Det har bara knappt hunnit gå en vecka sedan förra avsnittet av Sportbladets Tennispodcast, men jag och Andreas Käck kände oss givetvis extremt manade att redan nu serva er med ännu en episod.

Anledningen stavas så klart Stockholm Open.

Den svenska 250-turneringen drar i gång på måndag (kval i helgen), och i år finns det mycket gött att snacka om.

Som exempelvis Roger Federers flopp i Shanghai Masters (som öppnar dörren för en återvändo efter schweizarens besök här 2010), Jonas Björkmans och Joachim Johanssons respektive comebacker, de många intressanta unga förmågorna i startfältet – och vilka som får bära favoritskapet i förhandssnacket.

Mycket nöje!

Disclaimer: Vi upptäckte i efterhand att vi i podden konsekvent säger att Paris Masters spelas veckan efter Stockholm Open. Det är så klart fel – ty däremellan kommer en 500-vecka med turneringar i Basel och Valencia. Det var dock för sent att ändra. Hoppas ni har överseende med denna lilla blunder!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt07-SO.mp3

Så blev det alltså officiellt.

Andy Murray missar ATP-slutspelet World Tour Finals i London i början av november.

Detta på grund av den operation, till följd av de ryggproblem han dragits med en tid, som genomfördes för några veckor sedan.

Misstänker att Murray närt något litet hopp om att trots allt kunna delta i slutspelet och därför väntat med att ge besked, men insett (eller övertalats om) att det smartaste är att att fokusera på full återhämtning inför 2014 i stället för att riskera en backlash.

Detta innebär, vilket jag redan varit inne på otaliga gånger, att kampen kring ”slutspelsstrecket” tätnar. I skrivande stund är det främst fem spelare som slåss om de tre sista platserna: Roger Federer, Stanislas Wawrinka, Richard Gasquet, Jo-Wilfried Tsonga och Milos Raonic.

Så här ser poängställning ut just nu (alltså på säsongsrankningen, som även kallas ”Race to London”):

Det skiljer alltså bara 400 poäng mellan sjuan Federer och elvan Tsonga. Om Raonic tar sig till kvartsfinal kommer det bara att skilja 100 poäng mellan honom och Gasquet, som just nu sitter på den sista gyllene biljetten.

Wawrinka har å sin sida chans att gå om Federer, om han tar sig till kvartsfinal medan landsmannen förlorar mot Gaël Monfils i åttondelen.

Hur som helst oerhört spännande race i år. Det mest intressanta på många år, skulle jag vilja påstå.

http://www.youtube.com/watch?v=H2Tw3r3ldFo

Det har ju redan blivit en del skrällar i Shanghai Masters.

Till att börja med åkte världstian Richard Gasquet ut med huvudet före redan i första omgången – mot Vasek Pospisil.

Ni vet, kanadensaren som från ingenstans gjorde en makalös turnering på hemmaplan (Canada Masters) där han gick hela vägen till semifinal och nu återfinns på plats 43 på världsrankningen – och som inför Shanghai Masters hade blott en seger mot en topp 10-spelare (Tomás Berdych i Montréal).

Han.

6-3, 6-4 blev segersiffrorna. Gasquet utskåpad, alltså. En ganska oläglig chockförlust för fransmannen, som ju jagar en slutspelsplats.

Även Benoit Paire fixade en liten skräll i första omgången, när han slog ut landsmannen Gilles Simon i raka set: 6-4, 6-3. Och Andreas Seppi besegrade Lleyton Hewitt (6-4, 6-2), fast det kom ärligt talat inte som någon större överraskning. Inte heller att Marcel Granollers spöade extremt formsvage Janko Tipsarevic (6-4, 6-4).

I andra omgången var ordningen dock helt återställd:

• Rafael Nadal körde över Alexandr Dolgopolov: 6-3, 6-2.

• Novak Djokovic fullkomligt mosade Granollers: 6-2, 6-0.

• Roger Federer såg rostig ut inledningsvis och hade break emot sig i första set, men fick i gång maskineriet och avfärdade Seppi i raka set: 6-4, 6-3.

I övrigt följde Kei Nishikori upp sin promenadseger över Grigor Dimitrov i första omgången med en tresetsvinst mot Jürgen Melzer i 2R (6-4, 3-6, 6-1), Jo-Wilfried Tsonga detroniserade Pablo Andújar (6-3, 6-2), Milos Raonic vann ”hatmötet” mot Fernando Verdasco (7-6, 3-6, 6-3), Stanislas Wawrinka besegrade efter vissa bekymmer Kevin Anderson (6-4, 3-6, 7-6) och Juan Martín del Potro tog sig förbi Philipp Kohlschreiber trots feber (3-6, 6-3, 7-6).

Och så åkte John Isner på ännu en knockout utanför USA. Den här gången mot Carlos Berlocq (6-4, 7-6). Turneringens största skräll hittills, näst efter Pospisils. Nog för att Isner är snudd på oduglig när han inte spelar på hemmaplan, men att i som mammutservare förlora mot Berlocq på hardcourt… Nej, det är bara för dåligt.

Nadal får nu alltså möta Berlocq i stället för Isner i åttondelen. Inte så skräckinjagande.

Kohlschreiber slog förresten 22 servess mot del Potro – två fler än Raonic mot Verdasco, på lika många game. Lite sjukt.

* * *

Morgondagens klart hetaste möte är hur som helst det mellan Federer och Gaël Monfils. Inte jättelänge sedan Monfils slog Federer i semifinalen i Paris Masters (2010, förlorade finalen mot Robin Söderling) och med tanke på Federers tveksamma form kan det bli en oerhört intressant match.

Monfils står i 3,00-3,40 gånger pengarna, vilket känns lite högt. Personligen är jag inte alls så säker på att schweizaren överlever åttondelen i Shanghai.

* * *

Morgondagens näst hetaste möte är antingen Raonic-Wawrinka eller Tsonga-Nishikori. Jämnt skägg där, tycker jag. Raonic-Wawrinka känns vidöppen (schweizaren står i 1,80, kanadensaren i 1,90 – vilket säger en del om hur jämn den här matchupen är) och Nishikori har visat begynnande form, samtidigt som det fortfarande finns lite frågetecken kring Tsonga.

Tsonga favorit där, men inte en speciellt solklar sådan.

Berdych mot Nicolás Almagro känns också ganska intressant. Om inte annat så för att de utformat någon sorts lågintensiv rivalitet (ännu ett ”hatmöte”, med andra ord) efter incidenten i Australiska öppna 2012 i klippet här nedanför.

Ni minns väl också Berdychs trashtalk inför Davis Cup-finalen mellan Tjeckien och Spanien förra året?

Klar fördel Berdych vad gäller själva matchupen. 9-3 i inbördes möten, 5-1 på hardcourt. Men som sagt, kan bli en intressant match.

* * *

Alla dagens resultat:

Tennisens Asienturné rullar vidare.

Tokyo och Peking avklarade – då bär det av till Shanghai och årets näst sista Masters-turnering.

Vi tar en titt:

* * *

ÖVRE HALVAN:

Novak Djokovic förstaseedad för sista gången i år. 2012 var han förstaseedad i 10 av 17 turneringar (andraseedad från London-OS till World Tour Finals, då han återerövrat tronen från Roger Federer) och i år kommer han att ha varit förstaseedad i totalt 14.

24 av 31 turneringar som top dog har han tillryggalagt sedan januari 2012, alltså. Inte illa.

