Forne världsettan Andy Roddick vill inte svara på frågan om Wimbledon 2012 blir hans sista äventyr i den anrika Grand Slam-turneringen.

Spekulationerna drog i gång (igen) när han tog avsked med en slängkyss till publiken efter förlusten mot David Ferrer i går.

– Jag förstår den här journalistiska plojen och att det är vad som förväntas av er och så. Men jag har inget svar till er, säger han.

Roddick har vid upprepade tillfällen i år sagt att han ämnar fortsätta spela ”i flera år till” om han mår bra. Roddick representerar USA i OS i London i augusti, som spelas på Wimbledons gräs.

Jag hann faktiskt se Andy Murray smälla in den där matchbollen mot en leende Marcos Baghdatis i går innan det var dags att sova, vilket lär ta ut sin rätt i dag. Det var inte med lätthet jag klev ur sängen 05.05 i morse.

Hur som haver.

Känns riktigt bra att hemmahoppet kämpat sig vidare till åttondelen. Att Rafael Nadal redan åkt ut med huvudet före och Milos Raonic en smula oväntat drog kortaste strået mot Sam Querrey var onekligen efterlängtade ljusbringare i Murrays mörka lottning.

Nu ökade världsfyrans chanser att ta sig till sin första final i Wimbledon, efter tre raka semifinaler. Och väl där, ja då kan ju teoretiskt sett allting hända (trots att statistiken å det grövsta talar emot stackars Murray, som förlorat nio raka set i tre Grand Slam-finaler).

Vilodagen kommer givetvis väldigt lägligt för Maric Cilic efter den där fem och en halv timmar långa kraftmätningen mot Querrey, men det är trots allt en åttondelsfinal som i Wimbledon formstarka Murray borde fixa utan större bekymmer.

Svårare blir det i en eventuell kvartsfinal mot Juan Martín del Potro. Murray leder visserligen med 5-1 i inbördes möten, men de båda har inte mötts sedan 2009 – och matchen blir i så fall deras första någonsin på gräs.

Klarar han den tuffa utmaningen kan Tsonga (5-1 till Murray inbördes) eller Mardy Fish (4-4) stå för motståndet i semifinalen.

Rätt tuffa förutsättningar, alltså. Ett Mission: Impossible, rentav? Absolut inte. Kan han bara fortsätta att hålla huvudet kallt i viktiga lägen (som i går mot Baghdatis när ett – korrekt – domslut gick emot Murray, till skottens stora förtret) och utnyttja hela sitt register är han tveklöst en av turneringens finalkandidater.

För det där tejpade knäet ska vi inte oroa oss över, va?

Oj så han kämpar, hemmafavoriten Andy Murray. Och visst ser det ut som att han ror hem det här mot lika hårt kämpande 42-rankade Marcos Baghdatis (känd för en Australiska öppna-final 2006 och nästan tio kraschade racketar på under en minut i samma turnering 2012)?

Medan vi väntar på utgången där – själv lär jag få vakna till resultatet eftersom jag ska upp 05.00 i morgon och därför borde gå och lägga mig – kan vi ta en titt på hur åttondelsfinalerna ser ut:

Novak Djokovic–Viktor Troicki
Richard Gasquet-Florian Mayer
Roger Federer-Xavier Malisse
Denis Istomin-Mikhail Youzhny
David Ferrer-Juan Martín del Potro
Marin Cilic-Andy Murray/Marcos Baghdatis
Jo-Wilfried Tsonga-Mardy Fish
Brian Baker-Philipp Kohlschreiber

Ferrer utmanövrerade alltså en pånyttfödd Andy Roddick: 2-6, 7-6(8), 6-4, 6-3. Tycker faktiskt att spanjoren sett förvånansvärt stark ut på underlaget han normalt har så stora problem på. Inte särskilt troligt att han rubbar The Tower del Potro i åttondelen, dock.

* * *

”Delpo” ja, som tog Kei Nishikori i tre raka set: 6-3, 7-6(3), 6-1. Såg stabil ut i andra set, även när han slappnade av och bjöd in japanen i matchen. Blir intressant att se om han kan höja sitt spel ytterligare inför potentiell kvartsfinal/semifinal nästa vecka.

* * *

Tsonga spöade Lukas Lacko i tre raka set: 6-4, 6-3, 6-3. Inte mycket att orda om.

* * *

Cilic och Sam Querrey bjöd med sina fem och en halv timmar och 32 game i femte set på Wimbledons näst längsta match någonsin. Cilic inte helt oväntat slutsegrare: 7-6(6), 6-4, 6-7(2), 6-7(3), 17-15.

* * *

David Goffin gjorde livet surt för serve & volley-specialisten (obs Anton, ironi!) Mardy Fish men fick trots det se sig besegrad i tre raka set: 6-3, 7-6(6), 7-6(6).

