http://www.youtube.com/watch?v=Hx3r7D00Dbs

Rafael Nadal mot Juan Martín del Potro.

Visst hade väl en klassisk batalj mellan Nadal och rivalen Novak Djokovic suttit fint, men med tanke på hur del Potro presterat i Indian Wells kan det här bli en riktigt högoktanig finaldrabbning.

Den smärtande handleden verkar bara ha gynnat del Potro, som då tvingats nyttja sin backhandslice mer än vanligt. Det är måhända inte tourens bästa slice, men den var rysligt effektiv mot Andy Murray i kvarten och Djokovic i semin. Delvis för att den skapade variation som störde de bådas matchrytm, men också för att den filade ner deras offensiva spets på backhandsidan.

Den kommer troligtvis inte vara fullt så effektiv mot Nadal som med sin massiva överskruv inte kommer ha lika mycket problem med att skopa upp dem.

Kollar vi lite statistik så ser vi att Nadal leder med 7-3 i inbördes möten. Delpos samtliga tre segrar kom efter varandra och under hans succéår 2009 (Miami, Montréal och US Open). På hardcourt står det 3-3 i matcher.

När del Potro spelar på topp har han en förmåga att dundra igenom Nadals försvarsmur med sin enorma forehandslägga. Nadal kan som bekant ha vissa problem med offensiva sluggers, särskilt på hardcourt, och där är del Potro inget undantag.

Likt Ernests Gulbis är han bra på att själv sätta fart på bollen och har i regel inte lika stora problem med att ta ner Nadals överskruvade loopar som många andra på touren.

En förutsättning för att han ska kunna slå spanjoren i kväll är att han servar i det närmaste felfritt. Han kunde kosta på sig ett par bortslarvade servegame mot Djokovic i går, men det berodde på att serben bjöd tillbaka med eget slarv – medan Nadal varit betydligt stabilare i just serven än både Djokovic och Murray.

Han måste dessutom i huvudsak försöka placera sina tunga grundslag djupt ner i Nadals forehandhörn. Världsfemman har verkligen lyckats anpassa sitt spel till hardcourt, men han har fortfarande problem med att justera sin position bakåt i banan. Det kräver dock enorm precision och kraft, och är således ett vanskligt högriskspel. Bär det frukt kan han få Nadal ur gängorna, men det kan också generera många oprovocerade misstag.

I övrigt måste han fortsätta vårda bollen i duellerna och hitta lägen att vända försvar till attack.

http://www.youtube.com/watch?v=Gxosmuk5lug

Det kommer verkligen inte bli lätt för del Potro, givet vem som står på andra sidan nätet. Nadal kommer nämligen med största sannolikhet inte att bjuda på en flod av oprovocerade misstag à la Murray, eller fokusdippar i avgörande lägen à la Djokovic.

Nadal har också varit grymt aggressiv i sitt returnerande så här långt i turneringen och kommer hela tiden nagga på Delpos serve, vilket kan skapa enorm stress.

Så vad tror vi om det här då?

Det kommer förmodligen att bli jämnt, men jag är inte säker på att det går till tre set. Jag tror nämligen att Nadal har en till växel att lägga i och kan då bärga ett par, tre break per set. Tror inte att del Potro kommer kunna sätta kontinuerlig press i spanjorens serve, utan måste ta tillvara på de luckor som uppstår och chanser han då får.

Det är nämligen en del annat som talar emot del Potro. Han har precis sluggat sig igenom två energikrävande tresetare. Vilket gett honom back-to-back-segrar över Djokovic och Murray, två av världens bästa tennisspelare. Inte ens det hör till vanligheterna, och nu ska han alltså slå en tredje. Ingen lätt uppgift.

Risken är att de där två segrarna dränerat honom både fysiskt och psykiskt – medan Nadal i och med tresetssegern över Gulbis och tvåsetskrossarna mot skadehämmad Federer och formtoppad Berdych gett spanjoren precis det självförtroende han behöver.

Dessutom har Nadal rutinen. Det här blir hans 33:e Masters-final (av de tidigare 32 har han vunnit 21) – del Potros blott andra (förlorade mot Murray i Montréal 2009). Det är dessutom Nadals fjärde final i Indian Wells (segrar 2007 och 2009, förlust 2011).

Delpo har verkligen imponerat så här långt i Indian Wells, men jag tycker att Nadal har varit snäppet mer övertygande. Att Nadal endast låtit sig pressas till tre set mot Gulbis säger faktiskt lika mycket om spanjoren som om letten. Jag menar, även formstarke världssexan Berdych har ett flackt och tungt grundspel och får dessutom hög utdelning på sin serve, men avfärdades ändå i raka set.

Jag tycker därför inte att det är riktigt 50-50, som det på förhand kändes mellan Nadal och Federer. Snarare 60-40 i Nadals favör.

Det vore väl snudd på tjänstefel att inte kasta in en skrällvarning på del Potro med tanke på hans segrar över Murray och Djokovic, men jag tror faktiskt att Nadal är betydligt mer motiverad än världsettan och -trean i den här turneringen. Det är också en viktig del av matchbilden – Nadal kommer inte att vika ner sig och han kommer inte att bjuda på några billiga poäng.

* * *

Det känns som att vi blivit snuvade på en drömfinal mellan Maria Sjarapova och Victoria Azarenka.

I stället får vi en mellan Sjarapova och forna världsettan Caroline Wozniacki.

Känns inte riktigt lika hett.

Sjarapova leder med 4-2 i inbördes möten, men har historiskt haft en del problem mot bollmotaren Wozniacki. Danskan är nämligen grymt bra på att stressa fram misstag med sitt passiva counterpunchande, och Sjarapova kan som bekant svaja som en flaggstång om hon har en sådan dag.

Det tror jag inte att hon har i kväll. Hon har nämligen inte ställts inför en del utmaningar och inte bara glidigt igenom den här turneringen. Viktigt för Sjarapova att få lite tuggmotstånd så hon hittar sin matchrytm i en sådan här turnering.

I finalsammanhang brukar hon inte vika ner sig, om inte motståndaren heter Azarenka eller Serena Williams (och då beror det helt enkelt på att de är överlägsna).

Wozniacki är inte överlägsen Sjarapova ens när hon har en bra dag – då krävs också att Sjarapova har en dålig.

Det går säkert till tre set, men vill det sig riktigt illa för Wozniacki blir det förlust i två raka.

http://www.youtube.com/watch?v=LBsnNzr6Nyg

Okej, vi får börja med att summera det jag ännu inte hunnit redogöra för.

För det har ju som bekant hänt en hel del i Indian Wells.

Det började med att Juan Martín del Potro skrällslog Andy Murray i kvartsfinalen i fredags: 6-7(5), 6-3, 6-1.

Och på ett oerhört imponerande sätt, dessutom. Argentinaren var långa stunder helt överlägsen världstrean, särskilt i tredje set.

Inte bara i det offensiva spelet. Delpo tog nämligen kommandot i de långa duellerna och intog ofta den counterpunchande roll som vi är vana vid att se Murray utföra till perfektion.

Murray å sin sida var inte sitt sedvanliga träffsäkra jag, inte ens i första set när han hade övertaget. När matchen väl var över hade skotten bokfört chockerande 49 oprovocerade misstag (mot del Potros i sammanhanget blygsamma 27) och okaraktäristiska åtta dubbelfel, det sista vid matchboll.

