Nästan en hel tävlingsvecka är tillryggalagd. 

I dag ska fyra kombattanter bli två.

Här är min analys av semifinalerna:

* * *

RAFAEL NADAL – GRIGOR DIMITROV

Den tveklöst intressantaste matchen. 4-0 i inbördes möten för Nadal, men Dimitrov har faktiskt tagit set i samtliga matcher. Aldrig varit riktigt nära att hota på allvar, men han har absolut stört världsettan. Ordentligt.

I dag får han en ny chans – och det kan mycket väl vara hans bästa chans någonsin. Nadal är ingen maskin och lär vara mör efter drygt 8 timmar ute på banan de senaste tre dagarna. Själv behövde Dimitrov bara spela klart ett set (6-2) innan Tommy Haas kastade in handduken på grund av axelskada efter drygt en halvtimmes spel.

Det är med andra ord en pigg och fräsch 23-åring (fyllde år i går) som utmanar Gruskungen om en av finalbiljetterna.

Spelmässigt är min gissning att Dimitrov försöker kopiera Andy Murrays bedrift i går, det vill säga att ta kommandot omgående och alternera stabil defensiv med spetsoffensiv.

Frågan är hur vädret kommer vara. Om det är som i går, det vill säga regnigt, så gynnar det Dimitrov eftersom Nadal då inte får lika hög utdelning på sin extrema topspin. Nadal brukar påverkas negativt av att banan ”dör” på det sättet. Så även mot Murray i går, men det hanterade han väldigt bra. Viktigt för Nadal att inte bli passiv och falla tillbaka för djupt i banan. En väldigt viktig statistisk faktor i gårdagens kvartsfinal var hans positionering i förhållande till baslinjen – i första set stod han några meter bakom den i nästan 50% av duellerna, i andra set flyttade han fram positionerna markant.

Om Dimitrov är smart borde han attackera Nadals forehand så fort han får läge. Det är ett mönster vi sett genomgående på sista tiden, både från Stanislas Wawrinka, Kei Nishikori och Andy Murray. Skulle vilja påstå att Murray gjorde det bäst i går: Mata mot Nadals backhand, tvinga fram en defensiv rak slice eller kort backhand, attackera forehandrutan skoningslöst. På så vis hinner inte Nadal ladda sin forehandbössa och motståndaren får chans att antingen gå fram på nät eller fånga spanjoren på fel fot.

Med andra ord: Fokusera inte för hårt på Nadals backhand. Det gör bara att Nadal hittar sin matchrytm och till slut ges lägen att antingen gå runt med sin forehand eller styra spelet åt ett annat håll.

Nadal favorit så klart, men jag tycker att det är nästan lika stor skrällpotential i dag som i går. Räkmacka för Dimitrov, som visserligen fick en prövning i Tomás Berdych men undslapp Wawrinka (och behövde inte ens spela klart kvarten).

Bra chans för Dimitrov att ta sig till första Masters-finalen i karriären. Han är trots allt en i grunden mer kompetent grusspelare än Murray och är på ordentlig frammarsch.

Men visst ska väl Nadal greja det här?

* * *

SERENA WILLIAMS – ANA IVANOVIC

Revanschmöte! Ivanovic vann ju en stenhård kamp i Australiska öppna-åttondelen tidigare i år. 4-1 i inbördes möten till Williams annars, men det är ju den där matchen man lägger vikt vid.

Generellt är Ivanovic en bättre grusspelare än Williams, men eftersom Williams i grunden är en så mycket bättre spelare så har hon ändå det teoretiska övertaget.

5,00 gånger pengarna på Ivanovic, och det känns ju ändå rimligt. Det krävs verkligen att Ivanovic gör en kanonmatch, utan självdestruktiva dippar och spelmässiga implosioner, för att vinna det här. Williams har trots allt inte sett ut att hämmas alls av lårskadan och gått fram som en ångvält i Rom.

* * *

NOVAK DJOKOVIC – MILOS RAONIC

I det här skedet har Djokovic tveklöst fått den enklare semifinalen än rivalen Nadal, något annat går ju inte att säga. Dels för att Dimitrov är så pass mycket bättre på grus än Raonic, dels för att kanadensaren trots allt inte sett stekhet ut den senaste tiden. Inga riktigt prövningar i Rom heller: Bolelli-Tsonga-Chardy. Hade ju kunnat vara värre, även om jag tycker att segern mot Tsonga var imponerande.

Djokovic har erkänt svårt för servekanoner, det måste tas i beaktande. Serben gillar inte att få sin matchrytm söndersliten, och det får man alltid mot mammutservare. Här kan Raonics ändå hyfsade grundspel faktiskt vara till Djokovics fördel. Till exempel Ivo Karlovic eller i viss mån John Isner har ju förtvivlat svårt att hålla sig kvar i duellerna mot en så pass överlägsen spelare som Djokovic, men Raonic står sig ändå hyfsat i bollandet. Underlägsen, absolut – men han är ändå överlag stabilare i sitt grundspel än Karlovic/Isner.

1-0 i inbördes möten för Djokovic, och den gången blev det seger i raka set: 7-6(1), 6-2, 6-2, i Davis Cup (på grus). Ett liknande scenario är att vänta i dag. Raonics chans är att ta Djokovic på sängen, innan han hunnit bli varm i kläderna. Extremt kritiskt för kanadensaren att få med sig första set.

Men att han ska vinna två mot världstvåan? Konstigare saker har skett, men jag har svårt att se det. Betydligt större skräll om Raonic slår Djokovic än om Dimitrov besegrar Nadal.

* * *

JELENA JANKOVIC – SARA ERRANI

Imponerande av Errani att plocka sin första pinne mot en topp 5-spelare, men kan hon upprepa gårdagens succé och även slå världsåttan?

Spontant: Nej. Errani har visserligen varit på gång ett par veckor nu, men så bra har hon faktiskt inte sett ut. Om det Li Na själv säger stämmer så fick hon ju dessutom draghjälp från allergichock/matförgiftning i går.

I dag räcker det i och för sig med att Jankovic tappar huvudet, vilket har hänt många gånger förr, men stalltipset är ändå att Jankovic och Williams möts i finalen (även om jag personligen hoppas på Jankovic-Ivanovic).

De hade inte mötts på 2,5 år.

Då bjöd Rafael Nadal och Andy Murray på turneringens bästa match.

De två första seten i den här kvällsmatchen, dagens – och veckans – överlägset bästa, kan egentligen avfärdas som parenteser: I första set var Rafael Nadal trögfotad och felkalibrerad, i andra var det i stället Andy Murray som slog av på takten.

Ett game var han från att servera Rafa hans 13:e bagel i karriären, vid 5-0 i första set (Murray har redan ”nollat” Nadal vid två tillfällen: I Rotterdam 2009 och Tokyo 2011).

Fortsatta svaghetstecken från Nadal i det där första setet. Visst spelade Murray jättebra, men jag köper inte teorin om att alla andra spelare plötsligt blivit så mycket bättre mot honom. Jag menar, det var många spelare som vågade spela mer aggressivt och ta större risker redan förra året, efter Horacio Zeballos skräll i Vina del Mar – utan att lyckas. Nadal var helt enkelt för bra.

I år är han inte det. Sex set, nästan sex timmar och över 7,000 meter tillryggalagda på banan mot Gilles Simon och Mikhail Juzjnyj bär vittne om det. (I Madrid sprang han lite mer än 2,000 meter på sina två öppningsrundor.)

Och när Nadal tvekar, då hugger spelare av Murrays kaliber som kobror.

Det var hur som helst tredje set som var huvudnumret i går kväll.

Nadal tog med sig momentum från andra set och plockade ett break omgående, men lyckades inte fullborda det – trots 40-15 i egen serve (helt magisk poäng där för övrigt, när Nadal drar en fantastisk backhandslice efter att ha blivit framlurad på nät, Murray ser helt chanslös ut – men slår in en winner bakom ryggen).

Pendeln svängde, som den ofta och snabbt gör i tennis, och plötsligt hade Murray 4-2. Två game från sin största seger sedan Wimbledon 2013.

Nadal svarade med att bryta blankt och hade sedan övertaget matchen ut. Från 4-5 plockade han 12 av de sista 13 poängen och säkrade en semifinalbiljett: 1-6, 6-3, 7-5.

Första riktigt bra matchen från Murray i år, skulle jag vilja påstå. Att han har en spelförståelse utöver det vanliga visste vi redan, men att spela så här balanserat och nästintill perfekt på grus mot Rafael Nadal… nej, det är ju inte ofta man ser honom göra det. Vi snackar liksom om en kille som aldrig spelat en ATP-grusfinal i hela sitt liv och som fick storstryk av då 46-rankade Santiago Giraldo för bara en vecka sedan.

Så som Murray täckte banan i går, och dessutom så ofta lyckades komma rätt till bollen, det var riktigt bra. Han har ju verkligen alla förutsättningar för att bli en bra grusspelare – defensiven, fysiken, returerna, spelsinnet – men har genom åren alltid haft stora bekymmer med att hitta sin matchrytm på underlaget. Det har delvis att göra med att han inte kan utnyttja kraften från motståndaren på samma sätt som på snabbare underlag, och dessutom har han lättare att hantera lägre studs. Bland annat.

Hur som helst en riktigt imponerande insats. Som det smattrade från Murrays racket. Den raka forehanden i Nadals vänstra hörn var särdeles effektiv. Förde tankarna till Wimbledon förra året, där han nyttjade den ofta och med gott resultat.

Dessutom försvarade han sig i vanlig ordning makalöst. Men det mest imponerande var ändå tempoväxlingarna, tycker jag. Där kommer hans fantastiska spelsinne in i bilden. Det är en mycket bra och viktig egenskap att kunna avgöra när du ska trycka på, när du ska falla tillbaka, när du ska ta de där riskerna etcetera. Det är där exempelvis Ernests Gulbis fallerar – med honom är det fullt ös från start till mål. Egentligen obegripligt att det inte läggs större fokus på ”braingame” i dagens tennis. Det är ju det som fått Stanislas Wawrinka och Kei Nishikori att ta så stora kliv framåt på så relativt kort tid.

Nåväl.

Vet inte hur stora växlar man bör dra på den här matchen, men en sak är säker: Den lär stärka både Nadals och Murrays självförtroende.

Någonting båda behöver, efter två på lite olika sätt tunga säsongsinledningar.

* * *

Även Novak Djokovics fick slita i går. David Ferrer var faktiskt långa stunder den spelmässigt bättre av de båda. Gnetade på, stressade världstvåan, tvingade honom hela tiden att slå ett extra slag och var ofta den som faktiskt tog kommandot i duellerna.

Lite ovanligt att se Djokovic vinna så många poäng på scrambling-abilities mot en spelare som Ferrer. Som vid 3-3, 30-30 i tredje set. Djokovic oerhört tillbakapressad, Ferrer slår en djup backhand cross court och serben hinner med nöd och näppe fram i tid – men lyckas få till en så pass giftig defensiv slice att Ferrer dundrar i nät. Kändes som en liten matchavgörare, den poängen.

Normalt är det ju annars så att Djokovic driver på spelet, men här var det alltså ofta Ferrer som satt i förarsätet. Desto mer imponerande seger för världstvåan. Inga tecken alls på skadehämningar. Bådar gott inför semifinal och eventuell final.

* * *

Sara Errani noterade sin första seger mot en topp 5-spelare i går: 6-3, 4-6, 6-2 mot världstvåan Li Na – som enligt egen utsago var sjuk. På presskonferensen efter matchen berättade hon att hon kräktes före matchen, efter att ha ätit pasta. Hon misstänker matförgiftning eller allergier (oklart mot vad).

* * *

Även Agnieszka Radwanska åkte på en skrällförlust: 6-4, 6-4 mot Jelena Jankovic. Fast ingen jätteskräll direkt. Kändes som en öppen match på förhand.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Jeremy Chardy slår Roger Federer.

Rafael Nadal pressas – av både Gilles Simon och Mikhail Juzjnyj.

Och Maria Sjarapova förlorar en grusmatch mot en annan spelare än Serena Williams för första gången på tre år.

Summa summarum: Rome Masters är lite av ett Crazy Masters i år.

Det brukar ju vara Madrid som är rysligt svårtippad. Inte för att den turneringen på något vis var lätt att tippa i år, men Rom tar nog priset.

Har för mig att jag nämnde det i senaste avsnittet av Tennispodden, att Rom faktiskt känns svårare att förutspå i år än Madrid.

Och på den punkten fick jag ju rätt.

I början av veckan hände inget mer uppseendeväckande än att Fabio Fognini fick stryk av Lukas Rosol (och det kom ändå inte som någon chock alls) och Dimitrij Tursunov, som inte direkt är ett namn att räkna med på grus, slog formstarka Roberto Bautista Agut.

Sen kom onsdagen.

Pang och bom, så var fjolårsfinalisten Roger Federer ute ur turneringen. 1-6, 6-3, 7-6(6) till Jeremy Chardy som gjorde en kanonmatch under svåra omständigheter (stormvindar, typ). Räddade matchboll i Federers serve vid ställning 5-6 i avgörande tiebreak, gjorde han. En helt galen räddning. Slår en inside out-forehand på Federers serve, schweizaren placerar den i motsatt hörn, Chardy springer snabbare än han någonsin gjort – och får tillräckligt mycket fart på bollen för att chocka Federer som smugit fram på nät.

Samma dag pressades Rafael Nadal till tre set mot Gilles Simon. Över tre timmar tog det för spanjoren att knyta ihop säcken, och då hade han ändå break i andra set: 7-6(1), 6-7(4), 6-2. Årets längsta match i bäst av tre set.

Även i går hade Nadal stora problem i ett blåsigt Rom. Han ledde med 5-3 i första set mot Mikhail Juzjnyj, men ryssen gnetade sig in i matchen och vann första set i tiebreak. Han fick också ett break med sig i andra set, innan Nadal tog över matchen och till slut säkrade en kvartsfinalplats: 6-7(4), 6-2, 6-1.

Vi är inte vana vid att se dig ha sådana bekymmer i tidiga rundor, sa en reporter på presskonferensen efter matchen.

– Ni får vänja er, replikerade Nadal. Det är normalt. Vid den här åldern gjorde (Björn) Borg helt andra saker. Det är inte möjligt att vinna enkelt i tio års tid. Samtidigt vet jag att jag kan spela bättre.

* * *

Gårdagens största skräll var onekligen Ana Ivanovics tvåsetsseger över Maria Sjarapova: 6-1, 6-4. Sjarapovas första förlust på grus mot någon annan än Serena Williams (som inte visade några tecken på att störas av lårskadan när hon körde över Varvara Lepchenko: 6-1, 6-2) sedan 2011.

Dessutom åkte Stanislas Wawrinka på sin andra stjärnsmäll på lika många veckor. Den här gången var det 36-årige Tommy Haas som tryckte till världstrean: 5-7, 6-2, 6-3. Enligt Wawrinka hade han svårt att röra sig efter en ryggskada han ådrog sig mot Pere Riba i öppningsmatchen.

– Det är ingenting allvarligt. Jag behöver bara vila i några dagar, säger han.

* * *

Milos Raonic slog Jo-Wilfried Tsonga i raka set: 7-6(5), 6-4. Lite oväntat ändå, tycker jag. Tsonga har sett stark ut på sistone, och grus är som bekant inte Raonics bästa underlag. Viktigt för kanadensaren att hålla sin seedning, som jag skrev inför turneringen. Han har trots allt bara spelat in drygt 950 poäng hittills i år.

* * *

Andy Murray ångar på: 7-6(1), 6-4 mot Jürgen Melzer i går. Vilket innebär att skotten inte tappat set än. Starkt!

* * *

Ny tresetare mellan Tomás Berdych och Grigor Dimitrov. Den här gången var det 22-åringen som drog längsta strået: 6-7(3), 6-2, 6-2.

Med det sagt – låt oss nu titta på dagens buffé:

* * *

RAFAEL NADAL – ANDY MURRAY

Det här blir dagens sista match och även den på förhand överlägset mest intressanta. 13-5 i inbördes möten till Nadal. 4-0 på grus. Murray har lyckats ta ett set på de fyra grusmatcherna – i Monte Carlo 2011.

Sjukt att det har gått två och ett halvt år sedan de sist möttes (finalen i Tokyo 2011 – Murray vann: 3-6, 6-2, 6-0).

Och visst är det en smula ironiskt att ingen av dem riktigt stått att känna igen de senaste månaderna: Murray på grund av ryggoperationen som spolierade hans höst 2013, Nadal på grund av en ihärdig formsvacka.

Normalt ska ju Murray inte kunna hota Nadal på grus. Murray är alldeles för svajig på underlaget för det.

Men nu?

Den här formsvackan är inte att leka med. Det känns förstås jättekonstigt att säga det om en spelare som vann Madrid Masters så sent som förra veckan, som just nu är ohotad världsetta och som dessutom spelat in flesta poäng i år. Men som ni vet är det inte vilken spelare som helst det handlar om här. Det lät ungefär likadant om Roger Federer 2010, när han hamnade i en formsvacka efter Australiska öppna-triumfen.

Eller Novak Djokovic, för all del, i olika omgångar. Nu senast årets säsongsöppning, och fjolårets (där vändningen kom först efter Wimbledon).

Kan Murray hota Nadal i kväll?

Ja. Tveklöst. Om Simon kan pressa Nadal till tre set och Juzjnyj ha 1-0 i set och break i andra så kan Murray sätta krokben för spanjoren. Trots att han egentligen är lite av en bambi på hal is när det vankas grus.

Murray har inte påverkats av den extrema blåsten i Rom på samma sätt som Nadal, vilket så klart gynnar skotten. Men tillräckligt?

Svårt att säga. I grund och botten tycker jag ändå att den här matchen handlar om Nadal. It’s on his racquet, så att säga. Murray behöver spela mycket aggressivare än han normalt gör och Nadal ska helst inte hitta sin matchrytm för att Murray ska kunna vinna det här. Det är den spontana känslan.

Skrällpotentialen går dock inte att bortse ifrån. Om det blir tredje raka tresetaren för Nadal är det ingen större chock. Stalltipset är ändå att Nadal reder ut även denna storm.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA – JELENA JANKOVIC

Den på papperet intressantaste kvarten på damsidan, tycker jag. Radwanska har sett bättre ut än vanligt på gruset i år. Jankovic har blandat och gett under säsongen.

5-1 i inbördes möten för Radwanska, men deras enda möte på grus vann Jankovic (Franska öppna 2008). Tre av de senaste fem matcherna har gått till tre set, inklusive Indian Wells i år (7-5, 2-6, 6-4 till Radwanska).

En högintressant match, som känns ganska öppen. Radwanska har som sagt imponerat på gruset i år, men Jankovic har, som vi vet, kapaciteten att skrälla.

Och ja, det vore inte ens någon överdrivet stor skräll om hon vinner. Enkel väg för båda hittills i turneringen, så det här blir första riktiga testet för båda.

2,20 gånger pengarna på Jankovic, Radwanska ger 1,66. Så pass jämnt är det alltså.

I grunden tror jag på Radwanska. Känns som att hon har tålamodet att nöta ner Jankovic även på grus.

* * *

NOVAK DJOKOVIC – DAVID FERRER

11-5 i inbördes möten och fem raka segrar för Novak Djokovic, men Ferrer leder med 3-1 på grus (Djokovics enda seger över spanjoren på underlaget kom i Madrid 2011). Det ska dock sägas att Ferrer vann vann sina grusmatcher 2004 (Bukarest), 2007 (Monte Carlo) och 2009 (Davis Cup, i Spanien) – det vill säga ett antal år före Djokovics stora genombrott.

Serben hade 0-4 i första set mot Philipp Kohlschreiber i går innan han vaknade till liv och dundrade hem segern: 4-6, 6-2, 6-1. Inga egentliga konstigheter där. Kohlschreiber har förvisso varit i ganska dålig form på sistone, men är en mycket kompetent grusspelare som ofta matchar toppspelarna i själva spelet – det är tyskens brist på vass udd som gör att han sällan når hela vägen fram.

Vad tror vi om Djokovic-Ferrer då?

Jag tror att världstvåan kommer att få slita. Ferrer är på uppgång efter magplasket i Barcelona och en överlag relativt tung säsongsöppning. Jag hävdar fortfarande bestämt att han tappat i genomslagskraft de senaste månaderna, men han är fortfarande däruppe och hotar.

Så även i dag.

Nu kan Ernests Gulbis bevisligen inte besegra Ferrer om man ska hårddra det – särskilt inte på grus – så spanjorens 6-2, 6-3-seger ska man kanske inte dra några jättestora växlar på. Men han har likväl sett stark ut på sistone och var inte långt ifrån att gå till final i Madrid förra veckan.

Vädret kan bli en avgörande faktor i den här matchen. Ni minns väl US Open-semifinalen 2012, då Ferrer vann första set med solklara 6-2? Det hade inte med hans spelmässiga överlägsenhet att göra. Inte heller att Djokovic var skadad, omotiverad eller sliten. Det hade uteslutande med vädret att göra. Det var snudd på stormvindar på Flushing Meadows just den dagen. Djokovic hade enorma problem med att hitta sin matchrytm, som han alltid har i blåst. När matchen avbröts och återupptogs dagen därpå hade Ferrer inte en chans: 2-6, 6-1, 6-4, 6-2.

Det kan bli ett liknande scenario i dag. Ferrer påverkas inte  av snålblåst i samma utsträckning, eftersom hans grundspel inte kräver lika mycket precision som Djokovics.

Enbart sett till spelstyrka är ju annars Djokovic klar favorit. Han har måhända sett lite rostig ut, men har inte visat några tecken på att hämmas av handledsskadan.

Den här matchen kan dock hålla på ett tag – det är trots allt två väldigt bollsäkra spelare som möts – så det är bäst att bunkra upp med popcorn och hallonsoda.

Vem som vinner? Måste ju säga Djokovic. Men skrällvarning utfärdas. Särskilt om vädrets makter är på Ferrers sida.

* * *

LI NA – SARA ERRANI

Jag sa det i Madrid och fick fel, men tycker ändå att Errani är lite på gång nu. Torsk i åttondelen förra veckan, men dessförinnan gick hon till semi i Stuttgart. Hon är i alla fall inte lika djupt nere i träsket som tidigare i år, kan man ju konstatera.

Precis som Wawrinka har Li Na bara delvis lyckats följa upp sin triumf i Melbourne tidigare i år (var i final i Miami; förlust mot Serena Williams).

Känns ändå som ganska solklar favorit i denna matchup. Spelmässigt borde hon med sitt tunga artilleri vara Errani övermäktig.

* * *

GRIGOR DIMITROV – TOMMY HAAS

Fin lottning för Dimitrov nu när Wawrinka åkt ut med huvudet före. Tommy Haas gjorde en jättebra match i går. Spelade enkelt, smart och med mycket topspin. Wawrinka? Visst, han hade säkert ont i ryggen, men jisses vad många felbeslut han tog.

Dimitrov i sin tur gjorde en bra match mot Berdych. Ganska jämn matchup nu för tiden, Dimitrov-Berdych. Mycket hänger på matchform. Rent spelmässigt har Berdych tillräckligt mycket tyngd för att göra livet surt för Dimitrov. Inte jättestor skillnad för Berdych att möta Dimitrov som att möta Federer. Den största är egentligen att han mot Federer fortfarande slår i underläge, medan han är knapp favorit mot Berdych.

Känns som att han borde vara hyfsat klar favorit mot Haas. Man ska aldrig aldrig räkna ut tysken, det har han visat gång på gång de senaste säsongerna, men det här är en lite för bra chans för Dimitrov att försitta. Närmar sig topp 10 med stormsteg om han vinner den här matchen.

* * *

ANA IVANOVIC – CARLA SUAREZ NAVARRO

Suarez Navarro vann som ni vet sin första WTA-titel i karriären i Oeiras för ett par veckor sedan, i en mycket svängig final mot Svetlana Kuznetsova.

I Madrid stod hon sig slätt mot Serena Williams och borde väl i ärlighetens namn göra det även mot Ivanovic.

Samtidigt är Ivanovic väldigt oförutsägbar – vilket oddsen (2.60 på Navarro, 1,50 på Ivanovic) vittnar om.

Svårt att säga annat än att hon borde fått tillräckligt bra självförtroende efter sin skräll mot Sjarapova för att slå Navarro, men det är ingen solklar seger på förhand.

* * *

MILOS RAONIC – JEREMY CHARDY

Räkmacka för Raonic, skulle man kunna säga. Med all respekt för Chardy, han har gjort en grym turnering hittills. Men självklart föredrar Raonic att möta honom än Federer alla dagar i veckan.

Generellt är Chardy en bättre grusspelare än Raonic, trots att han gjort mer väsen av sig på snabbare underlag. Faktum är att grus är hans statistiskt bästa underlag och han vann sin enda titel på grus (Stuttgart 2009), men i Masters-sammanhang har han aldrig tagit sig förbi åttondelsfinal på grus (bästa resultatet vid sidan av årets kvartsfinal är just åttondelsfinal, i Rom 2013).

Raonic har dock ett extremt effektivt vapen i sin mammutserve. Som ni vet. Den där serven, i kombination med ett grundspel som är mycket säkrare på grus än hos andra servekanoner, gör kanadensaren farlig även på långsamma underlag.

Jag skulle inte betrakta det som en sensation om Chardy vinner den här matchen. Det var visserligen starkt att slå Tsonga i raka set, men 2014 har varit ett ganska trögt år för Raonic. Precis som för Dimitrov en mycket god chans för Raonic att spela Masters-semi i morgon.

Klarar han prövningen?

Inte alls självklart. Bra skrällpotential för Chardy här.

* * *

SERENA WILLIAMS – SHUAI ZHANG

15,00 gånger pengarna på Zhang säger egentligen det mesta. Och Williams har sett omutlig ut hittills, lårskadan till trots. Hon vill troligen göra ett ordentligt statement inför Franska öppna, och då borde inte en spelare som Zhang kunna stå i vägen.

Ska krävas att Williams har ont eller svarar för ett riktigt praktfiasko för att inte gå vidare till semifinal.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Ny vecka – ny podd!

I avsnitt 16 summerar vi Madrid Masters och tippar Rome Masters.

Bland annat.

Vad drar vi för slutsatser av det antiklimax som var finalen mellan Rafael Nadal och Kei Nishikori i Madrid? Eller Maria Sjarapovas makalösa grusfacit? Vilka ser vi som favoriter på herr- respektive damsidan i Rom? Vilka är egentligen tennisens bästa och sämsta huvuddomare? Och vad har hänt – och händer – på svensk mark?

Det är vad vi pratar om i nya avsnittet av Tennispodden.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt16.mp3

Madrid Masters stora antiklimax är över.

Nu går vi in i en ny Masters-vecka.

Så vad bjuds vi på i Rom? Vi tar en titt på lottningarna, i vanlig ordning.

* * *

HERRAR

ÖVRE HALVAN:

Madrid-mästaren Rafael Nadals halva. Här återfinns också världstrean Stanislas Wawrinka, sexan Tomás Berdych och åttan Andy Murray. Juan Martín del Potro fortsatt frånvarande, alltså. Riktigt tråkigt. Han borde ju vara en av frontfigurerna under en sådan här säsong, när de unga framtidsnamnen går så starkt framåt.

Bör bli enkel resa till semifinal för Nadal. Gilles Simon utgör inget hot i öppningsmatchen och sedan väntar troligen Fernando Verdasco eller Mikhail Juzjnyj. Verdasco kan visserligen nästan slå vem som helst när han är på bra humör (och jag säger ”nästan”, för det är ganska sällan han faktiskt gör det), men borde inte rå på Nadal. Juzjnyj har varit ur form i typ ett halvår nu.

Sen hoppas man ju att det blir Andy Murray i kvartsfinalen, men det är långt ifrån säkert. Möter Marcel Granollers i öppningsmatchen, vilket känns fullt överkomligt, men därefter väntar Marin Cilic, Jürgen Melzer eller Santiago Giraldo. Samtliga spelare har kapacitet att slå världsåttan på grus. Giraldo visade det så sent som i Madrid, men jag kan inte se honom som mer än knapp favorit mot Cilic/Melzer. Cilic har de senaste veckorna inte sett fullt så stark ut som han gjorde i början på året, Melzer har sett helt okej ut under sin comeback. Slog ut Jerzy Janowicz i Barcelona och har avfärdat John Isner i raka set här i Rom.

Ingen rak väg till kvarten för Murray alltså, och frågan är hur mycket han ens bryr sig? Såg inte jättemotiverad ut i Madrid. Och han har själv erkänt att han känt sig lite vilsen sedan han valde att skrota det framgångsrika samarbetet med Ivan Lendl. Kanske dags för skotten att plocka in en svensk coach? Har ju funkat bra för Wawrinka och Roger Federer. Hur som helst: vore en hyfsat stor chock om inte Nadal lägger beslag på den här första semifinalplatsen.

Vem möter han då i semin?

Det ska ju vara Wawrinka eller Berdych, tycker man. Inget direkt getingbo här. Det tuffaste motståndet Wawrinka kan stöta på före kvarten är Tommy Haas eller Andreas Seppi. Säger ganska mycket om den sektionen.

Berdych har Grigor Dimitrov på sin halva, och lär möta Roberto Bautista Agut i öppningsmatchen. En knepig öppningsmatch. Särskilt som Berdych brukar vara sårbar i tidiga rundor. Och Dimitrov i åttondelsfinal? Var ju inga problem förra veckan, i Madrid-åttondelen. Dimitrov pressades för övrigt till tre set mot Edouard Roger-Vasselin i första omgången (4-6, 6-3, 6-4). Det är inte direkt ett styrkebesked. Inte i lika bra form som i början av året längre.

Vad säger vi om en eventuell kvart mellan Wawrinka och Berdych? Där håller jag Wawrinka som favorit alla dagar i veckan. Beroende på dagsform förstås, men spontant säger jag Wawrinka till semi.

De går vidare till semifinal: Nadal, Wawrinka.
Skrällvarning: Berdych, Dimitrov.
Bubblare: Bautista Agut, Murray.

* * *

 

UNDRE HALVAN:

Här kan det hända lite grejer. Ernests Gulbis skulle ha mött Kei Nishikori i första omgången, vilket hade blivit en mycket intressant match, men eftersom japanen tvingats dra sig ur på grund av ryggskadan han ådrog sig mot Nadal i Madrid-finalen halkar Alejandro Falla in i huvudturneringen på ett bananskal, som lucky loser.

Både Federer och Novak Djokovic tillbaka. Federer efter förlossning, Djokovic efter handledsskada. Djokovic möter Radek Stepanek i sin öppningsmatch, sedan Tommy Robredo eller Philipp Kohlschreiber. Samtliga tre i dålig form. Relativt bra lottning för Djokovic alltså, som inte kommer behöva slita ihjäl sig.

I kvartsfinal väntar sedan högst sannolikt David Ferrer. Michail Kukusjkin ska vara en munsbit i öppningsmatchen och Gulbis kan bevisligen inte besegra honom på grus. Om Djokovic verkligen är helt återställd ska han inte ha några större problem att ta sig till semifinal, tycker jag. Men handledsskador är otäcka. Det är inte alls säkert att han kommer göra sig själv rättvisa här i Rom. Det är trots allt bara en vecka sedan han tvingades dra sig ur Madrid på grund av känningar. Jag hoppas att han kan stilla vår oro inför Franska öppna senare i maj.

På den övre delen lär det blir Milos Raonic mot Jo-Wilfried Tsonga i åttondelen. Väldigt oklart om Raonic är i tillräckligt bra form för att vinna den matchen. Jag tror inte att han är det. Lyckades inte hålla sin kvartsfinalseedning i Madrid (förlust mot Nishikori i åttondelen) så det är ganska viktigt att han gör det i turneringarna framöver. Ligger trots allt bara på 19:e plats på säsongsrankningen.

Den andra kvartsfinalplatsen är dock Roger Federers. Återigen busenkel lottning för honom: Jeremy Chardy i öppningsmatchen, därefter en formsvag Ivan Dodig eller Lukas Rosol (som spöade Fabio Fognini i raka set). Oavsett om det blir Raonic eller Tsonga i kvarten så borde han vinna den matchen.

Federer mot Djokovic i semin, alltså. Ojoj. Vilken match det kan bli. En Federer som kanske har tankarna på lite annat håll just nu mot en Djokovic som spelar försiktigt för att inte slå upp skadan igen. Det är worst case scenario. Förhoppningsvis är båda i bra slag. Då får vi se den semifinal vi borde ha bjudits på i Monte Carlo.

Här blir dagsformen helt avgörande. Om Djokovic är fullt återställd, då håller jag honom som favorit mot Federer. Finns det däremot några som helst frågetecken, då blir det Federer. Rafflande! Ska bli intressant att följa deras framfart i den här turneringen.

De går vidare till semifinal: Djokovic, Federer.
Skrällvarning: Tsonga, Ferrer.
Bubblare: Raonic.

SEMIFINALERNA: Wawrinka slår Nadal, Djokovic slår Federer.

FINALEN: Djokovic slår Wawrinka.

Känns ju som en lagom helgalen tippning, det där. Tycker faktiskt att Rom är värre att tippa än Madrid i år, trots att flera av toppspelarna fått ganska enkla lottningar. Detta så klart beroende på alla frågetecken som omgärdar många av spelarna.

Skulle Wawrinka och Nadal mötas i dag är jag till exempel övertygad om att Wawrinka skulle vinna. Det spel Nadal visade upp mot Nishikori, det visade väldigt mycket övrigt att önska. Med förlusten i Australiska öppna-finalen färskt i minnet vore det inte alls orimligt om han uppträdde lika nervöst och spänt mot schweizaren som mot japanen i Madrid.

Det kan ju se helt annorlunda ut senare i veckan. Dagsform är som bekant en färskvara.

Djokovic känns som ett väldigt osäkert kort, men om han verkligen är frisk och spelklar, då ska han kunna hitta matchformen snabbt. Har trots allt bara stått över en turnering.

Känns hur som helst som en viktig turnering för många spelare. Alla vill liksom hitta formen och lämna styrkebesked inför Franska öppna.

* * *

Obs, uppdaterar med damernas lottning under morgondagen!

Utspelad i ett och ett halvt set.

Sen kom räddningen i form av en ryggskada för Kei Nishikori.

Ett antiklimax som ger Rafael Nadal den mest oförtjänta av hans totalt 27 Masters-titlar.

Det var Rafael Nadal som inledde bäst. Höll sin serve blankt med fyra förstaservar och plockade sex raka poäng.

Vid 1-0, 0-30 och 30-40 såg Kei Nishikori skakad ut. Ett break låg i luften.

I stället stod japanen emot – och plötsligt hade vinden vänt 180 grader.

Nadals serve började klicka. Forehanden likaså. De oprovocerade misstagen blev fler och fler. Samtidigt som Nishikori uppträdde med precis samma kyla och mognad i sitt spel som under hela veckan. Han verkade inte överdrivet betagen av det faktum att han spelade sin första Masters-finalen i karriären. På grus. Mot The King of Clay.

För att tala i klarspråk: Nishikori var fullständigt överlägsen. Spelade med hög intensitet men samtidigt med enorm säkerhet. Dikterade spelet, jagade Nadal i sidled och satte konstant hög press på spanjoren. Precis som mot David Ferrer i semifinalen lyckades han hela tiden fånga Nadal på fel fot; den raka backhanden down the line och forehand-crossen i samma hörn som han precis jagat ut Nadal i var effektiva vapen.

Likaså hans backhand i största allmänhet. Han attackerade gärna Nadals forehand och styrde ofta spelet mot backhand vs forehand-dueller cross court. Inte helt olikt en viss Novak Djokovic, helt enkelt.

Nadal då?

Hans spel kollapsade som sagt totalt efter de där inledande två gamen. Och just det här med serven var någonting jag reagerade på. Direkt efter att han missat chansen att ta en 2-0-ledning började serven krångla. Han fick inte in några förstaservar, andraserven var extremt klen, han hittade inte sin matchrytm när bollen väl var i spel.

Nadals bekymmer i den här matchen låg delvis på det mentala planet – men främst i fötterna. Kanske hör det ihop, på något vis. Att Nadals oro sätter sig i fötterna.

För han rörde sig verkligen inte bra. Dels var han pressad i lägen han normalt inte brukar ha några problem alls att krångla sig ur, i alla fall på grus. Där han tidigare i turneringen sett ut som under forna glansdagar fick han just denna dag inte i gång fötterna. Slagen i sig är det inga fel på. Det är positioneringen. Tajmingen. Nadal har alltid varit sårbar för hög offensiv press, så även på grus. Men i den här utsträckningen? Nej. De senaste förlusterna, i Monte Carlo och Barcelona, har verkligen skadat hans självförtroende.

Så pass att han kan bli dominerad av Kei Nishikori, som för all del gjorde en strålande insats, men att leda över Nadal med 6-2, 4-2 på grus… När hände det senast?

De enda gångerna han blivit ens i närheten av så här utspelad sedan 2004 är öppningsmatchen i Rom 2008 (Juan Carlos Ferrero: 7-5, 6-1), Rom-finalen 2011 (Djokovic: 6-4, 6-4), Madrid-finalen 2009 (Federer: 6-4, 6-4, efter att Nadal spelat en maratonsemi mot Djokovic dagen innan), Madrid-finalen 2011 (Djokovic: 7-5, 6-4), och Monte Carlo 2013 (Djokovic: 6-2, 7-6).

Vid 4-3 i andra set kom det antiklimax som sedan gav Nadal fjärde Madrid-titeln. Vid sidbytet hade Nishikori kallat in trainern och fått massage. Inget konstigt alls – det har han gjort i typ varenda match den här veckan, oavsett om han mött Feliciano Lopez, Ferrer eller Nadal. Men han gjorde ett svagt servegame där, tappade till 0-30 och hade sedan breakboll mot sig. Jag tror att det var vid 15-30 som den långa, krävande duellen kom. Den som avslutades med vad som först såg ut som en sträckning för Nishikori, men som visade sig vara ryggproblem.

Efter det rasade allt ihop. Nishikori tog medical timeout, men Nadal dansade enkelt hem setet via 6-4. I avgörande set var det så illa att japanen knappt kunde röra sig. Stod bara och väntade på bollen, svingade med lägre intensitet än under inbollningen.

Vid 2-6, 6-4, 3-0 valde så Nishikori att kasta in handduken. Det var lönlöst. Nadal var tre game från segern och Nishikori visste att ett mirakel inte skulle hinna inträffa på den tiden.

Otroligt snöpligt.

För som han hade förtjänat den här titeln.

– Vi förtjänar inte segern, Nishikori förtjänar den, han spelade bättre än oss under hela matchen. Vi hade mycket tur i dag. Vi kom inte tillbaka, han var skadad, som Rafael Nadals farbror och coach Toni Nadal uttryckte det.

Hur trögfotad Nadal än må vara, hur dåligt självförtroende han än nu kan tänkas ha efter de senaste veckornas magplask, är det enormt imponerande att vara så överlägsen spanjoren på grus (och dessutom på spansk mark).

Tråkigt nog innebär ju detta stora frågetecken kring Nishikoris fortsatta säsong. Ryggproblemen har spökat förut och redan satt käppar i hjulet för hans framfart på touren. Nu tvingas han stå över Rome Masters för att inte äventyra Franska öppna.

”Hade toppat den här listan om det inte vore för skadehistoriken. Hade det inte varit för skadebekymren hade han säkerligen nått åtminstone en Grand Slam-semifinal vid det här laget. Kan han bara få ordning på det så är han en av de mest självklara tronarvingarna på touren i dag”,

skrev jag som ni vet i slutet av 2012, när jag listade de då mest lovande framtidslöftena inför 2013.

Nu gör sig de där skadebekymren påminda igen.

Och eftersom Nadals bleka insats på nytt väcker frågan om hans form inför Roland Garros går det inte att beskriva den här finalen som något annat än…

Ett antiklimax.

* * *

Maria Sjarapova var ordentligt skärrad.

Två pånyttfödda spelare (Sjarapova åtminstone halvt pånyttfödd) i en av de mest prestigefulla WTA-turneringarna på grus.

Stundens allvar tog sitt grepp om Sjarapova. Simona Halep likaså. 6-1 och forna världsettan var i brygga.

Men hon klöste sig tillbaka in i matchen, började bomba blytunga grundslag från baslinjen med beslutsamhet och precision – och vips, så satt hon i förarsätet.

Efter blott 4 winners på 15 oprovocerade misstag i första set snyggade Sjarapova till den siffran med 18-15 under andra och tredje set.

1-6, 6-2, 6-3 och Sjarapovas 31:a WTA-titel i karriären var ett faktum. Sjarapova har nu 46-3 i matchfacit på grus sedan förlusten mot Li Na i Franska öppna-semifinalen 2011 – de tre förlusterna har kommit mot en och samma spelare, Serena Williams (Madrid-kvarten 2012, Madrid-finalen 2013 och Franska öppna-finalen 2013).

Hon är dessutom ny världssjua tack vare titeln, hennes andra i år – och ligger nu trea på säsongsrankningen.

Rafael Nadal mot Kei Nishikori. Maria Sjarapova mot Simona Halep.

Två giganter – mot två ”nykomlingar”.

Det är vad vi bjuds på i dag.

Madrid Masters har varit skrällarnas turnering de senaste åren:

• 2010 tog sig Ernests Gulbis till kvartsfinal, och väl där plockade han set mot Roger Federer.

• 2011 gick Thomaz Bellucci till semifinal efter att ha besegrat Andy Murray och Tomás Berdych back-to-back. I semin pressade han sedan slutsegraren Novak Djokovic till tre set.

• 2012, på det blåa smurfgruset, åkta Rafael Nadal ut redan i åttondelsfinalen mot Fernando Verdasco (trots en 5-2-ledning i avgörande set), Djokovic fick stryk av landsmannen Janko Tipsarevic i raka set i kvarten, framtidslöftet Milos Raonic var nära att besegra Federer redan i andra omgången och Berdych tog sig till final.

• 2013 var det som bekant Grigor Dimitrovs skräll mot Djokovic i andra omgången, Kei Nishikoris dito mot Federer i åttondelen och Stanislas Wawrinkas finalplats som stack ut från mängden.

Och mellan alla skrällar av större dignitet brukar en hel drös förhandsfavoriter gå på pumpen mot på papperet svagare motstånd.

Att Kei Nishikori och Simona Halep nu för första gången i karriären är framme i en Masters-final ska givetvis skrällstämplas. Trots att Nishikori redan inför turneringen lyftes fram som en potentiell finalkandidat (av bland andra mig).

Men vad kan de åstadkomma i sina respektive finaldrabbningar i dag?

Vi tar en titt:

* * *

RAFAEL NADAL – KEI NISHIKORI

Dagens stora huvudnummer, så klart. Trots Nishikoris otroligt imponerande insats mot David Ferrer i går ger oddssättarna honom inte mycket till chans att ro hem segern: Nadal ger drygt 1,10 gånger pengarna – Nishikori runt 7,00.

Det här är förstås inte särskilt konstigt. Nadal har 6-0 i inbördes möten och 15-1 i setfacit (det enda setet Nishikori vunnit tog han i Queen’s 2008). Sedan Madrid Masters flyttades från inomhushardcourt under hösten till utomhusgrus på våren 2009 har han dessutom bara missat finalen en gång (på smurfgruset 2012). Han har fem finaler på de senaste sex åren, alltså. Hittills vunnit två (2010, 2013) och förlorat två (2009, 2011).

I årets upplaga av turneringen har han sett orubblig ut. En efter en har han avfärdat sina motståndare i raka set. Inte ens Tomás Berdych i kvarten blev en särskilt svår prövning för världsettan: 6-4, 6-1. Och Roberto Bautista Agut hade så klart inte en suck han heller, i semifinalen: 6-4, 6-3.

Det finns en sak till som talar för Nadal: han spelade den tidiga semifinalen i går och har fått gott om vila (ännu mer eftersom hans semifinal var så snabbt överstökad). Medan Nishikori fick kriga till midnatt innan han lyckades kuva Ferrer.

Den urladdningen lär ha satt sina spår. Inte bara fysiskt. Det är inte lätt att ställa om och börja på ny kula direkt efter en sådan urladdning.

Spelmässigt då?

Jag tror att Nadal är ganska nöjd med den här matchupen. Ferrer har varit ett problem för honom de senaste månaderna och landsmannen har varit i bra slag under hela veckan. Så även Nishikori, vars spel i grunden inte skiljer sig extremt mycket från Ferrers. De är knappast identiska, men det är inte natt och dag mellan dem.

Nishikori är generellt mer aggressiv och trivs i rollen som spelförare, vilket är ett plus. Det är ju den taktiska detaljen som lagt grunden till Ferrers framgångar mot Nadal. Funkar inte att stå och bolla med världsettan och vänta på misstag – man måste sätta hög press. Det har tagit ett tag för Ferrer att komma tillrätta i den rollen, men när det väl klaffat har det gett honom det spelmässiga övertag han behövt.

Den stora skillnaden mellan Nishikori och Ferrer är att Ferrer kunnat lägga sig på en perfekt nivå. Lagom offensiv och med tillräcklig längd på sina slag för att stressa Nadal, utan att öppna ytor eller ta onödiga risker.

Nishikori är som ni vet väldigt bollsäker, men inte på samma nivå som Ferrer. Risken att det kommer många missar från japanen i offensiva lägen är rätt stor.

Frågan är hur Nadal hanterar det. Precis som mot Ferrer vill han så klart vara den som dikterar spelet och har det offensiva övertaget. Inte falla tillbaka i banan och bli så där passiv som han varit mot Ferrer i många av deras möten på sistone. Kanske att det ändå funkar i dag? Passivitet är sällan bra, men ett större fokus på defensiven, för att trötta ut Nishikori och stressa fram misstag. Kan funka.

Men jag tror nog att Nadal vill ta kommandot omgående. Han lär ha sett gårdagens match (eller i alla fall läst om den i efterhand) så han vet att han inte kan bjuda på någonting. Inte ens 5-3 i egen serve är en säker setseger.

Summa summarum är det hur som helst väldigt svårt att se någon annan slutsegrare än Rafael Nadal. Jag hoppas att Kei Nishikori har krafter kvar att göra sin bästa match i turneringen, men risken är att soppan tog slut i går och att han nu bara har reservtanken att tillgå.

Det räcker ju inte mot Nadal på grus.

* * *

SIMONA HALEP – MARIA SJARAPOVA

Ibland blir man nästan lite paff när man kommer på att Halep faktiskt varit en topp 10-spelare i drygt två månader. Inte för att hon inte gjort sig förtjänt av det, för det har hon verkligen. Men för att det varit otippat.

Hon hade en extrem formtopp förra sommaren, och bärgade sina första sex(!) titlar i karriären under säsongens andra hälft.

Halep har faktiskt sju raka finalsegrar, från Nürnberg 2013 till Qatar 2014. Fem av de i turneringar med lägre status, två av dem i kategorin strax under Grand Slams och Masters (Premier 5, Qatar, och WTA Tournament of Champions).

Det borde alltså inte komma som någon chock att hon nu är klar för sin första Masters-final. Särskilt inte med tanke på att hon är en oerhört smart spelare som behärskar alla underlag (tog titlar på både grus, gräs, hardcourt utomhus och hardcourt inomhus förra året).

Ändå gör det det. Känns lite som en chock, alltså.

Halep är en väldigt komplett spelare, som förutom blytung serve (hon har slagit flest ess i turneringen) och kraftfulla grundslag även besitter taktiskt kunnande. Och det senaste året har hon också visat prov på benhårt psyke. Inte minst mot Petra Kvitová i gårdagens semifinal. Hon hade 0-1 i set och 1-3 i andra, men behöll hela tiden sitt lugn, drog ner lite på tempot och spelade mer på säkerhet – och väntade på en kvitovsk härdsmälta. Hon är oerhört mogen i sitt spel.

Räcker det mot Sjarapova?

Det kan det mycket väl göra. Den tunga serven kan ställa till problem för världsnian, och Halep har tillräckligt bra returspel för att kunna störa även där.

Stalltipset är så klart Sjarapova – hon har sett oerhört stabil ut och har de senaste åren blivit något av en koloss på grus – men jag tycker ändå att det här känns ganska öppet på förhand. Blir intressant att se hur Halep hanterar sina finalnerver. Hon har gjort det med bravur det senaste året, men kan hon uppträda lika lugnt och avslappnat i en Masters-final (eller Premier Mandatory, som det heter på WTA-touren)? Det återstår att se.

Hoppas på ett rafflande avgörande i tre set.

Dramatik. Spänning. Nerver. Frustration. Och tio matchbollar.

Semifinalen mellan Kei Nishikori och David Ferrer hade verkligen allt.

Och nu har japanen nått två tunga milstolpar inom loppet av lika många dagar.

Dagens sista match blev dagens bästa. Ja, kanske till och med turneringens bästa. I alla fall en av dem.

Först, lite skryt: Jag lyfte redan inför turneringen fram Kei Nishikori som en av de tre främsta finalkandidaterna. När Stanislas Wawrinka åkte ut redan i andra omgången mot 20-årige Dominic Thiem pekade jag ut honom som den spelare som skulle ta Wawrinkas ”självklara” finalbiljett. Han har varit i enormt bra form den senaste tiden, och jag hade på känn att han skulle fortsätta på inslagen väg här i Madrid.

Om jag sedan stod fast vid mitt ursprungliga tips?

Nope.

Efter att ha sett David Ferrers insats under veckan fick jag kalla fötter. Nishikori har visserligen presterat precis så bra som jag hoppats, men jag trodde helt enkelt inte att han skulle lyckas rubba evighetsmaskinen när han är i så bra slag som han varit under turneringen (och dessutom har hemmafördel).

Jag hade fel.

Ferrer fick visserligen en flygande start och sprang fram till 5-2 i första set. Där kändes ju min förhandsanalys rimlig.

Men Nishikori tog det lugnt, returnerade rysligt aggressivt och tog tillvara på en liten dipp från Ferrer. 5-2 blev 5-5. Världstolvan räddar sedan setboll vid 5-6 och bärgar första set i tiebreak: 7-6(5).

Även i andra set fick han ett break emot sig men redde ut stormen. Vid 5-4 fick han sin första chans att knyta ihop säcken, i Ferrers servegame. Spanjoren svarar med setets enda ess. Nishikori räddar sedan fyra breakbollar och är nära att vända 0-40, men blir till slut bruten. Ferrer bränner setboll och har breakbollar mot sig, men kvitterar via 7-5 efter några fantastiska dueller och dramatiska händelser.

Där var ju frågan om Nishikori hade någon soppa kvar i tanken. Andra set var enormt krävande, inte bara fysiskt utan även psykiskt. Den missade setbollen, och breakbollarna vid 5-6, lär ha kostat en del mental energi. Och det var ganska tydligt att hans kroppsspråk förändrats under matchens gång. Det uppsluppna studsandet och den totalfokuserade blicken byttes ut mot tunga steg mellan serveboxarna och en lite mattare uppsyn.

Men det var inga tecken på nedvikning, som man kanske kunde tro. Nej, Nishikori var på sin höjd lite trött och sliten, till följd av den krävande matchen.

Det han presterade i inledningen av tredje set var därför lika imponerande som det mesta han gjort spelmässigt genom hela matchen – han tankade bort vissa poäng och game.

Inte som i att han inte ens försökte, men han sprang inte efter vissa bollar på samma frenetiska sätt som han gjorde i första set. När Ferrer hade ett för stort spelmässigt övertag lät han spanjoren få sin winner. I stället lade han sin energi på att hålla sina egna servegame.

En briljant taktik. Om Nishikori ångat på som han gjort under första och stora delar av andra set hade han sannolikt förlorat den här matchen. Nu inväntade han i stället rätt läge att höja intensiteten.

Och det läget kom redan vid 3-2. Ferrer slappnade av en aning, Nishikori högg som en kobra med sylvassa returer och bröt till 4-2. Gick sedan relativt enkelt fram till 5-2.

Den stora härdsmältan, som hela tiden låg och lurpassade (det går inte att nog understryka hur monumental den här matchen ändå var för världstolvan), kom först vid 5-3, 40-0. Tre matchbollar i egen serve. En efter en fastnar de i nätet. Pressen på Nishikori ökar för varje miss. Publikens jubel blir starkare för varje matchboll Ferrer ”räddar”. Från 40-0 till breakboll mot sig.

Ingen hade nog klandrat honom om han bara rasat ihop som ett korthus där.

Men icke. I alla trängda lägen presterade han sin allra bästa tennis. Det var i stället pressen av att stänga matchen som fick hans ben att darra som asplöv. De tre matchbollarna som fiskas upp av nätet blir fyra. Och fem. Den sjätte dundrar han långt över baslinjen. Sjunde: dubbelfel. Åttonde: oprovocerat misstag.

Och däremellan räddar han två-tre breakbollar.

Allt detta alltså i ett och samma maratongame, som håller på i nästan 20 minuter. En 20 minuter lång plåga för Nishikori, kan man tänka sig.

Först vid gamets nionde och semifinalens totalt tionde matchboll lyckas han hålla liv i duellen tillräckligt länge för att tvinga fram ett misstag från Ferrer.

7-6(5), 5-7, 6-3 och Kei Nishikori är klar för sin första Masters-final i karriären. Belöningen efter allt slit i denna nervpärs blir att få möta Rafael Nadal (som körde över Roberto Bautista Agut i raka set: 6-4, 6-3) inför samma galna hemmapublik som var nära att trycka ner honom i skosulorna i dag.

Jag vill lyfta fram fyra avgörande faktorer som gör att det blir Spanien-Japan i stället för Spanien-Spanien som gör upp om titeln i morgon:

• Lugnet och tryggheten. Att Nishikori är bollsäker som få och kan matcha Ferrer i duellerna visste vi redan, men det som är den stora skillnaden nu jämfört med för till exempel ett år sedan är att han tycks ha hittat en stabilitet och trygghet i sitt spel i mycket högre utsträckning än tidigare. Det gör att han kan spela mycket mer avslappnat och inte bli stressad i utsatta lägen.

• Returerna. Han returnerade genomgående oerhört bra, stundtals gudomligt, den här kvällen. Satte många bollar i spel och attackerade spanjorens andraservar skoningslöst. Satte hela tiden press med bra längd. Tycker faktiskt att han var snäppet bättre än Ferrer genom hela matchen vad gäller returtagandet, och det är inte många som klår honom på det planet.

• Psyket. Såg nästan oberörd ut när han hamnade på efterkälken i första set. Fanns många tillfällen i matchen, efter brända lägen, som Nishikori kunnat vika ner sig – men där han i stället stod upp överraskande bra. Det har annars varit ett bekymmer för honom, har jag tyckt. Han har helt enkelt tenderat att vika ner sig mot toppspelarna. Inte riktigt trott på sig själv fullt ut. Det gjorde han i dag, från start till mål. Han såg inte ut att ha några tvivel alls om att han kunde vinna det här. Inte ens efter nio brända matchbollar…

• Spelsinnet. Jag nämnde ju den taktiska avvägningen att inte gå för fullt i inledningen av tredje set. Det är en väldigt svår balansgång. När ska du pressa? När ska du falla tillbaka och låta motståndaren styra spelet, täta defensiven och tvinga honom att hela tiden slå ett extra slag, lämpa över pressen som kommer med att vara spelförande? Dessutom tycker jag att han överlag visade prov på god shot selection i kväll. Visst, det blev en hel del oprovocerade misstag till slut, men han hade hela tiden en tanke med sitt spel. Han hade ett delmål med varje transportslag. Det bar inte alltid ända fram, men han genomförde sin taktik (en kombination av att försöka fånga Ferrer på fel fot genom att driva på spelet offensivt, smyga fram på nät när tillfälle gavs, styra spelet mot cross court-dueller på backhandsidan och bryta av när en lucka uppstod, och att växla tempo frekvent) med bravur.

I slutet av 2012 listade jag 15 spelare som jag då ansåg var tourens mest lovande unga talanger. (Vi kommer att få anledning att återkomma till den längre fram; har tänkt utvärdera och uppdatera.) Jag var då nära att placera honom i topp, men gav honom i stället en stark andraplats. Så här skrev jag:

”Hade toppat den här listan om det inte vore för skadehistoriken. Hade det inte varit för skadebekymren hade han säkerligen nått åtminstone en Grand Slam-semifinal vid det här laget. Kan han bara få ordning på det så är han en av de mest självklara tronarvingarna på touren i dag.”

Min prognos för 2013 var att han skulle börja nosa på en topp 10-plats om han bara höll sig hel och frisk.

Nu, ett och ett halvt år senare, har han bevisat att han gott kunnat få toppa den där listan, skadehistoriken till trots.

På måndag är han ny världsnia. Första japanen någonsin inom topp 10 på ATP-rankningen.

Och även om han förlorar finalen så är han veckans stora vinnare.

* * *

På damsidan bjöd Petra Kvitová mycket riktigt på ett för henne så typiskt haveri, mot Simona Halep.

Ni minns kanske vad jag skrev inför matchen, tidigare i dag?

”Finalen mellan Kvitová och Halep är i full gång. Kvitová har i skrivande stund kopplat greppet i första sets tiebreak. Känns ändå som en förhållandevis öppen tillställning. Än finns det tid för en härdsmälta från Kvitová, till exempel…”

Och jodå, visst fick vi en härdsmälta.

Kvitová fick nämligen med sig ett tidigt break i andra set och hade 3-1. Men Halep spottade i nävarna och tog varenda liten chans hon bjöds på. Fem game senare hade Halep kvitterat via 6-3. Hon fullbordade sedan vändningen via 6-2 i tredje set.

I finalen möter hon grusdrottningen Maria Sjarapova, som mer eller mindre blåste Agnieszka Radwanska av banan: 6-1, 6-4.

Nu är vi på upploppet!

Två tävlingsdagar återstår – i morgon koras vinnaren.

Och vilka blir det då som gör upp om bucklorna?

Gårdagens speldag var lite av en besvikelse. Roberto Bautista Agut körde över Santiago Giraldo (6-3, 6-4), Rafael Nadal mosade Tomás Berdych (6-4, 6-2), David Ferrer bjöd inte på mer än ett tiebreak mot Ernests Gulbis (7-6, 6-3) och Kei Nishikori var precis tillräckligt stabil för att avfärda Feliciano Lopez i raka set (6-4, 6-4).

Trodde att framför allt matchen mellan Bautista Agut och Giraldo skulle bli jämnare. Oerhört svårtippad match på förhand enligt min mening, och jag var ju mycket riktigt helt ute och cyklade. Bra form på RBA nu. Så bra så han kan störa Nadal? Återstår att se.

Och så Gulbis. Gulbis, Gulbis, Gulbis…

Såg rätt bra ut i första set. Höll sina servegame utan jättestora bekymmer och hade några småchanser i Ferrers serve. I tiebreaket fick han sedan med sig ett minibreak men sjabblade bort ledningen.

Och tidigt i andra set fick han med sig ett servegenombrott.

Om han fullbordade det?

Nope. Även det sjabblade han bort – efter en helt horribel forehandmiss i öppet läge med breakboll mot sig. Ferrer räddade en smash, Gulbis klev in i banan och smackade bollen 700 meter utanför sidlinjen. Typ så.

Där var ju matchen redan förlorad. Och ja, det kändes som att den var det redan innan. Ferrer var på tok för stabil för letten. Gjorde väldigt få missar. Till och med när han satte lite press (särskilt i djupled) gjorde han det med total kontroll. Gulbis var knappast chanslös, men den 175 centimeter långa spanska terriern var numret för stor för letten denna dag.



Nadal-Berdych blev inte så spännande som man kanske trott innan. Man fick ju en känsla av it’s now or never för Berdych inför matchen. Gick hyfsat bra de första gamen, när han stressade världsettan en aning. Men det lilla övertag tjecken fick raderade Nadal snabbt.

Sen var det inget snack om saken. Att döma av Berdychs kroppsspråk inbillade han sig inte att han skulle kunna vinna efter Nadals lilla vändning.

På damsidan lämnade Serena Williams som sagt återbud mot Petra Kvitová. Väldigt tråkigt.

Simona Halep detroniserade formstarka Ana Ivanovic: 6-2, 6-2. Hoppsan! Didn’t see that one coming. Visst, hon såg ju bra ut mot Sabine Lisicki, men jag trodde att den matchen skulle påverka henne lite negativt, rent fysiskt. Men närå, hon hade gott om bränsle kvar i tanken.

Anieszka Radwanska slog planenligt Caroline Garcia, men fick kämpa för segern: 6-4, 4-6, 6-4.

Och Li Na hade 1-0 i set mot Maria Sjarapova, men förlorade efter ett jämnt andra set: 2-6, 7-6(5), 6-3. Sjarapova alltså. Visar gång på gång att man aldrig kan räkna ut henne – särskilt inte på grus. Oerhört imponerande.

* * *

Men låt oss nu ta en titt på dagens semifinaluppgörelser:

* * *

RAFAEL NADAL – ROBERTO BAUTISTA AGUT

Roberto Bautista Aguts första Masters-semi någonsin. Nadal är som bekant en stammis i de här sammanhangen. På papperet ska ju det här vara en busenkel match för Nadal, så är det ju. Han har sett väldigt stark ut hittills.

Det är klart, om Nadal kan tappa set och ha matchbollar mot Pablo Andújar på grus så kan givetvis även Bautista Agut störa. Men det var i Rio de Janeiro, i en 500-turnering med låg status. Nu handlar det om en Master i Madrid.

RBA behöver göra sitt livs match för att kunna stoppa Nadal. Bomba projektiler med sällan skådad precision från baslinjen och slå volley som aldrig förr framme vid nät. Ungefär på den nivån.

För, återigen: på papperet är det inget snack om vem som ska vinna den här matchen.

* * *

DAVID FERRER – KEI NISHIKORI

Dagens hetaste match, enligt min mening. Nishikori blir ny världstia på måndag, som första japan någonsin. En milstolpe han nådde utan större bekymmer mot Lopez i går. Såg lugn och trygg ut genom hela matchen. Visst, han presterade väl kanske inte på topp i varenda duell, men precis lagom bra för att vinna överlägset. Det är en styrka att kunna göra det.

Jag är övertygad om att han har sparat på det riktigt explosiva krutet till idag.

Men kommer det att räcka?

Ferrer är tveklöst den som imponerat mest hittills. Han klev in i turneringen med en formkurva som pekade ganska brant nedåt, efter floppen i Barcelona.

3-3 i inbördes möten – men de har faktiskt aldrig mötts på grus tidigare. Senaste mötet var i Miami i mars. Slutade med seger för Nishikori i en tät sammandrabbning: 7-6(7), 2-6, 7-6(9).

Ferrer gynnas så klart mest av underlaget, trots den höga höjden. Nu har Nishikori visserligen spelat oerhört bra på grus hittills i år, men Ferrer är som bekant en grusräv av rang.

Jag vill gärna att Nishikori ska vinna den här matchen. Han har tveklöst kapacitet att göra det, särskilt med tanke på hans fina formtopp.

Frågan är dock om inte Ferrer är för stark? Det känns lite så. Så som han spelade i går, sådan typ av press har Nishikori inte behövt uppleva hittills i den här turneringen. Han kommer inte att kunna diktera alla villkor och styra spelet helt efter eget huvud mot Ferrer. Det här lär i stället bli en katt-och-råtta-lek: minst antal missar vinner. Typ. Grovt förenklat så klart, men den som spelar med störst tålamod och säkerhet kommer att vinna den här fighten.

Och det blir Ferrer? Det ser så ut, på papperet.

Men jag hoppas att Nishikori ger mig fel – och i samma veva blir nya världsnia på måndag, i stället för ”bara” tia.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA – MARIA SJARAPOVA

Det här är ju en matchup som passar Sjarapova som handen i handsken. Radwanska må vara ett taktiskt geni, men mot Sjarapova på grus biter inte hennes överlägsna strategiska kunskaper.

När Sjarapova ges den där extratiden att hitta rätt till bollen och ladda sina slag tar hon kommandot i duellerna – och då är Radwanska illa ute. Blir ofta så att Sjarapova tillåts smacka på från baslinjen och slå igenom världstreans solida försvarsmur.

Ser inte riktigt vad Radwanska ska göra annorlunda här. Hon måste så klart vara väldigt mycket mer aggressiv än hon brukar vara, men det är förstås riskabelt eftersom hon måste kliva ur sin bekvämlighetszon rätt rejält.

Känns dock som att hon måste göra det för att ha en chans i dag. Spela aggressivt och offensivt. Gärna smyga fram på nät och på så vis krympa ytorna för Sjarapova. Mixa upp med stoppbollar för att tvinga ryskan att röra sig i djupled.

Men nej, som Sjarapova sett ut hittills… Det ska väldigt mycket till för att hon inte ska ta sig till sin andra raka final i Madrid.

* * *

Finalen mellan Kvitová och Halep är i full gång. Kvitová har i skrivande stund kopplat greppet i första sets tiebreak. Känns ändå som en förhållandevis öppen tillställning. Än finns det tid för en härdsmälta från Kvitová, till exempel…

Det börjar dra ihop sig.

På herrsidan är 4 av 8 kvartsfinalister seedade – på damsidan 7 av 8.

Så, vad händer i dag?

Det hände en del intressanta grejer i går.

Andy Murray åkte ut med huvudet före, till exempel. 46-rankade, pånyttfödde Santiago Giraldo körde över världsåttan i raka set: 6-3, 6-2. Väldigt tafflig insats från Murray. Nu är Giraldo visserligen en erkänt skicklig grusspelare med flera slipade verktyg i lådan, men det där… Nej, faktum är att Murray kanske borde ha åkt ut redan mot Nicolás Almagro i öppningsmatchen. Extremt mycket enkla missar från skotten mot Giraldo.

Colombianen vidare till kvartsfinal på bekostnad av Murray alltså, och väl där möter han en annan pånyttfödd spelare: Roberto Bautisa Agut, som slog Lukasz Kubot i raka set: 6-2, 6-4.

Båda har svarat för snudd på sensationella säsongsöppningar. Baustista Agut har klättrat 28 placeringar på rankningen sedan januari och hade 15-11 i matchfacit inför Madrid. Giraldo har klättrat 23 rankningsplaceringar och tog sig till sin blott andra ATP-final i karriären i Barcelona (förlust mot Kei Nishikori).

Snacka om bra utväxling för 26-åringarna.

Hur som helst.

* * *

Dominic Thiem lämnade walk over mot Feliciano Lopez på grund av magvirus. Snopet.

Lopez vidare till kvartsfinal mot Kei Nishikori, som planenligt slog Milos Raonic i raka tiebreaks: 7-6(5), 7-6(5). Känns som att japanen gått om kanadensaren i utvecklingen rätt rejält. Lär bli svårt för Raonic att försvara sin position som frontfigur för de unga framtidsnamnen framöver.

* * *

Tomás Berdych krigade sig förbi Grigor Dimitrov: 3-6, 6-3, 6-2. Siffrorna ser kanske klara ut (trots det tappade setet), men Berdych hade bekymmer. Fick med sig ett break till 4-2 i andra set och hade visserligen inte breakbollat mot sig under hela setet, men Dimitrov var hela tiden där och naggade.

I tredje set tog soppan slut för Dimitrov och Berdych vann det i överlägsen stil (28-18 i poäng totalt).

Möter nu alltså Rafael Nadal, som slog Jarkko Nieminen (6-1, 6-4), i kvarten.

* * *

Som han spelar, Ernests Gulbis! Det blixtrade visserligen inte speciellt mycket mot Marin Cilic, men det är just det som är imponerande. Letten verkade inte ens särskilt taggad – det såg mest ut som att han ville få det snabbt överstökat.

Och det fick han ju: 6-3, 6-4. Smärtfritt för 25-åringen, som bara behövde rädda en breakboll.

I kvartsfinalen väntar David Ferrer, som körde över John Isner: 6-4, 6-4. Grym insats av Ferrer. Isner slog alltså in hyfsade 60% förstaservar – men vann bara 64% av dem. Det händer inte varje dag mot mammutservare av hans kaliber.

* * *

På damsidan tog sig Serena Williams, Ana Ivanovic, Agnieszka Radwanska, Petra Kvitová och Maria Sjarapova enkelt vidare, medan Li Na stördes av Sloane Stephens (2-6, 6-3, 6-2) och Simona Halep fick slita hårt mot Sabine Lisicki: 5-7, 6-3, 6-2.

Och Caroline Garcia skrällslog Sara Errani: 6-2, 4-6, 6-3. Ingen dunderskräll, men likväl en imponerande seger.

Williams lämnade för övrigt walk over mot Kvitová i dag. Trist.

* * *

Och nu vidare till dagens buffé:

* * *

RAFAEL NADAL – TOMÁS BERDYCH

Dagens enda riktiga blockbuster på herrsidan, och då en ganska mild sådan. 17-3 i inbördes möten till Nadal. Berdych plockade sina segrar på raken mellan 2005 (Cincinnati) och 2006 (Toronto och Madrid, medan den sistnämnda fortfarande spelades på hardcourt).

16 raka segrar för Nadal sedan dess, alltså. Bättre chans än på länge för Berdych att finslipa de siffrorna, med tanke på världsettans svaga form de senaste veckorna. Har dock sett betydligt bättre ut här i Madrid. Han var kanske inte fullt så överlägsen i öppningsmatchen mot Juan Mónaco som siffrorna 6-1, 6-0 skvallrar om, men efter att argentinaren bränt all energi på öppningsgamen i första set var det motorväg till seger för spanjoren.

Mot Nieminen var han orubblig fram till mitten av andra set, där han tappade han en 3-1-ledning, men redde ut det hela till sist. Det här är dock inga direkt skräckinjagande motståndare, ska tilläggas, och Berdych blir hans första riktiga test. Ett inte busenkelt sådant, den överlägsna head-to-head-statistiken till trots.

Nadal måste höja sig ett snäpp till för att vara säker på avancemang. Slarviga missar som i andra set mot Nieminen duger inte. Ger man Berdych lillfingret tenderar han att ta hela handen, när han är på det humöret. Vädrar han blod hugger han direkt.

Spelmässigt är det som vanligt mot Berdych: förläng duellerna, stressa fram misstag och nöt ner honom, typ. Det är vad Nadal behöver göra. Tjecken i sin tur måste vara aggressiv och sätta konstant press med tunga grundslag och längd på bollarna.

Oddssättarna har i princip full tilltro till Nadal: 1,10 gånger pengarna, mot 6,50 för Berdych. Och det går ju inte att säga annat än att Nadal ska vinna den här matchen.

* * *

ROBERTO BAUTISTA AGUT – SANTIAGO GIRALDO

Svårbedömd match. Giraldo är mer grusspecialist än Bautista Agut, men även spanjoren har sett bra ut på underlaget i år. Båda har imponerat hittills i Madrid. Giraldo snäppet mer än Agut.

Giraldo har nämligen slagit ut både Jo-Wilfried Tsonga och Andy Murray back-to-back. Och dessförinnan Lleyton Hewitt. Nu är visserligen ingen av de här spelarna några grusrävar direkt (särskilt inte Hewitt), men det är likväl starkt att slå två spelare med så hög grundkapacitet i så pass överlägsen stil (6-4, 6-3 mot Tsonga, 6-3, 6-2 mot Murray).

Agut har besegrat en formsvag Tommy Robredo i första omgången (6-4, 6-4), sedan Fernando Verdasco (2-6, 7-6, 6-1) och Kubot (6-4, 6-2). Giraldos segrar smäller helt klart högst, med andra ord.

Jämnt skägg sett till oddsen, och där hålls faktiskt Agut som knapp favorit: 1,80 gånger pengarna mot 2,00 för Giraldo.

Själv tror jag på Giraldo. Underlaget och den höga höjden gynnar visserligen spanjoren, som generellt spelar hårt och aggressivt, men det är inte som att det direkt missgynnar Giraldo. Tycker att colombianen har goda chanser att gå till semifinal.

* * *

DAVID FERRER – ERNESTS GULBIS

Svårt att inte hålla Ferrer som favorit här, särskilt med tanke på hur han utskåpade Isner. Det är grus, det är hemmaplan. Femte raka kvarten för Ferrer här. Semifinal 2010, sedan tre kvartsfinaler. Dags för en ny semifinal? Mycket talar för det.

Men allt talar inte emot Gulbis. Särskilt inte lugnet och säkerheten han visade upp mot Cilic i åttondelen. Han verkade som sagt inte ens taggad. Mot Ferrer behöver han tagga till lite mer, men det är i grunden positivt att kunna hantera matcher på den här nivån så avslappnat.

Och som jag sa i Tennispodden häromdagen: Gulbis är den i lottningen som har störst skrällpotential mot Gulbis.

Någonstans vill jag tro på Gulbis. Det går inte att bortse från Ferrers styrkebesked mot Isner, men det här är en ny matchup med en potentiellt helt annorlunda matchbild.

Hoppas på skräll här.

* * *

KEI NISHIKORI – FELICIANO LOPEZ

Går inte riktigt att skaka av sig känslan av att Lopez halkat in här på ett bananskal. Har inte svarat för någon överdrivet bra match hittills och fick w/o mot Thiem. Som Nishikori presterat hittills borde han göra processen kort med spanjoren. Körde över honom i raka set i Memphis, en turnering som överlag passar Lopez betydligt bättre spelmässigt.

* * *

MARIA SJARAPOVA – LI NA

9-5 i inbördes möten för Sjarapova. Och seger för ryskan i deras senaste möte, i Stuttgart-finalen 2013.

Råder ingen tvekan om att Sjarapova har enorm slagkraft på grus, men Li Na har varit i exceptionellt bra form hela året.

Sjarapova hålls som klar favorit av oddssättarna. Jag är inte riktigt benägen att hålla med. Vill nog hålla Li Na som knapp favorit. Känns som en väldigt öppen tillställning överlag, det här.

* * *

SIMONA HALEP – ANA IVANOVIC

Imponerande av Halep att vända mot Lisicki, som hade ett litet spelmässigt övertag i första och delar av andra set, men den matchen har nog satt sina spår hos henne. Ivanovic har å sin sida gått fram som en ångvält.

Min poddkollega Andreas Käck har ju lyft fram Ivanovic som finalist, jag som semifinalist. Ingenting har hänt som får mig att gå ifrån det ursprungstipset.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA – CAROLINE GARCIA

Enormt imponerad av Garcia hittills. Visst, hon fick walk over i andra omgången, men skrällslog sedan Sara Errani i tre set. Inte alls omöjligt att hon följer upp med en ännu större chock, men stalltipset är ändå att Radwanska går till semifinal.

* * *

Alla gårdagens resultat: