Vi har redan tittat på herrarnas lottning.

Damernas då, är den lika svårtippad?

Vi tar en titt:

* * *

DAMER

ÖVRE HALVAN:

Till att börja med: bra lottning för svenskhoppet Sofia Arvidsson! Ja, i alla fall sett till öppningsmatch (146-rankade Petra Cetkovska, som hon har 2-0 i inbördes möten mot), men därefter blir det snudd på mission impossible: formstarka världssexan Li Na.

Med tanke på att Arvidsson tagit sig förbi första omgången blott två gånger i Grand Slam-sammanhang de senaste tre åren (och förbi 2R bara en enda gång under karriären, i Australiska öppna 2006) så måste det ändå ses som en bra lottning.

I övrigt är ju det här Serena Williams halva. Francesca Schiavone är kanske inte direkt en drömmotståndare i öppningsmatchen, men ska inte kunna rubba världsettan. Därefter är det motorväg till åttondelsfinal, där hon troligen möter Sloane Stephens eller Jamie Hampton. Tror på Stephens där, så den åttondelen kan ju bli intressant.

Tycker mig se tre potentiella kvartsfinalmotståndare på förhand: Kaia Kanepi, Angelique Kerber och Kirsten Flipkens. Venus Williams? Vore så klart oerhört kul, men någon gång måste man inse att loppet är kört (beträffande att gå långt i GS, alltså).

På den undre delen av den här halvan får världsfyran Agnieszka Radwanska och sexan Li Na dela på favoritskapet. Tror dock inte på Radwanska. Hon har inte imponerat under sommaren och tampas tydligen med problem utanför banan. Brukar dessutom aldrig leverera i US Open (som bäst åttondelsfinal, 2008 och 2012).

Nej, då tror jag mer på Li Na, med några potentiella utmanare: Laura Robson, Jelena Jankovic, Sabine Lisicki och Madison Keys, för att nämna några. Tror väl framför allt på Jankovic och Robson i det sällskapet.

De går vidare till semifinal: Williams, Li Na.
Skrällvarning: Stephens, Kanepi, Jankovic, Robson.
Bubblare: Keys, Kerber, Flipkens.

* * *

UNDRE HALVAN:

Bra lottning för Victoria Azarenka. Stöter inte på ordentligt motstånd förrän i åttondelsfinalen, och då i form av forna världsettan Ana Ivanovic – som hon har tre raka segrar mot (på tre olika underlag, 4-2 totalt i inbördes möten). Om nu inte Varvara Leptjenko vaknar till liv och slår ut Ivanovic i andra omgången?

Petra Kvitová är i vanlig ordning huvudkandidat till den andra kvartsfinalplatsen men kan i lika vanlig ordning åka ut mot i princip vem som helst på vägen dit. Samantha Stosur ska så klart kastas in i mixen, men tycker även att spelare som Mona Barthel eller talangen Bojana Jovanovski har chans att gå långt.

Semifinalen då? Ja, det blir ju ingen blockbuster mellan Azarenka och Maria Sjarapova, eftersom världstrean tvingats stå över turneringen på grund av skada. På den övre delen är Sara Errani och Caroline Wozniacki högst seedade, men det finns en flera spelare med potential att nå semin: Simona Halep, Roberta Vinci och Maria Kirilenko. Kirilenko har visserligen haft en tung sommar, men vill gärna tro på henne. Hoppas, kanske man kan säga.

Simona Halep har ju tillryggalagt en otroligt bra senvår och sommar med fyra titlar sedan Franska öppna. Ska hon slå till med en semifinal i US Open? Inte helt otroligt.

Håller Halep, Kirilenko och Wozniacki som favoriter till den där semifinalplatsen. Vem som kniper den? Hua, vad svårtippat. Slår till med Halep, Kirilenko som främsta utmanare.

Och Sverigeettan Johanna Larsson? Hon möter tyvärr Barthel i första omgången. Tuff lottning där. 0-2 i inbördes möten och sist de möttes (på hardcourt i Auckland i år) lyckades Larsson bara ta tre game. Blir dessvärre sannolikt respass direkt.

De går vidare till semifinal: Azarenka, Halep.
Skrällvarning: Kirilenko, Wozniacki, Stosur.
Bubblare: Barthel, Jovanovski, Wozniacki.

SEMIFINALERNA: Williams slår Li Na, Azarenka slår Halep.

FINALEN: Williams slår Azarenka.

Riktigt bra insats från Azarenka i Cincinnati, där hon ju slog Williams i finalen, men kan hon göra det två gånger i rad – andra gången i Grand Slam-sammanhang? Om någon kan så är det hon, men jag tvivlar på att hon mäktar med det. Williams har haft sin lilla formdipp nu och borde vara taggad till tänderna att försvara sin titel här.

Veckans två sista matcher står för dörren. Sedan väntar en lite lugnare tennisvecka innan US Open brakar loss.

Det här är att vi bjuds på i dag:

* * *

√ RAFAEL NADAL (3) – JOHN ISNER (22)

Tidigare i veckan var jag orolig för att Nadal skulle vara sliten efter sitt hårda matchande den senaste tiden.

Om han är det så har han sannerligen inte visat några som helst tecken på det. Spelare efter spelare har avfärdats förhållandevis enkelt, och den enda som ens varit i närheten av att besegra honom är Roger Federer i kvartsfinalen (Grigor Dimitrov vann visserligen andra set i åttondelsfinalen, men blev överkörd i första och tredje).

