Monsterservaren Ivo Karlovic hade svårt att få full utdelning mot defensive specialisten Andy Murray i Wimbledons andra omgång.

Trots att världsfyran uppträdde ängsligt i matchens inledning lyckades hemmafavoriten bryta 59-rankade kroatens serve fyra gånger under matchens totalt fyra set: 7-5, 6-7(7), 6-2, 7-6(4).

Varken Murray eller Karlovic bjöd på någon bländande tennis, trots att Murray överraskade med elva servess (mot Karlovics 17).

Men segern var långt ifrån rättvis – utan snarare ett resultat av felaktiga domslut och favorisering av hemmaidolen.

– Efter den här matchen har hela mitt förtroende för den här turneringen försämrats, rasade Karlovic – som kallade flera av domsluten för ”häpnadsväckande” – efter matchen.

Till grund för Karlovics hårda kritik ligger ett antal domslut gällande fotfel (när foten nuddar linjen innan spelaren träffat bollen vid serve).

”Alla som känner mig vet att jag inte är en dålig förlorare. Men det här är för mycket. 10 fotfel? Kom igen. Jag gör aldrig fotfel”, twittrade en upprörd Karlovic några timmar efter förlusten.

Motståndaren Murray svarar väldigt diplomatiskt på frågan om matchen var orättvis:

– Om han inte gjorde några fotfel så har han all rätt att vara upprörd, för det var en hel del sådana (domslut).

Roger Federers grymma gräsform håller i sig. 68-rankade Fabio Fognini hade inte en chans mot världstvåan och föll i tre raka set: 6-1, 6-3, 6-2.

Federer möter Michael Russel eller Julien Benneteau i nästa omgång.

* * *

Världssjuan Caroline Wozniacki oförmåga att prestera i Grand Slam-sammanhang fortsätter. Mot 37-rankade Tamira Paszek blev det förlust i tre set: 5-7, 7-6, 6-4.

* * *

Även världsfemman och Franska öppna-semifinalisten Samantha Stosur föll platt i sin match, mot 71-rankade Arantxa Rus: 6-2, 0-6, 6-4. Personligen tycker jag att det är riktigt trist. Hade hoppats på mer från världsfemman efter den fina insatsen i Franska öppna.

* * *

Milos Raonic behövde bara drygt 80 sekunder och fem bolldueller för att knyta ihop säcken mot Santiago Giraldo, efter avbrottet i går: 6-4, 6-4, 6-4. Åh, vad jag hoppas att Raonic blir den farliga titelutmanaren jag vill att han ska vara lite längre fram i turneringen…

* * *

Även David Ferrer knöt enkelt ihop säcken mot Dustin Brown: 7-6, 6-4, 6-4(5).

* * *

14-rankade grusspecialisten Juan Mónaco visar god form på gräset – 6-2, 3-6, 6-3, 7-6 mot 57-rankade Jeremy Chardy i andra omgången. Kan ta sig till en eventuell åttondel mot Novak Djokovic, där det dock lär ta tvärstopp.

* * *

35-rankade Jürgen Melzer, som var världsåtta för ett drygt år sedan, slog oväntat 24-rankade Stanislas Wawrinka efter att deras match återupptagits i dag. Han lyckades dock inte stänga matchen i egen serve vid ställning 5-4, 40-40. Setsiffrorna blev i stället 3-6, 7-6(2), 2-6, 6-4, 8-6. Något av en skräll, tveklöst – även om Wawrinka inte direkt betraktats som en spelare med överdrivet hög skrällpotential mot tuffare motstånd.

* * *

Sensationella Franska öppna-finalisten Sara Errani tog sig utan några som helst problem vidare efter tvåsetsseger över 135-rankade Coco Vandeweghe: 6-1, 6-3. Gillas skarpt! Blir riktigt intressant att se vad hon kan åstadkomma på det snabba gräset. Ny skrällprestation på gång?

Gilles Simon tycker att män borde få mer prispengar än kvinnor.

Varför?

1. För att herrarna ”tillbringar dubbelt så lång tid på banan i Grand Slam-turneringar”.

2. För att herrarna tydligen bjuder på en ”mer attraktiv show”.

Okej, låt oss då syna dessa båda skäl en i taget:

1. Det här grundar sig alltså i att man vill se någon form av timpenning inom tennisen – ju längre tid på banan, desto mer prispengar ska du få. Det måste alltså innebära att Simon tycker att spelare som går igenom en turnering utan att tappa ett set (Rafael Nadal i Franska öppna 2008, till exempel) ska få en mindre summa pengar än en spelare som kämpar sig igenom en turnering med x antal fyra- eller femsetsmatcher i bagaget? Det vore ju helt bisarrt, vansinnigt orättvist och fullkomligt skevt. Att ge herrarna en större summa prispengar baserat på antal set som spelas är därför orimligt. Att herrarna riskerar att utsättas för längre matcher i och med att de spelar i bäst av fem set, må så vara. Tycker inte att det är skäl nog att höja herrarnas/sänka damernas ersättning.