Att del Potro inte bara lyckades störa Murrays matchrytm med sin täta defensiv utan dessutom växla om till sin sedvanliga högoktaniga offensiv framför allt i egen serve, och på så vis både stänga ytorna för Murray och tvinga fram misstag, var det mest imponerande.

Även mot Novak Djokovic imponerade världssjuan, men inte riktigt på samma sätt. Argentinaren har på grund av känningar i handleden tvingats nyttja sin backhandslice betydligt mer än vanligt, vilket givetvis setts som en stor nackdel för honom.

Men den var effektiv mot Murray i kvarten, och så även mot Djokovic i semin. Båda hade problem med framför allt serven inledningsvis, men det var världsettan som fick mest utdelning i returnerandet. Han brände visserligen en hel del breakchanser men förvaltade slutligen sin totalt sjunde breakboll i setet: 6-4.

I andra set slarvade han själv bort ett servegame, men gav inte del Potro läge att fullborda. Argentinaren bröt dock på nytt och efter ett gäng magiska dueller och lite Hawaii kämpade han sig fram till 6-4 och utjämning i matchen.

Jag trodde faktiskt inte att del Potro skulle orka ett till set av det här slaget. Djokovic var den som flyttade runt sin motståndare. Han pressade hela tiden mot del Potros forehandhörn för att sedan kliva fram i banan och placera bollen i det öppna hav som lämnades oförsvarat medan argentinaren tröstlöst försökte simma ikapp.

Djokovic hade dock stora problem med framför allt sin raka backhand, den som vanligtvis brukar vara så precis och dödlig. Det såg ut som att han helt enkelt hade svårt att komma rätt till bollen när del Potro skickade en backhandslice crosscourt, och ofta lyckades han därför inte generera rätt mängd fart på bollen.

I och med att den offensiva spetsen saknades på backhandsidan fick del Potro väldigt ofta gott om tid på sig att springa runt och ladda sin forehandbössa – som den här kvällen var snudd på felfri. Han har onekligen en av tourens absolut bästa forehand när allting klaffar för argentinaren.

Mycket riktigt såg del Potro en aning andfådd och frånsprungen ut när Djokovic tog en komfortabel 3-0-ledning i avgörande set.

Men som så många gånger förr tappade Djokovic koncentrationen och slarvade bort ledningen. Vid 4-4 bärgade sedan del Potro sitt femte break i matchen – och stängde sedan matchen med ett servess.

Med tanke på hur extremt bra del Potro är när han presterar på topp är det väldigt överraskande att det här är argentinarens blott andra Masters-final i karriären (förlorade mot Murray i Montreal 2009).

* * *

Djokovics kvartsfinal mot Jo-Wilfried Tsonga i fredags ska vi snabbt försöka glömma. Djokovic var fullständigt överlägsen. Tsonga var faktiskt mestadels pinsamt ineffektiv och lojt uppgiven i världsettans 6-3, 6-1-kross.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=mpk8F-Vd2lI

I finalen möter del Potro Rafael Nadal.

Om det är oväntat?

Ja, med tanke på att det är hans första hardcourt-turnering på nästan ett år.

Nej, med tanke på hur oerhört stabil han varit hittills. Den enda som lyckats ta set mot honom är Ernests Gulbis, och han gjorde det med en sanslös offensiv och makalös formtopp.

Mot Tomás Berdych i semifinalen var spanjoren helt orubblig: 6-4, 7-5. Han svajade visserligen med ett break upp i andra set. Till att börja med fick Berdych chansen att serva hem setet vid 5-3, men Nadal satte stopp för det med aggressivt returnerande.

Vid 6-5 bjöd han sedan på totalt fyra breakbollar, innan han stängde matchen och säkrade en plats i sin totalt 33:e Masters-final i karriären (av vilka han hittills vunnit 21).

Om inte del Potro är totalt mentalt och fysiskt dränerad – han har trots allt slagit Andy Murray och Novak Djokovic i samma turnering, inte varje dag det händer om man säger så – kan vi se fram emot en hejdundrande final.

Men mer om det lite senare.

* * *

På damsidan nötte Caroline Wozniacki ner Angelique Kerber i en tresetsrysare, efter att ha legat under med 2-6, 0-2.

Matchen slutade 2-6, 6-4, 7-5. Wozniacki är således klar för sin första Premier Mandatory-final sedan Indian Wells 2011. Hennes totalt åttonde i karriären (har 5-2 i finalfacit hittills).

I finalen möter hon Maria Sjarapova, som slog Maria Kirilenko i raka set: 6-4, 6-3.

I och med semifinalsegern blir Sjarapova ny världstvåa på måndag.

Pang på rödbetan!

* * *

NOVAK DJOKOVIC (1) – JO-WILFRIED TSONGA (8)

Oerhört jobbig matchup för Tsonga. 5-9 i inbördes möten och dessutom sju raka förluster mot världsettan. Senast han hade häng på riktigt var i Franska öppna förra året, där han ledde med 2-1 i set och brände tre matchbollar (alla i Djokovics serve).

Det jobbiga för Tsonga i sådana här matcher är att han inte får tillräckligt stor utdelning på sin serve. Hans attacktennis räcker i grunden inte för att slå igenom en försvarsmur av Djokovics mått. Därför måste han ofta ta till drastiska och väldigt oförutsägbara metoder, som tenderar att falla platt mot spelare av Djokovics kaliber.

Det som krävs för att världsåttan ska lyckas skrälla i kväll är inte bara att han spelar i det närmaste felfritt, utan också att Djokovic har en riktigt dålig dag på jobbet.

Och det har han faktiskt redan haft ett par under Indian Wells. I alla fall stundtals.

Det är Tsongas chans. Han måste hugga på minsta lilla bjudning, fullborda ett break och sedan lyckas hålla huvudet kallt. Lättare sagt än gjort, men inte heller mission impossible.

Han lyckades inte på Roland Garros, men i en tresetare är det fullt möjligt – tack vare Djokovics sedvanliga fokustapp.

Dessutom är det svårt att avgöra exakt hur motiverad Djokovic är i den här turneringen. Han har egentligen inget annat än titeln att spela för (eventuellt poängtapp spelar ytterst liten roll för honom eftersom han har en så pass stor ledning på världsrankningen), vi vet redan att det är främst Franska öppna han har siktet inställt på i år, det vankas ny Master redan nästa vecka och så vidare.

Låter han sig påverkas av sådant kan han faktiskt göra en tillräckligt slätstruken insats att Tsonga vinner, om fransmannen bara spelar sina kort rätt.

Tror dock inte att det kommer hända. Djokovic anno 2013 påminner nämligen mycket mer om 2011 års upplaga än 2012 års. Förra året besvärades han på olika plan, mestadels utanför banan, vilket påverkade hans spel. Trots det svarade han för en grym säsong med en Grand Slam-buckla på tre finaler och sex titlar på totalt elva finaler överlag.

I år är han sitt självsäkra, trygga jag igen. Då kan han kosta på sig fokusdippar och plötsliga formsvackor under pågående match.

* * *

ANDY MURRAY (3) – JUAN MARTÍN DEL POTRO (7)

Det här är den av kvällens två kvartsfinaler på herrsidan som på förhand har störst skrällpotential, enligt bland andra oddssättarna.

Jag håller inte med.

Att Murray leder med 5-1 i inbördes, och enda segern för del Potro kom på gruset i Madrid under succéåret 2009 (3-1 i inbördes möten för Murray det året) är inte överdrivet relevant i sammanhanget eftersom det faktiskt har gått över tre år sedan de sist möttes.

