För många tennisspelare, exempelvis forne världsettan Andy Roddick, är det omöjligt att välja mellan en OS-medalj och en Grand Slam-titel.

För 49-rankade Bernard Tomic är svaret uppenbart:

– Det går inte att med ord beskriva vad en guldmedalj skulle betyda. Jag kan drömma om att det är som en femte Grand Slam, och jag har alltid velat göra bättre ifrån mig (i OS) än i Grand Slam-turneringarna, säger han till den australiska nyhetsbyrån AAP.

19-årige Tomic, som nådde kvartsfinal i Wimbledon förra året (efter seger över Robin Söderling, bland andra), har åkt ut i första omgången i sina senaste fyra turneringar – däribland årets Wimbledon, där han förlorade mot 21-årige David Goffin (6-3, 3-6, 4-6, 4-6).

Tomic tror dock (liksom John McEnroe) att formatet – bäst av tre set i alla matcher utom finalen – ger de lägre rankade spelarna en bättre chans att skrälla.

– Jag tror att toppspelarna gillar femsetare bättre eftersom det är svårare att slå dem i längre matcher. Att slå dem i bäst av tre ger oss en bättre chans så möjligheten finns där för många spelare, inklusive mig, säger han.

Forne världsettan Andy Roddick såg ut att vara riktigt illa ute mot Gilles Müller i finalen i Atlanta när han förlorade första set med utklassningssiffrorna 1-6.

Men hemmafavoriten, ivrigt påhejad av den amerikanska publiken, vägrade vika ner sig, tvingade fram en kvittering i tiebreak – och vann sedan avgörande set med överlägsna 6-2.

Titeln är Roddicks andra i Atlanta (den första i den numera nerlagda turneringen Verizon Tennis Challenge 2001 efter finalseger över Xavier Malisse), säsongens andra och karriärens 32:a.

Ett styrkebesked inför OS för 27-rankade Roddick, som nu tar ett skutt på morgondagens rankning.

Hon har haft det tungt de senaste månaderna, men i Båstad har 86-rankade Polona Hercog en sällsynt förmåga att höja sitt spel så pass att det räcker hela vägen till final – och titel.

Mot 83-rankade fransyskan Mathilde Johansson såg det inlednings nattsvart ut för titelförsvararen, som bara lyckades ta åtta poäng och föll med förkrossande 0-6 i första set.

I andra lyckades hon bryta Johanssons serve vid två tillfällen och kvitterade med 6-4. Hon jobbade sedan upp en behaglig 5-1-ledning i avgörande set. Johansson krigade sig dock tillbaka in i matchen, höll den vid liv genom att plocka fyra raka game – men föll slutligen efter att återigen ha blivit bruten och Hercog kunde bärga titeln med 7-5.

– I final vill alla vinna, så det blir väldigt nervöst. Jag är bara glad att jag lyckades lugna ner mig själv i de två sista gamen. Det var en riktig kamp i dag med många toppar och dalar, och jag är väldigt glad över att jag vann. Andra året i rad är fantastiskt, att vara oslagbar här i två år är otroligt. Båstad ger mig någon slags magisk kraft, antar jag!, säger en lycklig Hercog efter segern.

Mathilde Johansson tycker att hon borde ha vunnit.

– I första set kändes det så bra och jag spelade riktigt bra, men sen började jag göra misstag och hon började spela mycket tyngre och djupare. Mot slutet höjde jag mig igen men jag kunde inte avsluta det. Jag borde ha vunnit, säger hon.

Utsikterna inför årets upplaga av Swedish Open såg inte alls bra ut för titelförsvararen Polona Hercog: hon hade inte vunnit en match på två och en halv månad, förlorat i första omgången i fyra turneringar i rad och tvingats dra sig ur flera andra turneringar på grund av en ryggskada. Hon tappade 50 placeringar på rankningen – från 36 till 86.

Vilket så klart lär göra segern i dag desto mer tillfredsställande.

En ATP-final återstår den här veckan: den mellan fjärdeseedade Andy Roddick och Gilles Müller i Atlanta i natt.

