Om vi börjar i Memphis kan vi snabbt konstatera att världstolvan Marin Cilic har ofattbart svårt att stänga matcher, även mot på papperet svagare motstånd. i Davis Cup i början av februari pressades han till fem set mot Paolo Lorenzi. I veckans öppningsmatch mot Ivan Dodig tappade han första set.

I gårdagens åttondelsfinal mot Igor Sijsling var det dags igen, och den här gången tvingades han rädda tre matchbollar för att bärga segern: 7-6(2), 3-6, 7-6(7).

I kvartsfinalen ställs han mot Kei Nishikori, som avfärdade kvalspelaren Donald Young enkelt: 6-3, 6-3. 22-rankade japanen känns som favoriten i den matchen, givet Cilics svajiga form. Blir säkert jämnt, det brukar deras matcher bli (2-2 i inbördes möten), men jag har inte imponerats av Cilic hittills i år.

En annan förhandsfavorit som det gick ännu sämre för är Sam Querrey. 21-rankade amerikanen föll väldigt oväntat mot 53-rankade Marinko Matosevic: 3-6, 6-4, 7-5. Querrey är den högst rankade spelaren Matosevic slagit sedan Eastbourne förra året, där han skrällbesegrade då 19-rankade Richard Gasquet.

I kvartsfinalen möter han Alexandr Dolgopolov, som inte imponerade mot kvalspelaren Rhyne Williams: 6-4, 4-6, 6-4. Dolgopolov vände visserligen ett 4-1-underläge i första set men hade därefter en hel del bekymmer med 159-rankade amerikanen. Lite oroväckande.

Tur därför att han möter just Matosevic, som inte är en särskilt skräckinjagande kvartsfinalmotståndare, sin skräll till trots.

På den undre halvan fick Feliciano Lopez fribiljett till kvarten efter att Tommy Haas tyvärr dragit sig ur på grund av sjukdom. Han möter 20-årige Jack Sock, som slog landsmannen James Blake i raka set: 7-5, 6-4.

Med tanke på att han redan avfärdat två högst kompetenta hardcourt-spelare känns det inte som att Lopez borde vara ett oöverstigligt hinder för Sock. Gissar att han når sin första ATP-semifinal här i Memphis.

Och Denis Istomin ångar på. Efter busenkel seger över Lleyton Hewitt där han bara tappade tre game (6-1, 6-2, matchen var över på 59 minuter) har han nu säkrat sin fjärde kvartsfinal under säsongen. Riktigt bra formkurva för Istomin just nu, alltså.

I och med att han möter 34-årige lucky losern Michael Russel i kvartsfinalen känns hans avancemang till semifinal ganska given.

* * *

I Marseille sattes världssjuan Juan Martín del Potro verkligen på prov mot hemmafavoriten Michael Llodra i en repris av förra årets final. Llodras serve & volley-spel är märkligt effektivt mot ”the gentle giant”, och han satte dessutom argentinaren under hög press även i sitt returnerande.

del Potro hängde flera gånger löst, särskilt i tredje set. Då hade Llodra redan vunnit första set och tvingat fram ett tiebreak i andra, där världssjuan drog längsta strået. I tredje vann fransmannen sina servegame busenkelt medan del Potro fick kämpa för blotta livet och tvingades rädda breakboll efter breakboll.

Vid ställning 5-5 i Llodras serve gick fransmannen fram till 30-0 – men klappade sedan ihop totalt. I stället för break till komfortabla 5-3 vid ställning 4-3, 40-15 i del Potros serve var det alltså i stället argentinaren som gav sig själv chansen att serva hem matchen.

En chans han inte missade. Eller ja, han brände två matchbollar vid 40-0 men säkrade sedan sin sjätte raka seger sedan Rotterdam.

I kvarten möter han Gilles Simon, som slog Roberto Bautista-Agut: 6-3, 6-1.

del Potro har historiskt haft bekymmer mot bollfösaren Simon, och fyra av deras fem tidigare möten har gått till avgörande set. Med tanke på att det här är en inomhusturnering, vilket gynnar argentinaren, får man väl ändå säga att han borde kunna slå fransmannen i raka set den här gången.

I den andra kvarten på den undre halvan möts Jo-Wilfried Tsonga och Bernard Tomic. En högintressant match så klart, som Tsonga förmodligen vinner.

På den övre halvan tog Jerzy Janowicz en imponerande skalp när han avfärdade Julien Benneteau i raka set: 7-6(0), 6-3. Han möter därmed världssexan Tomás Berdych i kvarten. Turneringens hittills mest lovande match, vågar jag påstå. Tror visserligen inte att Janowicz rår på Berdych, men det vore kul om han motbevisade mig.

I den andra kvarten på övre halvan möts Dmitry Tursunov och Gilles Müller. Inte överdrivet het matchup där, särskilt med tanke på det starka startfältet i år.

* * *

I Buenos Aires är alla intressanta namn vidare: David Ferrer slog David Nalbandian (2-6, 6-4, 6-0), Stanislas Wawrinka körde över Daniel Gimeno-Traver (6-1, 6-4) och Nicolás Almagro utmanövrerade Andreij Kuznetsov (7-6, 6-2).

Kvartsfinalerna ser därför ut så här: David Ferrer-Fabio Fognini, Tommy Robredo–Julian Reister, Stanislas Wawrinka-Albert Ramos, Nicolás Almagro-Federico Delbonis.

Inte överdrivet mycket utrymme för skrällar där får man påstå.

Matchdagen är inte riktigt slut än, men låt oss ändå ta ett svep och se vad som hänt runtom i tennisvärlden.

I Memphis räddade forne världsettan Lleyton Hewitt två matchbollar mot 72-rankade Yen-Hsun Lu i en tresetsrysare: 2-6, 7-6(3), 6-4. Hewitt låg under med 5-6, 15-40 i andra set men lyckades som så många gånger förr att vända på steken.

Såg delar av deras drabbning, och det var precis så där spännande/ovisst som det brukar vara när Hewitt ställer sig på en tennisbana.

Och Donald Young halkar vidare i turneringen. Xavier Malisse kastade in handduken vid ställning 5-1 till Young i första set.

Största skrällen hittills svarade dock Denis Istomin för i natt, när han avfärdade John Isner i raka set: 6-3, 6-4. Han är i oerhört dålig form nu, den reslige amerikanen. Rankningsraset, som jag och flera andra förutspått, har redan inletts.

För övrigt kan nämnas att 33-årige James Blake med viss möda tog sig förbi öppningsrundan efter tresetsseger över Florian Mayer: 4-6, 6-3, 6-2. Alltid kul när Blake vinner, man unnar honom liksom det efter alla år av skadehelvete och envist slit.

På damsidan är äventyret över för titelförsvararen Sofia Arvidsson. Det blev förlust mot 71-rankade fjolårsfinalisten Marina Erakovic redan i andra omgången: 6-1, 3-6, 6-3. Riktigt tråkigt, naturligtvis. Och en smula oväntat, trots att Arvidssons varit sisådär under säsongsinledningen.

* * *

I Dubai inleddes dagen med en riktigt tråkig nyhet: Serena Williams drar sig ur turneringen på grund av ryggskada. Tydligen samma skada som hämmade henne i Australiska öppna (där hon förlorade redan i kvartsfinalen mot 19-åriga Sloane Stephens), vilket kan förklara hennes serveproblem mot Victoria Azarenka i Doha.

Världselvan Marion Bartoli får därför direktbiljett till kvartsfinalen, där hon möter Caroline Wozniacki. Wozniacki krossade Jie Zheng fullständigt: 6-1, 6-0.

I övrigt inga överraskningar, bortsett från en liten skräll: 17-rankade Roberta Vincis seger över världssexan Angelique Kerber. Hon befinner sig i en riktigt formsvacka, Kerber. Inte bra.

* * *

I Marseille hade Tomás Berdych oväntat stora problem mot problembarnet Ernests Gulbis, men vann slutligen i tre set: 6-4, 6-7(10), 6-4. Berdych brända matchboll i andra sets tiebreak, vid ställning 10-9 i egen serve (missade totalt tre), var fullkomligt bedrövlig. Precis när man trodde att han verkligen fått ordning på sina darriga nerver slarvar han bort en säker seger på ett så nonchalant sätt.