Kan Fisken rubba Tsonga i åttondelen? Tror inte det – men större skrällar har så klart inträffat (i år, till och med…).

Ja, den där skrällresan blev ju oerhört kort för Lukas Rosol. 30-rankade Philipp Kohlschreiber (med sin udda/beundransvärda/vackra serverörelse) visade var skåpet ska stå och piskade 26-åringen i tre raka set.

Här kan ni läsa mer om matchen.

Det var nästan smärtsamt att se. Boll efter boll trillade in. Poäng efter poäng inkasserades. Vid setets slut hade Jaroslava Sjvedova 6-0 i game mot Sara Errani – och 24 raka poäng!

14 av dem var dessutom vinnande slag. Bara ett oprovocerat misstag från Errani.

Det är ju helt sanslöst.

Errani bröt visserligen Sjvedova direkt i andra set och leder i skrivande stund med 2-0, men det gör inte supersviten mindre imponerande.

Novak Djokovic. Denna helt fabulösa koloss till världsetta som alltid bjuder på ögongodis. Såg (som så många gånger förr) lite loj ut inledningsvis mot Radek Stepanek när han tappade första set (4-6).

Men man blev ju aldrig orolig. Inte ens när Stepanek inledde andra set med att bryta ”Djokers” serve omgående. Vid det här laget är det en sådan självklarhet att superserben börjar lite svagt för att sedan lägga i den där helt galna turboväxeln som gör honom så otroligt svårslagen.

Djokovic är som den där K1-boxaren Ray Sefo, som alltid tycks behöva några små snytingar för att tända till (vet absolut noll och ingenting om det mesta som handlar om kampsport, men har råkat se några matcher med honom och diskuterat Sefo med vår eminente Fighterbloggare Patrik Syk på redaktionen).

Det slår nästan aldrig fel.

Inte i går heller. 4-6 i första blev 6-2 i andra, tredje och fjärde. Pang, bom, bang.

* * *

Milos Raonics stora genombrott kom tyvärr inte i Wimbledon 2012. Heller. 21-åringen krampade mot en comebacktänd Sam Querrey och föll i fyra set: 6-7(3), 7-6(7), 7-6(8), 6-4.

Riktigt riktigt tråkigt, så klart. Raonic såg på förhand ut att kunna utmana toppspelarna på allvar.

* * *

Agnieszka Radwanska fullkomligt pulvriserade 103-rankade Heather Watson: 6-2, 6-0. Ska hon nu lyckas ta sig till kvartsfinal för första gången sedan 2009?

* * *

Maria Sjarapova går från klarhet till klarhet. Efter den där lite hackiga historien mot 38-rankade Tsvetana Pironkova i torsdags (7-6, 6-7, 6-0) lämnade hon styrkebesked mot 63-rankade Su-Wei Hsieh i går: 6-1, 6-4. En eloge till Hsieh dock, som är den första taiwanesiska kvinnan någonsin att ta sig till tredje omgången i Wimbledon.

Åttondelsfinalen blir första matchen i årets Wimbledon där världsettan stöter på tufft motstånd. Sjarapova har dock 3-0 i inbördes möten mot 15-rankade Sabine Lisicki (som hon besegrade i två set i Wimbledon-semifinalen förra året).

Lisicki tog sitt första set mot världsettan i årets upplaga av Australiska öppna (3-6, 6-2, 6-3) och spelade då stundtals riktigt bra, så det lär inte bli någon walk in the park för Sjarapova.

* * *

Även veteranen Kim Clijsters, som gör sin allra sista Wimbledon, är vidare till åttondelsfinal efter seger över 12-rankade Vera Zvonareva. Det stod 6-3, 4-3 till Clijsters när Zvonareva tvingades bryta på grund av skada.

I åttondelsfinalen möter hon världsåttan Angelique Kerber. En match jag garanterat inte vill missa.

* * *

19-rankade Richard Gasquet, lika känd för sin stora talang som för sin totala oförmåga att använda den, slog ut Franska öppna-kvartsfinalisten Nicloas Almagro i tre raka set: 6-3, 6-4, 6-4.

Samma Gasquet som i Eastbourne föll ihop som ett korthus mot då 82-rankade Marinko Matosevic (1-6, 7-6, 7-6).

Han är en gåta, den där Gasquet.

* * *

Viktor Troicki slog ut Juan Mónaco: 7-5, 7-5, 6-3. Lite trist. Tycker Mónaco gjort bra ifrån sig på gräset i år.

* * *

Blev ändå en liten miniskräll i går. 33-rankade Mikhail Youzhny slog ut världsåttan Janko Tipsarevic i fyra set: 6-3, 6-4, 3-6, 6-3. Inte helt oväntat, dock. Tycker inte riktigt att Tipsarevic nått upp till den där nivån som kan göra honom farlig mot spelare i ”mellanskiktet” (under supertrion Djokovic/Nadal/Federer).

* * *

Sofia Arvidsson och Robert Lindstedt imponerade stort i sin första match någonsin som mixed dubbel-par, men föll i två raka set mot Victoria Azarenka/Max Mirnyi: 7-6(11), 6-4.

Två skrällar på lika många dagar hade nästan varit för mycket för mitt stenhårt bultande tennishjärta.

Så, Roger Federer: Tack och bock. Tack för att du bet ihop när du låg under med 2-0 i set, tack för att du höll huvudet kallt när Julien Benneteau var ett servegenombrott från att vinna matchen, tack för att du grejade det där onödigt dramatiska tiebreaket i fjärde set, tack för att du krossade 32-rankade fransosen i femte set och TACK för att du styrde undan en till sensationell skräll i Wimbledon 2012.

För er som undrar slutade matchen 4-6, 6-7(3), 6-2, 7-6(6), 6-1.

Nu ska jag gå och lägga mig och drömma trevliga drömmar om en helt fantastisk semifinal mellan turneringens två stora giganter Federer och Novak Djokovic.

Förutom att för evigt ha ristat in sitt namn i historieböckerna med en trubbig morakniv får 26-årige sensationen Lukas Rosol något annat att glädjas åt efter mirakelsegern över Rafael Nadal i går: 180 000 finfina kronor i plånkan.

Det ger i runda slängar en timpenning på 52 000 riksdaler, eftersom matchen höll på i drygt tre och en halv timme.

Hittills har Rosols osannolika resa i Wimbledon garanterat honom nästan en halv miljon kronor i prispengar (450 000 kronor, om han torskar mot Philipp Kohlschreiber).

Lyckas han fälla även 30-rankade, formstarke tysken inkasserar han ytterligare 420 000 spänn – totalt 870 000.

Det är inte illa för en spelare som tidigare aldrig ens vunnit en match i kvalet till Wimbledon.

Det allra mesta denna dag överskuggades så klart av 100-rankade Lukas Rosols osannolika skrällseger över Rafael Nadal.

Men, låt oss ta ett litet svep:

Andy Murray försvarade sig skickligt mot monsterservaren Ivo Karlovic, trots ett ganska nervöst första set.

Karlovic skyllde förlusten på felaktiga domslut, efter att ha gjort tio fotfel. Om fotfelen var felaktiga har han så klart all rätt att vara förbannad, men det var knappast därför han förlorade.

* * *

Världsettan Maria Sjarapova tog sig, efter lite om och men, förbi andra omgången efter seger över 38-rankade Tsvetana Pironkova: 7-6(3), 6-7(3), 6-0.

* * *

Världstolvan Mardy Fish hade ett litet helvete med 173-rankade hemmafavoriten James Ward, som aldrig tidigare tagit sig förbi första omgången i Wimbledon.

Efter att ha slarvat bort den gyllene chansen att serva hem matchen vid ställning 5-3 i fjärde set stod Fish slutligen som segrare: 6-3, 5-7, 6-4, 6-7(3), 6-3.

* * *

Franska öppna-finalisten Sara Errani ångar på. 6-1, 6-1 blev de övertygande segersiffrorna mot 77-rankade britten Anne Keothavong. Errani har därmed tangerat sitt personbästa i Wimbledon från 2010.

* * *

Världsfemman David Ferrer tog sig enkelt förbi 160-rankade Kenny de Schepper: 7-6(1), 6-2, 6-4. Inte helt oväntat möter han pånyttfödde Andy Roddick i tredje omgången, detta efter att Roddick avfärdat 88-rankade veteranen Björn Phau: 6-3, 7-6(1), 6-3.

* * *

Världstvåan Victoria Azarenka gjorde slarvsylta av 87-rankade Romina Oprandi: 6-2, 6-0.

* * *

13-rankade Gilles Simon åkte på däng i tre raka set mot 75-rankade Xavier Malisse: 6-4, 6-4, 7-6(5). Det är det ju en aning fult att vara skadeglad, men jag känner ändå ett viss mått av sådan glädje efter hans kontroversiella utspel häromdagen.

* * *

Andra omgången var ingen dans på rosor för Jo-Wilfried Tsonga. Fransmannen vaknade till liv först efter ett förlorat set och lyckades till slut kuva 92-rankade Guillermo García-López: 6-7(3), 6-4, 6-1, 6-3. Han möter den inte överdrivet skräckinjagande Lukas Lacko (som slog forne världsåttan Jürgen Melzer) i tredje omgången.

* * *

Brian Baker! Oh, så härligt att se honom detronisera Jarkko Nieminen (förlåt, älskade Finland): 6-0, 6-2, 6-4. Möter Benoit Paire i nästa match. En inte alls särskilt omöjlig lottning. Baker kan gå sensationellt långt i Wimbledon 2012. Det gillas.

* * *

Ynglingen David Goffin kämpar sig vidare. Slog 106-rankade Jesse Levine i fyra set: 4-6, 6-4, 6-1, 6-3.  Blir ett riktigt intressant möte med Mardy Fish i nästa omgång.

* * *

Philipp Kohlschreiber enkelt vidare. Ska stoppa sensationelle skrällspelaren Lukas Rosol i nästa match.

* * *

Kei Nishikori vinner i tre raka set – för andra matchen i rad. Styrkebesked? Ja, Kei har onekligen spelat överraskande bra hittills.

* * *

Juan Martín del Potro vidare, efter lite välbehövlig frustration. 6-2, 6-3, 1-6, 6-4 mot 58-rankade Go Soeda.

* * *

Det stod 1-1 i set och 3-3 i tredje mellan Milos Raonic och Sam Querrey innan matchen avbröts i går. Fortsätter i dag.

I tennis kan allt hända på gräs i allmänhet och i Wimbledon i synnerhet.

På gott och ont.

I kväll vet jag inte åt vilket håll det väger över.

Normalt älskar jag skrällar. Men det här. Det saknar motstycke. Det är en lika stor sensation som när kvalspelaren Ivo Karlovic slog ut regerande mästaren Lleyton Hewitt redan i första omgången av Wimbledon 2003. Snudd på lika osannolik som Robin Söderlings galna seger över Rafael Nadal i Franska öppna 2009.

Det känns nästan komiskt att det händer just Nadal. Och framför allt: just nu.

Då, den där ödesdigra dagen på Roland Garros för tre år sedan, var han skadad och bräcklig. I år har han visat snudd på omänsklig form och dansade sig igenom Franska öppna när han så lekande lätt plockade sin sjunde titel där.

Allt var ju som upplagt för en gastkramande finalrepris mellan superrivalerna Nadal och Roger Federer – Federer på motsatt halva av turneringsträdet, Nadal med bara ett fåtal utmanare av rang på sin halva.

Så plötsligt stegar en 26-årig, 100-rankad dussinspelare (förlåt, men jag kan inte kalla honom något annat) ut på banan – och fäller världens just nu näst bästa spelare i fem set.

19 servess från Nadals sylvassa racket räckte inte när tjecken Lukas Rosol spelade sin livs tennis.

Och som han spelade. Det slog fullkomligt gnistor om killen! Okej, matchen i sig var stundtals en ganska ful och brunkig historia (29 oprovocerade misstag från Rosol är ändå i mildaste laget), men Rosols aggressiva spel var sällsynt effektivt mot Nadal som blev alltmer passiv ju längre matchen led.

Vill bara skrika för full hals: ”Rosol! Det där jag skrev på Twitter i dag, det var ju bara ett skämt för bövelen!”

När Nadal ändå lyckades kvittera och pressa fram ett avgörande set – som dröjde eftersom taket skulle stängas och lampor tändas – kändes det som att han skulle göra en sådan där klassisk Nadal-vändning. Bara bita ihop, spänna musklerna och gå ut och göra sitt jobb.

Rosol hade uppenbarligen helt andra planer. Setsiffrorna 6-7(11), 6-4, 6-4, 2-6, 6-4 är helt rättvisa – och således helt uppåt väggarna galna.

Det är svårt att ta in vad som precis har hänt. Ska försöka ge er ett litet hum om varför:

* Rosol har aldrig vunnit en ATP-titel och aldrig ens spelat en final.
* Han har (efter i kväll) 19-32 i matchfacit i ATP-sammanhang.
* I Wimbledon är det i år första gången han tar sig till huvudturneringen. Tidigare år har han inte ens tagit sig förbi kvalspelet.
* Sitt bästa Grand Slam-resultat är från Franska öppna 2011, då han tog sig till tredje omgången. I år åkte han ut i andra.
* Wimbledon 2012 är hans blott sjätte Grand Slam-turnering – på 18 försök.  Inte mindre än 13 gånger har han åkt ut redan i kvalet.
* Rosols högsta ranking i karriären är 65, en position han uppnådde i augusti förra året.

Hur mycket jag än gläds åt Rosols lycka (så starka prestationer måste givetvis applåderas) har jag ändå svårt att skaka av mig känslan av att detta är en one hit wonder som åker ut redan i nästa omgång – och således nästan helt i onödan berövat oss chansen att återigen få se en fantastisk final mellan Nadal och Federer.

Jag hoppas verkligen att den känslan bara är resultatet av den där tomheten man ändå upplever när en av de största spelarna i världen (och genom tiderna) åker på en så svidande skrällförlust.

För vad finns det mer att säga? Annat än: VAMOS ROSOL!