2. Man har så klart all rätt i världen att tycka att herrarna bjuder på en ”mer attraktiv show” – men det är en i allra högsta grad subjektiv bedömning. För vad baserar man det argumentet på? Hårdare servar? Längre matcher? Större muskler? Har oerhört svårt att se en seriös vetenskaplig utredning helt objektivt slå fast att manlig tennis är ”mer attraktiv” än kvinnlig. Att ge herrarna en större summa prispengar baserat på hur ”attraktiv” showen är får därför anses vara bortom rimlighetens gränser.

Jag vet att det inofficiella snacket bland de manliga spelarna är helt i paritet med Simons åsikter. Det är modigt av fransmannen att faktiskt uttrycka dessa inför öppen ridå, men personligen har jag noll förståelse för denna nedvärderande inställning till damtennis.

Kämpa gärna för att höja prissumman generellt (det finns det en hel del vettiga argument för) – men varför göra det på kvinnornas bekostnad? Det andas unket 1800-tal och onödig antifeminism.

Så, Gilles Simon: Knyt slipsen och putsa skorna. Och snälla – vakna. Det är 2012 nu. Inte 1892.

PS. Jag tycker generellt att storleken på prissummor i turneringar ska sättas procentuellt efter intäkter. Om sedan männen tjänar mer pengar på lukrativa sponsoravtal, reklamjobb och välbetalda uppvisningsmatcher är en helt annan sak.

Wimbledon bjöd inte på lika stora skrällar i dag som i går – men att formsvaga Jarkko Nieminen, som gjorde en otroligt slätstruken insats mot Andy Murray i Franska öppna, skulle slå Feliciano Lopez i fyra set (7-6, 3-6, 7-6, 6-4) var allt annat än väntat.

* * *

Brian Baker är vidare till omgång två, efter seger över Rui Machado 7-6(2), 6-4, 6-0.

– Jag hoppades att jag skulle kunna komma tillbaka (efter skador och operationer) och att mitt spelsinne skulle finnas kvar. Men jag tror inte att jag någonsin föreställde mig att jag vid den här tiden på året skulle spela både Franska öppna och Wimbledon, vinna omgångar och vinna Challengers-turneringar och ta mig till ATP-finaler. Så det har varit en trevlig överraskning och förhoppningsvis kan jag fortsätta spela bra, säger han efter segern.

Skönt att ”comeback kid” har energi kvar efter kvalspurten. I andra omgången möter han ovan nämnda Jarkko Nieminen. Kan bli en riktigt intressant match.

* * *

Rafael Nadal inledde sitt Wimbledon-äventyr riktigt knackigt och låg under med 4-0 i första set mot Tomas Bellucci. Sen sa det typ pang, och plötsligt stod världstvåan som segrare med de inte särskilt skamliga setsiffrorna 7-6(0), 6-2, 6-3.

Bra väckarklocka för spanjoren, som kanske lägger i en till växel till nästa match (mot Lukas Rosol).

* * *

Andy Murray spöade skiten ur Nikolaj Davydenko: 6-1, 6-1, 6-4. Känns som att det börjar bli dags för 47-rankade 31-åringen att kasta in handduken snart.

* * *

Jo-Wilfried Tsonga visade god gräsform i sin match mot Lleyton Hewitt: 6-3, 6-4, 6-4. I och med att ynglingen Bernard Tomic förlorade mot framtidslöftet David Goffin (3-6, 6-3, 6-4, 6-4) och Matthew Ebden mot Benoit Paire (6-1, 6-3, 6-7, 6-3) har Australien ingen spelare i Wimbledons andra omgång – för första gången sedan 1938 (Marinko Matosevic föll mot Xavier Malisse i går).

* * *

Juan Martín del Potro sluggade sig efter lite om och men förbi Robin Haase: 6-4, 3-6, 7-6, 7-5. Skönt att ingen av de stora pjäserna föll i dag.

* * *

Mardy Fish och Kei Nishikori var taggade till tänderna efter lång skadefrånvaro och avfärdade förhållandevis enkelt Ruben Ramirez Hidalgo (7-5, 7-6, 7-5) respektive Mikhail Kukushkin (7-5, 6-3, 6-4).