Apropå Roger Federer så hamnar han i Djokovics kvartsfinalsektion. Maximal otur för schweizaren, med andra ord. Mycket som står på spel under hösten och varenda poäng är livsviktig i jakten på slutspelsplats. Federer är i skrivande stund sjua på säsongsrankningen, med både Stanislas Wawrinka och Richard Gasquet hack i häl (dessutom Jo-Wilfried Tsonga och Milos Raonic tätt bakom).

Andreas Seppi eller Lleyton Hewitt ska Federer ta i öppningsrundan, men sedan väntar med stor sannolikhet en formtoppad Gasquet. Därefter med ännu större sannolikhet Djokovic. Riktigt tuff lottning för Federer, med andra ord. För Noles del får just Federer ses som första potentiella hotet.

Det blev ju ett riktigt magplask för Tsonga i Tokyo, men det var inte helt oväntat. Han har trots allt precis kommit tillbaka efter ett nästan tre månader långt skadeuppehåll. Tror han kommer prestera bättre i Shanghai och med tanke på lottningen måste han hållas som favorit till semifinalplatsen.

Många formsvaga (David Ferrer, Grigor Dimitrov, Kei Nishikori) och ofarliga spelare i hans kvartsfinalsektion. Kan i och för sig möta Gilles Simon i kvarten, och det är aldrig helt lätt. Blev som bekant förlust i raka set i finalen i Metz för ett par veckor sedan.

Lukas Rosol är inte helt ofarlig för Ferrer i öppningsmatchen, men har ändå en tillräckligt bra lottning för att kunna ta sig till kvarten. Kan bli ett intressant möte mellan honom och Simon i en eventuell åttondel. 4-1 till Ferrer i inbördes möten. Samtliga av spanjorens segrar har dock kommit på grus – och Simons enda på hardcourt.

Matchen mellan Nishikori och Dimitrov för övrigt den klart mest intressanta förstarundan. Synd att de båda är i så pass dålig form, men tycker ändå att det är en väldigt sevärd match. Nishikori klar favorit där.

Tror hur som helst på Djokovic och Tsonga här.

De går vidare till semifinal: Djokovic, Tsonga.
Skrällvarning: Gasquet, Simon.
Bubblare: Federer, Ferrer.

* * *

UNDRE HALVAN:

Nye världsettan Rafael Nadal har hamnat mitt i en sluggerfest. Förutom mammutservarna Milos Raonic och John Isner finns de offensiva kraftpaketen Stanislas Wawrinka och Kevin Anderson i hans kvartsfinalsektion. Dessutom Juan Martín del Potro och Tomás Berdych på samma halva.

Isner var helt ur gängorna mot Berdych i Peking och ska inte utgöra något hot alls mot Nadal. Anderson har ju en rätt god chans att ta sig till kvartsfinal, men nej, tycker Wawrinka ska oskadliggöra honom redan i andrarundan.

Raonic i kalasform. Om han inte är sliten kan han absolut fälla Wawrinka. Men utgöra ett hot mot Nadal? Nja. Kanske. Om Nadal är sliten eller omotiverad, och Raonic gör en felfri match.

Nadal kan förresten stöta på Alexandr Dolgopolov redan i sin öppningsmatch. Dolgopolov var ordentligt på hugget i Tokyo och verkar äntligen ha vänt skutan på rätt köl. Kan eventuellt ge spanjoren lite skrämselhicka.

del Potro har på papperet en ganska lätt väg till kvartsfinal. Går via Philipp Kohlschreiber och troligen Sam Querrey. Var rätt så het i Peking och kan mycket väl miniskrälla mot Tommy Haas i förstarundan. Annars utgör inte heller Kohlschreiber/Haas något direkt oöverstigligt hinder.

I kvarten då? Lite oklart hur Berdychs fysiska status ser ut. Tvingades ju bryta semifinalen mot Nadal i Peking efter bara sex spelade game. Här har ju Nicolás Almagro en riktig kanonchans att kliva fram och roffa åt sig en värdefull kvartsfinalplats. Eller någon underdog, typ Feliciano Lopez eller Bernard Tomic.

Tror faktiskt inte helt och fullt på Berdych här. Osäker på att han hinner bli tillräckligt fit.

Och del Potro? Enkel väg till kvarten som sagt, men kommer han att leverera där? Han har ju en ryslig och väldigt osmickrande förmåga att följa upp succéer med fiaskon. Så har det sett ut nästan hela säsongen: Vinner Rotterdam, floppar i Marseille. Går till final i Indian Wells, torskar öppningsmatchen i Miami. Triumferar i Washington, åker ut i åttondelen i Montréal. Semi i Cincinnati, andrarunda i US Open.

Hoppas verkligen att han bryter den trenden i Shanghai. Med tanke på den här lottningen ska han bara ta sig till semifinal, tycker jag.

Helst efter kvartsfinalseger över Berdych. Deras matcher blir ju lite monotona eftersom de är väldigt lika i sitt spel (kretsar kring hård serve och hög offensiv press med blytunga grundslag), men jag har alltid gillat den här matchupen. Typ den offensiva motsvarigheten till den defensiva show Djokovic och Andy Murray bjuder på i sina möten.

Hur som helst.

Efter Peking är jag väldigt osäker på var vi har Nadal också. Såg inte bra ut mot Fabio Fognini i kvarten, var inte direkt stekhet mot Berdych i semin och åkte på storstryk mot Djokovic i finalen. Undrar om inte dippen är på väg att komma nu. Inte det minsta konstigt i så fall – en sådan där makalös formtopp kan inte hålla i sig hur länge som helst, och nu när han redan tagit över tronen som världsetta finns det inte mycket mer att spela för under återstoden av året (annat än fler titlar i skrytskåpet).

Jag tror att vi kan bjudas på en del skrällar i den här turneringen. Raonic och Wawrinka har goda chanser att chocka Nadal. Almagro har visat gryende form och kan sätta käppar i del Potros och Berdychs hjul.

Blir en del skrällvarningar här alltså, men sett till lottningen borde det bli en semifinaldrabbning mellan del Potro och Nadal. Eftersom jag som sagt är ganska osäker på Nadal i nuläget tror jag att del Potro kan slå till med sin andra Masters-final i år (förlorade mot Nadal i Indian Wells).

De går till semifinal: Nadal, del Potro.
Skrällvarning: Wawrinka, Raonic, Almagro.
Bubblare: Berdych, Dolgopolov.

Semifinalerna: Djokovic slår Tsonga, del Potro slår Nadal.

FINALEN: Djokovic slår del Potro.

Ryggskadan som tvingade Andy Murray att stå över Franska öppna i somras har fortsatt plåga honom under säsongen – och nu tvingas han till operation.

Vilket innebär att världstrean kan missa resten av säsongen.

Oerhört tråkigt förstås (trots att Murray med stor sannolikhet nog tvingats stå i skuggan av Novak Djokovic och Rafael Nadal under hela hösten ändå).

Men det skapar också viss spänning i kampen kring slutspelsstrecket.

Det är nämligen som bekant åtta spela som kvalificerar sig till World Tour Finals, även kallat säsongsslutspelet (eller bara ”slutspelet”). Nadal och Djokovic är redan kvalificerade (så även Murray, men måste alltså med största sannolikhet stå över).

