Ja, Roger Federer slog ju Stanislas Wawrinka. Hade vi väntat oss annat? 7-6(4), 6-3 känns helt enligt planen. Kändes som att Wawrinka gick stärkt ur kvartsfinalmötet med Milos Raonic och inte tänkte vika ner sig mot sin överlägsne landsman (10-1 i inbördes möten inför matchen).
Att Federer missade sju breakbollar i första set ser kanske inte så snyggt ut på papperet, men egentligen ingenting att oroa sig över. Lär vara mer på tårna mot Novak Djokovic, som inte tappat ett servegame sedan kvarten i Toronto, i morgon.
Och vilken drömfinal det blir i morgon. Otroligt mycket står så klart på spel så här nära inpå US Open. Första gången de båda möts i en Masters-final sedan Cincinnati 2009. Den gången vann Federer i raka set: 6-1, 7-5.
Hur det går i morgon står skrivet i stjärnorna. Just nu känns det som att det kan sluta nästan precis hur som helst. Själv hoppas jag på en episk, känslosam tresetare. Vem som slutligen vinner spelar inte så stor roll, bara vi bjuds på en riktigt förbaskat bra match.
Semifinalen mellan Novak Djokovic och Juan Martín del Potro såg otroligt smaskig ut på papperet. Som bekant en repris på bronsmatchen i London-OS, som ju del Potro oväntat vann.
De eventuella frågetecken kring del Potros vänstra handled som uppstod i matchen mot Viktor Troicki rätades till synes ut i kvartsfinalen mot Jeremy Chardy.
Hämndlystnad, hardcourt, fin form – ja, riktigt fina ingredienser till en supermatch, helt enkelt.
Och semifinalen började lovande, om än lite försiktigt från del Potros sida. Bara några game in i första set började dock ”skadan” plötsligt göra sig påmind igen.
Antingen det, eller så hade del Potro bara ingen lust att vinna. Det är svårt att på annat sätt förklara hans loja attityd, feltajmade slicar och svaga backhandslag.
I andra set såg han lite mindre grinig ut (del Potro är ju inte direkt känd för sin sprudlande glädje på tennisbanan), var mer benägen att jaga boll och överlag lite mer resolut i sitt spel.
Det räckte dock inte och efter ett tidigt break kändes matchen redan avgjord, då Djokovic utan större problem redan avstyrt fyra breakbollar i första set (har nu räddat 34 av 35 breakbollar i Toronto och Cincinnati. Senaste spelaren att bryta hans serve var Tommy Haas i kvartsfinalen i Toronto. Makalöst.).
Kändes som att luften gick ur del Potro – igen – ju längre setet led, och när Djokovic sedan fixade ytterligare ett servegenombrott vid ställning 4-2 var det godnatt för argentinaren, som inte kom närmare än 40-40 i matchens sista game.
Riktigt tråkigt att den här semifinalen inte höll vad den lovade. Desto roligare att se att Djokovics fina form håller i sig. Såg oerhört bekväm ut, trots några mindre vältajmade slag (18 oprovocerade misstag, mot del Potros 27).
Spelar han så här i finalen har han goda chanser att vinna sin första Cincinnati Masters-titel – även om motståndaren råkar heta Roger Federer (för inte lär väl han under några som helst omständigheter förlora mot landsmannen Stanislas Wawrinka i kväll?). Den matchen kommer garanterat hålla vad den lovar.
Nej, det där var ju faktiskt inte alls kul, Milos Raonic.
Har ingenting emot Stanislas Wawrinka, men tycker att en semifinal mellan Raonic och Roger Federer (om han nu slår Mardy Fish) hade varit roligare att se än en mellan Stan och Fed.
Och det kändes som att den där semifinalplatsen helt och hållet låg i Raonics händer. Drömstarten, 6-2 i första set, berodde till lika stora delar på resolut spel från kanadensaren som på lågt självförtroende hos motståndaren. Wawrinka hittade inte alls matchrytmen inledningsvis, blev bruten tidigt och tappade sedan serven igen vid ställning 5-2. Han var märkbart frustrerad och tjafsade vid flera tillfällen med domaren över vissa domslut.