Överlag har Nadal servat bättre än han returnerat, men tycker faktiskt att han imponerat även i det sistnämnda avseendet. Gillar att han försöker returnera aggressivare än han vanligtvis gör på hardcourt och framför allt mot Tomás Berdych i gårdagens semifinal testade han olika lösningar. Att stabile servaren Berdych fick agera försökskanin inför en final mot Isner kan tolkas som att Nadal har otroligt bra självförtroende just nu.

Vilket är viktigt för honom på hardcourt, eftersom han ibland tenderar att bli passiv på underlaget och inte våga gå för fullt.

Gått för fullt, det har han verkligen gjort både i Montréal och Cincinnati.

Jag tror inte att Isner är chanslös i dag. Matchbilden kommer nog bli ungefär likadan som den mellan Nadal och Milos Raonic i Montréal, men med den stora skillnaden att Isner kommer göra betydligt bättre ifrån sig än sin yngre motsvarighet.

Isner har visserligen bara spelat en Masters-final tidigare i karriären (Indian Wells 2012, förlust mot Federer) men har generellt mer rutin än Raonic. Han kommer säkert vara nervös men presterar i princip alltid på hemmaplan, vilket tyder på att han inte låter sig stressas av hemmafansens förväntningar.

Serven är, som alltid i Isners fall, nyckeln. Mot Juan Martín del Potro var den inte hundraprocentig, framför allt taktiskt. Han tog en hel del felbeslut och hamnade därför i knepiga lägen (som han dock oftast krånglade sig ur).

Mot Nadal borde strategin vara glasklar: bomba stenhårda förstaservar mot backhand, både i deuce och ad court. Slå med tung och snäv kick i andraserve (särskilt i deuce court, för att tvinga Nadal långt ut på kanten så han kan gå fram på nät).

Även i duellerna är det i första hand Nadals backhand som måste attackeras. Nätruscher bara i öppna lägen, annars är risken för nadalianska passeringar enorm.

Med andra ord typ samma strategi som Federer, fast finjusterad för en servekanon.

Behöver jag ens nämna att nämnda strategi behöver utföras näst intill felfritt? Isner får visserligen betydligt högre utdelning i egen serve än gemene spelare på touren, men att vara mammutservare har sina nackdelar. Som att man är hopplöst underlägsen i grundspelet, till exempel. Eller att man själv inte brukar få med sig särskilt många servegenombrott.

För Nadals del räcker det med att serva bra och få bollen i spel i Isners serve. Ju längre duellerna blir, desto mer gynnas Nadal.

Tror som sagt inte att Isner är chanslös, men kommer behöva vinna ett skiljeset om han ska kunna snuva spanjoren på karriärens 26:e Master. Kan aldrig tänka mig att Isner vinner i raka set, såvida inte Nadal är sliten på gränsen till utmattning (vilket jag inte håller för troligt med tanke på hans stabila insats mot Berdych i går).

Och att Isner ska vinna ett avgörande set mot Rafael Nadal i Masters-sammanhang. Nej, det känns högst osannolikt.

Så, att gratulera Nadal till årets sjätte Masters-titel (tredje på hardcourt) redan nu känns knappt ens som att sticka ut hakan.

* * *

√ SERENA WILLIAMS (1) – VICTORIA AZARENKA (2)

Serena Williams har aldrig vunnit Cincinnati Masters. Hon har vunnit åtta titlar i år, på nio finaler. Enda finalförlusten kom i Doha, mot just Azarenka.

Men att världstvåan ska upprepa den bedriften i dag… Den där segern i Doha är ett av bara två undantag som bekräftar Serena-regeln i den här ”rivaliteten” (första kom i Miami 2009).

Williams leder alltså med 12-2 i inbördes möten. Sist de möttes, i Rom i våras, blev det kross: 6-1, 6-3.

Azarenka är visserligen i bra form, men det räcker som bekant sällan (läs: aldrig) mot Williams. I dag måste världsettan göra en svag insats för att Azarenka ska ha en chans.

Vilket inte är en omöjlighet. Williams har knappast varit hundraprocentig så här långt i turneringen. I semifinalen mot Li Na blev hon bruten inte mindre än fem gånger (bärgade själv sju servegenombrott). Givetvis underkänt betyg med tanke på det vapen Williams besitter i och med sin serve.

Bedömer visserligen inte Azarenkas chanser att vinna som speciellt stora, men inte heller som försvinnande små. Ska hon följa upp den där finalsegern i Doha och finslipa den inbördes statistiken är det här ett bra läge att göra det.

Blott två speldagar kvar.

Vi kastar oss rakt in i hetluften.

* * *

√ RAFAEL NADAL (3) – TOMÁS BERDYCH (6)

Berdych fick en överraskande enkel resa mot Andy Murray i kvartsfinalen. Han servade visserligen bra, men inte alls så förträffligt som siffrorna låter påskina (bjöd på bara fyra breakbollar, räddade samtliga – och det alltså mot tourens tveklöst bästa returnerare).

Nadal har förkrossande statistik mot tjecken: 14-3 i inbördes möten. 13 raka segrar (med 30-2 i setfacit).

Spanjoren har inga problem med att neutralisera Berdychs offensiv. Han ger honom helt enkelt inte alls lika mycket att jobba på som exempelvis Murray i går. Världssexan bemästrar inte de toppade slag Nadal levererar, tillåts inte stå och bomba sönder spanjorens försvarsmur från baslinjen och måste hela tiden slå ett eller några extra slag för att vinna poängen.

Det där stressar Berdych. Och när han blir stressad, då kommer missarna. Han är överlag en stabil spelare, men strategiskt monoton. Har ingen riktigt fungerande plan B när han hamnar i underläge. Lägg därtill det massiva psykologiska övertag Nadal jobbat fram genom åren och uppförsbacken blir genast ganska brant för Berdych.

