En av mina favoritartister; Lana Del Ray, är ansikte för HMs höstkampanj. 

Och det innefattar några starka likes hos mig: Höst, HM, Lana Del Ray, och morbid melakolism iklädd rosa goströja. Ah! Älskar kontraster, och Lanas extremt noir låtar, texter och stil kunde inte mixas bättre än med rosa gos och syndiga ögon. Den perfekta kombinationen, precis som livet självt. Om man som jag dras åt och fascineras av livets mörker, så är Lanas platta ”Born to die” perfekt att sätta tänderna i.

                                          Kolla in galenpannan här

Jag har ju med pompa och ståt anmält mig till topploppet, som en del i temat ”förändring”, då jag verkligen hatar att tävla. Jag sprang vårruset och fick varken någon kick, glädje över bra resultat eller blodad tand. Jag bryr mig helt enkelt inte! Men jag bestämde mig ändå för att anmäla mig till topploppet (som jag tycker verkar vara ett bra lopp!) för att gå emot mig själv och hitta på något enligt mig, crazy.

Och nu börjar det närma sig. Och jag är så osugen som det bara går. Varför ska jag då göra det? Nä, just det. Att anmäla sig till ett lopp är för många ett bra sätt att hålla uppe motivationen till att träna och förbättra sina resultat. Men grejen är att jag tränar ändå… Och jag är så otroligt ointresserad av resultat (alltså tider och sånt) och att trängas med tusentals människor har jag aldrig gått igång på. Jag kanske är lite av en ensamvarg när det kommer till träning, mycket möjligt är att det är därför jag föll för yogan. Nu går det ju att tävla i yoga, men det kan fastslås här och nu att det aldrig kommer att hända mig.

                                                 Trivs bättre så här…

Jag är så långt ifrån en tävlingsperson det går att komma. Och i och för sig var det just därför jag anmälde mig, för att göra något jag aldrig brukar. Men nu har jag bestämt mig för att skippa det. Det är inte min grej! Lika bra att bara vara den jag är och inte försöka vara någon annan. Jag får se det som att själva anmälan var ett steg i att kliva ut ur mitt vanliga jag.

Puh! No lopp för mig. Jag är den jag är vad det gäller detta och det går utmärkt. Jag har alltid haft en förkärlek till att göra ”inte som alla andra”. Och så även denna gång!

Ensam-tränings-varg, ointresserad av resultat… precis som den ensamme coyoten vi skymtade när vi yogade i Joshua Tree. I hear ya, buddy.

             Dagens tacksamhet: Frisk fast sjuk

Idag är jag härjad och tagen i besittning av halsont feber och snuva.

Och inte för att jag vill framstå som perfektionen själv, men jag slås ändå av så stor tacksamhet över min hälsa. Vaknar upp bitter och sur över att vara sjuk, men ändrar mig snabbt till att vara glad för att det inte är värre. Att jag inte är sjuk på riktigt, utan bara förkylningssjuk. Tacksam, och jag kan njuta av dagen i full drag trots den skruttiga känslan.

Inte träna, bara vila. En quote som är väl använd inom ”bikramvärlden” är: It’s never too late, it’s never too bad and you are never too old or too sick to start from scratch once again”

Ibland har det uppfattats fel, som att det tyder på att man ska träna trots att man är sjuk eller skadad, men så är det ju inte utan det indikerar på att det alltid går att börja igen, efter ett uppehåll. Gott så!

                         Gårdagen: Trött blev durcellkanin. 

Ok, så no sleep alls p.ga. den lite yngre familjemedlemmen. Vid halv sex slumrade jag till och vaknade sedan vid sjusnåret- och så rullade dagen igång. Då var jag nog enormt trött kan man tro. Men nej! Mycket mystiskt.

Jag vaknade- helt ärligt- i ett lycko- och – tacksamhetsrus över att det var min varma, underbara lilla pöjk som höll mig vaken, och inte något annat, typ något hemskt.