Det viktiga här är att Murray spelmässigt passar del Potro väldigt illa. Precis som i fallet Tsonga-Djokovic bygger argentinarens powertennis på snabba avslut, hög utdelning i egen serve och aggressivt baslinjespel.

När del Potro näppeligen orkar slugga sönder Roger Federer, som passar honom mycket bättre spelmässigt, i en tresetare – hur ska han då orka göra det mot Murray?

Att del Potro har de offensiva vapen som krävs för att etablera sig i den absoluta toppen råder det ingen tvekan om, och han har förbättrat de defensiva aspekterna av sitt spel. Vårdar bollen mycket bättre i långa bolldueller och rör sig smidigare på banan, både i djup- och sidled. Men uthålligheten lämnar en del övrigt att önska och i bollandet är han helt enkelt inte tillräckligt säker för att rå på Murray.

Skotten har visserligen inte imponerat så här långt i Indian Wells (trots att kvartsfinalplatsen är en klar förbättring mot 2012, då han åkte ut i första omgången) men har nu fått en väldigt åtråvärd morot i och med Roger Federers uttåg i kvarten mot rivalen Rafael Nadal i natt.

Att han har chansen att ta över positionen som världstvåa (måste i så fall nå final) räcker tveklöst för att han ska höja sig den lilla nivå som krävs för att utmanövrera en formstark del Potro (den ende av de kvarvarande kvartsfinalisterna som inte tappat set).

Den här matchen har onekligen potential att gå till tre set, men på det stora hela har jag svårt att se ett annat scenario än att Murray nöter ner del Potro.

* * *

ANGELIQUE KERBER (6) – CAROLINE WOZNIACKI (10)

Båda har på sätt och vis halkat in i den här semifinalen på varsitt bananskal, efter att Samantha Stosurs respektive Victoria Azarenkas tvingats lämna walkover i kvartsfinalen.

Känns mest oförtjänt i Wozniackis fall, för jag tror inte att hon hade rått på Azarenka. Kerber, som varit oväntat stark hittills och gått igenom turneringen utan att tappa set, hade däremot haft riktigt goda chanser att slå Stosur.

Det är också världssexan som har ett svagt övertag i inbördes möten, 3-2, och har tre raka segrar över forna världsettan: två på hardcourt, en på grus.

Ser Kerber som den självklara favoriten i det här mötet och såvida hon inte klappar ihop eller får skadekänningar tycker jag att hon borde ta det här i raka set.

* * *

MARIA SJARAPOVA (3) – MARIA KIRILENKO (15)

Den klart hetaste semifinalen på damsidan. Sjarapova leder med 4-2 i inbördes möten men brukar ha en del problem mot Kirilenko. Förra året pressades hon till tre set här i Indian Wells (i kvartsfinalen) efter att ha tappat första set.

Hur matchbilden kommer att se ut den här gången är lite svårt att sia om. Sjarapova kommer med största sannolikhet att vara den som driver spelet framåt, eftersom Kirilenko trivs i den mer taktiska rollen som spelförstörare.

15-rankade ryskan har dock en väldigt varierad repertoar och är den klart bättre spelaren framme vid nät, där hon kan göra en hel del skada om hon ges utrymme. Hon kommer med största sannolikhet att försöka hacka sönder Sjarapovas matchrytm och stressa fram oprovocerade misstag från världstrean.

Det kan mycket väl gå vägen. Bortsett från öppningsmatchen mot Francesca Schiavone har Sjarapova haft oroväckande hög andel oprovocerade misstag och dubbelfel. En lika trög start som mot Sara Errani i kvartsfinalen kan vara direkt fatal, vilket hon är högst medveten om.

Är hon bara stabil i sitt offensiva sluggande är Sjarapova den solklara favoriten – med en ordentlig skrällvarning för Kirilenko. Hon är en envis fighter som vägrar ge upp, vilket hon inte minst visade mot Petra Kvitová i kvarten.

Samtidigt har hon tillryggalagt tre raka tresetare i Indian Wells, vilket tar på krafterna. Nu är hon visserligen grymt vältränad, men de tuffa matcherna lär ändå till viss del ha dränerat hennes energi, vilket kan bli avgörande mot en powerspelare som Sjarapova.

Jag håller som sagt Sjarapova som favorit här, men blir inte alls förvånad om Kirilenko lyckas bärga sin tredje raka seger över en topp 10-spelare i natt.

En match mellan Roger Federer och Rafael Nadal omhuldas av ett speciellt skimmer och har alltid på papperet potential att bli episk. Helt och hållet på grund av gamla meriter förstås, men det är någonting alldeles särskilt med den här rivaliteten.

Bara det faktum att totalt 28 Grand Slam-titlar står på varsin sida av nätet (17 för Federer, elva för Nadal) skapar en svårslagen atmosfär.

Även den här matchen hade potential att bli episk, trots att ingen av de båda rivalerna är i sin bästa form – eller snarare precis just därför, faktiskt.

Nu blev ju inte den här drömkvartsfinalen så överdrivet episk. Mestadels på grund av Roger Federers krånglande rygg.

31-åringen såg nämligen betydligt mer hämmad ut av den än Nadal av sina knän. Med facit i hand är det i ärlighetens namn märkligt att han över huvud taget kom till start. Han måste helt enkelt på allvar ha trott att han trots typ halverad styrka i serven och begränsad rörlighet skulle ha en chans mot Nadal, kanske för att det trots allt handlade om hardcourt.

Eller så kändes ryggen bättre efter tresetaren mot Stanislas Wawrinka i åttondelen, då smärtan i ryggen verkligen gjorde sig påmind för schweizaren.

För det började trots allt riktigt bra. Fram till 3-3 var det världstvåan som låg lite lite i framkant. Matchbilden var ganska väntad: Federer försökte spela med ytterst små marginaler, Nadal matade toppade slag mot Feds backhand.

Det gav resultat för spanjoren. Slutligen började de oprovocerade misstagen staplas på hög och när även serven sviktade (mestadels på grund av ryggen) var det inte mycket som gick Federers väg.

Matchen rann snabbt iväg till 6-4, 3-0 för Nadal, som spelade aggressivt, resolut men framför allt väldigt stabilt. Att han tappade serve till 3-1 kom som en blixt från klar himmel, men det ska sägas att Federer gjorde sitt klart bästa returgame i matchen (kanske till och med turneringen).

Den slutgiltiga spiken i kistan kom vid ställning 4-2 när Nadal, efter nytt svagt servegame från Federer, fick chansen att serva hem matchen. Vilket han också gjorde: 6-4, 6-2. Världsfemman har nu 19-10 i inbördes möten mot tidernas störste.

En skön revansch för Rafa efter semifinalförlusten här i Indian Wells förra året, men jag tror inte att det är en seger som spanjoren njuter så överdrivet mycket av. Snarare lider han nog med sin rival, som inte alls kunde göra sig själv rättvisa i natt. Hans rörlighet var plågsamt begränsad och det räckte egentligen för Nadal att gå från hörn till hörn ett par gånger för att schweizaren inte skulle hinna med.

Hur såg då Nadal ut, undrar ni kanske?

Bra, men inte fläckfri. Serven är stabil och bollträffen av yppersta klass. Forehanden det vapen den ska vara och backhanden solid. Rörelseschemat och fotarbetet betydligt mer tillfredsställande än i början av comebacken. I sidledslöpningarna vågar han belasta knäna på ett helt annat sätt än i framför allt Vina del Mar och Sao Paolo, vilket är glädjande.

Däremot är han inte lika snabb i djupled, har lite långsammare reaktionsförmåga än när han presterar på topp och är sårbar nere i forehandkrysset.

Det blev särskilt tydligt när Federer fick längd på sina returer i Nadals servegame (som vid 3-0). Nadal hinner helt enkelt inte justera sin position bakåt och får då ingen tajming i sina slag.

Vid sidan av det bör noteras att han av förklarliga skäl inte är lika rapp i fotarbetet i största allmänhet, vilket givetvis har negativ inverkan överlag då hans spelstil i allra högsta grad är beroende av just perfekt fotarbete.

Vill ändå säga att jag blir mer och mer positiv till Nadals chanser att ta sig tillbaka till toppen. Jag tror förvisso fortfarande inte att han kommer kunna hålla på i så många år till och han skulle i dagsläget inte ha en chans mot Novak Djokovic eller Andy Murray på hardcourt, men när det väl är dags för den europeiska grussäsongen tror jag att han hunnit tillryggalägga tillräckligt många sprungna meter på tennisbanan för att utmana om de stora titlarna.

För Federers del hopar sig dock orosmolnen.

Jag har hela tiden varit lite skeptisk till taktiken att banta spelschemat för att kunna hänga med i toppen. Förra året gick han i stället för max, vilket gav resultat. Det handlar säkerligen om att han inte orkar köra på på det viset två år på raken, men det är så tydligt att hans spel blir lidande när han inte matchar så där stenhårt.

I och med nattens nederlag tappar han 820 poäng och landar på 8,715 – bara 535 poäng mer än vad Murray hade inför den här turneringen. Och då ska vi komma ihåg att skotten redan i och med sin plats i kvartsfinalen inkasserar 170 färska poäng, eftersom han åkte ut i första omgången förra året.

Tar han sig till final går han om Federer efter den här turneringen. Misslyckas han med det – vilket är troligt eftersom han med största sannolikhet måste besegra Djokovic för att ta sig dit – så får han dock en ny chans att gå om i Miami. En turnering som Federer som bekant står över i år.

Vilket innebär att nattens kvartsfinal mot Nadal var schweizarens sista match på två månader. Han kommer tillbaka först i Madrid i början av maj.

Stora poängtapp i tre raka turneringar var nog inte vad Federer hade hoppats på när han pusslade ihop sitt bantade schema inför säsongen. Men som det ser ut just nu är faktiskt Murray en värdig världstvåa, och missar han sin chans att gå om här i Indian Wells eller Miami så lär det ske under våren.

Nadal har å sin sida över 500 poäng upp till världsfyran David Ferrer, men om formkurvan fortsätter peka uppåt borde han ta tillbaka sin plats i Big Four under året.

* * *

Tomás Berdych avfärdade formstarke Kevin Anderson enkelt i sin kvartsfinal: 6-4, 6-4 på drygt en och en halv timme.

Berdychs galna formtopp fortsätter alltså och tjecken har ännu inte tappat set i Indian Wells.

– Det känns bra ute på banan, särskilt fysiskt. Det är det viktigaste för mig, att jag kan vara i bra fysisk form inför matcherna mot [topp]spelarna i de kommande rundorna. Då kan jag fokusera på mitt spel, säger han efter triumfen.

I semifinalen ställs han alltså mot Rafael Nadal, som han har 3-12 totalt i inbördes möten och tio raka förluster mot. På de där tio senaste förlusterna har han vunnit blott två set (Nadal har förkrossande 26-2 i set där).

Skulle dock inte bli det minsta förvånad om oddssättarna framhåller Berdych som favorit i den semifinalen. Nadal har visserligen imponerat i sin första hardcourt-turnering på nästan ett år, men Berdych är som sagt inne i ett galet stim.

En så formtoppad Berdych har alla vapen för att sätta press på Nadal i djupled, mer så än en skadad Federer. Vi har säkerligen en tresetare att se fram emot där. För vi ska inte inbilla oss att Nadal på något sätt är chanslös. Så stort är glappet mellan ”den äkta” Big Four och segmentet strax under på världsrankningen. Med Nadal i nuvarande fysiskt skick och en maxad Berdych ser jag den matchen som helt öppen.

Han är ju förresten en intressant framgångssaga, den där Berdych. Var knappt 25 år gammal när han spelade sin första och hittills enda Grand Slam-final (mot Nadal i Wimbledon 2010, förlust i raka set) och har sedan dess kämpat med att nå sin fulla potential.

Nu, nästan tre år senare, är han äntligen på god väg att göra det.

Vissa lyfter fram honom som den främste kandidaten att splittra Big Four, men det tycker jag känns lite naivt. Han har tagit stora kliv framåt de senaste åren men har fortfarande svårt att på allvar hota toppspelarna (bortsett från Federer, som han byggt upp ett psykologiskt övertag mot).

Dessutom fyller han 28 i år. Finns nog inte jättemycket kvar att utveckla innan den där fulla potentialen är nådd, och det räcker inte till en Grand Slam-seger. Möjligtvis final.

Nåväl. Lär bli en laddad semifinal. Ser faktiskt mer fram emot den än blockbustern Federer-Nadal, eftersom den på lite olika sätt kommer ge en indikation på vartåt det barkar – både för Nadal och för Berdych.

* * *

På damsidan var gårdagen en dyster matchdag, milt uttryckt. Det började med att Samantha Stosur lämnade walkover på grund av lårskada och bara timmar senare tvingades världstvåan Victoria Azarenka göra likadant på grund av en fotskada.

Angelique Kerber och Caroline Wozniacki seglar därför obekymrat vidare till semifinal.

Hold your horses.

Ni kan alltså, tyvärr, helt bortse från införtexten om kvarten mellan Victoria Azarenka och Caroline Wozniacki i föregående inlägg.

Azarenka tvingas nämligen lämna walkover på grund av fotskada (enligt uppgift inflammation i högra vristen).

Detta alltså bara timmar efter att Samantha Stosur lämnat w/o mot Angelique Kerber.

Wozniacki och Kerber möts i semifinalen.

Samantha Stosur tvingades precis lämna walkover på grund av benskada, vilket ger Angelique Kerber en gratisplats i semifinalen (där hon med största sannolikhet möter Victoria Azarenka).

Men vi har trots det avbräcket en hel del intressanta matcher att se fram emot. Vi tar en titt.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6) – KEVIN ANDERSON (37)

• Den första av kvällens två kvartsfinaler på herrsidan. Anderson är visserligen i riktigt bra form och skåpade ut Gilles Simon i första och tredje set (tankade bort andra), men det bör noteras att Simon inte sett speciellt bra ut alls i Indian Wells.

Det har däremot Berdych.

Tjecken är inne i ett riktigt stim och har förträffliga 17-4 i matchfacit så här långt i år (bortsett från den överraskande kvartsfinalförlusten mot Roberto Bautista-Agut i Chennai har han bara förlorat mot Novak Djokovic och Jo-Wilfried Tsonga). Sedan Australiska öppna har han nått två raka finaler och imponerat i båda de turneringarna (Marseille och Dubai).

I Indian Wells har han hittills inte tappat set och faktiskt bara förlorat totalt 17 game på tre matcher.