Det känns därför som att den här matchen helt och hållet ligger i Nadals händer. Är han trött efter det hårda matchandet de senaste två veckorna? Kan urladdningen mot Roger Federer i natt ha tagit udden av hans makalösa formtopp en smula?

Sådant får Berdych sätta sitt hopp till.

För om Nadal presterar på samma nivå som hittills i Montréal och Cincinnati, då har inte världssexan en chans. Så dålig är den här matchupen för Berdych.

* * *

√ JUAN MARTÍN DEL POTRO (7) – JOHN ISNER (22)

Isner har faktiskt bara vunnit ett enda set mot del Potro på fyra matcher, och det var sist de möttes (i finalen i Washington häromveckan). Deras drabbningar har ändå varit hyfsat jämna och avgjorts med bara några enstaka servegenombrott. Som så ofta mot servekanoner.

Det intressanta i den här matchupen är att det faktiskt är tack vare argentinarens serve som han har det här övertaget. På fyra matcher och totalt tio set har han bara bjudit på totalt elva breakbollar – av vilka Isner vunnit blott en enda (i Washington). del Potro har å sin sida förvaltat sju av totalt 16.

Just serven är dock ett litet litet orosmoln för argentinaren. Endast mot Dmitrij Tursunov i kvartsfinalen har den varit så där kassaskåpssäker som den behöver vara mot Isner i kväll (81 procent vunna poäng bakom förstaserve). Dessutom har han genomgående varit ganska ojämn och tappat fokus i alla tre matcher (dessutom förlorat set mot Feliciano Lopez i åttondelen och Tursunov i kvarten).

Samtidigt rider Isner på en formvåg och boostade sitt självförtroende ordentligt i och med sin seger över Novak Djokovic.

Tycker därför att den här matchen har potential att bli jämn, men i slutänden är del Potro den mer kompletta spelaren och borde säkra en plats i sin andra Masters-final i år. Om inte annat så för att han

1) har något mer rutin i dessa sammanhang,

2) vet hur han ska hantera Isner, och

3) vill ge sig själv chansen att utkräva hämnd på Rafael Nadal efter finalförlusten i Indian Wells tidigare i år.

* * *

√ SERENA WILLIAMS (1) – LI NA (5)

7-1 i inbördes möten till Williams, som dessutom har sex raka segrar över världsfemman (sist Li Na vann var i Stuttgart 2008, då efter att ha blivit nollad i första set).

Hon brukar kunna bjuda upp till kamp mot Williams med sitt högoktaniga spel men har inte det där lilla extra som krävs för att nå ända fram. Sist hon plockade set av världsettan var i Miami 2009 – sedan dess har Williams bärgat tolv raka set.

Att Agnieszka Radwanska lämnade walk over, vilket gav Li Na en extra vilodag, tror jag ligger henne i fatet i dag. Man behöver vara ordentligt varm i kläderna för att ta sig an Williams, oftast är till och med det långt ifrån tillräckligt – något hela WTA-touren fått erfara genom åren.

Därför inte särskilt mycket som talar för Li Na.

* * *

√ VICTORIA AZARENKA (2) – JELENA JANKOVIC (15)

Statistiskt jämnt mellan de båda (4-3 i inbördes möten), men Azarenka har varit överlägsen i deras tre senaste möten (alla på hardcourt).

Jankovic körde visserligen lite överraskande fullständigt över Roberta Vinci i sin kvartsfinal, men Azarenka å sin sida imponerade mot en formtoppad Caroline Wozniacki.

Tycker generellt att Jankovic har fler vapen i sin arsenal än Wozniacki, men spelmässigt är det inte överdrivet mycket som skiljer de åt. Det här är således en bra matchup för Azarenka.

Och så väl som hon hanterade världstian i går, ungefär så bra kommer hon nog att hantera även Jankovic. Även om jag inte skulle bli förvånad om Jankovic tar set.

http://www.youtube.com/watch?v=tGhuUU0CpE8

Jisses!

Vilken avslutning det blev på en överlag märklig tennisdag.

Vi måste givetvis börja i fel kronologisk ände. Allt annat vore befängt.

Att det fortfarande, trots att nästan tio år förflutit sedan de för första gången stod öga mot öga på en tennisbana, är något alldeles speciellt med matcher mellan Roger Federer och Rafael Nadal visste vi redan.

Men att just den här matchen skulle bli så här speciell, det hade i alla fall inte jag räknat med på förhand (hatten av till er som förutsåg Federers plötsliga formtopp).

Federer var inledningsvis den klart bättre spelaren. Taktiken var till synes busenkel: snabbt ta kontroll över duellerna och inte ge Nadal utrymme att låsa fast spelet mot schweizarens backhand – och den utfördes aggressivt och med hänsynslös precision.

Som alltid när Nadal står på andra sidan nätet var offensiven Federers nyckel. Genom att hela tiden gå för attack och pressa Nadal i både sid- och djupled kunde han diktera spelet. Så som han fullkomligt plockade isär Nadals backhand, blottgjorde hans luckor och själv resolut och med total beslutsamhet krånglade sig ur de lägen Rafa skapade var oerhört imponerande. Särskilt med tanke på de enorma problem Federer haft den senaste tiden.

Rent taktiskt spelade han precis på samma sätt som i kvartsfinalen i Rom i våras. Ett väldigt svårt spel med högt risktagande. Skillnaden den här gången var att han presterade på den nivån som faktiskt krävs för att spela med så små marginaler.