Så här ser säsongsrankningen ut i skrivande stund:

• 1. Rafael Nadal               11,015
• 2. Novak Djokovic          8,110
• 3. Andy Murray               5,805
• 4. David Ferrer                4,900
• 5. Tomás Berdych          3,470
• 6. J-M del Potro              3,365
• 7. Roger Federer             3,055
• 8. Stanislas Wawrinka    2,925
• 9. Richard Gasquet        2,765
• 10. Jo-Wilfried Tsonga  2,455

David Ferrers plats bland de åtta-nio bästa måste i stort sett betraktas som säkrad. Förra året var det bara fem spelare som hade uppnått 5,000 poäng vid årets slut (Djokovic, Federer, Murray, Nadal, Ferrer) och detta alltså efter att World Tour Finals spelats. Därför knappast troligt att han blir omsprungen ens av en spelare under hösten – ännu mindre av fem-sex.

Det är i huvudsak Wawrinka och Gasquet som slåss om den åttonde platsen, men i och med att det skiljer blott 300 poäng mellan Federer på sjunde plats och Gasquet på nionde så går även schweizaren en tuff höst till mötes om han vill spela sitt tolfte raka slutspel.

Om nu Murray tvingas stå över ger det Federer lite välbehövligt andrum. Det är helt enkelt mindre sannolikt att tre spelare går förbi honom under de kommande månaderna än att två gör det. Enkel matematik.

I övrigt har även spelarna i segmentet strax utanför topp 10 chans att norpa en av de sista biljetterna. Milos Raonic, Tommy Haas och John Isner ligger alla på runt 2,000-2,200 poäng och har alltså bara 500-700 poäng upp till niondeplatsen. Gör de riktigt bra ifrån sig – medan Federer/Wawrinka/Gasquet haltar – så kan de väldigt snabbt bli krafter att räkna med på upploppet.

För Federers del är hösten den klart viktigaste på många många år. Med nästan 2,000 poäng upp till Ferrer är hans plats inom toppkvartetten i princip förlorad. I stället måste han främst rikta in sig på femteplatsen. I det racet är slutspelet så klart av stor vikt, eftersom han går miste om en hel del potentiella poäng om han inte skulle kvalificera sig.

Ska man våga sig på att spekulera lite så tror jag att Jo-Wilfried Tsonga kommer att gå om Gasquet under hösten. Han har i alla fall goda chanser att göra det. Har sett stark ut i comebacken i Metz (första turneringen sedan Wimbledon), och är framme i semifinal (mot Florian Mayer; ligger just nu under med 1-0 i set).

Hittar han bara formen så har han högre kapacitet än sin landsman. Dessutom skiljer bara 300 poäng på säsongsrankningen – vinner Tsonga i Metz krymper Gasquets försprång till 50.

Wawrinka? Baserat på hans insats i US Open känns hans medverkan i World Tour Finals given, men det förutsätter ju att han fortsätter leverera. Tycker ändå att han känns som ett säkrare kort än Federer och Gasquet. Trots att det här normalt är Federers tid på året.

Inga frågetecken kring Berdych. Däremot del Potro. Succéer och magplask, om vartannat. Han har verkligen inte haft någon consistency i år, och hamnar han i en formsvacka nu efter US Open-fiaskot så krävs det inte jättemycket för att han plötsligt ska hänga löst.

Ska vi försöka oss på att sia? Vad sägs i så fall om:

• 1. Rafael Nadal  
• 2. Novak Djokovic 
• 3. Andy Murray
• 4. David Ferrer 
• 5. Tomás Berdych 
• 6. Roger Federer 
• 7. Stanislas Wawrinka 
• 8. J-M del Potro 
• 9. Jo-Wilfried Tsonga
• 10. Richard Gasquet

Vad tror ni?

Årets sista Grand Slam är alltså till ända.

Känns alltid lite vemodigt – men vi kan alltid trösta oss med att går en riktigt spännande tennishöst till mötes.

Innan vi blickar framåt tycker jag dock att vi dröjer oss kvar vid US Open en stund. Funderar, summerar, utvärderar.

Here goes:

* * *

Serena Williams vann karriärens 17:e Grand Slam-buckla och har nu alltså lika många som en viss Roger Federer (bara en ifrån att tangera Martina Navratilova och Chris Evert). Detta efter tresetsseger över världstvåan Victoria Azarenka i finalen.

Såg första set och fram till 4-1 i andra av den finalen. Kändes ju ganska avgjort då – men det tyckte bevisligen inte Azarenka. Tyckte hon spelade strålande redan från start. Otroligt starkt av henne att inte tappa hoppet med break emot sig i andra set.

Men så klart ännu starkare av Williams att skaka av sig det och slugga hem sin femte US Open-buckla.

Det blev ju ingen äkta Grand Slam (att vinna alla fyra under samma säsong) för Williams i år, efter skadan i Australiska öppna och det tidiga uttåget i Wimbledon. Men visst är det lite kul att hon vann samma GS-turneringar som Rafael Nadal på herrsidan (Franska öppna, US Open)?

Det är också ett bevis på hur extremt svårt det faktiskt är att vinna en äkta Grand Slam, till och med för en så dominant spelare som Serena Williams. På herrsidan har Roger Federer vid två tillfällen haft chansen att bärga samtliga GS-bucklor på ett år men alltid gått bet på det röda gruset i Paris (2006 och 2007 – vann tre titlar även 2004 men nådde då bara tredje omgången i Franska öppna).

Så, trots att Williams har ett matchfacit på förkrossande 67-4 i år har hon alltså ”bara” vunnit två Grand Slams. Känns med andra ord som att det är läge att vila på hanen när vi så småningom ska förutspå nästa säsong…

* * *

Herrfinalen mellan Rafael Nadal och Novak Djokovic var riktigt bra. Ingen tvekan om den saken. Den nivå de båda bjuder på när de möter varandra är inte av denna värld.

Men var det årets bästa match?

Nej, det tycker jag inte. Personligen anser jag att semifinalen i Franska öppna på det hela taget var betydligt bättre. Bjöd överlag på mycket mer dramatik och gick dessutom till fem set.

I US Open var det framför allt andra och tredje set – då Djokovic visade prov på sin makalösa högstanivå och Nadal på sin osvikliga förmåga att kämpa sig ur till synes omöjliga underlägen – som var kolossalt bra.

Det är förresten fascinerande hur maktförhållandena mellan de båda böljat fram och tillbaka genom åren. Från dominans för Nadal till dominans för Djokovic till en väldigt jämn övergång (Australiska öppna 2012, då Rafa lyckades pressa Nole på allvar efter serbens sex relativt klara finalsegrar under 2011) till en kort dominans för Nadal (grussäsongen, 2012) fram till dagens jämnhet (via en utskåpning från Djokovic i Monte Carlo).

Det är ju ingen överdrift att redan nu slå fast att deras rivalitet är årets tveklöst mest intressanta.

* * *

Roger Federers tidiga uttåg förbryllar. Det såg ju så väldigt bra ut i de första tre omgångarna, och dessförinnan i kvartsfinalen mot Nadal i Cincinnati.

Mot Tommy Robredo i åttondelsfinalen går det dessutom, enligt min mening, inte att skylla på krånglande rygg. Han spelade helt enkelt på tok för dåligt. Federers lägstanivå är just nu inte bättre än så.