Anderson är som sagt formstark, men har 0-5 i inbördes möten mot världssexan. Med tanke på att Berdych är en i grunden klart bättre spelare och minst lika formtoppad så raderas därför den lilla fördel den där formtoppen möjligen kan ha gett.

Det blir nog ingen busenkel resa till semifinal för Berdych, men skrällchanserna får betraktas som oerhört små.

* * *

ROGER FEDERER (2) – RAFAEL NADAL (5)

Det här har ju som ni förstår potential att bli årets match. En blockbuster av massivt episka mått.

Båda hade problem i sina respektive åttondelar – Nadal på grund av Ernests Gulbis ytterst hälsosamma/beundransvärda brist på respekt för tennisstjärnor och osannolika formtopp, Federer på grund av den formsvacka som plågat honom sedan semifinalförlusten i Australiska öppna.

Så, vad kan vi vänta oss då? Tja, att Nadal inte är helt hundra än efter den långa skadefrånvaron och att Federer inte spelat särskilt bra tennis den senaste månaden behöver vi inte tjata vidare om.

I stället kan vi konstatera att dessa båda faktum jämnar ut oddsen. En formtoppad Federer hade sannolikt gjort snudd på slarvsylta av Nadal i nuvarande skick, helt enkelt eftersom spanjoren är så beroende av att vara på absolut topp när det spelas på hardcourt.

På förhand känns den här matchen väldigt 50-50, men faktiskt med svag fördel Nadal. Helt enkelt för att han imponerade mer i sin match mot Gulbis och på det hela taget sett stabilare ut än sin rival i Indian Wells.

Federer kommer sannolikt att satsa allt på ett kort och spela oerhört riskabelt från start. Sen får det bära eller brista. I så fall är risken stor att det brister för honom. Med den allt annat än perfekta bollträff och det tröga fotarbete han visat upp den senaste tiden har han inte en chans att blåsa Nadal av banan med ursinnig attacktennis.

Addera Nadals massiva mentala övertag, uppbyggt under åratal av prestigefyllda möten, och att Federer haft känningar i ryggen så ser det ännu lite mörkare ut för schweizaren.

Varför då så jämnt som 50-50, med svag fördel Nadal? För att Federer är Federer, för att matchen spelas på hardcourt i Indian Wells, för att världstvåan inte vill tappa ännu fler dyrbara poäng (har trots allt en titel att försvara här), för att Nadal inte är hundra och för att bollen som bekant är rund.

Det mest intressanta kommer faktiskt att bli matchbilden inledningsvis. Det är nog inte orimligt att anta att första set aldrig har varit så viktigt i en tennismatch mellan dessa båda giganter.

* * *

VICTORIA AZARENKA (2) – CAROLINE WOZNIACKI (10)

Kvällens enda kvartsfinal på damsidan eftersom Stosur som sagt tvingats lämna walkover mot Kerber.

Wozniacki har faktiskt tre raka segrar och 4-2 totalt i inbördes möten mot Azarenka. Visst känns det galet?

Senaste segern kom dock i Indian Wells 2011 och efter bara tre game, eftersom Azarenka tvingades avbryta matchen. Azarenka var alltså 21 år gammal då och inte nått sitt stora genombrott än.

Nu har hon hunnit parkera sig i toppen av världsrankningen, medan Wozniackis fall inte ens kunnat förhindras av Thomas Johansson.

Matchbilden kommer att se ut ungefär som när Azarenka möter Radwanska. Stabila Azarenka har normalt sett inga problem med snabbfotade bollmotare, men när Wozniacki väl levererar har hon en kuslig förmåga att nöta ner sina motståndare.

Det kommer hon dock inte att göra i kväll. Tiden har nämligen hunnit ikapp forna världsettan och Azarenka har för länge sedan hittat den stabilitet som tagit henne dit hon är i dag.

Skrällpotentialen är därför att betrakta som snudd på obefintlig. Visst, konstigare saker har väl skett, men att Azarenka skulle vika ner sig redan i kvarten mot Wozniacki… Nej, det känns inte troligt.

Vi börjar med Stanislas Wawrinka och hans totala oförmåga att besegra toppspelare i de större sammanhangen, trots briljans och stundtals även överlägsenhet.

Jag såg inte själv matchen mellan Wawrinka och hans stora idol och landsman Roger Federer, som han genom alla år alltid haft alldeles för stor respekt för. Rapporterna efter nattens drabbning gör dock gällande att Wawrinka på många sätt svarade för en lika imponerande insats som mot Novak Djokovic i åttondelsfinalen i Australiska öppna – men återigen snubblade på mållinjen.

Har också noterat att den för sin ödmjukhet så hyllade Federer dessutom ägnade sig åt lite osportslighet i tredje set, då han missade en volley framme vid nät efter serve och började jiddra med huvuddomaren för att han inte tilläts utmana domslutet på sin egen förstaserve.

(Bollen var alltså ute men dömdes in. Att Federer inte fick utmana domslutet berodde på att han inte genast efter serven avbröt spelet. Helt korrekt beslut av domaren alltså. För inte inbillar ni er väl att Federer velat utmana om han inte missat sin volley?)

Nåväl.

Efter en del om och men kunde Federer hur som helst vända matchen i tredje set när Wawrinka var ett break upp, och säkrade slutligen en plats i kvartsfinalen: 6-3, 6-7(4), 7-5.

Där möter han sin stora nemesis Rafael Nadal, som lyckades utmanövrera vansinnigt formstarka Ernests Gulbis: 4-6, 6-4, 7-5.

Att de inte mötts före en semifinal i de här sammanhangen sedan 2004 är redan uttjatat, men faktum är att det gått nästan exakt ett år sedan de sist möttes över huvud taget.

Den gången, i Indian Wells, rörde det sig om en semifinal, och Federer vann i raka set (6-3, 6-4).

Så lätt kommer han inte att få det nu.

Federer befinner sig för närvarande i någon sorts svacka och har inte spelat överdrivet bra sedan Australiska öppna i början av året. Efter flopparna i Rotterdam och Dubai trodde jag att Mästarnas Mästare skulle studsa tillbaka här i Indian Wells, men än har formtoppen uteblivit. I stället har kurvan fortsatt att peka svagt nedåt.

På sätt och vis är det kul för den här kvartsfinalen, för annars hade han förmodligen varit totalt överlägsen rent spelmässigt (sällan mentalt, men det är en annan femma). Att Federer nu är i sämre form och Nadal inte hunnit hitta tillbaka till sitt rätta jag jämnar helt enkelt ut oddsen lite.

Att Nadal står i 2,00 gånger pengarna är därför en smula förvånande. Jag känner snarare att det är väldigt nära 50-50 inför den här matchen. Federer är överlag den bättre spelaren av de båda på hardcourt (trots att han bara har 6-5 i inbördes på underlaget), men Nadal har under åren byggt upp ett enormt psykologiskt övertag.

Om inte Federer presterar på topp, vilket han inte gjort på ett tag nu, är det därför rimligt att tro på en ny förlust och 10-19 totalt i inbördes möten mot spanjoren. Nadal lär nämligen kräma ut precis allt han har i de där krånglande knäna för att slå sin gamle rival.

* * *

Ibland blir man inte riktigt klok på Novak Djokovic. Inför matchen mot Sam Querrey kunde man ju tänka sig att han dels omgående ville visa att Paris Masters-incidenten var en engångsföreteelse, och dels få matchen överstökad eftersom den spelades sent på natten lokal tid.

