Det var nästan smärtsamt att se. Boll efter boll trillade in. Poäng efter poäng inkasserades. Vid setets slut hade Jaroslava Sjvedova 6-0 i game mot Sara Errani – och 24 raka poäng!

14 av dem var dessutom vinnande slag. Bara ett oprovocerat misstag från Errani.

Det är ju helt sanslöst.

Errani bröt visserligen Sjvedova direkt i andra set och leder i skrivande stund med 2-0, men det gör inte supersviten mindre imponerande.

Novak Djokovic. Denna helt fabulösa koloss till världsetta som alltid bjuder på ögongodis. Såg (som så många gånger förr) lite loj ut inledningsvis mot Radek Stepanek när han tappade första set (4-6).

Men man blev ju aldrig orolig. Inte ens när Stepanek inledde andra set med att bryta ”Djokers” serve omgående. Vid det här laget är det en sådan självklarhet att superserben börjar lite svagt för att sedan lägga i den där helt galna turboväxeln som gör honom så otroligt svårslagen.

Djokovic är som den där K1-boxaren Ray Sefo, som alltid tycks behöva några små snytingar för att tända till (vet absolut noll och ingenting om det mesta som handlar om kampsport, men har råkat se några matcher med honom och diskuterat Sefo med vår eminente Fighterbloggare Patrik Syk på redaktionen).

Det slår nästan aldrig fel.

Inte i går heller. 4-6 i första blev 6-2 i andra, tredje och fjärde. Pang, bom, bang.

* * *

Milos Raonics stora genombrott kom tyvärr inte i Wimbledon 2012. Heller. 21-åringen krampade mot en comebacktänd Sam Querrey och föll i fyra set: 6-7(3), 7-6(7), 7-6(8), 6-4.

Riktigt riktigt tråkigt, så klart. Raonic såg på förhand ut att kunna utmana toppspelarna på allvar.

* * *

Agnieszka Radwanska fullkomligt pulvriserade 103-rankade Heather Watson: 6-2, 6-0. Ska hon nu lyckas ta sig till kvartsfinal för första gången sedan 2009?

* * *

Maria Sjarapova går från klarhet till klarhet. Efter den där lite hackiga historien mot 38-rankade Tsvetana Pironkova i torsdags (7-6, 6-7, 6-0) lämnade hon styrkebesked mot 63-rankade Su-Wei Hsieh i går: 6-1, 6-4. En eloge till Hsieh dock, som är den första taiwanesiska kvinnan någonsin att ta sig till tredje omgången i Wimbledon.

Åttondelsfinalen blir första matchen i årets Wimbledon där världsettan stöter på tufft motstånd. Sjarapova har dock 3-0 i inbördes möten mot 15-rankade Sabine Lisicki (som hon besegrade i två set i Wimbledon-semifinalen förra året).

Lisicki tog sitt första set mot världsettan i årets upplaga av Australiska öppna (3-6, 6-2, 6-3) och spelade då stundtals riktigt bra, så det lär inte bli någon walk in the park för Sjarapova.

* * *

Även veteranen Kim Clijsters, som gör sin allra sista Wimbledon, är vidare till åttondelsfinal efter seger över 12-rankade Vera Zvonareva. Det stod 6-3, 4-3 till Clijsters när Zvonareva tvingades bryta på grund av skada.

I åttondelsfinalen möter hon världsåttan Angelique Kerber. En match jag garanterat inte vill missa.

* * *

19-rankade Richard Gasquet, lika känd för sin stora talang som för sin totala oförmåga att använda den, slog ut Franska öppna-kvartsfinalisten Nicloas Almagro i tre raka set: 6-3, 6-4, 6-4.

Samma Gasquet som i Eastbourne föll ihop som ett korthus mot då 82-rankade Marinko Matosevic (1-6, 7-6, 7-6).

Han är en gåta, den där Gasquet.

* * *

Viktor Troicki slog ut Juan Mónaco: 7-5, 7-5, 6-3. Lite trist. Tycker Mónaco gjort bra ifrån sig på gräset i år.

* * *

Blev ändå en liten miniskräll i går. 33-rankade Mikhail Youzhny slog ut världsåttan Janko Tipsarevic i fyra set: 6-3, 6-4, 3-6, 6-3. Inte helt oväntat, dock. Tycker inte riktigt att Tipsarevic nått upp till den där nivån som kan göra honom farlig mot spelare i ”mellanskiktet” (under supertrion Djokovic/Nadal/Federer).

