Nu när grussäsongen har kommit i gång på allvar känns det som att analysera spelarna på samma sätt som vi för en tid sedan gjorde med turneringarna.

Helt enkelt: Grussäsongens vinnare och förlorare.

Tänker börjar med hela topp 10-segmentet, för att sedan fortsätta med särskilt utvalda spelare som antingen har en del att vinna eller en del att förlora under våren. Aktuell rankning inom parentes.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (1)

Att världens just nu bästa tennisspelare behärskar alla underlag har det inte rått någon tvekan om på väldigt länge, och i söndags vann han sin tredje grusfinal över rivalen Rafael Nadal på kungens ”hemmaplan” (som Monte Carlo ju är, trots att det är Djokovic som rent fysiskt bor där).

Hans start på den europeiska grussäsongen är därför att betrakta som strålande, och han har all anledning att se fram emot resten av våren.

Både i Madrid (kvartsfinal i fjol) och Rom (final) har han färska poäng att inkassera och på så vis befästa sin position som världsetta inför Franska öppna. Räknar kallt med att han når final i alla tre oerhört prestigefulla tävlingar.

Enda smolket i bägaren kan vara en eventuell kvarts- eller semifinal mot Nadal i Franska öppna, eftersom spanjoren med stor sannolikhet kommer att vara femteseedad. En så ”tidig” förlust innebär inte bara tappade poäng utan också ett sargat självförtroende.

Djokovic lär få fler chanser att bärga sin efterlängtade titel på Roland Garros om han misslyckas även i år, men personligen tror jag att det är enormt viktigt för honom att vinna den redan nu. Gör han inte det så kan det påverka resten av hans säsong negativt – på samma sätt som (bland annat) fjolårets finalförlust påverkade hans prestationer under sommaren.

PROGNOS: Når final i både Madrid och Rom, där enda riktigt stora hotet är Rafael Nadal. Så även i Franska öppna, där ett möte mellan rivalerna kan komma tidigare. Tror på minst en titel för superserben (exklusive Monte Carlo).

* * *

ROGER FEDERER (2)

Har inte spelat en match på touren sedan kvartsfinalförlusten mot Nadal i Indian Wells eftersom han inför säsongen strök Miami ur sitt schema – vilket resulterat i en två månader lång semester.

Först i Madrid får vi se racketkonstnären igen, där han går in som titelförsvarare. Tror dock inte att han upprepar sin bedrift från förra året, då han slog Tomás Berdych i finalen. Madrid är visserligen något snabbare än övriga Masters-turneringar på grus, men inte lika mycket som förra året (då det blåa smurfgruset fick turneringen att likna hardcourt-tennis på andra sätt än bara rent estestiskt).

I Rom var han i semifinal förra året. Betydligt större chans att han försvarar de poängen än i Madrid, men på det hela taget blir grussäsongen 2013 en förlustaffär för Federer – dock inte så pass mycket att han trillar ur toppkvartetten. Hade i och för sig inte spelat överdrivet stor roll om han gjort det eftersom Wimbledon använder sig av ett unikt och egenkomponerat seedningssystem. Viktigare för Federer att få bra seedning där än att samla poäng på grus.

PROGNOS: Blir inga titlar för Federer under grussäsongen, såvida inte både Djokovic och Nadal tvingas stå över någon turnering på grund av skada. Semifinaler i Madrid och Rom ska han dock mäkta med. Semifinal i Franska öppna känns inte helt givet, men ser inte heller någon självklar utmanare. På det hela taget innebär det ändå tappade poäng på världsrankningen, vilket kan bli kostsamt under hösten.

* * *

ANDY MURRAY (3)

Trots att han har alla verktyg i lådan för att lyckas på grus så gör han väldigt sällan det. Av totalt 26 titlar i karriären har inte en enda bärgats på grus. Faktum är att Murray aldrig någonsin ens har nått en final på underlaget.

Vilket också är den största anledningen till att han ännu inte varit i närheten av att utmana aktuell världsetta (just nu Djokovic, som bekant). Han samlar helt enkelt på sig alldeles för få poäng under den så viktiga europeiska grussäsongen.

I Monte Carlo blev det respass i åttondelsfinal. Barcelona Open, som pågår i skrivande stund, valde han att stå över (vilket innebär att han tappar 90 poäng). Madrid valde han att stå över förra året, så där har han en hel del färska poäng att spela om.

Det är nog den turneringen som Murray får lägga sitt krut på, förutom Franska öppna. I Rom lär han försvara sina poäng (åttondelsfinal förra året), men tveksamt om han spelar in några nya.

Enligt uppgift stannade Murray kvar i Monte Carlo efter förlusten och hårdtränade flera timmar om dagen med sitt team. Det bådar så klart gott, men skotten måste göra stora förändringar i sitt spel för att anpassa det till underlaget. I dagsläget är han långt ifrån att utmana om titlarna.

Och Franska öppna? Well, där har han ”bara” en kvartsfinal att försvara, men det finns en hel drös kompetenta grusspelare på touren som kan sätta käppar i hjulet för honom på Roland Garros. Förra året var det David Ferrer, men det kan lika gärna vara en lägre rankad spelare som stoppar honom i år.

PROGNOS: Plockar större delen av sina poäng Madrid. I Rom kan han mycket väl ta sig till kvarts- eller semifinal beroende på hur lotten faller, men han är knappast en utmanare till någon av de två titlarna. Om all den hårda träningen faller väl ut (och lottningen är lyckosam) kan han på sin höjd upprepa sin bedrift från 2011 och ta sig till semifinal i Franska öppna, men det känns i dagsläget ytterst oklart om han ens försvarar sin kvartsfinalplats från 2012.

* * *

DAVID FERRER (4)

Hade i vanlig ordning varit en av grussäsongens stora vinnare. Det är på våren och sommaren som Ferrer gör sig själv allra störst rättvisa, och på gruset brukar Big Four temporärt utökas till en Big Five.

Nu verkar det dock som att evighetsmaskinen plågas av skada och åkte i dag på en riktig stjärnsmäll när han förlorade mot Dimitrij Tursunov redan i öppningsmatchen på hemmaplan i Barcelona. Frågan nu är om han kommer kunna gneta ihop tillräckligt med poäng för att hålla avståndet till Nadal inför Franska öppna (som lär krympa efter den här veckan).

Väl där har han en semifinalplats att försvara. Mycket möjligt att han gör det. Trots att han inte varit i överdrivet bra form under säsongsinledningen så har han hittills bärgat två titlar (Buenos Aires, Auckland) och två ”silver” (Acapulco, Miami). Vilket är väldigt imponerande och visar prov på både hög lägstanivå och stabilitet.

Ska han försvara sin semifinaplats förutsätter det förstås att han återhämtar sig snabbt från skadan – vilket han förhoppningsvis gör.

PROGNOS: Tappar viktiga poäng i Barcelona, men är han bara fri från skada i Madrid och Rom så ska han försvara sina poäng där. I Madrid kan han mycket väl gå till semifinal (kvart i fjol). I Franska öppna har han goda chanser att försvara sin semifinalplats, men det beror lite på hur hans lottning ser ut.

* * *

RAFAEL NADAL (5)

Att påstå något annat än att the king himself är en av grussäsongens stora vinnare vore givetvis tjänstefel.

Men.

Ja, det finns ett men den här gången.

Nadal har oerhört mycket poäng att försvara under våren: Titlar i Monte Carlo, Barcelona, Rom och Franska öppna (samt åttondelsfinal i Madrid) förra året. Han har redan tappat poäng efter Monte Carlo, och det kan bli ännu fler i framför allt Rom. I Madrid borde han rimligtvis förbättra sitt resultat från ifjol, men frågan är om det räcker för att ta tillbaka positionen som världsfyra inför Franska öppna.

Troligen inte, eftersom det i dagsläget skiljer 1,000 poäng mellan honom och landsmannen David Ferrer. Ferrer lär visserligen tappa mark gentemot Nadal efter sitt tidiga uttåg i Barcelona, men har fortfarande en ledning på över 700 poäng om Nadal försvarar sin titel.

PROGNOS: Idel finaler. Med tanke på hur enormt stark hans comeback varit hittills (tre titlar på fem finaler) håller jag det för troligt att han når final i Barcelona, Madrid och Rom – förutsatt att han inte tvingas möta rivalen Djokovic redan i kvarts- eller semifinal i någon av turneringarna. Stor risk för förlust i så fall, med tanke på Djokovics goda form och imponerande insats i Monte Carlo. Även Franska öppna kan bli en lite knepigare historia än vanligt för Nadal eftersom han i värsta fall kan seedas först som nummer fem även där. Oavsett kommer grussäsongen, när den är över, att bokföras som ännu en imponerande vår för The King of Clay – bara han håller sig hel och frisk.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6)

En stabil men inte briljant grusspelare. Får ju inte lika hög utdelning i serven och offensiven som på snabbare banor, men med Berdychs tunga grundspel sätter man mycket press på motståndaren oavsett underlag. Rör sig dessutom väldigt bra för sin längd och har ett tillräckligt solitt försvarsspel för att röna framgångar på grus.

I Barcelona samlar han på sig en del färska poäng men har sedan en finalplats att försvara i Madrid.

Där blir det poängtapp. Kvartsfinal ska han mäkta med, men frågan är om han ens tar sig till semifinal. Finns många under honom som hotar, och spelarna i toppskiktet rår han inte på (bortsett från Murray).

PROGNOS: I Rom har han bara kvartsfinal att försvara, vilket han lär göra. I Franska öppna förra året tog han sig till åttondelsfinal, en ganska blygsam bedrift som han rimligtvis bör upprepa. På det hela taget blir dock grussäsongen 2013 +-0 för Berdych, om inte till och med en förlustaffär.

* * *

JUAN MARTÍN DEL POTRO (7)

Säsongsinledningen har varit bergochdalbana för världssjuan. Finalen i Indian Wells följdes upp med en förlust mot Tobias Kamke i öppningsmatchen i Miami. Har till och från klagat på smärtor i handleden, vilket ju som bekant spolierade hela hans säsong 2010.

