En hel del intressanta matcher i går, med en del trevliga besked från vissa spelare. Till exempel Milos Raonic, som slog Toronto Masters-finalisten Richard Gasquet i raka set: 7-6(4), 6-3.

Var faktiskt en smula orolig inför den matchen. Raonic såg inte alls bra ut mot John Isner i Toronto, och även om Gasquet spelade riktigt dåligt i finalen mot Novak Djokovic var det knappast givet att mammutservaren skulle slå den numera 13-rankade fransosen.

Hoppas att han börjat hitta matchrytmen ordentligt på hardcourt nu och kan slå Marcos Baghdatis i nästa omgång. Vill gärna se en åttondelsfinal mellan Raonic och Tomás Berdych som, tack och lov, utmanövrerade 74-rankade Yen-Hsun Lu: 6-3, 6-4.

Berdychs form är oerhört svajig just nu och han behöver verkligen kräla upp ur gruvan snart om han ska hinna bygga upp självförtroendet inför US Open senare i augusti.

* * *

Venus Williams kämpade sig förbi tolfteseedade Maria Kirilenko: 6-3, 6-7(5), 6-2. En fortsättning på några riktigt bra veckor för Williams, som försöker lära sig att fullt ut hantera sin svåra sjukdom:

– Det går mycket bättre än förra året. Mycket bättre än för några månader sedan också. Jag börjar lära mig att hantera allting mycket bättre. Om jag vaknade och inte kände mig bra så fick jag panik och förlorade min match med 2-1. Nu har jag insett att jag bara behöver hålla mig kvar i matchen om jag inte har en av mina bästa dagar och försöka vinna, säger hon.

* * *

Senare under dagen vann lillasyster Serena Williams sin öppningsmatch mot 111-rankade Eleni Daniilidou i raka set: 6-3, 6-4. Trots att Williams slog ofattbara 42 oprovocerade misstag. Svårt att hitta motivationen mot så enkla motståndare, Serena?

* * *

Jeremy Chardy slog inte helt oväntat Andy Roddick: 7-6(4), 6-3. Roddick har inte sett hundraprocentig ut sedan krossen i OS och meddelade mycket riktigt efter matchen att han är ryggskadad. Har ju dragits med mycket skador de senaste två åren. Frågan är hur mycket mer hans kropp klarar av.

* * *

Bernard Tomic besegrade USA:s comeback kid Brian Baker i två förhållandevis jämna set: 6-4, 6-3. I första set kändes det som att Baker var den som spelade med mer pondus och låg närmare ett break, men efter en del feltajmade slag och enkla missar var det som att amerikanen helt tappade självförtroendet.

Samtidigt ska sägas att Tomic spelade betydligt mer stabilt och resolut än tidigare under våren och sommaren. Han var helt enkelt säkrare i grundspelet än Baker, som inte riktigt hittade matchrytmen och inte fick full utdelning när han försökte styra spelet (vilket han ofta gjorde, särskilt i första set).

Tycker ändå att Baker ska vara nöjd med sin vistelse i Cincinnati. Han slog trots allt Philipp Kohlschreiber i första omgången. En svårspelad motståndare som dessutom hade ett mentalt övertag efter segern i Wimbledon.

Också ett tecken på att Tomic börjar ta tennisen på allvar igen efter en något bortkastad vår och sommar med arrogant spel och enkla förluster. Det är ju riktigt underhållande att se Tomic i sitt esse, så vi får hoppas att det här är ett kvitto på att han börjar hitta formen.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Roger Federer har förvisso fått en riktig drömlottning i Cincinnati Masters – men själv säger sig världsettan ”ta en match i taget” och vis av erfarenhet vill han inte ta ut något i förskott.

– Ärligt talat så spelar jag antingen riktigt riktigt bra eller ibland bara riktigt dåligt här, så därför fokuserar jag hårt på de tidiga rundorna. När jag väl kommer i gång här så spelar jag extremt bra. Jag har alltid gillat att komma hit, säger han inför sin öppningsmatch mot Alex Bogomolov (som slog Jarkko Nieminen: 6-4, 6-3) i morgon.

Federer gör spelar i år i Cincinnati Masters för tolfte gången i karriären. Han har vunnit fyra gånger – 2005, 2007, 2009 och 2010 – men också vid sex tillfällen åkt på däng redan före kvartsfinal.

I år har han i Cincinnati chansen att (återigen) tangera rivalen Rafael Nadals rekord över totalt antal Masters-titlar (21).

Blir intressant att se om han lyckas, med tanke på att Djokovic börjar vinna tillbaka lite av det självförtroende som gått förlorat i Paris och London. Bland annat.

* * *

Sofia Arvidsson vann sin öppningsmatch i Cincinnati mot Tamira Paszek, som efter att ha blivit fullkomligt detroniserad i första set, 6-1, avbröt matchen vid ställning 2-1 till Arvidsson i andra.

Sofia möter världstrean Agnieszka Radwanska i nästa omgång.

Även Johanna Larsson vann sin öppningsmatch, mot kvalspelaren Casey  Dellacqua: 6-1, 6-3.

* * *

Kei Nishikori mosade stackars Marcel Granollers i sin öppningsmatch: 6-2, 6-1. Nishikori slog in blott 59 procent förstaservar – men vann 83 procent av dem, samtidigt som han hade 52 procent i andraserve, mot Granollers svaga 29 procent. Räddade dessutom samtliga fem breakbollar han hade emot sig och vann totala poänge med 59-35. Starkt.

* * *

Tommy Haas dundrade precis in ett servess i matchboll mot David Nalbandian i dagens veteranfest. Haas kollapsade totalt i första set och förlorade tiebreak utan att plocka en enda pinne(!).

Ryckte upp sig i andra och tvingade fram ett nytt tiebreak, som han vann, och kunde enkelt bryta Nalbandians serve vid ställning 4-3 i tredje för att sedan serva hem matchen: 6-7(0), 7-6(4), 6-3.

Det är verkligen en fröjd att bevittna 34-årige Haas idoga kamp på ATP-touren, som hittills tagit honom till en 23-plats på rankningen.

Rafael Nadal vet ännu inte om han kan spela US Open senare i höst.

Det säger världstvåan, som inte spelat sedan han förlorade i andra omgången i Wimbledon mot Lukas Rosol, till den spanska tv-kanalen Laverdad.

– Jag vet inte om jag är redo lagom till US Open. Jag kan inte säga vare sig ja eller nej. Skadan är inte som andra år, jag har upptäckt att den är lite annorlunda, säger han.

Världsettan Roger Federer är bekymrad över rivalens skada.

– Jag tänkte skriva till honom och kolla hur han mår för jag kan knappt tro att han varit borta så länge. Jag tänkte att OS, okej, det är ett personligt val. Jag var säker på att vi skulle få se honom i Toronto, men nu missar han Toronto och Cincinnati. Det är väldigt överraskande, för det var ingenting vi hörde något om innan skadan. Han spelade så bra på grus och såg bra ut i Wimbledon. Han hade mer tid (till vila) efter den tidiga förlusten i Wimbledon, så att han drog sig ur de här två turneringarna kom som en stor överraskning för mig. Även OS. Jag är ledsen för hans skull och hoppas att han kommer tillbaka till US Open, säger han.

US Open drar i gång 27 augusti.

Petra Kvitová vann nattens rysare i Montreal över Li Na i tre set: 7-5, 2-6, 6-3.

Titeln är hennes första i år. Kul att se femteseedade 22-åringen gå hela vägen i en turnering där några av WTA-tourens största inte fanns med från start (Serena Williams, Maria Sjarapova) och där andra inte lyckades placera sig bland de fyra bästa (Agnieszka Radwanska, Angelique Kerber, Samantha Stosur, Victoria Azarenka som på grund av skada tvingades kasta in handduken i matchen mot Tamira Paszek).

Bådar gott inför US Open senare i höst.

Kul också att se Caroline Wozniacki kämpa för att hitta tillbaka till sitt forna jag, som tog henne hela vägen upp i toppen. Föll i semifinalen mot Kvitová (3-6, 6-2, 6-3).

Några detaljer värda att nämna apropå nya rankningslistan som släpptes i dag:

• Janko Tipsarevic byter återigen plats med Juan Martín del Potro – den förra nu världsåtta igen, den senare världsnia.

• Juan Mónacos tid som världstia blev kortvarig. Efter semifinalen i Toronto är nu John Isner återigen världens tionde högst rankade spelare, Mónaco är ”bara” världselva.

• Efter Toronto-finalen hoppas Richard Gasquet åtta positioner på listan och är nu rankad 13 i världen. ”Han är en topp tio-spelare” påstod Novak Djokovic efter finalsegern i natt. Det är så klart kvalificerat skitsnack. Gasquet har onekligen talang men har aldrig varit särskilt mån om att ta tillvara på den. Om det finns någon som helst rättvisa i världen blir inte fransmannen särskilt långvarig som topp 20-spelare.

• Milos Raonic tar ett skutt uppåt på rankningen och återfinns nu för första gången i karriären inom topp 20. Kanadensaren är nu rankad 19. Väldigt välförtjänt, trots att Raonic fick billiga poäng efter Andy Murrays walkover i Toronto (å andra sidan kan det ha legat honom i fatet – han var lite stum i benen i kvarten mot Isner efter den ofrivilliga vilan).

• Mardy Fish står för veckans ras och är nu rankad blott 20. Som sig bör? Ja, personligen har jag alltid funnit det en smula märkligt att Fish varit så högt rankad de senaste två åren. Känns som att någonstans runt plats 20-30 ger en mer rättvis bild av amerikanens kapacitet.

Här hittar ni hela listan.

• Tommy Haas fortsätter klättra och är nu rankad 23.

Roger Federer avstod som bekant från att spela i Toronto Masters, tappade sina 90 poäng från förra året och leder nu med blott 75 poäng över Novak Djokovic på rankningslistan.

Djokovic har dock en finalplats och 600 poäng från förra året att försvara (förlust mot Andy Murray).

Om Federer, som bara har 180 poäng att försvara efter kvartsfinalförlusten mot Tomás Berdych förra året, tar sig till final behåller han positionen som världsetta oavsett hur det går för Djokovic. Om han däremot missar finalen sätts han under press från världstvåan.

Om Djokovic tar sig till final medan Federer åker ur före kvartsfinalen blir serben ny världsetta. Om Federer däremot tar sig till kvart eller semi kan Djokovic fortfarande bli världsetta genom att vinna titeln.

Chansen är dock överhängande att de båda möts i finalen, vilket innebär fortsatt ledning för Federer. Schweizaren vann här så sent som 2010 efter finalseger över Mardy Fish och har goda chanser att återigen tangera Rafael Nadals Masters-rekord (21 titlar), medan Djokovic förlorat tre finaler (mot Andy Murray 2008 och 2011 och mot Roger Federer 2009).

Djokovic lär dock ha fått en välbehövlig självförtroendeboost efter Toronto Masters-segern. Turneringen var på grund av OS förvisso inte så het som den brukar vara, men det var likväl viktigt för Djokovic att återigen känna segerns sötma efter idel tunga förluster den senaste tiden (mot Nadal i Monte Carlo, Rom och Franska öppna, mot Federer i Wimbledon-semin och mot Andy Murray i OS-semin).

Blir väldigt intressant att se om Murray efter OS-triumfen har kraft kvar att försvara sin titel och om Juan Martín del Potros formtopp håller i sig (förlusten i Toronto räknas knappt, eftersom han var utpumpad efter OS).

Let the action begin!

Så där, nu när vad som tyvärr skulle komma att bli den minst glamourösa Masters-turneringen i år slutligen är överstökad kan vi så äntligen rikta allt fokus mot Cincinnati och säsongens sjunde 1000-turnering.

Centralt för den här turneringen är att världstvåan Novak Djokovic, stärkt av sin promenadseger i Toronto, flåsar världsettan Roger Federer i nacken. Federer måste nå final för att vara helt säker på att inte tvingas lämna ifrån sig tronen, Djokovic ska vinna alltihop för att återerövra den.

Tänker ägna det lite mer tid och eftertanke i ett separat inlägg, så kan vi i stället fokusera på lottningen:

• Roger Federer har, precis som i London-OS, fått något av en drömlottning. Möter Jarkko Nieminen eller Alex Bogomolov i sin första match. Piece of cake oavsett vem det blir. Sedan väntar Bernard Tomic (som slog Ryan Harrison i raka set) eller Brian Baker/Philipp Kohlschreiber i nästa omgång. Inte direkt skräckinjagande. Han riskerar inte tuffare motstånd förrän i kvartsfinalen, och då står förmodligen Juan Mónaco eller Mardy Fish på andra sidan nätet (eller någon helt ovidkommande skrällspelare). Lär bli en ganska behaglig resa till semifinalen för Federer, med andra ord.

• Novak Djokovic har fått en nästan lika enkel lottning. Egentligen bara Janko Tipsarevic som utgör ett potentiellt hot, om han ens tar sig till kvartsfinalen. I övrigt är det väldigt avslaget i turneringsträdets nedersta sektion. Kan avdankade Nikolay Davydenko, som en smula oväntat krossade Alexandra Dolgopolov i sin öppningsmatch (6-1, 6-1), sprattla till och bjuda upp till kamp? Tveksamt.

• Lite värre ser det ut för Andy Murray, som kan möta servespecialisten Sam Querrey redan i sin förra match. OS-guldmedaljörens knä är ett litet frågetecken, men personligen tror jag inte att det ska ställa till problem för världsfyran. Att han lämnade w/o i Toronto tror jag mer handlade om fysisk och mental utmattning än om att skadan var allvarlig. I kvartsfinalen kan Murray ställas mot Juan Martín del Potro. Kan bli den klart intressantaste av kvartarna, om det blir så. I den här sektionen trängs också mer eller mindre spännande spelare som Denis Istomin (trivs bra på de lite snabbare underlagen), Andy Roddick och Tommy Haas.

• Var förlusten mot Kei Nishikori i OS-åttondelen en tillfällig svacka för David Ferrer? Ska bli intressant att se hur han hanterar omställningen från gräs (temporärt tillbaka till grus i Båstad) till hardcourt. Kan Tomás Berdych äntligen slugga sig ur sin långvariga formdipp? Osäkert. Hans självförtroende har verkligen varit uselt de senaste månaderna. Har inte alls spelat med den naturliga pondus han brukar ha. Berdych är en spelare som förbryllar och kan därför inte ses som en favorit till någon av kvartsfinalplatserna. Däremot ska man hålla ögonen på Kei Nishikori och Milos Raonic. Lyckas kanadensaren bomba sig förbi Toronto-finalisten Richard Gasquet har han goda chanser att ta sig till en ny Masters-kvartsfinal.

Värt att notera i övrigt är att Donald Young i detta nu ser ut att gå mot sin 17:e raka förlust. Ligger i skrivande stund under med 2-4 i första set mot Jesse Levine i sin öppningsmatch.

Också värt att notera är att John Isner tvingats dra sig ur Cincinnati Masters på grund av ryggproblem och Jo-Wilfried Tsonga på grund av att han sytts flera stygn efter att ha gått in i en brandpost(?!).

Det var väl egentligen en på alla sätt typisk final för årets upplaga av Canada Masters.

Efter en horribel och vad som hade kunnat bli en katastrofal inledning när 21-rankade Richard Gasquet bjöds på tre breakbollar redan i matchens första game kom Novak Djokovic på rätt köl och nästan promenerade hem elfte Masters-titeln i karriären.

Ett break vid ställning 4-3 räckte för att enkelt bärga första set. I andra var det som om den dittills passiva fransmannen helt gav upp och bara försökte hålla bollen i spel. Han hade ingen kraft i sina slag, gled längre och längre bakom baslinjen och bjöd på noll kreativitet i sitt spel.

Djokovic å sin sida gjorde det han gör bäst precis tillräckligt bra för att vinna enkelt och panga hem 18 av 20 poäng i slutet av första/början av andra set. Matchsiffrorna blev slutligen 6-3, 6-2.

Ja, det var på många sätt en vanlig dag på jobbet för Djokovic, som aldrig egentligen blev prövad här i Toronto (på grund av toppspelarnas frånvaro) och enkelt kunde dansa hem säsongens tredje titel (Australiska öppna, Miami Masters).

Billigt, jo – men välförtjänt. Och fantastiskt skönt om det här ger Djokovic det självförtroende han behöver för att komma på banan igen inför höstens titelrace, med US Open som en av höjdpunkterna.

Det är frestande att gå händelserna i förväg och börja kika på lottningen i Cincinnati Masters, säsongens sjunde Masters-turnering som drar i gång i morgon.

Inte jättekonstigt med tanke på att årets Toronto Masters varit en ganska avslagen tillställning med flera tunga avhopp och tidiga respass för toppseedade spelare (Murray, Tsonga, Berdych, del Potro).

Men.

Det återstår trots allt en match innan vi kan arkivera den här turneringen och med gott samvete rikta fokus på nästa.

Toronto Masters-finalen i natt har faktiskt potential att bli en superskräll: om Richard Gasquet, mot all förmodan, skulle vinna blir han den första spelaren utanför The Big Four att vinna en Masters-titel sedan Robin Söderling i Paris 2010. Det har alltså spelats 14 Masters sedan någon annan än Roger Federer, Novak Djokovic, Rafael Nadal eller Andy Murray bärgade någon av tourens mest prestigefulla turneringar (näst efter Grand Slam).

Snacka om dominans.

Har han någon chans att vinna då, Gasquet?

Nja.

Han har onekligen visat prov på den där råa talangen han besitter, den arrogante fransmannen. Samtidigt har Djokovic hanterat omställning från gräs till hardcourt (och från London-OS till Toronto) på ett ypperligt sätt. Det visade han inte minst mot landsmannen Janko Tipsarevic, som avfärdades enkelt i semifinalen i går: 6-4, 6-1.

Djokovic har dessutom historiskt sett inte haft några som helst problem med Richard Gasquet: han leder med 6-1 i inbördes möten och har inte förlorat ett set mot fransmannen sedan 2007 (då Gasquet vann i raka set i en föregångare till World Tour Masters: 6-4, 6-2).

Att spela som mot servemonstret John Isner i semifinalen – det vill säga stabilt men utan att glänsa – kommer således inte att räcka mot en revanschlysten, titelförsvarande Djokovic i natt. Världstvåan lär därtill vara ruggigt sugen på att bärga en titel bara för att höja självförtroendet inför Cincinnati Masters, men framför allt US Open senare i höst.

Ser man på.

Jetsetaren Richard Gasquet hade nog med bränsle för att slå till med ytterligare en skräll i Toronto Masters.

Den här gången slog han ut John Isner i semifinalen – efter att ha besegrat den reslige amerikanen i tiebreak. Ojojoj.

Gasquet spelade stabilt och gjorde väl egentligen ingenting mer spektakulärt än exempelvis Roger Federer i OS-kvarten. Bara att hålla sin egen serve och göra sitt bästa för att få Isner ur balans i hans serve.

När första set gick till tiebreak kändes det faktiskt som att Gasquet hade ett litet övertag, och efter ett tidigt minibreak hade han plötsligt sprungit iväg till 6-3 i egen serve.

Hoppsan. Isner fick stryk i sin egen paradgren. Så kan det gå.

Resten av matchen fortsatte enligt samma mönster, med skillnaden att Gasquet nu lyckades hitta och ta vara på de luckor som Isner misslyckades med att täta i sin annars så kassaskåpssäkra serve. Samtidigt servade Gasquet själv i det närmaste felfritt och bjöd inte Isner på en enda breakboll – i hela matchen.

Efter det där breaket kändes matchen helt avgjord. 7-6(3), 6-3. Rättvist.

Ska bli intressant att se hur han hanterar Novak Djokovic (eller Janko Tipsarevic) i morgondagens final.

Kan han löpa hela linan ut och slå till med en riktigt ordentlig skräll genom att bli den första spelaren utanför toppkvartetten att vinna en Masters-turnering sedan Robin Söderling i Paris 2010?