Under nattens insomnia läste jag som uppslukad om det ämne som jag sedan i somras är helt insöad på: vad som händer efter döden. Den här boken är full av historier om nära-döden-upplevelser (läste dess uppföljare i somras) och jag är helt såld, faschinerad, upprymd och förförd av det som jag är säker på väntar efter döden. Läs den!

Väl på jobbet ledde jag ett pass som var tuffare än vanligt. Endorfiner! Var det av boken eller det faktum att kroppen utan sömn producerade en massa pigg-grejer? För att överleva? Antagligen.

Visst kändes det som att jag var bakis because of the extreme sömnbrist, trots duracellkrafterna. Så jag började drömma om mina bakverk (hjärnan börjar tänka sockertankar när man är trött). Vad skulle jag baka i kväll? mös jag.

                        Min kokoskaka med vit choklad och frosting?

                          Eller den fantastiska snickerskladdkakan?

Äe, jag var så pigg att jag i stället fixade barnvakt och drog med hoppsasteg till gymmet och sprang livet ur benen och pumpade s***** ur mina stackars biceps. Allt till galet uppskruvade takter av dessa mina tränings-husgudar.

Och vid hemkomst blev det till att testa ett NYTT recept! Kornsås. Som en köttfärssås, fast med korn. Så pigg som jag var igår då jag knappt fått en blund, så pigg är jag typ aldrig annars. Kroppen works in mysterious ways. Och här håller man på och gneta med vetegräs och vitaminer, när det tydligen var att inte sova alls som var det som funkade… Ha ha!

Kanske ska sluta sova helt, då jag tydligen blir sjukt effektiv då!

                             Galet stolt över min kornpasta!

Extremt pigg och med en känsla av att vara galen. Häpp!

                          Måndagens motto: Detox, love, relax

                      Detox, love, relax- den perfekta kombon efter en helg…

Firade söndagen igår med ett sommarens sista poolhäng hos min vän. När vi skulle fika undrade hon vad jag vill ha, och jag bad om en kopp té. Ett allvar lade sig över hennes ansikte när hon ursäktande sa att hon tyvärr inte hade något örtté eller något grönt té…. Ha ha, som sagt, alla tror att jag bara dricker grönt té sedan jag började med yoga! Vilket jag inte gör. Jag dricker i princip bara svart té. Men visst händer det att jag tar en kopp av annat slag ibland. Typ på jobbet, där vi har dessa fina téer. Men då är det de vackra färgerna och de fina namnen som får mig på fall. Inte att de är örtiga 🙂

I morse tog jag ett hot MOJO pass på SATS. Mysigt med värmen, men inte alls intensivt som Bikram. Mer mys-pysigt. Jag tycker det är sjukt bra med yoga på gym, men tyvärr försvinner den relaxade känslan man eftersträvar i slutet av passet då stressade personer inte vill stanna kvar under avslappningen (den är 3 min, kom igen), utan helt ogenerat med dunder och brak kliver över en och börjar hänga tillbaka mattan, öppnar och smäller igen dörren, snackar mm. Lite synd, men annars ett trevligt pass.

Hej hopp!

Dagens reflektion: Ett steg i fel riktning

Så här ser det ut hemma hos mig när jag tycker synd om mig själv:

Tröstade mig själv med bilar och ett glas vin då jag av olika anledningar missade Gaga på globen..Snyft.

Istället blev det Tinker Tailor Soldier Spy.

En film inte helt i min smak. Från coola och färgglada Gaga-planer till äldre män i tweed=steg i fel riktning! Ha ha.

Gårdagens:

Frukost: 

Tanke: (blandade resultat)

Modevisning: Favoritmärket Mayla

Dryck: Ah, återfuktningen…

Pose: Camel (minus magen då)

Bok: Duff avslöjar hemlisar från mitt all time favorite band Guns n´ roses

Fredagens helgtips: Champagne, Christer och kloka ord om konst.

Har alltså varit på Champagneprovning denna morgon- min första! Underbart sätt att börja dagen på måste jag säga…

Vi fick prova fem sorter av märket Nicolas Feuillatte, från den lätta mer easy going, till den finaste och minst sötade.