* * *

På damsidan visade Serena Williams upp sig från sin bästa sida efter praktfiaskot i Franska öppna. 6-2, 6-4 blev setsiffrorna mot Barbora Zahlavova Strycova, som nu har förkrossande 0-21 mot topp tio-spelare under karriären.

* * *

Även titelförsvararen, fjärdeseedade Petra Kvitova, tog sig vidare till andra omgången – men lite med hjärtat i halsgropen, kan man säga. Kvitova låg under med 4-1 i första set mot Akgul Amanmuradova innan hon fick ordning på sitt spel. Hon vann till slut med 6-4, 6-4.

– Jag var nervös. Det var min första match som titelförsvarare i en Grand Slam-turnering. Det var inte lätt, men jag är glad över att jag lyckades hålla mig lugn och inte fick panik i viktiga skeden, säger hon efter segern.

* * *

Sämre gick det för våra svenskhopp Sofia Arvidsson och Johanna Larsson. Båda blev totalt utklassade mot 30-rankade Anastasia Pavlyuchenkova (6-1, 6-2) respektive 98-rankade kvalspelaren Melinda Czink (6-0, 6-2).

Det är nu man verkligen saknar Robin Söderling…

* * *

Milos Raonic skulle serva för matchen vid ställning 6-4, 6-4, 5-4 mot Santiago Giraldo när alla matcher avbröts för dagen på grund av det tilltagande mörkret. Ingen högoddsare att han knyter ihop säcken i morgon.

Även David Ferrer och Andy Roddick ledde sina matcher före kvällens avbrott: 7-6, 6-4, 1-1 mot Dustin Brown respektive 7-6, 4-2 mot Jamie Baker.

Jürgen Melzer har en smula överraskande segern i sin hand i sin match mot Stanislas Wawrinka. 3-6, 7-6, 2-6, 6-4, 5-4 (och 40-40 i egen serve) stannade siffrorna på innan 24-rankade schweizaren räddades av gonggongen.

Wow.

Tre tunga skrällar – redan första dagen!

Wimbledon visar återigen att den är någonting så ovanligt som en Grand Slam-turnering där precis allt kan hända.

Är faktiskt inte överdrivet förvånad över världssjuan Tomás Berdychs tidiga respass. Lade trots allt in en skrällvarning på 87-rankade Ernests Gulbis i min analys förra veckan. Hade lite på känn att han skulle få Berdych ur balans med sitt aggressiva spel och stenhårda serve.

Gulbis har nu ett guldläge att slå sitt personbästa och ta sig förbi andra omgången – för inte borde väl 136-rankade Jerzy Janowicz vara något större problem för lettländaren? I alla fall inte om han spelar lika säkert som mot Berdych.

* * *

Även 73-rankade Alejandro Falla bjöd på en stjärnsmäll av rang. I en rysligt dramatisk femsetare (vad annars?) kämpade han ner världstian John Isner: 6-4, 6-7(7), 3-6, 7-6(7), 7-5. Noteras bör att Isner dundrade in 31 servess. Det räcker sällan när man har ett så bristfälligt försvar som amerikanen – och att bränna en matchboll är kanske inte heller en så bra idé om man vill ta död på en turneringsförbannelse…

Nytt Wimbledon-fiasko för monsterservaren alltså, som ännu inte tagit sig förbi andra omgången. Har nu blygsamma 3-5 i matchfacit de senaste fem turneringarna. Underkänt, minst sagt. 23-12 totalt i år ser lite bättre ut. Man får väl hoppas att han kämpar sig ur sin formsvacka snart, annars kan det bli svårt att knipa en åtråvärd plats i World Tour Finals i slutet av året (där bara de åtta bästa tävlar).

* * *

Det här var inte femfaldiga Wimbledon-mästaren Venus Williams år. Tyvärr. Det blev nytt tidigt respass efter 1-6, 3-6 mot 79-rankade Elena Vesnina.

Oerhört tråkigt, naturligtvis – men inte helt oväntat.

* * *

Titelförsvararen Novak Djokovic tog sig enkelt förbi veteranen Juan Carlos Ferrerro i sin öppningsmatch: 6-3, 6-3, 6-1. Inga konstigheter alls.

* * *

Roger Federer fick en ännu enklare resa till andra omgången efter att totalt blåst stackars Albert Ramos av banan: 6-1, 6-1, 6-1. Skönt att se good ol’ Fed i så fin form efter finalfiaskot mot Tommy Haas!

* * *

Världsåttan Janko Tipsarevic detroniserade hetsporren David Nalbandian: 6-4, 7-6(4), 6-2). Vamos Janko!

* * *

… och massor av matcher att se fram emot i morgon: Nadal-Bellucci, Murray-Davydenko, Tsonga-Hewitt, Ferrer-Brown, del Potro-Haase, Tomic-Goffin, Raonic-Giraldo, för att nämna några. Nu kör vi!

