Schemat blev ofrivilligt bantat i dag på grund av att Fernando Verdasco tvingades lämna återbud (magskada) till både sin singel mot David Ferrer och dubbel (i par med David Marrero) mot Jean-Julien Rojer/Aisam-Ul-Haq Qureshi.

Men vad spelade det för roll, när den klart bästa matchen spelades redan vid lunch?

Kvarten mellan Ernests Gulbis och Jerzy Janowicz blev nästan precis så bra som man hade hoppats på förhand.

Inte riktigt, men nästan.

Det var nämligen inte alltid så välspelat. På det hela taget så, absolut, men det var också rätt så låg nivå mellan varven. Särskilt i första set, där Gulbis öppnade med ett riktigt lojt servegame som Janowicz tog tillvara på.

Gulbis – som för dagen såg precis lika fokuserad och motiverad ut som mot Jeremy Chardy i förstarundan – jobbade sig dock in i matchen ganska snart, kvitterade och gick förbi. Detta efter att Janowicz dippat enormt i egen serve. Slog bara in katastrofala 41 procent förstaservar totalt i första set (vann 73 procent av poängen när han väl gjorde det) och räddade bara en breakboll.

Samtidigt servade Gulbis stabilt resten av setet, vilket i kombination med Janowicz svajiga serve gav honom setet med 7-5. Mycket missar i det setet, och ganska ryckigt spel. Båda ville diktera duellerna både som servare och returnerare, och hade inte riktigt hunnit kalibrera siktet innan första set var över.

I andra spelade båda upp sig. Janowicz returnerade rysligt bra i första game och bröt Gulbis omgående, och därifrån var det fullt ös hela vägen in i mål. Grädde på moset var nog när Gulbis stängde sitt servegame vid ställning 2-0 till Janowicz med en underarmsserve.

Matchens, och kanske även turneringens, klart bästa duell kom senare, då Gulbis räddade stenhård forehandcross med djup slice, Janowicz hann ifatt och lade upp smashläge, räddade efterföljande smash – och så vidare. En duell som hade typ allt. Hittar tyvärr inga klipp, men lär förhoppningsvis dyka upp relativt snart.

15-rankade Janowicz hade hur som helst klar momentum i andra set. Servade mycket bättre och var dessutom där och naggade hela tiden i sina returgame. Gulbis jobbade sig visserligen tillbaka även i det här setet, men blev bruten på nytt.

I avgörande set skiftade momentum till Gulbis. Inte så mycket för att Janowicz gick ner sig så överdrivet mycket. Han svajade egentligen bara i ett servegame, men det räckte för att lettländaren skulle få med sig breaket. Stängde sedan matchen i egen serve: 7-5, 4-6, 6-3.

Väldigt väldigt stabil insats av Gulbis. Det var visserligen väldigt irriterat från båda spelare, i princip redan från start. Gulbis lät sig irriteras av en Janowicz-supporter med polsk tröja på läktaren (blängde ner honom fullständigt varje gång han servade från den kortsida som personen satt närmast) och Janowicz stördes av mobilsignaler och publiktjatter när han skulle serva.

Det var en väldig anspänning, med andra ord. Inte så konstigt. En på papperet jämn match mellan två spelare med snarlikt sätt att spela. Otroligt högt underhållningsvärde i den här kvarten, även om kvaliteten på spelet var lite ojämn emellanåt.

Gulbis möter alltså David Ferrer i semifinalen, i och med Verdascos walk over. Har en riktigt god chans att slå världstrean. Går inte att säga annat med tanke på hur motiverad Gulbis sett ut hittills, medan Ferrer verkligen inte imponerade mot Jack Sock i sin öppningsmatch.

* * *

Benoit Paire skrällde mot Milos Raonic: 7-6(3), 6-3.

Pratade med en väldigt tenniskunnig journalistkollega inför matchen. Han höjde ett varningens finger för Paire.

Själv var jag bombsäker på att Raonic skulle vinna. Kanadensaren var rysligt stabil mot Joachim ”Pim-Pim” Johansson i går, medan Paire mest flamsat (men vunnit) i sina matcher mot Santiago Giraldo och Pablo Carreno-Busta.

Inte överdrivet bra servande från Raonic om man bara ser till siffrorna, men inte heller så dåligt att han ska förlora i raka set. Välförtjänt seger för Paire, som måste slagit på fokus, med andra ord.

Och så blev ju det här en helt bortkastad vistelse för Raonic, i och med att Richard Gasquet avancerat till semifinal i Kremlin Cup i Moskva och därmed ökar sitt avstånd på säsongsrankningen.

Enkel resa för fransmannen i Ryssland. Lär bli minst final för honom där, såvida han inte blir blåst av banan av en formstark Ivo Karlovic i morgon. Karlovic trivs i sådana turneringar, framför allt inomhus.

* * *

Grigor Dimitrov slog Kenny De Schepper väldigt kontrollerat: 6-4, 6-2. Inga konstigheter. Kan bli en sevärd semifinal mellan Dimitrov och Paire.

* * *

Snacka om att Jonas Björkman lyfter Robert Lindstedt här i Stockholm Open. Var i mitt tycke den klart bättre av de båda i öppningsmatchen i dubbeln mot Andreas Siljeström och Isak Arvidsson.

Likaså i kväll, mot Gulbis och Dmitrij Tursunov.

Gulbis/Tursunov vann visserligen första set ganska enkelt men blev sedan utskåpade i andra.

I supertiebreak gick Björkman/Lindstedt fram till 6-1 – men tappade sedan fyra raka poäng och brände två matchbollar vid 9-6.

Närmare än 9-8 kom dock aldrig Gulbis och Tursunov. Lindstedt stängde matchen med ett distinkt servess. Det var nog ganska skönt för honom att få göra det, med tanke på att pensionerade Björkman var så pass mycket bättre än sin aktiva kollega i den här matchen.

Måste ju sägas också att Tursunov var fullständigt bedrövlig i andra set och supertiebreak. Servade som en kratta och missade i princip allt han slog på. Inte ett dugg orättvist att peka ut honom som syndabock.

Det var allt för i dag. I morgon är det dags för semifinalen.

Mer om dem lite senare.

Joachim ”Pim-Pim” Johanssons fyrverkeri är över för den här gången, och krutet från hans (och Milos Raonics) muskedunder har knappt hunnit lägga sig förrän det är dags igen.

Det här är buffén som dukas upp i dag:

Dagens på papperet överlägset bästa match – och veckans hittills mest emotsedda, näst efter den mellan Pim-Pim och Raonic i går – spelas alltså redan klockan 12.00. Jerzy Janowicz mot Ernests Gulbis. Två av de stora favoriterna, vid sidan av storfavoriten Raonic.

Kvällen avslutas i stället med den fullständigt avslagna bataljen mellan Grigor Dimitrov och Kenny De Schepper. Bäst först, sämst sist. Oerhört märklig prioritering.

Faktum är att hela dagen kontinuerligt tappar i styrka. Efter Janowicz-Gulbis går Fernando Verdasco upp mot David Ferrer. Med tanke på hur (relativt) övertygande Verdasco presterat hittills och hur minst sagt svajig Ferrer var mot Jack Sock i går, så kan ju det bli ett riktigt intressant möte.

Raonic mot Benoit Paire känns inte jättehett. Paire har i nuläget inte den mentala kapaciteten (eller grundläggande inställningen) att orka hålla fokus uppe under en hela match mot Raonic, vilket krävs för att slå en servekanon av hans kaliber.

Och så Dimitrov-De Schepper alltså, som känns helt iskall.

Men vad tror vi om matcherna då?

Janowicz-Gulbis tokjämn enligt oddsen. Janowicz står i 1,90 och Gulbis i 1,80. Lite överraskande odds, kan tyckas. Janowicz fullkomligt mosade ju Guillermo Garcia-Lopez i sin öppningsmatch, men så har ju spanjoren inte heller kapaciteten att hota polacken på hardcourt inomhus (och hade skadekänningar).

Janowicz serve bra, men satt inte precis där den ska. Finns mer att hämta där, och det tror jag är direkt nödvändigt mot Gulbis. Han måste höja sig ett snäpp och dänga in fler förstaservar, Janowicz.

Gulbis å sin sida har verkligen imponerat i sina matcher mot Jeremy Chardy och Igor Sijsling. Framför allt spelglädjen och viljan att faktiskt jobba hårt för att vinna (vilket han främst visade mot Chardy) övertygar. Jag var ju inne på det inför turneringen, att bara det faktum att han valt att komma hit tyder på att han vill vinna hela kalaset. En motiverad Gulbis är alltid en farlig Gulbis.

Dessutom har han servat väldigt bra. Inte bara det att han smaskat in en del servar i uppåt 235 km/h, han är ganska överlägsen i sina servegame överlag (i alla fall när han får in förstaserve). Har hittills slagit in i snitt 66,5 procent förstaservar och vunnit 80 procent av poängen (88 av 110).

Kommer behöva serva minst lika bra, till och med lite bättre, mot Janowicz i dag.

Spelmässigt är det här på papperet en jämn matchup som kan avgöras med väldigt små marginaler. De har redan mötts två gånger och har 1-1 i inbördes statistik. Första mötet skedde redan 2010 (Davis Cup-match mellan Lettland och Polen på carpet) och är därför inte särskilt relevant.

Förra året möttes de i andrarundan i Wimbledon, med Janowicz som vinnare i fem set (2-6, 6-4, 3-6, 7-6, 9-7). Dock är ju gräs Gulbis tveklöst sämsta underlag.

Onödigt att påpeka hur viktig roll serven kommer spela i den här matchen. Gulbis måste också satsa på att jaga Janowicz i sidled. Polackens kontringsslag under press ute i hörnen är en av få uppenbara svagheter i hans spel.

Gulbis måste också spela aggressivt i sitt försvarsspel. Det funkar liksom inte att simma tre meter bakom baslinjen, för då utnyttjar Janowicz bara den öppna ytan med att lägga sin fruktade stoppbollar.

Janowicz å sin sida kan vara lite mer avvaktande i sitt försvarsspel och försöka stressa Gulbis till misstag med tät defensiv.

Min enda oro inför den här matchen är att den spelas så tidigt. Hur hanterar Gulbis det? Kommer han att vara helt vaken när han kliver ut på banan?

Är han det så förtjänar den här matchen epitetet toppmatch. Men är Gulbis minsta lilla okoncentrerad och trög i fotarbetet kan det bli kross – och därmed ett ovärdigt utfall av en på förhand så spännande matchup.

Vem som vinner till slut?

Jättesvårt att säga. Jag har på förhand tippat Gulbis i final och står fast vid det, men inte utan att tvivla. Känns som att det är svag fördel Janowicz inför den här matchen.

* * *

Ferrer mot Verdasco. 9-7 i inbördes möten. Fem raka segrar för Ferrer och har bara tappat ett set på de matcherna (i Rom i år).

Men det var ju när Ferrer var i bra form och Verdasco precis börjat hitta tillbaka till sig själv efter en djup svacka.

När Verdasco har engagerat sig till hundra procent i sina matcher har han varit överlägsen både Ivan Dodig och Jarkko Nieminen. Ferrer är visserligen en helt annan femma, men som världstrean såg ut mot Sock i går… Den enda han övertygade oss om i den matchen är att han inte tagit sig ur formsvackan än.

Ger därför Verdasco väldigt goda chanser att skrälla här. Det hela hänger egentligen på om han orkar gå hela vägen även om Ferrer börjar hitta säkerheten, som efter första set i går. Tålamod har ju aldrig varit Verdascos starka sida, men i och med Ferrers nämnda formsvacka kan det mycket väl räcka med att bara mata grundslag från baslinjen och spela med små marginaler.

* * *

Raonic-Paire känns som en ickematch. Paire har mest ägnat sig åt att spexa och vunnit sina matcher enkelt eftersom motståndet varit på alldeles för låg nivå (Santiago Giraldo i förstarundan och Pablo Carreno-Busta i andra).

Här bör det bli respass för Paire. Raonic var oerhört stabil mot Pim-Pim i går. Det ska således oerhört mycket till för att han ska låta det här rinna honom ur händerna.

* * *

Dimitrov-De Schepper. Nej, här har fyrverkerierna redan avverkats och kvar är några fuktiga kinapuffar.

De Schepper måste ha spelat sanslöst mycket bättre mot Kevin Anderson än mot Markus Eriksson i öppningsmatchen. Men räcker det för att slå Dimitov?

Nej, jag tror inte det. Dimitrov såg faktiskt riktigt bra ut mot Jan-Lennard Struff i går. Han kommer troligen inte att stressa De Schepper i sina returgame, inte så länge fransmannen servar så bra som vi vet att han kan göra, men i spelet är han fullständigt överlägsen.

Snacka om drömlottning för Dimitrov, förresten. Marius Copil-Struff-De Schepper är ju inte den tuffaste vägen mot en ATP-semifinal i år, om man säger så.

Gulbis-Verdasco och Raonic-Dimitrov i semifinalerna, alltså. Inte fy skam ändå.

Alla sagor har ett slut.

För Joachim ”Pim-Pim” Johansson blev världselvan Milos Raonic en obarmhärtig bromskloss.

Han stretade emot bra, men Raonic var på tok för stabil för att bjuda på de enkla poäng som Pim-Pim hade behövt.

6-2, 7-6(3) känns som fullt rättvisa siffror. Tycker faktiskt att det var starkt av svensken att hänga kvar i andra set och pressa fram ett tiebreak. Sju breakbollar hade han emot sig i det setet, fyra av dem i ett och samma game. Raonic var betydligt säkrare i spelet, och så fort han pressade Pim-Pim lite i sidled slog svensken bort sig.

Dessutom hade Pim-Pim inte en suck i kanadensarens servegame. Fyra vunna poäng mot förstaserve och fyra mot andraserve var visserligen dubbelt så bra som i första set (då Raonic vann 12 av 12 poäng bakom sin förstaserve) men han var aldrig i närheten av att kunna hota.

Samtidigt tycker jag att Raonic spelade väldigt smart i sina returgame. Han blåste bara på när det öppnades luckor och spelade överlag välavvägt. Satsade oftare på vinklar och bra längd än ren power, vilket gav utdelning. Pim-Pim var extremt otrygg i sitt grundspel när han inte fick lägen att trycka till och ta kommandot över duellen.

I tiebreaket visade världselvan verkligen var skåpet skulle stå. Fick med sig ett minibreak direkt och spelade lugnt och tryggt i egen serve.

Ja, sett till matchbilden – som var lika väntad som matchens utgång – går det inte att säga annat än att 7-6(3) i andra set faktiskt är ganska smickrande för Pim-Pim. Hade mycket väl kunnat bli 6-3 (eller ännu värre: 6-1) i stället.

Så pass bra är Raonic när han är i god form nu för tiden. Särskilt inomhus. Han har verkligen utvecklats enormt bara det här året, vilket jag finner ytterst glädjande. Den som följt honom i år visste att det skulle krävas oerhört mycket mer av Pim-Pim än han hade förmågan att prestera i dag.

Så nej, det var inte ”små marginaler” som avgjorde den här matchen. Att Pim-Pim inte hade en enda breakboll och själv blev breakad två gånger på elva försökt trots att han faktiskt slog in fler förstaservar än mot Alejandro Falla i förstarundan (54 procent mot Falla, 66 procent mot Raonic – och då låg han ändå nere på katastrofala 44 procent i början av andra set) talar sitt tydliga språk.

Att Pim-Pim bjudit på fantastisk tennis under sina totalt fem speldagar (vilade i går) råder det ingen som helst tvekan om, och han går verkligen ut med flaggan i topp.

Vad hans tillfälliga comeback betyder för svensk tennis kan vi utvärdera senare, men just nu kan vi nöja oss med att säga att Stockholm Open 2013 inte blivit i närheten av samma publikfest och underhållande tillställning utan honom.

* * *

Det är knappt att man kan tro det, men det var faktiskt mer publik under matchen mellan David Ferrer och Jack Sock än under Pim-Pims drabbning mot Raonic.

Ferrer som det knappt pratats någonting alls om inför och under den här turneringen, trots att han är nybliven världstrea.

Att det varit ganska tyst kring honom beror så klart på hans dåliga form, och att han inte är i närheten av lika slagkraftig på hardcourt som på grus, men sak samma.

Matchen var en oerhört märklig tillställning. Sock hade ruggigt dålig bollträff men bärgade ändå första set tack vare två servegenombrott. Redan efter tre-fyra game hade jag tappat räkningen på hur många oprovocerade misstag Ferrer svarat för.

Det blir verkligen extra tydligt hur extremt dålig form han är i när man är på plats och ser honom spela. Bollträffen i dag var okej, bättre än Socks, men misstagen stod som spön i backen. Det kändes som att han jagade dödande slag på bollar som knappt ens Ernests Gulbis skulle attackera. Mycket mer aggressiv gameplan från Ferrer än man är van vid.

Kanske är det ett medvetet taktiskt drag. Kanske tycker han att han behöver spela mer offensivt och med mindre marginaler för att kunna hävda sig på hardcourt.

I så fall borde han tänka om. För det funkar uppenbarligen inte.

När spanjoren i stället valde att dra ner tempot och spela mer på säkerhet, som han normalt gör, kom i stället misstagen från Sock. Det ska sägas att amerikanen gjorde några riktigt fina poäng med briljanta forehands och fin känsla framme vid nät, men överlag gjorde han inte en bra match.

Skrev inför matchen att jag inte var särskilt imponerad av insatsen mot Bernard Tomic, och den känslan hängde kvar i dag. Det här var Ferrers match att förlora.

Det gjorde han inte förstås. Nej, han gnetade sig in i matchen, justerade sin taktik och nötte ner Sock. I tredje set vek amerikanen ner sig totalt och setsiffrorna blev till slut 4-6, 6-3, 6-1. Inte på något vis en övertygande seger för Ferrer, men likväl en seger. Kan bli en intressant kvartsfinal mot Fernando Verdasco, med andra ord.

* * *

Gulbis var fokuserad nästan hela matchen mot Igor Sijsling. Tappade visserligen break i andra set, men vann tiebreaket behärskat: 6-3, 7-6(3).

Det blir därmed något av en drömfinal i morgon, mellan Gulbis och Jerzy Janowicz. En match som spelas redan 12.00, av någon fullständigt obegriplig anledning. En av veckans tveklöst mest intressanta matchups läggs alltså som första match.

Vilken som spelas sist? Grigor Dimitrov mot Kenny De Schepper. Jisses…

Dimitrov slog för övrigt Jan-Lennard Struff enkelt (6-1, 6-3) och De Schepper skrällde mot Kevin Anderson (7-6, 4-6, 6-3). Såg inte matchen mellan De Schepper och Anderson, men enligt uppgift spelade faktiskt inte Anderson direkt dåligt. Vilket känns helt sanslöst. För inte ska väl Anderson förlora en ATP 250-match mot en spelare som Kenny De Schepper? Nej, det kändes som en given seger på förhand. Måste ha varit små marginaler som avgjorde i den matchen.

Ja, och så slog ju Verdasco Jarkko Nieminen i tre set: 6-2, 3-6, 6-3. Kändes rätt väntat. Såg bara delar av den matchen och det gick väl inte direkt undan, man man väl säga.

* * *

Alla dagens resultat:

Dagens huvudnummer är utan tvekan åttondelsfinalen mellan Joachim ”Pim-Pim” Johansson och Milos Raonic.

Förra generationens servekanon mot dagens. Det här känns verkligen som höjdpunkten på hela veckan. Det enda som kan toppa den här matchen vore en final mellan Pim-Pim och Jerzy Janowicz, eller David Ferrer. (För egen del skulle även en final mellan Janowicz och Raonic smälla lite lite högre, om ni ursäktar ordvitsen.)

I övrigt då?

Vi tar en titt:

Om det inte vore för Pim-Pim hade det här faktiskt kunnat vara en ganska avslagen tillställning. Inte på något vis tråkig. Men lite avslagen.

Jag menar, tänk om Raonic fått möta Alejandro Falla i stället? Sanslöst sömnigt.

Ernests Gulbis mot Igor Sijsling är en ickematch på papperet, men man vet aldrig med Gulbis. Visserligen visade lettländaren positiva tendenser mot Jeremy Chardy. Inte så mycket spelmässigt som att han faktiskt ville vinna den matchen, faktiskt. Det är inte alltid han vill det, 25-åringen.

Sijsling är en duktig ATP-spelare med ett spel som i grunden lämpar sig för snabba underlag och han har hyfsade resultat inomhus, men det är ju på gräs han kommer till sin rätt. På hardcourt är han i regel kanonmat för en spelare av Gulbis kaliber. Förutsatt att Gulbis vill vinna, som sagt.

* * *

Jarkko Nieminen mot Fernando Verdasco kan bli kul. Nieminen körde faktiskt över Verdasco fullständigt i Indian Wells i våras (6-1, 6-0), men det var ju mitt i spanjorens avgrundsdjupa formsvacka.

Med tanke på hur Verdasco blåste slitvargen Dodig av banan när han bestämde sig för att gasa på i går så borde Nieminen få det hett om öronen.

* * *

Vad finns det att säga om Grigor Dimitrov mot Jan-Lennard Struff? Inte mycket mer än att Dimitrov ska vinna den matchen. Trots att han inte var särskilt bra mot Marius Copil i förstarundan. Han ska kunna spela på den nivån och ändå bärga en förhållandevis enkel seger.

* * *

David Ferrer mot Bernard Tomic hade kunnat bli en riktigt intressant historia, om Tomic valt att faktiskt försöka spela tennis (han hade garanterat slagit Jack Sock om han gjort det). Nu kommer vi i stället att få sen en Jack Sock som förtvivlat försöker slå igenom Ferrers försvarsmur, utan att riktigt lyckas.

Det ska sägas att Ferrer är i gräslig form. Det öppnar ju lite för Sock, naturligtvis. Men tillräckligt? Nej, jag tycker inte det. Amerikanen imponerade inte direkt mot Tomic – vilket så klart har att göra med att Tomic inte kämpade över huvud taget, men så fort australiern faktiskt valde att halvkämpa lite så var det han som styrde spelet.

Om Sock hamnar i passagerarsätet mot Ferrer är han rökt. Stor risk att det blir så, om Ferrer håller nere sina oprovocerade misstag. Spanjoren är dessutom en alldeles för bra returtagare för att Sock ska kunna få så hög utdelning i egen serve som han behöver.

Nej, det krävs helt enkelt att Ferrer gör ännu en plattmatch för att han ska missa kvartsfinalen.

* * *

Och så sist men absolut inte minst, alltså: Pim-Pim mot Raonic.

Till att börja med: Jäklar vad det kommer att smälla. Det kommer liksom att dåna i hela hallen i kväll.

Raonic har den klart hårdaste serven av de båda, det går inte att sticka under stol med. Av Pim-Pim har vi hittills bara fått se toppen av isberget.

Jag menar, visst var det imponerande när han smällde in ett ess i andraserve i 219 km/h, men han peakade någonstans runt 220. Det får ju anses ganska hårt.

Well. Raonic kan utan problem smaska in förstaservar i uppåt 240. Det är också ganska hårt. Ganska så jättehårt.

Det råder Pim-Pim-feber i Stockholm, med all rätt, men den gör oss också lite berusade och hemmablinda. Att han är en servekanon går inte att argumentera emot, för det har han varit hela sin karriär. Men publiken var liksom tokimponerad så fort han drog in en serve i över 200 km/h.

När sedan Copil dundrade in en i 235 i sin match mot Dimitrov, som spelades direkt efter den mellan Pim-Pim och Falla, fick han inte mer än en halvhjärtad applåd. Det var dessutom inte hans enda serve som noterade 230 km/h.

Men jag tror som sagt att vi bara fått se toppen av isberget. Att Pim-Pim sparat sitt allra mest bländande fyrverkeri till den här matchen, mot Raonic. För han kommer verkligen behöva ladda varenda vapen i bössan med skarp ammunition.

Det brukar rent allmänt snackas mycket om Raonics usla grundspel, och det är inte konstigt – just grundspelet är kanadensarens största svaghet. Han är helt enkelt som mest sårbar när det blir spel om bollen.

Men att han är helt ofarlig när han inte själv servar är en sanning med modifikation. För något år sedan var han visserligen extremt passiv i sitt försvarsspel, hade svårt att sätta press och spelade med väldigt små marginaler i både attack- och kontringsspel.

Nu, sedan han anlitade Ivan Ljubicic som tränare, har han dock förbättrat sitt försvarsspel avsevärt. Han har en mer sansad shot selection och är generellt mycket mer balanserad i sin defensiv (förutom i returtagandet, där är det fortfarande fullt ös medvetslös som gäller).

Det ska också sägas att Pim-Pims spel passar Raonic ganska bra. Det är flackt, det är hårt – och inte särskilt varierat. Jämför med Tomás Berdych, som visserligen inte har en lika tung serve som Pim-Pim, men som även han spelar väldigt flackt och offensivt. Honom slog Raonic i raka set i finalen i Thailand för några veckor sedan.

Att oddset på Pim-Pim sjunkit från dryga 4,20-4,40 till 3,50 är dock inte särskilt konstigt. Han har trots allt imponerat, även om motståndet hittills inte varit mycket att hänga i julgranen. Med tanke på att Raonic är en svag returtagare finns det stor chans för tiebreak, och där kan vad som helst hända (Raonic förlorar i snitt vartannat tiebreak han spelar).

Men att han skulle ha stor chans att vinna… Nej, så tycker inte jag att det känns. Inte så länge Raonic känner sig fräsch och fysiskt fit. Det som talar för Pim-Pim är i så fall att Raonic kan vara sliten och lite ur gängorna mentalt på grund av sitt tuffa schema de senaste veckorna.

Sen är det så klart inte busenkelt att slå någon som stöttas helhjärtat av snart sagt varenda kotte på läktarna.

Vad som talar för Raonic är hans jakt på slutspelsplats. Han behöver poängen och valde att tacka ja till wild card, vilket tyder på att han är i tillräckligt bra form för att han ska anse sig själv ha goda chanser att vinna hela turneringen. Det är därför inte troligt att han gör en plattmatch.

Och om Raonic inte underpresterar, då måste han hållas som favorit i denna matchup.

Pim-Pim må vara ett fysiskt fenomen och i enastående bra form med tanke på att det var flera år sedan han spelade tennis på den här nivån.

Men att han ska slå en världselva och servekanon av den kalibern utan att denne är lite ur form… Nej, jag säger inte att det på något vis är omöjligt för Pim-Pim att vinna, men jag tycker faktiskt att Raonic ska vinna det här om han inte låter sig knäckas av publiken.

Nu ni.

Snart dags för en av årets tennishöjdpunkter.

Ja, för det måste man ju ändå säga att det är. Inomhustennis på hemmaplan med några av världens bästa spelare i startfältet (och ett gäng andra väldigt intressanta namn).

Givetvis alltid speciellt med turneringar på svensk mark, särskilt som det bara finns två på ATP-nivå.

Under helgen har det spelats kval i Kungliga Tennishallen i Stockholm. Huvudturneringens lottning offentliggjordes i går (kvalfinalerna spelas dock i morgon).

Låt oss ta en titt:

* * *

En riktig drömlottning för andraseedade Milos Raonic, som alltså fick turneringens sista wild card i elfte timmen. Förmodligen också därför han är klar favorit att vinna hela kalaset (runt 3,00 gånger pengarna – världstrean David Ferrer ger ungefär 4,50).

Nu vet vi i och för sig inte var i lottningen kvalspelarna hamnar. I värsta fall kan Raonic tvingas möta comebackande Joachim ”Pim-Pim” Johansson (om svensken tar sig förbi sista hindred Damir Dzumhur i kvalet) redan i sin öppningsmatch. Det skulle onekligen bli en högintressant match med högt underhållningsvärde, men knappast den motståndare Raonic vill ha redan i andra omgången.

Bortsett från det har han en ganska enkel resa framför sig. Med största sannolikhet Benoit Paire i kvarten. Kan inte tänka mig att Santiago Giraldo slår honom i förstarundan, och varken Jürgen Zopp eller Pablo Carreno-Busta har kapacitet att slå fransmannen. I alla fall inte på papperet. Nej, de matcherna ska han bara vinna, Paire. Annars är det flopp.

Paire inomhus är inte speciellt skräckinjagande för Raonic. Inte om kanadensaren servar som han gjort i Asien under de senaste tre veckorna. Given semi för världselvan.

Där möter han sannolikt Kevin Anderson. Det blir lite tuffare, men inomhus är Raonic den klart bättre spelaren av de två.

För övrigt: Om inte Grigor Dimitrov får en svår kvalspelare i sin öppningsmatch (typ Julian Reister, Marius Copil eller Pim-Pim) så har han riktigt goda chanser att ta sig till kvartsfinal.

Övre halvan av lottningen är ett riktigt getingbo. Ferrer möter antingen Bernard Tomic eller Jack Sock i sin öppningsmatch. Troligen Tomic. Oavsett vem det blir så är det en tuff öppning för spanjoren, som befinner sig i en rätt rejäl formsvacka. Inomhushardcourt är dessutom världstreans klart sämsta underlag.

Intressant förstarunda mellan Fernando Verdasco och Ivan Dodig. Verdasco har ju generellt högre kapacitet, men Dodig är skicklig på snabba underlag och är dessutom mitt i en formtopp.

Tredjeseedade Jerzy Janowicz möter Guillermo Garcia-Lopez eller en kvalspelare i sin öppningsmatch. Precis som med Raonic vore det ju onekligen intressant om Pim-Pim tog sig till den andrarundan. Oavsett, rätt tuff lottning för Janowicz. Möter troligen Ernests Gulbis i kvartsfinalen.

Det är ju verkligen en match man vill se. Att Gulbis valt att komma hit efter sexköpsskandalen 2009 – då han svor på att aldrig någonsin sätta sin fot på svensk mark igen – tolkar jag som att han ger sig själv goda chanser att vinna hela spektaklet.

Och ger Gulbis sig själv chanser att vinna, ja då får man anta att han är motiverad. Alla vet vi vad en motiverad Gulbis kan ställa till med. Drygt 8,00 gånger pengarna ger han som slutsegrare. Janowicz: 10,00.

Intressanta odds där. Beror givetvis på att Janowicz haft skadeproblem sedan US Open, annars är han (tillsammans med Raonic) på papperet den klart bästa inomhusspelaren i startfältet.

Vill gärna se Janowicz i finalen på söndag, men är benägen att hålla Gulbis som huvudkandidat till den finalplatsen. Om han nu kan hålla sig i skinnet och fokusera på tennisen, förstås.

Ferrers prövning kommer som sagt redan i öppningsmatchen. Klarar han det är han given semifinalist, och väl där kan man inte räkna ut honom.

Har vi några skrällvarningar då? Ptja, Igor Sijslings formtopp är visserligen över för länge sedan, men han har kapacitet att överraska på de här snabbare underlagen. Paire är väldigt oberäknelig och kanske bestämmer sig för att spela sin livs tennis just den här veckan. Bernard Tomic? Hm. Kanske. Inte troligt, men inte heller omöjligt.

Och så Pim-Pim, förstås. Jag menar, killen har inte spelat på två och ett halvt år men sluggar sig ändå enkelt förbi två inte helt oävna lirare. Nu låter det som att han redan är klar för huvudturneringen, vilket han ju inte är. Men det känns inte som att Dzumhur ska kunna stoppa honom.

Vem som vinner hela kalaset?

Då säger jag nog Raonic eller Gulbis, med Janowicz som främsta utmanare.

Semifinalerna: Raonic slår Anderson, Gulbis slår Ferrer.
FINALEN: Raonic slår Gulbis.

Så Roger Federer nobbar alltså Stockholm Open.

Ingen överraskning, direkt – men jisses så fel jag och Andreas Käck hade i senaste avsnittet av tennispodden.

Den som får turneringens sista wild card i stället för schweizaren är ju nämligen 22-årige världselvan Milos Raonic.

Vi resonerade helt enkelt i vår Stockholm Open-special att kanadensaren borde vara sliten efter tre raka turneringar (Bangkok, Tokyo, Shanghai) och inte vill riskera att trötta ut sig fullständigt inför Paris Masters.

Det är han dock bevisligen beredd att göra, i jakt på en slutspelsplats. Faktum är att han även är anmäld till 500-turneringen Swiss Indoors i Basel veckan efter Stockholm. Spelar han där och sedan Paris Masters kommer han alltså att ha tillryggalagt sex raka tävlingsveckor inför World Tour Finals i London.

Det är ganska mastigt.

Hur som helst en mycket mycket bra bokning. Helt rätt att ge sista wild card till just Raonic. Dels för att han, sin ringa ålder till trots, är ett hyfsat etablerat namn, dels för att han som bekant är involverad i en stekhet streckstrid.

Spelade ju Stockholm Open 2011, då han gick hela vägen till semifinal (förlust mot Gaël Monfils). Kan mycket väl vinna titeln i år.

* * *

Och så släpptes lottningen till kvalet tidigare i kväll. Joachim ”Pim-Pim” Johansson gör mycket riktigt comeback. Var ju inte helt spikat när nyheten damp ner för ett par dagar sedan, men nu finns det alltså svart på vitt:

Möter Erik Chvojka i första omgången. En 450-rankad (därmed oseedad i kvalet) Future-spelare som även hållit till en del på Challenger-nivå (i år har det dock bara blivit sex matcher, 2-4 i matchfacit). Är i ganska dålig form, så det får anses vara en bra lottning för Johansson.

Har åkt på två torskar i raka set mot Sverigeettan Markus Eriksson (i Danderyd och Jönköping) och blev fullkomligt överkörd av 17-årige svenska framtidshoppet Elias Ymer (6-1, 6-3) i Falun.

Men det blir tuffare för svenske veteranen redan i en eventuell andrarunda. Där väntar nämligen troligtvis 147-rankade (och fjärdeseedade) Matthias Bachinger, en rutinerad Challenger-spelare som har en del ATP-turneringar under bältet (slog ut Andreas Seppi på sin väg mot åttondelsfinal i Rotterdam i början av året, till exempel).

Ska bli intressant att se vad Pim-Pim kan åstadkomma. Är han bara i tillräckligt bra form så borde han kunna serva sig hela vägen in i huvudturneringen. Råder liksom ingen tvekan om att han är den kvalspelare med överlägset högst kapacitet – om han bara är fit enough.

Kvalet drar hur som helst i gång i morgon. Pim-Pim är tvåa på spelschemat (spelar efter Patrik Rosenholms match mot Dennis Bloemke, som startar 10.00), så lär kliva ut på banan runt lunch.

http://www.youtube.com/watch?v=6qxDSo-ynBs

Okej.

Det börjar bli tjatigt nu.

Men det går inte att inleda det här blogginlägget i någon annan ände än Roger Federers.

Strax efter lunch svensk tid bokförde nämligen schweizaren ännu en flopp – förlust i åttondelsfinalen mot Gaël Monfils i Shanghai Masters.

Det värsta är att det inte ens kom som någon överraskning. Skrev själv här i bloggen i går att 3,00-3,40 gånger pengarna som Monfils stod i införd matchen kändes lite för högt, och att jag inte alls var så säker på att han skulle överleva åttondelsfinalen.

Det gjorde han inte heller.

6-4, 6-7(5), 6-3 blev matchsiffrorna – och de är betydligt mer smickrande för Federer än för Monfils.

Fransmannen kopplade greppet direkt i första set och fick med sig ett break omgående. Federer var aldrig riktigt nära att ta tillbaka det där breaket (vann blott sju poäng i Monfils serve) och hade förtvivlat svårt att få fart på fotarbetet.

När han inte heller hittade sin borttappade bollträff kändes det i hela kroppen att det här skulle bli en sådan där dag som vi vid det här laget hunnit vänja oss vid.

Men man får aldrig räkna ut Monfils förmåga att sätta käppar i hjulet för sig själv.

Efter en övertygande inledning på andra set hade han 4-3 och 40-30 i egen serve. Irriteras över ett domslut. Slår dubbelfel. Blir bruten.

Setet går till tiebreak, där Monfils får med sig ett minibreak efter att Federer missbedömt en inside out-forehand framme vid nät (försökte lura Monfils genom att slå den cross court, men eftersom fransmannen inte rört sig i sidled stod han i perfekt läge för den bollen och kunde döda poängen med en winner).

5-4 och två egna servar. Han bränner båda med en horribel forehandmiss och ytterligare ett oprovocerat misstag. Federer vinner setet.

Trots att Monfils genom hela tredje set ser ut som att han är redo att klappa ihop när som helst av utmattning har han hela tiden ett spelmässigt övertag på Federer, får återigen med sig ett tidigt break och har till och med chans att gå fram till 5-1, men stänger så småningom matchen efter 6-3.

Han gjorde en hel del taktiska idiotbeslut, Monfils. Som när han valde att inte utmana en förstaserve från Federer, som var lååångt utanför, vid breakboll. I stället skällde han ut domaren efter noter när han väl förlorat poängen – och dessutom igen flera game senare…

Han är verkligen en karaktär, den där Monfils. Spexare i första hand, spelare i andra. Eller tredje. Så känns det i alla fall ibland.

Hur som helst ännu en oroväckande insats från Federer. Än mer oroväckande var hans presskonferens efter matchen. Där saknades irritationen efter förlusten mot Kei Nishikori i Madrid (som ju tyder på engagemang, motivation och revanschlust) och ödmjukheten under den tunga sommaren (som tyder på att han identifierat problemen och försöker lösa dem).

I stället fann han sig bara i situationen. Menade att det var en match som kunnat ”sluta hur som helst”.

Nej, Roger. Det var inte en sådan match som du försöker beskriva. En match mellan två jämna spelare, där små marginaler avgjorde. Den här matchen kunde Monfils bara förlora för egen maskin, genom att sätta för tjocka käppar i sitt hjul – för spelmässigt var han överlägsen från nedsläpp.

Han sa också att han inte känner att han ska behöva förklara varenda liten förlust. Det tycker nog hans fans och typ hela världens tennisälskare, som inte alls är vana vid att se Federer förlora mot spelare på den här nivån.

Inget ont om Monfils, han är i grunden en oerhört bra spelare som kan utmana alla de bästa i världen när han har en bra dag.

Men de kommer inte ofta nu för tiden. Inte efter de många skadorna som förstörde hela hans 2012. Sedan dess är Monfils helt enkelt inte samma spelare längre, vilket hans rankning (42) vittnar om.

Och han är inte heller i överdrivet bra form. Snarare helt okej – och hans fysiska fitness lämnar mycket kvar att önska.

Det bör därför rimligtvis vara anmärkningsvärt att Federer förlorar mot Monfils i en Masters-åttondel, men är inte längre det. Inte ens för Federer själv, som tycks ta det hela med väldigt mycket ro.

Säger för övrigt återigen att han skiter i rankningen. Han har börjat upprepa det där som lite av ett mantra.

Jag börjar faktiskt bli osäker på om han är så taggad på att ta sig till slutspelet i London. Eller om han ens skulle bry sig om han inte kvalificerade sig dit – för första gången på tolv år.

Tycker att det här sammanfattar Federers situation ganska bra:

Close friend of Federer simplifies it: "He doesn't want to stop playing. But he doesn't want to be just another guy out there."

— Jon Wertheim (@jon_wertheim) October 10, 2013

Nej, det känns som att det kanske börjar bli dags för Roger Federer att dra i nödbromsen. Skippa Stockholm Open (om han ens överväger att tacka ja till ett wild card), stå över Basel. Kanske till och med strunta i Paris Masters, om han inte gör några träningsmässiga framsteg till dess.

Stanna upp och fundera på om 2013 inte redan är ett förlorat slag – och satsa krutet på 2014 i stället. Precis som min poddpartner Andreas Käck sa i avsnitt 6 av Sportbladets Tennispodcast häromveckan.

För så här kan det ju inte fortsätta.

* * *

Florian Mayers skräll kom lite i skymundan i och med Monfils spektakel. 50-rankade tysken slog hur som helst David Ferrer i raka set: 6-4, 6-3. Gjorde en riktigt bra match, men Ferrer var verkligen under isen. Kom helt fel in i matchen och hittade inget spel alls att bygga vidare på.

Hade liksom ingen säkerhet alls, vilket ju normalt är hans signum, och slog så småningom i nät så fort duellerna blev lite längre. Han är verkligen i bedrövlig form nu, Ferrer. Tråkigt nu när det vankas Stockholm Open.

* * *

Stanislas Wawrinka utmanövrerade Milos Raonic: 7-6(2), 6-4. Väldigt jämn match på papperet, men ingen skräll. Raonic är förmodligen lite sliten efter många veckors spel och Wawrinka är nog jäkligt sugen på att säkra en biljett till slutspelet.

* * *

Novak Djokovic körde över Fabio Fognini: 6-3, 6-3. Inga konstigheter. Rutinseger för världstvåan.

* * *

Carlos Berlocq lyckades faktiskt sätta lite press på Rafael Nadal. En aning oväntat. Blev ändå seger i raka set för spanjoren: 6-1, 7-6(5),

* * *

Nicolás Almagro vann ”hatmatchen” mot Tomás Berdych: 6-7(6), 6-3, 7-6(4). Inte helt oväntat ändå. Var på förhand en av de mest intressanta matcherna under dagen, och Berdych är nog inte helt återhämtad efter skadan han ådrog sig i Peking förra veckan.

Tappar lite mark efter den förlusten, men hans slutspelsplats är knappast hotad. Har nästan 1,000 poäng ner till nian Richard Gasquet på säsongsrankningen.

* * *

Alla dagens resultat:

Så blev det alltså officiellt.

Andy Murray missar ATP-slutspelet World Tour Finals i London i början av november.

Detta på grund av den operation, till följd av de ryggproblem han dragits med en tid, som genomfördes för några veckor sedan.

Misstänker att Murray närt något litet hopp om att trots allt kunna delta i slutspelet och därför väntat med att ge besked, men insett (eller övertalats om) att det smartaste är att att fokusera på full återhämtning inför 2014 i stället för att riskera en backlash.

Detta innebär, vilket jag redan varit inne på otaliga gånger, att kampen kring ”slutspelsstrecket” tätnar. I skrivande stund är det främst fem spelare som slåss om de tre sista platserna: Roger Federer, Stanislas Wawrinka, Richard Gasquet, Jo-Wilfried Tsonga och Milos Raonic.

Så här ser poängställning ut just nu (alltså på säsongsrankningen, som även kallas ”Race to London”):

Det skiljer alltså bara 400 poäng mellan sjuan Federer och elvan Tsonga. Om Raonic tar sig till kvartsfinal kommer det bara att skilja 100 poäng mellan honom och Gasquet, som just nu sitter på den sista gyllene biljetten.

Wawrinka har å sin sida chans att gå om Federer, om han tar sig till kvartsfinal medan landsmannen förlorar mot Gaël Monfils i åttondelen.

Hur som helst oerhört spännande race i år. Det mest intressanta på många år, skulle jag vilja påstå.

http://www.youtube.com/watch?v=H2Tw3r3ldFo

Det har ju redan blivit en del skrällar i Shanghai Masters.

Till att börja med åkte världstian Richard Gasquet ut med huvudet före redan i första omgången – mot Vasek Pospisil.

Ni vet, kanadensaren som från ingenstans gjorde en makalös turnering på hemmaplan (Canada Masters) där han gick hela vägen till semifinal och nu återfinns på plats 43 på världsrankningen – och som inför Shanghai Masters hade blott en seger mot en topp 10-spelare (Tomás Berdych i Montréal).

Han.

6-3, 6-4 blev segersiffrorna. Gasquet utskåpad, alltså. En ganska oläglig chockförlust för fransmannen, som ju jagar en slutspelsplats.

Även Benoit Paire fixade en liten skräll i första omgången, när han slog ut landsmannen Gilles Simon i raka set: 6-4, 6-3. Och Andreas Seppi besegrade Lleyton Hewitt (6-4, 6-2), fast det kom ärligt talat inte som någon större överraskning. Inte heller att Marcel Granollers spöade extremt formsvage Janko Tipsarevic (6-4, 6-4).

I andra omgången var ordningen dock helt återställd:

• Rafael Nadal körde över Alexandr Dolgopolov: 6-3, 6-2.

• Novak Djokovic fullkomligt mosade Granollers: 6-2, 6-0.

• Roger Federer såg rostig ut inledningsvis och hade break emot sig i första set, men fick i gång maskineriet och avfärdade Seppi i raka set: 6-4, 6-3.

I övrigt följde Kei Nishikori upp sin promenadseger över Grigor Dimitrov i första omgången med en tresetsvinst mot Jürgen Melzer i 2R (6-4, 3-6, 6-1), Jo-Wilfried Tsonga detroniserade Pablo Andújar (6-3, 6-2), Milos Raonic vann ”hatmötet” mot Fernando Verdasco (7-6, 3-6, 6-3), Stanislas Wawrinka besegrade efter vissa bekymmer Kevin Anderson (6-4, 3-6, 7-6) och Juan Martín del Potro tog sig förbi Philipp Kohlschreiber trots feber (3-6, 6-3, 7-6).

Och så åkte John Isner på ännu en knockout utanför USA. Den här gången mot Carlos Berlocq (6-4, 7-6). Turneringens största skräll hittills, näst efter Pospisils. Nog för att Isner är snudd på oduglig när han inte spelar på hemmaplan, men att i som mammutservare förlora mot Berlocq på hardcourt… Nej, det är bara för dåligt.

Nadal får nu alltså möta Berlocq i stället för Isner i åttondelen. Inte så skräckinjagande.

Kohlschreiber slog förresten 22 servess mot del Potro – två fler än Raonic mot Verdasco, på lika många game. Lite sjukt.

* * *

Morgondagens klart hetaste möte är hur som helst det mellan Federer och Gaël Monfils. Inte jättelänge sedan Monfils slog Federer i semifinalen i Paris Masters (2010, förlorade finalen mot Robin Söderling) och med tanke på Federers tveksamma form kan det bli en oerhört intressant match.

Monfils står i 3,00-3,40 gånger pengarna, vilket känns lite högt. Personligen är jag inte alls så säker på att schweizaren överlever åttondelen i Shanghai.

* * *

Morgondagens näst hetaste möte är antingen Raonic-Wawrinka eller Tsonga-Nishikori. Jämnt skägg där, tycker jag. Raonic-Wawrinka känns vidöppen (schweizaren står i 1,80, kanadensaren i 1,90 – vilket säger en del om hur jämn den här matchupen är) och Nishikori har visat begynnande form, samtidigt som det fortfarande finns lite frågetecken kring Tsonga.

Tsonga favorit där, men inte en speciellt solklar sådan.

Berdych mot Nicolás Almagro känns också ganska intressant. Om inte annat så för att de utformat någon sorts lågintensiv rivalitet (ännu ett ”hatmöte”, med andra ord) efter incidenten i Australiska öppna 2012 i klippet här nedanför.

Ni minns väl också Berdychs trashtalk inför Davis Cup-finalen mellan Tjeckien och Spanien förra året?

Klar fördel Berdych vad gäller själva matchupen. 9-3 i inbördes möten, 5-1 på hardcourt. Men som sagt, kan bli en intressant match.

* * *

Alla dagens resultat:

Tennisens Asienturné rullar vidare.

Tokyo och Peking avklarade – då bär det av till Shanghai och årets näst sista Masters-turnering.

Vi tar en titt:

* * *

ÖVRE HALVAN:

Novak Djokovic förstaseedad för sista gången i år. 2012 var han förstaseedad i 10 av 17 turneringar (andraseedad från London-OS till World Tour Finals, då han återerövrat tronen från Roger Federer) och i år kommer han att ha varit förstaseedad i totalt 14.

24 av 31 turneringar som top dog har han tillryggalagt sedan januari 2012, alltså. Inte illa.

Apropå Roger Federer så hamnar han i Djokovics kvartsfinalsektion. Maximal otur för schweizaren, med andra ord. Mycket som står på spel under hösten och varenda poäng är livsviktig i jakten på slutspelsplats. Federer är i skrivande stund sjua på säsongsrankningen, med både Stanislas Wawrinka och Richard Gasquet hack i häl (dessutom Jo-Wilfried Tsonga och Milos Raonic tätt bakom).

Andreas Seppi eller Lleyton Hewitt ska Federer ta i öppningsrundan, men sedan väntar med stor sannolikhet en formtoppad Gasquet. Därefter med ännu större sannolikhet Djokovic. Riktigt tuff lottning för Federer, med andra ord. För Noles del får just Federer ses som första potentiella hotet.

Det blev ju ett riktigt magplask för Tsonga i Tokyo, men det var inte helt oväntat. Han har trots allt precis kommit tillbaka efter ett nästan tre månader långt skadeuppehåll. Tror han kommer prestera bättre i Shanghai och med tanke på lottningen måste han hållas som favorit till semifinalplatsen.

Många formsvaga (David Ferrer, Grigor Dimitrov, Kei Nishikori) och ofarliga spelare i hans kvartsfinalsektion. Kan i och för sig möta Gilles Simon i kvarten, och det är aldrig helt lätt. Blev som bekant förlust i raka set i finalen i Metz för ett par veckor sedan.

Lukas Rosol är inte helt ofarlig för Ferrer i öppningsmatchen, men har ändå en tillräckligt bra lottning för att kunna ta sig till kvarten. Kan bli ett intressant möte mellan honom och Simon i en eventuell åttondel. 4-1 till Ferrer i inbördes möten. Samtliga av spanjorens segrar har dock kommit på grus – och Simons enda på hardcourt.

Matchen mellan Nishikori och Dimitrov för övrigt den klart mest intressanta förstarundan. Synd att de båda är i så pass dålig form, men tycker ändå att det är en väldigt sevärd match. Nishikori klar favorit där.

Tror hur som helst på Djokovic och Tsonga här.

De går vidare till semifinal: Djokovic, Tsonga.
Skrällvarning: Gasquet, Simon.
Bubblare: Federer, Ferrer.

* * *

UNDRE HALVAN:

Nye världsettan Rafael Nadal har hamnat mitt i en sluggerfest. Förutom mammutservarna Milos Raonic och John Isner finns de offensiva kraftpaketen Stanislas Wawrinka och Kevin Anderson i hans kvartsfinalsektion. Dessutom Juan Martín del Potro och Tomás Berdych på samma halva.

Isner var helt ur gängorna mot Berdych i Peking och ska inte utgöra något hot alls mot Nadal. Anderson har ju en rätt god chans att ta sig till kvartsfinal, men nej, tycker Wawrinka ska oskadliggöra honom redan i andrarundan.

Raonic i kalasform. Om han inte är sliten kan han absolut fälla Wawrinka. Men utgöra ett hot mot Nadal? Nja. Kanske. Om Nadal är sliten eller omotiverad, och Raonic gör en felfri match.

Nadal kan förresten stöta på Alexandr Dolgopolov redan i sin öppningsmatch. Dolgopolov var ordentligt på hugget i Tokyo och verkar äntligen ha vänt skutan på rätt köl. Kan eventuellt ge spanjoren lite skrämselhicka.

del Potro har på papperet en ganska lätt väg till kvartsfinal. Går via Philipp Kohlschreiber och troligen Sam Querrey. Var rätt så het i Peking och kan mycket väl miniskrälla mot Tommy Haas i förstarundan. Annars utgör inte heller Kohlschreiber/Haas något direkt oöverstigligt hinder.

I kvarten då? Lite oklart hur Berdychs fysiska status ser ut. Tvingades ju bryta semifinalen mot Nadal i Peking efter bara sex spelade game. Här har ju Nicolás Almagro en riktig kanonchans att kliva fram och roffa åt sig en värdefull kvartsfinalplats. Eller någon underdog, typ Feliciano Lopez eller Bernard Tomic.

Tror faktiskt inte helt och fullt på Berdych här. Osäker på att han hinner bli tillräckligt fit.

Och del Potro? Enkel väg till kvarten som sagt, men kommer han att leverera där? Han har ju en ryslig och väldigt osmickrande förmåga att följa upp succéer med fiaskon. Så har det sett ut nästan hela säsongen: Vinner Rotterdam, floppar i Marseille. Går till final i Indian Wells, torskar öppningsmatchen i Miami. Triumferar i Washington, åker ut i åttondelen i Montréal. Semi i Cincinnati, andrarunda i US Open.

Hoppas verkligen att han bryter den trenden i Shanghai. Med tanke på den här lottningen ska han bara ta sig till semifinal, tycker jag.

Helst efter kvartsfinalseger över Berdych. Deras matcher blir ju lite monotona eftersom de är väldigt lika i sitt spel (kretsar kring hård serve och hög offensiv press med blytunga grundslag), men jag har alltid gillat den här matchupen. Typ den offensiva motsvarigheten till den defensiva show Djokovic och Andy Murray bjuder på i sina möten.

Hur som helst.

Efter Peking är jag väldigt osäker på var vi har Nadal också. Såg inte bra ut mot Fabio Fognini i kvarten, var inte direkt stekhet mot Berdych i semin och åkte på storstryk mot Djokovic i finalen. Undrar om inte dippen är på väg att komma nu. Inte det minsta konstigt i så fall – en sådan där makalös formtopp kan inte hålla i sig hur länge som helst, och nu när han redan tagit över tronen som världsetta finns det inte mycket mer att spela för under återstoden av året (annat än fler titlar i skrytskåpet).

Jag tror att vi kan bjudas på en del skrällar i den här turneringen. Raonic och Wawrinka har goda chanser att chocka Nadal. Almagro har visat gryende form och kan sätta käppar i del Potros och Berdychs hjul.

Blir en del skrällvarningar här alltså, men sett till lottningen borde det bli en semifinaldrabbning mellan del Potro och Nadal. Eftersom jag som sagt är ganska osäker på Nadal i nuläget tror jag att del Potro kan slå till med sin andra Masters-final i år (förlorade mot Nadal i Indian Wells).

De går till semifinal: Nadal, del Potro.
Skrällvarning: Wawrinka, Raonic, Almagro.
Bubblare: Berdych, Dolgopolov.

Semifinalerna: Djokovic slår Tsonga, del Potro slår Nadal.

FINALEN: Djokovic slår del Potro.