Och det här med ryggen. Den har som bekant spökat för honom genom hela karriären, och själv är jag skeptisk till att förklaringen till hans med Federer-mått mätt katastrofala säsong är så enkel. Det var liksom ingen som nämnde ryggen vid tvåsetsförlusten mot Julien Benneteau i Rotterdam, eller semifinaltorsken mot Tomás Berdych i Dubai (i samma turnerings öppningsmatch pressades han till tre set mot då 128-rankade Malek Jaziri).

Syntes inte heller några tecken på skadekänningar när han gick till final i Rom (förlust mot Rafael Nadal) utan att tappa set. Eller när han gnetade sig förbi Gilles Simon i femsetaren i Franska öppna-åttondelen. Mot Jo-Wilfried Tsonga i kvarten var han visserligen inte sig själv rent spelmässigt, men kan det tillskrivas ryggen? Jag vet inte, men är lite tveksam.

Faktum är att Federer bara vid fyra tillfällen i år vunnit fyra eller fler matcher i rad (Australiska öppna, Rom, Franska öppna, Halle). I samtliga turneringar har han tagit sig förbi öppningsrundorna utan några som helst bekymmer (krossade Mischa Zverev med 6-0, 6-0 i Halle och vände 0-1-underläge i set mot både Tommy Haas i semin och Mikhail Juzjnyj i finalen i samma turnering).

Och det misslyckade testet med större racket – vad handlade egentligen det om? Högst oklart.

Hur som helst har Federer något av en uppförsbacke inför World Tour Finals i november. Trots floppen i US Open är han sexa på rankningen från och med i måndags, tack vare Juan Martín del Potros fiasko (förlust mot Lleyton Hewitt i andra omgången), men är fortfarande bara sjua på säsongsrankningen. Vad värre är: det skiljer knappt 300 poäng mellan honom och nian Richard Gasquet (drygt 1,200 på den officiella rankningslistan), 500 ner till tian Wawrinka.

Federer behöver alltså hamstra poäng under hösten för att säkra sin plats i slutspelet i London.

Vad händer om den negativa trenden håller i sig och han faktiskt missar slutspelet, i så fall för första gången sedan 2001? Jag tycker att hans sätt att hantera årets motgångar tyder på att han är allt annat än nöjd med sin nuvarande position. Frågan är hur ytterligare motgångar påverkar hans tennisframtid. Kommer han då att göra ett sista försök och satsa fullt ut under 2014, eller lägga av redan vid årsskiftet?

* * *

Regerande mästaren Andy Murray åkte ut med huvudet före redan i kvartsfinalen (mot Wawrinka). Erkände efteråt att han haft svårt att ladda om efter Wimbledon-triumfen i somras.

Inte så konstigt kanske. Men inte är han väl mätt efter bara två GS-bucklor (och fem finalförluster)?

Om inte Murray hittar tillbaka till spelglädjen och vinnarinstinkten riskerar höstsäsongen att bli ett ganska endimensionellt krig mellan Nadal och Djokovic.

Eller så kan Murrays mentala trötthet öppna dörrar för spelarna i de undre skikten?

You never know.

* * *

David Ferrer är den enda herrspelaren vid sidan av Novak Djokovic som tagit sig till minst kvartsfinal i årets samtliga Slams. Dessutom är han världsfyra med god marginal (2,300 poäng ner till Tomás Berdych på officiella världsrankningen – 1,500 på säsongsrankningen).

Det är ju hutlöst bra gjort av en 31-åring, måste man säga.

* * *

Det går så klart inte att summera US Open utan att prata om Wawrinka. Vilken säsong i allmänhet – och turnering i synnerhet. Snacka om kronan på verket att nå karriärens första Grand Slam-semifinal i årets sista Grand Slam. Och som han gjorde det också! Imponerande insats rakt igenom.

Men lite i skuggan av Wawrinka står ju Gasquet. Trots att fransmannen ligger ett litet litet steg före på rankningen (dock knappt 200 poäng bakom på säsongsrankningen).

Även Gasquet har svarat för en strålande säsong. Två titlar på lika många finaler (Doha, Montpellier), två en Masters-semi (Miami), två kvartar (Monte Carlo, Montréal) och så US Open-semin på det.

660 poäng ner till elvan Milos Raonic på säsongsrankningen. Känns som att han borde kunna hålla det avståndet och på så vis cementera sin topp 10-status – och dessutom utmana om en World Tour Finals-biljett.

* * *

Någon mer än jag som saknade Jo-Wilfried Tsonga på Flushing Meadows? Nu är ju inte US Open hans statistiskt bästa GS-turnering (som bäst kvartsfinal, 2011) men har alltid tyckt att hans spektakulära tennis gör sig bra i New York.

Hoppas verkligen att han kommer tillbaka snart. Vore onekligen tråkigt om han trillade ur topp 10 på grund av skadan han ådrog sig i Wimbledon (är i skrivande stund tia på säsongsrankningen, drygt 350 poäng före Raonic).

Utsikterna är dock inte jätteljusa. Enligt läkarna tar det minst fem månader innan han är helt återställd.

* * *

Även Maria Sjarapova var saknad under de två GS-veckorna. Visserligen tror jag inte att hon hade kunnat göra så överdrivet mycket väsen av sig. Williams och Azarenka var helt enkelt för bra. Men det är alltid trist när topp 5-spelare missar en av årets största turneringar.

Nej, det värsta är i stället att axelskadan verkar rätt så allvarlig. Enligt Sjarapova själv har hon känt smärtor i axeln (servearmens dessutom, vilket gör det hela etter värre) sedan före Franska öppna och fått sprutor för att kunna spela.

Den där axeln har krånglat förut och tvingade världstrean till operation för fem år sedan. Det vore verkligen obeskrivligt tragiskt om den förstör hennes karriär fullständigt vid blott 26 års ålder.

* * *

Apropå den bevisligen omöjliga uppgiften att vinna en äkta Grand Slam som vi talade om tidigare: inte ens bröderna Mike och Bob Bryan mäktade med en i år, trots deras totala dominans i herrarnas dubbel (tre GS och fyra Masters, totalt tio titlar hittills i år).

De båda hade 1-0 i set mot Leander Paes och Radek Stepanek i semifinalen, men föll i tre (6-3, 3-6, 4-6).

* * *

Lleyton Hewitt och Flavia Pennetta. Ja, de måste ju koras till årets stora skrällar på Flushing Meadows.

Wawrinka tog sig visserligen till karriärens första GS-semi – och Gasquet till sin första på sex år – men det var nog extremt få som hade tippat 31-åriga Pennetta bland de fyra sista kvarvarande spelarna i turneringen.

Det var nog inte heller många som på förhand trodde att Hewitt skulle slå del Potro i andrarundan och vara ett ynka game från sin första kvartsfinal på fyra år.

De tre segrarna gav honom visserligen bara åtta placeringar på världsrankningen, men han är nu återigen topp 60 – för andra gången sedan januari 2011 (var rankad 57 under en vecka i juli i år).

Det räcker nog för att den forne världsettan ska hungra efter mer.

Pennetta å sin sida tog ett 52(!) placeringar stort skutt uppåt tack vare sin oväntade succé. En succé som kom lite i elfte timmen. Sedan hon blev Italiens första topp 10-spelare någonsin på damsidan 2009 har det gått stadigt utför, mestadels på grund av skador. Säsongen 2013 har överlag varit allt annat än bra, och inför US Open var det ingen som identifierade henne som ett hot mot… ja, typ någon.