Det började i så fall bra.

Total överlägsenhet och 6-0 efter knappt en halvtimme ute på banan. Querrey hade absolut noll och ingenting att komma med.

I andra set var det som om Djokovic började tänka på något helt annat. Franska öppna, kanske. Han kom fel till bollen, missade busenkla transportslag, bjöd in Querrey i matchen med bedrövligt servande och så vidare.

Så där höll det på hela vägen till tiebreak, där Novak tog ledningen med 5-1. Efter två brända matchbollar bärgade han slutligen segern med setsiffrorna 6-0, 7-6(6) på den svenska morgonkvisten.

Typiskt Djokovic, med andra ord. Både överlägsenheten och den sviktande koncentrationsförmågan.

* * *

Åttondelsfinalen mellan Jo-Wilfried Tsonga och Milos Raonic blev mycket riktigt en serve- och sluggerfest. Och en väldigt jämn sådan.

Tsonga vann 80 procent i sin förstaserve, Raonic 79. Kanadensaren slog tolv ess, mot fransmannens sju. Och världssexan vann med en ynka poäng totalt: 86-85.

Men det var Raonic som började bäst och rättvist bärgade första set med 6-4 efter att ha förvaltat en av sina fem breakbollar.

I andra set följdes de åt hela vägen till 6-5, då Raonic för första gången i matchen hade breakboll mot sig. Han räddade den första men inte den andra. Oväntat tyckte uppenbarligen liveoddssättarna, som gav 4,33 gånger pengarna för Tsonga-seger efter första set.

Tredje set blev nästan identiskt med andra och även här behövde Tsonga bara förvalta en ynka breakboll – som dessutom råkade vara matchboll – för att ta sig vidare till kvartsfinal. Och visst var det lite sorgligt att se Raonic gå tillbaka mot baslinjen efter det där dubbelfelet vid matchboll, som om han utmanade domslutet.

Det gjorde han inte.

Poängtavlan var trasig och Raonic hade inte förstått att han förlorat matchen. Huvuddomaren fick informera 22-åringen om att matchen var över.

Riktigt tråkigt att se Raonic vika ner sig på det sättet, särskilt i egen serve, efter att ha varit så resolut och bestämd i första set. Inte förvånande, (det har trots allt hänt förr), men tråkigt.

Tsonga möter hur som helst Djokovic i kvarten.

* * *

Åttondelen mellan Kevin Anderson och Gilles Simon var gårdagens klart märkligaste. Anderson var snudd på överlägsen i första set, som han vann enkelt med 6-3.

I andra set var matchbilden den totalt omvända. Plötsligt kunde Anderson inte slå en serve. Inte en forehand. Inte en backhand. Knappt ens en slice. Och det tidigare så stabila nätspelet var en total katastrof.

Efter att ha hållit sitt första servegame i setet torskade han sex raka game och praktiskt taget gav Simon kvitteringen. Trots att fransmannen inte höjde sig nämnvärt mellan seten. Anderson var helt enkelt bedrövlig. Det var snudd på pinsamt ibland, som när han följde upp två raka dubbelfel med en makalöst dålig forehandmiss.

Det kändes faktiskt som att han var lite trött efter urladdningen i första set och därför tankade, för att hämta krafter till tredje.

För i det där avgörande setet var han nämligen återigen klart bättre än Simon. Scenförändringen var precis lika plötslig som mellan första och andra.

Märkligt.

Setsiffrorna blev till slut: 6-3, 1-6, 6-4. Anderson ställs nu återigen mot Tomás Berdych, precis som i Australiska öppna (fast den gången i åttondelsfinal). Då blev det stryk i raka set. Behöver inte nödvändigtvis bli så nu, med tanke på hur formstark sydafrikanen är, men det är givetvis en match som Berdych bör vinna.

Ovan nämnde Berdych utklassade världstian Richard Gasquet i första set och säkrade slutligen kvartsfinalplatsen i raka set: 6-1, 7-5.

Lite trist att Gasquet inte hade mycket att sätta emot ens när han höjde sitt spel. Kändes ju som att han äntligen fått ordning på sina prioriteringar efter den urstarka säsongsinledningen, men nu är ojämnheten tillbaka igen. Kanske lite väl tidigt att misstänka att han är på väg att falla tillbaka i gamla mönster, men man slås ändå av tanken.

* * *

Andy Murray slog planenligt Carlos Berlocq, men fick som sagt slita för segern: 7-6(4), 6-4. Juan Martín del Potro fick det betydligt enklare mot veteranen Tommy Haas: 6-1, 6-2.

Blir en riktigt trevlig kvartsfinal mellan världstrean och världssjuan.

Murray leder med 5-1 i inbördes möten. Delpos enda seger hittills kom på gruset i Madrid 2009. Lär dock bli en jämn tillställning.

* * *

Matchen mellan Petra Kvitová och Maria Kirilenko blev mycket riktigt en av gårdagens klart mest sevärda matcher. Ganska lång var den också.

Kvitová var inledningsvis riktigt aggressiv och hade ordning på winners kontra oprovocerade misstag, vilket är direkt livsnödvändigt för att hon ska kunna vinna en match.

Misstagen är ofrånkomliga när man spelar sådan attacktennis som Kvitová, men de måste hållas på ett absolut minimum. Annars letar de sig in i hennes huvud och så börjar hon tvivla på sig själv. Vilket oftast utnyttjas tacksamt av motståndaren.

Så även i går.

Kvitová ledde alltså med 6-4, 4-2 när den mentala kollapsen kom. En kollaps som Kirilenko inte var sen att utnyttja. Detta alltså efter att Kvitová själv jobbat ikapp ett 2-4-underläge i första set och sedan vunnit åtta av tio game.

Vid ställning 4-5, 15-0 i egen serve slår sedan Kvitová fyra raka dubbelfel och bjuder på så vis bort hela setet.

De följdes sedan åt under tredje set, tills Kirilenko förvaltade en breakboll och fick chansen att serva hem matchen. Vilket hon gjorde, efter att först ha hamnat i 0-30-underläge.

Siffrorna efter matchen är inte jättesmickrande för Kvitová. Hon slog visserligen hela 43 winners, men även 48 oprovocerade misstag (mot Kirilenkos 17-19).

Riktigt imponerande av Kirilenko, som alltså följde upp sin skrällseger över Agnieszka Radwanska i tredjerundan på bästa tänkbara sätt.

I semifinalen möter hon Maria Sjarapova, som efter en del besvär avfärdade Sara Errani i raka set: 7-6(6), 6-2.

Vi har en del riktigt heta matcher att se fram emot i dag – åttondelsfinaler på herrsidan, kvartar på damsidan.

Vi tar en titt:

* * *

Gilles Simon-Kevin Anderson
Roger Federer-Stanislas Wawrinka
Rafael Nadal-Ernests Gulbis
Novak Djokovic-Sam Querrey
Jo-Wilfried Tsonga-Milos Raonic
Tomás Berdych-Richard Gasquet
Andy Murray-Carlos Berlocq
Juan Martín del Potro-Tommy Haas

• Första mötet mellan Simon och galet formstarka Kevin Anderson. Och det är frågan om två diametralt olika spelare här. Anderson förlitar sig på hård serve och tungt grundspel, medan Simons främsta vapen är snabbhet och taktiskt spelsinne. Normalt sett skulle Anderson vara helt beroende av att få maximal utdelning i egen serve eftersom Simon utklassar honom totalt i bollandet, men Anderson har faktiskt sett stabil ut även på den punkten i Indian Wells. Simon betydligt mer formsvag, men han har en kuslig förmåga att hamstra poäng och utnyttja sin motståndares svagheter. Det här borde därför bli en jämn tillställning. Går säkert till tre set. Frågan är om Anderson kommer orka rent fysiskt. Han måste nämligen spela på toppen av sin förmåga och förmodligen tvingas ta ganska stora risker, vilket alltid är vanskligt. På papperet är det här en matchup som gynnar tålmodige Simon, så jag håller ändå honom som knapp favorit – trots att oddsen talar för Anderson.

