Han slog Andy Murray i kvartsfinalen och pressade David Ferrer till två tiebreaks i semifinalen förra året.

Men mot Rafael Nadal i årets upplaga av Barcelona Open var Milos Raonic minst ett nummer för liten.

Framtidslöftet öppnade visserligen starkt, höll sitt servegame enkelt och bröt sedan Nadal blankt direkt. 2-0 och 8-2 efter matchens tio första spelade poäng.

Men det visade sig bara vara en lite trög start från sjufaldige mästaren. Raonic lyckades inte fullborda sitt break och hamnade sedan själv i underläge med ett break efter ett svagt servegame vid ställning 4-3 till Nadal.

Efter att spanjoren bärgat första set i egen serve rann det iväg fullständigt. Nadal ångade på som vanligt medan Raonic ramlade ihop som ett korthus.

Eller så här: Det handlade egentligen inte så mycket om att Raonic var dålig, utan snarare att Nadal var helt orubblig.

Det blev hur som helst utklassningssiffror till slut: 6-4, 6-0.

Det intressanta med detta resultat är att det på förhand faktiskt kändes som att Raonic skulle kunna störa Nadal. Anledningen till att det inte blev så mer än på papperet är enkel: Raonic fick minimal utdelning i egen serve.

Delvis beroende på det regntunga underlaget (hela matchdagen sköts upp drygt sex timmar på grund av regn) som tog udden av den höga studs och fart som Raonic genererar med sin serve, men också för att Nadal returnerade bättre än under någon annan match den här veckan.

Faktum är att just returtagandet varit en av Nadals stora svagheter i Barcelona (serven har sett bättre ut än i Monte Carlo), men mot Raonic funkade den delen av spelet snudd på perfekt. Han fick både längd och fart på sina returer, vilket pressade tillbaka 22-åringen.

Dessutom gjorde han dessutom medvetet korta blockar, som tvingade fram Raonic på nät – varpå Nadal kunde bärga poängen med en patenterad passering. Och vid sidan av detta spelade han också betydligt mer offensivt överlag än i Monte Carlo. Klev fram, satsade mer på winners, smög upp på nät och spelade volley i egen serve, försökte döda duellerna snabbt och returnerade ofta väldigt aggressivt.

Raonic returnerade stundtals riktigt bra han också, men det störde honom ordentligt att inte få så hög utdelning i egen serve som han är van vid. Dessutom orkade han inte hålla emot i de längre duellerna.

13-rankade kanadensaren har helt enkelt fortfarande för stora brister i sitt spel för att på allvar kunna hota de största kolosserna. Det hänger för mycket på hans serve, och när hela ens spel bygger på en enda beståndsdel blir själva fundamentet instabilt, som ni förstår.

Han har visserligen bättre fysik än mammutkusinen John Isner, men inte i närheten av tillräckligt bra för att hota de defensivt skickliga toppspelarna.

Nåväl.

I sin åttonde Barcelona-final i karriären (sju titlar hittills) möter Nadal landsmannen Nicolás Almagro, som körde över Philipp Kohlschreiber i sin semifinal: 6-2, 6-1.

Vilket innebär att vi bjuds på den tredje raka (och totalt elfte) helspanska finalen i Barcelona och den blott andra på sex år utan David Ferrer på ena sidan nätet.

* * *

Lukas Rosol fortsätter sin framfart i Bukarest. Han har visserligen sett grymt stark ut under veckan och jag tippade som bekant på förhand att han skulle vinna, men riktigt så här lätt trodde jag inte att han skulle få i semifinalen.

Eller vad sägs om 6-2, 6-3 mot trefaldiga mästaren Gilles Simon?

Rosol var verkligen den klart bättre spelaren genom hela matchen. Precis som mot Viktor Troicki i kvartsfinalen matade han blytunga grundslag och drev hela matchen framåt.

Ett så offensivt och snudd på huvudlöst aggressivt spel renderar så klart en hel del missar, men när taktiken utförs med sådan dödlig precision spelar inte det överdrivet stor roll – så länge fler poäng bärgas än förloras. I dag blev det totalt 70 poäng, mot Simons 51. Nästan 20 poäng mer alltså. Det, mina vänner, är ren och skär utklassning (Nadal hade 59-40 mot Raonic).

Simon bjuder å sin sida sällan på egna misstag men blev så pass tillbakapressad att han faktiskt missade en hel del för honom enkla kontringar och transportslag.

Rosol var nära att krampa några gånger med ett break upp i andra set, men höll serve två gånger efter underläge 15-40.

När han skulle serva för matchen vid ställning 5-3 gjorde sig nervositeten påmind. Han räddade först två breakbollar men fann sig sedan gång på gång tappa till ny breakboll mot sig vid 40-40. Tappade räkningen men tror att det blev fem räddade breakbollar innan han slutligen stängde matchen.

Rosol är därmed klar för sin första ATP-final i karriären – knappt ett år efter den stora skrällen i Wimbledon, då han slog ut Rafael Nadal redan i andra omgången.

Rosol har sedan den där skrällen klättrat stadigt på rankningen, från plats 100 till 48 (som bäst 46 i början av april, bästa placeringen i karriären).

Riktigt kul att han återigen visar prov på den höga maxkapacitet han besitter. Matchen mot Nadal kändes verkligen som en once in a lifetime, som att han spelade under någon sorts trans och skulle få oerhört svårt att hitta det spelet igen.

Det har han förvisso också haft, men i Bukarest har 27-åringen enligt min mening för första gången visat att han kan spela så över tid och inte bara i enstaka matcher. Han har visserligen stora luckor i sitt försvarsspel och är väldigt sårbar framför allt i sidled, men offensiven är av världsklass när allt klaffar.

Blir oerhört intressant att se vad han kan åstadkomma i finalen mot Guillermo Garcia-Lopez, som slog Florian Mayer i en tresetare: 6-4, 4-6, 6-3. Som jag förutspådde blev det en öppen match med Garcia-Lopez som segrare.

* * *

I Stuttgart pressades Maria Sjarapova för tredje matchen i rad till tre set – och för tredje gången i rad kämpade hon hem segern: 6-3, 2-6, 7-5 mot Angelique Kerber.

Världssexan har börjat hitta formen igen och lyckades i sina bästa stunder flytta runt på Sjarapova, vilket hon gjorde med snävt vinklade slag och variation.

Sjarapovas defensiva brister märks så oerhört tydligt så fort hon backar tillbaka och inte spelar så aggressivt som hon så att säga ska eller bör göra. Det var just därför hon förlorade andra set, för att hon slappnade av och slutade kliva på. Bjöd helt enkelt in Kerber i matchen.

I tredje set visade hon prov på mental styrka när hon först vände 0-2-underläge och sedan tappade 5-3 till 5-5. Där hade nog många vikt ner sig, men Sjarapova höll huvudet kallt och vann matchens två sista game blankt.

44 oprovocerade misstag är kanske inte så smickrande för världstvåan, men så slog hon också 42 winners (att jämföra med Kerbers 23-25).

Segern var Sjarapovas 15:e raka på grus och 21:a på 22 matcher (hennes senaste förlust på underlaget kom mot Serena Williams i Madrid förra året). Finalen blir dessutom hennes 49:e på WTA-touren (28-20 i finalfacit).

I finalen möter hon världfemman Li Na, som körde över 104-rankade sensationen Bethanie Mattek-Sands (som under veckan besegrat världssjuan Sara Errani och 47-rankade Sabine Lisicki): 6-4, 6-3.

De båda toppseedade spelarna till final, alltså. Kan bli en riktigt intressant match. Sjarapova leder med 8-5 i inbördes möten (2-1 på grus), men i Australiska öppna blev det totalkross för kinesiskan: 6-2, 6-2.

Li Na har dessutom inte tappat set än, medan Sjarapova alltså pressats till avgörande set i alla sina tre matcher.

Mer om samtliga finaler i morgon!

Vi börjar i Barcelona, där spelet avbröts i går på grund av regn.

Matchen mellan Philipp Kohlschreiber och Martin Klizan avslutades i dag på förmiddagen, med tysken som knapp vinnare: 1-6, 7-6(2), 7-6(5). Kohlschreiber tog sig sedan till semifinal via walkover från Thomaz Bellucci, som slog Dimitrij Tursunov i går (4-6, 6-1, 6-3).

Benoit Paire krånglade sedan till sig ett set mot Rafael Nadal men spelade sedan av resten av matchen på ett provocerande lojt men för honom inte ett dugg ovanligt sätt: 7-6(2), 6-2.

Nadal hade sedan inga som helst planer på att stanna på banan längre än nödvändigt och tappade bara tre game i sin andra match för dagen, mot Albert Ramos (som slog Kei Nishikori: 6-4, 7-6). Nadal fullkomligt detroniserade landsmannen Ramos med 6-3, 6-0.

I kvartsfinalen möter han Milos Raonic, som inledde sin matchdag med att besegra Ernests Gulbis i raka set (6-2, 7-6) och fortsatte sedan med att nöta ner Tommy Robredo (som skrällde mot Tomás Berdych: 3-6, 7-6, 6-3) i en tresetsrysare: 6-7(5), 6-3, 7-6(2).

Den enda som slapp spela dubbla matcher (bortsett från Kohlschreiber) var Nicolás Almagro, som slog Juan Mónaco förhållandevis enkelt: 6-3, 7-5.

Och då var vi alltså framme vid morgondagens semifinaler. Låt oss ta en titt:

* * *

√ RAFAEL NADAL (5) – MILOS RAONIC (13)

Raonic lyckas alltså försvara sin semifinalplats från förra året, vilket är mycket glädjande. Kanadensaren har svajat till och från under säsongsinledningen men nu äntligen börjat hitta både form och stabilitet.

Förra året blev det förlust i två tiebreaks mot David Ferrer för Raonic. I år är motståndet ännu tuffare. Nadal har nämligen svarat för en makalös comeback och tagit tre titlar på fem finaler sedan februari (segrar i Sao Paolo, Acapulco och Indian Wells, förluster i Vina del Mar och Monte Carlo).

Med tanke på detta är det så klart inte jättemycket som talar för Raonic.

Men det finns vissa saker:

• Nadal har historiskt haft vissa problem med mammutservare och pressades till fem set i förstarundan mot John Isner i Franska öppna 2011. Raonic har visserligen inte tagit set mot Nadal på två inbördes möten, men den senaste matchen var å andra sidan i Tokyo 2011.

• Nadal hade stora bekymmer med sin serve i Monte Carlo, vilket hämmade honom rejält. Av det jag sett hittills är den fortfarande inte hundra, och då har till och med en normalt svag returtagare som Raonic chansen att sätta press.

• Att mata snäva servar mot Nadals backhand och sedan avsluta med rak forehand vid servar i deuce court (så kallad ”serve +1”-taktik) är en gammal strategi som fortfarande ger hög utdelning när den utförs på rätt sätt – vilket inte minst Novak Djokovic bevisade så sent som i Monte Carlo-finalen. Raonic är en avsevärt bättre servare än serben, och har han bara gjort sin hemläxa borde han kunna vinna många gratispoäng med den här taktiken.

• Även i spelet har Nadal en svaghet i sin backhand, och om Raonic avfyrar sina forehandmissiler crosscourt och försöker attackera med rak backhand kan han neutralisera Nadals giftiga inside out-forehand. Visserligen lättare sagt än gjort, särskilt när man har en så pass opålitlig backhand som Raonic, men det är inte omöjligt.

På det hela taget känns 10,00 gånger pengarna på seger för Raonic som ett rättvist odds. Om Raonic har en riktigt bra dag och Nadal en dålig så finns det luckor för 22-åringen att exploatera, men för att mäkta med en skräll krävs att han utför varenda liten detalj perfekt.

Känns inte som att Nadal är särskilt sugen på att plattas till av ett framtidslöfte i en turnering han vunnit sju gånger och i vilken han har 38-1 i matchfacit (hittills enda förlusten kom mot Alex Corretja 2003). Han har dessutom vunnit 42 raka set sedan finalen mot David Ferrer 2008 (som slutade 6-1, 4-6, 6-1). På nio år har han förlorat blott fyra set (78-4 i setfacit). Ganska överlägset, om man säger så.

– – – – – – – – – – –

√ NICOLÁS ALMAGRO (12) – PHILIPP KOHLSCHREIBER (21)

Kohlschreiber är en ganska underskattad grusspelare, men det här är ändå en matchup som passar Almagro väldigt bra. Spanjoren har hittat formen igen efter det tidiga uttåget i Monte Carlo och avfärdade alltså Juan Mónaco i raka set.

Mónaco (sin svajiga form till trots) är en klart bättre grusspelare än Kohlschreiber, och inför hemmafansen borde tysken bli en munsbit för världstolvan.

Nu tror jag i och för sig att Kohlschreiber kommer att bjuda upp till kamp, precis som han brukar göra mot Almagro oavsett underlag (4-3 till spanjoren i inbördes möten, 3-1 på grus), men svårt att inte hålla Almagro som solklar favorit i den här matchen.

* * *

Bukarest har rullat på lite i skymundan, vilket inte är så konstigt med tanke på att Barcelona känns som en Grand Slam i jämförelse.

Nåväl, inte riktigt. Men nästan.

Har sett en del matcher, men ingenting har egentligen varit värt att ägna dyrbar tid åt att skriva om. Sådana matcher som bara läggs på minnet och får fungera som någon sorts framtida referensmaterial.

Därmed inte sagt att det har varit dåliga matcher. Inte alls. Många har varit väldigt trevliga. (Och jag är dessutom av någon outgrundlig anledningen snudd på maniskt förtjust i de här mindre, lite dassiga ATP-turneringarna.)

Det var till exempel oerhört trivsamt att se David Goffin köra över Florian Mayer i andra set i under gårdagen. Att han sedan förlorade matchen kändes inte ett dugg överraskande. Goffin är formmässigt som en levande jojo, inte bara i största allmänhet utan även under pågående match.

När han spelar på topp känns det som att precis allt han slår på ska gå in. Ja, inte bara gå in utan även bokföras som winners. Han har ett grymt spelsinne, snabbt fotarbete och hittar vansinnigt snäva vinklar i sina slag. I det där andra setet såg han helt oslagbar ut.

När dipparna kommer, och det gör de ofta, ser han tvärtom ut som en oerfaren juniorspelare.

Men hans absolut största problem är att han lider av någon sorts perfektionism. Han kan bli rosenrasande över minsta lilla felträff och bashar sig själv mentalt så mycket att han förlorar setet/matchen. Precis som i första set mot Mayer, och delvis i tredje.

Nåväl.

Mayer vann som sagt slutligen matchen (7-6, 1-6, 6-3) och besegrade i dag Victor Hanescu: 6-3, 7-6(3). I semifinalen möter han Guillermo Garcia-Lopez, som skrällde mot formsvaga Janko Tipsarevic: 6-3, 3-6, 6-4. Dock ingen överdrivet oväntad skräll, direkt.

På nedre halvan slog titelförsvararen Gilles Simon 67-rankade Daniel Brands (6-1, 7-5) och Lukas Rosol körde över Viktor Troicki: 6-3, 6-1.

Bra turnering i allmänhet och grym bra match i synnerhet från Rosol. Nu är visserligen Troicki en ganska bra matchup för tjecken eftersom han så att säga lägger det mesta i sin motståndares händer. Troicki har liksom inga farliga vapen och är en riktig tempodödare, vilket kan vara nog så frustrerande för spelare som inte tycker om att vara den som måste sätta fart på bollen.

Det har dock Rosol inga problem alls med, och när han är i så här pass bra form kan han i princip bara stå och smälla in winner efter winner. Enda gången Rosol såg minsta lilla hotad ut var när Troicki lyckades flytta runt honom i sidled, men det är inte så lätt att göra det när man helt saknar tryck i slagen.

Med detta sagt: Låt oss ta en titt på morgondagens semifinaler.

* * *

GILLES SIMON (16) – √ LUKAS ROSOL (48)

Simon är spelmässigt ungefär samma matchup för Rosol som Troicki, med den väsentliga skillnaden att Simon är en långt mycket bättre spelare än Troicki.

Det Simon saknar i ren styrka väger han upp med oerhört snabba fötter, kvicktänkthet och tennisintelligens. Det ser aldrig särskilt sofistikerat ut när Simon spelar, men det är minutiöst och ofta taktiskt fulländat.

Egenskaper som kommer väl till pass mot Rosol, som gärna är den som driver på spelet.

Det här har med andra ord potential att bli en riktigt intressant match, eftersom det är två väldigt olika sorters spelare som möts: Sluggern Rosol mot bollfösaren Simon.

Att Rosol detroniserar Troicki ska inte ses som en tillräckligt stor bedrift för att hålla honom som favorit mot trefaldige mästaren Simon, men nog känns 3,00 gånger pengarna lite i högsta laget.

Om Rosol spelar som mot Troicki i dag (och Andreas Seppi dessförinnan) har han riktigt goda chanser att vinna den här matchen. Ja, med tanke på Simons usla form den senaste tiden (bara marginellt bättre i Bukarest) så tycker jag faktiskt att han är den bättre spelaren inför den här matchupen.

– – – – – – – – – – –

FLORIAN MAYER (57) – √ GUILLERMO GARCIA-LOPEZ (87)

En oerhört sval semifinal. Garcia-Lopez den bättre grusspelaren, men Mayer är väldigt lurig och egentligen mer komplett som spelare. Vann deras hittills enda möte (på grus) i Stuttgart 2010.

Känns som en ganska öppen match och är villig att satsa en slant på Garcia-Lopez, som under veckan bärgat mer imponerande segrar än Mayer.

Ny vecka, nya tävlingar. Än är det måndag, så inte alldeles för sent att gå igenom lottningarna för pågående turneringar.

* * *

BARCELONA OPEN
ATP 500
Barcelona, Spanien
Regerande mästare: Rafael Nadal.

ÖVRE HALVAN

Rafael Nadal alltså ”bara” andraseedad, bakom landsmannen David Ferrer. Känns så klart lite ovant i en turnering som Rafa dominerat nästan lika hårt som Monte Carlo och Franska öppna (sju titlar totalt: 2005-2009, 2011-2012).

Tio år i rad har en spanjor vunnit turneringen. Nadal och Ferrer har mött varandra fyra gånger (2008-2009, 2011-2012). Inte riktigt lika hett startfält i år som förra året, vilket så klart bäddar för en finalrepris dem emellan.

Det finns egentligen ingen spelare som på papperet kan hota Ferrer på vägen mot semifinal. 21-åringen Pablo Carreno-Busta är intressant men rår knappast på Ferrer på grus. Philipp Kohlschreiber förhandsfavorit att nå kvartsfinal, men 22-åringen Andreij Kuznetsov har kapacitet att skrälla redan i andra omgången (tappade endast fyra game mot Igor Sijsling i öppningsmatchen).

Kuznetsov trivs på underlaget men är nyckfull, samtidigt som Kohlschreiber är en stabil men inte bländande grusspelare. Martin Klizan lär få det tufft mot grusräven Albert Montanes. Annars vill jag väldigt gärna se en kvart mellan Klizan och Kohlschreiber (eller allra helst Klizan och Kuznetsov). Skrällvarning på Montanes, dock. Han har en förmåga att höja sig inför hemmafansen i Spanien.

I semifinalen är Juan Mónaco en trolig motståndare, om inte Nicolás Almagro studsar tillbaka efter det tidiga respasset i Monte Carlo (som säkerligen delvis berodde på jetlag efter finalen i Houston). Känns som att en kvart mellan Almagro och Mónaco kan sluta lite hur som helst, med tanke på att båda svajat under säsongsinledningen.

De går till semifinal: David Ferrer, Juan Mónaco.
Skrällvarning: Nicolás Almagro.
Bubblare: Albert Montanes, Andreij Kuznetsov.

* * *

UNDRE HALVAN

Nadal givetvis solklar favorit, konstigt vore det annars efter hans makalösa comeback. Han har alltså hunnit tillryggalägga 23 matcher (21-2 i facit) och bärgat tre titlar på fem finaler sedan början av februari.

Vägen mot semifinal ligger vidöppen för världsfemman. Pablo Andújar eller Benoit Paire utgör inget som helst hot mot honom. Jerzy Janowicz är ofarlig på grus. Kei Nishikori har vunnit blott ett set på fyra möten med spanjoren (i Queens 2008; 9-1 i setfacit totalt) och då har de ändå aldrig mötts på grus (vilket är japanens svagaste underlag).

Sektionen ovanför Nadals är dock lite av ett getingbo. Tomás Berdych förhandsfavorit att nå semifinal, men här finns ett gäng skrällvarningar: Milos Raonic, Ernersts Gulbis, Grigor Dimitrov, Tommy Robredo. Raonic kan mycket väl försvara sin semifinalplats från ifjol (förlust i två tiebreaks mot Ferrer), men Gulbis och Dimitrov är i betydligt bättre form.

Av dessa fyra måste man nog hålla Dimitrov och Gulbis som skrällfavoriter. Dimitrov trivs på grus och tog enorma kliv framåt spelmässigt i Monte Carlo. Gulbis verkar (äntligen) ha funnit glädjen i att spela tennis och har pressat Nadal på grus förr (Rom 2010) och ledde dessutom med 1-0 i set i åttondelsfinalen i Indian Wells.

Robredo har bevisat att han inte ska underskattas, men lottningen ser lite för tuff ut för att han ska ta sig till semi.

Berdych då? Han kan stressas redan i öppningsmatchen mot Nikolaj Davydenko om ryssen är på rätt humör och lär sedan få det ännu tuffare mot Dimitrov/Robredo och Raonic/Gulbis.

Helst av allt ser jag en semi mellan Nadal och Gulbis, faktiskt. I andra hand en mellan Nadal och Raonic, i tredje hand Nadal och Dimitrov. Känns dock väldigt öppet vem det blir som ställs mot favoriten i semifinalen.

De går vidare till semifinal: Rafael Nadal, Ernests Gulbis.
Skrällvarning: Milos Raonic, Grigor Dimitrov.
Bubblare: Tommy Robredo.

Semifinalerna: Nadal slår Gulbis, Ferrer slår Mónaco.
FINALEN: Nadal slår Ferrer.

Ett litet frågetecken på Ferrers form naturligtvis, men jag tror att han hunnit vila upp sig och anländer till Barcelona fullt återställd – och då blir han väldigt svårstoppad.

Förra årets final blev en jämn historia, trots att Nadal vann i raka set (7-6, 7-5). Högst troligt att det blir så igen med tanke på Nadals tuffa spelschema och tunga förlust i Monte Carlo. Kan inte vara jättelätt att ladda om så snabbt efter en sådan kraftmätning, trots att man råkar heta Rafael Nadal.

* * *

BRD NASTASE TIRIAC TROPHY
ATP 250
Bukarest, Rumänien

ÖVRE HALVAN

Tre topp 20-spelare (Janko Tipsarevic, Gilles Simon, Andreas Seppi). Ingen jättehet turnering det här, alltså. Regerande mästaren Simon var förstaseedad förra året, framför då 20-rankade Florian Mayer.

Tipsarevic är fortfarande i totalt usel form men stöter knappt på något motstånd värt namnet förrän i semifinalen. Kan visserligen möta Horacio Zeballos i kvarten, som om han har en bra dag kan ställa till problem. Annars är det spikrak väg mot semi för världstian, där han lär möta Mikhail Juzjnyj.

Florian Mayer har visserligen en kuslig förmåga att leverera i sådana här sammanhang, men med tanke på hans svaga form så borde han inte utgöra ett överdrivet stort hot.

Skrällvarning? David Goffin vann sin öppningsmatch mot Adrian Ungur övertygande: 6-3, 6-1. Det är ju på gruset han är säkrast i sitt spel, och med lite vind i seglen kanske han kan hitta tillbaka till den där formen som tog honom till åttondelsfinal i Franska öppna förra året.

De går till semifinal: Janko Tipsarevic, Mikhail Juzjnyj.
Skrällvarning: David Goffin, Horacio Zeballos.
Bubblare: Florian Mayer.

* * *

UNDRE HALVAN

Gaël Monfils möter lucky losern Filippo Volandri (ersätter Fabio Fognini som dragit sig ur turneringen) och ska med sin lottning utan problem ta sig till kvartsfinal, kan tyckas. Volandri avbröt för övrigt sin kvalfinal mot Flavio Cipolla med påstådd axelskada. Märkligt att han tackar ja till att gå in som lucky loser, men det handlar säkert om att roffa åt sig billiga rankningspoäng.

Simon har det lite tuffare. Han möter troligen formtoppade Jarkko Nieminen redan i sin öppningsmatch, och med tanke på Simons svaga form kan det gå hur som helst (har dessutom 2-2 i inbördes möten, 1-1 på grus).

I sektionen ovanför möts förmodligen Andreas Seppi och Viktor Troicki i kvarten. Troicki körde över Marinko Matosevic i sin öppningsmatch och har en klart överkomlig lottning (Tobias Kamke eller Paul-Henri Mathieu i nästa omgång).

Någonstans vill jag faktiskt tro på att Monfils äntligen lämnar startblocken på allvar och tar sig till en semifinal för andra gången i år (nådde semi i Auckland, förlust mot Ferrer). Han har en tillräckligt bra lottning för det. I semifinalen möter han Seppi – en person han har 3-1 i inbördes möten mot (alla på hardcourt, dock). Med tanke på att Seppi är en stabil grusspelare kan det bli en riktigt intressant match.

De går till semifinal: Andreas Seppi, Gaël Monfils.
Skrällvarning: Jarkko Nieminen.
Bubblare: Viktor Troicki.

Semifinalerna: Monfils slår Seppi, Juzjnyj slår Tipsarevic.
FINALEN: Monfils slår Juzjnyj.

Brasklappar för att Tipsarevic eller Simon plötsligt hittar formen. Simon har trots allt rönt stora framgångar i den här turneringen och Tipsarevic är duktig på att pricka in formen i de här mindre turneringarna. Håller det dock för mer troligt att Simon rycker upp sig, eftersom han lär vara mån om att försvara sina poäng här och på så vis stoppa ett förestående rankningsras.

Roligast vore förstås om Goffin tog sig till final, men det är inte så troligt. Eller en final mellan Horacio Zeballos och Gaël Monfils. Det hade varit skoj.

* * *

PORSCHE TENNIS GRAND PRIX
WTA Premier
Stuttgart, Tyskland

ÖVRE HALVAN

Veckans mest stjärnspäckade turnering. Eller vad sägs om att sju topp 10-spelare finns med i startfältet?

Maria Sjarapova är både titelförsvarare och storfavorit. Hennes lottning är dock betydligt tuffare än andraseedade Li Nas. Sjarapova möter Mona Barthel eller Lucie Safarova i öppningsmatchen och därefter troligen Ana Ivanovic eller Nadia Petrova. Överkomliga hot, men sen väntar Angelique Kerber, Caroline Wozniacki eller Roberta Vinci i semifinalen.

Alla har potential att ställa till det för världstvåan, särskilt Vinci (som möter Jaroslava Sjvedova redan i första omgången – kan bli en härlig batalj).

Ser ändå ingen anledning till att inte tippa Sjarapova i final. Hon har sett tillräckligt solid ut under säsongsinledningen för att inte tvivla.

De går vidare till semifinal: Maria Sjarapova, Roberta Vinci.
Skrällvarning: Angelique Kerber.
Bubblare: Caroline Wozniacki.

* * *

UNDRE HALVAN

Relativt enkel lottning för Li Na som sagt, men här måste man hålla Sara Errani som favorit. Hon är ruggigt stark på grus. Till att börja med känns det som att det ska mycket till för att hon inte ska gå till semifinal.

För Li Nas del kan Petra Kvitová ställa till bekymmer redan i kvartsfinalen (har 2-2 i inbördes möten, 1-1 på grus). Li Na är överlag den starkaste av de båda på grus, men om Kvitová har en bra dag kan hon mycket väl avfärda världsfemman och försvara sin semifinalplats från förra året.

Mycket troligt att det blir semi mellan Errani och Li Na eller Kvitová. Skrällvarning på Samantha Stosur, som pressade Sjarapova ordentligt i fjolårets kvartsfinal (6-7, 7-6, 7-5 till Sjarapova).

De går till semifinal: Sara Errani, Li Na.
Skrällvarning: Samantha Stosur, Petra Kvitová.
Bubblare: Jelena Jankovic.

Semifinalerna: Sjarapova slår Roberta Vinci, Errani slår Na.
FINALEN: Sjarapova slår Errani.

De inledande omgångarna är överstökade, agnarna har (överlag) sållats från vetet.

På herrsidan går vi i dag in i åttondelsfinalerna, den första fasen med lite mer nerv och spänning. På damsidan är vi redan framme vid kvartsfinaler.

Låt oss titta lite närmare på vad denna tisdag har att erbjuda:

* * *

DAVID FERRER (5) – KEI NISHIKORI (15)

2-2 i inbördes möten. Inte illa med tanke på att Nishikori är blott 23 år gammal och dessutom redan fått delar av karriären spolierad på grund av skador. De möttes så sent som i årets Australiska öppna, och den gången blev det total kross från Ferrers sida. Spanjoren tappade bara sju game i den tre set korta matchen.

Enligt egen utsago hämmades Nishikori dock av knäskadan han ådrog sig i Tokyo i höstas, och han såg inte helt hundra ut på banan. De där skadorna kommer och går lite mystiskt, men förlorar japanen även i Miami borde han inte ha någon att skylla på.

Han har i alla fall inte sett särskilt hämmad ut vare sig mot Victor Hanescu eller Xavier Malisse.

Ferrer klev in i turnering med nedåtgående formkurva och har hittills bara behövt besegra Fabio Fognini på sin väg mot åttondel (Dmitry Tursunov lämnad walkover).

Det här är i grunden två likvärdiga spelare. Jag tycker att Nishikori har snäppet mer offensiv spets, men det förutsätter att han vågar kliva på. Låter sig 23-åringen stressas av Ferrers ointagliga försvarsborg tenderar han att bli passiv – vilket spanjoren kommer utnyttja, precis som i Melbourne.

Nishikoris bästa chans är troligen att attackera Ferrers forehandhörn, och även försöka öppna ytor genom att tvinga fram inside out-forehands i backhandhörnet.

I bollandet är de överlag jämställda, och långa malande dueller kan sluta lite hur som helst. Hoppas att Nishikori går för fullt, för jag förväntar mig en kirurgiskt välspelad försvarsfest.

Vem som vinner?

Ferrer. Helt enkelt för att han har det psykologiska övertaget och fick med sig en viktig tvåsetsseger över Fognini efter magplasket i Indian Wells. Jag vill gärna tro att Nishikori spelmässigt snart sprungit ifatt spanjoren, men riktigt där är vi inte än.

* * *

ANDY MURRAY (3) – ANDREAS SEPPI (19)

Det blev alltså mycket riktigt Seppi som tvingas ta sig an Andy Murray. Världstrean vände 3-5-underläge mot Grigor Dimitrov i första set till tvåsetsseger: 7-6(3), 6-3. Det där med percentage tennis är någonting även Dimitrov behöver lära sig. Spelar på tok för överambitiöst.

Trots att Murray verkligen inte sett hundra ut i Miami hittills (vilket han inte heller gjorde i Indian Wells, där det blev kvartsfinal) måste allt annat än seger i raka set för skotten betraktas som en skräll.

* * *

JO-WILFRIED TSONGA (8) – MARIN CILIC (11)

Cilic slog planenligt John Isner i natt (6-3, 7-6). Tsonga körde över Jarkko Nieminen (6-3, 6-3), inte heller det särskilt oväntat trots finländarens formtopp.

Tillsammans med Ferrer-Nishikori dagens mest intressanta drabbning, faktiskt. De har bara mötts två gånger tidigare (1-1 i inbördes) och sist var i Cincinnati 2011. Den gången blev det seger i raka set för Tsonga.

Inte så säker på att det blir så i dag. Cilic har sett stabil ut hittills och han har med sitt tunga grundspel potential att störa Tsonga, som har vissa brister i kontringsspelet och inte är överdrivet förtjust i att bli jagad i sidled.

Dessutom har han inte sett helt bekväm ut under säsongsinledningen – den stenhårda satsningen, med tränarbyte och högtravande snack om att utmana Big Four, till trots.

Skrällvarning utfärdas här alltså, även om jag tror att Tsongas rutin och skapliga form gör honom strået vassare.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (1) – TOMMY HAAS (18)

Haas var grymt bra mot Alexandr Dolgopolov i tredjerundan och gav faktiskt Djokovic bekymmer i Toronto förra året.

Världsettan är dock alldeles för stark för att det ska bli tal om annat än möjligen ett jämnt set här. Okej, om Haas spelar om han stundtals gjorde mot Dolgopolov genom ett helt set kan han pressa fram ett tredje, som i Toronto, men det troliga är att Djokovic tar det här i raka.

* * *

JÜRGEN MELZER (42) – ALBERT RAMOS (61)

Melzer var onekligen den som drog det klart längsta strået efter Juan Martín del Potros tidiga uttåg. Tobias Kamke bjöd upp till kamp i tredje omgången men föll i tre set.

Inte direkt dagens hetaste matchup, om man säger så. Melzer har en osviklig förmåga att göra sig själv till underdog och sedan leverera – snudd på överprestera – utifrån det. Kan vara därför hans sejour inom topp 10 blev så kortvarig.

Ramos är dock en lurig spelare, inte minst eftersom han själv oftast slår i underläge. Var högoddsare både mot Juan Mónaco och James Blake men vann de matcherna i tre set.

Känns hugget som stucket vem av de båda som kniper kvartsfinalbiljetten, men det lutar lite åt Ramos. Helt enkelt för att han redan besegrat betydligt tuffare motståndare, medan Melzer glidit fram på en liten räkmacka.

* * *

RICHARD GASQUET (10) – NICOLÁS ALMAGRO (12)

Almagro leder faktiskt med 3-1 i inbördes möten (två segrar på grus, en på hardcourt). Gasquets hittills enda seger kom på gräset i Wimbledon förra året.

Inför den här matchen känns dock den pånyttfödde Gasquet som den mer kompletta spelaren, Almagro får framför allt lita till sin serve. Kommer att gynna fransmannen om matchen blir lång, så vi har säkert en tresetare med minst ett tiebreak att se fram emot.

Tror det blir svårt för Almagro att stoppa Gasquet, historiken till trots. Han är i riktigt bra form nu, världstian. Almagro i hyfsad form, men han måste höja sig ett par snäpp här för att ha en chans.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6) – SAM QUERREY (20)

Världssexan har alltså darrat på manschetten två matcher i rad, mot betydligt svagare motstånd än vad han ställs inför i dag.

Visserligen grymt starkt av honom att vända de matcherna, särskilt mot Alejandro Falla i går – men det duger så klart inte att underprestera på det viset mot Sam Querrey.

Querrey är inte i överdrivet bra form direkt, men han är tillräckligt stabil för att inte låta lägen som Falla hade i går rinna honom ur händerna.

Milos Raonics walkover (på grund av feber) i tredje omgången ligger dock amerikanen i fatet. På sätt och viss var det ju bonnröta eftersom Raonic med stor sannolikhet vunnit den matchen (fast det kan vi ju bara spekulera i), men samtidigt är det en nackdel att gå miste om matchning när man ställs inför topp 10-spelare.

Min gissning är att den här matchen blir Berdychs turning point. Han har varit i fantastisk form hela året och nu har han tack vare ett par tuffa matcher fått spela in sig i Miami också. Tror på seger i raka set.

* * *

JANKO TIPSAREVIC (9) – GILLES SIMON (13)

Båda klev in i turneringen med sviktande form (i Tipsarevics fall milt uttryckt) men har fått några viktiga segrar under bältet. Simon tack vare busenkel lottning, i och för sig.

Tipsarevic har inte fått mycket att stämma under de senaste veckorna, men borde ha fått en välbehövlig självförtroendeboost efter kämpasegern över Kevin Anderson. Och med den vinsten i bagaget borde inte bollfösaren Simon vara ett speciellt skräckinjagande hinder.

* * *

SERENA WILLIAMS (1) – LI NA (5)

Serena Williams stod för en fullständigt bedrövlig insats mot Dominika Cibulkova i går, men lyckades vända på steken vid ställning 2-6, 0-3. Brände busenkla transportslag och servade som en kratta i ett och ett halvt set, innan hon vaknade till liv.

Det intressanta med den här matchen är att Williams mycket väl kan upprepa den ”bedriften” i dag. Li Na är en notorisk fokusdippare, som låter poäng, game, set och i värsta fall segrar rinna henne som sand ur händerna.

I går ledde hon med 5-1 över Garbine Muguruza i första set. Några mentala kollapser senare var det tiebreak, där Li Na tog ledningen med 6-1. Nya mentala kollapser och efter en jäkla massa om och men kunde världsfemman till slut bärga segern med matchsiffrorna 7-6(6), 6-2.

Helt otänkbart att spela så och vinna över Serena Williams. Tror dessutom att formdippen i går eldade i gång världsettan. Blir förmodligen överkörning och totalt 7-1 i inbördes möten efter dagens kvartsfinal.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA (4) – KIRSTEN FLIPKENS (28)

Flipkens har lite oväntat halkat vidare i Miami. Kanske inte fullt så oväntat när man tänker efter, hon har trots allt visat prov på bra form under säsongsinledningen.

Mot Radwanska borde det dock ta stopp. Världsfyran har visserligen åkt på en del tunga smällar efter den fantastiska sviten i början av året, men en kvartsfinal i en Premier Mandatory förlorar hon inte mot en så pass mycket lägre rankad spelare.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Vädrets makter har inte riktigt varit på tennisälskarnas sida den här veckan. En hel drös matcher har avbrutits och återupptagits nästkommande dag på grund av regn.

Vilket i vissa fall kan vara till hjälp. Som i Juan Martín del Potros fall. Efter att ha förlorat första set mot Tobias Kamke med 6-7(5) öppnades himmelen och syndafloden sköljde ner över Miami. Perfekt för argentinaren, tänkte man. Då får han en chans att samla ihop sig och vända på skutan.

Men icke.

I stället rasade världssjuan ihop som ett korthus och fick med sig blott 18 poäng i andra set. 7-6(5), 6-1 blev slutligen Kamkes chockerande segersiffror – och 26-åringen seglar vidare till tredjerundan i en Masters-turnering för första gången i karriären.

– Jag såg fram emot att spela här, men jag hade en dålig dag och han spelade riktigt bra, förklarar del Potro sitt magplask.

Kul för Kamke naturligtvis, som verkligen gjorde det bästa av situationen. Men sådana här enkla förluster har så klart inte del Potro råd med om han har högre mål än att gå till historien som en i mängden ”One Slam Wonders”. Argentinarens kapacitet är obestridlig, men för att kunna utmana Big Four på allvar måste han också hitta jämnheten och leverera sin bästa tennis över tid.

Jag ser inte riktigt att del Potro är där än, och min känsla av att han ännu inte är del av någon Big Five förstärktes efter det här fiaskot. Det är också därför jag framhäver Tomás Berdych som en mer potentiell världsfemma. Han har för länge sedan bevisat att han har maxkapaciteten som krävs – nu börjar han dessutom hitta stabiliteten. 

* * *

Victoria Azarenka tvingas tyvärr kasta in handduken även i Miami, på grund av vristskadan hon ådrog sig i Indian Wells.

81-rankade 19-åringen Lauren Davis gick därför in i turneringen som lucky loser – och hon gjorde det med besked.

Efter en tät sammandrabbning låg hon under med 3-6 i avgörande sets tiebreak mot 76-rankade 18-åringen Madison Keys, men räddade tre matchbollar och vann matchen med segersiffrorna 6-1, 5-7, 7-6(7).

Segern var Davis första i Key Biscayne, och hon fick veta först en timme före matchstart att hon skulle ersätta Azarenka.

– Jag brydde mig inte om jag vann eller förlorade. Jag var bara så tacksam för att få spela, sa hon efter bragdsegern.

Okej, lite överdrivet kanske med tanke på att Madison Keys inte hunnit bli något stort namn hon heller, men det var en imponerande vinst.

Azarenka lämnade som bekant w/o inför kvartsfinalen mot Caroline Wozniacki i Indian Wells förra veckan på grund av en inflammation i högra vristen. Hon återvände till träning på onsdag och insåg då att skadan förvärrats.

Hon valde att hoppa av även Miami Masters efter att ha försökt träna under fredagen. Världstrean, som har 17-0 i matchfacit hittills i år, lär tvingas vila i flera veckor.

* * *

Världstvåan Maria Sjarapova fullkomligt mosade wild card-spelaren Eugenie Bouchard i sin öppningsmatch: 6-2, 6-0. Sjarapova har förlorat fyra finaler i Miami, mot fyra olika spelare – samtliga i raka set (Kim Clijsters 2005, Svetlana Kuznetsova 2006, Victoria Azarenka 2011 och Agnieszka Radwanska 2012).

Herrarnas världsetta och titelförsvarare Novak Djokovic hade inte heller han några som helst bekymmer i sin öppningsmatch. Stackars Lukas Rosol blev totalt förödmjukad: 6-1, 6-0. Krossen var över på 52 minuter.