Jag som inte är så bra på det här med viner och så hade svårt att urskilja sorterna från varandra (självklart blandade jag ihop glasen) men på frågan vilken jag tyckte var godast svarade jag glatt: Nummer fem! Den dyraste och finaste alltså, vilket den duktiga föreläsaren redan hade avslöjat om just flaska nummer fem. Vilket i sin tur avslöjar vilka höga tankar jag har om mig själv, hi hi.

      Älskar vackra färger på morgnarna. Det ger en så bra start på dagen!

Sedan fick vi även ta del av den helt nyöppnade utställningen med Christer Strömholms fantastiska bildkonst, som förde tankarna från augusti- Stockholm till 60-talets Paris.

Självklart föll jag för den här bilden. Den berömda gravgården i Paris. Med fotspår i snön, och det får sådana som mig att fantisera om ifall det är spår från besökare, eller om det är de döda som är ute och går om nätterna….

Kan varmt rekommenderas för helgen: En smutt Nicolas Feuillatte och ett besök på fotografiska, och du kan lämna vardagen för en stund…

Dessa ord av konstnären själv är så sanna, och gäller för all slags konst tycker jag.

Dagens fniss: När jag blev yogalärare

En skoj sak som hände när jag blev yogalärare, var att presenter som jag får vid typ middagar och liknande har bytts ut från en flaska vin till grönt thé och mörk choklad! Ha ha. Och jag förstår det, en present vill man ska slå an en ton hos den man ger det till. Och visst blir jag glad för mitt thé och choklad!

Men miiiiiinst lika glad för en pava 🙂 

Jag lär mig mer om yoga för varje dag som går, men jag är inte fullärd, all knowing eller totalt till freds hela tiden.

Men. Jag har någonting i mitt liv som gör allt så mycket bättre. Så mycket lättare, roligare, och som gör underverk för min kropp, och det kan jag förmedla till andra. Och jag gör det varje dag. Magic! När jag tänker på platsen som yogan tagit i mitt liv så är det som ett stort, ljust, varmt och mysigt sken!

Haha! Men som tur är så har jag ett jobb.

Veckans möte: Fruktståndet på torget i Tensta

Min besatthet av nyttig frukt tog mig till torget i Tensta för att inhandla söta citroner, som endast går att finna just där (eller?) Jag har hört att de ska vara huuuuur nyttiga som helst… Ett till granatäpple åkte med, samt jordgubbar och färska grönsaker. Värt ett besök! Min starka tro på att just söta citroner gör underverk för kroppen (går alltid igång när jag hör något sånt där) har givit resultat. Pressade tre stycken tillsammans med en apelsin igår, och har druckit ytterligare tre denna morgon och jag mår som en prinsessa (vet ju inte om det är därför, men jag är en ”placebo girl” så det spelar ingen roll!). Obs, blanda ut citronerna med en apelsin så blir det lite sötare.

Vi vandrade runt i Tensta och hittade en liten park där min pöjk levde rövare och fascinerades av de fina konstverken som prydde betongväggen intill. Jag gick down memorylane, då jag som liten spelade fotboll i Tensta. Spelade och spelade, jag ingick i laget men trivdes bäst på avbytarbänken minst sagt! Tyckte att det var toppen att ingå i gemenskapen som laget innebar, men jag var helt livrädd för bollen (är än idag). Har absolut noll tävlingsinstinkt!

Söta citroner

Dagens kärleksbevis: Min kille tycker att jag skulle passa `sjukt bra!´i dessa…ja, kärleken är verkligen blind..

Dagens ”ta ett andetag och låt gå”: Min son var inte alls nöjd med mitt val av skor innan det bar av. Jag satt och snörde på mig en skön promenad sko vilket enligt honom var högst opassande. Ideligen körde han upp mina Hasbeens i ansiktet på mig med uppmaningen att ”ta på!!” Men jag höll fast vid mitt val av sko, vilket gjorde honom rosenrasande. Han höll krampaktigt fast vid skorna han valt ut, och gav inte upp så lätt. Nej, de fick följa med hela vägen till Tensta. Han släppte dem först när han fick syn på fontänen på torget.