• Federer-Wawrinka är sällan en intressant matchup. Påstår inte att det kommer bli ett sömnpiller, men ytterst lite talar för att Federer inte bärgar sin 13:e seger över landsmannen (12-1 i inbördes inför matchen).

• Kvällens/nattens klart mest intressanta match. Gulbis har hittat tillbaka till sin motivation (har han egentligen någonsin haft en, förresten?) och det har gett resultat. 24-åringen har verkligen talang så det räcker och blir över. Att döma av hans förhandssnack har han dessutom både självförtroende och ambitioner inför mötet med Nadal. Lite av en mardrömsmatch för spanjoren, som förmodligen mycket hellre mött Andreas Seppi. Gulbis har alla offensiva vapen som krävs för att sätta press på Nadal på hardcourt, och har dessutom i Indian Wells (och Delray Beach) även visat sig besitta de defensiva kvaliteter som är så viktiga i dagens tennis. Det lär inte bli någon promenadseger för Nadal det här – om han ens vinner. Inte alls omöjligt att Gulbis ställer till med en praktskräll. Att Nadal dessutom gått miste om viktig matchträning i och med Leonard Mayers walkover ligger också världsfemman i fatet. Jag förväntar mig en rafflande – och känslosam – uppgörelse.

• Nye USA-ettan Querrey kan faktiskt skryta med att han är den ende som besegrat Djokovic i tävlingssammanhang det senaste halvåret. I Paris Masters i höstas var dock världsettan grymt omotiverad, och anklagelserna om att han tankade (förlorade med flit) är kanske inte helt tagna ur luften. Den här gången blir det inte lika roligt för Querrey. Kolossen Djokovic kommer att visa var skåpet ska stå, förmodligen i raka set. Att pressas till tre set mot en formstark Marinko Matosevic är visserligen ingenting att skämmas över, men det duger inte mot Novak. Trots att världsettan inledningsvis uppträdde som att han klivit ur sängen fem minuter före inbollning avfärdade han Grigor Dimitrov enkelt i raka set (7-6, 6-1).

• Här har vi ytterligare en högintressant match. Ja, kanske inte spelmässigt. Det lär bli en hel del servess och dueller som är över på två-tre slag mellan Tsonga och Raonic. Nej, det ska bli intressant att se om Raonic kan bjuda på lika tufft motstånd som i London-OS förra året (då Tsonga vann med 25-23 i skiljeset). Hardcourt passar kanadensaren bättre än gräs, så här finns absolut skrällpotential. 2,33 gånger pengarna på Raonic är klart lockande, särskilt med tanke på att Tsonga pressades till två tiebreak mot comebackande Mardy Fish i tredje omgången. Nu är väl inte Raonic i överdrivet mycket bättre form sett till hans prestationer så här långt under året, men han vet att han kan slå en spelare som Tsonga – om han bara har en bra dag. Vilket han hade mot Marin Cilic i går (3-6, 6-4, 6-3).

• Berdych är inte alls förtjust i att möta den sortens passive aggressive all court-spelare som Gasquet är. Gasquets kombination av snabbhet, varierade slagregister och effektiva kontringsspel tar liksom udden av Berdychs attacktennis. Dessutom är tjecken inte en tillräckligt bra returnerare för att kontinuerligt sätta hög press i Gasquets serve. Det gör honom osäker. Och när Berdych blir osäker, då spelar han vårdslöst. Vill det sig riktigt illa vikar han ner sig fullständigt mentalt, som för några år sedan. Nu har han visserligen visat grym form under säsongsinledningen, så det råder ingen som helst tvekan om att han är favorit inför den här åttondelen – trots att Gasquet har två raka segrar och 4-2 i inbördes möten mot världssexan. Skrällvarning utfärdas, dock. Gasquets förbättrade uthållighet ger honom nämligen ett ganska bra övertag i en sådan här matchup.

• Berlocq tycks ha prickat in någon sorts galen, och oväntad, formtopp. 6-2, 6-2 och inte en enda breakboll mot sig mot Kei Nishikori i går var sanslöst överraskande. Det är därför lite problematiskt att helt avfärda honom inför åttondelen mot Murray, trots att man i normala fall hade gjort det utan att blinka. Världstrean får säkert slita för segern, men skrällpotentialen måste ändå anses liten.

• Tio år skiljer mellan del Potro och Haas. Vilket varit ganska tydligt i deras tre tidigare möten. Samtliga på hardcourt, och del Potro har vunnit alla tre i raka set. Det gör han förmodligen även här. Haas skräll mot Nicolás Almagro var nämligen måhända lite otippad, men inte helt överraskande. Almagro har fortfarande inte lärt sig spela ordentligt på hardcourt och drabbas av mental härdsmälta titt som tätt. Såvida Delpo inte har en riktigt dålig dag på jobbet (som han stundtals hade mot Björn Phau) borde han öka på till 8-0 i set efter den här matchen.

* * *

Petra Kvitová-Maria Kirilenko
Maria Sjarapova-Sara Errani

• Dagens klart mest intressanta match på damsidan. 3-3 i inbördes möten, 2-1 till Kvitová under 2012 (i Australiska öppna tvingades Kirilenko dock avbryta matchen). Vinnaren i samtliga matcher har bara behövt två set för att bärga segern, men det har ändå varit jämna matcher (7-6, 6-3 till Kirilenko i OS, 7-6, 7-5 till Kvitová i New Haven). Kvitová har 3-1 på hardcourt, vilket så klart ger henne ett mentalt övertag inför den här matchen. Kirilenkos enda seger på underlaget kom i Toronto 2009. Det här lär hur som helst bli en tät batalj, som förmodligen avgörs med små marginaler. Såvida inte Kvitová ”överraskar” med en för henne så typisk genomklappning…

• Det skiljer bara fem placeringar mellan Sjarapova och Errani, men spelmässigt är Sjarapova brutalt överlägsen. Särskilt beträffande högstanivå och speciellt på hardcourt. Hon har inte varit fläckfri i Indian Wells men ändå bärgat övertygande segrar. Båda har fått en ganska behaglig resa till åttondeslfinalen och det här är första riktiga kraftmätningen. Borde rimligtvis bli en förhållandevis enkel seger för Sjarapova

* * *

Alla gårdagens resultat:

Några matcher är redan överstökade. Milos Raonic slog Marin Cilic i tre set (3-6, 6-4, 6-3) och Jo-Wilfried Tsonga krånglade sig förbi comebackande Mardy Fish (7-6, 7-6). Han har svårt för Fisken, den gode Tsonga. Förstår inte riktigt varför. Tsonga är ju en i grunden så mycket bättre spelare.

Men nåväl.

På damsidan slog Sara Errani världselvan Marion Bartoli (6-3, 6-2) och Petra Kvitová avfärdade Klara Zakopalova (6-2, 6-3).