Lika imponerande som Federers plötsliga formtopp var, minst lika imponerande var det att se Nadal återigen hitta lösningarna när han som bäst behövde dem. Federers momentum i första set kan inte ha undgått honom och han visste att han måste justera sitt spel för att inte tappa fotfäste.

Den justeringen gick framför allt ut på att ta ett litet kliv framåt i banan, öka intensiteten, försöka möta Federer med sin backhand och framför allt – ta fler risker.

Där han i första set mest motat bollarna Federer skickat mot backhand (vilket resulterade i att den landade kort på schweizarens planhalva, varpå han kunde kliva fram och avslutade poängen enkelt) började han slå mer aggressivt och variera med slice.

Det offensiva spelet från båda resulterade i en del oprovocerade misstag, men också stundtals bländande tennis. Skulle vilja påstå att Federer inte spelat i närheten av så här bra sedan 2012 – och att det var länge sedan han tvingade Nadal att höja sig till den här nivån.

Federer orkade inte hålla samma höga nivå genom hela matchen. Han hade visserligen vid några tillfällen 30-0 och 40-40 i Nadals serve, men närmare en breakboll än så kom han aldrig. I takt med att spanjoren successivt höjde ribban vred han också momentum ur händerna på sin rival.

7-5 i första set till Federer blev 6-4 till Nadal i andra och slutligen 5-3 i avgörande. Forne världsettan svarade då för sitt klart bästa returgame på år och dar och räddade inte mindre än fyra matchbollar (tre på raken från 0-40) innan Nadal slog in en rak forehand, otagbar för Federer.

Visade sig senare att den med millimetermarginal var precis ute, men eftersom schweizaren inte utmanade och linjedomaren dömde den som inne blev den matchavgörande.

Olyckligt avslut på en helt magisk tillställning, men det råder ingen tvekan om att segern i sig var rättvis. Federer hade sina chanser och var den bättre spelaren i ett och ett halvt set, men sin vana trogen kämpade sig Nadal tillbaka och vände på steken.

Kanske är man lite färgad av den historiska rivaliteten mellan dessa båda herrar, men för egen del är jag benägen att placera den här drabbningen på topp 5 över årets bästa matcher. 101-95 i poäng totalt till Nadal säger ju en del om hur jämnt det var.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=nG3AP_YmmTc

Två toppspelare som inte lyckades göra en Nadal – det vill säga gräva sig ur ett tufft spelmässigt underläge och prestera på absolut topp när det gäller som mest – var Novak Djokovic och Andy Murray.

Tycker Djokovic såg så där loj ut som han ofta gjort på sistone redan från start mot John Isner. Returnerade bedrövligt och svarade för flera horribla missar. Första set bjöd han bort med ett dubbelfel i tiebreak.

I tiebreak!

Finns det sämre tillfällen att dubbelfela än i tiebreak mot John Isner? Nej. Typ inte. Snudd på jämförbart med att dubbelfela med matchboll mot sig (som en viss Novak Djokovic gjorde mot en viss Rafael Nadal i en viss Grand Slam-turnering på grus förra året).

Han skärpte visserligen till sig i andra set och bröt Isner redan i andra gamet efter att själv ha räddat fyra breakbollar i gamet dessförinnan.

De båda höll sedan serve fram till 6-3. Ändå inte helt övertygande från Djokovic ens i det setet. 30 oprovocerade misstag och alltså bara ett break, trots att Isner inte servade överdrivet bra. Amerikanen slog in 81 procent förstaservar men vann bara 62 procent av dem. Knappt godkänt med servekanonmått mätt.

I slutet av tredje set, vid ställning 6-5 till Isner, tappar sedan Djokovic tre raka poäng från 40-15 i egen serve. Räddar matchbollen med ess men följer upp med dubbelfel (hans femte totalt i matchen). Bjuder sedan Isner på andraserve vid nästa matchboll. Drämmer amerikanens retur i nät. Ridå.

Visserligen en dålig matchup för Djokovic, eftersom bollduellerna blir så korta mot servekanoner och han därför har svårt att hitta sin matchrytm. Dessutom får ju Isner som bekant betydligt högre utdelning i egen serve, även mot skickliga returnerare som Djokovic, än andra spelare.

Ändå, ingen bra match av Djokovic. Lite oroväckande, den här lojheten.

http://www.youtube.com/watch?v=lDwVIdkw0pM

Murray var inte mycket bättre han. Lyckades bara spela till sig fyra breakbollar, brände varenda en. Blev själv bruten två gånger, en gång per set. Det räckte alltså för att Tomás Berdych skulle vinna i raka set: 6-3, 6-4.

Skotten gjorde inte direkt en plattmatch, det vore orättvist mot Berdych att påstå. Berdych är en av få som kan förlita sig helt och hållet på kraft och mäktar med att så metodiskt bara slå igenom världstvåans försvar på löpande band.

Tycker ändå att man kan kräva mer av Murray än så här, med tanke på hans taktiska skicklighet. Han hade inte alls samma bett i den normalt så pålitliga backhanden som vi är vana vid. Då måste man hitta andra lösningar. Murray lyckades inte göra det i går.

Kanske sparar han på krutet till US Open? Man kan hoppas.

* * *

Juan Martín del Potro tappade visserligen set mot Dmitrij Tursunov, men vann förhållandevis komfortabelt: 6-4, 3-6, 6-1.

* * *

Såg tyvärr bara delar av matcherna mellan Jelena Jankovic och Roberta Vinci, och Serena Williams mot Simona Halep (Victoria Azarenka mot Caroline Wozniacki spelades mitt i natten),  men kan konstatera att det gick som förväntat:

• Williams-Halep 6-0, 6-4.
• Jankovic-Vinci 6-0, 6-4.
• Azarenka-Wozniacki 6-3, 7-6(5).

