alltså.

I grunden tror jag på Radwanska. Känns som att hon har tålamodet att nöta ner Jankovic även på grus.

* * *

NOVAK DJOKOVIC – DAVID FERRER

11-5 i inbördes möten och fem raka segrar för Novak Djokovic, men Ferrer leder med 3-1 på grus (Djokovics enda seger över spanjoren på underlaget kom i Madrid 2011). Det ska dock sägas att Ferrer vann vann sina grusmatcher 2004 (Bukarest), 2007 (Monte Carlo) och 2009 (Davis Cup, i Spanien) – det vill säga ett antal år före Djokovics stora genombrott.

Serben hade 0-4 i första set mot Philipp Kohlschreiber i går innan han vaknade till liv och dundrade hem segern: 4-6, 6-2, 6-1. Inga egentliga konstigheter där. Kohlschreiber har förvisso varit i ganska dålig form på sistone, men är en mycket kompetent grusspelare som ofta matchar toppspelarna i själva spelet – det är tyskens brist på vass udd som gör att han sällan når hela vägen fram.

Vad tror vi om Djokovic-Ferrer då?

Jag tror att världstvåan kommer att få slita. Ferrer är på uppgång efter magplasket i Barcelona och en överlag relativt tung säsongsöppning. Jag hävdar fortfarande bestämt att han tappat i genomslagskraft de senaste månaderna, men han är fortfarande däruppe och hotar.

Så även i dag.

Nu kan Ernests Gulbis bevisligen inte besegra Ferrer om man ska hårddra det – särskilt inte på grus – så spanjorens 6-2, 6-3-seger ska man kanske inte dra några jättestora växlar på. Men han har likväl sett stark ut på sistone och var inte långt ifrån att gå till final i Madrid förra veckan.

Vädret kan bli en avgörande faktor i den här matchen. Ni minns väl US Open-semifinalen 2012, då Ferrer vann första set med solklara 6-2? Det hade inte med hans spelmässiga överlägsenhet att göra. Inte heller att Djokovic var skadad, omotiverad eller sliten. Det hade uteslutande med vädret att göra. Det var snudd på stormvindar på Flushing Meadows just den dagen. Djokovic hade enorma problem med att hitta sin matchrytm, som han alltid har i blåst. När matchen avbröts och återupptogs dagen därpå hade Ferrer inte en chans: 2-6, 6-1, 6-4, 6-2.

Det kan bli ett liknande scenario i dag. Ferrer påverkas inte  av snålblåst i samma utsträckning, eftersom hans grundspel inte kräver lika mycket precision som Djokovics.

Enbart sett till spelstyrka är ju annars Djokovic klar favorit. Han har måhända sett lite rostig ut, men har inte visat några tecken på att hämmas av handledsskadan.

Den här matchen kan dock hålla på ett tag – det är trots allt två väldigt bollsäkra spelare som möts – så det är bäst att bunkra upp med popcorn och hallonsoda.

Vem som vinner? Måste ju säga Djokovic. Men skrällvarning utfärdas. Särskilt om vädrets makter är på Ferrers sida.

* * *

LI NA – SARA ERRANI

Jag sa det i Madrid och fick fel, men tycker ändå att Errani är lite på gång nu. Torsk i åttondelen förra veckan, men dessförinnan gick hon till semi i Stuttgart. Hon är i alla fall inte lika djupt nere i träsket som tidigare i år, kan man ju konstatera.

Precis som Wawrinka har Li Na bara delvis lyckats följa upp sin triumf i Melbourne tidigare i år (var i final i Miami; förlust mot Serena Williams).

Känns ändå som ganska solklar favorit i denna matchup. Spelmässigt borde hon med sitt tunga artilleri vara Errani övermäktig.

* * *

GRIGOR DIMITROV – TOMMY HAAS

Fin lottning för Dimitrov nu när Wawrinka åkt ut med huvudet före. Tommy Haas gjorde en jättebra match i går. Spelade enkelt, smart och med mycket topspin. Wawrinka? Visst, han hade säkert ont i ryggen, men jisses vad många felbeslut han tog.

Dimitrov i sin tur gjorde en bra match mot Berdych. Ganska jämn matchup nu för tiden, Dimitrov-Berdych. Mycket hänger på matchform. Rent spelmässigt har Berdych tillräckligt mycket tyngd för att göra livet surt för Dimitrov. Inte jättestor skillnad för Berdych att möta Dimitrov som att möta Federer. Den största är egentligen att han mot Federer fortfarande slår i underläge, medan han är knapp favorit mot Berdych.

Känns som att han borde vara hyfsat klar favorit mot Haas. Man ska aldrig aldrig räkna ut tysken, det har han visat gång på gång de senaste säsongerna, men det här är en lite för bra chans för Dimitrov att försitta. Närmar sig topp 10 med stormsteg om han vinner den här matchen.

* * *

ANA IVANOVIC – CARLA SUAREZ NAVARRO

Suarez Navarro vann som ni vet sin första WTA-titel i karriären i Oeiras för ett par veckor sedan, i en mycket svängig final mot Svetlana Kuznetsova.

I Madrid stod hon sig slätt mot Serena Williams och borde väl i ärlighetens namn göra det även mot Ivanovic.

Samtidigt är Ivanovic väldigt oförutsägbar – vilket oddsen (2.60 på Navarro, 1,50 på Ivanovic) vittnar om.

Svårt att säga annat än att hon borde fått tillräckligt bra självförtroende efter sin skräll mot Sjarapova för att slå Navarro, men det är ingen solklar seger på förhand.

* * *

MILOS RAONIC – JEREMY CHARDY

Räkmacka för Raonic, skulle man kunna säga. Med all respekt för Chardy, han har gjort en grym turnering hittills. Men självklart föredrar Raonic att möta honom än Federer alla dagar i veckan.

Generellt är Chardy en bättre grusspelare än Raonic, trots att han gjort mer väsen av sig på snabbare underlag. Faktum är att grus är hans statistiskt bästa underlag och han vann sin enda titel på grus (Stuttgart 2009), men i Masters-sammanhang har han aldrig tagit sig förbi åttondelsfinal på grus (bästa resultatet vid sidan av årets kvartsfinal är just åttondelsfinal, i Rom 2013).