Kanske inte lika illa som när han tappade 5-1 och 6-3 i tiebreak mot Novak Djokovic i World Tour Finals, men det där är så klart inte godkänt från en spelare av Berdychs kaliber. Tur för honom att Gulbis inte fullbordade en skräll.

För det kunde han mycket väl ha gjort, med sin oförlåtliga serve och märkliga forehandsving. Det har aldrig varit särskilt svårt för Gulbis att väcka de förtvivlade fansens hopp, men frågan är hur den 118-rankade 24-åringen följer upp åttondelen i Rotterdam (förlust mot Juan Martín del Potro) och dagens kämpainsats i Marseille.

– Man vet aldrig vad som ska hända när man möter Gulbis, som Berdych sa efter matchen.

Kunde inte sagt det bättre själv.

Tredjeseedade Jo-Wilfried Tsonga hade inte lika stora bekymmer i sin öppningsmatch: 7-6(1), 6-3 mot Nikolaj Davydenko. Tuff lottning för Davydenko, vars goda form under inledningen av turneringen är på väg att kväsas totalt.

I övrigt inga överraskningar. Julien Benneteau slog 412-rankade 18-åringen och landsmannen Lucas Pouille planenligt: 7-6(0), 6-3. Vi kommer därför att bjudas på en batalj mellan Benneteau och Jerzy Janowicz (som ju slog Lukas Rosol i förrgår) i andra omgången. Härligt!

* * *

I Buenos Aires har David Ferrer, Stanislas Wawrinka och David Nalbandian under dagen fått sina öppningsmatcher överstökade. Inga konstigheter.

Och Andreij Kuznetsov slog grusveteranen Filippo Volandri i går: 7-6(5), 6-3. Kul överraskning.

* * *

Dagens samtliga resultat:

DUBAI:

MEMPHIS (WTA):

Ny vecka, nya turneringar, nya vinnare och förlorare.

Det har redan hunnit bli tisdag och därför hög tid att ta en titt på veckans tävlingar och dess lottningar:

US NATIONAL INDOORS TENNIS CHAMPIONSHIPS
ATP 500/WTA International
Memphis, USA

Om vi börjar med att ta en titt på herrarnas lottning ser vi att världstolvan Marin Cilic är toppseedad, åtföljd av 13-rankade Milos Raonic och 16-rankade John Isner.

Raonic har rönt vissa framgångar i den här turneringen redan. Två raka finaler, närmare bestämt. 2011 blev det förlust mot numera pensionerade Andy Roddick och 2012 mot forne världsåttan Jürgen Melzer.

Årets titelförsvarare är redan utslagen (förlust mot Igor Sijsling), men Raonics chanser att nå en tredje raka final får anses goda. Dels med tanke på den fantastiska form han visade upp i San José och dels för att han redan enkelt avfärdat en del av spelarna på sin halva i år. Största hindret kan Isner utgöra i en eventuell semifinal. Om inte James Blake grejar en dunderskräll redan i andra omgången.

Vem som blir 22-åringens motståndare i finalen är lite mer öppet. Marin Cilic var inte prickfri i Zagreb men bärgade ändå titeln. I sin öppningsmatch mot Ivan Dodig i dag tappade han set. Illavarslande.

Kroaten har dessutom Kei Nishikori, Sam Querrey och Alexandr Dolgopolov på sin halva. Querrey var visserligen helt uddlös mot Raonic i semifinalen i San José, men har får ofta god utdelning på sin serve inomhus. I dagsläget oklart hur Nishikoris och Dolgopolovs formkurvor ser ut, men de har alltid potential att gå långt i turneringar med få seedade spelare inom topp 20.

Vill väldigt gärna se antingen Nishi eller Dolgo i finalen och kan mycket väl bli så. Håller det inte för troligt att Cilic går till två raka finaler, särskilt med tanke på att många av hans segrar i år varit allt annat än övertygande.

Beträffande damernas lottning får vi börja med att konstatera att det här är Sofia Arvidssons turnering. Hon vann sin första WTA-titel i karriären här 2006 och andra 2012, och spelade däremellan en final (2010). Svenskhoppet slog kvalspelaren Jana Cepelova i raka set och i andra omgången väntar hennes motståndare i finalen förra året: 71-rankade Marina Erakovic.

Därefter väntar liknande spelare som förra året för andraseedade Arvidsson. Exempelvis Heather Watson. Största hotet på vägen till final är förmodligen Jamie Hampton, som tillryggalagt en riktigt bra säsongsinledning (med tresetaren mot Victoria Azarenka i Australiska öppna som absoluta höjdpunkt).

Blir inte alls förvånad om hon slår ut Arvidsson och snuvar svenskan på en fjärde final – om nu inte Arvidsson spelar med lika högt självförtroende som hon brukar göra i Memphis.

På den övre halvan har förstaseedade Kirsten Flipkens åkt på en ganska svår andrarunda: Lesia Tsurenko. De båda har bara mötts en gång tidigare, och den drabbningen gick Flipkens segrande ur. Båda har gjort bra ifrån sig hittills i år, men det känns som att det väger över lite till Flipkens fördel – och i så fall finns det inte mycket som står i hennes väg mot finalen.

Flipkens och Hampton i final, kanske? Tja, varför inte.

* * *

OPEN 13
ATP 250
Marseille, Frankrike

Memphis må vara ett 500-event, men det råder ingen tvekan om vilken turnering som är veckans hetaste.

I startfältet i Marseille trängs nämligen världssexan Tomás Berdych, världssjuan Juan Martín del Potro, världsåttan Jo-Wilfried Tsonga, världsnian Janko Tipsarevic och världstian Richard Gasquet (som torskade mot Gilles Müller i öppningsmatchen).

Hit har också intressanta spelare som Bernard Tomic (slog Martin Klizan i förstarundan) och Jerzy Janowicz valt att åka. Ett stjärnspäckat startfält för att vara en 250-turnering, alltså.

del Potro har tveklöst fått den största nitlotten. Gilles Simon borde inte vara några större problem för argentinaren i en eventuell kvartsfinal, men i semin väntar med stor sannolikhet Tsonga. Världsåttan åkte visserligen på en chockförlust mot Sijsling i Rotterdam. På hemmaplan brukar han dock alltid prestera.

Svårt att säga om det blir del Potro eller Tsonga i finalen, men det lär bli någon av dem.

Om Tomic kan skrälla? Kanske, men med tanke på startfältet är det inte särskilt troligt.

Toppseedade Berdych lär inte sättas på prov av Janowicz, som ser ut att bli hans motståndare i tredje omgången. 26-rankade polacken har helt enkelt inte hittat formen under säsongsinledningen.

Hans största hot är i stället Tipsarevic i en eventuell semifinal (med tanke på Gasquets tidiga utträde borde Tipsy plocka sin semibiljett enkelt). Serben leder med 5-3 i inbördes möten och har visat sig vara en knepig motståndare för den hårt sluggande tjecken.

Med tanke på Berdychs goda (och Tipsys högst oklara) form får världssexan ändå ses som favorit både till finalplatsen och titeln.

* * *

DUBAI OPEN
WTA Premier
Dubai, Förenade Arabemiraten

Betydligt häftigare uppställning i år än förra året. Trots att världstvåan Victoria Azarenka dragit sig ur på grund av fotskada så är sju topp 10-spelare representerade i Dubai.

Suveränen Serena Williams ser ut att ha en enkel resa mot semifinal. Där kan hon dock stöta på Petra Kvitová, som gav henne huvudbry i Doha. Eller titelförsvararen Agnieszka Radwanska, som inte borde vara några problem för världsettan. Hon får hoppas på polsk seger i kvarten, helt enkelt.

Kampen om den andra finalplatsen är vidöppen, efter att Azarenka dragit sig ur. Angelique Kerber har visserligen inlett säsongen svajigt men är alltid en kraft att räkna med. Troligast är dock att Sara Errani norpar den där guldbiljetten. Eller Samantha Stosur.