Hade som bekant på känn att Jankovic skulle slå Vinci, men kanske inte riktigt så enkelt. Lite överraskande.

Några timmar kvar till avspark.

Vilket innebär att vi hinner kasta ett öga på damernas kvartsfinaler också.

Here goes.

* * *

√ SERENA WILLIAMS (1) – SIMONA HALEP (25)

På papperet en ickematch. Halep har visserligen pressat Williams till tre set på gräset i Wimbledon, men det var under Serenas mellanår 2011. På gruset i Rom i år (möttes i semifinal) blev det total kross: 6-3, 6-0. Anmärkningsvärt eftersom det är Williams klart sämsta underlag, medan Halep gjort en mycket bra säsong på just grus.

Halep har överlag inte direkt imponerat på hardcourt i år. Visserligen ett styrkebesked i sig att besegra Samantha Stosur, men Halep har också tre raka tresetare i kroppen.

Williams borde rimligtvis inte ha några större bekymmer. Svajade visserligen i öppningsmatchen mot Eugenie Bouchard men var kassaskåpssäker mot talangen Mona Barthel i går (6-4, 6-1).

* * *

√ VICTORIA AZARENKA (2) – CAROLINE WOZNIACKI (10)

Wozniacki leder faktiskt med 4-2 i inbördes möten (4-1 på hardcourt) och har tre raka segrar mot världstvåan.

Det har dock gått två år sedan de sist möttes. Mycket vatten har hunnit rinna under broarna och det spelmässiga styrkeförhållandet mellan de båda är tveklöst det omvända.

Azarenka gjorde en bra match mot Magdalena Rybarikova i går (6-3, 6-4) medan Wozniacki hade problem mot Petra Kvitová (3-6, 6-2, 6-3). Att Azarenka är offensiv och väldigt jämn passar Wozniacki ganska dåligt, eftersom hennes spel i grunden går ut på att med sin defensiva säkerhet och jämnhet tvinga fram oprovocerade misstag (vilket är väldigt effektivt mot ojämna spelare som Kvitová).

Jag tror det blir svårt för Wozniacki att counterpuncha sig ur den här drabbningen, och eftersom hon inte har de offensiva vapen som krävs för att sätta Azarenka under tillräckligt hög press ska det mycket till för en skräll.

Dels måste Wozniacki attackera Azarenkas andraserve skoningslöst, dels måste hon försöka störa Azarenkas matchrytm med dynamisk strategi. Den variationen har världstian inte riktigt i sitt spel.

* * *

ROBERTA VINCI (12) – √ JELENA JANKOVIC (15)

Att Vinci står i drygt 1,70 och Jankovic i 2,10 måste bero på Vincis miniskräll mot Sara Errani va?

4-2 i inbördes möten till Jankovic, 2-2 på hardcourt. Deras två matcher mot varandra i år (Sydney och Miami) har båda gått till skiljeset. Tycker det här känns som en väldigt öppen match. 50/50 nästan.

Vincis första kvartsfinal i Cincinnati. Lika många för Jankovic, men hon har i sin också tur spelat två finaler (seger 2009, förlust 2011).

Tycker Jankovics segrar över Sabine Lisicki, Ekaterina Makarova och Sloane Stephens smäller lite lite högre än Vincis över Bethanie Mattek-Sands, Andrea Petkovic och Sara Errani.

Kanske rider Vinci på en formvåg. Då kan Jankovic, som själv haft en ganska tuff sommar, få det svårt. Men jag har en känsla av att forna världsettan tar det här. Får se om magkänslan är bu eller bä den här gången.

* * *

Li Na är redan klar för semifinal efter att världsfyran Agnieszka Radwanska lämnat walk over av personliga skäl.

Går det att vinna en turnering utan att tappa set och med 60-19 i gamefacit utan att leva upp till hajpen?

Ja.

Om man heter Serena Williams.

Världsettan spelar liksom i en helt egen liga. Serena League. När hon känner för det, alltså.

I Swedish Open-finalen mot Sverigeettan Johanna Larsson gjorde hon det i ett av två set.

Williams var inledningsvis fullständigt bedrövlig. Det var som att hon bara ställt ut sina dominanta skor för vädring och trodde att det skulle räcka. Och varför inte? Det har ju räckt mot övriga fyra motståndare i den här turneringen.

Larsson utnyttjade att hon hade ”den tredje spelaren” på sin sida. Gjorde det bästa av situationen och utnyttjade Williams tröga start.

Det gav henne två break och ledning med både 2-0, 3-1 och 4-3. Närmare setseger än så kom hon dock aldrig, för när Williams väl började engagera sig i den här finalen visade hon prov på den där överlägsenheten som nu gett henne totalt 53 WTA-titlar i karriären.

Åtta raka game senare var Williams framme vid matchboll i Larssons serve. Svensken höll huvudet kallt och räddade den, och sedan ytterligare en i Williams serve i nästkommande game, men fick nöja sig med ett game i andra set.

6-4, 6-1 blev segersiffrorna för Williams, som bärgar sin sjunde titel i år (Brisbane, Miami, Charleston, Madrid, Rom, Franska öppna, Swedish Open).

Förutom ett välförtjänt silver hoppar Johanna Larsson upp några pinnhål på världsrankningen efter sin imponerande insats i Båstad.

Nästa gång hon når en WTA-final (vilket då blir den fjärde totalt i karriären) hoppas vi att motståndet är en smula enklare. Med det spel hon visade upp i dag hade hon tveklöst kunnat utmana om titeln – om inte spelaren på andra sidan nätet råkat heta Serena Williams.