Raonic har dock ett extremt effektivt vapen i sin mammutserve. Som ni vet. Den där serven, i kombination med ett grundspel som är mycket säkrare på grus än hos andra servekanoner, gör kanadensaren farlig även på långsamma underlag.

Jag skulle inte betrakta det som en sensation om Chardy vinner den här matchen. Det var visserligen starkt att slå Tsonga i raka set, men 2014 har varit ett ganska trögt år för Raonic. Precis som för Dimitrov en mycket god chans för Raonic att spela Masters-semi i morgon.

Klarar han prövningen?

Inte alls självklart. Bra skrällpotential för Chardy här.

* * *

SERENA WILLIAMS – SHUAI ZHANG

15,00 gånger pengarna på Zhang säger egentligen det mesta. Och Williams har sett omutlig ut hittills, lårskadan till trots. Hon vill troligen göra ett ordentligt statement inför Franska öppna, och då borde inte en spelare som Zhang kunna stå i vägen.

Ska krävas att Williams har ont eller svarar för ett riktigt praktfiasko för att inte gå vidare till semifinal.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Ny vecka – ny podd!

I avsnitt 16 summerar vi Madrid Masters och tippar Rome Masters.

Bland annat.

Vad drar vi för slutsatser av det antiklimax som var finalen mellan Rafael Nadal och Kei Nishikori i Madrid? Eller Maria Sjarapovas makalösa grusfacit? Vilka ser vi som favoriter på herr- respektive damsidan i Rom? Vilka är egentligen tennisens bästa och sämsta huvuddomare? Och vad har hänt – och händer – på svensk mark?

Det är vad vi pratar om i nya avsnittet av Tennispodden.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt16.mp3

Utspelad i ett och ett halvt set.

Sen kom räddningen i form av en ryggskada för Kei Nishikori.

Ett antiklimax som ger Rafael Nadal den mest oförtjänta av hans totalt 27 Masters-titlar.

Det var Rafael Nadal som inledde bäst. Höll sin serve blankt med fyra förstaservar och plockade sex raka poäng.

Vid 1-0, 0-30 och 30-40 såg Kei Nishikori skakad ut. Ett break låg i luften.

I stället stod japanen emot – och plötsligt hade vinden vänt 180 grader.

Nadals serve började klicka. Forehanden likaså. De oprovocerade misstagen blev fler och fler. Samtidigt som Nishikori uppträdde med precis samma kyla och mognad i sitt spel som under hela veckan. Han verkade inte överdrivet betagen av det faktum att han spelade sin första Masters-finalen i karriären. På grus. Mot The King of Clay.

För att tala i klarspråk: Nishikori var fullständigt överlägsen. Spelade med hög intensitet men samtidigt med enorm säkerhet. Dikterade spelet, jagade Nadal i sidled och satte konstant hög press på spanjoren. Precis som mot David Ferrer i semifinalen lyckades han hela tiden fånga Nadal på fel fot; den raka backhanden down the line och forehand-crossen i samma hörn som han precis jagat ut Nadal i var effektiva vapen.

Likaså hans backhand i största allmänhet. Han attackerade gärna Nadals forehand och styrde ofta spelet mot backhand vs forehand-dueller cross court. Inte helt olikt en viss Novak Djokovic, helt enkelt.

Nadal då?

Hans spel kollapsade som sagt totalt efter de där inledande två gamen. Och just det här med serven var någonting jag reagerade på. Direkt efter att han missat chansen att ta en 2-0-ledning började serven krångla. Han fick inte in några förstaservar, andraserven var extremt klen, han hittade inte sin matchrytm när bollen väl var i spel.

Nadals bekymmer i den här matchen låg delvis på det mentala planet – men främst i fötterna. Kanske hör det ihop, på något vis. Att Nadals oro sätter sig i fötterna.

För han rörde sig verkligen inte bra. Dels var han pressad i lägen han normalt inte brukar ha några problem alls att krångla sig ur, i alla fall på grus. Där han tidigare i turneringen sett ut som under forna glansdagar fick han just denna dag inte i gång fötterna. Slagen i sig är det inga fel på. Det är positioneringen. Tajmingen. Nadal har alltid varit sårbar för hög offensiv press, så även på grus. Men i den här utsträckningen? Nej. De senaste förlusterna, i Monte Carlo och Barcelona, har verkligen skadat hans självförtroende.

Så pass att han kan bli dominerad av Kei Nishikori, som för all del gjorde en strålande insats, men att leda över Nadal med 6-2, 4-2 på grus… När hände det senast?

De enda gångerna han blivit ens i närheten av så här utspelad sedan 2004 är öppningsmatchen i Rom 2008 (Juan Carlos Ferrero: 7-5, 6-1), Rom-finalen 2011 (Djokovic: 6-4, 6-4), Madrid-finalen 2009 (Federer: 6-4, 6-4, efter att Nadal spelat en maratonsemi mot Djokovic dagen innan), Madrid-finalen 2011 (Djokovic: 7-5, 6-4), och Monte Carlo 2013 (Djokovic: 6-2, 7-6).

Vid 4-3 i andra set kom det antiklimax som sedan gav Nadal fjärde Madrid-titeln. Vid sidbytet hade Nishikori kallat in trainern och fått massage. Inget konstigt alls – det har han gjort i typ varenda match den här veckan, oavsett om han mött Feliciano Lopez, Ferrer eller Nadal. Men han gjorde ett svagt servegame där, tappade till 0-30 och hade sedan breakboll mot sig. Jag tror att det var vid 15-30 som den långa, krävande duellen kom. Den som avslutades med vad som först såg ut som en sträckning för Nishikori, men som visade sig vara ryggproblem.

Efter det rasade allt ihop. Nishikori tog medical timeout, men Nadal dansade enkelt hem setet via 6-4. I avgörande set var det så illa att japanen knappt kunde röra sig. Stod bara och väntade på bollen, svingade med lägre intensitet än under inbollningen.

Vid 2-6, 6-4, 3-0 valde så Nishikori att kasta in handduken. Det var lönlöst. Nadal var tre game från segern och Nishikori visste att ett mirakel inte skulle hinna inträffa på den tiden.

Otroligt snöpligt.

För som han hade förtjänat den här titeln.