* * *

COPA CLARO
ATP 250
Buenos Aires, Argentina 

Lite av ett sömpiller, med vissa ljuspunkter. David Ferrer, till exempel. Världsfyrans första turnering sedan Australiska öppna (Davis Cup ej inräknat). Bortsett från en eventuell andrarunda mot David Nalbandian är spanjorens lottning löjligt enkel. Men så är ju inte startfältet så skräckinjagande heller.

Och Nalbandian, förresten. Ferrer har aldrig förlorat mot argentinaren och tappat blott ett set på grus (4-0 på underlaget, 8-5 i inbördes möten totalt). Nej, Ferrers finalplats känns rätt säker, får man lov att påstå.

På den undre halvan ligger det nära till hands att lyfta fram världselvan Nicolás Almagro som finalfavorit. Här huserar dock även 17-rankade Stanislas Wawrinka. Förutom att han visade upp riktigt god form i Australiska öppna (kvartsfinalförlust mot Novak Djokovic i en episk femsetsrysare) har han genom åren rönt framgångar på grus (två titlar på fem finaler) och har plusstatistik mot Almagro (4-3 totalt, 2-1 på grus).

Lär dessutom vara revanschsugen efter semifinalförlusten mot spanjoren förra året. En final mellan Ferrer och Wawrinka känns därför inte särskilt långsökt. Bortsett från Almagro i en eventuell semifinal har ingen av dem några seriösa utmanare på vägen dit.

Kan noteras också att Horacio Zeballos, som skrällslog Rafael Nadal i Vina del Mar för två veckor sedan, åkte ut redan i första omgången mot 76-rankade Aljaz Bedene. Drygt 2,80 gånger pengarna på Bedene inför matchen. Lättförtjänta pengar.

Zeballos åkte ut i förstarundan även i Sao Paolo förra veckan (mot Federico Delbonis, avbröt matchen på grund av utmattning). Ser ut som att argentinaren går till historien som en klassisk one hit wonder. Är någon förvånad (Lex Lukas Rosol)?

Ni vet hur man brukar beskriva Roger Federers, Rafael Nadals och Novak Djokovics killer instinct, va?

Federer tycker att han borde vinna, Nadal är livrädd för att förlora och Djokovic har kommit på att han kan vinna.

Några år efter att Djokovic kommit på att han kan vinna började han dessutom bestämma sig för att han ska vinna. Det var den beslutsamheten som gav upphov till hans sagolika säsong 2011.

Den beslutsamheten fick sig också en och annan törn förra året, då han inte nådde sina mest prioriterade mål: att vinna Franska öppna och London-OS.

I ett och ett halvt set mot Stanislas Wawrinka tyckte Djokovic snarare att han borde vinna – helst utan att anstränga sig alls. Det vet vi ju hur det fick. Det var först när han bestämde sig för att vinna (eller inte förlora, beroende på hur man ser på saken) som han till slut kom undan med hedern i behåll.

Mot Tomás Berdych, däremot, tog världsettan inga som helst risker.

Det syntes redan i första set tydligt att han bestämt sig för att vinna. Berdych gavs ingen pardon och serben tog enkelt ledningen efter tre break och överlägsna 6-1.

I andra set drog han ner på takten. Förmodligen för att han ville bärga segern med minsta möjliga energiförbrukning. Han slarvade lite i egen serve och tappade udden i sitt returtagande. Det förvaltade Berdych på bästa möjliga sätt. Pressade ut Djokovic i hörnen, prickade linjerna med blytunga servar och var framme vid nät titt som tätt.

Världssexan ska även ha en eloge för den kyla han visade prov på när han avstyrde tre breakbollar i egen serve vid ställning 5-4.

Ingen skräll alls att Berdych plockade ett set mot Djokovic, men de flesta skriver nog under på att världsettan hade en högre växel att lägga i vid behov.

Den växeln lade han i omgående i tredje set. Plötsligt både servade och returnerade han betydligt mer resolut, vilket gav honom två break och ny 6-1-kross. Berdych höjde sig visserligen något i tredje set, men med ett nytt tidigt break kunde han förhållandevis enkelt hålla ifrån och serva hem matchen vid ställning 5-4 (efter tre brända matchbollar).

Matchbilden var ganska väntad. Eftersom Djokovic som bekant är en av världens bästa returtagare och, när han spelar i närheten av sitt bästa, har sådan otrolig längd på sina returer, fick inte Berdych den utdelning han behöver i sin egen serve.

Han är i desperat behov av den utdelningen eftersom hans styrkor som spelare inte innefattar returnerande, vilket innebär att han inte är något större hot mot Djokovic i serbens servegame.

Vidare är Berdych som allra bäst när hans aggressiva offensiv går på högvarv. Då kan han nämligen pressa tillbaka motståndaren och sedan avsluta poängen framme vid nät, vilket han gjorde otaliga gånger i dag – men inte tillräckligt ofta. Anledningen till det är att Djokovic satte för hög press i sina returer, vilket tog udden av Berdychs offensiv i egen serve.

Det där skapar ju som ni förstår en del osäkerhet också. Berdych hade behövt chansa mycket mycket mer än han gjorde, men när han väl satsade fick han inte valuta för det, eftersom han gjorde det i fel lägen. Därför hamnade han alldeles för ofta i nötande cross court-dueller, backhand mot backhand, vilka Djokovic vinner majoriteten av, alla dagar i veckan, mot Berdych.

Han skulle helt enkelt ha spelat som Stanislas Wawrinka i förrgår för att ha en rimlig chans i den här matchen, men vågade inte. Om Djokovic inte gjort den där felberäkningen i andra set hade han förmodligen vunnit i raka set.

Det säger en del om Djokovics höga nivå, med tanke på hur Berdych hittills krossat allt som stått i hans väg.

* * *

Nicolás Almagro gjorde tydligen en av sitt livs matcher, men föll trots det mot landsmannen David Ferrer i fem set. Har bara kunnat kolla i efterhand nu på eftermiddagen (reprisen på Eurosport, alltså), och de där gamen där Almagro servar för matchen i fjärde set (vid 5-4 och 6-5) var snudd på bedrövliga.

Annars såg han ju sjukt stark ut, Nico. Dominerade fullständigt i de två första seten, torskade ett tajt tredje.

4-6, 4-6, 7-5, 7-6(4), 6-2 blev det slutligen till Ferrer, som själv beskriver vändningen som ”ett mirakel”.

Världsfemman var tydligen inte speciellt stabil i de där två första seten. Inte så bra, med tanke på vem han möter i semifinalen. För Djokovic lär inte missa två chanser att serva hem matchen…

* * *

Maria Sjarapova kostade på sig fem dubbelfel. Det kan man ju göra när man är så överlägsen som världstvåan just nu är.

Snudd på sensationellt att Ekaterina Makarova tilläts stjäla hela fyra game, lika många som Venus Williams förra veckan.

Sjarapova valsar vidare till semifinal med 60-9 i gamefacit. Galet.

* * *

Li Na lyckades alltså slå igenom Agnieszka Radwanskas ogenomträngliga försvarsmur. Var tydligen inte så vackert (från något håll) alla gånger, men imponerande av världssexan att bryta världsfyrans segersvit, som stannade på 13 raka segrar.

Kvartsfinaler!

Det är nu det nästan börjar kännas lite vemodigt. En hel Grand Slam-vecka har gått och fyra omgångar avverkats. Endast åtta av totalt 128 spelare återstår.

Hur som helst. Vad har vi då att vänta oss under morgondagen? Vi tar en titt:

David Ferrer (5) – Nicolás Almagro (11)
De båda spanjorerna har mött varandra hela tolv gånger. Ferrer har vunnit samtliga matcher. Åtta på grus, fyra på hardcourt. Många av de ganska överlägset, dessutom. I Grand Slam-sammanhang har de dock bara mötts en gång tidigare, i US Open 2006. Den gången blev det seger i raka set för Ferrer, efter två tiebreaks och sedan en total utskåpning i tredje set.

Världsfemman har sett ruggigt stark ut i Melbourne hittills. Almagro har inte riktigt haft anledning att imponera. Jerzy Janowicz i tredje omgången var förvisso ett potentiellt hot men kämpade med formen och avfärdades i raka set. Janko Tipsarevic avbröt i tredje omgången på grund av skada.