Att Serena Williams skulle leverera var inte bara väntat utan också oerhört viktigt för Swedish Open som turnering efter den svala ATP-upplagan förra veckan.

Att även hemmahoppet Johanna Larsson höjde sig en nivå var en väldigt glädjande bonus.

Rent spelmässigt är det svårt att kalla det här en drömfinal. Snudd på omöjligt. Det blir så när Serena Williams står på ena sidan nätet – särskilt om motståndaren på andra sidan inte är rankad inom topp 5 (Sverigeettan Larsson är 76-rankad).

Men ur alla andra perspektiv är det den absolut bästa tänkbara finalen vi bjuds på i morgon.

Världsettan mot hemmafavoriten.

– Johanna är en riktigt bra spelare. Det var en tuff match senast och nu är det ett annat underlag, så jag förväntar mig en tuff uppgift, säger Williams inför deras möte.

Det är så klart en sanning med modifikation.

6-2, 6-2 blev det i den där Fed Cup-matchen tidigare i år som Williams refererar till. Det var visserligen på hardcourt, där ju Williams har ett större övertag.

Det ska dock mycket till för att Larsson ska kunna störa världsettan.

Vilket inte spelar så stor roll.

I de här sammanhangen är finalplatsen en enorm seger i sig.

Tanken var ju att åttondelsfinalen mellan Novak Djokovic och Tommy Haas skulle bli dagens drabbning.

Så kändes det i alla fall på förhand.

Men nej.

I stället blev det ytterligare en tung skräll som kom att sätta sin prägel på den här tävlingsdagen – och den innebär att Serena Williams har spelat klart i Wimbledon.

Serena Williams.

Utslagen.

I åttondelsfinal.

Efter en veckas spel har alltså båda regerande mästarna och totalt åtta kvartsfinalseedade spelare åkt ut med huvudena före (fem på damsidan, tre på herrsidan). WTA:s topptrio Williams-Victoria Azarenka–Maria Sjarapova har åkt ut i första, andra respektive fjärde omgången. Vem hade trott det inför turneringen?

All heder åt Sabine Lisicki, men det är inte utan att man undrar vad Williams sysslade med. Ett break upp i avgörande set, ledning 4-2. Fyra breakbollar vid 4-3. Förlust med 4-6. Setsiffrorna: 6-2, 1-6, 6-4.

– Det kändes som att jag var på väg att vinna. Då var jag bara fysiskt oförmögen att hålla min serve. Man måste vara redo och villig att hålla serve. Jag var inte villig eller förmögen, jag ville förmodligen inte ens hålla min serve i dag.

Så förklarar hon alltså det där tredje setet, när hon torskade fyra raka game och lät matchen rinna henne ur händerna.

Märkligt. Oerhört märkligt.

Det där blev också dagens enda skräll.

Övriga matcher på damsidan flöt på smärtfritt. Raka set för Petra Kvitová, Li Na, Kaia Kanepi, Marion Bartoli och Kirsten Flipkens. Lite förvånande att inte Roberta Vinci bjöd på mer motstånd. 6-2, 6-0 till Li Na där.

Sloane Stephens fick som väntat slita för segern, men är nu alltså klar för sin andra Grand Slam-kvartsfinal i karriären: 4-6, 7-5, 6-1 mot Monica Puig. För första gången på 101 år tog sig ingen amerikansk herrspelare ens till tredje omgången och på damsidan är alltså Stephens the last american standing.

Även världsfyran Agnieszka Radwanska behövde tre set på sig att kämpa ner Tsvetana Pironkova: 4-6, 6-3, 6-3. Kan bli en riktigt intressant kvartsfinal mellan henne och Li Na. Den på förhand mest intressanta, skulle jag vilja påstå.

* * *

Och herrarna då?

Om vi börjar med Novak Djokovic så kan vi konstatera att han är i omänskligt bra form. Han fullkomligt krossade Tommy Haas i första set. I andra set slog han, inte alls överraskande, av på takten och bjöd bort ett servegame. Vann setet ändå utan att överanstränga sig.

Haas vann bara 44 procent i sin förstaserve i första set – 17 procent i andraserve. Det är helt sinnessjukt svagt, men också ett kvitto på Djokovics snudd på perfekta returnerande. Tog Haas helt på sängen.

I tredje set servade Djokovic för matchen vid 5-3 men tappade. Hans enda riktigt dåliga insats i matchen (och en av Haas bästa). Tysken räddade totalt fyra matchbollar; en i egen serve vid 6-5 och tre i tiebreak – efter underläge 1-6. Starkt gjort. Går tack vare det ut med flaggan i topp, trots att han var så utspelad genom i stort sett hela matchen.

Djokovic vidare efter 6-1, 6-4, 7-6(4), alltså. Riktigt stark insats. Väldigt svårt att se vem som ska kunna stoppa honom.

Tomás Berdych?

Tja, han har ju gjort det förr i Wimbledon (kvartsfinalen 2010). Vilket han var snabb med att påpeka efter sin seger över Bernard Tomic: 7-6(4), 6-7(5), 6-4, 6-4.

Blev en mycket intressant match, det där. Betydligt högre underhållningsvärde än Djokovic-Haas. Tomic är verkligen en fantastiskt intelligent tennisspelare när allting klaffar. Förlitar sig på variation, placering och taktik framför ren kraft – men kan ta fram även de tunga slagen när det lämpar sig för situationen.

Ovanligt med så hög spelförståelse bland unga spelare. Han är inte långt efter en viss Andy Murray på det taktiska planet, sett till kapacitet och potential.