Vi går raskt vidare till återstående matcher:

Sam Querrey-Marinko Matosevic
Nicolás Almagro-Tommy Haas
Kei Nishikori-Carlos Berlocq
Novak Djokovic-Grigor Dimitrov
Juan Martín del Potro-Björn Phau

• Querrey leder i skrivande stund med 1-0 i set över Matosevic och Tommy Haas, lite oväntat, med 1-0 i set över Almagro. Känns ändå som att båda har goda chanser att vända sina matcher. Querrey borde så klart vinna, men det är inte helt givet. Om inte Almagro kollapsar fullständigt ska han kunna nöta ner 34-årige Haas.

• Nishikori solklar favorit mot Berlocq, trots att det är svårt att veta var man har japanen. Magisk ena dagen, rasselkungen själv nästa (och oftast då på grund av någon sorts skada). Men Berlocq på hardcourt, det är en match Nishikori bara ska vinna om han inte går sönder fullständigt.

• Dimitrov är alltid rolig att titta på, men han har inte mycket att sätta emot Djokovic. Om Djokovic har en dålig dag och Dimitrov en väldigt bra så kanske det går till tre set, men det tror jag inte att Novak har någon lust med efter matchen mot Fognini. Två raka för världsettan, alltså.

• Delpo har sett stark ut hittills. Phau? Han får nog nöja sig med att ha tagit sig så långt som till tredje omgången i en Master.

* * *

Och på damsidan:

Maria Sjarapova-Lara Arrubarrena-Vecino
Agnieszka Radwanska-Maria Kirilenko
Victoria Azarenka-Urszula Radwanska
Samantha Stosur-Mona Barthel
Angelique Kerber-Garbine Muguruza Blanco

• 5-5 mellan Sjarapova och 87-rankade Arrubarrena just nu. Väldigt otippat. Men den lilla fnurran på tråden borde världstrean rimligtvis reda ut. Hon brukar hitta tillbaka till bollträffen och vända på steken mot svagare motståndare.

• En av kvällens mest intressanta matcher. Radwanska har visserligen 6-2 och fyra raka segrar i inbördes möten, men Kirilenko har närmat sig mer och mer för varje match. 7-5, 4-6, 7-5 i Wimbledon senast och 6-0, 2-6, 7-5 i Indian Wells 2011. Kan mycket väl bli en skräll här, även om Radwanska får betraktas som klar favorit.

• Promenadseger för Azarenka. Var visserligen hyfsat jämn i deras hittills enda möte, i just Indian Wells 2011, men Azarenka är en så mycket bättre spelare nu. Borde handla om strögame för Radwanska.

• Stosur imponerade inte mot Peng i går. Barthel svajade visserligen även hon mot Ana Ivanovic, men här finns tveklöst skrällpotential.

• Kerber verkar ha hittat tillbaka till sig själv på sistone. Glädjande. Muguruza borde därför inte bli några problem.

Tennisen har genom historien haft sin beskärda del bad guys. ”Nasty” Ilie Nastase, Jimmy Connors, John McEnroe.

Det närmaste en riktig bad guy vi kommit i modern tid är spydige Andy Roddick, psykande Radek Stepanek, divige David Nalbandian eller ibland osportslige Tomás Berdych. Bland andra.

På grund av denna uppenbara avsaknad av ”riktiga” bad guys inom tennisen är Ernests Gulbis en spelare som sticker ut från mängden. Han säger alltid vad han tycker (som att många topp 100-spelare inte förtjänar sin höga rankning). Han försöker sällan dölja sin vrede över domslut eller egna misstag. Och han tar alltid ut sin frustration på närmaste racket (den han för tillfället har i handen svävar därför konstant i direkt livsfara).

Lägg därtill att han har en stenrik affärsman till pappa och en erkänd teaterskådespelerska till mamma (ja, han har åkt räkmacka genom livet, skulle man kunna påstå).

Han har dessutom aldrig varit särskilt förtjust i tennis, utan – i alla fall hittills – utan valt att spela enbart för att han råkar ha talang för sporten.

När han nu vunnit 13 raka matcher (inklusive fem i kvalet till Indian Wells) och bara under årets två första månader klättrat 71 placeringar på världsrankningen (från 138 till 67) är den historiskt så överskattade 24-åringen åter i ropet.

Med all rätt, förstås. På banan har han visat tvivlarna att den kapacitet han besitter inte supits bort fullständigt, efter segrar över bland andra Janko Tipsarevic och Andreas Seppi (5-7, 6-3, 6-4 i går kväll).

Utanför banan fortsätter han, sin vana trogen, att leverera rubriker. Så även inför åttondelsfinalen mot Rafael Nadal.

– Jag gillar att spela mot honom för att han har så mycket överskruv, det är bra för min tajming. Jag tycker inte om när motståndaren slår flacka, djupa slag. Jag gillar när motståndarna slår överskruvade, höga bollar. Det är lättare för mig att kontrollera dem. Han är självklart en fantastisk spelare, men ärligt talat så tror jag att jag kan slå honom om jag spelar på topp, säger han efter segern över Seppi.

Och fortsätter:

– Jag lovar dig, att om jag slår en winner (vinnande slag) så kommer det att bli en winner. Spelar ingen roll om det är Nadal eller vem som helst. Självklart kanske det kommer att krävas mer än ett slag. Kanske krävs det två slag. Men jag är redo för det. Ett slag i ena hörnet, ett slag i andra hörnet. Jag vill se honom ta det.

Inte så lite kaxigt uttalande från en spelare som varit som bäst rankad 21 i världen – för två år sedan. Men så har han också, trots fyra raka förluster mot Nadal, pressat spanjoren alla gånger de mötts. Även på världsfemmans favoritunderlag grus, i Rom 2010.

Sammantaget är det svårt att inte se Gulbis som en frisk fläkt i en annars nästan tråkigt torr och korrekt sport (då pratar vi alltså inte om det rent spelmässiga). Det är också svårt att inte låta sig roas av hans arroganta uttalanden och galna upptåg.

Sexskandalen i Stockholm för några år sedan är givetvis smolk i bägaren, och det är bara en av anledningarna till att man bör ha en viss distans till hans utsvävningar.

Men icke desto mindre är han en välbehövlig comic relief på ATP-touren, denne nye ”Nasty”.

Och med tanke på vilka sorts rubriker han ger upphov till nu kan ni bara tänka er vad han skulle kunna ställa till med om han lyckas ta sig upp till rankningens högre regioner.

* * *

Noterar för övrigt att Benoit Paire inte räckte till mot rishögen Gilles Simon, trots seger i första set. Och med ”rishögen” syftar jag uteslutande på Simons dåliga form. Lite tråkigt att Paire inte lyckades utnyttja landsmannens formdipp, för han är överlag en betydligt mer underhållande spelare för oss tittare.

* * *

I övrigt totalt skrällfritt både på herr- och damsidan. Kirsten Flipkens tog visserligen set mot Victoria Azarenka, men torskade sedan nio raka game vid ställning 3-3 i andra set.

Att 24-seedade Mona Barthel slog ut elvaseedade forna världsettan Ana Ivanovic känns inte särskilt överraskande, trots att Ivanovic väl var knapp favorit inför matchen? Inte helt säker där för minns inte hur oddsen såg ut.

Nåväl.

Mer om dagens matcher senare i eftermiddag.

* * *

Alla gårdagens resultat: