Blott två speldagar kvar.

Vi kastar oss rakt in i hetluften.

* * *

√ RAFAEL NADAL (3) – TOMÁS BERDYCH (6)

Berdych fick en överraskande enkel resa mot Andy Murray i kvartsfinalen. Han servade visserligen bra, men inte alls så förträffligt som siffrorna låter påskina (bjöd på bara fyra breakbollar, räddade samtliga – och det alltså mot tourens tveklöst bästa returnerare).

Nadal har förkrossande statistik mot tjecken: 14-3 i inbördes möten. 13 raka segrar (med 30-2 i setfacit).

Spanjoren har inga problem med att neutralisera Berdychs offensiv. Han ger honom helt enkelt inte alls lika mycket att jobba på som exempelvis Murray i går. Världssexan bemästrar inte de toppade slag Nadal levererar, tillåts inte stå och bomba sönder spanjorens försvarsmur från baslinjen och måste hela tiden slå ett eller några extra slag för att vinna poängen.

Det där stressar Berdych. Och när han blir stressad, då kommer missarna. Han är överlag en stabil spelare, men strategiskt monoton. Har ingen riktigt fungerande plan B när han hamnar i underläge. Lägg därtill det massiva psykologiska övertag Nadal jobbat fram genom åren och uppförsbacken blir genast ganska brant för Berdych.

Det känns därför som att den här matchen helt och hållet ligger i Nadals händer. Är han trött efter det hårda matchandet de senaste två veckorna? Kan urladdningen mot Roger Federer i natt ha tagit udden av hans makalösa formtopp en smula?

Sådant får Berdych sätta sitt hopp till.

För om Nadal presterar på samma nivå som hittills i Montréal och Cincinnati, då har inte världssexan en chans. Så dålig är den här matchupen för Berdych.

* * *

√ JUAN MARTÍN DEL POTRO (7) – JOHN ISNER (22)

Isner har faktiskt bara vunnit ett enda set mot del Potro på fyra matcher, och det var sist de möttes (i finalen i Washington häromveckan). Deras drabbningar har ändå varit hyfsat jämna och avgjorts med bara några enstaka servegenombrott. Som så ofta mot servekanoner.

Det intressanta i den här matchupen är att det faktiskt är tack vare argentinarens serve som han har det här övertaget. På fyra matcher och totalt tio set har han bara bjudit på totalt elva breakbollar – av vilka Isner vunnit blott en enda (i Washington). del Potro har å sin sida förvaltat sju av totalt 16.

Just serven är dock ett litet litet orosmoln för argentinaren. Endast mot Dmitrij Tursunov i kvartsfinalen har den varit så där kassaskåpssäker som den behöver vara mot Isner i kväll (81 procent vunna poäng bakom förstaserve). Dessutom har han genomgående varit ganska ojämn och tappat fokus i alla tre matcher (dessutom förlorat set mot Feliciano Lopez i åttondelen och Tursunov i kvarten).

Samtidigt rider Isner på en formvåg och boostade sitt självförtroende ordentligt i och med sin seger över Novak Djokovic.

Tycker därför att den här matchen har potential att bli jämn, men i slutänden är del Potro den mer kompletta spelaren och borde säkra en plats i sin andra Masters-final i år. Om inte annat så för att han

1) har något mer rutin i dessa sammanhang,

2) vet hur han ska hantera Isner, och

3) vill ge sig själv chansen att utkräva hämnd på Rafael Nadal efter finalförlusten i Indian Wells tidigare i år.

* * *

√ SERENA WILLIAMS (1) – LI NA (5)

7-1 i inbördes möten till Williams, som dessutom har sex raka segrar över världsfemman (sist Li Na vann var i Stuttgart 2008, då efter att ha blivit nollad i första set).

Hon brukar kunna bjuda upp till kamp mot Williams med sitt högoktaniga spel men har inte det där lilla extra som krävs för att nå ända fram. Sist hon plockade set av världsettan var i Miami 2009 – sedan dess har Williams bärgat tolv raka set.

Att Agnieszka Radwanska lämnade walk over, vilket gav Li Na en extra vilodag, tror jag ligger henne i fatet i dag. Man behöver vara ordentligt varm i kläderna för att ta sig an Williams, oftast är till och med det långt ifrån tillräckligt – något hela WTA-touren fått erfara genom åren.

Därför inte särskilt mycket som talar för Li Na.

* * *

√ VICTORIA AZARENKA (2) – JELENA JANKOVIC (15)

Statistiskt jämnt mellan de båda (4-3 i inbördes möten), men Azarenka har varit överlägsen i deras tre senaste möten (alla på hardcourt).

Jankovic körde visserligen lite överraskande fullständigt över Roberta Vinci i sin kvartsfinal, men Azarenka å sin sida imponerade mot en formtoppad Caroline Wozniacki.

Tycker generellt att Jankovic har fler vapen i sin arsenal än Wozniacki, men spelmässigt är det inte överdrivet mycket som skiljer de åt. Det här är således en bra matchup för Azarenka.

Och så väl som hon hanterade världstian i går, ungefär så bra kommer hon nog att hantera även Jankovic. Även om jag inte skulle bli förvånad om Jankovic tar set.

http://www.youtube.com/watch?v=tGhuUU0CpE8

Jisses!

Vilken avslutning det blev på en överlag märklig tennisdag.

Vi måste givetvis börja i fel kronologisk ände. Allt annat vore befängt.

Att det fortfarande, trots att nästan tio år förflutit sedan de för första gången stod öga mot öga på en tennisbana, är något alldeles speciellt med matcher mellan Roger Federer och Rafael Nadal visste vi redan.

Men att just den här matchen skulle bli så här speciell, det hade i alla fall inte jag räknat med på förhand (hatten av till er som förutsåg Federers plötsliga formtopp).

Federer var inledningsvis den klart bättre spelaren. Taktiken var till synes busenkel: snabbt ta kontroll över duellerna och inte ge Nadal utrymme att låsa fast spelet mot schweizarens backhand – och den utfördes aggressivt och med hänsynslös precision.

Som alltid när Nadal står på andra sidan nätet var offensiven Federers nyckel. Genom att hela tiden gå för attack och pressa Nadal i både sid- och djupled kunde han diktera spelet. Så som han fullkomligt plockade isär Nadals backhand, blottgjorde hans luckor och själv resolut och med total beslutsamhet krånglade sig ur de lägen Rafa skapade var oerhört imponerande. Särskilt med tanke på de enorma problem Federer haft den senaste tiden.

Rent taktiskt spelade han precis på samma sätt som i kvartsfinalen i Rom i våras. Ett väldigt svårt spel med högt risktagande. Skillnaden den här gången var att han presterade på den nivån som faktiskt krävs för att spela med så små marginaler.

Lika imponerande som Federers plötsliga formtopp var, minst lika imponerande var det att se Nadal återigen hitta lösningarna när han som bäst behövde dem. Federers momentum i första set kan inte ha undgått honom och han visste att han måste justera sitt spel för att inte tappa fotfäste.

Den justeringen gick framför allt ut på att ta ett litet kliv framåt i banan, öka intensiteten, försöka möta Federer med sin backhand och framför allt – ta fler risker.

Där han i första set mest motat bollarna Federer skickat mot backhand (vilket resulterade i att den landade kort på schweizarens planhalva, varpå han kunde kliva fram och avslutade poängen enkelt) började han slå mer aggressivt och variera med slice.

Det offensiva spelet från båda resulterade i en del oprovocerade misstag, men också stundtals bländande tennis. Skulle vilja påstå att Federer inte spelat i närheten av så här bra sedan 2012 – och att det var länge sedan han tvingade Nadal att höja sig till den här nivån.

Federer orkade inte hålla samma höga nivå genom hela matchen. Han hade visserligen vid några tillfällen 30-0 och 40-40 i Nadals serve, men närmare en breakboll än så kom han aldrig. I takt med att spanjoren successivt höjde ribban vred han också momentum ur händerna på sin rival.

7-5 i första set till Federer blev 6-4 till Nadal i andra och slutligen 5-3 i avgörande. Forne världsettan svarade då för sitt klart bästa returgame på år och dar och räddade inte mindre än fyra matchbollar (tre på raken från 0-40) innan Nadal slog in en rak forehand, otagbar för Federer.

Visade sig senare att den med millimetermarginal var precis ute, men eftersom schweizaren inte utmanade och linjedomaren dömde den som inne blev den matchavgörande.

Olyckligt avslut på en helt magisk tillställning, men det råder ingen tvekan om att segern i sig var rättvis. Federer hade sina chanser och var den bättre spelaren i ett och ett halvt set, men sin vana trogen kämpade sig Nadal tillbaka och vände på steken.

Kanske är man lite färgad av den historiska rivaliteten mellan dessa båda herrar, men för egen del är jag benägen att placera den här drabbningen på topp 5 över årets bästa matcher. 101-95 i poäng totalt till Nadal säger ju en del om hur jämnt det var.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=nG3AP_YmmTc

Två toppspelare som inte lyckades göra en Nadal – det vill säga gräva sig ur ett tufft spelmässigt underläge och prestera på absolut topp när det gäller som mest – var Novak Djokovic och Andy Murray.

Tycker Djokovic såg så där loj ut som han ofta gjort på sistone redan från start mot John Isner. Returnerade bedrövligt och svarade för flera horribla missar. Första set bjöd han bort med ett dubbelfel i tiebreak.

I tiebreak!

Finns det sämre tillfällen att dubbelfela än i tiebreak mot John Isner? Nej. Typ inte. Snudd på jämförbart med att dubbelfela med matchboll mot sig (som en viss Novak Djokovic gjorde mot en viss Rafael Nadal i en viss Grand Slam-turnering på grus förra året).

Han skärpte visserligen till sig i andra set och bröt Isner redan i andra gamet efter att själv ha räddat fyra breakbollar i gamet dessförinnan.

De båda höll sedan serve fram till 6-3. Ändå inte helt övertygande från Djokovic ens i det setet. 30 oprovocerade misstag och alltså bara ett break, trots att Isner inte servade överdrivet bra. Amerikanen slog in 81 procent förstaservar men vann bara 62 procent av dem. Knappt godkänt med servekanonmått mätt.

I slutet av tredje set, vid ställning 6-5 till Isner, tappar sedan Djokovic tre raka poäng från 40-15 i egen serve. Räddar matchbollen med ess men följer upp med dubbelfel (hans femte totalt i matchen). Bjuder sedan Isner på andraserve vid nästa matchboll. Drämmer amerikanens retur i nät. Ridå.

Visserligen en dålig matchup för Djokovic, eftersom bollduellerna blir så korta mot servekanoner och han därför har svårt att hitta sin matchrytm. Dessutom får ju Isner som bekant betydligt högre utdelning i egen serve, även mot skickliga returnerare som Djokovic, än andra spelare.

Ändå, ingen bra match av Djokovic. Lite oroväckande, den här lojheten.

http://www.youtube.com/watch?v=lDwVIdkw0pM

Murray var inte mycket bättre han. Lyckades bara spela till sig fyra breakbollar, brände varenda en. Blev själv bruten två gånger, en gång per set. Det räckte alltså för att Tomás Berdych skulle vinna i raka set: 6-3, 6-4.

Skotten gjorde inte direkt en plattmatch, det vore orättvist mot Berdych att påstå. Berdych är en av få som kan förlita sig helt och hållet på kraft och mäktar med att så metodiskt bara slå igenom världstvåans försvar på löpande band.

Tycker ändå att man kan kräva mer av Murray än så här, med tanke på hans taktiska skicklighet. Han hade inte alls samma bett i den normalt så pålitliga backhanden som vi är vana vid. Då måste man hitta andra lösningar. Murray lyckades inte göra det i går.

Kanske sparar han på krutet till US Open? Man kan hoppas.

* * *

Juan Martín del Potro tappade visserligen set mot Dmitrij Tursunov, men vann förhållandevis komfortabelt: 6-4, 3-6, 6-1.

* * *

Såg tyvärr bara delar av matcherna mellan Jelena Jankovic och Roberta Vinci, och Serena Williams mot Simona Halep (Victoria Azarenka mot Caroline Wozniacki spelades mitt i natten),  men kan konstatera att det gick som förväntat:

• Williams-Halep 6-0, 6-4.
• Jankovic-Vinci 6-0, 6-4.
• Azarenka-Wozniacki 6-3, 7-6(5).

Hade som bekant på känn att Jankovic skulle slå Vinci, men kanske inte riktigt så enkelt. Lite överraskande.

Några timmar kvar till avspark.

Vilket innebär att vi hinner kasta ett öga på damernas kvartsfinaler också.

Here goes.

* * *

√ SERENA WILLIAMS (1) – SIMONA HALEP (25)

På papperet en ickematch. Halep har visserligen pressat Williams till tre set på gräset i Wimbledon, men det var under Serenas mellanår 2011. På gruset i Rom i år (möttes i semifinal) blev det total kross: 6-3, 6-0. Anmärkningsvärt eftersom det är Williams klart sämsta underlag, medan Halep gjort en mycket bra säsong på just grus.

Halep har överlag inte direkt imponerat på hardcourt i år. Visserligen ett styrkebesked i sig att besegra Samantha Stosur, men Halep har också tre raka tresetare i kroppen.

Williams borde rimligtvis inte ha några större bekymmer. Svajade visserligen i öppningsmatchen mot Eugenie Bouchard men var kassaskåpssäker mot talangen Mona Barthel i går (6-4, 6-1).

* * *

√ VICTORIA AZARENKA (2) – CAROLINE WOZNIACKI (10)

Wozniacki leder faktiskt med 4-2 i inbördes möten (4-1 på hardcourt) och har tre raka segrar mot världstvåan.

Det har dock gått två år sedan de sist möttes. Mycket vatten har hunnit rinna under broarna och det spelmässiga styrkeförhållandet mellan de båda är tveklöst det omvända.

Azarenka gjorde en bra match mot Magdalena Rybarikova i går (6-3, 6-4) medan Wozniacki hade problem mot Petra Kvitová (3-6, 6-2, 6-3). Att Azarenka är offensiv och väldigt jämn passar Wozniacki ganska dåligt, eftersom hennes spel i grunden går ut på att med sin defensiva säkerhet och jämnhet tvinga fram oprovocerade misstag (vilket är väldigt effektivt mot ojämna spelare som Kvitová).

Jag tror det blir svårt för Wozniacki att counterpuncha sig ur den här drabbningen, och eftersom hon inte har de offensiva vapen som krävs för att sätta Azarenka under tillräckligt hög press ska det mycket till för en skräll.

Dels måste Wozniacki attackera Azarenkas andraserve skoningslöst, dels måste hon försöka störa Azarenkas matchrytm med dynamisk strategi. Den variationen har världstian inte riktigt i sitt spel.

* * *

ROBERTA VINCI (12) – √ JELENA JANKOVIC (15)

Att Vinci står i drygt 1,70 och Jankovic i 2,10 måste bero på Vincis miniskräll mot Sara Errani va?

4-2 i inbördes möten till Jankovic, 2-2 på hardcourt. Deras två matcher mot varandra i år (Sydney och Miami) har båda gått till skiljeset. Tycker det här känns som en väldigt öppen match. 50/50 nästan.

Vincis första kvartsfinal i Cincinnati. Lika många för Jankovic, men hon har i sin också tur spelat två finaler (seger 2009, förlust 2011).

Tycker Jankovics segrar över Sabine Lisicki, Ekaterina Makarova och Sloane Stephens smäller lite lite högre än Vincis över Bethanie Mattek-Sands, Andrea Petkovic och Sara Errani.

Kanske rider Vinci på en formvåg. Då kan Jankovic, som själv haft en ganska tuff sommar, få det svårt. Men jag har en känsla av att forna världsettan tar det här. Får se om magkänslan är bu eller bä den här gången.

* * *

Li Na är redan klar för semifinal efter att världsfyran Agnieszka Radwanska lämnat walk over av personliga skäl.

Vi är redan framme vid kvartsfinalerna i Cincinnati Masters.

Låt oss ta en titt på herrarnas sammandrabbningar:

√ RAFAEL NADAL (3) – ROGER FEDERER (5)

Blockbuster. Ja, matcher mellan Nadal och Federer är själva definitionen av blockbusters, trots att rivaliteten mellan Nadal och Novak Djokovic (eller till och med den mellan Djokovic och Andy Murray) har betydligt större relevans på dagens ATP-tour.

20-10 i inbördes möten. Två raka segrar för Nadal, båda i år. 7-3 till Nadal på de senaste tio matcherna, sedan 2010.

Dessutom: Nadal i kanonform medan Federer kämpar med att ta sig ur djup svacka.

Nadal svajade visserligen i andra set mot Grigor Dimitrov i natt, men överlag har jag svårt att se hur Federer ska kunna hota spanjoren. Speciellt med tanke på hur nära han var att förlora i raka set mot Tommy Haas.

Mot ärkerivalen måste han liksom prestera på sin absoluta topp, trots att underlaget råkar vara hardcourt – och trots att Nadal kanske börjat visa vissa tendenser på slitage efter hård matchning.

Hoppas på en bra match, men det är inte överdrivet mycket som i dagsläget talar för en rafflande, potentiellt klassisk drabbning.

* * *

√ NOVAK DJOKOVIC (1) – JOHN ISNER (22)

Isner har imponerat så här långt. Djokovic såg ofokuserad ut mot Juan Mónaco men vann ändå relativt enkelt. David Goffin blev en munsbit, medan Isner hade vissa bekymmer mot Milos Raonic trots den axelskada kanadensaren ådrog sig i mitten av första set.

Servekanoner är aldrig helt ofarliga, inte ens för Novak Djokovic. Tror dock inte att Isner räcker till idag. Trots bra form och hemmaplan. Djokovic bara ska vinna det här, helt enkelt.

Förresten. Var det någon som nämnde tiebreak? Stor chans att det blir minst ett sådant, som alltid när Isner (eller någon annan servekanon) står på ena sidan nätet.

* * *

√ ANDY MURRAY (2) – TOMÁS BERDYCH (6)

Har potential att bli dagens mest intressanta match. Berdych är en av få spelare som på regelbunden basis kan utmana den absoluta toppen.

Leder faktiskt med 5-4 i inbördes möten och har dessutom övertygad i Cincinnati så här långt.

Det har dock även Murray. Känns som att det här kan bli en jämn tillställning, men tror skotten vinner i slutänden. Framför allt måste Berdych serva betydligt bättre än han gjort hittills (vann visserligen 80 procent av förstaservarna mot Tommy Robredo, men slog in blott 50 procent; mot Jarkko Nieminen var siffrorna 90 procent vunna på 39 procent inslagna) om han ska ha minsta chans.