Problemet är att det kräver enorm fokus och är mentalt dränerande. Taktiskt störde han Berdych så mycket att han lyckades plocka ett set (var nära redan i första och höll jämna steg i tredje), men tjecken lät sig inte kuvas mentalt. Han bara fortsatte att dundra på från baslinjen, med sina blytunga servar och grundslag.

Ju längre matchen led, desto hårdare, djupare och mer precisa tycktes Berdychs missiler bli. Han har en förmåga att visa upp det tålamodet mot spelare som han själv tycker att han ska besegra. Mot de som i hans ögon är bättre eller jämbördiga tenderar han att krampa ihop totalt när hans matchrytm saboteras med taktiskt kunnande.

Den här gången orkade inte Tomic stå emot. Jag tycker att han vek ner sig i tredje set. Fick tidigt break emot sig men borde ha kunnat störa världssexan lite mer i hans serve.

Finns inte så mycket att säga om övriga matcher. Andy Murray, Juan Martín del Potro och Fernando Verdasco vann i raka set. David Ferrer tappade första set mot Ivan Dodig och pressades till tiebreak i andra, men säkrade kvartsfinalplatsen i fyra set. 130-rankade Lukasz Kubot vann en femsetare mot 111-rankade Adrian Mannarino. Hej och hå.

Jerzy Janowicz var inledningsvis riktigt risig mot Jürgen Melzer. Servade inte alls lika bra som mot Nicolás Almagro, satte typ ingen press alls på österrikaren i dennes serve och halkade omkring som en fyrfotad Disneyfigur på fruset underlag (förmodligen på grund av det torra gräset). Spelade upp sig i andra men behövde ändå tiebreak för att utjämna, efter att Melzer förhållandevis komfortabelt bärgat första set.

Kändes som att vändningen kom i början av andra set, när Janowicz räddade fyra breakbollar (från 0-40). Det satte liksom lite fart på maskineriet. Han kom visserligen sällan upp i samma nivå som mot Almagro, och Melzer spelade väldigt bra, men det är också just det som var imponerande.

Forne världsåttan är verkligen ingen dålig spelare. Att slå honom utan att göra en särskilt bra match, det är tecken på kapacitet. 3-6, 7-6(1), 6-4, 4-6, 6-4 blev matchsiffrorna till slut.

Har ju dessutom världens chans att nå semifinal nu. Möter Kubot i nästa omgång. Ingen direkt omöjlig uppgift.

* * *

ALLA DAGENS RESULTAT:

Bara drygt tolv timmar tills tennisfesten i Wimbledon startar.

Herrarnas lottning har vi redan gått igenom – dags nu för damernas.

* * *

DAMER

ÖVRE HALVAN:

Suveränen Serena Williams halva. Bland de kvartsfinalseedade fick Williams världssexan Li Na och världssjuan Angelique Kerber, av de semifinalseedade världsfyran Agnieszka Radwanska – vilket alltså omöjliggör en finalrepris från i fjol.

Williams har en förhållandevis enkel lottning. 29-rankade grässpecialisten Tamira Paszek i tredje omgången är första riktiga motståndaren. Väldigt oturlig lottning för Paszek. Som oseedad gick hon till kvartsfinal både 2011 och 2012 (förlorade mot Victoria Azarenka båda gångerna) – och som 28-seedad får hon nu alltså Williams i en eventuell tredjerunda.

De båda har bara mötts en gång tidigare, i Australiska öppna förra året, och då plockade Paszek ändå fem game av världsettan (6-3, 6-2). Skulle kunna bli en lite intressant match ändå – förutsatt att Paszek ens tar sig så långt. Drog på sig en lårskada i Eastbourne tidigare i veckan och tvingades avbryta sin förstarunda mot Caroline Wozniacki.

23-rankade Sabine Lisicki borde stå för motståndet i åttondelsfinalen. Slog som bekant Maria Sjarapova i raka set i åttondelen förra året. Har en ganska överkomlig lottning i år.

14-rankade Samantha Stosur, den sektionens högst seedade spelare, är ingen vidare grässpelare. Bra läge för Lisicki där, alltså.

Kvartsfinalen är lite knepigare att sia om. Finns en del potentiella: Angelique Kerber, Maria Kirilenko, Laura Robson. Kanske Shuai Peng? Inte helt omöjligt. 27-åringens flacka och irrationella spel lämpar sig bra för gräs och hon tog set mot Kirilenko i fjolårets åttondelsfinal.

Tuff lottning för Kirilenko, som möter Robson redan i första omgången. Håller dock henne som favorit till att knipa kvartsfinalbiljetten mot Williams, med Kerber som utmanare.

På den nedre delen av halvan är det så klart Agnieszka Radwanska som står i centrum. Enkel lottning för världsfyran. Kan möta Nadia Petrova i åttondelen, om veteranen ens tar sig så långt. Möjligen Anastasija Pavljutjenkova. Oavsett är det inga jättestora hot mot världsfyran. Hon har utvecklats till en klok grässpelare, Radwanska.

Håll lite koll på mötet mellan amerikanerna Heather Watson och Madison Keys i första omgången. Kan bli en intressant match.

Ganska öppet vem som kniper den andra kvartsfinalbiljetten. Li Na är inte överdrivet bra på gräs. Bra chans för formstarka Simona Halep där. Möter 72-rankade Olga Govortsova i första omgången, eventuellt Lia Na i andra och troligen Daniela Huntochová eller Klara Zakopalova i tredje. Hade nog hållit Dominika Cibulkova som favorit i åttondelen, om det inte vore för hennes svaga form under våren. Öppet där, som sagt.