Natten till i dag besegrade Roddick landsmannen John Isner 6-4, 6-7(5), 6-4. Trots att Isner pangade in inte mindre än 26(!) servess var det Roddick som bäst tog till vara på sin tunga serve och vann 71 procent i förstaserve.

63-rankade Gilles Müller slog å sin sida Go Soeda med 6-4, 6-3 och är nu klar för sin första ATP-final sedan 2005 (i Los Angeles, förlust mot Andre Agassi).

Kan bli en oväntat intressant final. Roddick leder med 3-1 i inbördes möten (enda förlusten kom i US Open 2005). Müller har svaga 11-14 i säsongsfacit, medan Roddick svarat för en nästan mirakulös upphämtning efter den milt uttryckt knackiga säsongsinledningen. Roddick, som redan har en titel i Eastbourne under sommaren i bagaget, lär vilja boosta självförtroendet ytterligare inför stundande OS i London.

Dagens seger över veteranen Tommy Haas i Hamburg innebär inte bara karriärens första ATP 500-titel för Juan Mónaco – utan också att han för första gången tar sig in på topp tio-listan på rankningen.

– Jag var exalterad. Jag grät. Väldigt många saker flög genom mitt huvud. Och jag var väldigt lycklig. Det här var tveklöst min höjdpunkt i karriären. I njöt av varje sekund på banan i dag, säger den lyriske argentinaren efter titelmatchen.

Matchen vann Mónaco med 7-5, 6-4. Tommy Haas första förlust i en titelmatch sedan 2002 (mot Andre Agassi i Rom).

Mónaco inkasserar nu 500 friska poäng – och blir den andra argentinaren på topp tio, efter världsnian Juan Martín del Potro. Grusspecialisten Mónaco har nu 31-10 i matchfacit den här säsongen.

Och titeln var otroligt välförtjänt, särskilt efter den svajiga finalen mot Janko Tipsarevic i Stuttgart förra veckan då han lyckades vända 1-4-underläge i andra set men slutligen föll 3-6 i avgörande. Mónaco, som just är rankad 14, har verkligen imponerat den här säsongen – särskilt på favoritunderlaget grus med titlar i Houston, Vina del Mar och nu Hamburg, samt en finalplats i Stuttgart.

Han har dessutom tangerat sitt årsbästa i Franska öppna (åttondelsfinal) och för första gången vunnit en öppningsmatch i Wimbledon (föll slutligen mot Viktor Troicki i omgång tre).

Hoppas att den positiva trenden håller i sig även nu när grussäsongen långt om länge går mot sitt slut.

Det blev ingen andra raka titel för världsåttan Janko Tipsarevic.

I stället bärgade 60-rankade Thomaz Bellucci säsongens tredje titel – och karriärens andra i just Gstaad.

Bellucci förlorade ett jämnt första set, där kombattanterna bröt varandras serve två gånger vardera, i tiebreak (8-6). Brasilianaren svarade omgående och kvitterade efter 6-4 i andra set.

I tredje servade han stabilt och bröt samtidigt Tipsarevic två gånger – och vann slutligen matchen efter 6-2 i avgörande set. Bellucci dundrade in tio ess och tog vara på sex av sina totalt elva breakbollar i matchen, som var över på drygt på och en halv timme.

I och med segern fick Bellucci revansch efter förlusten mot just Tipsarevic i semifinalen i Stuttgart förra veckan.

Jag har inte velat skriva någonting om Janne Gunnarsson-gate här i bloggen. Inte för att jag inte tycker någonting – jag har åsikter om det allra mesta – utan dels för att jag anser bloggen vara helt fel forum för den sortens rapportering, och dels för att jag var så övertygad om att SVT skulle hantera det på bästa möjliga sätt.

Vilket de, milt uttryckt, verkligen inte gjort.

Vill därför slå ett slag för Alex Schulmans kolumn om Gunnarssons nya prestigejobb i dag.

Han skriver bland annat:

”SVT hade ”krismöte” och Janne Gunnarsson bad tusen gånger om ursäkt – vilket ju betyder rätt lite, han kan be om ursäkt tusen gånger till – han TYCKER ju uppenbarligen de här sakerna.”