Det där kan ju verkligen ligga världselvan i fatet. Överlag tror jag ändå att det har marginell påverkan på slutresultatet. Almagro kan helt enkelt inte mota undan Ferrer över fem set. Det har han, framför allt, inte psyket för. Det blir säkert jämnt i något eller några set, men han kommer inte orka hålla ånga och fokus uppe.

Agnieszka Radwanska (4) – Li Na (6)
Radwanska har bärgat 13 segrar så här långt under 2013, alla utan att tappa set. Li Na har sett stabil ut i Melbourne, och hon har bevisligen förmågan att slå igenom Radwanskas försvarsmur. Världssexan leder med 5-4 i inbördes möten, och tre av de segrarna kom under imponerande fjolårssäsong.

I Sydney hade hon dock inte mycket att sätta emot. Blev 6-3, 6-4 till Aga där.

Samtidigt är Li Na den klart aggressivare och offensivt kraftfulla av de två, vilket har visat sig vara effektiva egenskaper i Australiska öppna 2013. Radwanska besitter å sin sida ett spelsinne som inte är av denna värld och har en sällsynt förmåga att klä av kraftpaket inpå bara skinnet. Hon är en tennisens MacGyver, typ.

Att underlaget är något snabbare än vanligt gynnar så klart Li Na med sin tyngre serve och hårdare grundslag, men bara marginellt eftersom Radwanska är en så pass snabb och skicklig returtagare.

Hon viker dessutom aldrig ner sig och lyckas ofta hitta ett sätt att gneta sig ur underlägen. Världssexan är tvärtom smärtsamt dålig på att hålla känslorna i schack i viktiga lägen och har den dåliga vanan att låta matcher rinna henne ur händerna för att hon inte kan stänga dem.

Som ni säkert förstår kan detta alltså bli en gastkramande fight mellan två diametralt olika spelare. Går säkert till tre set – och slutar med att Radwanska tar sig till sin första Australiska öppna-semifinal i karriären.

Maria Sjarapova (2) – Ekaterina Makarova (19)
Makarova har varit överraskande bra så här långt och utmanövrerade Angelique Kerber enkelt.

Sjarapova?

Hennes form kan inte beskrivas som annat än omänsklig – världstvåan har osannolika 48-5 i gamefacit efter fyra omgångar. Hon har alltså vunnit 90 procent av sina game i Melbourne. Nio av tio. Dessutom: det är två spelare som delar på de där fem gamen (fyra för Venus Williams och ett för Kirsten Flipkens).

Det är faktiskt helt sanslöst.

Mycket mer behöver därför inte sägas om den här matchen, annat än att Sjarapova vinner.

Novak Djokovic (1) – Tomás Berdych (6)
Ni vet redan allt om hur Stanislas Wawrinka pressade superserben till fem set i åttondelsfinalen och hade lägen att vinna matchen. Fem timmar var de ute på banan. Det borde väl till och med göra självaste Novak Djokovic lite mör, eller?

Jodå. Klart det där känns i kroppen knappt två dagar efter matchboll. Frågan är om det räcker för att Berdych ska kunna fälla honom.

Jag tror inte det. Det vill säga, jag tror inte att det blir avgörande för matchen. Djokovic är van vid såna där maratonmatcher. Han är liksom lite av en maratonmatchernas man. Han spelade fem timmar mot Andy Murray i semifinalen förra året, och vann ändå finalen över Rafael Nadal – efter sex timmars spel.

Han är duktig på att spela energisnålt, den gode Novak. Dessutom har han förmodligen en återhämtningsförmåga utöver det vanliga.

Så, för att Berdych ska vinna den här matchen gäller det att Djokovic uppträder så där nonchalant som mot Wawrinka i första och halva andra set. Då har världssexan en chans att jobba upp ett övertag som Djokovic inte orkar hämta in.

Om världsettan däremot är sugen på att spela tennis redan från start, då tror jag att han vinner. Det kan säkert bli jämnt, Berdych tar nog minst ett set. Men vinner, det gör han inte. Om Wawrinka kan spela så där bra och inte vinna, då kommer Djokovic inte att låta Berdych fälla honom.

Min förhoppning är att Djokovic går stärkt ur den där nattmanglaren mot Wawrinka. Tar Berdych, som kanske förväntar sig en trög inledning, lite på sängen.

Jag hoppas också att han gör proceduren så kort som möjligt, om han nu vinner. Det vore liksom trist om han måste tillryggalägga två maratonmatcher före semifinalen, vilket mot Ferrer inte direkt är till gagn.

Hua.

Den sanslösa drabbningen mellan Novak Djokovic och Stanislas Wawrinka står över allt annat som hänt i dag. Bortsett från att Wawrinka närmade sig skrällterritorium hände ingenting uppseendeväckande under denna matchdag.

Förutom att Angelique Kerber torskade i raka set mot Ekaterina Makarova: 7-5, 6-4. Det hade jag verkligen inte väntat mig, men enligt världsfemman själv har hon haft ont i ryggen i flera dagar och befarar skada. Tråkigt att hon åkt ur Australiska öppna, hur som helst.

Och så tvingades Janko Tipsarevic avbryta matchen mot Nicolás Almagro vid ställning 6-2, 5-1 till spanjoren på grund av skada. Gjorde sig tydligen illa i foten vid ställning 4-2 i första set.

– Jag vet inte hur jag lyckades göra det men jag sabbade min vänstra häl helt och hållet. Jag har inte varit hos läkare än, och jag vet inte vad han kommer att säga, förklarar världsnian efter matchen.

Annars, inga konstigheter: Maria Sjarapova tappade bara ett game mot Kirsten Flipkens (6-1, 6-0), Agnieszka Radwanska körde över Ana Ivanovic (6-2, 6-4) och Li Na slog Julia Görges i raka set (7-6, 6-1).

På herrsidan blåste David Ferrer japanen Kei Nishikori av banan (6-2, 6-1, 6-4) och Tomás Berdych besegrade Kevin Anderson utan större bekymmer (6-3, 6-2, 7-6).

Redan i morgon är det dags för nya åttondelsfinaler. Låt oss gå igenom dem, för skojs skull:

Milos Raonic (15) – √ Roger Federer (2)
Dagens klart mest sevärda match. Efter Djokovics och Wawrinkas galna holmgång tänker jag inte använda uttryck som ”turneringens potentiellt bästa”, men det här är en klart intressant match.

Väldigt mycket talar givetvis emot en skräll här: Federers makalösa kvartsfinalsvit i Grand Slam-sammanhang (34 raka), hans magiska formtopp i Melbourne, hans speltekniska överlägsenhet och det faktum att han vunnit deras tre tidigare möten. Samtliga visserligen på håret, men det ger så klart ett visst psykologiskt övertag.

Detta är ändå en match som passar schweizaren ytterst dåligt. Raonics serve är inte att leka med, och eftersom Federer inte är tourens starkaste returtagare tenderar hans matcher mot mammutservare ofta att gå till tiebreak – och som vi alla vet kan tiebreak vara något av ett lotteri.

Samtidigt kan 22-åringen bevisligen hota Federer i hans serve, särskilt om världstvåan tappar fokus och missar förstaservarna, vilket händer lite titt som tätt nu för tiden.

Att döma av det jag sett av dessa båda herrar hittills tror jag ändå att det ska ofantligt mycket till för att Raonic ska kunna störa Federer tillräckligt mycket (och länge) för att mäkta med en skräll. Det är trots allt Grand Slam och bäst av fem set vi snackar om här. Precis allt måste liksom stämma för kanadensaren, han måste hålla sina oprovocerade misstag på ett absolut minimum och dessutom vara rysligt aggressiv i Federers serve.

Sviktar han minsta lilla i egen serve är loppet kört. Ja, så känns det på förhand.

Jag vill inte påstå att det är helt omöjligt för Raonic att vinna den här matchen, men jag tror inte att han är mogen uppgiften än.

√ Serena Williams (3) – Maria Kirilenko (15)
En av få kvarvarande spelare som kan irritera Serena en smula. Dock inte tillräckligt för att mäkta med mer än att plocka ett game eller två. I stället får hon gestalta en enkel biljett till kvartsfinalen för Serena.