* * *

Veteranen James Blake avfärdade 24-rankade Julien Benneteau i raka set: 6-2, 6-3. Lite oväntat, men Blake – som spelar Miami Masters för tolfte gången i karriären – har en förmåga att höja sig inför sin hemmapublik.

– Man vet aldrig hur många fler chanser jag får att spela på såna här arenor. Jag är realistisk. Jag hoppas att jag har mycket kvar i tanken, men jag är 33 år gammal, säger han.

I nästa omgång möter amerikanen Albert Ramos, som skrällslog tolfteseedade Juan Mónaco: 6-2, 4-6, 6-3.

Detta är alltså fjärde turneringen som Mónaco förlorar redan i sin första match, femte totalt i år.

Jag kan inte påstå att jag är överdrivet förvånad. Mónaco är i grunden en grusspecialist, och att han klättrade så högt som till en tiondeplats på rankningen förra året berodde på en makalös urladdning i vissa turneringar och idogt poänghamstrande i största allmänhet.

Det var kul att se honom prestera så bra tennis under ett helt år, men nu har kraschlandningen inletts. Tillbaka till verkligheten. Han tar säkert igen det under grussäsongen och lägger sig någonstans runt topp 20-strecket.

* * *

Tredjeseedade David Ferrer är vidare till tredjerundan efter walkover från kvalspelaren Dmitry Tursunov.

* * *

Andy Murray dundrade förbi framtidslöftet Bernard Tomic i sin öppningsmatch: 6-3, 6-1.

Världstrean och vinnare av 2009 års upplaga av Miami Masters vann 80 procent i sin förstaserve och bröt Tomic två gånger per set i den blott 56 minuter långa matchen.

– Jag vet inte om han var trött eller kämpade med [den höga] luftfuktigheten, men han spelade ganska low percentage tennis. Under rådande omständigheter passade det mig väldigt bra. Jag tror att vi båda spelar med mycket variation och det finns definitivt vissa likheter där. Han träffar förmodligen bollen flackare än jag och kan generera mer kraft, men jag rör mig nog bättre, analyserar Murray matchen.

Murray föll i finalen mot Djokovic förra året och siktar på att vinna sin första Masters-buckla sedan 2011, då han besegrade David Ferrer i Shanghai. Världstrean möter Grigor Dimitrov i nästa runda i en repris av årets final i Brisbane, där Murray vann.

Dimitrov ledde med 6-4, 1-1 när Simone Bolelli tvingades avbryta matchen på grund av en handledsskada.

* * *

David Goffin tycks ha prickat in formtoppen inför Miami. Först slog han Robin Haase i en tajt tresetare (7-6, 3-6, 6-1) och i dag skrällslog han Philipp Kohlschreiber: 7-6(5), 4-6, 6-2.

Visst, Haase går sällan långt i ATP-turneringar och åkte här på sin fjärde raka förlust i förstarundan (totalt sjätte i år) och 21-rankade Kohlschreiber har hamnat i en ordentlig formsvacka efter finalförlusten mot Ferrer i Auckland, men ändå imponerande av Goffin att kravla sig ur grottan och börja få några välbehövliga segrar under bältet.

* * *

Andreas Seppi slog planenligt Aljaz Bedene, om än med vissa bekymmer: 7-5, 5-7, 7-5. Intressant spelare, Bedene. Börjar komma i gång nu. Ska bli intressant att se mer av honom under året.

* * *

Richard Gasquet bättrar på sitt säsongsfacit till 18-4 efter sin seger över kvalspelaren Olivier Rochus: 7-5, 6-2. Blir intressant att se vad fransmannen kan åstadkomma i Miami. I Indian Wells blev det platt fall mot Tomás Berdych i åttondelsfinalen.

* * *

24-rankade Jerzy Janowicz åkte ut med huvudet före: 7-6(5), 3-6, 6-3 mot Thomaz Bellucci. Ser alltså ut att bli Seppi som står för motståndet mot Andy Murray i åttondelsfinalen, alltså.

Och formsvaga John Isner lyckades till slut kämpa ner Ivan Dodig: 4-6, 7-5, 7-6(5). Viktig seger för amerikanen, som redan rasat flera placeringar på världsrankningen efter en bedrövlig säsongsinledning.

* * *

Daniel Gimeno-Traver har precis pressat Tomás Berdych till ett avgörande set i världssexans öppningsmatch. 7-5, 6-7(3) till Gimeno-Traver så här långt. Nu borde så klart Berdych med sin rutin stänga den här matchen, men det kan mycket väl bli en ny skräll i natt.

Samtidigt har Milos Raonic 6-2, 4-2 mot kvalspelaren Guillaume Rufin (som slog Marius Copil i sin öppningsmatch). En ledning som 22-årige kanadensaren inte borde släppa.

* * *

Alla dagens resultat (hittills):

Vi börjar med Stanislas Wawrinka och hans totala oförmåga att besegra toppspelare i de större sammanhangen, trots briljans och stundtals även överlägsenhet.

Jag såg inte själv matchen mellan Wawrinka och hans stora idol och landsman Roger Federer, som han genom alla år alltid haft alldeles för stor respekt för. Rapporterna efter nattens drabbning gör dock gällande att Wawrinka på många sätt svarade för en lika imponerande insats som mot Novak Djokovic i åttondelsfinalen i Australiska öppna – men återigen snubblade på mållinjen.

Har också noterat att den för sin ödmjukhet så hyllade Federer dessutom ägnade sig åt lite osportslighet i tredje set, då han missade en volley framme vid nät efter serve och började jiddra med huvuddomaren för att han inte tilläts utmana domslutet på sin egen förstaserve.

(Bollen var alltså ute men dömdes in. Att Federer inte fick utmana domslutet berodde på att han inte genast efter serven avbröt spelet. Helt korrekt beslut av domaren alltså. För inte inbillar ni er väl att Federer velat utmana om han inte missat sin volley?)

Nåväl.

Efter en del om och men kunde Federer hur som helst vända matchen i tredje set när Wawrinka var ett break upp, och säkrade slutligen en plats i kvartsfinalen: 6-3, 6-7(4), 7-5.

Där möter han sin stora nemesis Rafael Nadal, som lyckades utmanövrera vansinnigt formstarka Ernests Gulbis: 4-6, 6-4, 7-5.

Att de inte mötts före en semifinal i de här sammanhangen sedan 2004 är redan uttjatat, men faktum är att det gått nästan exakt ett år sedan de sist möttes över huvud taget.

Den gången, i Indian Wells, rörde det sig om en semifinal, och Federer vann i raka set (6-3, 6-4).

Så lätt kommer han inte att få det nu.

Federer befinner sig för närvarande i någon sorts svacka och har inte spelat överdrivet bra sedan Australiska öppna i början av året. Efter flopparna i Rotterdam och Dubai trodde jag att Mästarnas Mästare skulle studsa tillbaka här i Indian Wells, men än har formtoppen uteblivit. I stället har kurvan fortsatt att peka svagt nedåt.

På sätt och vis är det kul för den här kvartsfinalen, för annars hade han förmodligen varit totalt överlägsen rent spelmässigt (sällan mentalt, men det är en annan femma). Att Federer nu är i sämre form och Nadal inte hunnit hitta tillbaka till sitt rätta jag jämnar helt enkelt ut oddsen lite.

Att Nadal står i 2,00 gånger pengarna är därför en smula förvånande. Jag känner snarare att det är väldigt nära 50-50 inför den här matchen. Federer är överlag den bättre spelaren av de båda på hardcourt (trots att han bara har 6-5 i inbördes på underlaget), men Nadal har under åren byggt upp ett enormt psykologiskt övertag.

Om inte Federer presterar på topp, vilket han inte gjort på ett tag nu, är det därför rimligt att tro på en ny förlust och 10-19 totalt i inbördes möten mot spanjoren. Nadal lär nämligen kräma ut precis allt han har i de där krånglande knäna för att slå sin gamle rival.

* * *

Ibland blir man inte riktigt klok på Novak Djokovic. Inför matchen mot Sam Querrey kunde man ju tänka sig att han dels omgående ville visa att Paris Masters-incidenten var en engångsföreteelse, och dels få matchen överstökad eftersom den spelades sent på natten lokal tid.

Det började i så fall bra.

Total överlägsenhet och 6-0 efter knappt en halvtimme ute på banan. Querrey hade absolut noll och ingenting att komma med.

I andra set var det som om Djokovic började tänka på något helt annat. Franska öppna, kanske. Han kom fel till bollen, missade busenkla transportslag, bjöd in Querrey i matchen med bedrövligt servande och så vidare.

Så där höll det på hela vägen till tiebreak, där Novak tog ledningen med 5-1. Efter två brända matchbollar bärgade han slutligen segern med setsiffrorna 6-0, 7-6(6) på den svenska morgonkvisten.

Typiskt Djokovic, med andra ord. Både överlägsenheten och den sviktande koncentrationsförmågan.

* * *

Åttondelsfinalen mellan Jo-Wilfried Tsonga och Milos Raonic blev mycket riktigt en serve- och sluggerfest. Och en väldigt jämn sådan.

Tsonga vann 80 procent i sin förstaserve, Raonic 79. Kanadensaren slog tolv ess, mot fransmannens sju. Och världssexan vann med en ynka poäng totalt: 86-85.

Men det var Raonic som började bäst och rättvist bärgade första set med 6-4 efter att ha förvaltat en av sina fem breakbollar.

I andra set följdes de åt hela vägen till 6-5, då Raonic för första gången i matchen hade breakboll mot sig. Han räddade den första men inte den andra. Oväntat tyckte uppenbarligen liveoddssättarna, som gav 4,33 gånger pengarna för Tsonga-seger efter första set.

Tredje set blev nästan identiskt med andra och även här behövde Tsonga bara förvalta en ynka breakboll – som dessutom råkade vara matchboll – för att ta sig vidare till kvartsfinal. Och visst var det lite sorgligt att se Raonic gå tillbaka mot baslinjen efter det där dubbelfelet vid matchboll, som om han utmanade domslutet.

Det gjorde han inte.

Poängtavlan var trasig och Raonic hade inte förstått att han förlorat matchen. Huvuddomaren fick informera 22-åringen om att matchen var över.

Riktigt tråkigt att se Raonic vika ner sig på det sättet, särskilt i egen serve, efter att ha varit så resolut och bestämd i första set. Inte förvånande, (det har trots allt hänt förr), men tråkigt.

Tsonga möter hur som helst Djokovic i kvarten.

* * *

Åttondelen mellan Kevin Anderson och Gilles Simon var gårdagens klart märkligaste. Anderson var snudd på överlägsen i första set, som han vann enkelt med 6-3.

I andra set var matchbilden den totalt omvända. Plötsligt kunde Anderson inte slå en serve. Inte en forehand. Inte en backhand. Knappt ens en slice. Och det tidigare så stabila nätspelet var en total katastrof.

Efter att ha hållit sitt första servegame i setet torskade han sex raka game och praktiskt taget gav Simon kvitteringen. Trots att fransmannen inte höjde sig nämnvärt mellan seten. Anderson var helt enkelt bedrövlig. Det var snudd på pinsamt ibland, som när han följde upp två raka dubbelfel med en makalöst dålig forehandmiss.

Det kändes faktiskt som att han var lite trött efter urladdningen i första set och därför tankade, för att hämta krafter till tredje.

För i det där avgörande setet var han nämligen återigen klart bättre än Simon. Scenförändringen var precis lika plötslig som mellan första och andra.

Märkligt.

Setsiffrorna blev till slut: 6-3, 1-6, 6-4. Anderson ställs nu återigen mot Tomás Berdych, precis som i Australiska öppna (fast den gången i åttondelsfinal). Då blev det stryk i raka set. Behöver inte nödvändigtvis bli så nu, med tanke på hur formstark sydafrikanen är, men det är givetvis en match som Berdych bör vinna.

Ovan nämnde Berdych utklassade världstian Richard Gasquet i första set och säkrade slutligen kvartsfinalplatsen i raka set: 6-1, 7-5.

Lite trist att Gasquet inte hade mycket att sätta emot ens när han höjde sitt spel. Kändes ju som att han äntligen fått ordning på sina prioriteringar efter den urstarka säsongsinledningen, men nu är ojämnheten tillbaka igen. Kanske lite väl tidigt att misstänka att han är på väg att falla tillbaka i gamla mönster, men man slås ändå av tanken.

* * *

Andy Murray slog planenligt Carlos Berlocq, men fick som sagt slita för segern: 7-6(4), 6-4. Juan Martín del Potro fick det betydligt enklare mot veteranen Tommy Haas: 6-1, 6-2.

Blir en riktigt trevlig kvartsfinal mellan världstrean och världssjuan.

Murray leder med 5-1 i inbördes möten. Delpos enda seger hittills kom på gruset i Madrid 2009. Lär dock bli en jämn tillställning.

* * *

Matchen mellan Petra Kvitová och Maria Kirilenko blev mycket riktigt en av gårdagens klart mest sevärda matcher. Ganska lång var den också.

Kvitová var inledningsvis riktigt aggressiv och hade ordning på winners kontra oprovocerade misstag, vilket är direkt livsnödvändigt för att hon ska kunna vinna en match.

Misstagen är ofrånkomliga när man spelar sådan attacktennis som Kvitová, men de måste hållas på ett absolut minimum. Annars letar de sig in i hennes huvud och så börjar hon tvivla på sig själv. Vilket oftast utnyttjas tacksamt av motståndaren.

Så även i går.

Kvitová ledde alltså med 6-4, 4-2 när den mentala kollapsen kom. En kollaps som Kirilenko inte var sen att utnyttja. Detta alltså efter att Kvitová själv jobbat ikapp ett 2-4-underläge i första set och sedan vunnit åtta av tio game.

Vid ställning 4-5, 15-0 i egen serve slår sedan Kvitová fyra raka dubbelfel och bjuder på så vis bort hela setet.

De följdes sedan åt under tredje set, tills Kirilenko förvaltade en breakboll och fick chansen att serva hem matchen. Vilket hon gjorde, efter att först ha hamnat i 0-30-underläge.

Siffrorna efter matchen är inte jättesmickrande för Kvitová. Hon slog visserligen hela 43 winners, men även 48 oprovocerade misstag (mot Kirilenkos 17-19).

Riktigt imponerande av Kirilenko, som alltså följde upp sin skrällseger över Agnieszka Radwanska i tredjerundan på bästa tänkbara sätt.

I semifinalen möter hon Maria Sjarapova, som efter en del besvär avfärdade Sara Errani i raka set: 7-6(6), 6-2.

Vi har en del riktigt heta matcher att se fram emot i dag – åttondelsfinaler på herrsidan, kvartar på damsidan.

Vi tar en titt:

* * *

Gilles Simon-Kevin Anderson
Roger Federer-Stanislas Wawrinka
Rafael Nadal-Ernests Gulbis
Novak Djokovic-Sam Querrey
Jo-Wilfried Tsonga-Milos Raonic
Tomás Berdych-Richard Gasquet
Andy Murray-Carlos Berlocq
Juan Martín del Potro-Tommy Haas

• Första mötet mellan Simon och galet formstarka Kevin Anderson. Och det är frågan om två diametralt olika spelare här. Anderson förlitar sig på hård serve och tungt grundspel, medan Simons främsta vapen är snabbhet och taktiskt spelsinne. Normalt sett skulle Anderson vara helt beroende av att få maximal utdelning i egen serve eftersom Simon utklassar honom totalt i bollandet, men Anderson har faktiskt sett stabil ut även på den punkten i Indian Wells. Simon betydligt mer formsvag, men han har en kuslig förmåga att hamstra poäng och utnyttja sin motståndares svagheter. Det här borde därför bli en jämn tillställning. Går säkert till tre set. Frågan är om Anderson kommer orka rent fysiskt. Han måste nämligen spela på toppen av sin förmåga och förmodligen tvingas ta ganska stora risker, vilket alltid är vanskligt. På papperet är det här en matchup som gynnar tålmodige Simon, så jag håller ändå honom som knapp favorit – trots att oddsen talar för Anderson.

• Federer-Wawrinka är sällan en intressant matchup. Påstår inte att det kommer bli ett sömnpiller, men ytterst lite talar för att Federer inte bärgar sin 13:e seger över landsmannen (12-1 i inbördes inför matchen).

• Kvällens/nattens klart mest intressanta match. Gulbis har hittat tillbaka till sin motivation (har han egentligen någonsin haft en, förresten?) och det har gett resultat. 24-åringen har verkligen talang så det räcker och blir över. Att döma av hans förhandssnack har han dessutom både självförtroende och ambitioner inför mötet med Nadal. Lite av en mardrömsmatch för spanjoren, som förmodligen mycket hellre mött Andreas Seppi. Gulbis har alla offensiva vapen som krävs för att sätta press på Nadal på hardcourt, och har dessutom i Indian Wells (och Delray Beach) även visat sig besitta de defensiva kvaliteter som är så viktiga i dagens tennis. Det lär inte bli någon promenadseger för Nadal det här – om han ens vinner. Inte alls omöjligt att Gulbis ställer till med en praktskräll. Att Nadal dessutom gått miste om viktig matchträning i och med Leonard Mayers walkover ligger också världsfemman i fatet. Jag förväntar mig en rafflande – och känslosam – uppgörelse.

• Nye USA-ettan Querrey kan faktiskt skryta med att han är den ende som besegrat Djokovic i tävlingssammanhang det senaste halvåret. I Paris Masters i höstas var dock världsettan grymt omotiverad, och anklagelserna om att han tankade (förlorade med flit) är kanske inte helt tagna ur luften. Den här gången blir det inte lika roligt för Querrey. Kolossen Djokovic kommer att visa var skåpet ska stå, förmodligen i raka set. Att pressas till tre set mot en formstark Marinko Matosevic är visserligen ingenting att skämmas över, men det duger inte mot Novak. Trots att världsettan inledningsvis uppträdde som att han klivit ur sängen fem minuter före inbollning avfärdade han Grigor Dimitrov enkelt i raka set (7-6, 6-1).

• Här har vi ytterligare en högintressant match. Ja, kanske inte spelmässigt. Det lär bli en hel del servess och dueller som är över på två-tre slag mellan Tsonga och Raonic. Nej, det ska bli intressant att se om Raonic kan bjuda på lika tufft motstånd som i London-OS förra året (då Tsonga vann med 25-23 i skiljeset). Hardcourt passar kanadensaren bättre än gräs, så här finns absolut skrällpotential. 2,33 gånger pengarna på Raonic är klart lockande, särskilt med tanke på att Tsonga pressades till två tiebreak mot comebackande Mardy Fish i tredje omgången. Nu är väl inte Raonic i överdrivet mycket bättre form sett till hans prestationer så här långt under året, men han vet att han kan slå en spelare som Tsonga – om han bara har en bra dag. Vilket han hade mot Marin Cilic i går (3-6, 6-4, 6-3).

• Berdych är inte alls förtjust i att möta den sortens passive aggressive all court-spelare som Gasquet är. Gasquets kombination av snabbhet, varierade slagregister och effektiva kontringsspel tar liksom udden av Berdychs attacktennis. Dessutom är tjecken inte en tillräckligt bra returnerare för att kontinuerligt sätta hög press i Gasquets serve. Det gör honom osäker. Och när Berdych blir osäker, då spelar han vårdslöst. Vill det sig riktigt illa vikar han ner sig fullständigt mentalt, som för några år sedan. Nu har han visserligen visat grym form under säsongsinledningen, så det råder ingen som helst tvekan om att han är favorit inför den här åttondelen – trots att Gasquet har två raka segrar och 4-2 i inbördes möten mot världssexan. Skrällvarning utfärdas, dock. Gasquets förbättrade uthållighet ger honom nämligen ett ganska bra övertag i en sådan här matchup.

• Berlocq tycks ha prickat in någon sorts galen, och oväntad, formtopp. 6-2, 6-2 och inte en enda breakboll mot sig mot Kei Nishikori i går var sanslöst överraskande. Det är därför lite problematiskt att helt avfärda honom inför åttondelen mot Murray, trots att man i normala fall hade gjort det utan att blinka. Världstrean får säkert slita för segern, men skrällpotentialen måste ändå anses liten.

• Tio år skiljer mellan del Potro och Haas. Vilket varit ganska tydligt i deras tre tidigare möten. Samtliga på hardcourt, och del Potro har vunnit alla tre i raka set. Det gör han förmodligen även här. Haas skräll mot Nicolás Almagro var nämligen måhända lite otippad, men inte helt överraskande. Almagro har fortfarande inte lärt sig spela ordentligt på hardcourt och drabbas av mental härdsmälta titt som tätt. Såvida Delpo inte har en riktigt dålig dag på jobbet (som han stundtals hade mot Björn Phau) borde han öka på till 8-0 i set efter den här matchen.

* * *

Petra Kvitová-Maria Kirilenko
Maria Sjarapova-Sara Errani

• Dagens klart mest intressanta match på damsidan. 3-3 i inbördes möten, 2-1 till Kvitová under 2012 (i Australiska öppna tvingades Kirilenko dock avbryta matchen). Vinnaren i samtliga matcher har bara behövt två set för att bärga segern, men det har ändå varit jämna matcher (7-6, 6-3 till Kirilenko i OS, 7-6, 7-5 till Kvitová i New Haven). Kvitová har 3-1 på hardcourt, vilket så klart ger henne ett mentalt övertag inför den här matchen. Kirilenkos enda seger på underlaget kom i Toronto 2009. Det här lär hur som helst bli en tät batalj, som förmodligen avgörs med små marginaler. Såvida inte Kvitová ”överraskar” med en för henne så typisk genomklappning…

• Det skiljer bara fem placeringar mellan Sjarapova och Errani, men spelmässigt är Sjarapova brutalt överlägsen. Särskilt beträffande högstanivå och speciellt på hardcourt. Hon har inte varit fläckfri i Indian Wells men ändå bärgat övertygande segrar. Båda har fått en ganska behaglig resa till åttondeslfinalen och det här är första riktiga kraftmätningen. Borde rimligtvis bli en förhållandevis enkel seger för Sjarapova

* * *

Alla gårdagens resultat:

Några matcher är redan överstökade. Milos Raonic slog Marin Cilic i tre set (3-6, 6-4, 6-3) och Jo-Wilfried Tsonga krånglade sig förbi comebackande Mardy Fish (7-6, 7-6). Han har svårt för Fisken, den gode Tsonga. Förstår inte riktigt varför. Tsonga är ju en i grunden så mycket bättre spelare.

Men nåväl.

På damsidan slog Sara Errani världselvan Marion Bartoli (6-3, 6-2) och Petra Kvitová avfärdade Klara Zakopalova (6-2, 6-3).

Vi går raskt vidare till återstående matcher:

Sam Querrey-Marinko Matosevic
Nicolás Almagro-Tommy Haas
Kei Nishikori-Carlos Berlocq
Novak Djokovic-Grigor Dimitrov
Juan Martín del Potro-Björn Phau

• Querrey leder i skrivande stund med 1-0 i set över Matosevic och Tommy Haas, lite oväntat, med 1-0 i set över Almagro. Känns ändå som att båda har goda chanser att vända sina matcher. Querrey borde så klart vinna, men det är inte helt givet. Om inte Almagro kollapsar fullständigt ska han kunna nöta ner 34-årige Haas.

• Nishikori solklar favorit mot Berlocq, trots att det är svårt att veta var man har japanen. Magisk ena dagen, rasselkungen själv nästa (och oftast då på grund av någon sorts skada). Men Berlocq på hardcourt, det är en match Nishikori bara ska vinna om han inte går sönder fullständigt.

• Dimitrov är alltid rolig att titta på, men han har inte mycket att sätta emot Djokovic. Om Djokovic har en dålig dag och Dimitrov en väldigt bra så kanske det går till tre set, men det tror jag inte att Novak har någon lust med efter matchen mot Fognini. Två raka för världsettan, alltså.

• Delpo har sett stark ut hittills. Phau? Han får nog nöja sig med att ha tagit sig så långt som till tredje omgången i en Master.

* * *

Och på damsidan:

Maria Sjarapova-Lara Arrubarrena-Vecino
Agnieszka Radwanska-Maria Kirilenko
Victoria Azarenka-Urszula Radwanska
Samantha Stosur-Mona Barthel
Angelique Kerber-Garbine Muguruza Blanco

• 5-5 mellan Sjarapova och 87-rankade Arrubarrena just nu. Väldigt otippat. Men den lilla fnurran på tråden borde världstrean rimligtvis reda ut. Hon brukar hitta tillbaka till bollträffen och vända på steken mot svagare motståndare.

• En av kvällens mest intressanta matcher. Radwanska har visserligen 6-2 och fyra raka segrar i inbördes möten, men Kirilenko har närmat sig mer och mer för varje match. 7-5, 4-6, 7-5 i Wimbledon senast och 6-0, 2-6, 7-5 i Indian Wells 2011. Kan mycket väl bli en skräll här, även om Radwanska får betraktas som klar favorit.

• Promenadseger för Azarenka. Var visserligen hyfsat jämn i deras hittills enda möte, i just Indian Wells 2011, men Azarenka är en så mycket bättre spelare nu. Borde handla om strögame för Radwanska.

• Stosur imponerade inte mot Peng i går. Barthel svajade visserligen även hon mot Ana Ivanovic, men här finns tveklöst skrällpotential.

• Kerber verkar ha hittat tillbaka till sig själv på sistone. Glädjande. Muguruza borde därför inte bli några problem.

De har inte mötts i en kvartsfinal (eller tidigare) på nio år.

Men nu kan det alltså vara dags igen.

Vi pratar förstås om rivalerna Roger Federer och Rafael Nadal.

Nadal som pulvriserade landsmannen David Ferrer i finalen i Acapulco förra veckan (6-0, 6-2), Federer som förlorade mot Tomás Berdych i Dubai-semifinalen.

Att Nadal bestämt sig för att ställa upp i Indian Wells Master beror enligt egen utsaga på att knäna känns tillräckligt rehabiliterade för att kunna testas på hardcourt. Sanningen är förmodligen att det har en hel del att göra med det jippo han just nu deltar i, tillsammans med bland andra Juan Martín del Potro och legendaren Pete Sampras, i New York.

Men, det är givetvis glädjande att äntligen se hans namn i startfältet i en större turnering. Nu hoppas vi bara att han faktiskt spelar också. Vilket han sannolikt gör (men jag förvånas inte om han hoppar av under resans gång, som i Miami Masters förra året).

Med det sagt: Låt oss nu i vanlig ordning ta en titt på nämnda startfält (Indian Wells Masters har en draw på 128, by the way):

ÖVRE HALVAN

Novak Djokovic har väl fått en glidarlottning, om man nu vill svänga sig med sådana ord. Ställs inte för något överdrivet stort hot förrän i kvartsfinalen, där Jo-Wilfried Tsonga eller Milos Raonic kan vänta. Tsonga har han sju raka segrar mot (9-5 totalt i inbördes möten) och Raonics form har verkligen inte varit att lita på hittills under året.

Marin Cilic huserar också i Djokovics sektion, men inte heller han har hittat formen ordentligt.

Några skrällvarningar? Nja. Grigor Dimitrov får tack vare lottningens omfång en bye till andrarunda, vilket är trevligt, men längre än till en tredjerunda tar han sig så klart inte. Personligen hoppas jag att Jack Sock besegrar den kvalspelare (ännu inte klart vem) han möter i första omgången, för en batalj mot landsmannen i Sam Querrey i andra. Ska också bli intressant att se vad Marinko Matosevic har att komma med, om han nu lyckats skaka av sig skadan han ådrog sig i Memphis.

Värt att notera är också att Mardy Fish gör sin comeback i Indian Wells, på den här halvan, efter sin långa sjukfrånvaro.

På andra sidan av halvan bär givetvis Andy Murray favoritskapet, och han är också den enda spelare som kan betraktas som en nitlott för Djokovic i lottningen. Har svårt att se hur del Potro ska kunna rubba någon av dessa båda herrar i nuläget, men en kvart mellan argentinaren och Murray kan bli intressant.

I övrigt är det Kei Nishikori jag tänker hålla ett extra öga på. Är ju som bekant rysligt farlig när han är i form, som i Memphis för ett par veckor sedan, men går tyvärr sönder titt som tätt. Vore intressant att se vad han kan ställa till med mot Murray i en eventuell åttondelsfinal. En tredjerunda mellan Nishikori och Dolgopolov tackar jag inte heller nej till, trots att Dolgopolov varit i katastrofalt dålig form på sistone.

Andra spelare som möjligen kan ställa till besvär är Nicolás Almagro, Tommy Haas och Jeremy Chardy, men jag håller det inte för troligt i dagsläget.

De går vidare till semifinal: Novak Djokovic, Andy Murray.
Skrällvarning: Juan Martín del Potro, Kei Nishikori.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.

Han går vidare till final: Novak Djokovic.

* * *

UNDRE HALVAN

Okej, det är alltså här det blir riktigt intressant. För första gången sedan Miami 2004 kan alltså Federer och Nadal mötas före en semifinal i dessa sammanhang (World Tour Finals ej inkluderat). Den gången, för nio år sedan, vann Nadal i raka set redan i tredje omgången (6-3, 6-3).

Repris i år? Knappast, men jag är övertygad om att Federer är ruskigt missnöjd med hur lotten fallit för hans del.

Om Nadals knä håller och han inte drar sig ur har han ytterst få potentiellt farliga hinder på sin väg. Marcos Baghdatis är ett av dem. Cyprioten har visserligen 1-7 i inbördes mot Nadal, men brukar kunna pressa spanjoren. Särskilt på hardcourt.

Den andra är Janko Tipsarevic. Serben har dock aldrig lyckats ta set mot honom på tre försök och har dessutom visat prov på bedrövlig form efter Australiska öppna.

Federer har en lite knepigare väg att vandra. Kan möta Julien Benneteau redan i tredje omgången och därefter fjolårsfinalisten John Isner. Sistnämnda är dock tveksamt. Tror inte att han tar sig förbi Stanislas Wawrinka, och i så fall är Federers biljett till kvarten säkrad.

Så, det stora numret är givetvis den eventuella kvartsfinalen mellan Federer och Nadal. Vem som skulle vinna den står skrivet i stjärnorna. Vi vet att Nadals formkurva är stigande – han rörde sig otroligt mycket bättre i Acapulco än Sao Paolo och Vina del Mar, var orubblig mot Ferrer i finalen och har den senaste tiden haft en bollträff som gör att han teoretiskt borde klara sig rätt bra på hardcourt – medan Federer haft något av en formsvacka sedan Australiska öppna.

Jag är ändå beredd att satsa mina slantar på att Federer kniper semifinalplatsen. Dels för att jag inte är säker på att Nadal faktiskt fullföljer sitt engagemang i Indian Wells, dels för att Federer faktiskt prioriterar den här turneringen. En motiverad Federer borde helt enkelt slå en ännu inte fullt återställd Nadal på hardcourt, lyder mitt enkla resonemang.

På andra sidan tycker jag att formstarke Tomás Berdych är solklar favorit. Ferrer hade varit det om det inte vore för att han faktiskt inte var överdrivet bra i Acapulco, finalplatsen till trots. Vissa frågetecken kring hans form just nu.

Richard Gasquet borde bli Berdychs kvartsfinalmotståndare.

Måste slänga in en brasklapp på båda halvor också: Eftersom kvalspelet pågår för fullt vet vi ännu inte vilka spelare som åker på jokrar som Ernests Gulbis (slog Edouard Roger-Vasselin i Delray Beach-finalen i söndags), Daniel Brands eller Ivo Karlovic.

Okej, inte överdrivet skräckinjagande kanske, men framför allt Gulbis har kapaciteten att göra lite skada på sin halva.

De går vidare till semifinal: Roger Federer, Tomás Berdych.
Skrällvarning: Richard Gasquet, Julien Benneteau.
Bubblare: David Ferrer, Rafael Nadal.

Han går vidare till final: Roger Federer.

FINALEN: Djokovic besegrar Federer.

Damernas lottning tar vi en titt på i morgon!

När vi nu avverkat ännu en intensiv tennisvecka vore det på sin plats att ta analysera några av de mest aktiva spelarnas formkurvor – och passa på att kasta ett öga på förändringarna på världsrankningen efter gårdagens finaler.

Aktuell rankning som vanligt inom parentes. Genomgång av veckans lottningar tar vi senare under dagen.

* * *

MARIN CILIC (11)
Topp 10 behålls helt intakt efter den gångna veckans bravader. Precis utanför toppskiktet gör dock Marin Cilic och Nicolás Almagro en rotation. Detta efter att Almagro misslyckats med att försvara sin finalplats från fjolåret i Buenos Aires, medan Cilic gick till kvartsfinal i Memphis.

Cilics form dock ytterst tveksam. Han pressades till tre set både mot Ivan Dodig och Igor Sijsling, innan blev överkörd av Kei Nishikori i raka set. Dessförinnan pressades han till fem set mot Paolo Lorenzi i Davis Cup och förlorade en femsetare mot Andreas Seppi i Australiska öppna.

Han vann visserligen sin hemmaturnering i Zagreb förrförra veckan, men utan att egentligen imponera. Jämför man prestationerna i Zagreb med Memphis är det däremot en tydlig nedgång på formkurvan. Tycker Cilic gör helt rätt som står över den här spelveckan, som drar i gång i dag.

Kroaten borde nämligen gå tillbaka till ritbordet och lägga upp en plan för hur han ska slå sig in på topp 10 igen – för första gången sedan 2010.

* * *

JOHN ISNER (15)
USA-ettan har inlett säsongen på bedrövligast tänkbara sett: två respass i förstaomgångar (Sydney och Memphis), femsetsförlust mot Thomaz Bellucci i Davis Cup och ingen medverkan i Australiska öppna på grund av skada.

Absolut ingenting tyder på att Isner ska kunna upprepa sina bedrifter från i fjol, då han slog ut Novak Djokovic på väg mot final i Indian Wells. Formkurvan har pekat brant nedåt sedan i höstas och det vi sett så här långt under säsongen är med största sannolikhet inledningen på ett ordentligt rankningsras för maratonmannen och mammutservaren.

* * *

KEI NISHIKORI (16)
Han fick delar av 2012 spolierad på grund av diverse skador och krämpor, men nådde ändå tidigare toppnoteringen 15 på världsrankningen.

Efter succéveckan i Memphis, där japanen visade precis hur livsfarlig han är när han är hel och frisk, hoppar han upp sex snäpp på listan och är tillbaka i topp 20-skiktet – där han hör hemma.

Kan han hålla liv i den här magnifika formtoppen (och undviker att gå sönder igen) så har han riktigt goda chanser att slå sig in på topp 10 under våren. Det är faktiskt bara 700 poäng upp till världstian Richard Gasquet, och Nishikori har onekligen topp 10-kapacitet.

* * *

MILOS RAONIC (18)
9-3 är verkligen inte ett dåligt facit så här i inledningen av säsongen. Men den här instabiliteten som kanadensaren visat upp hittills, den är oroväckande.

Han tog sig till åttondelsfinal i Australiska öppna, där han blev helt utskåpad mot Roger Federer.

Den fina formen följde dock med till San José, där Raonic utan några som helst besvär bärgade sin tredje raka titel.

Efter den veckan kändes han därför som given finalist i Memphis.

Men icke. Där tog det i stället stopp redan i första omgången mot 20-årige Jack Sock. Inte riktigt det styrkebesked vi hade hoppats på, men med tanke på det spel han visat upp tidigare i år borde han kunna studsa tillbaka omgående efter den här veckans ledighet.

* * *

JERZY JANOWICZ (26)
Förra året vid den här tiden hade 22-åringen inte ens spelat sin första ATP-match för säsongen än (den kom i kvalet till Barcelona Open i april). Hans 6-4 i matchfacit hittills får därför betraktas som klart godkänt.

Att han inte mäktat med mer än två raka segrar är väl kanske ett svaghetstecken, men å andra sidan har han stött på tufft motstånd både i Australiska öppna (Nicolás Almagro) och Montpellier i förra veckan (Tomás Berdych).

Mot Berdych gjorde Janowicz överlag en kanonmatch. Det är dock tydligt att polackens spel funkar som allra bäst inomhus – utomhus har han helt klart vissa problem. Och när nu Europas grussäsong står för dörren, så nej, jag tror inte att det blir någon överdrivet stor klättring för Jerzy inom överskådlig framtid. Möjligen framåt sommaren och hösten.

Sett till den svagt stigande formen får man ändå säga att han har goda chanser att befästa sin position i topp 30-segmentet, och kanske hoppa upp ett hack eller två på världsrankningen.

* * *

MARTIN KLIZAN (27)
Formkurvan under säsongsinledningen har hittills pekat spikrakt nedåt, trots att han har några bra matcher under bältet. Det är inte speciellt förvånande eftersom han inte är en så jättebra inomhusspelare.

Jag imponeras ändå av Klizans klättring på rankningen under 2012 och 2013. Trots svaga 3-6 i matchfacit i år har han tagit några små skutt uppåt och, tack vare generell stabilitet, nått toppnoteringen 27.

Faktum är att bara 180 av hans totalt 1,270 inspelade poäng kommer från skrällsegern över Jo-Wilfried Tsonga i US Open förra året. Jämför med Janowicz, som drog in nästan hälften av sina 1,370 poäng i Paris Masters i höstas. Inget illa menat mot Janowicz, men det behöver knappast påpekas att stabilitet lönar sig i längden.

Att drygt 450 av poängen kommer från finaler och segrar i Challenger-turneringar borde inte spela så stor roll – de poängen borde han kunna spela in ganska lätt på ATP-touren, när han nu skippar de lägre divisionerna.

* * *

MARINKO MATOSEVIC (39)
Det var riktigt tråkigt att han tvingades avbryta semifinalen mot Kei Nishikori på grund av skada, för den matchen hade potential att bli riktigt intressant. Tror visserligen inte att han kunnat hota Nishikori på allvar, men om han kunnat fortsätta så hade han tveklöst bjudit på tufft motstånd. Stärker alltid självförtroendet för lägre rankade spelare att göra bra ifrån sig mot toppspelare (som Nishikori i det här sammanhanget ändå får sägas är).

Jag har faktiskt undgått Matosevics tidigare ganska dolda potential under det senaste året. 2012 tog han sig trots allt till final i Delray Beach, slog Richard Gasquet i Eastbourne och krossade Jerzy Janowicz i Cincinnati (6-0, 6-2).

I Memphis förra veckan slog han både Sam Querrey och Alexandr Dolgopolov. Fina skalper och positivt formkurva, alltså.

Tills skadan satte käppar i hjulet för australiern.

Hoppas han kan genomgå en snabb rehabilitering, för det vore intressant att se om han kan fortsätta på inslagen väg och ta sig ännu högre på världsrankningen än veckans toppnotering 39. Förutom att han förbättrat sin serve avsevärt så har han visserligen inga sylvassa vapen, vare sig offensivt eller defensivt, utan lever på sin jämnhet. Slår oftast lägre rankade spelare och kan då och då ställa till med en och annan skräll.

Det är i stället hans attityd på banan som imponerar. Han vägrar helt enkelt ge sig och skakar väldigt lätt av sig motgångar. Det vill gärna jag se mer av.

* * *

HORACIO ZEBALLOS (41)
Rafael Nadals baneman har inte lyckats vinna en match sedan den där skrällsegern i Vina del Mar i början av februari. Han följde upp succén med torsk i första omgången mot 151-rankade Paul Capdeville i Sao Paolo och nytt respass direkt i öppningsmatchen mot 76-rankade Aljaz Bedene i Buenos Aires.

Svårt att inte dra någon annan slutsats än att Zeballos är ännu en i raden one hit wonders. Tills han bevisat motsatsen. Vilket lär dröja, som det ser ut nu.

* * *

BERNARD TOMIC (45)
20-årige problembarnet har verkligen tagit sig i kragen och fixat finfina 9-3 i  matchfacit under säsongsinledningen. Gjorde en riktigt bra match mot Tsonga i Marseille, men brände fem matchbollar.

På det hela taget tycker jag dock inte att det förtar hans prestationer så här långt under 2013. Attitydförändringen tycks genuin, och om han bara spelar sina kort rätt så kan han onekligen klättra tillbaka till, och kanske förbi, toppnoteringen 27 på världsrankningen.

Formkurvan spekar spikrakt uppåt, och kan han bara hålla sig i form tror jag att han blir en kraft att räkna med fram till grussäsongen.

* * *

DAVID GOFFIN (51)
Årets hittills största besvikelse. Radat upp fyra förluster i förstarundor och har klena 2-6 i matchfacit. De två segrarna kom mot 105-rankade Matthew Ebden i Brisbane och 174-rankade Boris Pashanski i Davis Cup.

Det är bara för dåligt. Vid den här tiden förra året hade han trots allt 10-7 (kvalmatcher och Challengers inräknade). Har visserligen möjligheten att inkassera lite välbehövliga poäng i Indian Wells eftersom han inte spelade där förra året, men om förlusterna fortsätter radas upp är frågan om inte 22-åringen borde återvända till Challenger-touren för att boosta självförtroendet.

För fortsätter det så här kommer Goffin att sluta som säsongens Donald Young.