Har du pickat dig ut från ditt ägg, eller ligger du kvar och andas giftig gas?

Låt mig precisera mig…

Visste du, att när ett ägg kläcks, så har den lilla kycklingen legat där i ca 21 dagar, och fått syre från de ca 10 000 små, små (sjukt små) porerna som finns på äggskalet. Men efter dessa 21 dagar börjar giftig gas fylla ägget, och kycklingen måste picka sig ut, eller dö. Den måste bokstavligen nästan dö för att födas.

Puh, det var nära. I made it!

Man kan relatera detta till mycket (svampar och mögel tex, som är levande och föds ur död materia) men låt oss relatera det till personlig utveckling eftersom det antagligen är därför du läser här inne 🙂

Ofta när vi äntligen vågar göra en stor förändring så är man antagligen så trött på den rådande tillvaron att man känner sig lite död. Det kan vara din dröm som långsamt dör på grund av brist på mod, eller ditt hjärta som känns mer och mer avlägset på grund av en dålig, ohälsosam relation… eller din kropp som sakta degar ihop på grund av ohälsosamt leverne.

Vad det än kan vara för just dig, lever du, eller ruttnar du inne i ditt ägg av de alltmer giftiga gaserna det avger? Dags att ta steget?

Är du fortfarande ett ägg, medans de runt omkring dig föds, kläcks och frodas? Picka dig ut, du också. Världen behöver det speciella som bara du kan tillföra.

Fundera på var i ditt liv du känner dig smått död, och picka dig ut ur skalet som håller dig fången och föd fram dig själv på nytt!

Men lyssna, det gör ont att föda… Det vet speciellt vi kvinnor som krystat fram barn. MEN! Smärtan försvinner och glöms bort så fort underverket är ute, och med underverket kommer glädje och livslång, omätlig kärlek. Vill vi födas på nytt så går vi antagligen runt med en otrolig smärta. Dags att börja krysta 🙂

Det gör ont när knoppar (eller snippor, ha ha) brister... Men det läks och allt blir bara bättre än det var innan.

Att föda, knoppa, puppa, eller födas kommer inte utan smärta, så hylla din smärta idag och se den som det mest positiva som hänt dig, för ur den kan ditt nya, bättre och lättare jag födas!

Nope, sant. Men det bästa är att du inte behöver slå knut på dig själv. Små steg är steg framåt, de med.

              Krysta på och ha en härlig, underbar födar-fredag! 

Jag anta mig dagens skrivning med att ta upp ett för mig intressant ämne.

Vägval- att ta den enkla eller den snåriga vägen?

För när man fördjupar sig i spiritualism så läser och lär man ofta att det ska flyta friktionsfritt, det är då du är på rätt stig. Detta har jag många gånger tagit fasta på. Lite för mycket, för när jag ser tillbaka på det jag velat åstadkomma just då när jag tänkt så, så har det inte blivit så bra. Typ jag har läst ”the secret” och det här borde ju ”bara komma!”. Men när jag ser på saker som jag verkligen åstadkommit och varit framgångsrik i så har vägen dit varit svår, kantad av bumps in the road, lite bråk på hemmaplan, hårt och inte alltid så roligt arbete, lite tårar osv. Ok. Så vad är tricket?

Som vanligt så tror jag att tricket är att inte förutsätta att livet ska vara så lätt, och hur mycket yoga och hur många coacher man än anlitar eller kurser man går, så kommer vi att stöta på svårigheter. Vi är alldeles för rädda för att må lite dåligt ibland. Tricket är att omfamna svårigheterna och att acceptera att må lite piss då och då. Att lägga passion i det dåliga också, inte bara det bra.

Det är ofta från mina svårigheter som de verkliga stegen framåt sker. Ett område jag verkligen jobbar på i mitt liv just nu, tycker jag har blivit bättre. Jag har gått till djupet med det och jag tycker mig se ljuset i tunneln.

Tills i morse, då ett kallt uppvaknande ur mitt ”Gud vad jag är bra”-slummer gjorde mig uppmärksam på att jag faktiskt inte har lagt ner så mycket möda i detta ämne som jag borde. Jag har ridit på en våg av ”nu-har-jag-gjort-vad-jag-kan-nu-får-Universum-ta-över”.

Nej, så enkelt är det inte för mig inom detta område, jag måste våga ta i mer. Jag har inom detta ämne tagit den enkla vägen och det har gått ok, men nu måste jag in på den snåriga stigen och verkligen kavla upp ärmarna. Ok, bring it.

                  Känner du igen dig? Var kan du göra ett nytt vägval?

Javisst. Men det kräver sin kvinna.

Någonting jag lär mig om att försvara sig är, att om det finns något att försvara så är jag fel ute. 

Det är både en jobbig och en befriande insikt. Går jag i försvar med näbbar och klor, så är det ofta något jag är osäker över själv, en falsk illusion, och jag känner ofta att det jag försvarar har jag inte riktigt `gått igenom´ordentligt med mig själv.

Är det för djupt, har jag förlorat dig…?

Ok, men gör ett test med dig själv. Nästa gång du går i försvar för dig själv (det sker ofta i en oförutsedd diskussion, eller kan vara en direkt reaktion på ett påstående om dig som någon kläckt, ett email du fått som inte riktigt resonerade med dig, eller en irriterande partner som trycker på dina knappar), så be om att få ta en paus, gå igenom vad det är du vill ”försvara”, och återkom med en förhoppningsvis försvarsfri sanning som hellre än försvarar dig, står upp för din sanning.

En bra tanke i en pressad situation kan vara: ”Behöver jag försvara mig eller bara lugnt och sansat stå upp för min sanning?”

För, det är skillnad att stå upp för sig själv och försvara sig själv.

Goes without saying, håller du på att bli våldtagen så kommer du antagligen inte att be om en paus för att ”stå upp för din sanning”, utan då måste du försvara dig själv. Men då kommer du ju från en sann plats, eller hur? Förstår du skillnaden?

Det tog ett tag för mig att förstå, men nu gör jag det… 

Jag har väldigt länge varit inne på att göra 21-dagars cleansen designad Kris Carr, men inte `vågat´ (läs velat).

Speciellt efter en sådan här helg med bjudningar, födelsedagskalas och mingel, så är man alltid lika taggad på en cleanse.

Vågar jag?

Är så impad av den här tjejen. Hennes senaste bok:

En elev berättade för mig i morse att hennes osteopat som hon har gått hos i flera år hade sagt till henne: ”Vad det än är du har börjat med så fortsätt!” Hon hade alltså börjat yoga 🙂 och ett av hennes största problem, vilket var spänd mage, hade försvunnit.

En pose som alla kan göra, proffs som nybörjare, hemma, eller smita iväg en stund på jobbet, är Pavamuktasana, Windremoving pose, eller ”Vindsläpparen” (osexigt det låter på svenska).

Den är bra för oroliga magar, stela höfter och hjälper till att släppa på spänningar i ländryggen.

Enjoy!

                                      Pavanamuktasana

                                     Windremoving Pose

Kort förklaring: Första posen i den liggande serien. Liggandes på rygg trycker man först ett (böjt) ben i taget mot magen (dra först ut benet en aning åt sidan), och sedan båda benen. Här stimuleras insidan av magen och höfterna och ryggen.

Fördelar: Posen jobbar med kompression av hela matsmältningssystemet, masserar tjocktarmen och ökar flexibiliteten i höfterna, samt släpper på spänningar i nedre delen av ryggen.

Viktigt att tänka på: Att vara avslappnad i benet man jobbar med är a och o, trots att  man kan uppleva att det ”nyper till” i höften, vilket gör att man gärna spänner sig. Men slappna av i benet, och tänk på att det är armarna som står för styrkan, det är med armarna man drar ned benet mot axeln.

Kuriosa: Namnet ”Pavanamuktasana” avslöjar fördelen med posen: ”Pavan” på sanskrit betyder ”vind”, ”mukta” betyder ”befria”. Gas som sitter fast i tjocktarmen kan befrias med denna pose.

Motivation: Bättre mage, och kompressionen av höfterna stimulerar blodcirkulationen i benen.

Personlig åsikt: Här brukar jag ta tillfället i akt att öva på min andning. Slappna av i benet på inandningen, och trycka ner knät mot axeln på utandningen.

                                 Bild från yogadalls.com

Det finns många `sanningar´till varför man inte tar sig för det ena eller det andra, typ att gå och träna eller följa en dröm som legat och skvalpat i dig sedan du var barn, och nu är så outforskad att den börjar blekna….

Och sanningarna man lever efter som styr en, är allt från att man är för otränad, har för lite pengar, bor i fel stad, har en sjukdom, är `fel´, har fel kön, har en taskig pappa eller för många barn.

Och frågan är då, hur låter du just dina sanningar styra dig? Och kan du göra något åt sanningarna?

För saken är den att den begränsning du lever efter som stoppar dig från att utforska din dröm, kanske är just sann för tillfället. Du kanske inte har några pengar, är sjuk eller inte bor i New York som du skulle vilja. Och visst, det är begränsningar det. Dem kommer vi inte ifrån. Fråga är hur vi bemöter dem och vad vi gör med dem!

Dagens tanke för dig är att byta ut ordet begränsning, ”min svaga sida” eller vad du nu vill kalla din sanning som du lever efter för, och ersätta det med ordet MÖNSTER.

För det är just vad det är, det är ett mönster du följer. Det som du en gång har talat om för dig själv att du inte kan göra, det som du anser stoppar dig har du genom stark tankekraft gjort till ett mönster du lever efter. Och mönster går att bryta, eller hur?

Steg ett till att bryta mönster är att vara medveten om vad det är. 

Vad är ditt?

Jag är så nyfiken på er, jag vet att ni finns där så please ta första steget idag och skriv i kommentarsfältet vad ditt mönster är som du vill bryta. You name it, you claim it!

 Okidoki, ”taking five” kan vara det bästa uttrycket någonsin. Det innefattar vad man vill.

Om min kille hör mig säga: ”Jag tar en femma”, så kan han antingen hitta mig sovandes i soffan en stund, sittandes i sängen med en tidning, hukandes vid frysen (i ett försök att gömma mig) ätandes glass, eller i mitt `heliga rum´(min walk-in) för lite meditation. Man vill vara ifred, helt enkelt.

Men jag kan också ta en femma vid datorn för lite skoj, jag behöver nämligen ofta ge mig uppgiften att skratta. And what I learn is what I preach så ta en femma du med och ha lite skoj. Locka fram ett skratt, så ”lever du tio minuter längre”… Kan vi ju hoppas i alla fall!

                                Vad blir din femma idag?

                             Lite (eller ett helt paket) glass?

                                     Fnissa åt quotes-trenden?

                         Boka upp din stela lekamen på en yogaklass?

 Ta ett glas? Ett vin med lägre alkoholhalt. Men leder till skratt ändå.

                    Kolla in roliga och snygga Carinas nya talkshow i kväll?

Vad du än hittar på så önskar jag dig en härlig, rolig dag!

Kram

             Dagens tanke: Salvation only comes from one Self

Som yogalärare är man endast ett redskap i individens självutveckling. Ingen guru eller mästare! Den enda gurun du har inne i yogasalen är dig själv.

Den enda som kan ge dig den äkta och mest hållbara välsignelsen är du själv.

Idag, påskdagen, är uppståndelsens dag (obs, jag är inte kristen eller försöker pracka på religion- men tycker det är ett vackert budskap), Jesus kom tillbaka, so can you 🙂

Har du också suttit instängd ett tag? Dags att titta ut? Vilken dag är inte bättre än idag, plus att idag blir det ju vår på riktigt- välkommen sommartiden!

Härlig långfredag på dig kära vän.

Jag får ofta frågan vad de låtar jag ibland spelar efter mina yogaklasser heter, och jag svarar ofta med att ”jag ska fixa en Spotifylista!” Och så gör jag inte det.

Utan i helt omodern och gammaldags stil så lägger jag upp videorna till de två vackraste Savasana låtarna jag vet, så vet ni vad de heter och vilka artisterna är. Ha en härlig påskhelg!

Ofta drömmer vi om materiella saker som vi tror/vet/är säkra på att vi måste ha! Nya ditten, fler av datten, ny stil, osv osv. Och känslan av att bli lyckligare ”när”, ”bara jag får” och om jag ”bara hade råd” är så stark att vi glömmer att undersöka vad det egentligen är för känsla vi är ute efter att känna.

Typ: ”Jag vill bli egen företagare” = Jag vill vara fri

”Jag vill ha en nu garderob” = Jag vill känna mig snygg, bra och poppis

”Jag vill ha mer pengar” = Jag vill vara en vinnare, jag vill vara fri

”Jag vill ha en bättre position” = Jag vill vara åtråvärd

Ja, the list goes on.

Och, det är inget fel att vilja ha grejer! Men, det kan vara bra att undersöka vilken känsla och vilken story om dig själv som ligger och spökar bakom det du bara mååååste ha.

Som vanligt, så talar jag av egen erfarenhet. Det är många gånger jag har fallit platt när jag äntligen har lyckats knipa åt mig det jag har gått och drömt om. Jag har med skygglappar för ögonen gått fram som en bulldoser och jagat lycka i en exteriör av något slag. Och sedan stått med min trofé i handen och inte känt mig ett dugg gladare.

Och det har hänt även efter det att jag började praktisera lärdomarna ur a course in miracles, och alla andra spirituella vägar jag har valt. Vi är inte perfekta. Vi kan alla bli förblindade av illusionen ett bättre liv sett utifrån vad andra skulle tycka om oss.

The remedy? Anknyt till källan igen. Dig själv. Meditation. Hur vill du känna dig? Kan du hitta äkta kärlek till dig själv?

Hur mycket vi än lär oss, läser, och predikar om inre lycka, så är det av misstagen vi verkligen lär oss. Älska dina misstag! Omfamna dem, erkänn dem för dig själv, var tacksam för dem och vet att du gjorde det du gjorde för att du trodde allt skulle bli bättre.

     Ersätt ”hur kunde jag vara så dum” med ”jag älskar mig själv”.