… så tar nog ändå min sportkollega (vi kan kalla honom Lille John) priset i kategorin Extremt Galet Orimlig Analys när pressmeddelandet att Rafael Nadal går till Poker Stars dimper ner i inkorgen:
– Han har sålt sig som en jävla h**a. Stäng av honom på livstid.
Jag orkar inte ens ta mig an uppgiften att peka ut alla fel i denna rysliga (obs! även ironiska) bedömning. Ska omgående skicka ett mejl till chefen och kräva att Lille John får sparken. Samt stängs av från internet på livstid.
Sofia Arvidsson fortsätter glänsa i holländska ’s-Hertogenbosch. I går följde hon upp skrällsegern över Jelena Jankovic med en övertygande insats mot Arantxa Rus: 6-4, 6-1. I kvartsfinalen möter hon världstrean Agnieszka Radwanskas lillasyster Ursula Radwanska.
Andy Roddick tog sin andra seger på tre månader mot Jeremy Chardy, 6-2, 7-6(6) i Eastbourne – efter att ha bränt sju matchbollar.
Roddick spelade betydligt bättre än under sina senaste matcher sedan den där galna segern över Roger Federer i Miami Masters, men utan att egentligen övertyga. Chardy hade otroligt svårt att hitta matchrytmen i första set och fick inte ordning på sitt spel förrän i andra.
Då var det redan för sent, eftersom Roddick hittat tillbaka till gammal storform i egen serve (returnerandet är ju fortfarande en av ”A-Rods” stora brister).
Roddick, som kämpar för att hitta formen inför Wimbledon, möter italienaren Fabio Fognini (som slog Bernard Tomic: 4-6, 6-3, 7-5) i kvartsfinalen.
* * *
Sagan fortsätter.
USA:s ”comeback kid” Brian Baker gnuggade sig igenom kvalet och är nu klar för Grand Slam-turneringen, efter seger över Maxime Teixeira: 5-7, 6-2, 6-1, 6-2.
– Jag var lite seg inledningsvis men jag lyckades vända på det ganska snabbt. När jag väl fått mitt första servegenombrott flöt det bara på och jag lyckades bryta många av hans servar, säger han efter matchen.
Årets Wimbledon blir Bakers första i karriären.
Här är alla som kvalificerat sig till Wimbledon:
1. Jürgen Zopp
2. Adrián Menéndez
3. Guillaume Rufin
4. Michael Russell
5. Jesse Levine
6. Florent Serra
7. Ryan Sweeting
8. Dustin Brown
9. Simone Bolelli
10. Jimmy Wang
11. Brian Baker
12. Kenny de Schepper
13. Ruben Bemelmans
14. Iñigo Cervantes Huegun
15. Jerzy Janowicz
16. Andrey Kuznetsov
Totalt fyra amerikaner, alltså (Baker, Levine, Sweeting, Russell).
* * *
David Ferrer visar fortsatt god form efter succén i Franska öppna (semifinalförlust mot Rafael Nadal). Världssexan är klar för kvartsfinal i ‘s-Hertogenbosch efter en övertygande seger över 62-rankade Leonardo Mayer (6-3, 6-1).
Just nu, så här veckan efter Franska öppna och veckan före Wimbledon, finns det egentligen ingenting som talar för att det där frågetecknet i rubriken ändras till ett utropstecken efter den prestigefulla turneringen i vårt grannland England.
Men det kan som bekant snabbt ändras. För vad vet vi egentligen om toppspelarnas form inför Wimbledon? Inte tillräckligt mycket för att göra rättvisa analyser. Så, låt oss vänta en stund till med dem – och i stället titta lite närmare på förutsättningarna för att Rafael Nadal eller Roger Federer ska kunna peta Novak Djokovic från positionen som världsetta:
• Djokovic måste gå till final för att sitta helt säkert på sin tron. Når han semifinal hänger det på hur det går för Federer (som måste vinna hela turneringen för att peta Djokovic). Åker han ur redan i kvarten kan det bli lite svettigare. Om Federer och Nadal då skulle mötas i en hypotetisk final är han rökt.
• Federer måste vinna hela turneringen för att ha en chans att peta Djokovic. Om det är Djokovic han slår i finalen behåller dock serben platsen som världsetta. Om Djokovic däremot åkt ut i semifinalen eller tidigare är kungatronen återerövrad. Om Federer skulle förlora mot Nadal i finalen behålls topptrion intakt.
• Nadal måste inte bara vinna för att ta över tronen – han måste dessutom hoppas på att Djokovic ryker redan i kvartsfinalen.
Men supertalangen Milos Raonic har onekligen en nemesis i Roger Federer.
I Gerry Weber Open var matchbilden närmast identisk med deras senaste möte, i Madrid Masters: snittlängden på varje bollduell var i första set drygt två slag och ingen var ens i närheten av ett servegenombrott. En fokuserad Raonic tog hem setet i tiebreak, 7-6(4).
I andra set tog Federer kommandot och bröt Raonics serve direkt, och kunde sedan hålla ifrån hela vägen till setboll, 6-4.
Tredje set liknade första med få breakbollar, korta bolldueller och snabbt överstökade game. Raonic försökte kliva fram lite mer i banan och tog fler utflykter upp mot nätet, men hade problem med precisionen och svarade för många oprovocerade misstag – även de få gånger han lyckades pressa Federer i dennes serve och stjäla initiativet.
Det skulle visa sig kostsamt – och i tiebreak var Federer den aggressivare och kyligare av de båda.
– Jag önskar att jag hade kunnat göra bättre ifrån mig vad gäller returnerandet, det kändes som att jag var närmare (en seger) sist (i Madrid). Min serve höll mig kvar i matchen, säger en självkritisk Raonic efter 7-6(3)-förlusten i tredje set.
De 25 servessen (Federer hade nio) räckte dock inte till seger den här gången heller…
Raonic känner sig ändå trygg på gräset och har goda förhoppningar om bra resultat i Wimbledon om två veckor.
– Det känns bra, jag presterar bra och har gott självförtroende, säger han.
* * *
I Queen’s Club Championships har vi redan vant oss vid praktfiaskon, efter att även tredjeseedade världsåttan Janko Tipsarevic fått tidigt respass efter en skrällförlust mot 57-rankade Yen-Hsun Lu: 6-3, 2-6, 7-6(5).
Men att världstvåan Rafael Nadal skulle åka på torsk mot titelförsvararen Philipp Kohlschreiber i Gerry Weber Open var det kanske inte överdrivet många som trodde – och i två raka set dessutom! 6-2, 6-4 blev setsiffrorna där.
Förlusten är Nadals första på 14 matcher. Kohlshreiber möter vinnaren i mötet mellan världssjuan Tomás Berdych och 87-rankade veteranen Tommy Haas i semifinalen.
Tillsammans har de vunnit 31 av de senaste 34 Grand Slam-turneringarna.
Ett tecken på att tennisen börjar bli alldeles för förutsägbar och tråkig?
Inte alls, om man får tro världsettan Novak Djokovic:
– Jag tror att sporten upplever en riktigt god tid nu. Vi drar mycket uppmärksamhet till herrtennisen tack vare de här två stora spelarna (Rafael Nadal och Roger Federer), Andy Murray och mig själv, och vi har andra riktigt bra och karismatiska spelare. Det är bra för tennisen, säger han.
Den senaste spelaren utanför topptrion att vinna en Grand Slam-titel är Juan-Martín del Potro, som slog Roger Federer i en episk femsetsrysare i US Open 2009. Dessförinnan vann Marat Safin Australiska öppna 2005, efter finalseger över Lleyton Hewitt, och Gastón Gaudio Franska öppna 2004, efter finalseger över Guillermo Coria.
Men förutom dessa tre undantag är det alltså Federer, Nadal och Djokovic som lagt beslag på samtliga bucklor.
Rafael Nadal tog sig som väntat vidare i Gerry Weber Open i tyska Halle efter en enkel seger över 58-rankade Lukas Lacko.
Matchen var Nadals första i Halle sedan 2005 (då det blev förlust redan i första omgången mot Alexander Waske) – och världstvåans 13:e raka seger. Imponerande.
I kvartsfinalen möter han titelförsvararen Philipp Kohlschreiber.
* * *
Även världstrean Roger Federer är vidare till kvartsfinal efter seger över 29-rankade Florian Mayer: 6-4, 7-5. Skönt att se ”Fed” studsa tillbaka snabbt efter den katastrofala insatsen mot Novak Djokovic i semifinalen av Franska öppna.
I kvartsfinalen möter Federer mammutservaren Milos Raonic. En match ni inte borde missa! Deras två senaste möten i år (Indian Wells och Madrid) har båda gått till tre set – och slutat i seger för Federer (6-7, 6-2, 5-4 respektive 4-6, 7-5, 7-6).
Blir riktigt intressant att se hur Raonic tänkt justera sitt spel mot världstrean efter de förlusterna.
* * *
Maratonmannen Nicolas Mahut kunde inte följa upp sin skrällseger i Queen’s Club Championships över Andy Murray i går. I stället blev det förlust i raka set mot Grigor Dimitrov: 7-6(3), 6-4.
Så var det med det.
* * *
Kevin Anderson är vidare till kvartsfinal i Queen’s efter seger i två raka set mot Feliciano Lopez: 7-6(10), 7-6(7). Anderson möter ovan nämnda Dimitrov i kvartsfinalen.
Står 1-1 i inbördes möten mellan de båda, och 21-årige Dimitrov har vunnit den enda matchen på gräs (i Eastbourne förra året: 6-3, 6-2). Kan bli en riktigt intressant match.
Andy Murray har inte haft någon överdrivet lyckad grussäsong: Kvartsfinalförluster i Monte Carlo och Barcelona, skadefrånvaro i Madrid, respass i åttondelsfinalen i Rom, nytt kvartsfinalsnederlag i Franska öppna och ökat gap upp till supertrion (från 7.680 poäng i april till 6.980 i juni).
När nu det röda gruset byts ut mot grönt skimrande gräs kunde man kanske förvänta sig att resultaten ganska omgående skulle börja gå Murrays väg.
Tji fick man i så fall.
I Queen’s Club Championships åkte britten på en rejäl kalldusch mot 65-rankade maratonmannen Nicolas Mahut – inför hemmafansen i London (Murray är visserligen från Skottland, men representerar ju Storbritannien).
Setsiffrorna 6-3, 6-7(4), 7-6(1) känns nästan missvisande. Murray såg klumpig och frustrerad ut genom i stort sett hela matchen, och fick bara spelet att stämma stundtals. Särskilt de offensiva bristerna var smärtsamt tydliga – Mahut var den som tog för sig, klev fram i banan och satte press på Murray, medan världsfyran själv ofta hamnade för långt bakom baslinjen och satte hoppet till sin giftiga slice (som i dag var ineffektiv och oprecis).
Murray hade också oerhört svårt att justera sin taktik när han väl märkte att det var Mahut som höll i taktpinnen större delen av tiden. Mahut kunde ganska obekymrat fortsätta mata tunga grundslag och vänta på rätt läge att röra sig upp mot nät för att döda dueller med smashar och vältajmade stoppbollar, och behövde sällan frångå sin förutsägbara strategi.
Ett riktigt praktfiasko för toppseedade Murray, som vunnit turneringen två gånger (2009 och 2011) – och en dundersuccé för Mahut, som hittills nått final en gång (förlust mot Andy Roddick 2007).
* * *
På samma halva av turneringsträdet bjöd ovan nämnda Andy Roddick på dagens första fiasko. För inte kan väl hans förlust mot 67-rankade Edouard Roger-Vasselin (6-4, 4-6, 7-5) beskrivas som något annat än en första klassens flopp?
Roddick, som ju ska trivas som allra bäst på just gräs, brände en matchboll i fransmannens serve vid ställning 5-4 i tredje set, bjöd sedan på tre breakbollar efter ett onödigt dubbelfel i egen serve och tvingades plötsligt försvara sig mot Roger-Vasselins serve för att hålla liv i matchen.
Det misslyckades amerikanen kapitalt med, och Roger-Vasselin skickade ut fyrfaldiga mästaren ur turneringen med en läcker stoppboll.
Ridå för Roddick, som vunnit Queen’s Club Championships 2003-2005 och 2007.
Inte precis ett drömresultat för 32-rankade amerikanen inför Wimbledon om två veckor…
* * *
Medan Murray och Roddick floppar visar Jo-Wilfried Tsonga, som har en godkänd grussäsong bakom sig (med kvartsfinalen i Franska öppna som höjdpunkt), god form inför grässäsongen.
I andraseedade världsfemmans första match i Queen’s Club Championships krossade han hemmafavoriten och grässpecialisten Jamie Baker: 6-3, 6-2.
Ett styrkebesked för fransmannen, som förlorade i finalen mot Andy Murray förra året. Kan ha gå hela vägen i år, månntro? Vägen ligger tveklöst öppen för honom, nu när ett av de största hoten i turneringen redan är undanröjt.
* * *
Gerry Weber Open i korthet:
• 21-rankade Milos Raonic sluggade sig enkelt förbi Zhe Zhang: 6-1, 6-1. I kvartsfinalen kan 21-årige mammutservaren möta Roger Federer – om världstrean tar sig förbi Florian Mayer.
• Även världssjuan Tomás Berdych är vidare till kvartsfinal, efter seger över Viktor Troicki: 6-3, 6-2.
• Rafael Nadal fick en strålande inledning på sin grässäsong: Tillsammans med partnern Marcel Granollers slog han Michal Mertinak/Viktor Troicki i dubbeln. I morgon möter Nadal 58-rankade Lukas Lacko i sin första match i singelturneringen.
• Svenske Johan Brunström, i par med Philipp Marx, förlorade i sin öppningsmatch mot Aisam-Ul-Haq Quershi/Jean-Julien Rojer: 7-6, 6-7, 10-7.
Vi har knappt hunnit torka svetten ur pannan efter en fantastisk turnering på Roland Garros, som slutade med ett brutet svenskt rekord i och med Rafael Nadals sjunde titel.
Samma dag som den dramatiska finalen avgjordes inledde 34-rankade hemmafavoriten Philipp Kohlschreiber jakten på sin andra raka titel i 250-turneringen Gerry Weber Open i tyska Halle med en jämn seger över 163-rankade Dustin Brown: 7-6(4), 7-6(4).
En turnering där nykrönte konungen av Franska öppna tillsammans med världstrean Roger Federer nog får ses som de stora favoriterna (närmast efter på rankingen är för övrigt världssjuan Tomás Berdych).
Gerry Weber Open är en av blott sex grästurneringar på ATP-touren. De andra fem är Aegon Championships i London (pågår nu), Unicef Open i Holland, Aegon International i engelska Eastbourne, Campbell’s Hall of Fame Tennis Championships i amerikanska Newport och, så klart, Wimbledon.
Plus sommar-OS i London, som kommer att spelas på Wimbledons gräs.
Lite fakta om Gerry Weber Open:
• Turneringen har spelats sedan 1993 och är en utomhusturnering med möjlighet till tak vid regn.
• Har plats för cirka 12 000 åskådare på läktaren.
• Roger Federer är meste mästaren med sina fem titlar (2003, 2004, 2005, 2006, 2008).
• Gerry Weber Open är den enda turneringen där Roger Federer förlorat en final mot forne världsettan Lleyton Hewitt (2010, med setsiffrorna 3-6, 7-6, 6-4). Hewitt och Federer har mötts i totalt fyra finaler.
• Två svenskar har vunnit turneringen: Nicklas Kulti 1996 och Thomas Johansson 2001.
Även framtidslöftet Milos Raonic tog sig vidare i sin första omgång efter seger över 144-rankade Philipp Petzschner: 7-5, 7-6(1). Kan möta Federer i en eventuell åttondelsfinal, om han tar sig förbi 217-rankade Ze Zhang. Blir intressant att se Raonics form på gräset inför Wimbledon – men kanske framför allt de tre toppseedade spelarna Nadals, Federers och Berdychs gräsform.
Rafael Nadal – sjufaldig vinnare av Franska öppna. FOTO: REUTERS
Alla Rafael Nadal-hatare därute (ni är ofantligt många) kommer givetvis att skylla Novak Djokovics förlust på att matchen sköts upp på grund av gårdagens ösregn.
Det är naturligtvis kvalificerat skitsnack.
Under rådande omständigheter är setsiffrorna 6-4, 6-3, 2-6, 7-5 helt rättvisa. Att utgången hade kunnat vablia en helt annan spelar egentligen ingen roll, men låt oss för skoj skull spekulera lite:
• Vad hade hänt om vädret inte förvärrats under matchen i går?
Baserat på hur otroligt stark Nadal varit under hela resan på Roland Garros, och hur överlägsen han var i finalens inledning, vågar jag påstå att han slagit sin nemesis i tre raka set. Djokovic hade svårt att hitta matchrytmen, vilket hade mer att göra med pressen som Nadal satte på honom med sina signifikativa toppspinbollar än att han underpresterade. Djokovic är tveklöst den bäste på touren att hantera Nadals högtstudsande slag, men det kräver enorm precision och fokus. Den biten av världsettans spel var inte helt klockrent i går.
• Vad hade hänt om arrangörerna valt att inte avbryta matchen i början av fjärde set? Då hade Djokovic förmodligen bärgat sin fjärde raka Grand Slam-titel. Det var nästan skrämmande att se hur obekymrat Djokovic sluggade vidare i obarmhärtiga vätan. Ju tyngre bollen och ju lergrötigare banan blev, desto hårdare och mer precisa tycktes världsettans slag bli. Helt makalöst att kunna prestera så bra tennis under så svåra förhållanden. Samtidigt var det närmast sorgligt att se hur extremt avväpnad Nadal blev när han tvingades ta i med varenda fiber i sin 185 centimeter långa kropp för att över huvud taget kunna slå igenom. Utan sin sjukt höga toppspin var Nadal närmast chanslös. En uppenbar brist som spanjoren måste åtgärda för att kunna fortsätta utmana Djokovic i Grand Slam-racet.
Det är omöjligt att komma i från att Nadals svaga avslutning i går (åtta förlorade game på raken är under all kritik) och efterföljande matchavbrott är smolk i bägaren för grusmonstret, som fram till finalen krossat allt motstånd.
Det lilla smolket kan dock inte ta ifrån Nadal den slutgiltiga segern – som gör att Rafael Nadal äntligen slagit det där gamla rekordet som skulle ha slagits redan förra året, om det inte varit för en viss Robin Söderling i åttondelsfinalen 2009.
Kritiken mot att Nadal gnällde på domaren i slutet av tredje och inledningen av fjärde set i går kväll är helt obefogad. Varför skulle han inte gnälla? Han missgynnades oerhört av vädret, men det var inte grundorsaken till hans klagomål: om detta inte varit en hett efterlängtad final hade arrangörerna tveklöst valt att avbryta matchen betydligt tidigare.
Det örat lyssnar säkert inte Nadal-hatarna (och Djokovic-älskarna) på.
Men vad gör väl det, en dag som denna?
Hattan av för Rafael Nadal, en värdig vinnare av Franska öppna 2012. Och hatten av för hans motståndare, en värdig finalist och överlägsen världsetta.
Vilken helt galen superfinal vi bjudits på hittills.
Tyvärr av helt fel anledningar, dock.
Det tunga regnet som legat som ett vått täcke över hela matchen gjorde till slut vad regn gör bäst: saboterar. (Ja, i alla fall om man snackar utomhussport – det här är ju trots allt inte en blogg om pelargoner.)
För mig ter det sig helt obegripligt att matchen inte avbröts tidigare än efter ett helt frustrerande set.
Och detta säger jag inte bara för att jag tippat Rafael Nadal, som missgynnats oerhört av det dåliga vädret, som segrare – utan för att underhållningsvärdet har sjunkit i takt med att regndropparna duggat tätare.
Nadal såg ordentligt uppgiven och frustrerad ut efter de åtta raka gameförlusterna. Och inte är väl det så konstigt? Den på Roland Garros annars så självsäkre spanjoren fick knappt någonting alls att stämma i det där ödesdigra tredje setet.
Det ska absolut inte användas som en bortförklaring. Novak Djokovic bevisar återigen att han på många plan är en betydligt mer komplett spelare än Nadal i och med att han till synes obekymrat anpassar sig efter rådande väderförhållanden (precis som i den blåsiga tillställningen mot Roger Federer i semifinalen).
Men det vore väl själva f-n om en lerig bana och bollar tunga som bly skulle hindra Nadal från att prestera sin bästa tennis i en så ofantligt viktig match. Djokovic skulle tveklöst vara en värdig vinnare ändå om han lyckades vända matchen – men det skulle bli en bitterljuv seger, och han skulle förmodligen inte kunna skaka av sig känslan av att en seger under bättre förhållanden hade varit en värdigare vinst.
Tills han lyckas göra om bedriften på ett soligt Roland Garros om ett år eller två, förstås.
Djokovic gynnades av det första uppehållet. Återstår att se om det blir Nadal som gynnas av det andra. Men en sak är alldeles bombsäker – det gynnar oss nagelbitande tennisälskare framför tv:n.
Enda förklaringen till att matchen inte avbröts tidigare är väl egentligen att det rör sig om en så hett efterlängtad final. Hade det här varit en match av mindre betydelse är jag övertygad om att den inte hade återupptagits efter det regntyngda andra setet, utan skjutits upp till i morgon.
Nu får vi be till vädergudarna att de inte fortsätter förstöra vår superfinal.