– Vi förtjänar inte segern, Nishikori förtjänar den, han spelade bättre än oss under hela matchen. Vi hade mycket tur i dag. Vi kom inte tillbaka, han var skadad, som Rafael Nadals farbror och coach Toni Nadal uttryckte det.

Hur trögfotad Nadal än må vara, hur dåligt självförtroende han än nu kan tänkas ha efter de senaste veckornas magplask, är det enormt imponerande att vara så överlägsen spanjoren på grus (och dessutom på spansk mark).

Tråkigt nog innebär ju detta stora frågetecken kring Nishikoris fortsatta säsong. Ryggproblemen har spökat förut och redan satt käppar i hjulet för hans framfart på touren. Nu tvingas han stå över Rome Masters för att inte äventyra Franska öppna.

”Hade toppat den här listan om det inte vore för skadehistoriken. Hade det inte varit för skadebekymren hade han säkerligen nått åtminstone en Grand Slam-semifinal vid det här laget. Kan han bara få ordning på det så är han en av de mest självklara tronarvingarna på touren i dag”,

skrev jag som ni vet i slutet av 2012, när jag listade de då mest lovande framtidslöftena inför 2013.

Nu gör sig de där skadebekymren påminda igen.

Och eftersom Nadals bleka insats på nytt väcker frågan om hans form inför Roland Garros går det inte att beskriva den här finalen som något annat än…

Ett antiklimax.

* * *

Maria Sjarapova var ordentligt skärrad.

Två pånyttfödda spelare (Sjarapova åtminstone halvt pånyttfödd) i en av de mest prestigefulla WTA-turneringarna på grus.

Stundens allvar tog sitt grepp om Sjarapova. Simona Halep likaså. 6-1 och forna världsettan var i brygga.

Men hon klöste sig tillbaka in i matchen, började bomba blytunga grundslag från baslinjen med beslutsamhet och precision – och vips, så satt hon i förarsätet.

Efter blott 4 winners på 15 oprovocerade misstag i första set snyggade Sjarapova till den siffran med 18-15 under andra och tredje set.

1-6, 6-2, 6-3 och Sjarapovas 31:a WTA-titel i karriären var ett faktum. Sjarapova har nu 46-3 i matchfacit på grus sedan förlusten mot Li Na i Franska öppna-semifinalen 2011 – de tre förlusterna har kommit mot en och samma spelare, Serena Williams (Madrid-kvarten 2012, Madrid-finalen 2013 och Franska öppna-finalen 2013).

Hon är dessutom ny världssjua tack vare titeln, hennes andra i år – och ligger nu trea på säsongsrankningen.

Rafael Nadal mot Kei Nishikori. Maria Sjarapova mot Simona Halep.

Två giganter – mot två ”nykomlingar”.

Det är vad vi bjuds på i dag.

Madrid Masters har varit skrällarnas turnering de senaste åren:

• 2010 tog sig Ernests Gulbis till kvartsfinal, och väl där plockade han set mot Roger Federer.

• 2011 gick Thomaz Bellucci till semifinal efter att ha besegrat Andy Murray och Tomás Berdych back-to-back. I semin pressade han sedan slutsegraren Novak Djokovic till tre set.

• 2012, på det blåa smurfgruset, åkta Rafael Nadal ut redan i åttondelsfinalen mot Fernando Verdasco (trots en 5-2-ledning i avgörande set), Djokovic fick stryk av landsmannen Janko Tipsarevic i raka set i kvarten, framtidslöftet Milos Raonic var nära att besegra Federer redan i andra omgången och Berdych tog sig till final.

• 2013 var det som bekant Grigor Dimitrovs skräll mot Djokovic i andra omgången, Kei Nishikoris dito mot Federer i åttondelen och Stanislas Wawrinkas finalplats som stack ut från mängden.

Och mellan alla skrällar av större dignitet brukar en hel drös förhandsfavoriter gå på pumpen mot på papperet svagare motstånd.

Att Kei Nishikori och Simona Halep nu för första gången i karriären är framme i en Masters-final ska givetvis skrällstämplas. Trots att Nishikori redan inför turneringen lyftes fram som en potentiell finalkandidat (av bland andra mig).

Men vad kan de åstadkomma i sina respektive finaldrabbningar i dag?

Vi tar en titt:

* * *

RAFAEL NADAL – KEI NISHIKORI

Dagens stora huvudnummer, så klart. Trots Nishikoris otroligt imponerande insats mot David Ferrer i går ger oddssättarna honom inte mycket till chans att ro hem segern: Nadal ger drygt 1,10 gånger pengarna – Nishikori runt 7,00.

Det här är förstås inte särskilt konstigt. Nadal har 6-0 i inbördes möten och 15-1 i setfacit (det enda setet Nishikori vunnit tog han i Queen’s 2008). Sedan Madrid Masters flyttades från inomhushardcourt under hösten till utomhusgrus på våren 2009 har han dessutom bara missat finalen en gång (på smurfgruset 2012). Han har fem finaler på de senaste sex åren, alltså. Hittills vunnit två (2010, 2013) och förlorat två (2009, 2011).

I årets upplaga av turneringen har han sett orubblig ut. En efter en har han avfärdat sina motståndare i raka set. Inte ens Tomás Berdych i kvarten blev en särskilt svår prövning för världsettan: 6-4, 6-1. Och Roberto Bautista Agut hade så klart inte en suck han heller, i semifinalen: 6-4, 6-3.

Det finns en sak till som talar för Nadal: han spelade den tidiga semifinalen i går och har fått gott om vila (ännu mer eftersom hans semifinal var så snabbt överstökad). Medan Nishikori fick kriga till midnatt innan han lyckades kuva Ferrer.

Den urladdningen lär ha satt sina spår. Inte bara fysiskt. Det är inte lätt att ställa om och börja på ny kula direkt efter en sådan urladdning.

Spelmässigt då?

Jag tror att Nadal är ganska nöjd med den här matchupen. Ferrer har varit ett problem för honom de senaste månaderna och landsmannen har varit i bra slag under hela veckan. Så även Nishikori, vars spel i grunden inte skiljer sig extremt mycket från Ferrers. De är knappast identiska, men det är inte natt och dag mellan dem.

Nishikori är generellt mer aggressiv och trivs i rollen som spelförare, vilket är ett plus. Det är ju den taktiska detaljen som lagt grunden till Ferrers framgångar mot Nadal. Funkar inte att stå och bolla med världsettan och vänta på misstag – man måste sätta hög press. Det har tagit ett tag för Ferrer att komma tillrätta i den rollen, men när det väl klaffat har det gett honom det spelmässiga övertag han behövt.

Den stora skillnaden mellan Nishikori och Ferrer är att Ferrer kunnat lägga sig på en perfekt nivå. Lagom offensiv och med tillräcklig längd på sina slag för att stressa Nadal, utan att öppna ytor eller ta onödiga risker.

Nishikori är som ni vet väldigt bollsäker, men inte på samma nivå som Ferrer. Risken att det kommer många missar från japanen i offensiva lägen är rätt stor.

Frågan är hur Nadal hanterar det. Precis som mot Ferrer vill han så klart vara den som dikterar spelet och har det offensiva övertaget. Inte falla tillbaka i banan och bli så där passiv som han varit mot Ferrer i många av deras möten på sistone. Kanske att det ändå funkar i dag? Passivitet är sällan bra, men ett större fokus på defensiven, för att trötta ut Nishikori och stressa fram misstag. Kan funka.

Men jag tror nog att Nadal vill ta kommandot omgående. Han lär ha sett gårdagens match (eller i alla fall läst om den i efterhand) så han vet att han inte kan bjuda på någonting. Inte ens 5-3 i egen serve är en säker setseger.

Summa summarum är det hur som helst väldigt svårt att se någon annan slutsegrare än Rafael Nadal. Jag hoppas att Kei Nishikori har krafter kvar att göra sin bästa match i turneringen, men risken är att soppan tog slut i går och att han nu bara har reservtanken att tillgå.

Det räcker ju inte mot Nadal på grus.

* * *

SIMONA HALEP – MARIA SJARAPOVA

Ibland blir man nästan lite paff när man kommer på att Halep faktiskt varit en topp 10-spelare i drygt två månader. Inte för att hon inte gjort sig förtjänt av det, för det har hon verkligen. Men för att det varit otippat.

Hon hade en extrem formtopp förra sommaren, och bärgade sina första sex(!) titlar i karriären under säsongens andra hälft.

Halep har faktiskt sju raka finalsegrar, från Nürnberg 2013 till Qatar 2014. Fem av de i turneringar med lägre status, två av dem i kategorin strax under Grand Slams och Masters (Premier 5, Qatar, och WTA Tournament of Champions).

Det borde alltså inte komma som någon chock att hon nu är klar för sin första Masters-final. Särskilt inte med tanke på att hon är en oerhört smart spelare som behärskar alla underlag (tog titlar på både grus, gräs, hardcourt utomhus och hardcourt inomhus förra året).

Ändå gör det det. Känns lite som en chock, alltså.

Halep är en väldigt komplett spelare, som förutom blytung serve (hon har slagit flest ess i turneringen) och kraftfulla grundslag även besitter taktiskt kunnande. Och det senaste året har hon också visat prov på benhårt psyke. Inte minst mot Petra Kvitová i gårdagens semifinal. Hon hade 0-1 i set och 1-3 i andra, men behöll hela tiden sitt lugn, drog ner lite på tempot och spelade mer på säkerhet – och väntade på en kvitovsk härdsmälta. Hon är oerhört mogen i sitt spel.

Räcker det mot Sjarapova?

Det kan det mycket väl göra. Den tunga serven kan ställa till problem för världsnian, och Halep har tillräckligt bra returspel för att kunna störa även där.

Stalltipset är så klart Sjarapova – hon har sett oerhört stabil ut och har de senaste åren blivit något av en koloss på grus – men jag tycker ändå att det här känns ganska öppet på förhand. Blir intressant att se hur Halep hanterar sina finalnerver. Hon har gjort det med bravur det senaste året, men kan hon uppträda lika lugnt och avslappnat i en Masters-final (eller Premier Mandatory, som det heter på WTA-touren)? Det återstår att se.

Hoppas på ett rafflande avgörande i tre set.

Dramatik. Spänning. Nerver. Frustration. Och tio matchbollar.

Semifinalen mellan Kei Nishikori och David Ferrer hade verkligen allt.

Och nu har japanen nått två tunga milstolpar inom loppet av lika många dagar.

Dagens sista match blev dagens bästa. Ja, kanske till och med turneringens bästa. I alla fall en av dem.

Först, lite skryt: Jag lyfte redan inför turneringen fram Kei Nishikori som en av de tre främsta finalkandidaterna. När Stanislas Wawrinka åkte ut redan i andra omgången mot 20-årige Dominic Thiem pekade jag ut honom som den spelare som skulle ta Wawrinkas ”självklara” finalbiljett. Han har varit i enormt bra form den senaste tiden, och jag hade på känn att han skulle fortsätta på inslagen väg här i Madrid.

Om jag sedan stod fast vid mitt ursprungliga tips?

Nope.

Efter att ha sett David Ferrers insats under veckan fick jag kalla fötter. Nishikori har visserligen presterat precis så bra som jag hoppats, men jag trodde helt enkelt inte att han skulle lyckas rubba evighetsmaskinen när han är i så bra slag som han varit under turneringen (och dessutom har hemmafördel).

Jag hade fel.

Ferrer fick visserligen en flygande start och sprang fram till 5-2 i första set. Där kändes ju min förhandsanalys rimlig.

Men Nishikori tog det lugnt, returnerade rysligt aggressivt och tog tillvara på en liten dipp från Ferrer. 5-2 blev 5-5. Världstolvan räddar sedan setboll vid 5-6 och bärgar första set i tiebreak: 7-6(5).

Även i andra set fick han ett break emot sig men redde ut stormen. Vid 5-4 fick han sin första chans att knyta ihop säcken, i Ferrers servegame. Spanjoren svarar med setets enda ess. Nishikori räddar sedan fyra breakbollar och är nära att vända 0-40, men blir till slut bruten. Ferrer bränner setboll och har breakbollar mot sig, men kvitterar via 7-5 efter några fantastiska dueller och dramatiska händelser.