Vi får se om denna framgång, hennes första GS-semi i karriären, ger ringar på vattnet. Tror i och för sig inte att hon har kapacitet att bli världstia igen, särskilt inte med tanke på den tilltagande konkurrensen i toppskiktet, men det vore kul att se hur långt hon kan gå så här i vad som nog får betraktas som slutskedet av karriären.

* * *

Angelique Kerber fortsätter gå kräftgång. Hon är fortfarande världsnia, men har bara 250 poäng ner till elvan Petra Kvitová. Dessutom i betydligt sämre form än nya världstian Jelena Jankovic, så kan mycket väl bli omsprungen under hösten.

Hon är trots allt bara 25 så det är ju lite väl tidigt att måla fan på väggen, men jag både hoppades och trodde att hon skulle följa upp sin framgångsrika fjolårssäsong.

Om inte något radikalt händer under årets sista månader måste nog 2013 bokföras som ett ganska svagt år för tyskan.

* * *

Hur det gick för ynglingarna på herrsidan?

Nja.

Inte särskilt bra.

Milos Raonic tog sig till karriärens fjärde GS-åttondel (andra i år) men roligare än så blev det inte. Kanadensaren var den enda spelaren född på 1990-talet bland de 16 sista spelarna.

Något fler young guns i tredjerundan: 20-årige hemmahoppet Jack Sock, 23-årige sensationen Daniel Evans (vars dittills största tennisframgångar var att nå förstarundan i Wimbledon 2009 och 2011 – US Open 2013 var hans blott tredje huvudturnering i GS-sammanhang) och 23-årige Jevgenij Donskoj.

Framtidslöftena Jerzy Janowicz, Grigor Dimitrov, Benoit Paire och Ernests Gulbis åkte alla ut redan i första omgången.

Hittills bara Janowicz (med sin semifinal i Wimbledon) och Raonic (med sina två åttondelsfinaler) som någorlunda nått upp till de högt ställda förväntningarna bland morgondagens potentiella stjärnor.

”Visst är väl tiden när Federer kunde förlora mot nästan vem som helst förbi nu?”, skrev jag inför gårdagens åttondelsfinaler – och avfärdade schweizarens möte med Tommy Robredo som en ickematch.

Resultatet: 7-6(3), 6-3, 6-4.

Förlust i raka set.

Och ännu ett tungt fiasko för forne världsettan.

Personligen tyckte jag att det var oerhört naivt av många att tippa Federer som finalist i US Open, baserat på en enda bra match de senaste tre månaderna (kvarten mot Rafael Nadal i Cincinnati Masters), men även jag tyckte mig se en ljusning.

Och med den här lottningen kändes ännu en blockbuster mot karriärens nemesis Nadal (i så fall deras första möte i US Open) oundviklig.

För tiden när Federer kunde förlora mot nästan vem som helst var ju förbi.

Men nej. Den var ju inte det.

Vad som däremot tycks vara förbi är tiden när spelare utanför den absoluta toppen måste prestera sin allra bästa tennis för att kunna slå Federer.

Det bevisade Tommy Robredo i natt. Spanjoren gjorde en habil insats. No more, no less. Det var Federer som svarade för ännu en plattmatch (två av totalt 16 vunna breakbollar säger det mesta). Han som verkligen inte har råd med så många fler sådana.

Som schweizaren själv uttrycker det efter nederlaget:

– Det känns lite som att jag besegrade mig själv, utan att ta ifrån Tommy något. Jag satte krokben för mig själv, vilket var en besvikelse. Jag kan Tommys spel väldigt bra, vi har spelat mot varandra så många gånger. Det fanns inga hemligheter därute i dag. Cred till honom för en bra match, säger han.

Det enda positiva med Federers US Open är att han, trots de förlorade poängen (gick till kvartsfinal förra året, förlust mot Tomás Berdych), blir världssexa på måndag. Detta i och med Juan Martín del Potros tidiga uttåg.

Men att hans olyckliga säsong börjar utvecklas till ren misär kan det inte råda någon som helst tvekan om. Resultaten måste börja komma snart, annars är risken att den onda spiralen han hamnat i blir snudd på omöjlig att ta sig ur.

Jag menar, 2011 – som anses vara ett mellanår i Federers karriär – vann han fyra titlar på sex finaler, tog sig till semifinal eller bättre i tre Grand Slams, kvartsfinal i Wimbledon, slog då snudd på oslagbare Novak Djokovic i Franska öppna-semifinalen och avslutade säsongen med 64-12 i matchfacit.

Facit hittills i år: 35-12. En enda titel (Halle).

Tvivlar inte en sekund på att Federer fortfarande spelar för att han älskar att spela – men jag vet också att han hatar att förlora. När förlusterna hopar sig och titlarna därmed uteblir är det omöjligt att inte dra slutsatsen att kärleken börjar sina.

Som det ser ut just nu måste nog Federer omvärdera sitt mål att spela OS 2016. För händer ingenting ganska snart riskerar han att hamna i ungefär samma läge som Andy Roddick – det vill säga fortsatt rankningsras, uteblivna resultat och en känsla av att tvingas dra sig tillbaka, helt enkelt för att man inte når upp till den nivå man vill spela på.

Är övertygad om att Roddick avskyr det faktum att han inte ens var topp 20 när han tvingades kasta in handduken. Lika övertygad om att Federer skulle avsky det ännu mer.

Nåväl.

Rafael Nadal, som slog Philipp Kohlschreiber planenligt (6-7, 6-4, 6-3, 6-1), möter alltså landsmannen Robredo i sin kvartsfinal. Nadal har alltså på fyra matcher inte tappat serve en enda gång. Känns som att det ska väldigt mycket till för att han inte ska stå på ena sidan av nätet i finalen på söndag.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=xdsOv3ShSJM

Richard Gasquet kämpade ner Milos Raonic i tre tiebreaks – och fem set.

Vem hade trott att Gasquet av alla spelare skulle visa prov på fysisk och mental styrka? Det gjorde han hur som helst. Låg under med 1-2 i set och hade matchboll mot sig i fjärde sets tiebreak. Han räddade den och pressade sedan fram ett skiljeset, där han bröt Raonic två gånger (Raonic bröt Gasquet en).

Kanadensarens 39 ess totalt hjälpte föga och matchsiffrorna blev till slut 6-7(4), 7-6(4), 2-6, 7-6(9), 7-5.

Fyra timmar och 40 minuter stod de ute på banan. Lär ju ligga Gasquet i fatet rätt ordentligt mot evighetsmaskinen David Ferrer, som fick kämpa på bra han också i sin åttondel mot Janko Tipsarevic: 7-6(2), 3-6, 7-5, 7-6(3). Matchtiden: Tre timmar och 57 minuter.

8-1 i inbördes möten har Ferrer mot Gasquet. Känns ändå som att fransmannen har en lite bättre chans att slå spanjoren över fem set än Raonic. Passar Raonic väldigt illa att möta defensiva specialister i bäst av fem set.

Ska bli intressant att se om Gasquet orkar ladda om till kvartsfinalen, hans första i US Open i karriären.

* * *

Simona Halep åkte på stryk i raka set mot Flavia Pennetta: 6-2, 7-6(3). Lite av en besvikelse måste ändå sägas. Hade gärna sett Halep i kvartsfinal.

13-rankade Roberta Vinci slog planenligt 136-rankade Camila Giorgi i raka set (6-4, 6-2) och 48-rankade veteranen Daniela Hantuchova besegrade 81-rankade Alison Riske (6-3, 5-7, 6-2).