Wimbledon 2012 känns på förhand otroligt öppen för att vara en Grand Slam-turnering (alla sådana har som bekant totaldominerats av Novak Djokovic och Rafael Nadal de senaste två åren).

Min analys i förra inlägget kan därför uppfattas som en smula galen – vilket givetvis även beror på att grässäsongen är så otroligt kort, vilket gör det svårt att bedöma spelarnas dagsform på samma sätt som inför Franska öppna.

Tycker därför att det är på sin plats med en lite mer genomgående analys av de huvudsakliga guldkandidaterna, samt några av uppstickarna. (Listade i rankingordning, chanser att vinna presenterade i klassiska Aftonbladet-plus.)

Here goes:

1. Novak Djokovic
+++++
Sedan förra året tourens stora gigant. Har faktiskt inte nämnt Wimbledon bland turneringar han prioriterar att vinna (Franska öppna och OS), vilket gett upphov till en del oro från experter och tyckare. Ser världsettan The Championships som uppvärmning inför OS i London? Nej, självklart inte. Att få lyfta bucklan i Wimbledon var en livslång dröm som gick i uppfyllelse förra året, och det är knappast troligt att serben med sin enorma vinnarskalle inte tänker ge allt för att försvara sin titel. Finalförlusten mot rivalen Rafael Nadal på Roland Garros var dock oerhört smärtsam, och frågan är om han har hunnit ladda om ordentligt inför Wimbledon. Viktigt att han får några enkla segrar i början för att stärka självförtroendet. Rubbas hans balans inför en eventuell semifinal mot Federer lever han riktigt farligt.

2. Rafael Nadal
+++++
Kritiker som hävdar att världstvåan är ”dålig” på snabbt underlag borde ha tystats efter fem finaler i Wimbledon (två titlar), två finaler i US Open (en titel) och två finaler i Australiska öppna (en titel). I finalen mot Djokovic förra året var han dock stundtals helt utskåpad och övertygade bara i ett set. Sedan dess har Nadal tveklöst vässat sitt spel på snabbare underlag, vilket tydliggjordes i årets fem-set-och-nästan-sex-timmar-långa-final i Melbourne. Nadal har dessutom visat upp en ruggig form och stärkt självförtroendet avsevärt efter de senaste finalsegrarna över Djokovic (Monte Carlo, Rom, Franska öppna). ”Rafa” älskar Wimbledon, och att räkna ut spanjoren – som tycks vara i sin livs form – vore direkt dåraktigt. Återigen får The Big Two ses som en Grand Slam-turnerings stora favoriter…

3. Roger Federer
+++++
Om Roland Garros är Rafael Nadals vardagsrum så är Wimbledon Roger Federers gyllengröna bakgård. Sex titlar på sju finaler säger väl egentligen allt om Federers enorma kapacitet på underlaget. De två senaste årens chockartade kvartsfinalförluster (2010 mot Tomás Berdych, 2011 mot Jo-Wilfried Tsonga) kan faktiskt ha skapat ett monster i Federer, som jagar den nytändning som ska ge honom platsen som världsetta tillbaka. Trots skakiga insatser i Rom, Franska öppna och Halle (finalförlust mot Tommy Haas!!) känns Wimbledon 2012 på förhand som Roger Federers turnering. Och han är på krigsstigen.

4. Andy Murray
++
Är, som vanligt, ständigt i strålkastarljuset under Wimbledon. Pressen är, som vanligt, enorm på brittiske världsfyran. Och han kommer, som vanligt, inte att kunna leva upp till den. Personligen tror jag att rekryteringen av Ivan Lendl var ett genidrag – är det någonting Murray är i desperat behov av hjälp med så är det den psykologiska biten i sitt spel. Visst såg vi att åttafaldiga GS-vinnarens coachning gett resultat redan i årets Australiska öppna, då Murray pressade Djokovic till fem set i semifinalen, men man kan inte förvänta sig några mirakulösa förändringar på så kort tid. Det blir inte i Wimbledon 2012 som Andy lyfter sin första GS-buckla. Om han nu någonsin får göra det…

5. Jo-Wilfried Tsonga
++++
Man gör rätt i att inte underskatta franske världsfemman – det visade han inte minst i Australiska öppna 2008 (finalförlust mot Djokovic) och Wimbledon förra året (vände underläge 0-2 till seger i kvartsfinalen mot Federer). I Franska öppna var han nära att fälla kolossen Djokovic men brände fyra matchbollar. Det var en insats som dock lär ha stärkt Tsongas självförtroende, och om han inte låter sig sänkas mentalt av den svaga insatsen i Queen’s har han goda chanser att nå långt även i år. Tror dock inte att han har vad som krävs för att fälla Djokovic, Nadal eller Federer (igen).

6. David Ferrer
++
Spanientvåan Ferrer har visat otroligt god form på favoritunderlaget grus i år, och tog sig till sin första semifinal på Roland Garros. Den goda formen har han tagit med sig till gräset och nådde i dag final i holländska ’s-Hertogenbosch. En slitvarg som visat prov på så hög kapacitet ska givetvis inte underskattas. Han har goda chanser att slå sitt personbästa i Wimbledon (åttondelsfinal 2006, 2010 och 2011) men lär inte ta sig längre än till kvartsfinal.

7. Tomás Berdych
+++
Spelade final i Wimbledon så sent som 2010. Den gången blev Rafael Nadal alldeles för svår för nuvarande världssjuan. Har gjort en helt okej säsong med en titel i Montpellier (finalseger över Gaël Monfils), finalförlust i Madrid (Federer), kvartsfinal i Australiska öppna (Nadal) och åttondelsfinal i Franska öppna (del Potro). Trivs rätt bra på gräset och har varit bland de 16 bästa i Wimbledon de senaste tre åren. Håller det dock inte för troligt att han upprepar sin bedrift från 2010.

UPPSTICKARE

9. Juan Martín del Potro
+++
Knäskadan hindrade honom från att fälla Federer på Roland Garros. I stället lyckades schweiziske världstrean vända 0-2-underläge till seger. Hans facit på gruset i år (titel i Estoril, semifinalförlust mot Berdych i Madrid, kvartsfinal i Franska öppna) är dock imponerande. På gräset kommer han att få ännu bättre utdelning i egen serve och om inte knäet fortsätter krångla är del Potro tveklöst en av de största utmanarna bland uppstickarna.

10. John Isner
+
Är i Wimbledon-sammanhang mest känd för den där evighetslånga maratonmatchen mot Nicolas Mahut 2010 (vann med 70-68 i skiljeset). Avslutade 2011 och inledde 2012 riktigt bra, men har efter det hamnat i en ordentlig formsvacka. Nu är grus visserligen inte direkt amerikanens favoritunderlag, men även på Madrids ovanligt snabba ”smurf-grus” misslyckades Isner kapitalt (förlust mot Marin Cilic redan i sin första match). I Wimbledon har han som bäst tagit sig till andra omgången innan det tagit tvärstopp. Har på sistone inte sett några som helst tecken på att Wimbledon 2012 blir annorlunda.

22. Milos Raonic
+++
21-åringen har verkligen mognat under året och bland annat för första gången slagit en toppspelare (världsfyran Andy Murray i Barcelona). Dessutom pressade han Federer till tre set i Indian Wells, Madrid och Halle. Det är bara en tidsfråga innan han fäller fler toppspelare – och han får sitt stora genombrott. Det kan mycket väl komma redan i Wimbledon 2012. Kan han bara hålla nervositeten i schack och spela lika varierat och kyligt som mot Federer i Madrid har han riktigt goda chanser att gå långt i den här turneringen. Förväntar mig inga mirakel, men tror att han redan har vad som krävs för att stånga sig fram till en kvartsfinal.

33. Andy Roddick
++
Har verkligen blandat och gett under året. Efter skadan i Australiska öppna har det tisslats och tasslats om forne världsettans stundande pensionering. Om så är fallet lär gamle ”A-Rod” göra allt som står i hans makt för att avsluta karriären med en riktig smäll. Och vad vore väl bättre i så fall än att fälla en och annan koloss i Wimbledon? Har visat grym form på gräset efter den tre månader långa supersvackan och vann i dag sin 600:e match i karriären (efter kvartsfinalseger över Fabio Fognini och semidito över Steve Darcis). Tror dock inte att han är i tillräckligt bra form för att ha en rimlig chans att skrälla.

39. David Nalbandian
+
Har egentligen ingenting på den här listan att göra (eftersom han borde stängas av på livstid… haha!), men tar med honom som en hyllning till ”Nallens” mest hängivna fan: Tobbe Pablo Eriksson. Så, Tobbe – fyll vänligen i motivering i kommentarsfältet! 🙂

Sådärja, nu har äntligen Wimbledon offentliggjort turneringsträdet – vilket givetvis innebär att det är hög tid för en analys!

Here goes:

FÖRSTA SEKTIONEN

Bubblare: Tomás Berdych.

ANDRA SEKTIONEN

Om det finns en gud så är hen en jäkligt sadistisk sådan, som placerar John Isner och Nicolas Mahut i samma ”bracket”. De båda maratonmännen kan mötas redan i andra omgången! Jisses… I övrigt den mest svårtippade sektionen. Om Federer fått ordning på form och attityd (vilket jag utgår ifrån) så borde han inte ha några problem alls att segla vidare till kvartsfinalen. Vem han möter där är lite knepigare att sia om. Isner, som floppat rejält i de senaste tre-fyra turneringarna? Janko Tipsarevic, som lade sig platt som en pannkaka i sin första match på gräs mot Yen-Hsun Lu i Queen’s? Hetsporren David Nalbandian? Oavsett vem tror jag Federer kämpar sig vidare till semifinalen med några tappade set och lite smuts på tröjan.

Han går vidare till semifinal: Roger Federer.
Skrällvarning: Janko Tipsarevic.
Bubblare: John Isner.

TREDJE SEKTIONEN

Kei Nishikoris första match sedan slutet av april. Har aldrig tagit sig förbi första omgången i Wimbledon. Inte särskilt trevliga odds, men hoppas på att 20-rankade japanen kan bärga en seger eller två. För övrigt den mest intressant sektionen – här huserar mammutservarna Juan Martín del Potro och Milos Raonic, evige världsfyran Andy Murray och Duracell-kaninen David Ferrer. Murray kan ha oturen att möta Raonic – som slog ut honom i kvartsfinalen i Barcelona – redan i åttondelen. Dessförinnan kan han råka ut för en annan dunderservare: Ivo Karlovic. Ojojoj. Om han inte hindras av skador förväntar jag mig att del Potro tar sig till och förbi en åttondel mot Ferrer (om nu inte Andy Roddick, som har en tendens att höja sitt spel i Wimbledon, sätter käppar i hjulen för spanjoren). Murray lär få det mycket tuffare, och frågan är om han orkar stå emot (visserligen avdankade) Nikolaj Davydenko, Karlovic och Raonic. Personligen ser jag fram emot en kvartsfinal mellan del Potro och Raonic.

Han går till semifinal: del Potro.
Skrällvarning: Raonic (tippade jag uteslutande med hjärtat skulle jag våga påstå att Wimbledon kan bli hans stora genombrott – och första GS-semifinal!).
Bubblare: Andy Murray.
Håll utkik efter: Milos Raonic. Har sett otroligt stark ut på sistone och var (återigen) nära att fälla Federer i Halle.

FJÄRDE SEKTIONEN

Rafael Nadals hemvist. Världstvåan får en förhållandevis enkel resa fram till kvarten, där han kan råka ut för världsfemman Jo-Wilfried Tsonga eller världstolvan Mardy Fish (som inte spelat en match på tre månader, totalt bara 13 på hela året). Tsonga är det tveklöst största hotet mot spanjoren, som gjorde en bra turnering i Franska öppna. Fransosen trivs betydligt bättre på gräs än grus, vilket ökar hans chanser till avancemang. Imponerade dock inte alls i Queen’s och föll redan i sin andra match, mot Ivan Dodig. Dessutom måste han eventuellt ta sig förbi Stanislas Wawrinka, som han tycks ha en del problem med (2-1 i inbördes möten, samtliga har gått till skiljeset). Lyckas han bara vässa formen är dock Wimbledon 2012 ett utmärkt tillfälle för Tsonga att glänsa – och rubba maktbalansen i toppen en aning.

Han går till semifinal: Rafael Nadal.
Skrällvarning: Bernard Tomic.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.
Håll utkik efter: Matchen mellan Bernard Tomic och David Goffin i första omgången. Kan bli ett riktigt intressant möte. Goffin gjorde en sensationell insats i Franska öppna och Tomic har en tendens att höja sig avsevärt i GS-sammanhang i allmänhet och Wimbledon i synnerhet. Vill även passa på att slå ett litet slag för Brian Baker, som gör sin första Wimbledon-turnering någonsin.

SEMIFINALERNA: Federer slår Djokovic, Nadal slår del Potro.
FINALEN: Nadal slår Federer.

Ojoj, snart drar det i gång på riktigt. Wimbledon 2012. Årets tveklöst mest spännande turnering (håller ju som bekant Franska öppna som min absoluta favorit, men årets Wimbledon är onekligen mer öppen).

Svårt att analysera spelarnas chanser innan turneringsträdet offentliggjorts (kommer i morgon) – men till dess tänker jag passa på att sia lite om vilka veteraner som kan tänkas göra sina allra sista framträdanden på Wimbledons gröna gräs.

Here goes:

1. Lleyton Hewitt
Ålder: 31
Nuvarande ranking: 202.
Högsta ranking: 1 (19 november 2001)
Bästa resultat i Wimbledon: Mästare 2002.
ATP-titlar totalt: 29 (två Grand Slam).
Kommentar: Att evighetsmaskinen Hewitt väljer att lägga racketen på hyllan efter säsongen är ingen högoddsare. Slitvargen har de senaste åren varit en skugga av sitt forna jag och aldrig varit i närheten av sitt mål – att slå sig in på topp tio-listan igen.

2. Tommy Haas
Ålder: 34.
Nuvarande ranking: 49.
Högsta ranking: 2 (13 mars 2002).
Bästa resultat i Wimbledon: Semifinal 2009.
ATP-titlar totalt: 13 (inga Grand Slam).
Kommentar: Placerar sig ständigt högt på listor över ”bästa spelare som aldrig vunnit Grand Slam”. Otursförföljd tysk som varit oerhört skadedrabbad genom åren. I Wimbledon har denna otur varit närmast osannolik: 2001 tvingades han bryta matchen mot Wayne Black på grund av magproblem orsakade av en kombination av broccoli och ost, 2002 missade han turneringen för att han tog hand om sina föräldrar som skadats i en svår bilolycka, 2003 tvingades han stå över på grund av en axeloperation, 2005 snubblade han på en boll under uppvärmningen och kastade in handduken mot Janko Tipsarevic efter första set, 2007 lämnade han walkover mot Roger Federer efter att ha skadat en magmuskel i föregående match. Haas hoppas säkerligen på en värdig och ärofylld turnering 2012 innan det är dags att ge upp ATP-racet.

3. Andy Roddick
Ålder: 29.
Nuvarande ranking: 33.
Högsta ranking: 1 (3 november 2003).
Bästa resultat i Wimbledon: Final 2004, 2005 och 2009.
ATP-titlar totalt: 30 (en Grand Slam).
Kommentar: Att Andy Roddick, som sjunkit som en sten på världsrankingen, inte redan kastat in handduken är för mig en gåta. Amerikanen med stenhård serve och glödhett temperament spelar dock sin bästa tennis på gräs och har i år ett ypperligt tillfälle att avsluta karriären med flaggan något sånär i topp. Chansen att han ska lyckas omforma sitt spel så mycket som det krävs för att nå toppen igen är ju löjligt liten.

4. Venus Williams
Ålder: 32.
Nuvarande ranking: 55.
Högsta ranking: 1 (25 februari 2002).
Bästa resultat i Wimbledon: Mästare 2000, 2001, 2005, 2007, 2008.
WTA-titlar totalt: 43 (sju Grand Slam).
Kommentar: Fem titlar i Wimbledon säger det mesta om hur otroligt mycket Venus Williams betytt för tennisen. Den kroniska sjukdomen hon nu lider av är givetvis oerhört olycklig, men frågan är om inte Venus valt att lägga av snart ändå. 55:a på rankingen är så klart under hennes värdighet, och hon vill säkerligen klättra några pinnhål innan hon kliver av tennisbanan för gott.

5. Roger Federer
Ålder: 30.
Nuvarande ranking: 3.
Högsta ranking: 1 (2 februari 2004).
Bästa resultat i Wimbledon: Mästare 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2009.
ATP-titlar totalt: 74 (16 Grand Slam).
Kommentar: Min teori, som ni vet, är att Roger Federer gör sin sista säsong i år. Vinner han Wimbledon har han riktigt goda chanser att återerövra tronen som världsetta, vilket med stor sannolikhet innebär att han meddelar sitt avsked medan han är herre på täppan. Förlorar han lär han inse att loppet är kört och att han aldrig kommer lyckas uppnå drömmen om att slå Pete Sampras rekord, och nöja sig med att dra sig tillbaka som världstrea.

6. Francesca Schiavone
Ålder: 32.
Nuvarande ranking: 26.
Högsta ranking: 4 (31 januari 2011).
Bästa resultat i Wimbledon: Kvartsfinal 2009.
WTA-titlar totalt: 5 (en Grand Slam).
Kommentar: En av WTA-tourens ”late bloomers”. Har vunnit merparten av sina titlar (fyra av fem) efter 29 års ålder. Hittills enda Grand Slam-titeln kom i Franska öppna 2010. Detta bäddar givetvis för att Schiavone fortsätter några år till, men vågar ändå gissa att detta kan bli hennes sista Wimbledon.