√ Jo-Wilfried Tsonga (8) – Richard Gasquet (10)
Personligen ser jag den här matchen som den mest intressanta vid sidan av Federer-Raonic. Rent spelmässigt har den här matchen potential att bli både svängig och underhållande, eftersom de är så olika spelartyper:

Gasquet har visserligen goda offensiva kvaliteter men håller sig mest en bit bakom baslinjen, där han liksom suger ut allt tempo ur bollen och sedan skickar över hårt toppade loopar för motståndaren att hantera.

Tsonga är en offensivt kraftfull spelare, vars fundament vilar på en tung serve, aggressiva grundslag och nätruscher.

Det som gör den här matchen extra intressant är att Gasquet har återvänt efter sin ökenvandring de senaste åren. Den förbättrade fysiken tycks ha gett honom ett starkare psyke som bonus – något han visade mot Nikolaj Davydenko i finalen i Doha.

Tsonga? Tja, han är ju inte känd för sin mentala stabilitet på banan, om man säger så. Vid det här laget har jag tappat räkningen på hur många gånger han sjabblat bort en seger. Hände så sent som i höstas, mot Tomás Berdych i Stockholm Open-finalen.

Det kan möjligen bli avgörande. För det spelar ingen roll hur överlägsen Tsonga är – kommer det en mental dipp har Gasquet numera tålamodet och den fysiska/mentala styrkan att utnyttja den.

Svårt ändå att inte se Tsonga som favorit, särskilt inte med tanke på att underlaget passar honom bra. Hoppas så klart på en riktigt tät match, men det kan snabbt rinna iväg. Och i så fall tror jag att det rinner iväg till Tsongas fördel.

Bojana Jovanovski (56) – √ Sloane Stephens (25)
Två unga framtidsnamn på varsin sida av nätet. Känns upplägget igen? Ja, vi såg det ju senast i lördags, när Stephens utmanövrerade Laura Robson i raka set.

Kan man vänta sig en liknande matchbild i morgon?

Ja och nej. Ja för att denna trio framtidsspelare är ungefär samma spelartyp och nej för att Jovanovski har bättre förutsättningar än Robson hade (Robson spelade som bekant en maratonmatch mot Petra Kvitová i andra omgången – de timmarna på banan gjorde sig påminda i mötet mot Stephens).

Sloane Stephens har visserligen sett snudd på orubblig ut, men även Jovanovski har imponerat och sluggat sig vidare utan att tappa set.

På det hela taget tycker jag att Stephens är den bättre spelaren och därför borde vinna. Hon svajade stundtals mot Robson, men höll ihop både sitt spel och sina nerver.

Däremot tror jag inte att hon klarar sig helt oskadd ur den här sluggerfesten. Kanske tappar hon till och med set.

√ Caroline Wozniacki – Svetlana Kuznetsova: Wozniacki är taggad och hämndlysten efter tresetsförlusten i Sydney.

√ Victoria Azarenka – Elena Veznina: Fick visserligen ordentlig skrämselhicka mot Jamie Hampton innan hon blev skadad, men det har hon redan skakat av sig. Seger i raka set.

√ Andy Murray – Gilles Simon: All heder åt Simon, som kämpade heroiskt mot Gaël Monfils i tredjerundan. Här tar det dock stopp, och det obarmhärtigt. Simon har ingenting i sin repertoar som kan störa Murray ens det minsta lilla. Särskilt inte i det skick han säkerligen kommer är i efter maratonmatchen mot Monfils.

√ Jeremy Chardy – Andreas Seppi: En match som känns lite som ett lotteri. Seppi knapp favorit, men efter matchen mot Juan Martín del Potro vill jag gärna se honom i kvartsfinalen. Och jag tror faktiskt att han tar sig dit. Blir förmodligen jämnt, dock.

Åttondelsfinaler!

Det är nu turneringen kommer i gång på allvar. Agnarna har skiljts från vetet och snart är det bara de åtta klart bästa spelarna som kvarstår.

Så, låt oss ta en titt på vad söndagen har att erbjuda i matchväg:

√ David Ferrer (5) – Kei Nishikori (18)
Har potential att bli turneringens bästa match (och är på förhand den mest intressanta av söndagens åttondelar), men jag tror tyvärr inte att det blir så. Ferrer är helt enkelt för bra. Han avfärdade en vilt sluggande Marcos Baghdatis enkelt och har prickat in en rejäl formtopp i Melbourne.

Spanjorens och japanens tre tidigare möten har varit jämna historier, och jag tror kanske inte att Ferrer direkt krossar Nishikori. Jag kan bara inte riktigt se att Nishikori i nuvarande form rår på honom.

Hoppas hur som helst på en riktigt välspelad match. Jäkligt trist att den ska gå mitt i natten, bara…

√ Angelique Kerber (5) – Ekaterina Makarova (19)
Möttes tre gånger under 2012 (Eastbourne, Montréal, Wimbledon), Kerber vann samtliga i raka set. Mycket talar för en repris i Melbourne. Tycker Kerber sett precis så stabil ut som jag väntat mig.

Makarova har hittills haft en ganska behaglig resa och bara satts på prov av Marion Bartoli. Det klarade hon.

Kerber är dock en helt annan femma. Makarova trivs visserligen i Australiska öppna (chockbesegrade Serena Williams i raka set förra året), men hon måste spela oerhört aggressivt och med ytterst små marginaler för att inte låta Kerber förvandla matchen till en gnuggande baslinjestrid. En sådan vinner nämligen världsfemman alla dagar i veckan.

Om inte Makarova har en förträfflig dag på jobbet tror jag Kerber fixar det här i två hyfsat jämna set.

Nicolás Almagro (11) – √ Janko Tipsarevic (9)
Okej, man kan visserligen ha invändningar mot att en världsnia tappar 2-0-ledning i set mot en kvalspelare och sedan pressas till fem set igen i nästkommande match, men faktum är att Tipsarevic har imponerat i Melbourne så här långt.

Han klev in i turneringen med grym form och har vässat den ytterligare under resans gång. Den knepiga tredjeomgången mot Julien Benneteau var dessutom nyttig, eftersom fransmannen tvingade världsnian att testa fler delar av sitt register än exempelvis Ricardas Berankis.

Tipsy har bara mött Almagro en gång tidigare, och den gången blev det förlust i raka set. Det var dock på gruset i Franska öppna, spanjorens favoritunderlag, så det här kommer med andra ord att bli en helt annan match.

Serbens fördel ligger i serven. Inte för att den är bättre än spanjorens (världselvan har en av tourens mest underskattade), utan för att han är en mycket bättre returtagare. Hittar han bara stabiliteten i sin egen serve är därför sannolikheten för att han bryter Almagro större än att Almagro bryter honom. Enkel matematik.

Det som talar för Almagro är att underlaget (som är något snabbare än vanligt) hittills belönat offensiva spelare. Hans offensiv är som bekant giftigare än Tipsarevics. Det krävs dock att man spelar på hög nivå för att lyckas slå igenom serben under en hel match, och den mentala biten är ytterligare en av Almagros svagheter. Har svårt att hålla fokus uppe, helt enkelt.

Det blir en klassisk kamp mellan attack och försvar, och jag tror att den mer defensive Tipsarevic går segrande ur striden.

Kirsten Flipkens (43) – √ Maria Sjarapova (2)
Sjarapova vann 28 raka game innan Venus Williams slutligen satte punkt för den makalösa sviten. På tre matcher har världstvåan således smått omänskliga 36-4 i gamefacit så här långt.

Kirsten Flipkens har aldrig tagit set mot Sjarapova.

Vad som talar för att hon gör det nu?

Absolut ingenting.

Kevin Anderson (31) – √ Tomás Berdych (6)
Kevin Anderson har verkligen imponerat hittills, särskilt i matchen mot Fernando Verdasco. Men räcker den fina formen för att fälla Berdych?

Nej, inte på rak arm. Det kommer förmodligen att bli en ganska enformig match. Båda spelar gärna flackt och har främsta vapnen i serve och forehand.

Berdych är dock överlag en mycket bättre försvarsspelare, och på alla plan där de påminner om varandra är Berdych helt enkelt vassare. Blir säkert en jämn match, som deras fyra tidigare möten (4-0 i inbördes för Berdych), men världssexan står som segrare efter fyra eller fem set.

√ Li Na (6) – Julia Görges (18)
Två ojämna spelare. Li Na har en sällsynt förmåga att klappa ihop i viktiga lägen, särskilt när hon börjar närma sig seger. Görges blandar och ger, och var väldigt oförutsägbar under i stort sett hela 2012. Kan smälla till med chockskrällar ibland (som mot Agnieszka Radwanska i första omgången i London-OS förra året) men väger oftast lätt mot topp 10-spelare.

Li Na har sett stark ut i Australiska öppna hittills och tagit sig till åttondelen utan att tappa set, medan Görges pressats till tre set i två av sina matcher. Om bara Li Na lyckas hålla nerverna i styr ska hon så klart vinna den här matchen.

√ Novak Djokovic (1) – Stanislas Wawrinka (17)
Novak Djokovic har tio raka segrar över Stanislas Wawrinka. Sist schweizaren tog ett set mot serben var i Basel 2009. Sist han vann en match var i Wien 2006.

För att strö lite extra salt i såren är Djokovic dessutom i brutalt bra form och har i princip pulvriserat allt motstånd hittills.

Allt annat än seger i raka set för superserben är därför en smärre sensation. Särskilt med tanke på att det spel som Wawrinka allra helst spelar (går i princip ut på att jaga motståndaren från hörn till hörn med offensiva grundslag och hitta lägen att slå winners) passar sig särdeles illa mot just Djokovic.

Ana Ivanovic (13) – √ Agnieszka Radwanska (4)
Okej, vi hoppar över alla klyschor om att Radwanska är ett mobilt bollplank och en damernas David Ferrer, etcetera, för att så att säga cut to the chase: Radwanskas vapen är mer effektiva än Ivanovics.

För att forna världsettan ska kunna vinna måste hon ha grym längd på sina grundslag och hålla duellerna korta för att på så vis hindra Radwanska från att slita sönder hennes matchrytm.

Vilket inte låter sig göras så lätt mot en så pass snabb och träffsäker försvarsspecialist som Radwanska. Särskilt inte som Ivanovic dessutom har en tendens att kollapsa mentalt när det egna spelet inte är hundraprocentigt.

Världsfyran behöver alltså i princip bara störa Ivanovic tillräckligt mycket för att skapa osäkerhet och segern är hennes. Lätt som en plätt.

Ivanovics tre segrar över Radwanska har visserligen kommit på hardcourt, men senast hon slog henne var för nästan fem år sedan. Lägg till Radwanskas obesegrade svit – tolv raka matcher, alla utan att tappa set – och situationen blir genast ännu mörkare för Ivanovic.

De första tredjerundorna är överstökade. Ingen av matcherna jag såg kommer väl att gå till historien som turneringens mest bländande, men visst bjöds vi på bra tennis.

Matchen mellan Kevin Anderson och Fernando Verdasco var exempelvis härlig förmiddagsunderhållning. Det var lätt att imponeras av Anderson, som är i ett litet stim just nu efter framgångarna i säsongsinledningen. Att han har en tung serve och giftig offensiv visste vi redan, men mot spanjoren försvarade han sig dessutom riktigt bra. Vann en hel del poäng på sin raka backhand som svar på Verdascos cross court-forehand.

Samtidigt var spanjoren inte tillräckligt resolut i sitt spel, bjöd bort för många enkla poäng i egen serve och kunde inte hålla samma nivå genom hela matchen. I fjärde sets tiebreak – vid ledning 2-1 i set och ett minibreak upp – klappade han ihop, slarvade bort sina chanser och förlorade setet.

Han inledde sedan avgörande set stabilt, höll sin serve enkelt och naggade ständigt på Andersons serve.

Men så kom en ny koncentrationsdipp vid ställning 3-2 till Anderson, som sydafrikanen förvaltade på bästa sätt – och tre game senare var Verdasco utslagen ur turneringen: 4-6, 6-3, 4-6, 7-6(4), 6-4.

Lite överraskande att Anderson spelar så bra, men är inte särskilt förvånad över Verdascos genomklappning. Man kommer oftast långt på att hålla jämna steg med honom och vänta på att formdippen ska komma. När man dessutom spelar så offensivt som Anderson, och gång på gång sätter de där svåra slagen, ja då blir det genast lite lättare.

Lite synd, på sätt och vis. Hade gärna sett Verdasco i en åttondel mot  Tomás Berdych (slog som väntat forne världsåttan Jürgen Melzer enkelt: 6-3, 6-2, 6-2) nu när han ändå visat upp så pass god form i Melbourne, men det ska bli minst lika intressant att se vad Anderson kan ställa till med.

Nu har Berdych i och för sig sett grymt stark ut hittills så förväntar mig inga underverk, men så som Anderson spelat under säsongsinledningen borde han åtminstone kunna ge världssexan lite skrämselhicka.

* * *

28 raka game.

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28.

Sen sprack den gyllene sviten – och det kändes nästan lite onödigt.

Så överlägsen har Maria Sjarapova varit hittills. Stackars Venus Williams blev totalt bortgjord ute på banan i dag.

Blott fyra game hade hon lyckats norpa när matchen var över efter en timme och 20 minuters spel: 6-1, 6-3.

Sure, Venus har för länge sedan passerat zenit i karriären och hämmas av sin sjukdom, men det är inte ofta hon blir överkörd på det här sättet. Särskilt inte när hon är i så pass bra form som hon varit i Australiska öppna.

Aningen synd egentligen, att vi inte bjöds på den där blockbuster-matchen vi hade hoppats på – men riktigt kul att se Sjarapova i sådan storform. Det är nästan så att man börjar få för sig att hon kan utmana självaste Serena Williams…

I nästa omgång möter Sjarapova 43-rankade Kirsten Flipkens, som slog Valeria Savinykh: 6-2, 4-6, 6-3.

Känns som att en ny ”double bagel” inte är en omöjlighet efter Sjarapovas monumentala uppvisning i dag, om man säger så.

* * *

Marcos Baghdatis hade, precis som väntat, inte mycket att säga till om i sin tredjerunda mot David Ferrer – och då spelade ändå Baggen inte på något sätt dåligt.

Tvärtom.

Han gjorde sin klart bästa match i turneringen, men Ferrer var hela tiden älgakliv före honom: han hann ifatt de läckert slagna stoppbollarna och fick inte bara över bollen, utan dundrade den förbi en uppgiven Baghdatis med helt otagbara cross court-passeringar och sluga chippar.

Hur hårt Baghdatis än slog eller hur högt tempot än blev (okej, inte blixtsnabbt, men ändå) kändes det som att Ferrer hela tiden hade evigheter på sig att komma rätt till bollen och välja det mest effektiva slaget i repertoaren.

Han läste sönder Baggen, medan cyprioten hade svårt att hantera Ferrers envisa nötande (särskilt mot Marcos backhand).

Det blev seger i raka set för spanjoren: 6-4, 6-2, 6-3. Ett ordentligt styrkebesked från världsfemman inför åttondelsfinalen mot Kei Nishikori, som avfärdade 82-rankade Evgeny Donskoy relativt enkelt: 7-6(3), 6-2, 6-3.

Den drabbningen har potential att bli turneringens klart bästa match.

Om den faktiskt också blir det?

Nej. I alla fall inte om David Ferrer spelar som han gjorde mot Baghdatis. Då kommer inte heller Nishikori att ha så mycket att säga till om.

Nishikori må ha rätat ut frågetecknen runt sitt knä, åtminstone någorlunda, men han har hittills haft en väldigt bekväm lottning och inte ställts inför några svåra prövningar.

Nishikori och Ferrer är två väldigt lika spelare, vilket historiskt har passat Nishikori väl. Japanen är duktig på att anpassa sig efter motståndet och accelerera i sin offensiv när så behövs. Han är en snabb och skicklig bollare med stora defensiva kvaliteter, och har inga problem med att hantera monotona dueller.

Men.

Om Ferrer uppträder med samma resoluta självklara säkerhet som mot Baghdatis kommer Nishikori att få det otroligt tufft, och jag tror inte riktigt att japanen är i tillräckligt bra form efter höstens skadeuppehåll.

