Ännu en guldkantad tävlingsvecka avklarad.

Låt oss se hur pjäserna rört sig på världsrankningen efter Rom.

ATP-RANKNINGEN

• I och med sin totalt 24:e Masters-titel (sjunde i Rom) tar Rafael Nadal över den där åtråvärda platsen som världsfyra inför Franska öppna. Vilket alltså innebär att han kommer bli semifinalseedad oavsett om Andy Murray tvingas dra sig ur eller ej. I övrigt inga förändringar på topp 10, förutom att Stanislas Wawrinka och Janko Tipsarevic byter plats. Dock inte av egen kraft för Tipsarevics del, utan på grund av att Wawrinka tvingades stå över Rom.

• Benoit Paire hoppar upp tio placeringar och landar på personliga toppnoteringen 26 efter sin semifinalplats i Rom. Förhållandevis många ynglingar inom topp 30 nu: Kei Nishikori (plats 15), Milos Raonic (16), Jerzy Janowicz (23), Alexandr Dolgopolov (24), Paire (26), Grigor Dimitrov (27). Plus Juan Martín del Potro (7) och Marin Cilic (12).

• Ernests Gulbis fortsätter klättra. Plockar sju placeringar och återfinns nu på plats 39. Ska bli intressant att se vad han kan åstadkomma i Paris.

• Dudi Sela tar ett skutt på 22 placeringar efter en Challenger-titel i Sydkorea. Slår sig därmed in på topp 100 igen och är nu rankad 88.

Och så kastar vi ett öga på säsongsrankningen, för där har det hänt en del efter Rom:

• Rafael Nadal är alltså i topp på säsongsrankningen med osannolika 5,000 inspelade poäng på knappt fyra månader. Novak Djokovic nästan 700 poäng bakom, men ligger i sin tur 1,400 poäng före Andy Murray. David Ferrer fyra, Tomás Berdych femma. Roger Federer tar ett litet skutt uppåt efter sin finalplats, från plats 11 till 6. Följs av Wawrinka, del Potro och Jo-Wilfried Tsonga som ligger i ett knippe runt 1,600 poäng.

• Kei Nishikori är närmast topp 10 av ynglingarna, med bara drygt 300 poäng upp till tian Richard Gasquet. Vore riktigt kul om japanen kunde ta klivet upp redan i år.

• Paire har faktiskt spelat in mer poäng än Cilic hittills i år. Ligger på 17:e respektive 18:e plats. Lite oväntat. Får se hur länge Paires formtopp håller i sig.

• Gaël Monfils på plats 46 (109 på officiella rankningen). Det första konkreta glädjebeskedet från skadedrabbade fransmannen på länge. Valde att spela Challenger i Frankrike förra veckan. Tappade bara två set under turneringen och besegrade landsmannen Michael Llodra i finalen. Inget styrkebesked att tala om direkt, men förhoppningsvis kan vi börja urskilja en ljusning för forne världssjuan nu.

Okej.

Jag hade rätt om en sak i alla fall: andra set slutade 6-3.

Men något 7-5 i första set var Roger Federer hästlängder ifrån i dag.

Det blev 6-1.

Bortsett från matchens allra första game, som Federer servade hem enkelt, var Rafael Nadal totalt överlägsen – och bjöd på den utskåpning jag inför finalen inte hoppades skulle inträffa.

Federer slog in 82 procent förstaservar, men vann bara bedrövliga 44 procent av dem (och katastrofala 25 procent bakom sin andraserve). Slog fem winners och 15 oprovocerade misstag. Vann bara elva poäng totalt i hela setet – nio i egen serve, två i Nadals. Räddade inte en enda av de tre breakbollarna han hade mot sig.

25-11 var den totala poängställningen efter det där första setet.

Och krossen fortsatte i andra. Federer lyckades snygga till siffrorna efter att ha brutit blankt vid ställning 1-5, men när sista bollen slagits hade Nadal till synes helt utan ansträngning bokfört sin 36:e seger, sin sjätte titel och sin tredje Masters-buckla (totalt 24:e i karriären) bara i år.

Nadal behövde faktiskt aldrig ens spela särskilt fantastiskt. Det där absolut första servegamet bådade gott för Federer, men efter det säckade världstrean ihop totalt. Precis allt han företog sig misslyckades. De oprovocerade misstagen stod som spö i backen och schweizaren lyckades inte sätta någon som helst press på gruskungen.

Inte ens i egen serve lyckades han ta kommandot.

Jag är inte förtjust i att förklara segrar och förluster med att motståndaren viker ner sig, särskilt inte när det gäller toppspelarna.

Men att i det här fallet påstå något annat vore lögn. Nadal imponerade inte mycket mer än att han spelade precis så stabilt som man kunde förvänta sig.

Magiskt? Knappast. Det behövde han ju inte.

Trist för Federer att finalen blev ett sådant bottennapp. Sett till hela veckan ska han vara nöjd. Okej, han har inte stött på något direkt skräckinjagande motstånd på vägen till final, men han tog sig dit utan att tappa set och med spelmässiga glädjebesked efter magplasket i Madrid.

Icke desto mindre kommer det här med största säkerhet att ge bränsle till diskussionen om huruvida Federer är ”slut som spelare” eller inte.

Om nederlaget i Madrid för Federer-fansen kändes ungefär som när Gandalf dras ner i Khazad-dûms mörker av balrogen i ”Sagan om ringen” hoppades säkert många att det här skulle bli hans återvändo som Gandalf den vite i ”Sagan om de två tornen”.

Den storslagna återkomsten låter vänta på sig, förmodligen till Wimbledon i sommar.

För visst var den här finalförlusten helt och hållet väntad. Precis lika väntad som att han inte kan mäta sig mot Nadal (och troligen inte heller mot Novak Djokovic, även om vi inte fått se exempel på det än) på grus. Efter den här matchen känns det oerhört avlägset att världstrean ska vara med och slåss om titeln i Franska öppna.

I och med segern kommer Nadal för övrigt att bli världsfyra på världsrankningen i morgon – vilket alltså betyder att han blir semifinalseedad i Franska öppna oavsett om Andy Murray tvingas stå över eller inte. Väldigt glädjande så klart.

Går dessutom om rivalen Djokovic på säsongsrankningen (har nu 5,000 inspelade poäng i år, mot Noles 4,310). Detta alltså trots att han missade Australiska öppna i januari.

Vi har en väldigt intressant fortsättning på säsongen att se fram emot.

* * *

Även på damsidan bjöds vi på en riktig kross – med exakt samma matchsiffror.

Serena Williams körde nämligen över världstrean Victoria Azarenka: 6-1, 6-3.

– De första tre gamen tog runt 20 minuter. Det var inte lätt, inget är någonsin lätt. Jag tror att skillnaden i dag var att jag tog tillvara på mina chanser när de kom och bjöd på några riktigt bra slag. Och jag har inte rört mig så här bra på hela veckan, jag känner mig i väldigt bra form och hoppas att jag kan fortsätta så här, säger Williams efter överkörningen.

WTA-drottningen, som i dag bärgade sin 51:a titel i karriären, är taggad inför Franska öppna.

– Förra året kände jag mig fantastisk på grus men gjorde inte så bra ifrån mig på Roland Garros. I år är jag försiktig, jag vill jobba hårt och behålla fokus och vinna varenda poäng jag spelar, och inte slappa alls, säger hon.

http://www.youtube.com/watch?v=ujMUKveAV_c

Det är alltid något väldigt speciellt med finaler mellan Rafael Nadal och Roger Federer.

Visst, dem mellan Nadal och Novak Djokovic (och till viss del även Djokovic-Andy Murray) är på sätt och vis mer relevanta, i brist på bättre ord, sett ur ett framåtblickande perspektiv – men den här rivaliteten har en dignitet som de andra saknar.

Helt enkelt eftersom den, förutom att innehålla alla intressanta spelmässiga ingredienser då det handlar om två så diametralt olika spelare, vilar på ett historiskt fundament. Det är helt enkelt en perfekt kombination av nutid och dåtid. Nostalgi i realtid.

Nåväl.

Semifinalerna var inte mycket att hurra över. Federer var emellanåt rätt så loj mot Benoit Paire, troligen på grund av överskattning, men tappade aldrig fokus och vann slutligen i raka set: 7-6(5), 6-4.

Nadal var helt orubblig och körde över Tomás Berdych i sin semifinal: 6-2, 6-4.

Härligt att se spanjoren i så grymt bra form.

http://www.youtube.com/watch?v=r32NGulsnkQ

Federer då?

Tja, han imponerade ju verkligen inte i går, något annat kan man inte säga. Men det ska han å andra sidan inte behöva göra mot en spelare som Paire. Fransmannen har stor potential men samtidigt också stora brister på både det tekniska, det taktiska och det mentala planet.

Federers finalplats kändes liksom aldrig hotad, och det är glädjande att se honom kräma ur lite mer när han blir pressad av motståndaren.

Så, hur blir då blockbuster-finalen?

Å ena sidan har Federer inte bjudits på särskilt mycket motstånd alls hittills, å andra sidan har han sett ordentligt taggad och solid ut. Tror därför knappast att han kommer låta sig bli helt avklädd av sin stora nemesis.

Men kan han vinna?

Efter Nadals uppvisning mot Berdych i går – och även mot Ernests Gulbis i åttondelen och David Ferrer i kvarten – har jag svårt att se det hända. Världsfemman är helt enkelt för stark.

Vi vet redan hur stressad, och ibland till och med ängslig, Federer blir när han möter Nadal på grus. Hur han avskyr att hela tiden bombarderas med löjligt överskruvade slag mot sin backhandsida. Vi vet hur frustrerande det är för honom att i princip aldrig få bärga enkla poäng och att inte få diktera tempot.

Vi vet också vad som krävs för att slå Nadal – bara under den här veckan har vi otaliga gånger sett prov på hur osannolikt svårslagen han är på sitt underlag när han är i så här pass bra form.

Med allt detta sagt tror jag att Nadal efter dagens final kommer att ha 20-10 i inbördes möten mot Federer.

Däremot tror jag som sagt inte att det blir fråga om någon utskåpning. Gissar att Federer kommer gå ut väldigt hårt i första set, försöka utnyttja att Nadal den senaste tiden varit som mest sårbar just i matchinledningen och på så vis säkra ett avgörande set.

Magkänslan säger att Nadal tar det här i två jämna set (eller ett och ett halvt, typ 7-5, 6-3), men hoppas att Federer blixtrar till och tvingar fram ett avgörande.

I väntan på nedsläpp kan vi ju passa på att njuta av en skaplig dos nostalgi, i form av ”den bästa grusmatch som någonsin spelats” (Nadal-Federer Rom 2006):

https://twitter.com/kimthecynic/status/336058757761101825

http://www.youtube.com/watch?v=tW-JVzTR6DA

Gårdagens på förhand mest intressanta match var tveklöst den mellan Roger Federer och Jerzy Janowicz, i alla fall i min bok.

Men låt oss börja i rätt ände.

Det blir ingen drömsemifinal mellan Novak Djokovic och Rafael Nadal. Detta sedan Tomás Berdych svarat för en makalös bedrift i sin semifinal mot Djokovic.

Världssexan låg alltså under med 2-6, 2-5 och gick mot sin tolfte raka förlust mot världsettan (dittills enda segern kom i Wimbledon 2010), när han som från ingenstans bröt Djokovics serve efter att själv ha servat sig fram till 3-5 med kniven mot strupen.

Den här matchen är verkligen ett typexempel på när någons kollaps blir den andres tändvätska. Att kalla Djokovics insats i andra set något annat än kollaps är nämligen i princip omöjligt.

Han gnällde över banans dåliga skick och vinden som blåste grus i ögongen på honom, typ. Blev frustrerad och började klanta sig.

I takt med att Djokovic tappade fokus började också Berdych spela upp sig. Ordentligt. Den osedvanligt ineffektiva serven blev vassare, forehanden stabilare och han spelade med mycket större självförtroende och pondus än i första set.

Väldigt imponerande. Särskilt med tanke på att Djokovic tenderar att vara livsfarlig även när hans spel inte funkar, eller när han (som i det här fallet) tillåter yttre omständigheter att krypa in under skinnet på honom.

Det krävs en särskild mental styrka för att inte bara utjämna de dittills ofördelaktiga oddsen, utan dessutom vända på hela steken.

När Berdych är som bäst har han det tålamod och psyke som krävs för sådana bedrifter. Det är framför allt när all press ligger på motståndaren och han därtill ser tecken på nervositet/frustration/osäkerhet som Berdych är som giftigast, på det mentala planet.

Det är då han samlar ihop sig och spelar sin bästa tennis. Till skillnad från när han blir taktiskt och spelmässigt utklassad, då han oftast blir stressad till enkla misstag och slutligen viker ner sig.

Lika imponerande som Berdychs insats var, lika oroväckande var Djokovics.

Ja, jag tycker faktiskt att det är svårt att inte bli lite oroad över den här attityden. Det var samma sak mot Grigor Dimitrov i Madrid, mot Tommy Haas i Miami och mot Juan Martín del Potro i Indian Wells. Djokovic tror liksom att allt ska ordna sig, men kan inte pusha sig själv till den där nivåhöjningen som han normalt alltid har så lätt att hitta i pressade lägen.

Han kan inte direkt skylla på bristande motivation. Jag menar, som om chansen till en ny kraftmätning mot Nadal i en semifinal inför Franska öppna inte skulle vara tillräckligt motiverande?

Nu blir det ingen kraftmätning dem emellan, och vi kommer därför att uteslutande tvingas analysera individuella prestationer. Där är Nadal hittills i solklar ledning.

Tar man en helhetstitt känns det för övrigt ganska märkligt och ovant att Djokovic ”bara” nått en enda Masters-final så här långt in på säsongen (tre förra året, fyra 2011).

Nåväl.

Det blir nu i stället Berdych som ställs mot Nadal (som återigen var numret för stor för landsmannen David Ferrer: 6-4, 4-6, 6-2) i semifinalen, och där kommer det säkerligen att krävas en ännu mer imponerande insats från tjecken.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=hDq8SLuoTu0

Janowicz blev som väntat något av en munsbit för Roger Federer och inte heller matchbilden bjöd på några större överraskningar: En välsmakande liten potpurri av korta dueller, solida servegame, stoppbollar och offensiv tennis i största allmänhet.

Det passar ju som sagt Federer bra att spela i det här höga tempot och i själva spelet är han överlägsen Jerzy. Polacken har en mycket tyngre och därför överlag mer svårhanterlig serve och dessutom betydligt giftigare returer, men Federer väger upp det med

a) en otroligt varierad, svårläst och precis serve

och

b) överlägsen tennisintelligens och teknik.

Vad gäller Federers serve har det mesta redan sagts – den är grym, helt enkelt. Om än inte tourens hårdaste.

Det är också allmänt känt att Federer har stora brister i sitt returnerande. Delvis för att han står så nära baslinjen och därför är sårbar för välplacerade hårda servar, och dels för att han alltid försöker få längd i alla sina returer vilket ger upphov till en del missar.

Vad gäller tennisintelligensen är han dels enormt skicklig på att snappa upp mönster (och därmed även svagheter) i motståndarens spel och har dels en osviklig förmåga att ta vara på de chanser som förr eller senare alltid kommer mot den här typen av spelare.

Eftersom det höga tempot passar Federer så bra (och eftersom Janowicz irrationella nyttjande av stoppbollar knappt biter alls på schweizaren, som trivs som fisken i vattnet framme vid nät) behövde världstrean därför aldrig imponera för att slå honom.

I stället nöjde han sig med att ge lugnande besked efter magplasket i Madrid: När Federer är taggad och på tårna är han lika bra som 2012.

Gillade framför allt hur han så behärskat hanterade Janowicz aggressiva returer. När polacken fick både längd och tyngd i sina returer (vilket var ganska ofta, särskilt i andraserve) svarade Federer i nio fall av tio med en halvvolley som damp ner strax innanför baslinjen – och kunde därför behålla initiativet trots Janowicz försök att vrida taktpinnen ur händerna på honom.

Dessutom var det starkt av schweizaren att kliva fram och leverera sitt bästa returgame i matchen när Janowicz servade för setet vid ställning 5-4 i andra set – efter att ha haft ett break emot sig sedan setets allra första game. I tiebreak var han sedan orubblig och säkrade sin första Masters-semifinal via 6-4, 7-6(2).

Bra insats av Janowicz, dock. Han spelade sitt spel och gjorde det med bravur. Han har tveklöst potential att utmana toppspelarna på mer regelbunden basis. Måste bara få lite mer rutin och bli bättre på att hantera den press som blev resultatet av succén i Paris Masters förra året.

Federer möter Benoit Paire i semifinalen. Paire fullkomligt krossade Marcel Granollers i sin kvart: 6-1, 6-0. Såg inte den matchen, men känns som att det måste ha varit en ordentligt slätstruken insats av Granollers.

Så, låt oss nu titta lite närmare på dagens matchups:

* * *

√ RAFAEL NADAL – TOMÁS BERDYCH

Känns ju onekligen som dagens match. Nadal leder med 13-3 i inbördes möten och samtliga av Berdychs segrar kom på hardcourt åren 2005-2006. På grus har Berdych plockat ett set av Nadal – i Båstad 2005. 9-1 i set på underlaget.

Trots Berdychs insats i går har jag svårt att se honom hota Nadal. Såvida inte spanjoren krampar av ett eller annat skäl. Han måste liksom inte bara spela som i andra och tredje set mot Djokovic under hela matchen, utan dessutom helst vara ännu mer aggressiv. Typ som Ernests Gulbis var i åttondelsfinalen.

Nadal ger ytterst lite (snudd på ingenting) gratis och kommer inte att vika ner sig på samma sätt som Djokovic gjorde. Att döma av hur de båda presterat hittills under veckan har jag svårt att se en matchbild där Berdych har övertaget, förutsatt att Nadal är hel och frisk.

* * *

√ ROGER FEDERER – BENOIT PAIRE

2-0 i inbördes möten och 5-0 i set till Federer. Har dock aldrig mötts på grus.

Paire har imponerat i Rom så här långt och har ett brett register som spelare. Ingen slump att han skrällde mot del Potro (delvis också givetvis på grund av Delpos frånvaro de senaste veckorna) och han blir säkerligen en jobbigt spelare för de stora stjärnorna att tvingas möta tidigt, typ som Gulbis, Dimitrov, Janowicz och så vidare.