Okej, dagens matcher är alltså avbrutna och uppskjuta på grund av oväder.

Vi tar en snabb titt på vad som väntar när kalaset drar i gång igen:

* * *

RICHARD GASQUET (9) – √ MILOS RAONIC (11)

Raonic knapp favorit bland oddssättarna (runt 1,60 på Raonic och 2,20 på Gasquet). Känns som ett rimligt odds.

De har visserligen bara mötts en gång tidigare (Cincinnati 2011, seger i raka set för Raonic), men servekanoner passar Gasquet ganska illa. Dels för att han tenderar att bli passiv och hamnar långt bak i banan, vilket gör honom sårbar i djupled, men också för att han inte får tillräckligt hög utdelning i egen serve (har blivit bruten sju gånger på totalt tio spelade set – Raonic blott två gånger på lika många).

Nyckeln till att lyckas mot en servekanon är som bekant att hålla sin serve och ta tillvara på de få chanser som uppstår. Med tanke på Raonics nuvarande form måste Gasquet verkligen göra en riktigt bra match, och som jag skrev i min förhandsanalys av lottningen har det den senaste tiden egentligen inte funnits någonting i hans spel som talat för att han ska nå sin högstanivå i nuläget.

Vilket förmodligen krävs i denna åttondelsfinal – förutsatt att inte Raonic gör en plattmatch.

* * *

VICTORIA AZARENKA (2) – ANA IVANOVIC (15)

En inte helt ointressant match på förhand. Azarenka leder med 4-2 i inbördes möten och har tre raka segrar, men tappade set på hardcourt i Carlsbad tidigare i år.

Problemet för Ivanovic är Azarenkas jämnhet, på grund av Ivanovics brist på densamma. Världstvåan kan dessutom exploatera serbens överlag svaga backhand med sitt tunga grundspel och har stabilt försvar.

På det hela taget känns Azarenka som den mer kompletta spelaren, även om Ivanovic när hon blixtrar till fortfarande mycket väl kan ha högre maxkapacitet. Krävs dock att Azarenka underpresterar för att Ivanovic ska kunna slå världstvåan i natt.

* * *

√ RAFAEL NADAL (2) – PHILIPP KOHLSCHREIBER (25)

Känns som en ickematch på förhand. Inget illa menat mot Kohlschreiber, en väldigt underskattad spelare (och en av mina personliga favoriter), men rent krasst har han helt enkelt ingenting att sätta emot en Nadal i så här bra form.

9-1 i inbördes möten (5-0 på hardcourt) är en ganska tydlig signal i sig, men att det inte finns några som helst frågetecken kring Nadal är den klart mest avgörande faktorn.

Kohlschreiber är en smart spelare, så jag hoppas att han utnyttjar sitt taktiska kunnande för att åtminstone ge Nadal en match. Men att han ska skrälla, det måste anses extremt osannolikt.

* * *

√ ROGER FEDERER (7) – TOMMY ROBREDO (22)

Även det här en ickematch, på papperet. 10-0 i inbördes möten och förkrossande 24-3 i set till Federer. Med tanke på att Federer börjar hitta tillbaka till det spel som tog honom till semifinal i Australiska öppna ska det här inte vara några problem för schweizaren.

Kan mycket väl bli det ändå, beroende på vad Robredo hittar på. Lyckas han låsa fast Federer i malande baslinjedueller kan han nog göra livet surt för världssjuan, men inte på en sådan nivå att han mäktar med en skräll.

För visst är väl tiden när Federer kunde förlora mot nästan vem som helst förbi nu? Nu har ju visserligen Federer inte satts på några som helst prov, men har ändå fått positiva vibbar av det jag sett hittills.

Wow. Redan dags för årets sista Grand Slam.

Seedningen var inte mycket att orda om eftersom US Open, likt Franska öppna och Australiska öppna, följer världsrankningen rakt av och nu är även lottningen klappade och klar.

Låt oss i vanlig ordning göra en djupdykning:

* * *

HERRAR

ÖVRE HALVAN:

Till att börja med: Novak Djokovic fick nitlotten Andy Murray, och bäddar alltså för en finalrepris från i fjol redan i semifinalen.

Behöver jag ens påstå att detta passar Murray mycket bättre än tvärtom? Förstaseedade Djokovic och andraseedade Rafael Nadal hoppades så klart på att få världsfyran David Ferrer på sin halva. Murray i sin tur ville nog hemskt gärna slippa Nadal i en eventuell semifinal. Han har erkänt svårt för spanjoren och dessutom bra statistik mot Djokovic (11-8 till Novak i inbördes möten, 7-5 på de senaste tolv mötena från 2011 till nu).

Fram till kvartsfinal är det mer eller mindre motorväg för Djokovic. Ricardas Berankis i öppningsmatchen, sedan Benjamin Becker/Lukas Rosol i andra omgången och troligen Grigor Dimitrov i tredje.

I åttondelsfinal? Känns förvånansvärt öppet. Fabio Fognini och Benoit Paire högst seedade potentiella motståndare. Båda fullkomligt opålitliga. Men Paire? Ptja. Kan lika gärna bli Marcel Granollers, känns det som. Upplagt för skräll. Men jag säger Paire.

I kvartsfinalen väntar troligen Juan Martín del Potro. På papperet inga jättestora hot mot argentinaren: Tommy Haas är i dålig form och överlag inte särskilt konkurrenskraftig över fem set, Mikhail Juzjnyj har bara mäktat med att plocka ett set mot del Potro på fyra försök och övriga spelare ska han bara besegra.

För Murrays del är Michael Llodra en ganska knepig öppningsmotståndare, men ska så klart vinna den matchen utan jättestora bekymmer. Därefter har han inga egentliga hot fram till kvartsfinal. Jag menar, att han i värsta fall möter Juan Mónaco i tredjerunda och Nicolás Almagro i åttondel lär inte hålla honom vaken om nätterna direkt.

I kvartsfinalen väntar dock sannolikt Tomás Berdych (som för övrigt i åttondelen eventuellt möter Kevin Anderson för sjätte gången i år). Nu är det ju på det viset att Berdych alltid är ett potentiellt hot mot toppspelarna. Han har dessutom 6-4 i inbördes möten, och två raka segrar, mot Murray.

Men.

Det är ganska stor skillnad på att möta Andy Murray i någon av årets alla Masters och i Grand Slam-sammanhang – i synnerhet US Open (och Wimbledon). När de båda möttes i semifinalen på Flushing Meadows förra året vann Berdych visserligen första set, men fick sedan storstryk (5-7, 6-2, 6-1, 7-6).

Håller Murray som klar favorit i den matchen, men visst måste det ses som en tuff lottning att potentiellt behöva slå Berdych, Djokovic och Nadal back-to-back?

Tycker för övrigt att ni ska hålla ett öga på framtidslöftet Jiri Vesely (möter Denis Kudla i första omgången, Berdych i andra om han vinner). Har 18-1 i Futures-matchfacit, alla på hardcourt, och 28-6 på Challenger-touren (1-1 på hard) i år. En intressant spelare som vi ska prata mer om vid tillfälle.

Hoppas också att Stanislas Wawrinka har tagit sig ur sin lilla formsvacka lagom till US Open.

De går vidare till semifinal: Djokovic, Murray.
Skrällvarning: Berdych, del Potro.
Bubblare: Wawrinka, Anderson.