Måste ändå medge att en del av mig hoppas att Nishikori är i så bra form som han rimligtvis kan vara i. Dels för att matchen skulle vinna på det, men också för att det vore kul att se Nishikori gå långt i Melbourne och röra om lite i grytan. Tror han skulle ha god chans att slå Janko Tipsarevic/Nicolás Almagro i en kvartsfinal (Almagro slog 22-årige Jerzy Janowicz i raka set – 7-6, 7-6, 6-1 – och Tipsarevic nötte ner Julien Benneteau i en jämn femsetare: 3-6, 6-4, 2-6, 6-4, 6-3).

* * *

Novak Djokovic har fortfarande inte tappat set: 6-4, 6-3, 7-5 blev det mot en glatt showande Radek Stepanek.

Härnäst väntar Stanislas Wawrinka, som besegrade Sam Querrey i raka set: 7-6(6), 7-5, 6-4. Oväntat ”lätt” seger för Wawrinka, måste jag säga. Den matchen kändes betydligt mer öppen på förhand.

* * *

Agnieszka Radwanska håller liv i segersviten – i dag kom tolfte raka triumfen, via 6-3, 6-1 mot framtidsnamnet Heather Watson.

I åttondelen möter världsfyran Ana Ivanovic, som slog Jelena Jankovic: 7-5, 6-3.

* * *

Även Angelique Kerber sluggade sig vidare till åttondelsfinal, men blott 17 år gamla, 105-rankade, amerikanen Madison Keyes lät sig inte besegras så lätt: 6-2, 7-5.

Kerber möter 19-rankade Ekaterina Makarova, som slog Marion Bartoli i tre set (6-7, 6-3, 6-4), i åttondelsfinal.

* * *

Även världssjuan Li Na är klar för åttondelsfinal, efter seger över 29-rankade Sorana Cirstea: 6-4, 6-1. Där väntar Julia Görges, som slog Jie Zheng: 6-3, 1-6, 7-5.

Dag tre av årets första Grand Slam-bjöd inte på några spelmässiga guldkorn. Maria Sjarapova har fortfarande inte förlorat ett enda game så här långt, efter att ha krossat Misaki Doi (6-0, 6-0), och Agnieszka Radwanska noterade sin elfte raka seger under 2013: 6-3, 6-3 mot 55-rankade Irina-Camelia Begu.

Dessutom förverkligade Venus Williams ett blockbuster-möte med Sjarapova i tredje omgången, genom att besegra Alize Cornet i raka set: 6-3, 6-3.

På herrsidan körde Novak Djokovic över Ryan Harrison (6-1, 6-2, 6-3) och Tomás Berdych mosade 92-rankade Guillaume Rufin (6-2, 6-2, 6-4), medan David Ferrer tappade set mot 125-rankade Tim Smyczek (6-0, 7-5, 4-6, 6-3). Även Kei Nishikori ångar på: 7-6(4), 6-4, 6-1 mot Carlos Berlocq.

Janko Tipsarevic genomgick någon form av härdsmälta under matchen mot Lukas Lacko och tappade en 2-0-ledning i set. Kom till slut undan med blotta förskräckelsen: 6-3, 6-4, 3-6, 4-6, 7-5. Inte direkt ett styrkebesked inför tredjerundan mot knepiga Julien Benneteau, som besegrade landsmannen Edouard-Roger Vasselin i fyra set: 5-6, 7-5, 7-6(5), 7-6(5).

* * *

Dagens klart tråkigaste nyhet stod USA:s comeback-kid Brian Baker för. Efter att i tiebreak ha bärgat första set mot landsmannen Sam Querrey skadade Baker sitt knä illa, tvingades avbryta matchen och fördes ut från banan i rullstol.

Beskedet kom från arrangörerna strax efteråt: menisken är skadad och han väntas bli borta från touren i fyra månader.

Hjärtskärande besked för en spelare som vid 27 års ålder spelar Australiska öppna för första gången – på grund av en sex år lång skadefrånvaro mellan 2005 och 2011.

– Han är den sista personen som förtjänar det här. Han gör allting rätt, behandlar sin kropp bra och bara försöker komma tillbaka, och så händer något sånt här. Det är sådan otur, säger landsmannen och vännen Sam Querrey.

Mellan 2005 och 2008 opererades Baker inte mindre än fem gånger: vänstra höften 2005, ljumsken 2006, högra armbågen i februari 2008, vänstra höften igen i april 2008 och högra höften i juni 2008. Det här är alltså första gången som just knäet satt stopp för honom, vilket säkerligen gör det hela så mycket mer smärtsamt.

Under frånvaron från touren jobbade han som assisterande tenniscoach på Belmont University i Nashville.

* * *

”Heaven save us.”

Ja, så muttrade enligt uppgift den australiske kommentatorn under matchen mellan världsnian och hemmahoppet Samantha Stosur och 40-rankade Jie Zheng.

Stosur ledde med 5-2 i avgörande set men missade chansen att serva hem matchen vid två tillfällen – och avslutade kollapsen med ett dubbelfel, som grädde på moset.

Med det satte hon punkt för ännu ett fiasko på hemmaplan. Bittert.

* * *

Veteranen Radek Stepanek stångar sig vidare till tredje omgången, efter seger över Feliciano Lopez: 6-2, 6-2, 6-4. Ingen skräll alls om ni frågar mig. Stepanek imponerade mot Viktor Troicki i första omgången och hade 7-2 i inbördes möten mot Lopez inför matchen.

Möter dock Djokovic i tredje omgången, och där blir det troligen en relativt enkel seger för superserben.

* * *

Jerzy Janowicz hamnade i 0-2-underläge i set mo Somdev Devvarman. Redan i första set tappade han dessutom huvudet fullständigt och skällde ut domaren efter ett i hans ögon felaktigt domslut (finns inte hawkeye på de mindre banorna).

Något överdriven reaktion för 26-rankade 22-åringen, men skönt att se lite känsloyttringar ute på banan. Alla kan inte vara som Roger Federer, liksom. Kändes därför ungefär lika överdrivet som Janowicz reaktion att ge honom en varning, som domaren gjorde.

Nåväl. Matchen slutade 6-7(10), 3-6, 6-1, 6-0, 7-5. Starkt att hämta in underläget förvisso, men inget bra resultat för Janowicz. Han ska helt enkelt inte hamna i det läget från första början mot en spelare som Devvarman, kan man tycka.

Inget illa mot indiern, han är en duktig spelare. Men han är trots allt 551-rankad och har brottats med skador under de senaste åren (spelade bara tre ATP-matcher under hela 2012 – förlorade samtliga).

Janowicz möter Nicolás Almagro, som slog Daniel Gimero-Traver i raka set (6-4, 6-1, 6-2), i tredje omgången. Mot honom måste 22-åringen spela betydligt bättre än så här om han inte vill åka ur turneringen med huvudet före.

* * *

ALLA DAGENS RESULTAT HITTAR NI HÄR

I regel tycker jag att de absolut roligaste matcherna att titta på är dem mellan två diametralt olika specialister. Som offensiva mammutservaren Milos Raonic mot bollsäkra försvarsmuren Andy Murray. Eller defensivt aggressiva Novak Djokovic mot offensivt aggressiva Jo-Wilfried Tsonga (eller Nikolaj Davydenko när han spelar som bäst).

Men även matcher mellan utpräglade specialister i samma skola har högt underhållningsvärde eftersom spelarna då ofta tvingas kliva ut ur sin ”comfort zone” för att hitta sätt att ta kommandot, vilket skapar en intressant dynamik. Det har inte minst den defensiva topptrion Djokovic, Murray och Rafael Nadal gett prov på otaliga gånger i möten sinsemellan.

Jag skulle vilja påstå att de mest välspelade matcherna mellan två specialister av samma skola är de mest fascinerande och mångfacetterade att som tittare följa.

Matchen mellan världsnian Janko Tipsarevic och forne världsettan Lleyton Hewitt hade alla möjligheter att bli just en sådan match.

Så blev det tyvärr inte.

De båda formstarka kombattanterna följdes åt i första set, som avgjordes i tiebreak: 7-6(4) och fördel Tipsy.

När sedan Lleyton svarade med att fixa dubbelbreak och komfortabel 3-0-ledning i andra set trodde nog många (mig själv inkluderad) att det här mycket väl kunde bli en femsetsthriller. Att möta Hewitt i en kvällsmatch inför de galna hemmafansen i Melbourne är inte synonymt med ”tursam lottning”. Tvärtom.