Hoppas på tresetare.

* * *

√ JUAN MARTÍN DEL POTRO (7) – DMITRIJ TURSUNOV (44)

Tursunov i bra form, men trodde inte att han skulle få det riktigt så enkelt mot David Ferrer i åttondelsfinalen.

del Potro har överlag sett bra ut, men svajat i fokus (som mot Nikolaj Davydenko i öppningsmatchen, då fokustappen dessutom kom i avgörande lägen). Argentinaren behöver tajta till sitt spel och framför allt finslipa jämnheten. I natt lyckades han bara plocka elva poäng i andra set mot Feliciano Lopez (vilket innebar att poängen totalt landade på 91-81 – till Lopez). Horribelt.

Tursunov kan mycket väl bli Cincinnatis Vasek Pospisil. Det vore faktiskt inte en riktigt så stor skräll som oddsen antyder (runt 4,00).

Men jag tror på del Potro. Har gjort det sedan inför turneringen och väljer att göra det även i dag. Trots att seger inte känns så självklart som det borde. I så pass bra form är Tursunov just nu.

http://www.youtube.com/watch?v=bS5vRPy4vcU

Ja ni, vänner.

Vi bjöds på lite dramatik i går – och majoriteten av den svarade en viss Roger Federer för.

Den formsvage schweizaren var totalt utspelad i första set. Såg inte ut att kunna slå ett slag rätt och självförtroendet tycktes han ha glömt i omklädningsrummet. Eller hotellrummet. Eller i hösten 2012.

35-årige Tommy Haas dikterade duellerna fullständigt och bärgade första set enkelt med 6-1. Fick alltså med sig två break trots att Federer slog in 70 procent förstaservar (vann blott 48 procent av dem).

Federers oförmåga att hitta någon som helst matchrytm höll i sig i andra set och världsfemman tappade sin serve omgående. Haas byggde sedan upp en komfortabel 4-2-ledning och hade alltså bara behövt hålla sin serve två gånger till för att vinna i raka set.

Då kom det stora raset.

För just i detta andra set går det inte att tala om något annat.

Vid 4-3 svarar Haas för sitt sämsta servegame i matchen och serverar Federer ett break på silverfat. Som schweizaren givetvis gladeligen tar emot.

Där tar Federer över matchen fullständigt. Haas räddar visserligen två setbollar vid 4-5 men blir sedan bruten på nytt.

I avgörande set håller båda serve (och räddar två breakbollar var) tills Federer slutligen får med sig ett break vid 4-3 och sedan servar hem matchen: 1-6, 7-5, 6-3.

Starkt av Federer att tålmodigt hålla fast vid sin plan och försöka hitta bollträffen och matchrytmen i stället för att panikartat byta strategi, men vilken choke av Haas. Det går verkligen inte att säga annat än att han hade matchen helt i egna händer vid 6-1, 4-2.

Ändå skönt att Federer vann. Frågan är hur han hade hanterat ännu en förlust av de proportionerna. När han nu valt att fortsätta spela tennis (trots att han kanske borde ha lagt racketen på hyllan efter det framgångsrika 2012) vill man ju helst att han ska sluta av egen vilja – inte för att han känner sig tvingad.

Nu blir det blockbuster-kvartsfinal mellan Federer och Rafael Nadal, som utmanövrerade 22-årige ”baby Federer” Grigor Dimitrov i tre set i natt: 6-2, 5-7, 6-2.

Mer om den matchen senare.

* * *

John Isner slog Milos Raonic med identiska siffror som sist de möttes (i Toronto förra året): 7-6(5), 6-4. Trots att Milos hade break och 4-1-ledning i andra set.

Tyckte kanadensaren hängde med riktigt bra ändå, särskilt med tanke på att han hade skadekänningar i axeln vilket påverkade hans viktigaste vapen: serven.

Dock tung förlust för 22-åringen, som trillar ur topp 10 efter bara en vecka. Världselva när nya världsrankningen släpps på måndag.

* * *

Andy Murray spelade lite halvslarvigt i första set mot Julien Benneteau men vann ändå komfortabelt med 6-2. Samma siffror i andra set.

Nu hade visserligen Benneteau skadekänningar och utgjorde aldrig något hot mot världstvåan, men det känns som att Murray kan bli riktigt giftig i Cincinnati och under hardcourtsäsongen i allmänhet.

* * *

David Goffin blev som väntat kanonmat för Novak Djokovic: 6-2, 6-0.

Juan Martín del Potro slarvade bort ett set mot Feliciano Lopez men är klar för kvartsfinal efter 6-4, 1-6, 6-4.

Likaså Tomás Berdych, som körde över Tommy Robredo: 6-3, 6-0.

Enda egentliga skrällen stod Dmitrij Tursunov för: 6-2, 6-4 mot världsfyran David Ferrer. Ingen skräll i ordets rätta bemärkelse med tanke på Tursunovs formtopp och Ferrers svacka (dessutom är hardcourt som bekant Ferrers sämsta underlag och han har normalt bekymmer vid byte av underlag).

* * *

På damsidan gick det mesta som förväntat. Ingen större skräll att Sara Errani torskade mot dubbelpartnern Roberta Vinci (6-4, 6-3). Errani hade bekymmer redan i Toronto förra veckan och är inte direkt en utpräglad hardcourtspelare (inte Vinci heller förvisso).

Något större skräll att Simona Halep slog Samantha Stosur: 6-4, 4-6, 6-2. Stosur hade 3-0 i inbördes möten inför matchen och Halep har ju inte direkt imponerat på hardcourt i år.

I övrigt kan nämnas att Jelena Jankovic nötte ner Sloane Stephens (3-6, 7-5, 7-5) och att Li Na slog Angelique Kerber i en repris på fjolårets final (6-4, 6-4).

* * *

Alla gårdagens resultat:

Okej. Gårdagen går kanske inte till historien som den mest bländande, den heller. Snarare lite lagom småputtrande.

Vi börjar med kolosserna: Rafael Nadals krossade Benjamin Becker (6-2, 6-2), Andy Murray körde över Mikhail Juzjnyj (6-2, 6-3) och Novak Djokovic avfärdade Juan Mónaco utan att spela särskilt bra (7-5, 6-2).