7. Radek Stepanek
Ålder: 33.
Nuvarande ranking: 26 (13 i dubbel).
Högsta ranking: 8 (10 juli 2006).
Bästa resultat i Wimbledon: Kvartsfinal 2006.
ATP-titlar totalt: 5 (inga Grand Slam).
Kommentar: Hur länge orkar Stepanek hålla på egentligen? Nästa år är han 34 och ett halvt år gammal när det är dags för Wimbledon. Håller det för troligt att han inte spelar då – i alla fall inte i singelturneringen – men det kan å andra sidan inte finnas mycket med Stepanek som förvånar längre…

Sofia Arvidsson fortsätter glänsa i holländska ’s-Hertogenbosch. I går följde hon upp skrällsegern över Jelena Jankovic med en övertygande insats mot Arantxa Rus: 6-4, 6-1. I kvartsfinalen möter hon världstrean Agnieszka Radwanskas lillasyster Ursula Radwanska.

Vamos Sofia!

* * *

Rafael Nadal får äran att bära spanska flaggan vid OS-invigningen i London i juli. Helt rätt val – och givetvis väldigt stort för världstvåan.

Vamos Rafa!

* * *

Andy Roddick tog sin andra seger på tre månader mot Jeremy Chardy, 6-2, 7-6(6) i Eastbourne – efter att ha bränt sju matchbollar.

Roddick spelade betydligt bättre än under sina senaste matcher sedan den där galna segern över Roger Federer i Miami Masters, men utan att egentligen övertyga. Chardy hade otroligt svårt att hitta matchrytmen i första set och fick inte ordning på sitt spel förrän i andra.

Då var det redan för sent, eftersom Roddick hittat tillbaka till gammal storform i egen serve (returnerandet är ju fortfarande en av ”A-Rods” stora brister).

Roddick, som kämpar för att hitta formen inför Wimbledon, möter italienaren Fabio Fognini (som slog Bernard Tomic: 4-6, 6-3, 7-5) i kvartsfinalen.

* * *

Sagan fortsätter.

USA:s ”comeback kid” Brian Baker gnuggade sig igenom kvalet och är nu klar för Grand Slam-turneringen, efter seger över Maxime Teixeira: 5-7, 6-2, 6-1, 6-2.

– Jag var lite seg inledningsvis men jag lyckades vända på det ganska snabbt. När jag väl fått mitt första servegenombrott flöt det bara på och jag lyckades bryta många av hans servar, säger han efter matchen.

Årets Wimbledon blir Bakers första i karriären.

Här är alla som kvalificerat sig till Wimbledon:

1. Jürgen Zopp
2. Adrián Menéndez
3. Guillaume Rufin
4. Michael Russell
5. Jesse Levine
6. Florent Serra
7. Ryan Sweeting
8. Dustin Brown
9. Simone Bolelli
10. Jimmy Wang
11. Brian Baker
12. Kenny de Schepper
13. Ruben Bemelmans
14. Iñigo Cervantes Huegun
15. Jerzy Janowicz
16. Andrey Kuznetsov

Totalt fyra amerikaner, alltså (Baker, Levine, Sweeting, Russell).

* * *

David Ferrer visar fortsatt god form efter succén i Franska öppna (semifinalförlust mot Rafael Nadal). Världssexan är klar för kvartsfinal i ‘s-Hertogenbosch efter en övertygande seger över 62-rankade Leonardo Mayer (6-3, 6-1).

Wimbledons ”head groundsman” Eddie Seaward, som sköter turneringens gräsbanor, hävdar att den bland många experter vedertagna uppfattningen att gräsunderlaget blivit mycket långsammare inte är något annat än en myt.

Vad som däremot har förändrats under de senaste tio åren är att bollen studsar högre – vilket har bidragit till att motverka mammutservarnas dominans på underlaget.

– Bollen studsar högre för att underlaget är hårdare. Det beror på den grästyp vi använder och för att vi preparerar banorna så. Vi ville ha hårdare underlag för att vi ville att banorna skulle vara i lika bra skick dag 13 som dag ett, och så har det också blivit, säger Seaward till The Tennis Space.

– När jag kom hit 1990 pratade alla om att serven var för dominant. Alla sa att grästennisen var slut eftersom allt handlade om en hård serve. Så vi frågade tränarna och spelarna vad de ville att vi skulle göra. ”Om ni kan sakta ner bollens hastighet med en tiondels sekund så skulle det hjälpa”, svarade de, fortsätter han.

Seaward All England Club, som arrangerar Wimbledon tillsammans med engelska tennisförbundet, har kontinuerlig kontakt med spelarna på touren – och enligt Seaward är spelarna nöjda med hur gräsunderlaget utvecklats.

– När en spelare avslutat en match, oavsett bana, så möts de av en ledamot i kommittén eller någon annan från klubben och får chansen att lämna ett officiellt klagomål angående banan. Vi har inte fått in ett enda klagomål på någon bana under de senaste åtta åren.