Men trots att Hewitt spelade så bra, med sina mått mätt, rådde han inte på Tipsarevic. Trots att han hade så mycket medvind i ryggen. När han sedan misslyckades med att bärga setet i egen serve vid ställning 5-4 rasade korthuset ihop. Han hämtade visserligen in ett 0-3-underläge i tredje set men fick till slut se sig besegrad i raka set: 7-6(4), 7-5, 6-3.

Det mest imponerande är egentligen hur Hewitt lyckas stå emot Tipsys grundslagskavalkad så bra med så pass små medel. Hewitts slag var som en lätt vårbris som på sin höjd fick några av serbens hårstrån att fladdra förnämt, medan världsnians pumphagel från baslinjen borrade sig djupt in i australierns planhalva. Dessutom är 81-rankade veteranens serve på tok för opålitlig. Addera en total oförmåga att vinna de viktigaste poängen och ni har svaret på varför hans stjärna bleknat till oigenkännlighet.

Spelmässigt är de annars ganska lika: båda är snabba och bollsäkra baslinjegnuggare som fokuserar på att vårda bollen i duellerna i väntan på att stora ytor ska öppnas upp eller att motståndaren ska tabba sig.

Grejen är bara att Tipsarevic gör det där så otroligt mycket bättre. Hewitts försök att kliva in i banan och avsluta med en winner var fruktlösa eftersom Tipsys returer, även i trängda situationer var så djupa och därför inte gav hemmafavoriten de lägen han så desperat suktade efter.

Starkt av världsnian att ro hem segern i raka set. Att både första och andra set teoretiskt hade kunnat sluta lite hur som helst är ovidkommande. Tipsarevic var helt enkelt alldeles för bra för Hewitt och seglar välförtjänt vidare till nästa omgång.

Där möter han Lukas Lacko, som slog Gilles Müller: 6-2, 6-4, 7-6(3). Frågan då är väl hur många game han släpper ifrån sig. Fem, typ?

* * *

Av Maria Sjarapovas skada syntes ingenting i öppningsmatchen mot 107-rankade Olga Putjkova: 6-0, 6-0. Hoppas hon kan leverera även mot tuffare motståndare.

* * *

Novak Djokovic hade som väntat inga som helst bekymmer mot 61-rankade Paul-Henri Mathieu: 6-2, 6-4, 7-5. I nästa omgång möter världsettan 20-åringen Ryan Harrison, som slog ut Santiago Giraldo i fyra set: 2-6, 6-4, 7-5, 6-4.

Amerikanens skrällchanser får dock ses som obefintliga. Han har aldrig tagit set mot Djokovic och har helt enkelt inte kapacitet att rå på superserben än på ett tag.

* * *

Veteranen Venus Williams tappade bara ett game mot 80-rankade Galina Voskoboeva: 6-1, 6-0. 32-åringen möter 68-rankade Marina Erakovic i andra omgången. En inte överdrivet svår uppgift för forna världsettan, kan tyckas.

* * *

En av de på förhand mest intressanta spelarna att iaktta under herrarnas Australiska öppna är tveklöst Jerzy Janowicz. Efter att ha chockat motståndarna och hela tennisvärlden i ParisMastersi höstas måste han nu leva med pressen som följer av att lyftas fram som en av framtidens stjärnor.

I Auckland föll han ihop under den pressen, mot Brian Baker.

Men i Melbourne höll han huvudet något sånär kallt och bjöd stundtals på bländande tennis mot en alltid så ojämn Simone Bolelli: 7-5, 6-4, 6-3. Detta efter att ha vänt underläge 0-3 och 1-4 i första set.

38 oprovocerade misstag under tre set är väl i högsta laget, särskilt som majoriteten av dem var busenkla transportslag. Men det hör till när man spelar så aggressivt som Janowicz. Han går väldigt ofta för winners med rak forehand och backhand, och vill gärna avsluta duellerna snabbt.

Vinner man 81 procent av sina förstaservar gör det liksom inte så mycket. Dessutom fick 26-rankade polacken en hel del gratispoäng från Bolelli, som har enorma problem med att hålla koncentrationen uppe under en hel match – särskilt i bäst av fem set. Vek ner sig alldeles för lätt när Janowicz började få vind i seglen i första set.

Jerzy behöver dock jobba på sin andraserve. 17 av 40 vunna poäng (43 procent) är knappt godkänt. Och omdömet lämnar en del övrigt att önska. Kunde han bara spela smartare och mer effektivt så skulle han vara ett riktigt monster till tennisspelare. Men det där kommer nog med ålder och erfarenhet.

I andra omgången möter han hur som helst 551-rankade Somdev Devvarman, som slog Björn Phau i raka set: 6-3, 6-2, 6-3. Borde bli en promenadseger för Janowicz, och han möter i så fall troligen Nicolás Almagro i tredjerundan. Det kan bli en riktigt intressant match.

* * *

Världsfyran Agnieszka Radwanska håller liv i sin segersvit efter 7-5, 6-0 mot 307-rankade Bobana Bobusic.

* * *

Världsfemman David Ferrer gjorde rent hus i sin öppningsmatch mot 126-rankade Olivier Rochus: 6-3, 6-4, 6-2. Matchen i sig var inte särskilt intressant, utan en sån där klassisk öppningsmatch som Ferrer bara gnuggar sig igenom.

* * *

Två spelare vände underläge 0-2 i set till seger med 3-2: Mikhail Juzjnyj och Radek Stepanek: Juzjnyj mot hemmaspelaren Matthew Ebden (4-6, 6-7, 6-2, 7-6, 6-3) och Stepanek mot Viktor Troicki (5-7, 4-6, 6-3, 6-3, 7-5).

* * *

Dagens skräll stod framtidslöftet Andreij Kuznetsov för. 79-rankade 21-åringen slog ut världstolvan Juan Mónaco i raka set: 7-6(3), 6-1, 6-1. Mónaco blev dock enligt uppgift skadad under matchens gång.

Kuznetsov möter hur som helst servekanonen Kevin Anderson, som besegrade Paolo Lorenzi (3-6, 7-6, 6-3, 6-4), i nästa omgång.

* * *

Nicolás Almagro fick som förutspått en tuff uppgift i sin öppningsmatch. Efter tre timmar och fem set stod han till slut som segrare mot 175-rankade 23-åringen Steve Johnson. Imponerande insats av amerikanen. Honom vill vi så klart se mycket mer av i framtiden.

* * *

Forna världsettan Jelena Jankovic var som sagt ett par nummer för stor för svenskhoppet Johanna Larsson: 6-2, 6-2. Jobbig förlust för Larsson naturligtvis, men så var det också en av nitlotterna hon åkte på.

* * *

Kei Nishikori såg väl inte alldeles för skadad ut mot Victor Hanescu? Seger i fyra set blev det i alla fall: 6-7(5), 6-3, 6-1, 6-3. Nu hoppas vi att knäet håller hela vägen till en åttondelsfinal mot David Ferrer.

* * *

Albert Ramos var tveklöst en av fjolårets mest överskattade spelare, i alla fall inför säsongen och under våren, men i öppningsmatchen mot publikfavoriten och finalisten i 2006 års upplaga av turneringen Marcos Baghdatis var 51-rankade spanjoren riktigt riktigt bra.

Det är dock oerhört svårt att nöta ner Baghdatis när man spelar med så små marginaler som Ramos gjorde, något spanjoren blev varse i femte set. Vid sidan av att han fick kramp (eller gjorde sig i illa på något sätt) i benet så hade den snabbe lille cyprioten helt enkelt mer bensin i tanken när det hela gick in i ett avgörande skede.

6-7(0), 7-6(4), 6-4, 3-6, 6-3 är riktigt fina förlustsiffror för Ramos, som normalt gör sig mycket bättre på grus än hardcourt. Förvisso svidande med tanke på hur bra han faktiskt spelade, men Baghdatis är som sagt ingen lätt nöt att knäcka.

Särskilt inte i Melbourne.

* * *

ALLA DAGENS RESULTAT HITTAR NI HÄR