* * *

Sofia Arvidsson och Robert Lindstedt imponerade stort i sin första match någonsin som mixed dubbel-par, men föll i två raka set mot Victoria Azarenka/Max Mirnyi: 7-6(11), 6-4.

Två skrällar på lika många dagar hade nästan varit för mycket för mitt stenhårt bultande tennishjärta.

Så, Roger Federer: Tack och bock. Tack för att du bet ihop när du låg under med 2-0 i set, tack för att du höll huvudet kallt när Julien Benneteau var ett servegenombrott från att vinna matchen, tack för att du grejade det där onödigt dramatiska tiebreaket i fjärde set, tack för att du krossade 32-rankade fransosen i femte set och TACK för att du styrde undan en till sensationell skräll i Wimbledon 2012.

För er som undrar slutade matchen 4-6, 6-7(3), 6-2, 7-6(6), 6-1.

Nu ska jag gå och lägga mig och drömma trevliga drömmar om en helt fantastisk semifinal mellan turneringens två stora giganter Federer och Novak Djokovic.

Skrällar hit och skrällar dit.

Tennishistorien fullkomligt myllrar ju av dem.

Vilket, precis som i så många andra sporter, gör tennisen så underbart underbart fascinerande.

Själv har jag otroligt svårt att bedöma vilken som är den största av alla skrällar som skett genom åren, helt enkelt för att jag är alldeles för sentimentalt lagd (att jag håller Robin Söderlings mot Rafael Nadals i Franska öppna 2009 så högt har ju delvis att göra med min stora beundran för spanjoren, till exempel).

Så, vad vore väl bättre än att låta er avgöra det? Jag lämnar några exempel här, för att ge er lite inspiration. Sen är det bara att sätta i gång och idiotförklara varandra i kommentarsfältet!

Robin Söderling – Rafael Nadal, Franska öppna 2009

Rafael Nadal hade aldrig förlorat en match på Roland Garros (31 raka segrar) inför åttondelsfinalen mot då 22-rankade Robin Söderling. Fyra set senare har svenske tennisundret från Tibro skrivit ett stycke odödlig sporthistoria.

George Bastl – Pete Sampras, Wimbledon 2002

Pete Sampras var sjufaldig Wimbledon-vinnare. George Bastl en lucky loser som förlorat i tre raka set i kvalet. Fem set senare var superskrällen ett faktum.

Lleyton Hewitt – Andre Agassi, Adelaide 1998

Då 16-årige, 550-rankade Lleyton Hewitt slår forne världsettan Andre Agassi – och vinner sedan hela turneringen. A star was born. (Obs! Klippet är från finalen mot Jason Stoltenberg).

Michael Chang – Ivan Lendl, Franska öppna 1989

http://www.youtube.com/watch?v=McKWI5OmD8A

Han var 17 år och tre månader när han slog världsettan Ivan Lendl i den där magiska åttondelsfinalen på Roland Garros. I samma turnering åkte även en viss Mats Wilander skrällartat ut mot Andrei Tjesnokov.

Goran Ivanisevic – Patrick Rafter, Wimbledon 2001

Han hade försökt vinna tre finaler tidigare utan att lyckas. Men så plötsligt, som från ingenstans (han var oseedad och gick in i turneringen som wildcard) bärgade han den åtråvärda bucklan. Som rankad utanför topp 100 blev han den lägst rankade spelaren någonsin att vinna Wimbledon.

Förutom att för evigt ha ristat in sitt namn i historieböckerna med en trubbig morakniv får 26-årige sensationen Lukas Rosol något annat att glädjas åt efter mirakelsegern över Rafael Nadal i går: 180 000 finfina kronor i plånkan.

Det ger i runda slängar en timpenning på 52 000 riksdaler, eftersom matchen höll på i drygt tre och en halv timme.

Hittills har Rosols osannolika resa i Wimbledon garanterat honom nästan en halv miljon kronor i prispengar (450 000 kronor, om han torskar mot Philipp Kohlschreiber).

Lyckas han fälla även 30-rankade, formstarke tysken inkasserar han ytterligare 420 000 spänn – totalt 870 000.

Det är inte illa för en spelare som tidigare aldrig ens vunnit en match i kvalet till Wimbledon.

Det allra mesta denna dag överskuggades så klart av 100-rankade Lukas Rosols osannolika skrällseger över Rafael Nadal.

Men, låt oss ta ett litet svep:

Andy Murray försvarade sig skickligt mot monsterservaren Ivo Karlovic, trots ett ganska nervöst första set.

Karlovic skyllde förlusten på felaktiga domslut, efter att ha gjort tio fotfel. Om fotfelen var felaktiga har han så klart all rätt att vara förbannad, men det var knappast därför han förlorade.

* * *

Världsettan Maria Sjarapova tog sig, efter lite om och men, förbi andra omgången efter seger över 38-rankade Tsvetana Pironkova: 7-6(3), 6-7(3), 6-0.

* * *

Världstolvan Mardy Fish hade ett litet helvete med 173-rankade hemmafavoriten James Ward, som aldrig tidigare tagit sig förbi första omgången i Wimbledon.

Efter att ha slarvat bort den gyllene chansen att serva hem matchen vid ställning 5-3 i fjärde set stod Fish slutligen som segrare: 6-3, 5-7, 6-4, 6-7(3), 6-3.

* * *

Franska öppna-finalisten Sara Errani ångar på. 6-1, 6-1 blev de övertygande segersiffrorna mot 77-rankade britten Anne Keothavong. Errani har därmed tangerat sitt personbästa i Wimbledon från 2010.

* * *

Världsfemman David Ferrer tog sig enkelt förbi 160-rankade Kenny de Schepper: 7-6(1), 6-2, 6-4. Inte helt oväntat möter han pånyttfödde Andy Roddick i tredje omgången, detta efter att Roddick avfärdat 88-rankade veteranen Björn Phau: 6-3, 7-6(1), 6-3.

* * *

Världstvåan Victoria Azarenka gjorde slarvsylta av 87-rankade Romina Oprandi: 6-2, 6-0.

* * *

13-rankade Gilles Simon åkte på däng i tre raka set mot 75-rankade Xavier Malisse: 6-4, 6-4, 7-6(5). Det är det ju en aning fult att vara skadeglad, men jag känner ändå ett viss mått av sådan glädje efter hans kontroversiella utspel häromdagen.

* * *

Andra omgången var ingen dans på rosor för Jo-Wilfried Tsonga. Fransmannen vaknade till liv först efter ett förlorat set och lyckades till slut kuva 92-rankade Guillermo García-López: 6-7(3), 6-4, 6-1, 6-3. Han möter den inte överdrivet skräckinjagande Lukas Lacko (som slog forne världsåttan Jürgen Melzer) i tredje omgången.

* * *

Brian Baker! Oh, så härligt att se honom detronisera Jarkko Nieminen (förlåt, älskade Finland): 6-0, 6-2, 6-4. Möter Benoit Paire i nästa match. En inte alls särskilt omöjlig lottning. Baker kan gå sensationellt långt i Wimbledon 2012. Det gillas.

* * *

Ynglingen David Goffin kämpar sig vidare. Slog 106-rankade Jesse Levine i fyra set: 4-6, 6-4, 6-1, 6-3.  Blir ett riktigt intressant möte med Mardy Fish i nästa omgång.

* * *

Philipp Kohlschreiber enkelt vidare. Ska stoppa sensationelle skrällspelaren Lukas Rosol i nästa match.

* * *

Kei Nishikori vinner i tre raka set – för andra matchen i rad. Styrkebesked? Ja, Kei har onekligen spelat överraskande bra hittills.

* * *

Juan Martín del Potro vidare, efter lite välbehövlig frustration. 6-2, 6-3, 1-6, 6-4 mot 58-rankade Go Soeda.

* * *

Det stod 1-1 i set och 3-3 i tredje mellan Milos Raonic och Sam Querrey innan matchen avbröts i går. Fortsätter i dag.

I tennis kan allt hända på gräs i allmänhet och i Wimbledon i synnerhet.

På gott och ont.

I kväll vet jag inte åt vilket håll det väger över.

Normalt älskar jag skrällar. Men det här. Det saknar motstycke. Det är en lika stor sensation som när kvalspelaren Ivo Karlovic slog ut regerande mästaren Lleyton Hewitt redan i första omgången av Wimbledon 2003. Snudd på lika osannolik som Robin Söderlings galna seger över Rafael Nadal i Franska öppna 2009.

Det känns nästan komiskt att det händer just Nadal. Och framför allt: just nu.

Då, den där ödesdigra dagen på Roland Garros för tre år sedan, var han skadad och bräcklig. I år har han visat snudd på omänsklig form och dansade sig igenom Franska öppna när han så lekande lätt plockade sin sjunde titel där.

Allt var ju som upplagt för en gastkramande finalrepris mellan superrivalerna Nadal och Roger Federer – Federer på motsatt halva av turneringsträdet, Nadal med bara ett fåtal utmanare av rang på sin halva.

Så plötsligt stegar en 26-årig, 100-rankad dussinspelare (förlåt, men jag kan inte kalla honom något annat) ut på banan – och fäller världens just nu näst bästa spelare i fem set.

19 servess från Nadals sylvassa racket räckte inte när tjecken Lukas Rosol spelade sin livs tennis.

Och som han spelade. Det slog fullkomligt gnistor om killen! Okej, matchen i sig var stundtals en ganska ful och brunkig historia (29 oprovocerade misstag från Rosol är ändå i mildaste laget), men Rosols aggressiva spel var sällsynt effektivt mot Nadal som blev alltmer passiv ju längre matchen led.

Vill bara skrika för full hals: ”Rosol! Det där jag skrev på Twitter i dag, det var ju bara ett skämt för bövelen!”

När Nadal ändå lyckades kvittera och pressa fram ett avgörande set – som dröjde eftersom taket skulle stängas och lampor tändas – kändes det som att han skulle göra en sådan där klassisk Nadal-vändning. Bara bita ihop, spänna musklerna och gå ut och göra sitt jobb.

Rosol hade uppenbarligen helt andra planer. Setsiffrorna 6-7(11), 6-4, 6-4, 2-6, 6-4 är helt rättvisa – och således helt uppåt väggarna galna.

Det är svårt att ta in vad som precis har hänt. Ska försöka ge er ett litet hum om varför:

* Rosol har aldrig vunnit en ATP-titel och aldrig ens spelat en final.
* Han har (efter i kväll) 19-32 i matchfacit i ATP-sammanhang.
* I Wimbledon är det i år första gången han tar sig till huvudturneringen. Tidigare år har han inte ens tagit sig förbi kvalspelet.
* Sitt bästa Grand Slam-resultat är från Franska öppna 2011, då han tog sig till tredje omgången. I år åkte han ut i andra.
* Wimbledon 2012 är hans blott sjätte Grand Slam-turnering – på 18 försök.  Inte mindre än 13 gånger har han åkt ut redan i kvalet.
* Rosols högsta ranking i karriären är 65, en position han uppnådde i augusti förra året.

Hur mycket jag än gläds åt Rosols lycka (så starka prestationer måste givetvis applåderas) har jag ändå svårt att skaka av mig känslan av att detta är en one hit wonder som åker ut redan i nästa omgång – och således nästan helt i onödan berövat oss chansen att återigen få se en fantastisk final mellan Nadal och Federer.

Jag hoppas verkligen att den känslan bara är resultatet av den där tomheten man ändå upplever när en av de största spelarna i världen (och genom tiderna) åker på en så svidande skrällförlust.

För vad finns det mer att säga? Annat än: VAMOS ROSOL!

Monsterservaren Ivo Karlovic hade svårt att få full utdelning mot defensive specialisten Andy Murray i Wimbledons andra omgång.

Trots att världsfyran uppträdde ängsligt i matchens inledning lyckades hemmafavoriten bryta 59-rankade kroatens serve fyra gånger under matchens totalt fyra set: 7-5, 6-7(7), 6-2, 7-6(4).

Varken Murray eller Karlovic bjöd på någon bländande tennis, trots att Murray överraskade med elva servess (mot Karlovics 17).

Men segern var långt ifrån rättvis – utan snarare ett resultat av felaktiga domslut och favorisering av hemmaidolen.

– Efter den här matchen har hela mitt förtroende för den här turneringen försämrats, rasade Karlovic – som kallade flera av domsluten för ”häpnadsväckande” – efter matchen.

Till grund för Karlovics hårda kritik ligger ett antal domslut gällande fotfel (när foten nuddar linjen innan spelaren träffat bollen vid serve).

”Alla som känner mig vet att jag inte är en dålig förlorare. Men det här är för mycket. 10 fotfel? Kom igen. Jag gör aldrig fotfel”, twittrade en upprörd Karlovic några timmar efter förlusten.

Motståndaren Murray svarar väldigt diplomatiskt på frågan om matchen var orättvis:

– Om han inte gjorde några fotfel så har han all rätt att vara upprörd, för det var en hel del sådana (domslut).

Roger Federers grymma gräsform håller i sig. 68-rankade Fabio Fognini hade inte en chans mot världstvåan och föll i tre raka set: 6-1, 6-3, 6-2.

Federer möter Michael Russel eller Julien Benneteau i nästa omgång.

* * *

Världssjuan Caroline Wozniacki oförmåga att prestera i Grand Slam-sammanhang fortsätter. Mot 37-rankade Tamira Paszek blev det förlust i tre set: 5-7, 7-6, 6-4.

* * *

Även världsfemman och Franska öppna-semifinalisten Samantha Stosur föll platt i sin match, mot 71-rankade Arantxa Rus: 6-2, 0-6, 6-4. Personligen tycker jag att det är riktigt trist. Hade hoppats på mer från världsfemman efter den fina insatsen i Franska öppna.

* * *

Milos Raonic behövde bara drygt 80 sekunder och fem bolldueller för att knyta ihop säcken mot Santiago Giraldo, efter avbrottet i går: 6-4, 6-4, 6-4. Åh, vad jag hoppas att Raonic blir den farliga titelutmanaren jag vill att han ska vara lite längre fram i turneringen…

* * *

Även David Ferrer knöt enkelt ihop säcken mot Dustin Brown: 7-6, 6-4, 6-4(5).

* * *

14-rankade grusspecialisten Juan Mónaco visar god form på gräset – 6-2, 3-6, 6-3, 7-6 mot 57-rankade Jeremy Chardy i andra omgången. Kan ta sig till en eventuell åttondel mot Novak Djokovic, där det dock lär ta tvärstopp.

* * *

35-rankade Jürgen Melzer, som var världsåtta för ett drygt år sedan, slog oväntat 24-rankade Stanislas Wawrinka efter att deras match återupptagits i dag. Han lyckades dock inte stänga matchen i egen serve vid ställning 5-4, 40-40. Setsiffrorna blev i stället 3-6, 7-6(2), 2-6, 6-4, 8-6. Något av en skräll, tveklöst – även om Wawrinka inte direkt betraktats som en spelare med överdrivet hög skrällpotential mot tuffare motstånd.

* * *

Sensationella Franska öppna-finalisten Sara Errani tog sig utan några som helst problem vidare efter tvåsetsseger över 135-rankade Coco Vandeweghe: 6-1, 6-3. Gillas skarpt! Blir riktigt intressant att se vad hon kan åstadkomma på det snabba gräset. Ny skrällprestation på gång?

Gilles Simon tycker att män borde få mer prispengar än kvinnor.

Varför?

1. För att herrarna ”tillbringar dubbelt så lång tid på banan i Grand Slam-turneringar”.

2. För att herrarna tydligen bjuder på en ”mer attraktiv show”.

Okej, låt oss då syna dessa båda skäl en i taget:

1. Det här grundar sig alltså i att man vill se någon form av timpenning inom tennisen – ju längre tid på banan, desto mer prispengar ska du få. Det måste alltså innebära att Simon tycker att spelare som går igenom en turnering utan att tappa ett set (Rafael Nadal i Franska öppna 2008, till exempel) ska få en mindre summa pengar än en spelare som kämpar sig igenom en turnering med x antal fyra- eller femsetsmatcher i bagaget? Det vore ju helt bisarrt, vansinnigt orättvist och fullkomligt skevt. Att ge herrarna en större summa prispengar baserat på antal set som spelas är därför orimligt. Att herrarna riskerar att utsättas för längre matcher i och med att de spelar i bäst av fem set, må så vara. Tycker inte att det är skäl nog att höja herrarnas/sänka damernas ersättning.

2. Man har så klart all rätt i världen att tycka att herrarna bjuder på en ”mer attraktiv show” – men det är en i allra högsta grad subjektiv bedömning. För vad baserar man det argumentet på? Hårdare servar? Längre matcher? Större muskler? Har oerhört svårt att se en seriös vetenskaplig utredning helt objektivt slå fast att manlig tennis är ”mer attraktiv” än kvinnlig. Att ge herrarna en större summa prispengar baserat på hur ”attraktiv” showen är får därför anses vara bortom rimlighetens gränser.

Jag vet att det inofficiella snacket bland de manliga spelarna är helt i paritet med Simons åsikter. Det är modigt av fransmannen att faktiskt uttrycka dessa inför öppen ridå, men personligen har jag noll förståelse för denna nedvärderande inställning till damtennis.

Kämpa gärna för att höja prissumman generellt (det finns det en hel del vettiga argument för) – men varför göra det på kvinnornas bekostnad? Det andas unket 1800-tal och onödig antifeminism.

Så, Gilles Simon: Knyt slipsen och putsa skorna. Och snälla – vakna. Det är 2012 nu. Inte 1892.

PS. Jag tycker generellt att storleken på prissummor i turneringar ska sättas procentuellt efter intäkter. Om sedan männen tjänar mer pengar på lukrativa sponsoravtal, reklamjobb och välbetalda uppvisningsmatcher är en helt annan sak.