* * *

UNDRE HALVAN:

Stackars Ryan Harrison tvingas möta en formtoppad Nadal i första omgången. Bra öppningsmatch för Nadal. Harrison är tillräckligt bra för att störa honom och kanske tvinga fram en lite högre nivå än tomgångskörning, men ska så klart inte ens vara i närheten av att hota.

I andra omgången Vasek Pospisil eller kvalspelare. Sedan förhoppningsvis Fernando Verdasco. Ja, om han nu inte är slutkörd efter Winston-Salem. Har potential att bli ett intressant möte. Vore även lite kul om det blev Nikolaj Davydenko i tredje omgången (en av väldigt få spelare med plusstatistik mot Nadal).

Åttondelsfinal: Troligen John Isner.

Kvartsfinal: Möjligen Roger Federer.

På det hela taget ingen jättelätt lottning för Nadal, alltså. Nej, den måste nog betraktas som tuff, i alla fall på papperet. Trots att han slapp nitlotten Murray.

Trots den senaste tidens lågvattenmärken borde Federer ta sig till kvarten. Grega Zemjla i 1R, Santiago Giraldo/Carlos Berlocq i 2R, sannolikt Sam Querrey i 3R och Kei Nishikori i åttondel är en överkomlig lottning. Nishikori, förresten. Inte alls säkert att han tar sig till åttondel. Kan kanske bli Bernard Tomic – eller kanske Tommy Robredo.

David Ferrer då? Tja, han kan möta Ernests Gulbis i tredje omgången. Skulle han ens vara favorit då, på hardcourt, givet de senaste två veckornas svaga Masters-resultat? Det återstår att se. Även en eventuell åttondel kan bli tuff för världsfyran, eftersom Jerzy Janowicz har goda chanser att ta sig dit.

Janowicz imponerade inte direkt i Montréal och Cincinnati, men kan säkert hitta tillbaka till formen han visade upp i Wimbledon nu när det vankas Grand Slam igen.

Även Milos Raonic har fått en högst överkomlig lottning till åttondel: Kvalspelare i 1R, Thiemo de Bakker/Pablo Andújar i 2R, Feliciano Lopez i 3R.

Annars överlag den klart mest svårtippade sektionen. Richard Gasquet har väl inte imponerat på sistone men kan ändå hållas som favorit framför David Ferrer. Ska ju ta sig till åttondelsfinal utan större problem, men kan alltså möta Raonic där. Inte helt lätt.

Vill någonstans väldigt gärna tro på trion Janowicz, Raonic, Gulbis (Janowicz och Gulbis kan för övrigt mötas i åttondel). Men som sagt, oerhört svårtippad sektion. Jag menar, Gasquet har ju knappast en mördande lottning men att han ska ta sig till sin första GS-semifinal sedan Wimbledon 2007… Har det den senaste tiden egentligen funnits någonting i hans spel – om vi helt bortser från lottningen – som tyder på det? Tveksamt.

Och Ferrer ska man aldrig räkna ut helt, trots ganska dålig form och svår lottning. Tänker ändå dra till med Janowicz. Lika bra chansning som någon annan, känns det som på förhand.

Finns en hel del andra spelare att hålla koll på här: Gaël Monfils i den understa semifinalsektionen. Kan mycket väl slå ut Isner redan i andra omgången. Vore ingen megaskräll direkt. 19-årige Jack Sock i Ferrers åttondelssektion. Möter kvalspelare i första omgången, sedan troligen Janowicz. 24-årige Aljaz Bedene (som tyvärr trillat ur topp 100 efter en svag sommar) möter Dmitrij Tursunov i sin öppningsmatch. Möttes i kvalet i Cincinnati, gick till tre set (Tursunov vann).

Och 22-årige Andreij Kuznetsov möter Dudi Sela i sin öppningsmatch. Ingen omöjlig uppgift. Har tagit sig till 2R både i Australiska öppna och Wimbledon i år.

De går vidare till semifinal: Nadal, Janowicz.
Skrällvarning: Ferrer, Raonic, Gulbis, Federer.
Bubblare: Isner, Gasquet.

Semifinalerna: Nadal slår Janowicz, Murray slår Djokovic.

FINALEN: Nadal slår Murray.

* * *

Egentligen hopplöst att tippa GS-turneringar så här på förhand, men det är väl lite det som är tjusningen? Baserat på de senaste veckornas resultat är det till exempel svårt att inte hålla Nadal som favorit, men är det troligt att han vinner med den här lottningen?

Well. Det beror ju på en mängd olika faktorer (knän, trötthet, form etc).

En semifinal mellan Djokovic och Murray känns oerhört öppen. Där kan dagsformen avgöra helt och hållet. Har Djokovic en riktigt bra dag så vinner han. Har han det inte så vinner Murray. Tycker inte att Djokovic har sett tillräckligt hungrig och fokuserad ut på sistone. Han har liksom känts… opålitlig. Därför svårt att hålla honom som favorit.

Och Murray. Tycker han underpresterade både i Montréal och Cincinnati, men i Grand Slam-sammanhang skärper han alltid till sig.

Och så vidare, och så vidare. Brasklappar till höger och vänster.

Kan avslutningsvis säga att Nadal-Djokovic givetvis är drömfinalen. Men visst vore det kul med Federer-del Potro? Eller typ Janowicz-Berdych? Knappast troligt. Men roligt.

Vi behöver egentligen inte orda så mycket om finalen i Cincinnati. John Isner gjorde en riktigt bra match. Väldigt väldigt nära hans absolut högsta nivå.

Och han hade sina chanser. Först två breakbollar i första set, som dessutom råkade vara setbollar. Men Rafael Nadal visade som så många gånger förr prov på sin enorma mentala styrka – och avslutade setet med skoningslösa 84 procent vunna poäng bakom sin förstaserve (att jämföra med servekanonen Isners mer blygsamma 69 procent).

I tiebreaket fick han ett tidigt minibreak med sig, som han skänkte tillbaka några poäng senare. 18 poäng krävdes för att slutligen avgöra setet, och det var till Nadals favör.

Andra set var en ganska lågmäld historia, och hettade till lite först i sjunde gamet då Nadal tvingas rädda ytterligare en breakboll. Även andra set går till tiebreak. Väl där är Isners energiläckage ett faktum och Nadal bygger upp en komfortabel 5-1-ledning. Nadal förvaltar sedan sin första matchboll (i Isners serve) vid ställning 6-3 och vinner sin första Cincinnati Masters-buckla via 7-6(8), 7-6(3).

• Hans 26:e Master i karriären.

• Femte bara i år.

• Tredje på hardcourt.

• 15:e raka segern på underlaget.

• Nionde titeln totalt, på elva finaler.

• Säsongens 53:e seger (blott tre förluster).

Dessutom tar han över platsen som världstvåa från Andy Murray när nya världsrankningen släpps i morgon. På säsongsrankningen är han nu 2,200 poäng före Novak Djokovic.

Detta bäddar givetvis för att Rafael Nadal tar över den absoluta tronen någon gång under hösten. Kanske redan efter US Open, som står för dörren.

2,200 poäng är ett ordentligt försprång, och såvida spanjoren inte kollapsar fullständigt kommer det sannolikt inte att krympa mer än marginellt under de dryga tre månader som återstår av säsongen 2013.

Han kommer givetvis också att bära favoritskapet i årets sista Grand Slam. Tycker nog att man ska vila lite på hanen i det avseendet. Nadal har spelat fantastiskt bra på hardcourt hela året – främst i Montréal och Cincinnati – men vi vet inte hur mycket det faktum att det då är bäst av fem set kommer att påverka.

De närmaste konkurrenterna då, hur ligger de till inför US Open?

Well. Djokovics resultat den senaste tiden oroar. Han pekade tidigt ut att Franska öppna var säsongens huvudsakliga mål, men förlorade i semifinalen mot Nadal.

Därefter klargjorde han att han bestämt sig för att vinna Wimbledon i stället. Det såg ju ut att gå bra. Riktigt bra. Ända fram till finalen, där han föll i raka set mot hemmafavoriten Andy Murray, efter en gastkramande semifinal mot Juan Martín del Potro.

Sedan dess har han, med sina mått mätt, gjort ganska svaga insatser i Montréal (semifinalförlust mot Nadal) och Cincinnati (kvartsfinalförlust mot Isner).

Detta i sin tur innebär att han inte vunnit en titel sedan Monte Carlo i april. Totalt blott tre i år (Australiska öppna, Doha, Monte Carlo).

Att jämföra med Djokovic anno 2011 är orättvist eftersom han spelade på en snudd på omänsklig nivå då. Men just nu når han bara stundtals upp till nivån från 2012. Det räcker inte. Inte nu när Nadal är i så makalöst bra form.

Och det är svårt att inte tänka i banor som att det finns någon annan bakomliggande orsak än bara spelmässig. Tyckte att han kändes mentalt matt på ett för honom väldigt ovanligt sätt i Wimbledon-finalen. Likaså mot Isner i Cincinnati. Personliga problem? Eller har han tappat självförtroende efter de tunga förlusterna under våren och sommaren?

Svårt att säga. Men klart är att han måste höja sig avsevärt om han ens ska ta sig till final i US Open.

Andy Murrays tidiga respass de senaste två veckorna ska man nog inte dra för stora växlar på. Att vinna Wimbledon var tveklöst en enorm mental urladdning för honom. Kanske är det så enkelt som att han inte riktigt hunnit ladda om än. Med tanke på hans överlag starka säsong kan man inte annat än hålla honom som en av toppkandidaterna till US Open-titeln.

Och så slutligen: Roger Federer.

Matchen mot Tommy Haas var bedrövlig. Fullständigt bedrövlig. I alla fall i ett och ett halvt set. Personligen tycker jag att han ”borde” ha förlorat den – och med det menar jag inget värre än att Haas sumpade matchen. Han hade den helt i egna händer, men krampade.

Däremot var det väldigt bra att Federer fick chansen att växa in i den matchen och sedermera vinna den. För det gav ju honom chansen att möta sin nemesis Nadal, vilket tvingade schweizaren att hitta en nivå han inte nått upp till på mycket mycket länge. Plågsamt länge, faktiskt.

Även här ska vi nog vänta med att dra på för stora växlar efter just den insatsen. Säsongen har hittills varit en smärre katastrof för Federer och när världsrankningen uppdateras i morgon är han ”bara” världssjua. Det spel han visade upp mot Nadal var imponerande, men förändrar inte det faktum att rankningen mer rättvist speglar hans generella nivå 2013.

Ryggen är en faktor. Enligt egen utsago har den krånglat för honom de senaste månaderna, vilket påverkat hans spel. Personligen tror jag att det är en direkt effekt av hans bantade schema – och då menar jag inte antalet turneringar han spelar. Nej, jag fick tidigt känslan av att han lägger ner alldeles för lite tid på sin tennis över huvud taget i år.

Att han dragits med ryggproblem under många år är ingen hemlighet, och jag misstänker att hård men minutiöst planerad träning varit avgörande för att det inte skulle påverka honom spelmässigt.

Att han tappat så enormt mycket i konkurrenskraft på oerhört kort tid, just i år då han bevisligen inte ägnat tennisen i närheten av lika mycket tid som förra året (då han gjorde en av sina bästa säsonger på flera år), tyder på det.

Jag tror inte att några underverk kommer att kunna ske under hösten. Framför allt tror jag att hans chanser att bärga sin 18:e Grand Slam-buckla är försvinnande små – snudd på obefintliga – eftersom han bara är kvartsfinalseedad.

Men jag hoppas att han kan ge tennisen en sista riktigt ärlig chans innan det är dags att lägga av.

För om det fortsätter så här, då tror jag faktiskt att det kommer ske ganska snart. Federer älskar visserligen tennis, men han hatar att förlora. Håller den här negativa trenden i sig kommer han tvingas se fram emot många många förluster, och det är han nog inte överdrivet sugen på.

Jag tror att han lurade sig själv lite efter förra säsongen. Att han liksom inbillade sig att hans obestridliga talang skulle räcka för att hålla maskineriet i gång trots minskat underhåll.

Nu hoppas jag att han insett sitt misstag (vilket valet att spela i Hamburg och Gstaad tidigare i somras tyder på) och väljer att stampa plattan i mattan resten av året. Sen får det bära eller brista.

De där ryggproblemen är på lite samma nivå som Nadals knädito just nu. Tycker personligen att det inte råder någon tvekan om att Nadal inte var hundraprocentig i Wimbledon, men att han skulle ha varit ”skadad”… Nej, inte i ordets rätta bemärkelse. Bara om en kronisk åkomma kan räknas som ”skada” när den råkar göra sig påmind, vilket den säkert gjorde mot Steve Darcis.

Att Nadal inte kunde gå för fullt berodde på det oerhört tuffa spelschemat under våren i kombination med att han inte hade tillräckligt med tid på sig att spela in sig på gräset. Han var sliten, helt enkelt. Eller snarare: hans knän var det.

Nåväl.

Alla andra då?

Ptja. Juan Martín del Potro visade återigen upp enorma brister i sitt spel i både Montréal och Cincinnati. Framför allt på det mentala planet, men också det fysiska. Han har förtvivlat svårt att hålla en jämn nivå under en hel match, även i tresetare. Mycket förmodligen på grund av bristfällig uthållighet, något jag varit inne på många gånger förut.

Tomás Berdych kan förvisso utmana toppspelarna, men i Grand Slam-sammanhang? Nej, där har han en bit kvar fortfarande. David Ferrer räcker inte till. Jo-Wilfried Tsonga är fortsatt skadad. Milos Raonic, Grigor Dimitrov, Kei Nishikori, Benoit Paire med flera är fortfarande på tok för valpiga.

Jerzy Janowicz? Är på förhand en av ynglingarna med störst potential att gå långt i US Open, men hela vägen? Osannolikt.

Nej, att det blir någon av topptrion Nadal, Djokovic eller Murray lyfter bucklan på Flushing Meadows är ju ingen högoddsare direkt.

* * *

Tänker på förekommen anledning avsluta den här texten med några rader om ”vårt nordiska hopp” Frederik Nielsens kvalframgångar i 250-turneringen i Winston-Salem. Nielsen låg under med 1-0 i set mot i singelsammanhang betydligt mer rutinerade Denis Kudla men vände och vann: 4-6, 6-2, 6-0. MAKALÖST.

Slipper jag avgå nu, Sebastian? Blev ju trots allt fem rader om den där dansken…

Blir det enkom Nadaldravel i bloggen nu o inte en rad om vårt nordiska hopps kvalframgångar bör du avgå med omedelbar verkan @BollarAvStahl.

— Sebastian Gustafsson (@SebaGuss) August 18, 2013