Och:

”Jag är upprörd på SVT. De larmar och sparkar Peter Pluntky från Antikrundan för att han synts i kommersiella sammanhang. Men när vardagsrasismen visar sitt fula tryne på kanalen så skickar de den raka vägen till prestigeuppdrag i London.”

Jag kan inte annat än att hålla med.

Och därmed har jag sagt allt jag vill säga om saken här i bloggen.

Juan Mónaco, som föll mot Janko Tipsarevic i finalen i Stuttgart förra veckan, är klar för sin andra raka final efter seger över toppseedade Nicolás Almagro: 3-6, 6-3, 6-4. Argentinarens tredje seger på sju möten mot spanjoren.

– Jag är väldigt nöjd med hur jag spelade i dag. Jag spelade en fantastisk match för att besegra Almagro, som är förstaseedad och en topp tio-spelare. Jag är väldigt glad över det och att jag är vidare till final, säger Mónaco efter segern.

14-rankade Mónaco jagar sin tredje titel för säsongen. I finalen möter han veteranen Tommy Haas, som slog Marin Cilic: 7-6(7), 6-0.

* * *

Även världsåttan Janko Tipsarevic är klar för sin andra raka final på lika många veckor efter seger över Paul Henri Mathieu i semifinalen i Gstaad: 7-6(10), 6-3.

– Första set kunde ha slutat hur som helst. Jag tror att han tog i för mycket i vissa lägen i det andra setet och jag var helt enkelt mer solid än han. Jag behövde lite tid till att anpassa mig till förutsättningarna. På något sätt överlevde jag de tidiga omgångarna och nu är jag i final, säger Tipsarevic efter segern.

I finalen möter han Thomaz Bellucci. 60-rankade brasilianaren slog talangen Grigor Dimitrov (som alltså förlorade i en ATP-semifinal för tredje gången den här säsongen): 7-6(3), 7-6(5).

Bellucci är i och med segern klar för sin första final sedan han vann titeln i VTR Open 2010 (efter seger över Juan Mónaco).

Att Rafael Nadal står över OS i London öppnar dörren för två monsterservare: amerikanen John Isner och kanadensaren Milos Raonic, enligt legendaren John McEnroe.

McEnroe menar att upplägget med bäst av tre set sannolikt innebär att en ”dark horse” (eller flera) får sitt stora genombrott i London.

– Jag tror att min favorit John Isner, särskilt nu när det är bäst av tre set fram till finalen, skulle bli en mardröm för toppspelarna, och formatet gör det mycket mer troligt (med skrällar). Särskilt om han var på rätt sida av lottningen, säger han till Tennis.com.

McEnroe lyfter fram Raonic som en potentiell topp tio-spelare i framtiden, men pekar på hans ”tendens att backa bakom baslinjen i långa dueller i stället för att utnyttja sitt goda nätspel” som ett hinder i jakten på att bli Kanadas första OS-medaljör i singeltennis (Sébastien Lareau och Daniel Nestor vann guld i dubbeln i OS i Sydney 2000).

– Raonic har en otroligt tung serve, men han håller sig mycket där bak, särskilt på gräs vilket jag inte förstår. Jag tror att en skräll är mycket mer sannolik i OS än i Grand Slam-sammanhang, men jag måste ändå säga att Roger Federer, Novak Djokovic eller Andy Murray högst troligen vinner, säger han.

Personligen tror jag att Milos Raonic kan bli giftig – om han äntligen lyckas ta de där ”mellansegrarna” på vägen mot tuffare motstånd. Det har han dessvärre misslyckats kapitalt med i år (förlust mot Lleyton Hewitt i omgång tre av Australiska öppna, förlust mot Juan Mónaco i omgång tre av Franska öppna och förlust mot Sam Querrey i andra omgången av Wimbledon).

Nu är visserligen förväntningarna kanske orimligt höga på 21-årige kanadensaren, och grusspecialisten Mónaco kan förvisso knappast ses som en spelare-han-borde-ha-vunnit-över på Roland Garros, men det är när Raonic börjar närma sig de viktigare matcherna som nervositeten spökar och självförtroendet tryter.

Ibland känns det helt enkelt lite som att Raonic kan ta sig till de där heta matcherna mot toppspelarna som vi drömmer om – så länge han bara själv tror att han kan göra det. Vi får hoppas att han blivit en believer inför OS.

Och Isner?

Well.

Känns inte som någon slump att den djupa formsvackan börjar vända nu när han fått komma tillbaka och tävla i USA. Tog sig ju till final i Indian Wells i mars och Houston i april innan fromdippen kom lagom till Europasäsongen. Isner är som ett levande bevis för att den där amerikanska förbannelsen som de inhemska experterna brukar prata om när det vankas turneringar utanför staterna inte bara är högmodigt skrock.

Titeln i Newport och semifinalplatsen i Atlanta visar givetvis på god form (efter magplasket i Wimbledon). Men räcker det i OS? Tveksamt. Den reslige jänkaren har en tendens att vika ner sig när det gäller som mest. Å andra sidan har McEnroe helt rätt i att formatet, med matcher som avgörs i bäst av tre set, passar tiebreak-monstret Isner. Det är ju som bekant framför allt i femsetsmatcher som hans inte alltför imponerande kondition gör sig påmind.

Återstår att se om just Isner blir en av de ”dark horses” som McEnroe varnar för, helt enkelt.

Fördelen med att jobba tidiga morgonpass: man får chansen att se åtminstone upplösningen av de matcher på andra sidan Atlanten som sänds sent lokal tid.

Imorse snubblade jag in på redaktionen lagom till andra set mellan John Isner och 19-årige Jack Sock. Isner hade då tagit första set i tiebreak, 7-6(7), och andra set inleddes med stabilt servande. Sock hade förvisso chansen att sätta press på Isner i femte game, men världselvan kunde slutligen kriga hem det tidsmässigt utdragna gamet med ett gäng välriktade kanoner i serveboxen och ett par offensiva attacker framme vid nät.

När Isner sedan bröt sin 326-rankade landsmans serve vid ställning 4-4 kändes det hela en smula avgjort. Och mycket riktigt kunde Isner sedan utan större problem serva hem gamet blankt och bärga segern: 7-6, 6-4.

Måste dock säga att jag överlag är imponerad över 19-årige Sock, som bland annat hämtade upp ett 1-4-underläge och räddade flera setbollar i första set. Kändes som att han jobbade väldigt aktivt med att hitta bästa möjliga strategi i Isners serve och varierade slice med aggressiv forehandblock i returneringen (tyvärr inte alltid med gott resultat).

Isners stora fördel var rutinen och tålamodet. Den reslige världselvan har alltid sin massiva serve att falla tillbaka på, och kan i princip bara invänta tiebreak när kombattanten bjuder på motstånd – eftersom han i typ nio fall av tio vinner i tiebreak. Konstigt vore det annars med tanke på att han spelat ungefär en miljon sådana i sin karriär…

Det är också ett av Isners största problem: tiebreak-strategin, om man kan kalla den så, är en taktik som i princip omöjliggör ”enkla” segrar. Det händer inte alltför ofta att Isner sluggar hem en match i bäst av tre set på mindre än en och en halv-två timmar, eftersom så många set i hans matcher måste avgöras i tiebreak. Vilket givetvis är slitsamt och energidränerande.

Hur som helst: Jack Sock har gjort en bra turnering och kunde kliva av banan efter kvartsfinalförlusten mot John Isner med äran i behåll. Återstår att se om Sock, som nu har 3-5 i säsongsfacit i ATP-sammanhang, fått en självförtroendeboost efter insatsen i Atlanta.

För Isner väntar en stekhet semifinal mot 27-rankade landsmannen Andy Roddick, som besegrade Michael Russel: 6-3, 6-4. Roddick siktar på att bärga sin andra titel för säsongen i Atlanta, medan Isner jagar revansch efter två raka finalförluster (mot Mardy Fish 2010 och 2011).