I andra set kalibrerade han allt som gått snett i första (vilket var mycket: serve, forehand, backhand…) och hittade plötsligt fotfästet trots att han fortsatt hade vissa problem i egen serve. Han avvärjde dock de små kriserna och höll sin serve.
I andra sets tiebreak hade Raonic slagläge vid ställning 4-2, men tappade sedan fem raka poäng. Lika märkligt att se 21-åringen rasa ihop som ett korthus var det att se Wawrinka gneta sig tillbaka in i matchen. Schweizaren är inte direkt känd för sitt starka psyke.
I tredje set var Raonic helt ur balans, och efter Wawrinkas tidiga break kändes resten av matchen som en transportsträcka till matchboll, trots att kanadensaren däremellan hade två breakbollar (som han brände).
Nej, det här var verkligen inte en av Raonics bästa matcher i karriären. Särskilt inte med tanke på att Wawrinka under stora delar av matchen inte var i närheten av samma nivå som mot David Ferrer och Kei Nishikori. Trist.
Kuriosa: Linjedomarna var osedvanligt opålitliga. Räknade till minst fem hyfsat grova tabbar. Solsting?
* * *
Handledsskadan som störde Juan Martín del Potro mot Viktor Troicki i åttondelsfinalen tycktes vara helt behandlad och rehabiliterad i dagens kvartsfinal mot Jeremy Chardy. Andy Murrays baneman hade absolut ingenting att säga till om, och världsnian sluggade sig enkelt vidare till semin: 6-1, 6-3.
Argentinaren pangade på i stort sett som vanligt med sin backhand och utmanövrerade Chardy med stabilt servande och stentunga grundslag.
Riktigt skönt att se. Hade varit oerhört tråkigt om skadan varit så allvarlig att den riskerade spoliera resten av säsongen för del Potro. Att han valde att genomföra matchen – och på det sätt han sedan gjorde det – är dock ett tecken på att handleden mår bra. Är övertygad om att han inte äventyrat US Open för en eventuell semifinalplats i en Master.
* * *
Novak Djokovic seglade enkelt förbi Marin Cilic: 6-3, 6-2. Blir således drömfinal på nedre halvan, Djokovic mot del Potro.
Milos Raonic ångar på i Cincinnati. Det snabbare underlaget gynnar naturligtvis mammutservaren, men mot Tomás Berdych visade han återigen att han har fler vapen än bara den i sin arsenal.
Matchen i sig var ganska lik de flesta av Raonics matcher, men till skillnad från i mötet med Marcos Baghdatis var han i åttondelsfinalen den som gick ut hårdast i inledningen, grejade ett servegenombrott och servade hem första set: 6-3. Raonics serve var i det närmast felfri medan Berdychs var osedvanligt ineffektiv.
I andra kom Berdych som väntat ut starkare och bröt Raonic direkt efter att ha pressat tillbaka 21-åringen med aggressivt returnerande. Ytterligare ett genombrott vid ställning 5-2 gav Berdych en komfortabel seger med 6-2 och slagläge inför tredje set.
Det slarvade han bort omgående. Raonic tog kommandot, varierade både sin serve och sitt spel i övrigt och gjorde klart färre misstag än mot Baghdatis. Det märktes verkligen att Raonic insåg vikten av att för allt i världen inte slarva och bjuda bort onödiga poäng för att lyckas få världssjuan på fall.
Kanadensarens taktik var i stort sett intakt från föregående match, men jag tycker att han överlag utförde den betydligt bättre i kväll. Det som framför allt imponerar är att han inte vek ner sig efter att Berdych sluggat hem det där andra setet. Vilken annan ung spelare som helst hade säkerligen darrat på manschetten i ett sådant läge, men Raonic visade prov på det starka psyke jag skrev om i går. Visar också hur rutinerad 21-åringen är, sin ringa ålder till trots.
Tredje setet var över ganska snabbt, och med två servegenombrott och stabilt servande bärgade 19-rankade kanadensaren segern med övertygande 6-2.
Berdych är visserligen inte alls i bra form, men åtminstone i andra set bjöd han på en glimt av sitt rätta jag (med allt vad utskällningar av domarna och andra mindre lyckade försök till psykningar heter – mycket kan man beskylla den gode Berdych för, men särskilt sportslig är han sannerligen inte).
Alldeles oavsett är varje seger över en topp tio-rankad spelare ett kvitto på Milos Raonics stora potential. Dessutom riktigt skönt för honom att för egen maskin ta sig till en Masters-kvartsfinal, efter Andy Murrays walkover i Toronto. Han har ju dessutom riktigt goda chanser att slå Stanislas Wawrinka och på så vis ta sig hela vägen till semifinal. Vore hejdlöst kul med ett genombrott av den magnituden så här nära inpå US Open.
* * *
Roger Federer och Novak Djokovic är för övrigt, föga förvånande, klara för kvartsfinal. Federer efter komfortabel 6-2, 6-4-seger över Bernard Tomic, Djokovic efter att Nikolaj Davydenko kastat in handduken vid ställning 6-0, 0-0.
Inte mycket att orda om där egentligen. I kvarten möter Djokovic Marin Cilic, som slog Pablo Andújar (7-6, 6-2) och Federer möter Mardy Fish, som slog Radek Stepanek (6-3, 6-3).
Så här säger toppspelarna om Rafael Nadals skada och beslut att dra sig ur årets upplaga av US Open, enligt Tennis.com:
Roger Federer: ”Det är ingen överraskning, jag skrev till honom och han berättade att det inte alls såg bra ut. Så jag visste, typ. Hade det på känn. Men det är så klart en besvikelsen för tennisen nu när det är offentliggjort, det råder ingen tvekan om det. Jag hade älskat att se honom spela. Tolv dagar för Open tänkte man att han skulle ha tid att fixa det som behöver fixas. Det är därför det är rätt så läskigt. Det pågår givetvis en debatt om huruvida han kommer tillbaka i år eller inte. Jag hoppas att han gör det. Jag hoppas att det här är ett väldigt smart beslut av honom. Men det är så klart ett hårt slag och besvikna nyheter för tennisvärlden.”
Novak Djokovic: ”Han är en fantastisk tävlingsmänniska och jag känner honom väldigt väl utanför banan. Jag är säker på att om han kunnat prestera i US Open så hade han kommit. Så jag önskar honom snabb rehabilitering. Faktum är att tennisen förlorar en del när Rafa inte är där och spelar, för han är en person som skrivit historia i den här sporten. Vi vet alla hur bra och populär han är.”
Andy Murray: ”Det är så klart riktigt synd. Jag tycker mycket bra om Rafa som vän. Jag är besviken för hans skull. Jag tror att tennis och även de stora turneringarna gynnas av att alla toppspelare spelar. Det är uppenbarligen tufft för honom, han har haft problem med knäna tidigare. Så jag hoppas att han kan vila, inte kommer tillbaka för snabbt och får dem fixade så att han kan komma tillbaka och spela sin bästa tennis.”
Juan Martín del Potro: ”Alla känner Rafa. Han är en stor fighter. Han är med oss igen väldigt, väldigt snart, och kan bli farlig för oss när han kommer tillbaka för han kommer vara mycket bättre än resten av oss. Han är fortfarande väldigt ung. Han har många utmaningar kvar, så han kommer att vara redo snart. Jag önskar honom allt gott för han är en trevlig kille.”
Milos Raonic har jag redan ägnat en hel hög tecken, så där nöjer jag mig med att kort och gott konstatera att han gjorde en tillräckligt habil insats för att slå Marcos Baghdatis i tre set: 6-7(6), 6-3, 6-4.
Gårdagens stora chock var onekligen Stanislas Wawrinkas tvåsetsseger över David Ferrer: 6-4, 6-1. Inte så överraskande sett till Ferrers sviktande form. Spanjoren har haft en grym vår och tidig sommar med framgångar i Franska öppna och Wimbledon, men var blek i efterföljande London-OS (förlust i åttondelen mot Kei Nishikori).
Chocken ligger framför allt i att Wawrinka prickat in en svår formsvacka sedan åttondelen mot Jo-Wilfried Tsonga i Franska öppna och radade därefter upp tre raka förluster (Wimbledon, Gstaad, London). Nu är visserligen Stan något mer stabil på hardcourt än gräs, medan Ferrer brukar ha svårt att hitta matchrytmen vid omställningen inför höstsäsongen. Men att Wawrinka skulle slå Ferrer så enkelt i den här matchen, det kunde åtminstone inte jag förutse.
Wawrinka möter Kei Nishikori, som kämpade sig förbi James Blake (2-6, 6-4, 6-4), i åttondelen.
* * *
Sofia Arvidsson har slagit sin sista boll i Cincinnati efter två raka förluster i går. Först i singeln mot världstrean Agnieszka Radwanska (4-6, 3-6) och sedan i dubbeln tillsammans med 157-rankade amerikanen Jill Craybas mot Natalie Grandin/Vladimira Uhlirova (6-1, 7-6).
* * *
Novak Djokovic hade lite svårigheter mot Andreas Seppi i första set men höll näsan ovanför vattenytan och sluggade till sist hem segern i två raka: 7-6(4), 6-2.
Möter veteranen Nikolaj Davydenko, som slog Florian Mayer (6-3, 6-3), i åttondelsfinalen. Att slå Davydenko ska ju i rimlighetens namn vara som en vanlig dag på jobbet för Novak, men Davydenko har sett ovanligt motiverad och flink ut. Kanske kan han stjäla ett set av världstvåan?
* * *
Även Roger Federer avfärdade sin första motståndare i Cincinnati i raka set: 6-3, 6-2 mot Alex Bogomolov. Åttondelen mot Bernard Tomic har, vid sidan av den mellan Raonic och Tomás Berdych, potential att bli den mest intressanta. Särskilt om Tomic kan bjuda på samma stabilitet som mot Brian Baker.
* * *
Världsfemman Petra Kvitová lyckades till sist utmanövrera Mona Barthel i tre tajta set: 3-6, 6-2, 7-5. Fjärdeseedade Kvitová hade ett break emot sig i tredje set men lyckades vända på steken.
– Luftfuktigheten och hettan var inte bra för mig på grund av min astma, men som tur var hade jag min inhalator och andra saker för att få energi och hålla mig kvar i matchen. Jag är väldigt glad över att jag kämpade hårt och vann, det var inga trevliga siffror på resultattavlan men jag är glad över att åtminstone vara klar för nästa runda, säger hon efter segern.
* * *
Såg inledningen mellan Andy Murray och Sam Querrey och zappade sedan lite mellan den och Raonic/Baghdatis, tills jag insåg att den sistnämnda var betydligt mer intressant och ägnade den större uppmärksamhet.
Murray hade inga problem alls med den amerikanske kanonservaren bortsett från några game i första set. 6-2, 6-4 blev matchsiffrorna. Murray på fortsatt gott spelhumör efter OS-triumfen (och välbehövlig vila), alltså.
* * *
Venus Williams tappade första set mot Chanelle Sheepers men kämpade sig in i matchen och vann i tre set: 2-6, 6-3, 6-2. Williams möter Sara Errani, som slog Daniela Hantuchova (6-4, 6-4), i nästa omgång.
* * *
Janko Tipsarevic tvingades bryta sin match mot Pablo Andújar vid ställning 6-4, 4-1 till spanjoren. Trist.
Pablo möter Marin Cilic, som slog Jason Levine (7-5, 7-6), i nästa omgång.
* * *
Andy Roddicks baneman Jeremy Chardy slog Denis Istomin i raka set: 6-4, 6-3. En smula oväntat, då Istomin sett stark ut under sommaren. Chardy möter Murray i åttondelen.
Roger Federer avstod som bekant från att spela i Toronto Masters, tappade sina 90 poäng från förra året och leder nu med blott 75 poäng över Novak Djokovic på rankningslistan.
Djokovic har dock en finalplats och 600 poäng från förra året att försvara (förlust mot Andy Murray).
Om Federer, som bara har 180 poäng att försvara efter kvartsfinalförlusten mot Tomás Berdych förra året, tar sig till final behåller han positionen som världsetta oavsett hur det går för Djokovic. Om han däremot missar finalen sätts han under press från världstvåan.
Om Djokovic tar sig till final medan Federer åker ur före kvartsfinalen blir serben ny världsetta. Om Federer däremot tar sig till kvart eller semi kan Djokovic fortfarande bli världsetta genom att vinna titeln.