Argentinaren har en del poäng att försvara under våren (semifinal i Madrid, åttondel i Rom, titel i Estoril, kvartsfinal i Franska öppna), men kommer å andra sidan ha högre seedning i årets upplaga av de tyngre turneringarna.

Till syvende och sist tror jag att del Potro kommer att bli en av grussäsongens vinnare, eftersom han sannolikt kommer att gå om Tomás Berdych på världsrankningen under våren – och på så vis ta ett kliv närmare topp 5. Berdych spelar visserligen in färska poäng i Barcelona, men har å andra sidan mycket att försvara under våren.

Tror dessutom att del Potro blir en av dem som kan dra mest nytta av en skadedrabbad David Ferrer.

PROGNOS: Plockar tillräckligt mycket poäng för att vrida positionen som världssexa ur händerna på Tomás Berdych. Försvarar troligen sin titel i Estoril men är inte en av huvudutmanarna till de tyngre bucklorna.

* * *

JO-WILFRIED TSONGA (8)

Det intressanta med Tsonga är att hans spel är anpassat för hardcourt och gräs, men funkar även bra på grus. Jag tror att det beror på att han tvingas jobba mycket mer för poängen på grus och därför rent generellt spelar enklare – och mer effektivt. Han svävar helt enkelt ut för mycket och tar för stora risker på snabbare underlag.

Hur det än är med den saken så brukar fransmannen leverera helt okej under grussäsongen. I Monte Carlo förra veckan tog han sig till semifinal, vilket blev en plusaffär (kvartsfinal i fjol).

I Madrid och Rom har han en åttondelsfinal respektive semi att försvara, vilket känns fullt överkomligt. Att han försvarar sin kvartsfinal i Franska öppna känns däremot mer osäkert. Troligt att det tar stopp redan i tredjerundan eller åttondelsfinalen, beroende på hur lottningen (och dagsformen) ser ut. Tsonga har helt enkelt inte blivit en stabil kvartsfinalist i Grand Slam-sammanhang än.

PROGNOS: Lär inte bli några titlar för fransmannen, men däremot går han plus rent poängmässigt – dock inte tillräckligt för att hota Berdych/del Potro om sjundeplatsen på världsrankningen. Kan till och med vara så att positionen som världsåtta hänger löst.

* * *

RICHARD GASQUET (9)

Jetsetaren Gasquet påbörjade sin omvandling förra året och har sedan fortsatt på inslagen väg. Han har hittills förbättrat sina resultat i årets tre första Masters jämfört med 2012 (åttondel i Indian Wells, semi i Miami, kvart i Monte Carlo).

I Madrid och Rom har han en tredjerunda respektive kvartsfinal att försvara – vilket han borde mäkta med utan större problem, till och med inkassera några extra färska poäng. Gasquets defensiva allroundspel lämpar sig bra för grus, och när han nu dessutom förbättrat sin uthållighet avsevärt kan han bli svårstoppad.

I Franska öppna tog han sig förra året till åttondelsfinal (vilket han faktiskt gjorde i samtliga Grand Slam-turneringar) men med tanke på den stabilitet han redan visat upp under säsongsinledningen håller jag det för troligt att han nu når sin första GS-kvartsfinal sedan 2007 (semifinalförlust mot Roger Federer).

Har även en finalplats i Estoril att försvara men har valt att stå över den turneringen i år. Det poängbortfallet har han dock redan tjänat in i Monte Carlo (kvartsfinal i en Master ger 180 poäng, final i en 250-turnering ger 150). Gasquet blir därför på det hela taget en av grussäsongens vinnare.

I bästa fall kan han till och med ha gått om Tsonga på världsrankningen, men det tror jag dröjer till sommaren.

PROGNOS: Går långt i både Madrid, Rom och Paris. Samlar på sig ett gäng nya poäng och minskar avståndet till Jo-Wilfried Tsonga på världsrankningen, men en eventuell passering lär inte ske förrän efter Franska öppna.

* * *

JANKO TIPSAREVIC

Har bitit sig fast inom topp 10 i ett och ett halvt år men har nu tappat två placeringar sedan april 2012. Säsongsinledningen har varit fullkomligt bedrövlig för serben.

I Madrid har han en semifinal att försvara, vilket han med största sannolikhet inte kommer att göra. I Rom blev det dock respass redan i andra omgången 2012, men det är likväl ytterst tveksamt att hans prestationer i dessa båda turneringar tillsammans ska överstiga hans 370 inspelade poäng förra året (kvartsfinal i båda tävlingarna ger 360).

Han gick till kvartsfinal i Barcelona förra året men har i år i stället valt att spela BRD Nastase Tiriac Trophy i Rumänien. Förmodligen ett bra val, för med några segrar under bältet kan det flyende självförtroendet återvända.

Har ändå svårt att se hur grussäsongen 2013 ska bli en vinstaffär för Tipsarevic. I stället finns faktiskt risken att han trillar ur topp 10.

PROGNOS: Likt Andy Murray har Tipsarevic alla spelmässiga kvaliteter för att lyckas på grus, men har förtvivlat svårt att leverera på underlaget. Fullt möjligt att han förlorar sin position som världstia efter våren.

* * *

MARIN CILIC (11)

Kroaten får som mest utdelning på sitt tunga grundspel på snabbare underlag, men är en hyfsat stabil grusspelare (rent statistiskt bättre än Tipsarevic). Åkte ut i tredje omgången i Madrid och redan i förstarundan i Rom, så har en del poäng att spela in.

I Franska öppna blev det förlust i tredje omgången, och han bör försvara de poängen. Med tursamma lottningar i alla tre turneringar har han kapacitet att ta sig till åtminstone en kvartsfinal, så grussäsongen borde rimligtvis bli en plusaffär för Cilic.

PROGNOS: Gör inga större avtryck i någon av turneringarna men tillryggalägger en stabil vår och hotar Tipsarevic om positionen som världstia.

* * *

STANISLAS WAWRINKA (17)

En av säsongsinledningens utropstecken. Har visserligen blandat och gett efter Australiska öppna, men på det hela taget har han svarat för en riktigt stark öppning på året. Rekryteringen av Magnus Norman som coach tror jag dessutom är ett genidrag, och det samarbetet kommer säkerligen bära frukt redan under våren.

Wawrinka tog sig till åttondelsfinal i Madrid, Rom och Franska öppna förra året. I år bör han betraktas som ett av de största hoten mot Big Four i samtliga turneringar och det är faktiskt mycket troligt att han når sin första kvartsfinal i Franska öppna.

Med tanke på den grymma form han visat upp de senaste veckorna blir Wawrinka en av grussäsongens vinnare.

PROGNOS: Försvarar sina poäng från förra året och har goda chanser att nå kvartsfinal eller längre i både Madrid och Rom. I Franska öppna kan han mycket väl nå sin första kvartsfinal i karriären.

* * *

FABIO FOGNINI (24)

I vanlig ordning drar jag motvilligt förhastade slutsatser efter enstaka succéer (lex Horacio Zeballos, Jerzy Janowicz) men i Monte Carlo visade Fognini vilken enorm kapacitet han besitter, särskilt på grus.

Startfälten är visserligen tuffare i Madrid och Rom, men där åkte han ut i första respektive andra omgången förra året och borde därmed kunna spela in en del färska poäng.

Vi ska däremot inte inbilla oss att han blommar ut till den fullfjädrade stjärna man kan få för sig att han är när han i sina bästa stunder bjuder på bländande tennis. Trots segrarna över Berdych och Gasquet (och förlusten mot Djokovic) i Monte Carlo har 25-åringen blygsamma 3-22 i matchfacit mot topp 10-spelare.

Tack vare semifinalplatsen i Monte Carlo är grussäsongen 2013 redan en vinstaffär för italienaren, men för att den ska räknas som en fullödig succé krävs inte bara att han bjuder på enstaka stormatcher – han måste även stabilisera sitt spel generellt. Är tveksam till att det sker redan under våren.

PROGNOS: Lär inte upprepa sin bedrift i Monte Carlo men kommer på det hela taget att förbättra sina resultat gentemot fjolåret.

* * *

GRIGOR DIMITROV (28)

Precis som med Fabio Fognini är det klokt att inte dra på alltför stora växlar efter Dimitrovs uppvisning i Monte Carlo (slog Tipsarevic i raka set i andrarundan och pressade Nadal till tre i kvarten). I Barcelona blev det respass direkt i öppningsmatchen efter förlust mot Tommy Robredo.

Dimitrov har dock en förmåga att prestera sin allra bästa tennis på grus, och med tanke på att han redan imponerat under säsongsinledningen ser det onekligen ut som att hans rankningsklättring fortsätter spikrakt uppåt.

I Madrid och Rom har han inga poäng att försvara och i Franska öppna åkte han ut redan i andra omgången förra året, vilket innebär att han kan spela in en hel del nya poäng under våren. Håller det för troligt att han når åttondelsfinal eller bättre i antingen Madrid eller Rom.

Franska öppna är dock en helt annan spelplan och i Grand Slam-sammanhang har han aldrig tagit sig förbi andra omgången. Vore så klart väldigt kul om han gjorde det på just Roland Garros i år, men det beror helt och hållet på dagsform och lottning.

PROGNOS: Fortsätter klättra på världsrankningen under våren. Kan mycket väl upprepa Monte Carlo-bedriften i antingen Madrid eller Rom, och på det hela taget blir grussäsongen en plusaffär för bulgaren.

* * *

TOMMY ROBREDO (43)

30-åringen har redan bevisat att han inte ska dömas ut på förhand. Har imponerat stort i både Buenos Aires (semifinal) och Casablanca (bärgade titeln efter segrar över förhandsfavoriterna Stanislas Wawrinka och Kevin Anderson).

Den goda formen tycks hålla i sig och i dag slog han ut Dimitrov i Barcelona. Har i princip inga poäng alls att försvara under våren och har således riktigt goda chanser att klättra ännu mer på rankningen (har hoppat upp 66 pinnhål sedan januari).

Med tursamma lottningar kan Robredo mycket väl slå sig in på topp 30 under grussäsongen. Konkurrensen är förvisso väldigt stor, men spanjoren har visat att han fortfarande kan leverera på sitt favoritunderlag.