Tror dock inte att han har vad som krävs för att utmana Federer just nu, inte som schweizaren presterat hittills. Federer ser helt enkelt alldeles för motiverad ut för att gå in i den här matchen med bara halvt fokus.

Precis som mot Janowicz kommer Federer att vara både på tårna och avslappnad. All press kommer liksom att ligga på Paire. Federer kommer inte att låta det här gyllene läget rinna honom ur händerna.

Om inte annat så bara för det stora nöjet i att sätta alla belackare på plats efter fadäsen i Madrid.

Nu tror jag visserligen fortfarande att turneringarna inför Wimbledon inte är direkt hög prio för Federer, men det betyder mycket att visa att man kan prestera och utmana övriga i Big Four även i dessa sammanhang, i turneringar som han inte lägger allt sitt krut på.

Är övertygad om att vi har Kei Nishikori att tacka för det. Den smällen blev ordentlig tändvätska för gamle Fed.

Nu hoppas vi att han tycker att det ska bli lika kul med en gammal hederlig blockbuster-final mellan honom och Nadal.

Mycket av den här dagen skulle komma att handla om två ynglingar: 22-årige Jerzy Janowicz och 24-årige Ernests Gulbis.

Janowicz för att han följde upp sin imponerande seger över Jo-Wilfried Tsonga i går med att fälla ännu en topp 10-spelare – världsnian Richard Gasquet: 3-6, 7-6(2), 6-4.

Gulbis för att han nästan nollade självaste Rafael Nadal och tvingade gruskungen att slita för varenda poäng, men föll till sist i en oväntat tät sammandrabbning: 1-6, 7-5, 6-4.

Det var visserligen inte ett dugg oväntat att Gulbis skulle gå för fullt och krama ut typ varenda liten droppe av sin kapacitet mot just Nadal.

Till att börja med har lettländaren alla förutsättningar för att hota spanjoren, även på grus: Han är tillräckligt lång (och har dessutom en pålitlig backhand och forehand) för att kunna ta bollen tidigt och i precis rätt position trots den höga studs som Nadals extrema överskruv genererar, han kan med enkelhet utmanövrera sin motståndare med blytunga slag från baslinjen och har en  livlina i sin solida serve.

Inte helt olikt Robin Söderling, James Blake, Lukas Rosol och Novak Djokovic (även om Djokovics serve kanske inte är den tyngsta). Han är i ganska gott sällskap, alltså.

Problemet är bara att den offensiva taktiken i sig inte riktigt räcker hela vägen.

Eller som Gulbis själv så pricksäkert uttryckte det efter nederlaget:

– Jag var den bättre spelaren under matchen. Han är en mästare. Man måste göra något extraordinärt för att slå honom.

Exakt så. För ser man till både statistiken och matchbilden var Gulbis den bättre spelaren.

Antal vunna game: 15-14.

Winners: 59-13.

Serve-ess: 15-0.

Vunna breakbollar: 4 av 9/4 av 11.

Vunna poäng i förstaserve: 72 procent-63 procent.

Vunna poäng totalt: 97-94.

Men det där spelar som bekant inte så stor roll i tennis. Det handlar inte om hur många snygga winners man bokför, hur många ess man slår eller ens hur många poäng man vinner – det handlar om vilka poäng man vinner.

Nadal lät sig inte skrämmas av Gulbis offensiva kavalkad i första set, utan knöt näven i fickan och kämpade vidare. Försökte kliva lite längre fram i banan (i första set stod han praktiskt taget i publiken och returnerade Gulbis servar). Och bara vägrade förlora.

Det är ju så typiskt Nadal, det där. Att bara vägra förlora. Han ger sig inte fan på att vinna, han ger sig fan på att inte förlora. Lika typiskt som att Gulbis alltid viker ner sig.

Det satt långt inne i dag, men till slut orkade inte Gulbis stå emot gruskungen. Trots två räddade matchbollar i egen serve vid ställning 5-4 (efter att ha brutit tillbaka omgående som svar på Nadals servegenombrott) slutade matchen med en miss från lettländaren – som därmed bokförde sitt 50:e oprovocerade misstag.

Viktig match för Rafa. Alltid bra när toppspelarna pressas tidigt i turneringen, så de tvingas testa formen ordentligt.

I kvarten ställs Nadal mot landsmannen David Ferrer, som gick vidare efter walkover från Philipp Kohlschreiber. Enligt uppgift på grund av yrsel. Något slags virus? Förmodligen.

Nadal kan säkert få det tufft även mot Ferrer, precis som i Madrid. Men efter det blytunga nederlaget är ju frågan om Ferrer över huvud taget orkar bygga upp den mentala styrka som krävs för att slå världsfemman… Jag är väldigt tveksam.

* * *

En tredje yngling noterade faktiskt inte bara en skräll i dag, utan även karriärens första seger över en topp 10-spelare – Benoit Paire mot Juan Martín del Potro: 6-4, 7-6(3).

Inte jätteöverraskande att den kom mot just del Potro här i Rom, med tanke på argentinarens frånvaro (på grund av sjukdom) de senaste veckorna.

Fransmannen möter Marcel Granollers i kvarten. Granollers kämpade ner Jeremy Chardy i en tresetare: 6-4, 1-6, 7-5.

Känns som att Paire har en rätt god chans att nå sin första Masters-semifinal med den lottningen. Granollers ska inte underskattas, men det är knappast en omöjlig matchup för Paire.

* * *

Roger Federer mosade Gilles Simon: 6-1, 6-2. Går från klarhet till klarhet. Glädjande, efter magplasket i Madrid.

Möter alltså Janowicz i kvarten. Har potential att bli en intressant match.

Janowicz skrällchanser?

Hm.

Han har visserligen imponerat i Rom och tillryggalagt två övertygande segrar, men tror inte det räcker mot Federer. Det passar nämligen Federer väldigt bra att spela i högt tempo, särskilt på grus – och högt tempo är precis vad Janowicz levererar.

I själva spelet är Federer den klart säkrare och den typ av variation Jerzy brukar bjuda på biter inte direkt på Federer (delvis för att han är så bekväm framme vid nät, vilket gör stoppbollarna förhållandevis ineffektiva).

Tror absolut att Janowicz kan bjuda upp till kamp, särskilt nu när de här två senaste segrarna stärkt hans självförtroende. Men nej, av det jag sett av schweizaren hittills borde han bli ett nummer för stor för 22-åringen.

* * *

Matchen mellan Djokovic och Alexandr Dolgopolov blev inte så intressant som jag hade hoppats på: 6-1, 6-4 till Nole.

Ser riktigt stark ut, världsettan. Frågan är vad Tomás Berdych ska kunna sätta emot i kvarten. Visserligen stabil seger mot Kevin Anderson (7-5, 6-2, fjärde raka mot just Anderson), men Djokovic ser ut att vara grymt revanschsugen efter fiaskot i Madrid – och då tenderar han att bli snudd på oslagbar.

* * *

Alla dagens resultat:

Tråkiga nyheter.

Andy Murray tvingades avbryta sin öppningsmatch i Rom Masters mot Marcel Granollers vid ställning 6-3, 6-7(5) på grund av en ryggskada.

Det är nu oklart om världstvåan hinner återhämta sig inför Franska öppna senare i maj.

– Jag skulle bli väldigt överraskad om jag spelar i Paris. Jag måste göra upp planer och reda ut vad jag ska göra. Jag kommer att nå ett beslut kring Paris inom de närmaste fem dagarna. Jag måste ta några dagar ledigt och se hur det känns, säger han.

– Jag ska försöka få ordning på det men det är ett problem jag tampats med ett ganska bra tag. Så jag vill vara säker på att det är något som jag kan få ordning på. Det är inte särskilt behagligt att spela just nu.

Riktigt tråkigt, naturligtvis. För turneringens del gör det ingen överdrivet stor skillnad, men det känns givetvis oerhört trist att inte ha en intakt Big Four i Franska öppna – trots att han inte heller där är en av huvudutmanarna.

För Rafael Nadal är det tur i oturen, så att säga. Om Murray missar Franska öppna spelar det ju nämligen ingen roll om spanjoren är världsfyra eller -femma, eftersom han då kommer semifinalseedas oavsett.

Nadal detroniserade Fabio Fognini i dag, för övrigt: 6-1, 6-3. Världsfemman möter, precis som väntat, Ernests Gulbis i tredje omgången. Gulbis fullkomligt mosade Viktor Troicki: 6-1, 6-1.

Så vad tror vi om den matchen då? Kan Gulbis skrämma gruskungen?

Ja. Skrämma kan han absolut göra. Gulbis skrämmer alla toppspelare, eftersom han har en enorm kapacitet kombinerat med en total brist på respekt (i uttryckets positiva bemärkelse). Gulbis tycker att han kan slå alla spelare, och det i sig kan räcka långt.

Inte tillräckligt långt för att fälla Nadal, dock. Nej, en skräll känns faktiskt mer avlägsen nu än i Indian Wells i mars. Nadal får säkert slita, men han kommer sannolikt att vara på tårna från start och inte bjuda på några luckor för Gulbis att exploatera.

* * *

David Ferrer inledde svajigt men lyckades vända mot landsmannen Fernando Verdasco: 5-7, 7-5, 6-3. Verdasco slog för övrigt Horacio Zeballos i sin öppningsmatch – argentinarens fjärde raka förlust i första omgången.

Sedan segern i Chile i februari har han radat upp totalt sju förluster i första omgången och som bäst vunnit två matcher i en och samma turnering (Acapulco).

Så, om ni inte slutade överskatta honom redan efter Vina del Mar så är det nog dags att göra det nu.

* * *

Jerzy Janowicz svarade för dagens bragd när han slog världsåttan Jo-Wilfried Tsonga i raka set: 6-4, 7-6(5).

22-åringens hittills tredje seger i karriären över en topp 10-spelare. Möter Richard Gasquet (som avfärdade Grigor Dimitrov i raka set i andra omgången: 6-4, 6-4) härnäst.

* * *

Stanislas Wawrinka tvingades tyvärr lämna walkover mot Alexandr Dolgopolov på grund av en lårskada. Inte jättekonstigt att han har en del krämpor efter de senaste veckornas spelschema, men tråkigt att vi nu går miste om den matchen.

Dolgopolov möter Novak Djokovic i tredje omgången. Kan bli intressant. Djokovic lär troligen vinna i raka set, men Dolgopolov har onekligen kapacitet att störa även de största stjärnorna när han presterar på topp.

* * *

Nicolás Almagro åkte ju alltså ut redan i första omgången mot Julien Benneteau. Såg verkligen inte det komma, men Benneteau är ju en sjukt oförutsägbar spelare. Vet aldrig var man har honom.

Följde till exempel upp den skrällsegern med en tresetsförlust mot Benoit Paire: 6-7(3), 6-4, 7-6(4). Aldrig ska man få chansen att glänsa, som någon skrev i en kommentar här i bloggen. Men men, får väl hoppas att min ”helgardering” Juan Martín del Potro levererar i stället. Hehe.

Eller Roger Federer, som jag ju tippade i semifinal. Han körde över svage Potito Starace i sin öppningsmatch i går och möter Gilles Simon i nästa runda.

Federer står i skyhöga 1,20 gånger pengarna. Nej, jag är inte ironisk. Jag menar, Simon. Han kunde inte ens besegra en underpresterande Murray i Madrid. På grus. Ska han då spöa en till synes taggad Federer inför Franska öppna?

Nej, det känns osannolikt.

* * *

Alla dagens resultat:

Madrid Masters avklarat, Rome Masters redan i gång (ja, innan Rafael Nadal ens hunnit slå in matchbollen i Madrid).

Vi tar en titt.

* * *

HERRAR

ÖVRE HALVAN:

Eftersom en hel del förstaomgångar redan spelats är vissa av de toppseedade spelarnas öppningsmatcher redan spikade. Alla syns dock inte i turneringsträdet ovan.

Nåväl.

Det mest intressanta här är ändå att Rafael Nadal och Novak Djokovic hamnat på samma halva, och således kan mötas redan i semifinal.

Vilket de lär göra. Djokovic lär inte upprepa sitt magplask i Madrid och har egentligen bara en jobbig motståndare på vägen mot semin: Stanislas Wawrinka. De har återigen lottats i en eventuell tredje omgång. Tror dock att Wawrinka är alldeles för sliten efter några intensiva spelveckor för att kunna hota en utvilad och extremt taggad Djokovic.

Tomás Berdych i kvarten då? Till att börja med är det inte alls säkert att Berdych ens når kvarten. Nederlaget mot Wawrinka i Madrid-semifinalen lär svida rejält, och det vore inte ett dugg förvånande om det påverkar honom tillräckligt mycket för att förlora mot Kevin Anderson eller Marin Cilic (Denis Istomin i öppningsmatchen borde han rimligtvis besegra).

Annars är det en förhållandevis gynnsam lottning för Berdych, fram till kvarten alltså. Istomin borde som sagt inte utgöra något större hot, Anderson har han redan spöat i raka set två gånger i år och även mot Cilic har han ett mentalt övertag (och är dessutom den bättre grusspelaren av de båda).

Tror inte Berdych har något att sätta emot Djokovic i en eventuell kvartsfinal. Dominanta 13-1 i inbördes möten för världsettan talar sitt tydliga språk, och tjecken är en väsentligt sämre grusspelare.

Nadal då?

Lite tuffare. Först Fabio Fognini (som slog Andreas Seppi tidigare i dag) och därefter troligtvis Ernests Gulbis. Tror inte att någon av dem i dagsläget har vad som krävs för att skrälla mot Nadal på grus, men de har onekligen kapacitet att skapa bekymmer för världsfemman.

Janko Tipsarevic behöver vi knappt nämna, han ryker troligen mot Gulbis i andra omgången, om inte mot landsmannen Viktor Troicki redan i första.

I kvarten väntar sedan återigen David Ferrer för Nadal. Ferrer fick sig en ordentlig törn i Madrid men borde ändå inte ha några problem mot Horacio Zeballos/Fernando Verdasco och Albert Ramos/Philipp Kohlschreiber (som slog ut Milos Raonic i dag). Inte som han spelade i Madrid.

Mot Nadal blir det däremot ny tvärnit. Nadal har nu ett snudd på ointagligt mentalt försprång, och med tanke på att Ferrer inte lyckades slå sin landsman förra veckan råder det liksom inga tvivel om att han typ inte kan slå honom. Alls.

Eller okej, det kan han möjligtvis om han har alla marginaler på sin sida, men jag kan inte se det hända i Rom.

Nadal och Djokovic i semin, alltså. Där kan ju verkligen allt hända. Tror faktiskt att jag i nuläget håller Djokovic som favorit i den matchupen. Visserligen grymt imponerande av Rafa att prestera så bra i Madrid med tanke på de för honom missgynnande förhållandena där, men han har inte lyckats räta ut frågetecknen efter Monte Carlo – och Nole lär betrakta den matchen som den ”riktiga” finalen.

Har hur som helst potential att bli turneringens absoluta höjdpunkt.

I övrigt råder jag er att inte missa matchen mellan Wawrinka och Alexandr Dolgopolov. Förutsatt att Wawrinka slår Carlos Berlocq, förstås. Men det ska han väl göra? Tröttheten till trots. Ja, det känns så.

De går vidare till semifinal: Novak Djokovic, Rafael Nadal.
Skrällvarning: Stanislas Wawrinka.
Bubblare: Tomás Berdych.

* * *

UNDRE HALVAN:

Roger Federer och Andy Murray på samma halva, alltså. Bra för Federer – men förhållandevis tuff lottning i övrigt. Potito Starace borde rimligtvis avfärdas i två överlägsna set i öppningsmatchen, men därefter kan han möta en formtoppad Tommy Haas i tredje omgången och Jo-Wilfried Tsonga, Grigor Dimitrov eller Richard Gasquet i åttondelsfinalen.

Av dessa spelare är det bara Gasquet som besegrat schweizaren på grus (2-2 i inbördes möten på underlaget, 9-3 till Federer totalt). Gasquet har inte riktigt hittat grusformen ännu men skulle absolut kunna utgöra ett hot mot världstrean.

Tror inte Dimitrov tar sig förbi Gasquet (3-0 i inbördes möten till fransmannen, och han är en både energikrävande och mer rutinerad spelare) men om han gör det kan han säkert krångla till det lite för Federer.

Tsonga? Tja, han är överlag i bättre form och är knappast en drömmotståndare för Federer i kvarten. Så, överlever Federer till en semifinal mot typ Andy Murray?

Jag är osäker men ändå benägen att tro att schweizaren vill få revansch för nederlaget i Madrid.

Om han nu tar sig dit tror jag dessutom inte att Murray står på andra sidan nätet. Marcel Granollers ska skotten visserligen plocka, och sannolikt också Kei Nishikori i åttondelen, men Nicolás Almagro eller Juan Martín del Potro i kvarten?

Argentinaren ett stort frågetecken så klart, eftersom det här blir hans första turnering sedan Monte Carlo. Andreij Kuznetsov i öppningsmatchen är därför att betrakta som en lyckosam lottning, eftersom han inte lär fälla björnen ens när han är ur form. Almagro borde inte förlora mot vare sig Julien Benneteau eller Benoit Paire, så det lutar åt att det blir en intressant åttondel mellan Delpo och Nico.

För övrigt väldigt intressant att de aldrig mötts tidigare. Känns som att de borde ha gjort det vid något tillfälle. Eller okej, de har mötts en gång – i en Challenger-turnering i Santiago 2006 (seger för Almagro i raka set). Almagro knapp förhandsfavorit i det mötet, i så fall.

Vissa frågetecken även kring Almagro, men inte särskilt förvånande att han åkte ut tidigt i Madrid. Underlaget där passar honom inte bra alls. Mycket bättre i Rom, och insatsen i Barcelona för några veckor sedan (finalförlust mot Nadal) lovar hyfsat gott måste man ändå säga.

Däremot brukar världstolvan sällan leverera i Masters-sammanhang. Ändring på det i år? Ser lite så ut på förhand, faktiskt. Inte alls en omöjlig lottning för honom.

Tror risken är ganska överhängande att Murray åker ut redan före kvarten, han är just nu inte bättre än så på grus. Fick kämpa ordentligt i Madrid trots gynnsamma förhållanden, och det finns egentligen inte så mycket som talar för att det blir någon överdrivet stor spelmässig förändring i Rom.

Mitt förhandstips är därför att det blir Federer mot Almagro i semifinalen, med brasklappen att Tsonga kan sätta käppar i hjulet för schweizaren i kvarten och del Potro mot spanjoren i åttondelen.

De går vidare till semifinal: Roger Federer, Almagro.
Skrällvarning: Jo-Wilfried Tsonga, Juan Martín del Potro.
Bubblare: Andy Murray, Richard Gasquet, Grigor Dimitrov.

SEMIFINALERNA: Djokovic slår Nadal, Almagro slår Federer.

FINALEN: Djokovic slår Almagro.

* * *

Okej, om Almagro slår Federer i semifinalen vore det så klart en ordentlig skräll. Inte minst för att schweizaren har 5-0 i inbördes möten totalt och 3-0 på grus, och att Almagro lätt viker ner sig mot tuffare motståndare.

Men. De har inte mötts sedan 2007 och Almagro har blivit en väsentligt bättre spelare sedan dess, särskilt på grus. Är det någon gång spanjoren ska ta vara på chansen och slå meste mästaren så är det ju nu, och han är faktiskt generellt sett en bättre grusspelare än Federer.

Dessutom vore det kul med ännu en lägre seedad spelare i final. Som upplagt för det i och med den här lottningen, kan tyckas.

Ja, om nu inte Federer bara ger sig fan på att tysta sina belackare och följa upp förra veckans magplask i Spanien med en final i Italien. Det har som bekant hänt förr att han tänder till ordentligt först efter svidande nederlag.

Ny vecka – och inte vilken vecka som helst, utan ännu en Masters-vecka. Den här gången i Rom.

Låt oss ta en titt på rankningen efter drabbningarna i Madrid.

ATP-RANKNINGEN

• Andy Murray tar återigen över positionen som världstvåa. Detta efter att själv ha gått till kvartsfinal, medan Roger Federer åkte ut redan i tredje omgången och därmed går miste om en hel hög poäng. Murray har nu drygt 1,000 poäng till godo, men fortfarande en brant uppförsbacke i förhållande till suveräne världsettan Novak Djokovic (skiljer 4,000 poäng dem emellan).

• Rafael Nadal är fortfarande världsfemma, men det skiljer nu blott 25 poäng mellan honom och fyran David Ferrer. Om Nadal försvarar sin titel i Rom medan Ferrer åker ur före semifinalen blir det således en rockad inför Franska öppna.

• Jag räknade fel på ett antal poäng i gårdagens inlägg: Stanislas Wawrinka går efter sin fenomenala tävlingsvecka i Madrid om Janko Tipsarevic och är nu topp 10 igen för första gången sedan 2008! Dock med minsta möjliga marginal: 25 poäng. Tipsarevic har bara 45 poäng att försvara i Rom, Wawrinka 90. Schweizaren lär dessutom vara sliten efter den senaste tidens tuffa spelschema, så serben kan åtminstone temporärt ta tillbaka platsen som världstia efter Rom.

• Kei Nishikori är tillbaka på toppnoteringen 15, medan Milos Raonic halkar ner till plats 16. Raonic kan nog komma att trilla ner några placeringar till under våren. Grus är som bekant inte hans bästa underlag.

• Grigor Dimitrovs klättring fortsätter. Bulgaren återfinns nu på plats 26.

• Pablo Andújar står för veckans stora skutt efter semifinalplatsen i Madrid: 59 placeringar upp, från 113 till 54.

Ser vi till säsongsrankningen fortsätter Federer att halka efter och är nu bara den elfte poängbästa spelaren så här långt i år. Kommer säkerligen att ändras under sommaren och hösten. Räknar kallt med att han kvalificerar sig till World Tour Finals i slutet av året.

Det mest intressanta är att Wawrinka är sexa på säsongsrankningen. Ett kvitto på hans fantastiska inledning på året. Håller han sig bara skadefri har han riktigt goda chanser att cementera en plats inom topp 10-segmentet.

Intressant också att Tomás Berdych alltmer distanserar sig från Juan Martín del Potro och Jo-Wilfried Tsonga, samtidigt som han närmar sig David Ferrer. Har spelat in 500 poäng mer än del Potro/Tsonga och ligger 700 poäng bakom Ferrer.

Nu missade visserligen del Potro Madrid Masters, men tycker ändå att det ger en rättvis bild av maktförhållandet dem emellan i nuläget. Berdych har verkligen stabiliserat sig som en toppspelare och borde kunna utmana Ferrer om platsen som världsfemma vid årets slut.

40 titlar på grus.

Ja, det är ju verkligen inte för inte som Rafael Nadal kallas The King of Clay.

I och med spanjorens finalseger över Stanislas Wawrinka tangerar Nadal Thomas Muster som spelaren med näst flest grustitlar under karriären (Guillermo Vilas toppar listan med 45).

Det blev inte jättemycket till final, tyvärr. Vilket var väntat – dels med tanke på att Nadal hade överlägsna 8-0 i matcher och 17-0 i set mot Wawrinka, och dels för att schweizaren inte hade de bästa förutsättningarna inför matchen.

Nadals segersiffror skrivs till 6-2, 6-4 och trots en hel drös brända breakbollar var det aldrig något snack om vem som ägde den här finalen.

Wawrinka grät faktiskt efter matchen. Helt rätt inställning. Även om han själv måste insett vilken omöjlig uppgift som stod inför honom så går en sann atlet ut på banan för att vinna. Ett nederlag ska alltid svida, även när det kommer mot en av de bästa spelarna sporten någonsin skådat.

Och schweizaren ska vara grymt nöjd med sina prestationer under turneringen. Om jag räknat rätt så kommer rankningspoängen han inkasserar inte att räcka till att knuffa ner Janko Tipsarevic från positionen som världstia – men det kommer bara att skilja ynka tio poäng mellan dem.

Bara en tidsfråga innan Wawrinka slår sig in på topp 10 igen, för första gången sedan 2008 (då han nådde toppnoteringen 9).

Beträffande Nadal är det egentligen bara detaljer han behöver jobba på inför Franska öppna. Backhanden måste bli bättre generellt. Serven har sviktat. Och han måste bli bättre på att stänga matcherna. Måste få ordning på de där väldigt okarakteristiska fokusdipparna.

Lite besynnerligt hur mycket han valt att spela under sin comeback, förresten. 2013 hade han spelat 33 matcher vid den här tiden på året – inför årets Rome Masters har han redan spelat 31.

Okej att han behöver mycket matchträning inför Roland Garros, men hade det inte varit vettigt att stå över knepiga Madrid och fokusera fullt ut på Rom? Finns väl ingen direkt risk att han bränner ut sig, men det här intensiva spelschemat är lite oroväckande med tanke på att just hård matchning var en av orsakerna till fjolårets knäskada.

Nåväl.

Världsfemman är så klart en av huvudkandidaterna även till titeln i Rom, men har den här gången hamnat på samma halva som rivalen Novak Djokovic. Vi får titta närmare på lottningen i morgon, hann inte i kväll.

Tills dess – buenos noches!

* * *

På damsidan var finalen lika ospännande som på herrsidan. Serena Williams försvarade sin titel från 2012 efter 6-1, 6-4 mot Maria Sjarapova.

Williams har nu överlägsna 13-2 i inbördes möten och tolv raka segrar mot Sjarapova.

http://www.youtube.com/watch?v=d8975sVxf1k

Semifinalen mellan Rafael Nadal och Pablo Andújar blev mycket riktigt en ickematch. Setsiffrorna 6-0, 6-4 talar sitt tydliga språk.

Precis som väntat skulle gårdagen komma att handla om två helt andra kombattanter – världssexan Tomás Berdych och 15-rankade Stanislas Wawrinka.

Det är svårt att betrakta Wawrinkas seger som en skräll. Vi var nog många som höll honom som favorit inför drabbningen. På grus är han helt enkelt en säkrare spelare än Berdych, när han presterar på topp.

Semifinalen följde samma mönster som Wawrinkas senaste matcher i turneringen: bärgade första set övertygande men dippade i andra. Som om energin tillfälligt sinade, typ. Men till skillnad från mot Grigor Dimitrov och Jo-Wilfried Tsonga gick det trögt även i skiljeset.

Så pass trögt att Berdych, som vred initiativet ur händerna på schweizaren i slutet av andra set, kunde ordna ett tidigt break.

Vid 2-4, 15-40 i egen serve såg det verkligen inte ljust ut för Wawrinka. Han såg trött och sliten ut, och från mitten av andra set hade han blivit fullständigt överkörd i Berdychs servegame samtidigt som han hela tiden pressades i egen.

Tv-kommentatorerna inledde till och med en resumé över hans prestationer de senaste veckorna, inklusive här i Madrid, i tron att han inte hade tillräckligt med bränsle i tanken för att mäkta med en vändning.

Vilket i och för sig inte hade varit konstigt. Schweizaren har haft ett tufft spelschema den senaste tiden, och dessutom gått långt i de senaste turneringarna han ställt upp i.

Wawrinka hade dock inga som helst planer på att ge upp utan kamp. Han lyckades till slut hålla efter några horribla missar från Berdych och gav sedan allt i Berdychs servegame vid 4-3 – och det räckte hela vägen till ett servegenombrott, hans första på två set.

I och med det breaket skiftade momentum återigen, och tjecken såg märkbart skärrad ut. Så pass att han lät sig pressas på nytt i egen serve vid ställning 5-4 till Wawrinka.

Några minuter senare kunde schweizaren sträcka händerna mot skyn i en heroisk segergest – han var klar för final efter en fantastisk vändning: 6-3, 4-6, 6-4.

Oerhört imponerande att Wawrinka lyckades hålla nerverna i styr och leverera sin bästa tennis när det gällde som mest. Samtidigt svagt av Berdych att vika ner sig på det där sättet. När han misslyckades att förvalta sina breakbollar vid 4-2 var det som att precis alla tvivel man kan ha ute på en tennisbana plötsligt knockade världssexan.

Strategiskt smart av Wawrinka att inte gå för fullt i returgamen i andra och tredje set. Han insåg nog hur mycket det skulle krävas för att bryta Berdych när han servar så bra, och efter att ha hamnat i underläge tidigt i tredje set tror jag att han försökte fokusera på sin egen krånglande serve, i väntan på rätt läge i Berdychs.

För man vet att det alltid kommer lägen när det börjar dra ihop sig, när man själv kan slappna av och bara maxa, medan motståndaren har pressen att fortsätta leverera på topp för att inte riskera att tappa ledningen.

I det stunderna brukar det vara små marginaler och de avgörs ofta med bara några få poäng. I går var det Wawrinka som vann den psykologiska kampen.

Inte helt vanligt att Berdych dippar så där i sådana lägen längre – han har ju verkligen fått ordning på huvudet under de senaste åren.

Alldeles oavsett var det en grymt välförtjänt seger för Wawrinka, som varit den spelare som imponerat allra mest under turneringen och nu alltså är klar för sin första Masters-turnering sedan 2008 (Rome Masters, förlust mot Novak Djokovic).

http://www.youtube.com/watch?v=hUQbo1jEREw

Så, hur ser hans chanser i finalen ut då?

Jag tror att det blir väldigt väldigt tufft för Wawrinka. Matchen i går avgjordes visserligen inte sent på natten, men sent på kvällen. Tredje raka kvällsmatchen för Wawrinka, alltså. Råder därför ingen tvekan om att Nadal är den fysiskt fräschare av de båda, särskilt efter att han avfärdade Andújar så snabbt och dessutom mitt på dagen.

Nadal har därför klart bättre förutsättningar och är dessutom en väsentligt bättre spelare än Wawrinka. Om schweizaren går för fullt från start kan han möjligen ta ett set, men jag har svårt att se ett annat scenario än att Nadal vinner det här i två raka.

* * *

På damsidan är Serena Williams och Maria Sjarapova klara för final, efter semifinalsegrar över Sara Errani (7-5, 6-2) respektive Ana Ivanovic (6-4, 6-3).

Inte särskilt oväntat att världsettan och -tvåan möts i finalen, även om framför allt Williams stött på några vägbulor. Blev som bekant nollad för första gången sedan 2008 i andra set mot wildcard-spelaren Anabel Medina Garrigues i kvartsfinalen.

Mot Sjarapova brukar hon dock plocka fram sitt allra bästa spel – och den tunna luften gynnar i första hand världsettan.

Vill väldigt gärna se att Sjarapova äntligen lyckas besegra sin nemesis, och det vore onekligen lägligt att göra det på grus, men det är svårt att inte hålla Williams som favorit.