Chansen är dock överhängande att de båda möts i finalen, vilket innebär fortsatt ledning för Federer. Schweizaren vann här så sent som 2010 efter finalseger över Mardy Fish och har goda chanser att återigen tangera Rafael Nadals Masters-rekord (21 titlar), medan Djokovic förlorat tre finaler (mot Andy Murray 2008 och 2011 och mot Roger Federer 2009).
Djokovic lär dock ha fått en välbehövlig självförtroendeboost efter Toronto Masters-segern. Turneringen var på grund av OS förvisso inte så het som den brukar vara, men det var likväl viktigt för Djokovic att återigen känna segerns sötma efter idel tunga förluster den senaste tiden (mot Nadal i Monte Carlo, Rom och Franska öppna, mot Federer i Wimbledon-semin och mot Andy Murray i OS-semin).
Blir väldigt intressant att se om Murray efter OS-triumfen har kraft kvar att försvara sin titel och om Juan Martín del Potros formtopp håller i sig (förlusten i Toronto räknas knappt, eftersom han var utpumpad efter OS).
Så där, nu när vad som tyvärr skulle komma att bli den minst glamourösa Masters-turneringen i år slutligen är överstökad kan vi så äntligen rikta allt fokus mot Cincinnati och säsongens sjunde 1000-turnering.
Centralt för den här turneringen är att världstvåan Novak Djokovic, stärkt av sin promenadseger i Toronto, flåsar världsettan Roger Federer i nacken. Federer måste nå final för att vara helt säker på att inte tvingas lämna ifrån sig tronen, Djokovic ska vinna alltihop för att återerövra den.
Tänker ägna det lite mer tid och eftertanke i ett separat inlägg, så kan vi i stället fokusera på lottningen:
• Roger Federer har, precis som i London-OS, fått något av en drömlottning. Möter Jarkko Nieminen eller Alex Bogomolov i sin första match. Piece of cake oavsett vem det blir. Sedan väntar Bernard Tomic (som slog Ryan Harrison i raka set) eller Brian Baker/Philipp Kohlschreiber i nästa omgång. Inte direkt skräckinjagande. Han riskerar inte tuffare motstånd förrän i kvartsfinalen, och då står förmodligen Juan Mónaco eller Mardy Fish på andra sidan nätet (eller någon helt ovidkommande skrällspelare). Lär bli en ganska behaglig resa till semifinalen för Federer, med andra ord.
• Novak Djokovic har fått en nästan lika enkel lottning. Egentligen bara Janko Tipsarevic som utgör ett potentiellt hot, om han ens tar sig till kvartsfinalen. I övrigt är det väldigt avslaget i turneringsträdets nedersta sektion. Kan avdankade Nikolay Davydenko, som en smula oväntat krossade Alexandra Dolgopolov i sin öppningsmatch (6-1, 6-1), sprattla till och bjuda upp till kamp? Tveksamt.
• Lite värre ser det ut för Andy Murray, som kan möta servespecialisten Sam Querrey redan i sin förra match. OS-guldmedaljörens knä är ett litet frågetecken, men personligen tror jag inte att det ska ställa till problem för världsfyran. Att han lämnade w/o i Toronto tror jag mer handlade om fysisk och mental utmattning än om att skadan var allvarlig. I kvartsfinalen kan Murray ställas mot Juan Martín del Potro. Kan bli den klart intressantaste av kvartarna, om det blir så. I den här sektionen trängs också mer eller mindre spännande spelare som Denis Istomin (trivs bra på de lite snabbare underlagen), Andy Roddick och Tommy Haas.
• Var förlusten mot Kei Nishikori i OS-åttondelen en tillfällig svacka för David Ferrer? Ska bli intressant att se hur han hanterar omställningen från gräs (temporärt tillbaka till grus i Båstad) till hardcourt. Kan Tomás Berdych äntligen slugga sig ur sin långvariga formdipp? Osäkert. Hans självförtroende har verkligen varit uselt de senaste månaderna. Har inte alls spelat med den naturliga pondus han brukar ha. Berdych är en spelare som förbryllar och kan därför inte ses som en favorit till någon av kvartsfinalplatserna. Däremot ska man hålla ögonen på Kei Nishikori och Milos Raonic. Lyckas kanadensaren bomba sig förbi Toronto-finalisten Richard Gasquet har han goda chanser att ta sig till en ny Masters-kvartsfinal.
Värt att notera i övrigt är att Donald Young i detta nu ser ut att gå mot sin 17:e raka förlust. Ligger i skrivande stund under med 2-4 i första set mot Jesse Levine i sin öppningsmatch.
Också värt att notera är att John Isner tvingats dra sig ur Cincinnati Masters på grund av ryggproblem och Jo-Wilfried Tsonga på grund av att han sytts flera stygn efter att ha gått in i en brandpost(?!).
Det var väl egentligen en på alla sätt typisk final för årets upplaga av Canada Masters.
Efter en horribel och vad som hade kunnat bli en katastrofal inledning när 21-rankade Richard Gasquet bjöds på tre breakbollar redan i matchens första game kom Novak Djokovic på rätt köl och nästan promenerade hem elfte Masters-titeln i karriären.
Ett break vid ställning 4-3 räckte för att enkelt bärga första set. I andra var det som om den dittills passiva fransmannen helt gav upp och bara försökte hålla bollen i spel. Han hade ingen kraft i sina slag, gled längre och längre bakom baslinjen och bjöd på noll kreativitet i sitt spel.
Djokovic å sin sida gjorde det han gör bäst precis tillräckligt bra för att vinna enkelt och panga hem 18 av 20 poäng i slutet av första/början av andra set. Matchsiffrorna blev slutligen 6-3, 6-2.
Ja, det var på många sätt en vanlig dag på jobbet för Djokovic, som aldrig egentligen blev prövad här i Toronto (på grund av toppspelarnas frånvaro) och enkelt kunde dansa hem säsongens tredje titel (Australiska öppna, Miami Masters).
Billigt, jo – men välförtjänt. Och fantastiskt skönt om det här ger Djokovic det självförtroende han behöver för att komma på banan igen inför höstens titelrace, med US Open som en av höjdpunkterna.
Det är frestande att gå händelserna i förväg och börja kika på lottningen i Cincinnati Masters, säsongens sjunde Masters-turnering som drar i gång i morgon.
Inte jättekonstigt med tanke på att årets Toronto Masters varit en ganska avslagen tillställning med flera tunga avhopp och tidiga respass för toppseedade spelare (Murray, Tsonga, Berdych, del Potro).
Men.
Det återstår trots allt en match innan vi kan arkivera den här turneringen och med gott samvete rikta fokus på nästa.
Toronto Masters-finalen i natt har faktiskt potential att bli en superskräll: om Richard Gasquet, mot all förmodan, skulle vinna blir han den första spelaren utanför The Big Four att vinna en Masters-titel sedan Robin Söderling i Paris 2010. Det har alltså spelats 14 Masters sedan någon annan än Roger Federer, Novak Djokovic, Rafael Nadal eller Andy Murray bärgade någon av tourens mest prestigefulla turneringar (näst efter Grand Slam).
Snacka om dominans.
Har han någon chans att vinna då, Gasquet?
Nja.
Han har onekligen visat prov på den där råa talangen han besitter, den arrogante fransmannen. Samtidigt har Djokovic hanterat omställning från gräs till hardcourt (och från London-OS till Toronto) på ett ypperligt sätt. Det visade han inte minst mot landsmannen Janko Tipsarevic, som avfärdades enkelt i semifinalen i går: 6-4, 6-1.
Djokovic har dessutom historiskt sett inte haft några som helst problem med Richard Gasquet: han leder med 6-1 i inbördes möten och har inte förlorat ett set mot fransmannen sedan 2007 (då Gasquet vann i raka set i en föregångare till World Tour Masters: 6-4, 6-2).
Att spela som mot servemonstret John Isner i semifinalen – det vill säga stabilt men utan att glänsa – kommer således inte att räcka mot en revanschlysten, titelförsvarande Djokovic i natt. Världstvåan lär därtill vara ruggigt sugen på att bärga en titel bara för att höja självförtroendet inför Cincinnati Masters, men framför allt US Open senare i höst.
