Plocka set mot Djokovic – en liten seger för Federer
av
Jisses.
Vilken extremt svängig match.
Det är inte alltid ett tecken på dålig kvalitet eller lågt underhållningsvärde. Inte heller på motsatsen.
I matchen mellan Novak Djokovic och Roger Federer var kvaliteten på tennisen som spelades och dess underhållningsvärde nästan lika svängigt som själva matchen i sig.
Federer gjorde ett bra första set men kom inte upp i riktigt samma nivå som i Paris Masters-semifinalen. Djokovic å sin sida var på tok för stabil för schweizaren (som dessutom bjöd bort setet fullständigt med ett svagt servegame vid ställning 5-4 till serben).
Djokovic hade sedan bud på ett break redan i inledningen av andra set, men Federer visade för kvällen osedvanlig kyla och räddade de breakbollar han hade emot sig. Vad som i övrigt kan sägas om världssjuans vinnarmentalitet och starka psyke är att han i princip inte hade något sådant i kväll. Så fort det skulle spelas om en avgörande poäng blev han stel som en pinne och darrig som ett asplöv, medan Djokovic sin vana trogen alltid höjer sig en extra liten nivå i just sådana lägen.
Det som förbryllade mig allra mest vad gäller Federers taktik och insats på det mentala planet var att han nästan hela tiden placerade sina andraservar i gapet på Djokovics backhand. Att han ändå lyckades vinna 48 procent bakom sin andraserve (oerhört dålig siffra för att vara Federer) får ses som smickrande för honom.
Och så var det det där med svängigheten. Från 2-2 i andra set bjöds vi på tre raka servegenombrott. Det började med att Djokovic tappade ledning med 40-0 och vid några tillfällen snubblade runt som en onykter Janne Långben. Han följde upp det med ett bra returgame, men Federer gav igen med samma mynt.
Vid 5-4, när Federer servade för setet, bjöd sedan schweizaren på en inte alls särskilt överraskande choke. Djokovic tryckte lite mer på gasen, Federer blev spänd och slog bort sig.
I tiebreaket var Federer däremot den klart bättre spelaren och vann det komfortabelt med 7-2. Fantastisk tennis från världssjuans racket i det tiebreaket. Något momentum fick han dock inte med sig in i avgörande set.
Intressant ändå att Federer ledde med 79-76 i den totala poängställningen efter de två första seten. Båda fick liksom slita för att få med sig sina servegame (ingen av dem servade särskilt bra, i och för sig).
Tredje set blev hur som helst en otrafikerad autobahn för Djokovic, som till slut stängde matchen med siffrorna 6-4, 6-7(2), 6-2.
Att det ändå blev så pass jämnt har två förklaringar:
• Federer spelade avslappnat, slugt och stundtals fantastiskt i de lite mindre viktiga poängen, alltså när han inte hade breakboll mot sig eller möjlighet att själv bryta. Rent taktiskt är det dock en gåta att han inte använde sin backhandslice – som jag tjatat så extremt mycket om den senaste tiden, särskilt i den här sortens matchups – mer än han gjorde, och att han envisas med att slå sina andraservar mot Djokovics backhand. Djokovic har uppenbara problem med den där låga slicen. Nu gjorde han visserligen ett bra jobb med att gräva upp dem just i kväll, men backhandslicen gav ändå Federer bättre möjligheter att ta kontrollen över spelet.
• Djokovic hatar att spela den här sortens matcher. Okej, jag kan inte definitivt säga att det är så, men jag tror att det är så. Federer är underdog och publiken här i London älskar schweizaren. Arenan fullkomligt exploderade när Federer vann andra set, och applåderna och jublen var typ dubbelt så höga när han vann en helt vanlig poäng som när Djokovic krånglade sig ur helt omöjliga lägen med färgsprakande tennisgodis. Djokovic var jagad. Både av Federer och publiken. Jag tror inte att han gillar det. Tyckte att han såg spänd och ibland till och med nervös ut. Aldrig så där frustrerad som han ibland blir, men man såg att han tog den här matchen på väldigt stort allvar. Jag tror faktiskt också att han hatar att förlora mot just Federer.
De där märkliga gamen serben svarade för i andra set, och att hans normalt så pålitliga backhand klickade (mycket nätrassel på backhandsidan i det setet), kan nog förklaras med underlaget och till viss del även fotarbetet. Såg ut som att vissa bollar studsade lite konstigt, vilket överraskade honom fullständigt.
Och så var han ibland lite för tidig i sin positionering. Han cementerade liksom fötterna i banan långt innan bollen slog i golvet. Jag har sett honom göra det förr, särskilt under förra året, och det känns som att han då helt enkelt slarvar i sitt fotarbete.
För Federers del tycker jag att han ska vara nöjd med att ha fått med sig ett set i den här matchen. Självklart gick han ut för att vinna, men visst måste det ha varit en mer realistisk målsättning även för honom själv att få med sig ett set. ”Jag måste åtminstone få med mig ett set”, tror jag att han tänkte inför matchen. Det känns inte alls orimligt.
Summa summarum stod han återigen upp bra mot en av världens just nu bästa spelare, men det är också tydligt hur mycket han tappat i spelstyrka under den här säsongen. Att inte ens vara i närheten av att vinna mot Djokovic eller Rafael Nadal trots att man presterar sin bästa tennis under året… Nej, det går så klart inte att bara dra positiva slutsatser efter sådana matcher, trots att det generellt är ett gott tecken att han äntligen börjat hitta god form igen.
Läget inför det fortsatta gruppspelet har inte ändrats efter den här matchen. Att slå Richard Gasquet är fortfarande ett måste, och sedan ska han gå all in mot Juan Martín del Potro. Känns som att frågetecknen kring argentinaren är Federers bästa chans att överleva gruppspelet. Om inte del Potro är hundra procent närvarande räcker det spel Federer visade upp i dag för att slå honom.
I morgon väntar matcher mellan Nadal och Stanislas Wawrinka, och Tomás Berdych och David Ferrer. Båda har potential att bli intressanta drabbningar, men inte av samma dignitet som dagens.
Apropå det måste vi så klart säga några ord om Nadals överkörning tidigare i dag: 6-3, 6-2 mot Ferrer på en timme och 14 minuter.
Att Nadal skulle få omedelbar revansch efter skrällen i Paris kändes klart som korvspad, men att Ferrer skulle göra en sådan plattmatch, nej det hade i alla fall inte jag väntat mig. Han har ju själv sagt att han är trött och det vore inte ett dugg konstigt om han skulle vara mentalt utmattad efter en tuff höst, men han brukar ändå göra bättre ifrån sig än så här.
Siffrorna hade kunnat bli mycket värre för världstrean, om inte Nadal bjudit honom på två break (ett i varje set).
Nåväl. Känns som att Ferrer måste studsa tillbaka snabbt om han ska undvika jumboplatsen. För som han spelade i dag, ja då hade till och med Berdych slagit honom med de blygsamma fem winners han hade mot Wawrinka.