PROGNOS: Våren 2013 blir lyckosam för Robredo, om han får hålla sig skadefri. Att den forne världsfemman ska slå sig in på topp 30 kanske är lite väl drastiskt, men sett till hur han presterat hittills i år har han kapaciteten att göra det. Han har också potential att leverera en och annan skräll i Madrid eller Rom, men i Franska öppna lär han inte göra några större avtryck.

* * *

ERNESTS GULBIS (53)

24-årige talangen har genom åren om vartannat höjts till skyarna och avfärdats som ett alldeles för stort problembarn för att någonsin kunna slå igenom stort.

Att han har kapaciteten för stordåd råder det ingen som helst tvekan om – 22 år gammal chockbesegrade han Roger Federer i kvartsfinalen i Rom och pressade sedan Rafael Nadal till tre set i semifinalen. På grus, alltså.

Efter att året därpå ha nått en 21-plats på rankningen (högsta noteringen hittills i karriären) föll lettländaren ner i en avgrundsdjup ”formsvacka”. Det handlade egentligen om brist på motivation, och den tog honom så djupt ner i träsket att han föll ur topp 100 (lägsta noteringen: 159).

Han inledde 2013 som rankad 138 i världen och har sedan dess alltså klättrat 85 placeringar på knappt fyra månader.

Förutom att han har övertygande 14-4 i ATP-matchfacit så här långt under säsongen så är grus statistisk sett hans bästa underlag – och han har i princip inga poäng alls att försvara under våren (bara blygsamma 20 poäng i München).

Jag är inte beredd att ropa hej förrän han tagit sig över ån, men visst vore det kul om Gulbis totalt bortslösade talang äntligen tas tillvara på. Det vi sett hittills bådar gott. Som så många gånger förr kanske vissa har som invändning, men det verkar faktiskt som att det är annorlunda den här gången.

Personligen hoppas jag därför extra mycket på att motivationen inte går förlorad igen.

För i så fall kan Gulbis bli en av grussäsongens absolut farligaste underdogs.

PROGNOS: Har hittills i år bara förlorat mot Juan Martín del Potro, Tomás Berdych, Rafael Nadal och Juan Mónaco i ATP-sammanhang. Väldigt namnkunniga spelare, vilket visar prov på Gulbis höga kapacitet. 24-åringen har historiskt levererat fina resultat på grus och trivs bra på underlaget. Lär spela in en del färska poäng och ta ytterligare kliv på rankningen. Skrällpotential i alla turneringar under våren.

Grattis, Basel.

Roger Federer satte i dag effektivt punkt för spekulationerna kring schweizarens vara eller icke vara i Swiss Indoors i oktober.

– Alla vet hur viktig den här turneringen är för mig och det gäller fortfarande, säger han – och bekräftar enligt Tennis.com att han deltar i 2013 års upplaga.

Femfaldige Swiss Indoors-mästaren menar att han aldrig sagt att han står över turneringen i år, utan ”försöker göra en komplicerad fråga enklare”.

Federers kontrakt med arrangören gick ut efter finalförlusten mot Juan Martín del Potro förra året. Schweizisk media rapporterade då att Federers management krävde en sjusiffrig summa och inte kunde nå en överenskommelse med turneringens ägare.

– Jag kan spela i Basel utan några kontrakt eller överenskommelser, säger Federer själv.

Beslutet påverkar inte bolltrollarens schema nämnvärt. Den längsta pausen är som bekant pågående (mellan Indian Wells och Madrid), och från maj rullar det på mer eller mindre som vanligt (Madrid, Rom och Franska öppna i maj, Halle och Wimbledon i juni, Montréal, Cincinnati och US Open i augusti, Shanghai, Basel och Paris i oktober).

En match mellan Roger Federer och Rafael Nadal omhuldas av ett speciellt skimmer och har alltid på papperet potential att bli episk. Helt och hållet på grund av gamla meriter förstås, men det är någonting alldeles särskilt med den här rivaliteten.

Bara det faktum att totalt 28 Grand Slam-titlar står på varsin sida av nätet (17 för Federer, elva för Nadal) skapar en svårslagen atmosfär.

Även den här matchen hade potential att bli episk, trots att ingen av de båda rivalerna är i sin bästa form – eller snarare precis just därför, faktiskt.

Nu blev ju inte den här drömkvartsfinalen så överdrivet episk. Mestadels på grund av Roger Federers krånglande rygg.

31-åringen såg nämligen betydligt mer hämmad ut av den än Nadal av sina knän. Med facit i hand är det i ärlighetens namn märkligt att han över huvud taget kom till start. Han måste helt enkelt på allvar ha trott att han trots typ halverad styrka i serven och begränsad rörlighet skulle ha en chans mot Nadal, kanske för att det trots allt handlade om hardcourt.

Eller så kändes ryggen bättre efter tresetaren mot Stanislas Wawrinka i åttondelen, då smärtan i ryggen verkligen gjorde sig påmind för schweizaren.

För det började trots allt riktigt bra. Fram till 3-3 var det världstvåan som låg lite lite i framkant. Matchbilden var ganska väntad: Federer försökte spela med ytterst små marginaler, Nadal matade toppade slag mot Feds backhand.

Det gav resultat för spanjoren. Slutligen började de oprovocerade misstagen staplas på hög och när även serven sviktade (mestadels på grund av ryggen) var det inte mycket som gick Federers väg.

Matchen rann snabbt iväg till 6-4, 3-0 för Nadal, som spelade aggressivt, resolut men framför allt väldigt stabilt. Att han tappade serve till 3-1 kom som en blixt från klar himmel, men det ska sägas att Federer gjorde sitt klart bästa returgame i matchen (kanske till och med turneringen).

Den slutgiltiga spiken i kistan kom vid ställning 4-2 när Nadal, efter nytt svagt servegame från Federer, fick chansen att serva hem matchen. Vilket han också gjorde: 6-4, 6-2. Världsfemman har nu 19-10 i inbördes möten mot tidernas störste.

En skön revansch för Rafa efter semifinalförlusten här i Indian Wells förra året, men jag tror inte att det är en seger som spanjoren njuter så överdrivet mycket av. Snarare lider han nog med sin rival, som inte alls kunde göra sig själv rättvisa i natt. Hans rörlighet var plågsamt begränsad och det räckte egentligen för Nadal att gå från hörn till hörn ett par gånger för att schweizaren inte skulle hinna med.

Hur såg då Nadal ut, undrar ni kanske?

Bra, men inte fläckfri. Serven är stabil och bollträffen av yppersta klass. Forehanden det vapen den ska vara och backhanden solid. Rörelseschemat och fotarbetet betydligt mer tillfredsställande än i början av comebacken. I sidledslöpningarna vågar han belasta knäna på ett helt annat sätt än i framför allt Vina del Mar och Sao Paolo, vilket är glädjande.

Däremot är han inte lika snabb i djupled, har lite långsammare reaktionsförmåga än när han presterar på topp och är sårbar nere i forehandkrysset.

Det blev särskilt tydligt när Federer fick längd på sina returer i Nadals servegame (som vid 3-0). Nadal hinner helt enkelt inte justera sin position bakåt och får då ingen tajming i sina slag.

Vid sidan av det bör noteras att han av förklarliga skäl inte är lika rapp i fotarbetet i största allmänhet, vilket givetvis har negativ inverkan överlag då hans spelstil i allra högsta grad är beroende av just perfekt fotarbete.

Vill ändå säga att jag blir mer och mer positiv till Nadals chanser att ta sig tillbaka till toppen. Jag tror förvisso fortfarande inte att han kommer kunna hålla på i så många år till och han skulle i dagsläget inte ha en chans mot Novak Djokovic eller Andy Murray på hardcourt, men när det väl är dags för den europeiska grussäsongen tror jag att han hunnit tillryggalägga tillräckligt många sprungna meter på tennisbanan för att utmana om de stora titlarna.

För Federers del hopar sig dock orosmolnen.

Jag har hela tiden varit lite skeptisk till taktiken att banta spelschemat för att kunna hänga med i toppen. Förra året gick han i stället för max, vilket gav resultat. Det handlar säkerligen om att han inte orkar köra på på det viset två år på raken, men det är så tydligt att hans spel blir lidande när han inte matchar så där stenhårt.

I och med nattens nederlag tappar han 820 poäng och landar på 8,715 – bara 535 poäng mer än vad Murray hade inför den här turneringen. Och då ska vi komma ihåg att skotten redan i och med sin plats i kvartsfinalen inkasserar 170 färska poäng, eftersom han åkte ut i första omgången förra året.

Tar han sig till final går han om Federer efter den här turneringen. Misslyckas han med det – vilket är troligt eftersom han med största sannolikhet måste besegra Djokovic för att ta sig dit – så får han dock en ny chans att gå om i Miami. En turnering som Federer som bekant står över i år.

Vilket innebär att nattens kvartsfinal mot Nadal var schweizarens sista match på två månader. Han kommer tillbaka först i Madrid i början av maj.

Stora poängtapp i tre raka turneringar var nog inte vad Federer hade hoppats på när han pusslade ihop sitt bantade schema inför säsongen. Men som det ser ut just nu är faktiskt Murray en värdig världstvåa, och missar han sin chans att gå om här i Indian Wells eller Miami så lär det ske under våren.

Nadal har å sin sida över 500 poäng upp till världsfyran David Ferrer, men om formkurvan fortsätter peka uppåt borde han ta tillbaka sin plats i Big Four under året.

* * *

Tomás Berdych avfärdade formstarke Kevin Anderson enkelt i sin kvartsfinal: 6-4, 6-4 på drygt en och en halv timme.

Berdychs galna formtopp fortsätter alltså och tjecken har ännu inte tappat set i Indian Wells.

– Det känns bra ute på banan, särskilt fysiskt. Det är det viktigaste för mig, att jag kan vara i bra fysisk form inför matcherna mot [topp]spelarna i de kommande rundorna. Då kan jag fokusera på mitt spel, säger han efter triumfen.

I semifinalen ställs han alltså mot Rafael Nadal, som han har 3-12 totalt i inbördes möten och tio raka förluster mot. På de där tio senaste förlusterna har han vunnit blott två set (Nadal har förkrossande 26-2 i set där).