Känns hyfsat givet att det blir Williams mot Radwanska i semifinalen, hur som helst. Inte speciellt svårt att tippa vinnaren i det mötet, va?

De går vidare till semifinal: Williams, Radwanska.
Skrällvarning: Kirilenko, Kerber, Lisicki, Paszek.
Bubblare: Halep, Robson, Peng, Zakopalova.

* * *

UNDRE HALVAN:

Återigen Sjarapova och Azarenka i en eventuell semifinal, alltså – vilket öppnar för ett litet ”hatmöte” mellan Sjarapova och Williams. Drog ju i gång en offentlig fejd under medias spelarträffar inför turneringen.

Hur som helst.

Enkel lottning för Azarenka. Jelena Jankovic i en åttondel skrämmer inte. Oförutsägbara Hsie Su-wei skulle kunna bli lite knepig i tredje omgången, men rår inte på världstvåan.

Världsåttan och 2011 års mästare Petra Kvitová i kvarten kan ställa till bekymmer, om hon inte åker på en chockförlust innan. Svårt att veta med Kvitová. Väldigt mycket humörspelare.

Svår lottning för Sverigeettan Johanna Larsson – möter Ekaterina Makarova i sin öppningsmatch. Ingen jättevass grässpelare, men mycket mer erfaren än Larsson. Dessutom i hyfsat bra form. Slog Kerber i åttondelen i Eastbourne den här veckan (föll i kvarten mot Wozniacki). Ganska liten skrällpotential, om än inte helt obefintlig.

På den övre delen av halvan är Sjarapova givetvis storfavorit. Motorväg fram till kvartsfinal. Vem hon möter där är inte helt givet. Sara Errani har ju förbättrat sitt spel avsevärt på hardcourt och gräs, men har Wozniacki på sin halva, som sett riktigt bra ut på gräset hittills. Stor risk att Errani åker ut redan i öppningsmatchen mot Monica Puig. Knepig lottning för italienaren.

USA:s framtidslöften Sloane Stephens mot Jamie Hampton i första omgången, förresten. Kan bli intressant.

Ingen omöjlig lottning för Sverigetvåan Sofia Arvidsson. Möter 31-åriga Mirjana Lucic-Baroni i första omgången. Ni vet, hon som tog en nästan sju år lång paus från tennisen på grund av privata problem. Nådde semifinalen i Wimbledon 1999, hennes till dags dato bästa Grand Slam-resultat i karriären (har aldrig nått längre än till åttondelsfinal varken tidigare eller senare).

Har inte presterat avsevärt bra sedan comebacken 2010. Tog sig visserligen till tredje omgången i Wimbledon förra året, men som sagt. Inte omöjligt att Arvidsson fixar sin första Wimbyseger sedan 2005 (fem raka förluster i första omgången sedan dess).

Kan hur som helst faktiskt tänka mig en kvartsfinal mellan Azarenka och Wozniacki. Oavsett känns det på förhand som att det inte blir mycket mer spännande än ytterligare en semifinal mellan Sjarapova och Azarenka – och på gräs känns det som en ganska öppen historia. Har ju aldrig mötts på underlaget tidigare (7-6 i inbördes möten till Azarenka; 6-3 på hardcourt, 0-3 på grus, 1-0 på carpet).

De går till semifinal: Sjarapova, Azarenka.
Skrällvarning: Kvitová, Wozniacki.
Bubblare: Errani, Stephens, Su-wei.

Semifinalerna: Azarenka slår Sjarapova, Williams slår Radwanska.

FINALEN: Williams slår Azarenka.

Brasklapp på semifinalen mellan Sjarapova och Azarenka. Svårt att tippa den, även om det på förhand känns som att Azarenka har ett svagt övertag.

Maria Sjarapova gjorde en bra match.

En riktigt bra match.

Hon inledde kalaset med att vända 0-40 i egen serve och sedan följa upp med att förvalta sin första breakboll.

Hon hade lyckats ta kommandot och utnyttja Serena Williams slöa start.

Men glädjen blev kortvarig.

När Serena väl fått ordning på serve och bollträff bröt hon två gånger om – och tog en komfortabel 4-2-ledning.

Ett hoppets ljus tändes visserligen för Sjarapova när hon lyckades kvittera till 4-4 med ett nytt break, men två game senare hade hon återigen förlorat ett set mot sin stora nemesis.

I andra set vässade Serena sitt spel ytterligare, fick med sig ett tidigt break och höll sedan sin serve genom resten av setet. I matchens allra sista game, vid ställning 5-4, fläskade hon in inte mindre än tre ess – samtliga i deuce court och den tredje vid matchboll.

– Ärligt talat var jag så nervös då att jag tänkte: ”Jag kommer inte kunna sätta mina grundslag”. Jag skojar inte. Jag trodde verkligen det och som ni såg flög det grundslag jag faktiskt slog typ 300 meter utanför. Jag tänkte för mig själv: ”Okej Serena, du måste slå ess. Det är enda utvägen”, säger hon efter segern – som gav henne karriärens totalt 16:e Grand Slam-titel.

Sjarapova ska ha en eloge för sin insats. Det blev inte så jättemycket av det där med att ”testa något nytt” som hon pratade om inför matchen, men hon spelade sitt spel och hon gjorde det bra – stundtals riktigt bra.

Problemet är att bra inte är bra nog mot Serena Williams. Oftast är inte ens riktigt bra bra nog mot Serena Williams. Så överlägsen är hon när hon inte sätter krokben för sig själv.

Vilket hon bevisade i dag.

För hundrafemtielfte gången.