Där var ju frågan om Nishikori hade någon soppa kvar i tanken. Andra set var enormt krävande, inte bara fysiskt utan även psykiskt. Den missade setbollen, och breakbollarna vid 5-6, lär ha kostat en del mental energi. Och det var ganska tydligt att hans kroppsspråk förändrats under matchens gång. Det uppsluppna studsandet och den totalfokuserade blicken byttes ut mot tunga steg mellan serveboxarna och en lite mattare uppsyn.

Men det var inga tecken på nedvikning, som man kanske kunde tro. Nej, Nishikori var på sin höjd lite trött och sliten, till följd av den krävande matchen.

Det han presterade i inledningen av tredje set var därför lika imponerande som det mesta han gjort spelmässigt genom hela matchen – han tankade bort vissa poäng och game.

Inte som i att han inte ens försökte, men han sprang inte efter vissa bollar på samma frenetiska sätt som han gjorde i första set. När Ferrer hade ett för stort spelmässigt övertag lät han spanjoren få sin winner. I stället lade han sin energi på att hålla sina egna servegame.

En briljant taktik. Om Nishikori ångat på som han gjort under första och stora delar av andra set hade han sannolikt förlorat den här matchen. Nu inväntade han i stället rätt läge att höja intensiteten.

Och det läget kom redan vid 3-2. Ferrer slappnade av en aning, Nishikori högg som en kobra med sylvassa returer och bröt till 4-2. Gick sedan relativt enkelt fram till 5-2.

Den stora härdsmältan, som hela tiden låg och lurpassade (det går inte att nog understryka hur monumental den här matchen ändå var för världstolvan), kom först vid 5-3, 40-0. Tre matchbollar i egen serve. En efter en fastnar de i nätet. Pressen på Nishikori ökar för varje miss. Publikens jubel blir starkare för varje matchboll Ferrer ”räddar”. Från 40-0 till breakboll mot sig.

Ingen hade nog klandrat honom om han bara rasat ihop som ett korthus där.

Men icke. I alla trängda lägen presterade han sin allra bästa tennis. Det var i stället pressen av att stänga matchen som fick hans ben att darra som asplöv. De tre matchbollarna som fiskas upp av nätet blir fyra. Och fem. Den sjätte dundrar han långt över baslinjen. Sjunde: dubbelfel. Åttonde: oprovocerat misstag.

Och däremellan räddar han två-tre breakbollar.

Allt detta alltså i ett och samma maratongame, som håller på i nästan 20 minuter. En 20 minuter lång plåga för Nishikori, kan man tänka sig.

Först vid gamets nionde och semifinalens totalt tionde matchboll lyckas han hålla liv i duellen tillräckligt länge för att tvinga fram ett misstag från Ferrer.

7-6(5), 5-7, 6-3 och Kei Nishikori är klar för sin första Masters-final i karriären. Belöningen efter allt slit i denna nervpärs blir att få möta Rafael Nadal (som körde över Roberto Bautista Agut i raka set: 6-4, 6-3) inför samma galna hemmapublik som var nära att trycka ner honom i skosulorna i dag.

Jag vill lyfta fram fyra avgörande faktorer som gör att det blir Spanien-Japan i stället för Spanien-Spanien som gör upp om titeln i morgon:

• Lugnet och tryggheten. Att Nishikori är bollsäker som få och kan matcha Ferrer i duellerna visste vi redan, men det som är den stora skillnaden nu jämfört med för till exempel ett år sedan är att han tycks ha hittat en stabilitet och trygghet i sitt spel i mycket högre utsträckning än tidigare. Det gör att han kan spela mycket mer avslappnat och inte bli stressad i utsatta lägen.

• Returerna. Han returnerade genomgående oerhört bra, stundtals gudomligt, den här kvällen. Satte många bollar i spel och attackerade spanjorens andraservar skoningslöst. Satte hela tiden press med bra längd. Tycker faktiskt att han var snäppet bättre än Ferrer genom hela matchen vad gäller returtagandet, och det är inte många som klår honom på det planet.

• Psyket. Såg nästan oberörd ut när han hamnade på efterkälken i första set. Fanns många tillfällen i matchen, efter brända lägen, som Nishikori kunnat vika ner sig – men där han i stället stod upp överraskande bra. Det har annars varit ett bekymmer för honom, har jag tyckt. Han har helt enkelt tenderat att vika ner sig mot toppspelarna. Inte riktigt trott på sig själv fullt ut. Det gjorde han i dag, från start till mål. Han såg inte ut att ha några tvivel alls om att han kunde vinna det här. Inte ens efter nio brända matchbollar…

• Spelsinnet. Jag nämnde ju den taktiska avvägningen att inte gå för fullt i inledningen av tredje set. Det är en väldigt svår balansgång. När ska du pressa? När ska du falla tillbaka och låta motståndaren styra spelet, täta defensiven och tvinga honom att hela tiden slå ett extra slag, lämpa över pressen som kommer med att vara spelförande? Dessutom tycker jag att han överlag visade prov på god shot selection i kväll. Visst, det blev en hel del oprovocerade misstag till slut, men han hade hela tiden en tanke med sitt spel. Han hade ett delmål med varje transportslag. Det bar inte alltid ända fram, men han genomförde sin taktik (en kombination av att försöka fånga Ferrer på fel fot genom att driva på spelet offensivt, smyga fram på nät när tillfälle gavs, styra spelet mot cross court-dueller på backhandsidan och bryta av när en lucka uppstod, och att växla tempo frekvent) med bravur.

I slutet av 2012 listade jag 15 spelare som jag då ansåg var tourens mest lovande unga talanger. (Vi kommer att få anledning att återkomma till den längre fram; har tänkt utvärdera och uppdatera.) Jag var då nära att placera honom i topp, men gav honom i stället en stark andraplats. Så här skrev jag:

”Hade toppat den här listan om det inte vore för skadehistoriken. Hade det inte varit för skadebekymren hade han säkerligen nått åtminstone en Grand Slam-semifinal vid det här laget. Kan han bara få ordning på det så är han en av de mest självklara tronarvingarna på touren i dag.”

Min prognos för 2013 var att han skulle börja nosa på en topp 10-plats om han bara höll sig hel och frisk.