Skulle dock inte bli det minsta förvånad om oddssättarna framhåller Berdych som favorit i den semifinalen. Nadal har visserligen imponerat i sin första hardcourt-turnering på nästan ett år, men Berdych är som sagt inne i ett galet stim.

En så formtoppad Berdych har alla vapen för att sätta press på Nadal i djupled, mer så än en skadad Federer. Vi har säkerligen en tresetare att se fram emot där. För vi ska inte inbilla oss att Nadal på något sätt är chanslös. Så stort är glappet mellan ”den äkta” Big Four och segmentet strax under på världsrankningen. Med Nadal i nuvarande fysiskt skick och en maxad Berdych ser jag den matchen som helt öppen.

Han är ju förresten en intressant framgångssaga, den där Berdych. Var knappt 25 år gammal när han spelade sin första och hittills enda Grand Slam-final (mot Nadal i Wimbledon 2010, förlust i raka set) och har sedan dess kämpat med att nå sin fulla potential.

Nu, nästan tre år senare, är han äntligen på god väg att göra det.

Vissa lyfter fram honom som den främste kandidaten att splittra Big Four, men det tycker jag känns lite naivt. Han har tagit stora kliv framåt de senaste åren men har fortfarande svårt att på allvar hota toppspelarna (bortsett från Federer, som han byggt upp ett psykologiskt övertag mot).

Dessutom fyller han 28 i år. Finns nog inte jättemycket kvar att utveckla innan den där fulla potentialen är nådd, och det räcker inte till en Grand Slam-seger. Möjligtvis final.

Nåväl. Lär bli en laddad semifinal. Ser faktiskt mer fram emot den än blockbustern Federer-Nadal, eftersom den på lite olika sätt kommer ge en indikation på vartåt det barkar – både för Nadal och för Berdych.

* * *

På damsidan var gårdagen en dyster matchdag, milt uttryckt. Det började med att Samantha Stosur lämnade walkover på grund av lårskada och bara timmar senare tvingades världstvåan Victoria Azarenka göra likadant på grund av en fotskada.

Angelique Kerber och Caroline Wozniacki seglar därför obekymrat vidare till semifinal.

Samantha Stosur tvingades precis lämna walkover på grund av benskada, vilket ger Angelique Kerber en gratisplats i semifinalen (där hon med största sannolikhet möter Victoria Azarenka).

Men vi har trots det avbräcket en hel del intressanta matcher att se fram emot. Vi tar en titt.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6) – KEVIN ANDERSON (37)

• Den första av kvällens två kvartsfinaler på herrsidan. Anderson är visserligen i riktigt bra form och skåpade ut Gilles Simon i första och tredje set (tankade bort andra), men det bör noteras att Simon inte sett speciellt bra ut alls i Indian Wells.

Det har däremot Berdych.

Tjecken är inne i ett riktigt stim och har förträffliga 17-4 i matchfacit så här långt i år (bortsett från den överraskande kvartsfinalförlusten mot Roberto Bautista-Agut i Chennai har han bara förlorat mot Novak Djokovic och Jo-Wilfried Tsonga). Sedan Australiska öppna har han nått två raka finaler och imponerat i båda de turneringarna (Marseille och Dubai).

I Indian Wells har han hittills inte tappat set och faktiskt bara förlorat totalt 17 game på tre matcher.

Anderson är som sagt formstark, men har 0-5 i inbördes möten mot världssexan. Med tanke på att Berdych är en i grunden klart bättre spelare och minst lika formtoppad så raderas därför den lilla fördel den där formtoppen möjligen kan ha gett.

Det blir nog ingen busenkel resa till semifinal för Berdych, men skrällchanserna får betraktas som oerhört små.

* * *

ROGER FEDERER (2) – RAFAEL NADAL (5)

Det här har ju som ni förstår potential att bli årets match. En blockbuster av massivt episka mått.

Båda hade problem i sina respektive åttondelar – Nadal på grund av Ernests Gulbis ytterst hälsosamma/beundransvärda brist på respekt för tennisstjärnor och osannolika formtopp, Federer på grund av den formsvacka som plågat honom sedan semifinalförlusten i Australiska öppna.

Så, vad kan vi vänta oss då? Tja, att Nadal inte är helt hundra än efter den långa skadefrånvaron och att Federer inte spelat särskilt bra tennis den senaste månaden behöver vi inte tjata vidare om.

I stället kan vi konstatera att dessa båda faktum jämnar ut oddsen. En formtoppad Federer hade sannolikt gjort snudd på slarvsylta av Nadal i nuvarande skick, helt enkelt eftersom spanjoren är så beroende av att vara på absolut topp när det spelas på hardcourt.

På förhand känns den här matchen väldigt 50-50, men faktiskt med svag fördel Nadal. Helt enkelt för att han imponerade mer i sin match mot Gulbis och på det hela taget sett stabilare ut än sin rival i Indian Wells.

Federer kommer sannolikt att satsa allt på ett kort och spela oerhört riskabelt från start. Sen får det bära eller brista. I så fall är risken stor att det brister för honom. Med den allt annat än perfekta bollträff och det tröga fotarbete han visat upp den senaste tiden har han inte en chans att blåsa Nadal av banan med ursinnig attacktennis.

Addera Nadals massiva mentala övertag, uppbyggt under åratal av prestigefyllda möten, och att Federer haft känningar i ryggen så ser det ännu lite mörkare ut för schweizaren.

Varför då så jämnt som 50-50, med svag fördel Nadal? För att Federer är Federer, för att matchen spelas på hardcourt i Indian Wells, för att världstvåan inte vill tappa ännu fler dyrbara poäng (har trots allt en titel att försvara här), för att Nadal inte är hundra och för att bollen som bekant är rund.

Det mest intressanta kommer faktiskt att bli matchbilden inledningsvis. Det är nog inte orimligt att anta att första set aldrig har varit så viktigt i en tennismatch mellan dessa båda giganter.

* * *

VICTORIA AZARENKA (2) – CAROLINE WOZNIACKI (10)

Kvällens enda kvartsfinal på damsidan eftersom Stosur som sagt tvingats lämna walkover mot Kerber.

Wozniacki har faktiskt tre raka segrar och 4-2 totalt i inbördes möten mot Azarenka. Visst känns det galet?

Senaste segern kom dock i Indian Wells 2011 och efter bara tre game, eftersom Azarenka tvingades avbryta matchen. Azarenka var alltså 21 år gammal då och inte nått sitt stora genombrott än.

Nu har hon hunnit parkera sig i toppen av världsrankningen, medan Wozniackis fall inte ens kunnat förhindras av Thomas Johansson.

Matchbilden kommer att se ut ungefär som när Azarenka möter Radwanska. Stabila Azarenka har normalt sett inga problem med snabbfotade bollmotare, men när Wozniacki väl levererar har hon en kuslig förmåga att nöta ner sina motståndare.

Det kommer hon dock inte att göra i kväll. Tiden har nämligen hunnit ikapp forna världsettan och Azarenka har för länge sedan hittat den stabilitet som tagit henne dit hon är i dag.

Skrällpotentialen är därför att betrakta som snudd på obefintlig. Visst, konstigare saker har väl skett, men att Azarenka skulle vika ner sig redan i kvarten mot Wozniacki… Nej, det känns inte troligt.

Vi börjar med Stanislas Wawrinka och hans totala oförmåga att besegra toppspelare i de större sammanhangen, trots briljans och stundtals även överlägsenhet.

Jag såg inte själv matchen mellan Wawrinka och hans stora idol och landsman Roger Federer, som han genom alla år alltid haft alldeles för stor respekt för. Rapporterna efter nattens drabbning gör dock gällande att Wawrinka på många sätt svarade för en lika imponerande insats som mot Novak Djokovic i åttondelsfinalen i Australiska öppna – men återigen snubblade på mållinjen.

Har också noterat att den för sin ödmjukhet så hyllade Federer dessutom ägnade sig åt lite osportslighet i tredje set, då han missade en volley framme vid nät efter serve och började jiddra med huvuddomaren för att han inte tilläts utmana domslutet på sin egen förstaserve.

(Bollen var alltså ute men dömdes in. Att Federer inte fick utmana domslutet berodde på att han inte genast efter serven avbröt spelet. Helt korrekt beslut av domaren alltså. För inte inbillar ni er väl att Federer velat utmana om han inte missat sin volley?)

Nåväl.

Efter en del om och men kunde Federer hur som helst vända matchen i tredje set när Wawrinka var ett break upp, och säkrade slutligen en plats i kvartsfinalen: 6-3, 6-7(4), 7-5.

Där möter han sin stora nemesis Rafael Nadal, som lyckades utmanövrera vansinnigt formstarka Ernests Gulbis: 4-6, 6-4, 7-5.

Att de inte mötts före en semifinal i de här sammanhangen sedan 2004 är redan uttjatat, men faktum är att det gått nästan exakt ett år sedan de sist möttes över huvud taget.

Den gången, i Indian Wells, rörde det sig om en semifinal, och Federer vann i raka set (6-3, 6-4).

Så lätt kommer han inte att få det nu.

Federer befinner sig för närvarande i någon sorts svacka och har inte spelat överdrivet bra sedan Australiska öppna i början av året. Efter flopparna i Rotterdam och Dubai trodde jag att Mästarnas Mästare skulle studsa tillbaka här i Indian Wells, men än har formtoppen uteblivit. I stället har kurvan fortsatt att peka svagt nedåt.

På sätt och vis är det kul för den här kvartsfinalen, för annars hade han förmodligen varit totalt överlägsen rent spelmässigt (sällan mentalt, men det är en annan femma). Att Federer nu är i sämre form och Nadal inte hunnit hitta tillbaka till sitt rätta jag jämnar helt enkelt ut oddsen lite.

Att Nadal står i 2,00 gånger pengarna är därför en smula förvånande. Jag känner snarare att det är väldigt nära 50-50 inför den här matchen. Federer är överlag den bättre spelaren av de båda på hardcourt (trots att han bara har 6-5 i inbördes på underlaget), men Nadal har under åren byggt upp ett enormt psykologiskt övertag.