Djokovic tappade 4-1 till 5-4 i första set och hade mycket väl kunnat torska det setet, men höjde sig tillräckligt för att vända på steken igen. Därifrån var det sedan motorväg.

Såg bara delar av den matchen eftersom jag prioriterade den mellan Milos Raonic och Janko Tipsarevic, men kan väl säga som så att Djokovic inte direkt imponerade. Särskilt i det där första setet var han oerhört loj, men såg inte överdrivet fokuserad ut i andra heller.

Oroväckande? Nja. Inte så här tidigt. Det viktiga är att han ”gör sitt jobb” och går vidare. Men vid en sammantagen bedömning får man lätt känslan av att världsettan tappat en del av det självförtroende och den mentala styrkan som tagit honom dit han är i dag.

Då menar jag inte att han viker ner sig i avgörande lägen eller så. Nej, det handlar om att han fladdrar i fokus. Han är inte riktigt där mentalt alla gånger. Och när han inte är det, då slarvar han. Och när han slarvar så missar han. Och när han missar så tappar han självförtroende. Det där som gör honom snudd på omänsklig ibland. Som, när han presterar på topp, innebär att han i princip inte kan förlora, för att han gör det omöjligt för sin motståndare att vinna.

Det är klart, han ska inte behöva spela så mot en spelare som Mónaco, men jag tycker att han visat upp den här svagheten även i viktigare matcher. Den börjar liksom bli genomgående. Inte bra. Känns som att han behöver krossa en riktigt bra motståndare, som Juan Martín del Potro i en eventuell semifinal, för att börja tro på sig själv så där kompromisslöst som vi är vana vid igen.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=CdVWlRj0Sjw

del Potro, förresten. Han såg riktigt bra ut mot Nikolaj Davydenko (7-5, 7-5).

Inte fläckfri. Tappade trots allt 5-2 till 5-5 i andra set och gjorde kanske sitt svagaste servegame när han skulle knyta ihop säcken vid 5-3, men på det hela taget en bra insats.

Håller honom fortfarande som favorit till semifinalplatsen. Underhållande match, för övrigt. Davydenko kan ju fortfarande bjuda på riktigt välspelad tennis, om än inte lika regelbundet som för några år sedan.

* * *

Vi måste prata lite om Raonic också. Han spelade faktiskt bättre mot Tipsarevic i går än han gjorde under hela förra veckan i Montréal, typ.

Serbens usla form är allmänt känd vid det här laget så det behöver vi inte gå in på. Raonic verkar hur som helst ha kalibrerat serven, vilket givetvis ger honom de enorma fördelar han är så beroende av. I första set hade han bara två breakbollar emot sig, båda i setets sista game (då han vände 15-40 till setseger).

Men det som imponerade var faktiskt hans grundspel. I Montréal var det fullständigt bedrövligt. Så fort en duell varade i fler än fem slag var poängen i princip redan förlorad för kanadensaren. Mot Tipsarevic hängde han med riktigt bra i baslinjeduellerna, även när serben försökte skruva upp tempot.

Okej, man får väl tillstå att Tipsarevic mer eller mindre spelade honom rätt i händerna. Han lyckades inte förflytta Raonic i sidled (vilket typ alltid är ett givet framgångsrecept) och spelade alldeles för mycket på säkerhet och kontroll. Inte så konstigt med tanke på att hans självförtroende körts ner i skosulorna de senaste månaderna, men han hade behövt ta större risker i den här matchen.

Han höjde sig visserligen i andra set men var ändå aldrig nära att rubba Raonic. Hade en breakboll, som Raonic med en näve tur och hjälp från nätkanten räddade.

Tiebreaket ägde kanadensaren från början till slut och 22-åringen tog sig relativt enkelt vidare till åttondelsfinal med setsiffrorna 6-4, 7-6(4).

* * *

Richard Gasquet lilla formsvacka håller i sig. Ingen skam i att förlora mot en John Isner i nuvarande form (och dessutom i USA), men fransmannen praktiskt taget gav bort andra set. Vek ner sig fullständigt. 7-6(6), 6-2 blev det till slut.

Så vi får alltså en servekanonfest mellan Isner och Raonic. Kan bli intressant. Isner är klar favorit bland oddssättarna (runt 1,50 mot Raonics 2,40). Ett rimligt odds, trots att matchen spelmässigt känns som en ganska öppen historia.

Isner är som sagt i bra form och presterar nästan alltid i USA. Har väl ingen imponerande historik i just Cincinnati, men har på hemmaplan en förmåga att höja sig till en nivå han normalt sällan når upp till.

Tror Isners favoritskap gynnar Raonic en smula, dock. Han gillar att kriga i underläge, eftersom han inte riktigt lärt sig hantera pressen av att bära favoritskapet än. Dessutom redan ganska mycket som står på spel för 22-åringen. Förlorar nämligen sin tiondeplats på världsrankningen om han förlorar.

* * *

I övrigt inte så mycket att tillägga. Tommy Haas slog Marcel Granollers enkelt (6-4, 6-1) och säkrade därmed en plats i åttondelsfinalen mot Roger Federer.

Tomás Berdych slog Jarkko Nieminen lika enkelt (6-3, 6-2) och formsvaga David Goffin slog förra veckans sensation Vasek Pospisil (7-5, 1-6, 7-6).

* * *

Alla gårdagens resultat:

Det har redan hänt en del i Cincinnati får man ju säga.

Jerzy Janowicz, som sett bra ut under i stort sett hela sommaren, föll pladask redan i första omgången: 1-6, 5-7 mot veteranen James Blake. Nu brukar ju amerikanerna normalt leverera på hemmaplan (och i princip bara på hemmaplan) men tycker ändå att det är anmärkningsvärt.

Under gårdagen svarade 19-åriga stjärnskottet Sloane Stephens för största skrällen i sin 2-7, 7-6(5), 6-3-seger över världstrean Maria Sjarapova. Första gången hon åker ur turneringen före final (WTA-upplagan har bara arrangerats fyra gånger tidigare, av vilka Sjarapova missat två; vann titeln 2011 och förlorade finalen 2010 mot Kim Clijsters).

* * *

I övrigt kan nämnas att Ernests Gulbis och Kei Nishikori fick tidiga respass, men det är inte så förvånande. Gulbis hade en tuff lottning i och med öppningsmatchen mot Mikhail Juzjnyj, som ryssen vann i raka set: 7-5, 6-3.

Nishikori föll mot Feliciano Lopez, även han i raka set: 6-4, 7-6(4).

* * *

Comebackande Brian Baker gjorde en bra match mot Denis Istomin i första omgången, men blev sedan totalt överkörd mot Grigor Dimitrov: 6-3, 6-2. Överlag godkänd comeback ändå. Hoppas han kan fullfölja säsongen nu.

* * *

Andrarundan mellan David Ferrer och Ryan Harrison var en märklig historia. Första set har potential att redan nu utses till turneringens absolut sämsta. Harrison uppträdde otroligt osäkert och strösslade banan med horribla missar.

Ferrer var inte mycket bättre. Brände åtta breakbollar (Harrison sju) och lyckades aldrig höja sig när det gällde som mest. Setet gick till tiebreak där Harrison slutligen slog bort sig efter ett initialt övertag.

I andra set höjde sig Harrison rejält medan Ferrer slappnade av en smula. Framför allt fick amerikanen ordning på sin serve – 51 procent inslagna förstaservar i första blev 61 procent i andra. Vilket så klart bidrog till att han kunde stävja Ferrer i egen serve, trots fyra nya breakbollar för spanjoren (måste vara första gången någonsin han bränner tolv raka breakbollar).

Harrison behövde bara en breakboll för att bärga ett servegenombrott som sedermera gav honom setet.

Tredje set inleddes sedan med matchens bästa game, som lämpligt nog avslutades med matchens bästa duell (klippet ovan).

Det är ju i sådana där lägen Harrison ger prov på varför han anses vara ett av USA:s största framtidshopp (lägg därtill att han smaskade in en serve i 245 km/h i samma set, delad sjundeplats på listan över hårdaste servarna i historien, så är bilden komplett).

Han lyckades dock inte fullborda sitt break och rasade sedan ihop i det där avgörande setet. 7-6(5), 3-6, 6-4 blev segersiffrorna för Ferrer (efter tappad 5-2-ledning).

Han hade lite tur i dag, världsfyran. Om Harrison hanterat pressen lite bättre och inte gett bort sitt servegame direkt efter breaket så hade han mycket väl kunnat vinna den här matchen. Så pass ojämn var Ferrer.

* * *

Roger Federer bytte tillbaka till sin ikoniska Wilson Pro Staff och vann sin öppningsmatch mot Philipp Kohlschreiber i raka set: 6-3, 7-6(7). Det såg ju lite stelt ut emellanåt och världsfemman hade break emot sig i andra set, men redde ut det till slut.

Får se hur hans fortsatta framfart i Cincinnati artar sig. Möter sannolikt Tommy Haas i nästa omgång och därefter troligen Rafael Nadal i en eventuell kvartsfinal.

* * *

Milos Raonic kämpade sig förbi USA:s andra stora framtidshopp Jack Sock, trots att han tappade första set: 3-6, 6-4, 6-3. Hoppas kanadensaren kan hitta formen på riktigt nu. Janko Tipsarevic i andra omgången borde inte vara något större problem, och sedan väntar Richard Gasquet eller John Isner i tredjerundan.

Självklart viktigast att få resultaten med sig, men mot Gasquet eller Isner (till och med mot Tipsarevic) krävs betydligt bättre spel, trots att förhållandena i Cincinnati gynnar kanadensaren.

Raonic slog som bekant Gasquet i första omgången i Cincinnati förra året, dessutom i raka set, och fransmannen har inte varit i sin bästa form den senaste tiden. Isner kan potentiellt vara en svårare nöt att knäcka, men bedömer ändå att 22-åringen har goda chanser att ta sig vidare.

Jag menar, kan han ta sig till final i Montréal utan att egentligen spela bra borde han kunna ta sig förbi ovan nämnda spelare om han bara höjer sig ett snäpp eller två.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Canada Masters är precis avslutad och tennistouren rullar vidare till grannlandet USA.

Det är helt enkelt dags för årets sjunde Masters-turnering, i Cincinnati. Brukar bli en riktigt trevlig tillställning, dels för att spelarna har hunnit justera sitt spel efter grusvåren och grässommaren.

Låt oss grotta ner oss i lottningen en stund.

* * *

HERRAR

ÖVRE HALVAN:

Turneringen har redan smygstartat (hemmahoppet Ryan Harrison slog Alexandr Dolgopolov i raka set i natt: 7-6, 6-4), men sparkar ju i gång på allvar först i kväll.

På den övre halvan kan snabbt konstateras att Novak Djokovic fått en betydligt enklare lottning än i Montréal förra veckan (där han som bekant mötte Rafael Nadal i semifinalen). Juan Mónaco eller Jürgen Melzer i öppningsmatchen, sedan i värsta fall Gilles Simon. Inte så skräckinjagande.

Richard Gasquet får nog ses som favorit till den andra kvartsfinalplatsen. John Isner brukar ju normalt prestera på hemmaplan, men lustigt nog aldrig i Cincinnati. Trots att underlaget är relativt snabbt.

Milos Raonic är i samma kvartsfinalsektion som Djokovic, men kan nog inte framhållas som huvudkandidat till kvartsfinalplatsen. Dels för att han faktiskt inte imponerade rent spelmässigt i Montréal (finalplatsen till trots), dels för att han nog behövt mer vila. Möter Jack Sock redan i första omgången. Kan faktiskt bli respass direkt där.

I sektionen under Djokovics får Juan Martín del Potro bära favoritskapet, men utmanas av Jerzy Janowicz, Benoit Paire och Kei Nishikori. Tycker att det borde bli en åttondelsfinal mellan Nishikori och del Potro, och en mellan Janowicz och David Ferrer. Om inte Ferrer åker ut mot Harrison. Absolut ingen omöjlighet, trots att Ferrer passar Harrison väldigt dåligt. Underlaget till trots.

Janowicz mot del Potro i kvartsfinal? Känns inte orimligt. Ser gärna en semifinal mellan Djokovic och del Potro i första hand, en mellan Djokovic och Janowicz i andra.

De går vidare till semifinal: Djokovic, del Potro.
Skrällvarning: Janowicz, Harrison, Sock.
Bubblare: Gasquet, Paire, Isner.

* * *

UNDRE HALVAN:

Getingbo! Stackars Roger Federer har återigen fått Rafael Nadal i sin kvartsfinalsektion. Tveksamt om Federer ens tar sig dit, även om hans lottning inte är omöjlig (Mardy Fish eller formsvaga Philipp Kohlschreiber i öppningsmatchen, därefter troligen Tommy Haas eller Kevin Anderson). Tror det ska sanslöst mycket till för att han ska slå Nadal i en kvart, om den blir av.

Nadal lär ta sig dit. Först busenkel öppningsmatch (Pablo Andújar eller Benjamin Becker), därefter är högst rankade hotet 13-seedade Nicolás Almagro. Väldigt intressant förstarunda mellan Almagro och Grigor Dimitrov, för övrigt. Vore kul med en åttondel mellan Dimitrov och Nadal.

Brian Baker gör för övrigt comeback i ATP-sammanhang efter en drygt sju månader lång skadefrånvaro (likaså Mardy Fish). Möter Denis Istomin i sin öppningsmatch.

Längst ner har vi världstvåan Andy Murray, världssexan Tomás Berdych, världsnian Stanislas Wawrinka, Fabio Fognini och Ernests Gulbis. Gulbis kan bli farlig. Tar han sig förbi Mikhail Juzjnyj i första omgången väntar Murray, som han ju slog i raka set i Montréal.

Wawrinka är inget överdrivet stort hot på hardcourt och lynniga Fognini är omöjlig att veta var man har på förhand. Berdych då? Han har en bra lottning och borde ta sig till en kvartsfinal utan större bekymmer.

Tar sig Murray till kvarten? Ja, jag tycker det. Han brukar kunna samla ihop sig efter floppar som den i Montréal förra veckan. Inte bombsäkert att han krånglar sig förbi Gulbis eller Juzjnyj, men tycker att han borde göra det. Cincinnati har historiskt varit en ganska bra turnering för honom (två titlar, 2008 och 2011, och en semifinal). Tror dessutom att han siktar på att hitta matchformen inför US Open.

Vem som blir Nadals kvartsfinalmotståndare är klurigare att tippa. Federer? Finns ju i dagsläget inte så mycket som talar för det, trots att underlaget normalt gynnar honom. Tycker att det så här på förhand känns som att Tommy Haas eller Kevin Anderson har riktigt goda chanser att ta sig kvartsfinal.

De går vidare till semifinal: Nadal, Murray.
Skrällvarning: Haas, Anderson, Gulbis.
Bubblare: Federer, Dimitrov.

SEMIFINALERNA: Djokovic slår del Potro, Nadal slår Murray.

FINALEN: Djokovic slår Nadal.

* * *

Hur man än ställer upp de där två sista så känns det lite lite fel. Spelar Nadal som i Montréal borde varken Murray eller Berdych bli några som helst problem i en eventuell semifinal. Och med den här lottningen känns det som att Djokovic borde ta sig till sin femte final på sex år. Presterar ju alltid i Cincinnati (förutom i finalerna, av någon anledning).

Men det finns som alltid frågetecken. Vi såg inga som helst tecken på vare sig trötthet eller knäproblem hos Nadal i Montréal, men vi har inte sett honom spela back-to-back på hardcourt på ett och ett halvt år. Eftersom han verkar bestämt sig för att köra på i Cincinnati trots triumfen i Montréal (stod som bekant över Miami efter att ha bärgat titeln i Indian Wells) finns det visserligen ingenting som tyder på att han ska tappa form, men man vet ju aldrig.

Hur en eventuell semifinal mellan Djokovic och del Potro gestaltar sig är svårare att sia om. Klart Djokovic ”ska” vinna den matchen (beroende på respektive spelares formkurva, förstås) men om argentinaren hotar på samma sätt som i Wimbledon kan det störa serben inför final.

Vore dessutom väldigt intressant att se hur Djokovic hanterar Janowicz i en eventuell semi.

Nåväl.

Det hela sparkar som sagt i gång i dag. Let’s get ready to rumble!

* * *

Fotnot: Fyller på med damernas lottning under kvällen.

Ny vecka, ny världsrankningen. Låt oss ta en titt på hur landet ligger inför Cincinnati Masters, som redan smygstartat:

ATP-RANKNINGEN

• Rafael Nadal inkasserar 1,000 färska poäng efter sin triumf i Montréal och tar därmed David Ferrers plats som världstrea. Ordningen någorlunda återställd, alltså. Roger Federer fortsatt världsfemma, men har som bekant 1,000 poäng att försvara i Cincinnati. Eftersom sexan Tomás Berdych har knappt 700 poäng upp till Federer och dessutom försvarar blott 90 poäng den här veckan är risken för fortsatt rankningstapp för schweizaren överhängande.

• Milos Raonic plockar tre placeringar och slår sig för första gången i karriären in på topp 10, som den första 90-talisten någonsin, på bekostnad av Richard Gasquet. Fransmannen lyckades inte försvara sin finalplats från i fjol utan föll mot regerande mästaren Novak Djokovic i kvartsfinalen. Stanislas Wawrinka förlorade sin öppningsmatch, men i och med Gasquets poängtapp hoppar schweizaren upp ett snäpp och är nu världsnia, vilket är tangerat personbästa (var världsnia under sammanlagt fem veckor 2008).

• Jerzy Janowicz tar ett fyra placeringar stort skutt uppåt, efter att ha nått åttondelsfinal i Montréal (förlust mot Nadal). 22-åringen är nu rankad 14 i världen, vilket är ny toppnotering. Väldigt välförtjänt. Janowicz världsrankning (14) och säsongsrankning (18) börjar äntligen synka, efter en relativt trög start på året.

• Kevin Anderson kan nu titulera sig topp 20-spelare för första gången i karriären. Sydafrikanen har ju sakta men säkert klättrat uppåt på rankningen i år, och trots att han förlorade redan i första omgången i Montréal är han nu rankad 19 (i och med Janko Tipsarevics och John Isners tillkortakommanden). Tipsarevic fortsätter för övrigt tappa mark. Rankad 20 nu. Han har med andra ord tappat tio placeringar på tre månader. Isner verkar däremot ha stabiliserat sig runt 20-25. Blir väldigt svårt för Tipsy att bromsa den här negativa spiralen eftersom han måste börja prestera ordentligt för att inte rasa ännu mer. Återfinns först på plats 38 på säsongsrankningen.

• Vasek Pospisil tar ett 31 placeringar stort skutt uppåt på rankningen efter sin semifinalplats på hemmaplan i Montréal – från 71 till 40.

… och så kastar vi ett getöga på säsongsrankningen:

• På den officiella världsrankningen är Novak Djokovic fortsatt ohotad världsetta (3,000 poäng för tvåan Andy Murray). På säsongsrankningen är det däremot Rafael Nadal som parkerat sig i den absoluta toppen – 1,400 poäng före Djokovic. Vilket alltså innebär att Nadal inte bara utmanar om positionen, utan faktiskt har ett överläge i kampen om att avsluta säsongen som världsetta. Det var det nog få som förutsåg när han stapplade runt på gruset i Vina del Mar i februari.

• Det skiljer bara drygt 100 poäng, men Juan Martín del Potro är faktiskt världsfemma på säsongsrankningen. Tomás Berdych sexa. Federer ligger alltså fortfarande och skvalpar runt plats 7, men med hyfsat god topp 10-marginal. Richard Gasquet må ha knuffats ur topp 10 på världsrankningen men är fortfarande världstia på säsongsdito, drygt 100 poäng före Tommy Haas.

• Nye världstian Milos Raonic är tolva på säsongsrankningen. Förra veckan låg han på blott 20:e plats, så poängen han inkasserade i Montréal är enormt viktiga för hans fortsatta framgångssaga. Blir intressant att se hur långvarig hans första vända inom topp 10 blir. Att det bara skiljer två placeringar mellan världs- och säsongsrankning borde hur som helst innebära lite andrum för 22-åringen.

• Ernests Gulbis återfinns på plats 27 på säsongsrankningen, efter hans kvartsfinalplats i Montréal (förlust mot Raonic). Borde kunna avsluta året inom topp 30.

Han var redan odiskutabel kung i Masters-sammanhang.

Nu är han det ännu mer.

Rafael Nadal bärgade i kväll sin 25:e buckla i dessa sammanhang – och har nu fyra fler än Roger Federer, som har näst flest genom tiderna (schweizaren har 21; Ivan Lendl vann dock 22 Grand Prix/Super 9-titlar, som sett till status motsvarar dagens Masters 1000).

Den moraliska finalen spelades redan i går, i semifinalen mot Novak Djokovic. En match där den makalöst formtoppade Nadal ändå fick kämpa och slita sig till segern: 6-4, 2-6, 7-6(2).

Mot Milos Raonic – första kanadensaren i final i Canada Masters sedan Robert Bédard 1958 – spelade Nadal lika aggressivt och resolut, men fick en betydligt enklare resa.

Jag trodde faktiskt att han skulle vara lite mer avvaktande. Nöta ner Raonic och låta honom slå bort sig. Men nej, Nadal hade en helt annan plan. Och han utförde den snudd på perfekt.

Dels stod han återigen betydligt närmare baslinjen i returtagandet än vi är vana att se honom. Dels satte han hela tiden hög press med offensivt sluggande. Framför allt den raka forehanden var oerhört effektiv, eftersom Raonic lämnade så stor yta just där när han slog backhandcross eller (framför allt) inside out-forehand från samma position.

Dessutom servade han smart och hittade hela tiden luckor när Raonic försökte gå fram på nät.

Raonic i sin tur gjorde återigen en medioker insats. Precis som mot Vasek Pospisil i semifinalen var han extremt nervös, och det var nästan plågsamt tydligt. Serven klickade och högriskreturneringarna resulterade bara i spridda skurar på fel sida om linjerna.

För att vara Raonic hängde han med hyfsat bra i de lite längre duellerna, men blev i slutänden alltid utmanövrerad i sidleds. Han är helt enkelt för långsam och för osäker i grundspelet. Slår alldeles för flackt mest hela tiden och tar onödiga risker.

22-åringen kan ändå glädja sig med att han tack vare finalplatsen slår sig in på topp 10 för första gången i karriären när världsrankningen uppdateras i morgon.

Välförtjänt, tycker jag – men som jag skrev i går lite ironiskt att det sker just nu, när han spelmässigt faktiskt överlag varit sämre än förra året. Raonic har faktiskt bara gjort två-tre riktigt bra turneringar i år (Australiska öppna, San José och Barcelona).

Canada Masters också förstås, men bara resultatmässigt. Han spelade aldrig särskilt bra. På sätt och vis bra, för då finns det ju marginal. Går dock inte riktigt att skaka av sig känslan av att topp 10-vistelsen kan bli kortvarig, den här gången.

Nåväl.

Snacka om styrkebesked från Nadal. Han gjorde typ max två-tre direkt svaga game genom hela matchen. I ett av dem räddade han tre breakbollar och vände 0-40, så han fick ju ordning på det till slut. Slog 17 winners och bara sju oprovocerade misstag (mot Raonics 8/22). Vann 79 procent i förstaserve, 92(!) procent i andraserve.

Det var nog Raonics klart största problem i dag, vid sidan av den klickande serven (slog bara in 50 procent förstaservar och vann blott 61 procent av dem): returerna i Nadals andraserve. De var helt enkelt på tok för dåliga. Han lyckades liksom inte åstadkomma någonting, ens när chanserna serverades som på ett silverfat.

Att han vaknade till liv i andra set och åtminstone försökte hitta lösningar räckte till en ganska fin poängskörd (typ åtta av tio eller något i den stilen) men bara två game.

6-2, 6-2 blev matchsiffrorna. 55-31 i poäng totalt till Nadal. Ganska överlägset. Spanjoren kunde inte ha gjort en mycket bättre final i en turnering han nu vunnit tre gånger (2005, 2008, 2013).

Blir väldigt intressant att se vad Nadal kan åstadkomma under återstoden av hardcourt-säsongen. Kan han spela på den här aggressiva typen av tennis på samma höga nivå över fem set blir han livsfarlig i US Open.

Ska vi gissa att han står över Cincinnati Masters nästa vecka, som han gjorde med Miami efter att ha vunnit i Indian Wells i början av året? Inte osannolikt. Känns inte som att han behöver hitta matchformen inför Flushing Meadows, direkt.