Halvkul fråga-svar med Atlanta-titulanten Andy Roddick inför OS. Hellre Wimbledon-titel än OS-guld? Kolla klippet!

För många tennisspelare, exempelvis forne världsettan Andy Roddick, är det omöjligt att välja mellan en OS-medalj och en Grand Slam-titel.

För 49-rankade Bernard Tomic är svaret uppenbart:

– Det går inte att med ord beskriva vad en guldmedalj skulle betyda. Jag kan drömma om att det är som en femte Grand Slam, och jag har alltid velat göra bättre ifrån mig (i OS) än i Grand Slam-turneringarna, säger han till den australiska nyhetsbyrån AAP.

19-årige Tomic, som nådde kvartsfinal i Wimbledon förra året (efter seger över Robin Söderling, bland andra), har åkt ut i första omgången i sina senaste fyra turneringar – däribland årets Wimbledon, där han förlorade mot 21-årige David Goffin (6-3, 3-6, 4-6, 4-6).

Tomic tror dock (liksom John McEnroe) att formatet – bäst av tre set i alla matcher utom finalen – ger de lägre rankade spelarna en bättre chans att skrälla.

– Jag tror att toppspelarna gillar femsetare bättre eftersom det är svårare att slå dem i längre matcher. Att slå dem i bäst av tre ger oss en bättre chans så möjligheten finns där för många spelare, inklusive mig, säger han.

Att Rafael Nadal står över OS i London öppnar dörren för två monsterservare: amerikanen John Isner och kanadensaren Milos Raonic, enligt legendaren John McEnroe.

McEnroe menar att upplägget med bäst av tre set sannolikt innebär att en ”dark horse” (eller flera) får sitt stora genombrott i London.

– Jag tror att min favorit John Isner, särskilt nu när det är bäst av tre set fram till finalen, skulle bli en mardröm för toppspelarna, och formatet gör det mycket mer troligt (med skrällar). Särskilt om han var på rätt sida av lottningen, säger han till Tennis.com.

McEnroe lyfter fram Raonic som en potentiell topp tio-spelare i framtiden, men pekar på hans ”tendens att backa bakom baslinjen i långa dueller i stället för att utnyttja sitt goda nätspel” som ett hinder i jakten på att bli Kanadas första OS-medaljör i singeltennis (Sébastien Lareau och Daniel Nestor vann guld i dubbeln i OS i Sydney 2000).

– Raonic har en otroligt tung serve, men han håller sig mycket där bak, särskilt på gräs vilket jag inte förstår. Jag tror att en skräll är mycket mer sannolik i OS än i Grand Slam-sammanhang, men jag måste ändå säga att Roger Federer, Novak Djokovic eller Andy Murray högst troligen vinner, säger han.

Personligen tror jag att Milos Raonic kan bli giftig – om han äntligen lyckas ta de där ”mellansegrarna” på vägen mot tuffare motstånd. Det har han dessvärre misslyckats kapitalt med i år (förlust mot Lleyton Hewitt i omgång tre av Australiska öppna, förlust mot Juan Mónaco i omgång tre av Franska öppna och förlust mot Sam Querrey i andra omgången av Wimbledon).

Nu är visserligen förväntningarna kanske orimligt höga på 21-årige kanadensaren, och grusspecialisten Mónaco kan förvisso knappast ses som en spelare-han-borde-ha-vunnit-över på Roland Garros, men det är när Raonic börjar närma sig de viktigare matcherna som nervositeten spökar och självförtroendet tryter.

Ibland känns det helt enkelt lite som att Raonic kan ta sig till de där heta matcherna mot toppspelarna som vi drömmer om – så länge han bara själv tror att han kan göra det. Vi får hoppas att han blivit en believer inför OS.

Och Isner?

Well.

Känns inte som någon slump att den djupa formsvackan börjar vända nu när han fått komma tillbaka och tävla i USA. Tog sig ju till final i Indian Wells i mars och Houston i april innan fromdippen kom lagom till Europasäsongen. Isner är som ett levande bevis för att den där amerikanska förbannelsen som de inhemska experterna brukar prata om när det vankas turneringar utanför staterna inte bara är högmodigt skrock.

Titeln i Newport och semifinalplatsen i Atlanta visar givetvis på god form (efter magplasket i Wimbledon). Men räcker det i OS? Tveksamt. Den reslige jänkaren har en tendens att vika ner sig när det gäller som mest. Å andra sidan har McEnroe helt rätt i att formatet, med matcher som avgörs i bäst av tre set, passar tiebreak-monstret Isner. Det är ju som bekant framför allt i femsetsmatcher som hans inte alltför imponerande kondition gör sig påmind.

Återstår att se om just Isner blir en av de ”dark horses” som McEnroe varnar för, helt enkelt.

Han har redan stått över Grand Slam-turneringarna Franska öppna och Wimbledon och bara spelat en match (i Nice i slutet av maj, förlust i inledningsmatchen mot Brian Baker) sedan Rome Masters på grund av skada.

Nu har 17-rankade fransmannen Gaël Monfils meddelat att han även tvingas stå över OS i London som drar i gång den 28 juli.

Monfils ersätts av 32-rankade veteranen Julien Benneteau i singeln, rapporterar Fox Sports. Där gör han sällskap med Jo-Wilfried Tsonga, Gilles Simon och Richard Gasquet. Benneteau kommer även att spela i dubbeln med Gasquet, medan Tsonga bildar par med Michael Llodra.

Efter att Rafael Nadal meddelat att han på grund av skada inte kan försvara sin guldmedalj i sommarens London-OS står det nu klart att det blir 30-rankade Feliciano Lopez som ersätter världstrean i den spanska truppen.

I dubbeln kommer världssjuan (i dubbelsammanhang, alltså) Marc López att ersätta Nadal, där han ska spela tillsammans med 20-rankade Marcel Granollers.

Det är dock ännu oklart vem som kommer att bära flaggan i Nadals ställe.

Den redan livstidsdömde läkaren Luis Garcia del Moral står i centrum för vad som kan vara en mullrande dopningsskandal inom tennisen, rapporterar Svenska Dagbladet.

Hittills har endast världsnian Sara Errani namngetts, men del Moral har tidigare haft samröre med meriterade tennisstjärnor som forne världsettorna Marat Safin och Dinara Safina samt nuvarande världsfemman David Ferrer.

Att just Errani namngetts får varningsklockorna att ringa. Den sensationella italienska spelaren har klättrat 36 placeringar på rankningen i år – och tog sig hela vägen till final i Franska öppna. Det hela blir inte mindre suspekt av att hon nu, efter titeln i Palermo, valt att ställa in sin medverkan i Swedish Open på grund av skada.

Errani har ännu inte kommenterat sin relation till del Moral. Hennes bror säger dock att enda kontakten varit vid en rutinmässig hjärtundersökning, enligt Wall Street Journal.

Det finns i dagsläget ingenting som entydigt talar för att Errani är eller har varit dopad – hon, liksom övriga misstänkta elitspelare, är oskyldig tills motsatsen bevisats. Det är viktigt att poängtera.

Men hela affären kastar en mörk skugga över en sport som historiskt trampat i klaveret å det grövsta när det gäller just dopning. Otaliga skandaler har tystats ner (att forne världsettan Andre Agassi testades positivt för metamfetamin 1997, till exempel), vilket skapat en närmast konspiratorisk misstänksamhet mot allt vad sensationella framgångssagor heter (inte ens vår egen Robin Söderling har gått fri från anklagelser efter att han drabbats av körtelfeber).

Det här riskerar också att spilla över på andra spelare som inte haft någonting alls med Luis Garcia del Moral att göra. 27-årige amerikanen Brian Baker, för att ta ett exempel, har stått för en närmast osannolik comeback efter att ha varit borta från touren i sex år och bland annat tagit sig till åttondelsfinal i Wimbledon.

Redan efter Franska öppna, där han vann sin första Grand Slam-match sedan US Open 2005, började det viskas om att sagan kanske var lite för bra för att vara sann. En eventuell dopningsskandal kring del Moral lär spä på även de i dagsläget vagt förankrade misstankarna mot Baker.

Det viktigaste i nuläget är att de tre tyngsta organisationerna – Internationella Tennisförbundet, ATP och WTA – agerar med full kraft och pondus. Dessutom borde elitspelarna som haft samröre med del Moral, precis som SvD:s Jonas Arnesen skriver, träda fram omgående.

Annars riskerar den här härvan att bli ordentligt smolk i bägaren för tennisen inför den hetaste OS-festen på många år.

”En av de sorgligaste dagarna i min karriär.”

Så beskriver världstrean Rafael Nadal känslorna inför det bottenlöst sorgliga faktum att han på grund av knäskadan tvingas stå över OS i London – och således inte får chansen att försvara sitt guld från Peking-OS 2008.

Även för oss tittare är spanjorens frånvaro ett ordentligt avbräck i den olympiska tennisfesten. Det som de senaste åren varit en Big Four reduceras nu följaktligen till en Big Three – och plötsligt har de olympiska spelen i London förlorat en stor del av sin stjärnglans för oss tennisälskare.

Än mer olyckligt är det att det sker i ett OS som, delvis tack vare att det spelas i Wimbledon, känns hetare än på många många år. Ja, även Peking 2008 var en stor tennishappening, men i år har det på förhand verkligen känts som en femte Grand Slam-turnering – särskilt i och med rådande maktbalans mellan Roger Federer, Novak Djokovic, Rafael Nadal och till viss del Andy Murray.

Och vem hade inte velat se den ettrige spanjoren stånga sig blodig i jakten på revansch efter den där sensationella förlusten mot Lukas Rosol i Wimbledon för knappt en månad sedan? Gräs är långt ifrån Nadals starkaste underlag, särskilt när matcherna som i OS spelas i bäst av tre set, men ingen vid sina sinnens fulla bruk hade med gott samvete kunnat räkna bort en Nadal i form som finalkandidat och kanske till och med guldmedaljör.

Lottningen, som offentliggörs torsdagen den 26 juli, blev plötsligt än mer intressant än tidigare. Det står redan klart att Federer och Djokovic inte kan mötas förrän i en eventuell final eftersom de är världsetta respektive -tvåa. Men vem får möta en efter finalförlusten i Wimbledon revanschsugen, formtoppad Andy Murray i en eventuell semi? Och vem får den ”enklare” lottningen?

En sak är säker: ett gigantiskt hinder på resan mot guld röjdes precis ur vägen för en av de två jättarna.

Rafael Nadal, som efter det tidiga respasset i Wimbledon mot kvalspelaren Lukas Rosol behandlats för en knäskada, hoppas att skadan inte ska hindra hans medverkan i OS i London.

– Jag gör allt som står i min makt för att bli bättre. Det var en tuff tid för mig efter Franska öppna, men jag jobbar så hårt jag kan och förhoppningsvis är jag 100-procentig (till OS). Jag är den som är mest orolig. Jag hoppas att saker och ting blir bättre och mina intentioner är att anlända till London väl förberedd och återhämtad. Att bära flaggan kommer att bli en oförglömlig upplevelse, säger världstrean till spansk press.

Nadal vann OS i Peking 2008 efter finalseger över Fernando Gonzáles från Chile.

Hela dagen har ju varit fullspäckad med fantastisk tennis på tv så har inte riktigt tagit mig tiden att hosta fram den här nyheten.

Hur som haver, here goes:

Rafael Nadal är knäskadad. Igen.

– Läkarna har tittat på mitt knä och meddelat att jag har en inflammation i knäskålssenan och måste vila i 15 dagar, vilket gör det omöjligt för mig att spela mot Novak Djokovic (i en uppvisningsmatch på Santiago Bernabeu) som vi planerat. Jag har inlett återhämningsprocessen för att vara redo till OS i London. Jag kommer att kombinera behandlingen med en minisemester och börjar träna igen om 15 dagar, säger Nadal i ett officiellt uttalande.

Uppvisningsmatchen kommer, förhoppningsvis, att genomföras något annat datum.

Sverigeettan Sofia Arvidsson får alltså försvara den blågula hedern i OS i London, efter väldigt mycket om och men.

SOK:s något märkliga förklaring är att man tagit ut paret Arvidsson/Robert Lindstedt i mixed-turneringen, vilket innebär att Sofia även får spela singel.

Det är så klart kvalificerat skitsnack eftersom vi inte vet om Arvidsson/Lindstedt kvalificerat sig till OS enligt IOK:s regler (baseras på kombinerad ranking) och att det inte alls är så självklart att man får spela singel bara för att man tagits ut i mixed-turneringen, men visst är det skönt att fyrkantiga SOK äntligen tagit sitt förnuft till fånga.

”Man kan tycka […] att huvudsaken är att Arvidsson nu får spela singel men SOK:s sätt att krångla sig fram till lösningen och det felaktiga sätt på vilken SOK presenterar den visar på dåligt omdöme”, som SvD:s Jonas Arnesen uttrycker saken.

Hade inte sagt det bättre själv.