Om inte Federer presterar på topp, vilket han inte gjort på ett tag nu, är det därför rimligt att tro på en ny förlust och 10-19 totalt i inbördes möten mot spanjoren. Nadal lär nämligen kräma ut precis allt han har i de där krånglande knäna för att slå sin gamle rival.

* * *

Ibland blir man inte riktigt klok på Novak Djokovic. Inför matchen mot Sam Querrey kunde man ju tänka sig att han dels omgående ville visa att Paris Masters-incidenten var en engångsföreteelse, och dels få matchen överstökad eftersom den spelades sent på natten lokal tid.

Det började i så fall bra.

Total överlägsenhet och 6-0 efter knappt en halvtimme ute på banan. Querrey hade absolut noll och ingenting att komma med.

I andra set var det som om Djokovic började tänka på något helt annat. Franska öppna, kanske. Han kom fel till bollen, missade busenkla transportslag, bjöd in Querrey i matchen med bedrövligt servande och så vidare.

Så där höll det på hela vägen till tiebreak, där Novak tog ledningen med 5-1. Efter två brända matchbollar bärgade han slutligen segern med setsiffrorna 6-0, 7-6(6) på den svenska morgonkvisten.

Typiskt Djokovic, med andra ord. Både överlägsenheten och den sviktande koncentrationsförmågan.

* * *

Åttondelsfinalen mellan Jo-Wilfried Tsonga och Milos Raonic blev mycket riktigt en serve- och sluggerfest. Och en väldigt jämn sådan.

Tsonga vann 80 procent i sin förstaserve, Raonic 79. Kanadensaren slog tolv ess, mot fransmannens sju. Och världssexan vann med en ynka poäng totalt: 86-85.

Men det var Raonic som började bäst och rättvist bärgade första set med 6-4 efter att ha förvaltat en av sina fem breakbollar.

I andra set följdes de åt hela vägen till 6-5, då Raonic för första gången i matchen hade breakboll mot sig. Han räddade den första men inte den andra. Oväntat tyckte uppenbarligen liveoddssättarna, som gav 4,33 gånger pengarna för Tsonga-seger efter första set.

Tredje set blev nästan identiskt med andra och även här behövde Tsonga bara förvalta en ynka breakboll – som dessutom råkade vara matchboll – för att ta sig vidare till kvartsfinal. Och visst var det lite sorgligt att se Raonic gå tillbaka mot baslinjen efter det där dubbelfelet vid matchboll, som om han utmanade domslutet.

Det gjorde han inte.

Poängtavlan var trasig och Raonic hade inte förstått att han förlorat matchen. Huvuddomaren fick informera 22-åringen om att matchen var över.

Riktigt tråkigt att se Raonic vika ner sig på det sättet, särskilt i egen serve, efter att ha varit så resolut och bestämd i första set. Inte förvånande, (det har trots allt hänt förr), men tråkigt.

Tsonga möter hur som helst Djokovic i kvarten.

* * *

Åttondelen mellan Kevin Anderson och Gilles Simon var gårdagens klart märkligaste. Anderson var snudd på överlägsen i första set, som han vann enkelt med 6-3.

I andra set var matchbilden den totalt omvända. Plötsligt kunde Anderson inte slå en serve. Inte en forehand. Inte en backhand. Knappt ens en slice. Och det tidigare så stabila nätspelet var en total katastrof.

Efter att ha hållit sitt första servegame i setet torskade han sex raka game och praktiskt taget gav Simon kvitteringen. Trots att fransmannen inte höjde sig nämnvärt mellan seten. Anderson var helt enkelt bedrövlig. Det var snudd på pinsamt ibland, som när han följde upp två raka dubbelfel med en makalöst dålig forehandmiss.

Det kändes faktiskt som att han var lite trött efter urladdningen i första set och därför tankade, för att hämta krafter till tredje.

För i det där avgörande setet var han nämligen återigen klart bättre än Simon. Scenförändringen var precis lika plötslig som mellan första och andra.

Märkligt.

Setsiffrorna blev till slut: 6-3, 1-6, 6-4. Anderson ställs nu återigen mot Tomás Berdych, precis som i Australiska öppna (fast den gången i åttondelsfinal). Då blev det stryk i raka set. Behöver inte nödvändigtvis bli så nu, med tanke på hur formstark sydafrikanen är, men det är givetvis en match som Berdych bör vinna.

Ovan nämnde Berdych utklassade världstian Richard Gasquet i första set och säkrade slutligen kvartsfinalplatsen i raka set: 6-1, 7-5.

Lite trist att Gasquet inte hade mycket att sätta emot ens när han höjde sitt spel. Kändes ju som att han äntligen fått ordning på sina prioriteringar efter den urstarka säsongsinledningen, men nu är ojämnheten tillbaka igen. Kanske lite väl tidigt att misstänka att han är på väg att falla tillbaka i gamla mönster, men man slås ändå av tanken.

* * *

Andy Murray slog planenligt Carlos Berlocq, men fick som sagt slita för segern: 7-6(4), 6-4. Juan Martín del Potro fick det betydligt enklare mot veteranen Tommy Haas: 6-1, 6-2.

Blir en riktigt trevlig kvartsfinal mellan världstrean och världssjuan.

Murray leder med 5-1 i inbördes möten. Delpos enda seger hittills kom på gruset i Madrid 2009. Lär dock bli en jämn tillställning.

* * *

Matchen mellan Petra Kvitová och Maria Kirilenko blev mycket riktigt en av gårdagens klart mest sevärda matcher. Ganska lång var den också.

Kvitová var inledningsvis riktigt aggressiv och hade ordning på winners kontra oprovocerade misstag, vilket är direkt livsnödvändigt för att hon ska kunna vinna en match.

Misstagen är ofrånkomliga när man spelar sådan attacktennis som Kvitová, men de måste hållas på ett absolut minimum. Annars letar de sig in i hennes huvud och så börjar hon tvivla på sig själv. Vilket oftast utnyttjas tacksamt av motståndaren.

Så även i går.

Kvitová ledde alltså med 6-4, 4-2 när den mentala kollapsen kom. En kollaps som Kirilenko inte var sen att utnyttja. Detta alltså efter att Kvitová själv jobbat ikapp ett 2-4-underläge i första set och sedan vunnit åtta av tio game.

Vid ställning 4-5, 15-0 i egen serve slår sedan Kvitová fyra raka dubbelfel och bjuder på så vis bort hela setet.

De följdes sedan åt under tredje set, tills Kirilenko förvaltade en breakboll och fick chansen att serva hem matchen. Vilket hon gjorde, efter att först ha hamnat i 0-30-underläge.

Siffrorna efter matchen är inte jättesmickrande för Kvitová. Hon slog visserligen hela 43 winners, men även 48 oprovocerade misstag (mot Kirilenkos 17-19).

Riktigt imponerande av Kirilenko, som alltså följde upp sin skrällseger över Agnieszka Radwanska i tredjerundan på bästa tänkbara sätt.

I semifinalen möter hon Maria Sjarapova, som efter en del besvär avfärdade Sara Errani i raka set: 7-6(6), 6-2.

Vi har en del riktigt heta matcher att se fram emot i dag – åttondelsfinaler på herrsidan, kvartar på damsidan.

Vi tar en titt:

* * *

Gilles Simon-Kevin Anderson
Roger Federer-Stanislas Wawrinka
Rafael Nadal-Ernests Gulbis
Novak Djokovic-Sam Querrey
Jo-Wilfried Tsonga-Milos Raonic
Tomás Berdych-Richard Gasquet
Andy Murray-Carlos Berlocq
Juan Martín del Potro-Tommy Haas

• Första mötet mellan Simon och galet formstarka Kevin Anderson. Och det är frågan om två diametralt olika spelare här. Anderson förlitar sig på hård serve och tungt grundspel, medan Simons främsta vapen är snabbhet och taktiskt spelsinne. Normalt sett skulle Anderson vara helt beroende av att få maximal utdelning i egen serve eftersom Simon utklassar honom totalt i bollandet, men Anderson har faktiskt sett stabil ut även på den punkten i Indian Wells. Simon betydligt mer formsvag, men han har en kuslig förmåga att hamstra poäng och utnyttja sin motståndares svagheter. Det här borde därför bli en jämn tillställning. Går säkert till tre set. Frågan är om Anderson kommer orka rent fysiskt. Han måste nämligen spela på toppen av sin förmåga och förmodligen tvingas ta ganska stora risker, vilket alltid är vanskligt. På papperet är det här en matchup som gynnar tålmodige Simon, så jag håller ändå honom som knapp favorit – trots att oddsen talar för Anderson.

• Federer-Wawrinka är sällan en intressant matchup. Påstår inte att det kommer bli ett sömnpiller, men ytterst lite talar för att Federer inte bärgar sin 13:e seger över landsmannen (12-1 i inbördes inför matchen).

• Kvällens/nattens klart mest intressanta match. Gulbis har hittat tillbaka till sin motivation (har han egentligen någonsin haft en, förresten?) och det har gett resultat. 24-åringen har verkligen talang så det räcker och blir över. Att döma av hans förhandssnack har han dessutom både självförtroende och ambitioner inför mötet med Nadal. Lite av en mardrömsmatch för spanjoren, som förmodligen mycket hellre mött Andreas Seppi. Gulbis har alla offensiva vapen som krävs för att sätta press på Nadal på hardcourt, och har dessutom i Indian Wells (och Delray Beach) även visat sig besitta de defensiva kvaliteter som är så viktiga i dagens tennis. Det lär inte bli någon promenadseger för Nadal det här – om han ens vinner. Inte alls omöjligt att Gulbis ställer till med en praktskräll. Att Nadal dessutom gått miste om viktig matchträning i och med Leonard Mayers walkover ligger också världsfemman i fatet. Jag förväntar mig en rafflande – och känslosam – uppgörelse.

• Nye USA-ettan Querrey kan faktiskt skryta med att han är den ende som besegrat Djokovic i tävlingssammanhang det senaste halvåret. I Paris Masters i höstas var dock världsettan grymt omotiverad, och anklagelserna om att han tankade (förlorade med flit) är kanske inte helt tagna ur luften. Den här gången blir det inte lika roligt för Querrey. Kolossen Djokovic kommer att visa var skåpet ska stå, förmodligen i raka set. Att pressas till tre set mot en formstark Marinko Matosevic är visserligen ingenting att skämmas över, men det duger inte mot Novak. Trots att världsettan inledningsvis uppträdde som att han klivit ur sängen fem minuter före inbollning avfärdade han Grigor Dimitrov enkelt i raka set (7-6, 6-1).

• Här har vi ytterligare en högintressant match. Ja, kanske inte spelmässigt. Det lär bli en hel del servess och dueller som är över på två-tre slag mellan Tsonga och Raonic. Nej, det ska bli intressant att se om Raonic kan bjuda på lika tufft motstånd som i London-OS förra året (då Tsonga vann med 25-23 i skiljeset). Hardcourt passar kanadensaren bättre än gräs, så här finns absolut skrällpotential. 2,33 gånger pengarna på Raonic är klart lockande, särskilt med tanke på att Tsonga pressades till två tiebreak mot comebackande Mardy Fish i tredje omgången. Nu är väl inte Raonic i överdrivet mycket bättre form sett till hans prestationer så här långt under året, men han vet att han kan slå en spelare som Tsonga – om han bara har en bra dag. Vilket han hade mot Marin Cilic i går (3-6, 6-4, 6-3).

• Berdych är inte alls förtjust i att möta den sortens passive aggressive all court-spelare som Gasquet är. Gasquets kombination av snabbhet, varierade slagregister och effektiva kontringsspel tar liksom udden av Berdychs attacktennis. Dessutom är tjecken inte en tillräckligt bra returnerare för att kontinuerligt sätta hög press i Gasquets serve. Det gör honom osäker. Och när Berdych blir osäker, då spelar han vårdslöst. Vill det sig riktigt illa vikar han ner sig fullständigt mentalt, som för några år sedan. Nu har han visserligen visat grym form under säsongsinledningen, så det råder ingen som helst tvekan om att han är favorit inför den här åttondelen – trots att Gasquet har två raka segrar och 4-2 i inbördes möten mot världssexan. Skrällvarning utfärdas, dock. Gasquets förbättrade uthållighet ger honom nämligen ett ganska bra övertag i en sådan här matchup.

• Berlocq tycks ha prickat in någon sorts galen, och oväntad, formtopp. 6-2, 6-2 och inte en enda breakboll mot sig mot Kei Nishikori i går var sanslöst överraskande. Det är därför lite problematiskt att helt avfärda honom inför åttondelen mot Murray, trots att man i normala fall hade gjort det utan att blinka. Världstrean får säkert slita för segern, men skrällpotentialen måste ändå anses liten.

• Tio år skiljer mellan del Potro och Haas. Vilket varit ganska tydligt i deras tre tidigare möten. Samtliga på hardcourt, och del Potro har vunnit alla tre i raka set. Det gör han förmodligen även här. Haas skräll mot Nicolás Almagro var nämligen måhända lite otippad, men inte helt överraskande. Almagro har fortfarande inte lärt sig spela ordentligt på hardcourt och drabbas av mental härdsmälta titt som tätt. Såvida Delpo inte har en riktigt dålig dag på jobbet (som han stundtals hade mot Björn Phau) borde han öka på till 8-0 i set efter den här matchen.

* * *

Petra Kvitová-Maria Kirilenko
Maria Sjarapova-Sara Errani

• Dagens klart mest intressanta match på damsidan. 3-3 i inbördes möten, 2-1 till Kvitová under 2012 (i Australiska öppna tvingades Kirilenko dock avbryta matchen). Vinnaren i samtliga matcher har bara behövt två set för att bärga segern, men det har ändå varit jämna matcher (7-6, 6-3 till Kirilenko i OS, 7-6, 7-5 till Kvitová i New Haven). Kvitová har 3-1 på hardcourt, vilket så klart ger henne ett mentalt övertag inför den här matchen. Kirilenkos enda seger på underlaget kom i Toronto 2009. Det här lär hur som helst bli en tät batalj, som förmodligen avgörs med små marginaler. Såvida inte Kvitová ”överraskar” med en för henne så typisk genomklappning…

• Det skiljer bara fem placeringar mellan Sjarapova och Errani, men spelmässigt är Sjarapova brutalt överlägsen. Särskilt beträffande högstanivå och speciellt på hardcourt. Hon har inte varit fläckfri i Indian Wells men ändå bärgat övertygande segrar. Båda har fått en ganska behaglig resa till åttondeslfinalen och det här är första riktiga kraftmätningen. Borde rimligtvis bli en förhållandevis enkel seger för Sjarapova

* * *

Alla gårdagens resultat:

Tennisen har genom historien haft sin beskärda del bad guys. ”Nasty” Ilie Nastase, Jimmy Connors, John McEnroe.

Det närmaste en riktig bad guy vi kommit i modern tid är spydige Andy Roddick, psykande Radek Stepanek, divige David Nalbandian eller ibland osportslige Tomás Berdych. Bland andra.

På grund av denna uppenbara avsaknad av ”riktiga” bad guys inom tennisen är Ernests Gulbis en spelare som sticker ut från mängden. Han säger alltid vad han tycker (som att många topp 100-spelare inte förtjänar sin höga rankning). Han försöker sällan dölja sin vrede över domslut eller egna misstag. Och han tar alltid ut sin frustration på närmaste racket (den han för tillfället har i handen svävar därför konstant i direkt livsfara).

Lägg därtill att han har en stenrik affärsman till pappa och en erkänd teaterskådespelerska till mamma (ja, han har åkt räkmacka genom livet, skulle man kunna påstå).

Han har dessutom aldrig varit särskilt förtjust i tennis, utan – i alla fall hittills – utan valt att spela enbart för att han råkar ha talang för sporten.

När han nu vunnit 13 raka matcher (inklusive fem i kvalet till Indian Wells) och bara under årets två första månader klättrat 71 placeringar på världsrankningen (från 138 till 67) är den historiskt så överskattade 24-åringen åter i ropet.

Med all rätt, förstås. På banan har han visat tvivlarna att den kapacitet han besitter inte supits bort fullständigt, efter segrar över bland andra Janko Tipsarevic och Andreas Seppi (5-7, 6-3, 6-4 i går kväll).

Utanför banan fortsätter han, sin vana trogen, att leverera rubriker. Så även inför åttondelsfinalen mot Rafael Nadal.

– Jag gillar att spela mot honom för att han har så mycket överskruv, det är bra för min tajming. Jag tycker inte om när motståndaren slår flacka, djupa slag. Jag gillar när motståndarna slår överskruvade, höga bollar. Det är lättare för mig att kontrollera dem. Han är självklart en fantastisk spelare, men ärligt talat så tror jag att jag kan slå honom om jag spelar på topp, säger han efter segern över Seppi.

Och fortsätter:

– Jag lovar dig, att om jag slår en winner (vinnande slag) så kommer det att bli en winner. Spelar ingen roll om det är Nadal eller vem som helst. Självklart kanske det kommer att krävas mer än ett slag. Kanske krävs det två slag. Men jag är redo för det. Ett slag i ena hörnet, ett slag i andra hörnet. Jag vill se honom ta det.

Inte så lite kaxigt uttalande från en spelare som varit som bäst rankad 21 i världen – för två år sedan. Men så har han också, trots fyra raka förluster mot Nadal, pressat spanjoren alla gånger de mötts. Även på världsfemmans favoritunderlag grus, i Rom 2010.

Sammantaget är det svårt att inte se Gulbis som en frisk fläkt i en annars nästan tråkigt torr och korrekt sport (då pratar vi alltså inte om det rent spelmässiga). Det är också svårt att inte låta sig roas av hans arroganta uttalanden och galna upptåg.

Sexskandalen i Stockholm för några år sedan är givetvis smolk i bägaren, och det är bara en av anledningarna till att man bör ha en viss distans till hans utsvävningar.

Men icke desto mindre är han en välbehövlig comic relief på ATP-touren, denne nye ”Nasty”.

Och med tanke på vilka sorts rubriker han ger upphov till nu kan ni bara tänka er vad han skulle kunna ställa till med om han lyckas ta sig upp till rankningens högre regioner.

* * *

Noterar för övrigt att Benoit Paire inte räckte till mot rishögen Gilles Simon, trots seger i första set. Och med ”rishögen” syftar jag uteslutande på Simons dåliga form. Lite tråkigt att Paire inte lyckades utnyttja landsmannens formdipp, för han är överlag en betydligt mer underhållande spelare för oss tittare.

* * *

I övrigt totalt skrällfritt både på herr- och damsidan. Kirsten Flipkens tog visserligen set mot Victoria Azarenka, men torskade sedan nio raka game vid ställning 3-3 i andra set.

Att 24-seedade Mona Barthel slog ut elvaseedade forna världsettan Ana Ivanovic känns inte särskilt överraskande, trots att Ivanovic väl var knapp favorit inför matchen? Inte helt säker där för minns inte hur oddsen såg ut.

Nåväl.

Mer om dagens matcher senare i eftermiddag.

* * *

Alla gårdagens resultat:

http://www.youtube.com/watch?v=xB1oEu-9bdA

Gårdagen (och natten) blev förhållandevis skrällfri. 83-rankade Jevgenij Donskoj tog set mot trögstartad Andy Murray (som hämtade in 1-5 men förlorade första set med 5-7) och Fabio Fognini mot Novak Djokovic.

Att 53-rankade Marinko Matosevic slog 14-rankade Juan Mónaco i raka set var helt väntat. Formsvaga Mónaco har bara vunnit i Davis Cup-sammanhang så här långt i år – och bokförde nu sin fjärde raka turneringsförlust i första omgången (har tidigare fått respass direkt även i Australiska öppna, Vina del Mar och Sao Paolo).

Samtidigt har Matosevic tillryggalagt en av sina starkaste säsongsinledningar i karriären och har nu 7-6 i matchfacit i år.

De enda riktiga skrällarna på herrsidan var Björn Phaus seger över Jeremy Chardy (6-2, 2-6, 6-4) och Carlos Berlocqs över Alexandr Dolgopolov (6-3, 6-7, 6-3).

Carlos Berlocq är inte bara en dussinspelare som Dolgopolov normalt sett ska spöa på hardcourt i sömnen, utan dessutom något av en slagpåse i ATP-sammanhang (utom på grus). Den här förlusten är därför ett väldigt bra kvitto på Dolgopolovs fullkomligt bedrövliga form.

* * *

På damsidan föll tyvärr svenska Johanna Larsson mot världssjuan Sara Errani: 6-3, 6-1. Tråkigt, men inte särskilt oväntat.

Den enda fullbordade skrällen var 87-rankade Lara Arruabarrenas seger över 14-seedade Roberta Vinci: 2-6, 6-4, 6-4. Världsfyran Agnieszka Radwanska hade visserligen problem mot 29-rankade Sorana Cirstea, men red ut stormen i tre set: 6-7(3), 6-3, 6-4. Intressant åttondelsfinal mot Maria Kirilenko, som slog Mallory Burdette (6-3, 4-6, 6-2), väntar.

I övrigt tog sig de seedade spelarna vidare förhållandevis enkelt. Carla Suarez Navarro pressade visserligen Maria Sjarapova, men världstrean vann till slut i raka set: 7-5, 6-3.

* * *

Nåväl.

Låt oss nu i stället blicka framåt och se vad kvällen/natten har att erbjuda:

Jarkko Nieminen-Kevin Anderson
Rafael Nadal-Leonardo Mayer
Andreas Seppi-Ernests Gulbis
Jerzy Janowicz-Richard Gasquet
Tomás Berdych-Florian Mayer
Gilles Simon-Benoit Paire
Roger Federer-Ivan Dodig
Stanislas Wawrinka-Lleyton Hewitt

• Nieminen och Anderson båda i god form, kan bli en sevärd match. Borde rimligtvis bli seger för Anderson i raka set, om nu inte Nieminen har en sådan där dag då han bara vägrar att ge sig. Inte omöjligt att han har det, men seger för Anderson känns givet.

• Nadal pressades i första set mot Ryan Harrison i öppningsmatchen men vann till slut en komfortabel seger, för att vara första tävlingsmatchen på hardcourt sedan Miami 2012. Mayer lär inte bli några överdrivet stora bekymmer för världsfemman, trots att argentinaren skåpade ut Mikhail Juzjnyj.

• Gulbis har alltså 10-2 i ATP-matchfacit så här långt i år. Bara Juan Martín del Potro (Rotterdam) och Tomás Berdych (Marseille) som lyckats besegra honom i ATP-sammanhang. Kan han så vill han, helt enkelt. Särskilt mot en spelare som Andreas Seppi. Given seger för Gulbis, om han nu inte drar i sig några öl före matchen. Men det skulle han väl aldrig göra?

• Janowicz miniskrällde mot David Nalbandian i öppningsmatchen, men en skräll av betydligt större proportioner mot världstian Richard Gasquet känns inte helt troligt. Han har, föga förvånande, inte lyckats komma upp till samma nivå som i Paris Masters förra året och den högst rankade spelaren han besegrat i år är Julien Benneteau (i Marseille, då rankad 30). Ingen omöjlig match för 24-rankade polacken, men tror inte han rår på Gasquet.

• Berdych är i sanslöst bra form. Florian Mayer? Mja, fyra raka förluster inför Indian Wells är väl kanske inget vidare tecken på en formtopp, om man säger så. Dessutom har Berdych 4-0 i inbördes möten. Minimal skrällchans.

• Här har ju Benoit Paire en riktigt god ”skrällchans”. Gilles Simon har alltså 1,68 i odds, mot Paires 2,15. Trots att Paire har två raka segrar över Simon (Rotterdam 2011, Montpellier 2013, 2-0 totalt i inbördes möten). Simon räddade visserligen matchbollar och vände 1-5 i skiljeset mot Paolo Lorenzi i öppningsmatchen, medan Paire hade ganska tuff förstarunda mot knepiga Lukasz Kubot, men avfärdade sedan Philipp Kohlschreiber i raka set i andra omgången. Kan säkert bli jämnt, men Paire har goda chanser att vinna. Vilket vore kul eftersom han aldrig tagit sig förbi andra omgången tidigare.

• Känns nästan lite konstigt att Roger Federer och Ivan Dodig aldrig mötts förut. Men någon gång ska ju vara den första. Kan bli intressant, men allt annat än seger i raka set för Federer är att betrakta som ytterst skrällbetonat.

• 1-1 i inbördes möten och båda matcherna har gått till skiljeset. Som så många andra bollmotare kan Hewitt göra livet surt för Wawrinka, men det beror helt på vad schweizaren är på för spelhumör (det vill säga om han har skallen med sig eller lämnat den hemma). Bortsett från chocktorsken mot Aljaz Bedene i Chennai har Wawrinka i år faktiskt bara förlorat mot topp 10-spelare (plus Fabio Fognini, men det var på Foggys favoritunderlag grus i Acapulco). Den episka femsetaren mot Djokovic i Australiska öppna har onekligen stärkt Wawrinkas psyke, och han borde därför inte förlora mot Hewitt på hardcourt i en Masters-turnering. Men han kommer säkerligen få slita för segern.

* * *

Angelique Kerber-Yanina Wickmayer
Magdalena Rybarikova-Garbine Muguruza Blanco
Nadia Petrova-Julia Görges
Samantha Stosur-Shuai Peng
Caroline Wozniacki-Elena Vesnina

• Kerber favorit, men hon har inte varit att lita på så här långt i år. 1-1 i inbördes möten här, och båda matcherna har gått till skiljeset. Kerber vann senast, på hardcourt i Paris förra året (Wickmayer vann på gruset i Rom). 32-rankade Wickmayer har överlag presterat bäst av de båda under säsongsinledningen, i alla fall sett till kapacitet. Tycker ändå att Kerber borde ta det här ganska enkelt.

• 1-1 i inbördes möten även här (Paris och Australiska öppna, båda i år) och det var faktiskt 95-rankade Muguruzu som vann sist (Australiska öppna). Dock med en hårsmån – närmare bestämt 14-12 i skiljeset. Lär bli jämnt även nu, och 55-rankade Rybarikova har tveklöst siktet inställt på revansch.

• Har aldrig mötts tidigare och kliver in i denna matchup med snarlika resultat i respektive öppningsmatch i bagaget (6-2, 6-3 för Petrova mot 71-rankade Stefanie Vögele, 6-3, 6-3 för Görges mot Sofia Arvidsson). Världstolvan Petrova är dock den klart bättre spelaren av de båda och borde vinna relativt enkelt.

• Världsnian Stosur har bara tappat ett set plus ett gäng strögame på fyra matcher mot 38-rankade Shuai Peng. Borde inte bli mer än just strögame för Peng även i Indian Wells.

• Ingen överdrivet svår matchup för Wozniacki, i alla fall inte på papperet: Världstian leder med 5-1 i inbördes möten. Det har dock gått två år sedan senaste matchen, och 30-rankade Vesnina har en bra säsongsinledning bakom sig (final i Hobart, bland annat). Kan möjligen skrälla, med tanke på Wozniackis svajiga start på året (föll mot 186-rankade doldisen Qiang Wang i Kuala Lumpur i slutet av februari.

* * *

Alla gårdagens resultat:

http://www.youtube.com/watch?v=xsa3644P7hc

Skrällarna (och ”skrällarna”) har duggat relativt tätt i Indian Wells under slutet av veckan. Vi kastar oss över dem utan vidare omsvep.

* * *

37-rankade Kevin Anderson bärgade turneringens första stora skräll när han i går skickade ut världsfyran David Ferrer: 3-6, 6-4, 6-3.

En smula överdrivet att påstå att det var väntat, men särskilt överraskande var det verkligen inte. Ferrer såg inte alls bra ut på favoritunderlaget grus i Acapulco i förra veckan, finalplatsen till trots (där han blev överkörd av Rafael Nadal).

Börjar han till sist bli lite sliten efter det hårda matchandet de senaste åren? Ja, det verkar onekligen så. Ganska logisk formdipp där, kan tyckas, med tanke på hans makalösa 2012.

Ferrer är för övrigt den tredje topp 5-spelaren Anderson besegrat under sin karriär. Han slog Novak Djokovic i Miami 2008 och Andy Murray i Toronto 2011. Inför matchen hade han elva raka förluster mot topp 10-spelare (den senaste mot Tomás Berdych i Australiska öppna).

– Det var fantastiskt. Att slå en av världens fem bästa spelare är alltid en underbar känsla, och speciellt en spelare som David som aldrig ger upp. Jag menar, han springer på allt och ger dig ingenting. Jag känner att jag förtjänade segern i dag, säger Anderson efter triumfen.

* * *

Forne världsettan Lleyton Hewitt tvingade den under säsongsinledningen så skadehämmade 15-rankade John Isner till tre set – och gick segrande ur striden: 6-7(6), 6-3, 6-4.

Det var alltså Hewitt och inte Isner som tappade noll (0) servegame under den drygt två och en halv timme långa matchen. 18 servess räckte därför inte för Isner, som själv blev bruten två gånger (men räddade sju breakbollar, mot Hewitts fyra).

Isner tappar nu många dyrbara rankningspoäng (nådde finalen förra året, bland annat efter seger över Novak Djokovic).

* * *

Pånyttfödde 67-rankade Ernests Gulbis ångar på i ATP-sammanhang. Mot världsnian Janko Tipsarevic blev det total kross: 6-2, 6-0. Matchen var över efter blott 48 minuter.

20-rankade Andreas Seppi, som slog 74-rankade Daniel Brands (7-5, 6-4), borde därför bli en munsbit för lettländaren. Att inte ge Gulbis wildcard, trots titeln i Delray Beach förra veckan, och i stället tvinga honom att kvala var måhända en miss från arrangören – men skönt att se att formen (och framför allt motivationen) håller i sig.

Inget jättestort tapp för Tipsarevic, som bara nådde tredjerundan förra året – men det kan räcka för att världstian Richard Gasquet (som slog Bernard Tomic: 7-6, 6-2) ska gå om på rankningen. Skiljer knappt 250 poäng mellan dem. Gasquet har redan försvarat sina poäng från ifjol och har goda chanser att höja potten.

Gasquet möter 24-rankade Jerzy Janowicz i nästa omgång. Janowicz bärgade en miniskräll mot David Nalbandian: 7-6(4), 4-6, 6-3. Inte särskilt oväntat.

* * *

57-rankade Jarkko Nieminen krossade forne världssjuan Fernando Verdasco fullständigt i sin andrarunda: 6-1, 6-0.

Att Verdasco passerat zenit i karriären är ingen hemlighet, men det här magplasket var kanske lite i värsta laget.

* * *

Gårdagens tveklöst märkligaste tillställning var den mellan 13-rankade Gilles Simon och 49-rankade Paolo Lorenzi.

Att Lorenzi brände tre matchbollar är kanske inte så uppseendeväckande. Däremot att han missade samtliga chanser att bärga seger från 5-1 i skiljeset, där han i praktiskt taget varenda game hade lägen att stänga matchen, det skulle jag nog vilja kalla en smula anmärkningsvärt.

Trots att man är en 31-åring som kanske inte lagt ner riktigt många timmar på träning som Djokovic, Nadal, Roger Federer eller Andy Murray. Nej, så många lägen får man bara inte bränna.

Simon ställs hur som helst mot landsmannen Benoit Paire, som besegrade 21-rankade Philipp Kohlschreiber: 6-4, 6-2. Blir intressant att se om Simon kan få revansch för förlusten i Montpellier. Paire leder med 2-0 i inbördes möten inför matchen.

* * *

64-rankade Leonardo Mayer fixade även han en miniskräll: 6-2, 6-3 mot 30-rankade Mikhail Jyzjnyj.

* * *

På damsidan har alla de högre seedade spelarna tagit sig vidare hittills. Svenska Sofia Arvidsson lyckades dock tyvärr inte följa upp sin seger i förstarundan (mot Laura Robson). Förlust mot Julia Görges: 6-3, 6-3.

* * *

19-åriga Sloane Stephens föll mot 37-rankade Urszula Radwanska. Det var oväntat, kan jag tycka. Och således gårdagens största skräll, tillsammans med 55-rankade Magdalena Rybakovas seger över 16-seedade Lucie Safarova: 6-2, 4-6, 6-4.

* * *

Vi behöver jag förresten nämna att Federer och Nadal vann sina respektive öppningsmatcher? Ja, okej då. Federer bärgade en enkel seger över Denis Istomin (6-2, 6-3) medan Nadal fick slita i första set mot amerikanske framtidslöftet Ryan Harrison (7-6, 6-2).

Lite synd att Istomin fick en så tuff öppningsmatch, kan jag tycka. Han har ju tillryggalagt en väldigt stark säsongsinledning. Hade varit kul att se honom någon eller några rundor till i Indian Wells.

Julien Benneteau för övrigt i raka set mot Ivan Dodig: 6-4, 6-2. Det ser nog Federer som lite av en lättnad.

* * *

Minns ni förresten den här tweeten som jag slängde ur mig i går, strax före läggdags?

(Kommer säkert vakna upp till en ny flopp från Goffin, som salt i såren.)

— Henrik Ståhl (@BollarAvStahl) March 10, 2013

Tja, det blev mycket riktigt så. 4-6, 2-6 mot Florian Mayer. Vilket innebär att 54-rankade 22-åringen nu har 3-8 i matchfacit så här långt i år.

Han kan ju bättre än så, det borde vi vara överens om. Men det är samtidigt inte speciellt konstigt att det går trögt i början när man lämnar Challenger-touren och försöker satsa uteslutande på ATP.

* * *

Alla gårdagens resultat:

De har inte mötts i en kvartsfinal (eller tidigare) på nio år.

Men nu kan det alltså vara dags igen.

Vi pratar förstås om rivalerna Roger Federer och Rafael Nadal.

Nadal som pulvriserade landsmannen David Ferrer i finalen i Acapulco förra veckan (6-0, 6-2), Federer som förlorade mot Tomás Berdych i Dubai-semifinalen.

Att Nadal bestämt sig för att ställa upp i Indian Wells Master beror enligt egen utsaga på att knäna känns tillräckligt rehabiliterade för att kunna testas på hardcourt. Sanningen är förmodligen att det har en hel del att göra med det jippo han just nu deltar i, tillsammans med bland andra Juan Martín del Potro och legendaren Pete Sampras, i New York.

Men, det är givetvis glädjande att äntligen se hans namn i startfältet i en större turnering. Nu hoppas vi bara att han faktiskt spelar också. Vilket han sannolikt gör (men jag förvånas inte om han hoppar av under resans gång, som i Miami Masters förra året).

Med det sagt: Låt oss nu i vanlig ordning ta en titt på nämnda startfält (Indian Wells Masters har en draw på 128, by the way):

ÖVRE HALVAN

Novak Djokovic har väl fått en glidarlottning, om man nu vill svänga sig med sådana ord. Ställs inte för något överdrivet stort hot förrän i kvartsfinalen, där Jo-Wilfried Tsonga eller Milos Raonic kan vänta. Tsonga har han sju raka segrar mot (9-5 totalt i inbördes möten) och Raonics form har verkligen inte varit att lita på hittills under året.

Marin Cilic huserar också i Djokovics sektion, men inte heller han har hittat formen ordentligt.

Några skrällvarningar? Nja. Grigor Dimitrov får tack vare lottningens omfång en bye till andrarunda, vilket är trevligt, men längre än till en tredjerunda tar han sig så klart inte. Personligen hoppas jag att Jack Sock besegrar den kvalspelare (ännu inte klart vem) han möter i första omgången, för en batalj mot landsmannen i Sam Querrey i andra. Ska också bli intressant att se vad Marinko Matosevic har att komma med, om han nu lyckats skaka av sig skadan han ådrog sig i Memphis.

Värt att notera är också att Mardy Fish gör sin comeback i Indian Wells, på den här halvan, efter sin långa sjukfrånvaro.

På andra sidan av halvan bär givetvis Andy Murray favoritskapet, och han är också den enda spelare som kan betraktas som en nitlott för Djokovic i lottningen. Har svårt att se hur del Potro ska kunna rubba någon av dessa båda herrar i nuläget, men en kvart mellan argentinaren och Murray kan bli intressant.

I övrigt är det Kei Nishikori jag tänker hålla ett extra öga på. Är ju som bekant rysligt farlig när han är i form, som i Memphis för ett par veckor sedan, men går tyvärr sönder titt som tätt. Vore intressant att se vad han kan ställa till med mot Murray i en eventuell åttondelsfinal. En tredjerunda mellan Nishikori och Dolgopolov tackar jag inte heller nej till, trots att Dolgopolov varit i katastrofalt dålig form på sistone.

Andra spelare som möjligen kan ställa till besvär är Nicolás Almagro, Tommy Haas och Jeremy Chardy, men jag håller det inte för troligt i dagsläget.

De går vidare till semifinal: Novak Djokovic, Andy Murray.
Skrällvarning: Juan Martín del Potro, Kei Nishikori.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.

Han går vidare till final: Novak Djokovic.

* * *

UNDRE HALVAN

Okej, det är alltså här det blir riktigt intressant. För första gången sedan Miami 2004 kan alltså Federer och Nadal mötas före en semifinal i dessa sammanhang (World Tour Finals ej inkluderat). Den gången, för nio år sedan, vann Nadal i raka set redan i tredje omgången (6-3, 6-3).

Repris i år? Knappast, men jag är övertygad om att Federer är ruskigt missnöjd med hur lotten fallit för hans del.

Om Nadals knä håller och han inte drar sig ur har han ytterst få potentiellt farliga hinder på sin väg. Marcos Baghdatis är ett av dem. Cyprioten har visserligen 1-7 i inbördes mot Nadal, men brukar kunna pressa spanjoren. Särskilt på hardcourt.

Den andra är Janko Tipsarevic. Serben har dock aldrig lyckats ta set mot honom på tre försök och har dessutom visat prov på bedrövlig form efter Australiska öppna.

Federer har en lite knepigare väg att vandra. Kan möta Julien Benneteau redan i tredje omgången och därefter fjolårsfinalisten John Isner. Sistnämnda är dock tveksamt. Tror inte att han tar sig förbi Stanislas Wawrinka, och i så fall är Federers biljett till kvarten säkrad.

Så, det stora numret är givetvis den eventuella kvartsfinalen mellan Federer och Nadal. Vem som skulle vinna den står skrivet i stjärnorna. Vi vet att Nadals formkurva är stigande – han rörde sig otroligt mycket bättre i Acapulco än Sao Paolo och Vina del Mar, var orubblig mot Ferrer i finalen och har den senaste tiden haft en bollträff som gör att han teoretiskt borde klara sig rätt bra på hardcourt – medan Federer haft något av en formsvacka sedan Australiska öppna.

Jag är ändå beredd att satsa mina slantar på att Federer kniper semifinalplatsen. Dels för att jag inte är säker på att Nadal faktiskt fullföljer sitt engagemang i Indian Wells, dels för att Federer faktiskt prioriterar den här turneringen. En motiverad Federer borde helt enkelt slå en ännu inte fullt återställd Nadal på hardcourt, lyder mitt enkla resonemang.

På andra sidan tycker jag att formstarke Tomás Berdych är solklar favorit. Ferrer hade varit det om det inte vore för att han faktiskt inte var överdrivet bra i Acapulco, finalplatsen till trots. Vissa frågetecken kring hans form just nu.

Richard Gasquet borde bli Berdychs kvartsfinalmotståndare.

Måste slänga in en brasklapp på båda halvor också: Eftersom kvalspelet pågår för fullt vet vi ännu inte vilka spelare som åker på jokrar som Ernests Gulbis (slog Edouard Roger-Vasselin i Delray Beach-finalen i söndags), Daniel Brands eller Ivo Karlovic.

Okej, inte överdrivet skräckinjagande kanske, men framför allt Gulbis har kapaciteten att göra lite skada på sin halva.

De går vidare till semifinal: Roger Federer, Tomás Berdych.
Skrällvarning: Richard Gasquet, Julien Benneteau.
Bubblare: David Ferrer, Rafael Nadal.

Han går vidare till final: Roger Federer.

FINALEN: Djokovic besegrar Federer.

Damernas lottning tar vi en titt på i morgon!