Nu, ett och ett halvt år senare, har han bevisat att han gott kunnat få toppa den där listan, skadehistoriken till trots.

På måndag är han ny världsnia. Första japanen någonsin inom topp 10 på ATP-rankningen.

Och även om han förlorar finalen så är han veckans stora vinnare.

* * *

På damsidan bjöd Petra Kvitová mycket riktigt på ett för henne så typiskt haveri, mot Simona Halep.

Ni minns kanske vad jag skrev inför matchen, tidigare i dag?

”Finalen mellan Kvitová och Halep är i full gång. Kvitová har i skrivande stund kopplat greppet i första sets tiebreak. Känns ändå som en förhållandevis öppen tillställning. Än finns det tid för en härdsmälta från Kvitová, till exempel…”

Och jodå, visst fick vi en härdsmälta.

Kvitová fick nämligen med sig ett tidigt break i andra set och hade 3-1. Men Halep spottade i nävarna och tog varenda liten chans hon bjöds på. Fem game senare hade Halep kvitterat via 6-3. Hon fullbordade sedan vändningen via 6-2 i tredje set.

I finalen möter hon grusdrottningen Maria Sjarapova, som mer eller mindre blåste Agnieszka Radwanska av banan: 6-1, 6-4.

Nu är vi på upploppet!

Två tävlingsdagar återstår – i morgon koras vinnaren.

Och vilka blir det då som gör upp om bucklorna?

Gårdagens speldag var lite av en besvikelse. Roberto Bautista Agut körde över Santiago Giraldo (6-3, 6-4), Rafael Nadal mosade Tomás Berdych (6-4, 6-2), David Ferrer bjöd inte på mer än ett tiebreak mot Ernests Gulbis (7-6, 6-3) och Kei Nishikori var precis tillräckligt stabil för att avfärda Feliciano Lopez i raka set (6-4, 6-4).

Trodde att framför allt matchen mellan Bautista Agut och Giraldo skulle bli jämnare. Oerhört svårtippad match på förhand enligt min mening, och jag var ju mycket riktigt helt ute och cyklade. Bra form på RBA nu. Så bra så han kan störa Nadal? Återstår att se.

Och så Gulbis. Gulbis, Gulbis, Gulbis…

Såg rätt bra ut i första set. Höll sina servegame utan jättestora bekymmer och hade några småchanser i Ferrers serve. I tiebreaket fick han sedan med sig ett minibreak men sjabblade bort ledningen.

Och tidigt i andra set fick han med sig ett servegenombrott.

Om han fullbordade det?

Nope. Även det sjabblade han bort – efter en helt horribel forehandmiss i öppet läge med breakboll mot sig. Ferrer räddade en smash, Gulbis klev in i banan och smackade bollen 700 meter utanför sidlinjen. Typ så.

Där var ju matchen redan förlorad. Och ja, det kändes som att den var det redan innan. Ferrer var på tok för stabil för letten. Gjorde väldigt få missar. Till och med när han satte lite press (särskilt i djupled) gjorde han det med total kontroll. Gulbis var knappast chanslös, men den 175 centimeter långa spanska terriern var numret för stor för letten denna dag.



Nadal-Berdych blev inte så spännande som man kanske trott innan. Man fick ju en känsla av it’s now or never för Berdych inför matchen. Gick hyfsat bra de första gamen, när han stressade världsettan en aning. Men det lilla övertag tjecken fick raderade Nadal snabbt.

Sen var det inget snack om saken. Att döma av Berdychs kroppsspråk inbillade han sig inte att han skulle kunna vinna efter Nadals lilla vändning.

På damsidan lämnade Serena Williams som sagt återbud mot Petra Kvitová. Väldigt tråkigt.

Simona Halep detroniserade formstarka Ana Ivanovic: 6-2, 6-2. Hoppsan! Didn’t see that one coming. Visst, hon såg ju bra ut mot Sabine Lisicki, men jag trodde att den matchen skulle påverka henne lite negativt, rent fysiskt. Men närå, hon hade gott om bränsle kvar i tanken.

Anieszka Radwanska slog planenligt Caroline Garcia, men fick kämpa för segern: 6-4, 4-6, 6-4.

Och Li Na hade 1-0 i set mot Maria Sjarapova, men förlorade efter ett jämnt andra set: 2-6, 7-6(5), 6-3. Sjarapova alltså. Visar gång på gång att man aldrig kan räkna ut henne – särskilt inte på grus. Oerhört imponerande.

* * *

Men låt oss nu ta en titt på dagens semifinaluppgörelser:

* * *

RAFAEL NADAL – ROBERTO BAUTISTA AGUT

Roberto Bautista Aguts första Masters-semi någonsin. Nadal är som bekant en stammis i de här sammanhangen. På papperet ska ju det här vara en busenkel match för Nadal, så är det ju. Han har sett väldigt stark ut hittills.

Det är klart, om Nadal kan tappa set och ha matchbollar mot Pablo Andújar på grus så kan givetvis även Bautista Agut störa. Men det var i Rio de Janeiro, i en 500-turnering med låg status. Nu handlar det om en Master i Madrid.

RBA behöver göra sitt livs match för att kunna stoppa Nadal. Bomba projektiler med sällan skådad precision från baslinjen och slå volley som aldrig förr framme vid nät. Ungefär på den nivån.

För, återigen: på papperet är det inget snack om vem som ska vinna den här matchen.

* * *

DAVID FERRER – KEI NISHIKORI

Dagens hetaste match, enligt min mening. Nishikori blir ny världstia på måndag, som första japan någonsin. En milstolpe han nådde utan större bekymmer mot Lopez i går. Såg lugn och trygg ut genom hela matchen. Visst, han presterade väl kanske inte på topp i varenda duell, men precis lagom bra för att vinna överlägset. Det är en styrka att kunna göra det.

Jag är övertygad om att han har sparat på det riktigt explosiva krutet till idag.

Men kommer det att räcka?

Ferrer är tveklöst den som imponerat mest hittills. Han klev in i turneringen med en formkurva som pekade ganska brant nedåt, efter floppen i Barcelona.

3-3 i inbördes möten – men de har faktiskt aldrig mötts på grus tidigare. Senaste mötet var i Miami i mars. Slutade med seger för Nishikori i en tät sammandrabbning: 7-6(7), 2-6, 7-6(9).

Ferrer gynnas så klart mest av underlaget, trots den höga höjden. Nu har Nishikori visserligen spelat oerhört bra på grus hittills i år, men Ferrer är som bekant en grusräv av rang.

Jag vill gärna att Nishikori ska vinna den här matchen. Han har tveklöst kapacitet att göra det, särskilt med tanke på hans fina formtopp.

Frågan är dock om inte Ferrer är för stark? Det känns lite så. Så som han spelade i går, sådan typ av press har Nishikori inte behövt uppleva hittills i den här turneringen. Han kommer inte att kunna diktera alla villkor och styra spelet helt efter eget huvud mot Ferrer. Det här lär i stället bli en katt-och-råtta-lek: minst antal missar vinner. Typ. Grovt förenklat så klart, men den som spelar med störst tålamod och säkerhet kommer att vinna den här fighten.

Och det blir Ferrer? Det ser så ut, på papperet.

Men jag hoppas att Nishikori ger mig fel – och i samma veva blir nya världsnia på måndag, i stället för ”bara” tia.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA – MARIA SJARAPOVA

Det här är ju en matchup som passar Sjarapova som handen i handsken. Radwanska må vara ett taktiskt geni, men mot Sjarapova på grus biter inte hennes överlägsna strategiska kunskaper.

När Sjarapova ges den där extratiden att hitta rätt till bollen och ladda sina slag tar hon kommandot i duellerna – och då är Radwanska illa ute. Blir ofta så att Sjarapova tillåts smacka på från baslinjen och slå igenom världstreans solida försvarsmur.

Ser inte riktigt vad Radwanska ska göra annorlunda här. Hon måste så klart vara väldigt mycket mer aggressiv än hon brukar vara, men det är förstås riskabelt eftersom hon måste kliva ur sin bekvämlighetszon rätt rejält.

Känns dock som att hon måste göra det för att ha en chans i dag. Spela aggressivt och offensivt. Gärna smyga fram på nät och på så vis krympa ytorna för Sjarapova. Mixa upp med stoppbollar för att tvinga ryskan att röra sig i djupled.

Men nej, som Sjarapova sett ut hittills… Det ska väldigt mycket till för att hon inte ska ta sig till sin andra raka final i Madrid.

* * *

Finalen mellan Kvitová och Halep är i full gång. Kvitová har i skrivande stund kopplat greppet i första sets tiebreak. Känns ändå som en förhållandevis öppen tillställning. Än finns det tid för en härdsmälta från Kvitová, till exempel…

Det börjar dra ihop sig.

På herrsidan är 4 av 8 kvartsfinalister seedade – på damsidan 7 av 8.

Så, vad händer i dag?

Det hände en del intressanta grejer i går.

Andy Murray åkte ut med huvudet före, till exempel. 46-rankade, pånyttfödde Santiago Giraldo körde över världsåttan i raka set: 6-3, 6-2. Väldigt tafflig insats från Murray. Nu är Giraldo visserligen en erkänt skicklig grusspelare med flera slipade verktyg i lådan, men det där… Nej, faktum är att Murray kanske borde ha åkt ut redan mot Nicolás Almagro i öppningsmatchen. Extremt mycket enkla missar från skotten mot Giraldo.

Colombianen vidare till kvartsfinal på bekostnad av Murray alltså, och väl där möter han en annan pånyttfödd spelare: Roberto Bautisa Agut, som slog Lukasz Kubot i raka set: 6-2, 6-4.

Båda har svarat för snudd på sensationella säsongsöppningar. Baustista Agut har klättrat 28 placeringar på rankningen sedan januari och hade 15-11 i matchfacit inför Madrid. Giraldo har klättrat 23 rankningsplaceringar och tog sig till sin blott andra ATP-final i karriären i Barcelona (förlust mot Kei Nishikori).

Snacka om bra utväxling för 26-åringarna.

Hur som helst.

* * *

Dominic Thiem lämnade walk over mot Feliciano Lopez på grund av magvirus. Snopet.

Lopez vidare till kvartsfinal mot Kei Nishikori, som planenligt slog Milos Raonic i raka tiebreaks: 7-6(5), 7-6(5). Känns som att japanen gått om kanadensaren i utvecklingen rätt rejält. Lär bli svårt för Raonic att försvara sin position som frontfigur för de unga framtidsnamnen framöver.

* * *

Tomás Berdych krigade sig förbi Grigor Dimitrov: 3-6, 6-3, 6-2. Siffrorna ser kanske klara ut (trots det tappade setet), men Berdych hade bekymmer. Fick med sig ett break till 4-2 i andra set och hade visserligen inte breakbollat mot sig under hela setet, men Dimitrov var hela tiden där och naggade.

I tredje set tog soppan slut för Dimitrov och Berdych vann det i överlägsen stil (28-18 i poäng totalt).

Möter nu alltså Rafael Nadal, som slog Jarkko Nieminen (6-1, 6-4), i kvarten.

* * *

Som han spelar, Ernests Gulbis! Det blixtrade visserligen inte speciellt mycket mot Marin Cilic, men det är just det som är imponerande. Letten verkade inte ens särskilt taggad – det såg mest ut som att han ville få det snabbt överstökat.

Och det fick han ju: 6-3, 6-4. Smärtfritt för 25-åringen, som bara behövde rädda en breakboll.

I kvartsfinalen väntar David Ferrer, som körde över John Isner: 6-4, 6-4. Grym insats av Ferrer. Isner slog alltså in hyfsade 60% förstaservar – men vann bara 64% av dem. Det händer inte varje dag mot mammutservare av hans kaliber.

* * *

På damsidan tog sig Serena Williams, Ana Ivanovic, Agnieszka Radwanska, Petra Kvitová och Maria Sjarapova enkelt vidare, medan Li Na stördes av Sloane Stephens (2-6, 6-3, 6-2) och Simona Halep fick slita hårt mot Sabine Lisicki: 5-7, 6-3, 6-2.

Och Caroline Garcia skrällslog Sara Errani: 6-2, 4-6, 6-3. Ingen dunderskräll, men likväl en imponerande seger.

Williams lämnade för övrigt walk over mot Kvitová i dag. Trist.

* * *

Och nu vidare till dagens buffé:

* * *

RAFAEL NADAL – TOMÁS BERDYCH

Dagens enda riktiga blockbuster på herrsidan, och då en ganska mild sådan. 17-3 i inbördes möten till Nadal. Berdych plockade sina segrar på raken mellan 2005 (Cincinnati) och 2006 (Toronto och Madrid, medan den sistnämnda fortfarande spelades på hardcourt).

16 raka segrar för Nadal sedan dess, alltså. Bättre chans än på länge för Berdych att finslipa de siffrorna, med tanke på världsettans svaga form de senaste veckorna. Har dock sett betydligt bättre ut här i Madrid. Han var kanske inte fullt så överlägsen i öppningsmatchen mot Juan Mónaco som siffrorna 6-1, 6-0 skvallrar om, men efter att argentinaren bränt all energi på öppningsgamen i första set var det motorväg till seger för spanjoren.

Mot Nieminen var han orubblig fram till mitten av andra set, där han tappade han en 3-1-ledning, men redde ut det hela till sist. Det här är dock inga direkt skräckinjagande motståndare, ska tilläggas, och Berdych blir hans första riktiga test. Ett inte busenkelt sådant, den överlägsna head-to-head-statistiken till trots.

Nadal måste höja sig ett snäpp till för att vara säker på avancemang. Slarviga missar som i andra set mot Nieminen duger inte. Ger man Berdych lillfingret tenderar han att ta hela handen, när han är på det humöret. Vädrar han blod hugger han direkt.

Spelmässigt är det som vanligt mot Berdych: förläng duellerna, stressa fram misstag och nöt ner honom, typ. Det är vad Nadal behöver göra. Tjecken i sin tur måste vara aggressiv och sätta konstant press med tunga grundslag och längd på bollarna.

Oddssättarna har i princip full tilltro till Nadal: 1,10 gånger pengarna, mot 6,50 för Berdych. Och det går ju inte att säga annat än att Nadal ska vinna den här matchen.

* * *

ROBERTO BAUTISTA AGUT – SANTIAGO GIRALDO

Svårbedömd match. Giraldo är mer grusspecialist än Bautista Agut, men även spanjoren har sett bra ut på underlaget i år. Båda har imponerat hittills i Madrid. Giraldo snäppet mer än Agut.

Giraldo har nämligen slagit ut både Jo-Wilfried Tsonga och Andy Murray back-to-back. Och dessförinnan Lleyton Hewitt. Nu är visserligen ingen av de här spelarna några grusrävar direkt (särskilt inte Hewitt), men det är likväl starkt att slå två spelare med så hög grundkapacitet i så pass överlägsen stil (6-4, 6-3 mot Tsonga, 6-3, 6-2 mot Murray).

Agut har besegrat en formsvag Tommy Robredo i första omgången (6-4, 6-4), sedan Fernando Verdasco (2-6, 7-6, 6-1) och Kubot (6-4, 6-2). Giraldos segrar smäller helt klart högst, med andra ord.

Jämnt skägg sett till oddsen, och där hålls faktiskt Agut som knapp favorit: 1,80 gånger pengarna mot 2,00 för Giraldo.

Själv tror jag på Giraldo. Underlaget och den höga höjden gynnar visserligen spanjoren, som generellt spelar hårt och aggressivt, men det är inte som att det direkt missgynnar Giraldo. Tycker att colombianen har goda chanser att gå till semifinal.

* * *

DAVID FERRER – ERNESTS GULBIS

Svårt att inte hålla Ferrer som favorit här, särskilt med tanke på hur han utskåpade Isner. Det är grus, det är hemmaplan. Femte raka kvarten för Ferrer här. Semifinal 2010, sedan tre kvartsfinaler. Dags för en ny semifinal? Mycket talar för det.

Men allt talar inte emot Gulbis. Särskilt inte lugnet och säkerheten han visade upp mot Cilic i åttondelen. Han verkade som sagt inte ens taggad. Mot Ferrer behöver han tagga till lite mer, men det är i grunden positivt att kunna hantera matcher på den här nivån så avslappnat.

Och som jag sa i Tennispodden häromdagen: Gulbis är den i lottningen som har störst skrällpotential mot Gulbis.

Någonstans vill jag tro på Gulbis. Det går inte att bortse från Ferrers styrkebesked mot Isner, men det här är en ny matchup med en potentiellt helt annorlunda matchbild.

Hoppas på skräll här.

* * *

KEI NISHIKORI – FELICIANO LOPEZ

Går inte riktigt att skaka av sig känslan av att Lopez halkat in här på ett bananskal. Har inte svarat för någon överdrivet bra match hittills och fick w/o mot Thiem. Som Nishikori presterat hittills borde han göra processen kort med spanjoren. Körde över honom i raka set i Memphis, en turnering som överlag passar Lopez betydligt bättre spelmässigt.

* * *

MARIA SJARAPOVA – LI NA

9-5 i inbördes möten för Sjarapova. Och seger för ryskan i deras senaste möte, i Stuttgart-finalen 2013.

Råder ingen tvekan om att Sjarapova har enorm slagkraft på grus, men Li Na har varit i exceptionellt bra form hela året.

Sjarapova hålls som klar favorit av oddssättarna. Jag är inte riktigt benägen att hålla med. Vill nog hålla Li Na som knapp favorit. Känns som en väldigt öppen tillställning överlag, det här.

* * *

SIMONA HALEP – ANA IVANOVIC

Imponerande av Halep att vända mot Lisicki, som hade ett litet spelmässigt övertag i första och delar av andra set, men den matchen har nog satt sina spår hos henne. Ivanovic har å sin sida gått fram som en ångvält.

Min poddkollega Andreas Käck har ju lyft fram Ivanovic som finalist, jag som semifinalist. Ingenting har hänt som får mig att gå ifrån det ursprungstipset.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA – CAROLINE GARCIA

Enormt imponerad av Garcia hittills. Visst, hon fick walk over i andra omgången, men skrällslog sedan Sara Errani i tre set. Inte alls omöjligt att hon följer upp med en ännu större chock, men stalltipset är ändå att Radwanska går till semifinal.

* * *

Alla gårdagens resultat: