”The knowledge can inspire you. But the action is what’s going to take you there”- Mastin Kipp

Internet erbjuder miljoner bloggar och sidor som inspirerar till bättre liv. Men försök att begränsa ditt intag av andra människors liv och kom ihåg att det enda som kan göra skillnad är att agera.

Forskning av våra internetvanor har visat att en stor del av ”daily brousers” dagligen besöker bloggar skrivna av personer de irriterar sig på. Inte minst märker vi det på de tusentals negativa kommentarer som en del får, det så kallade näthatet. Vad mycket onödig, dålig energi!

Att i det dagliga livet rensa och bara ha människor runt omkring sig som ger dig positiv och bra energi är viktigt för din mentala hälsa. Samma sak gäller på nätet. En enorm mängd av de som följer de stora bloggerskorna (ja, det har visat sig att det är tjejer som tar emot det mesta hatet) gör det för att irritera sig, och har det som en kanal att få agera ut sin ilska. Inte en så bra idé, va?

Go with the love! Läs bara det du älskar. 

Jag älskar att förlänga helgen hela måndagen lång, att avsluta måndagen med regelrätt fredagsmys och något gott att smaska på. Nedan är ett recept på en raw cheesecake som jag tänker pröva i kväll!

Det var ett av recepten jag fick i tävlingen jag hade för en tid sedan. Tack Emma Sandström!

Följande recept blir till 6 stora bitar

Pajbotten

2 dl hasselnötter

2 dl mandel

10 dadlar

Ett kryddmått äkta vanilj

Lägg nötterna i blöt i minst en timme, gärna mer. Mixa tillsammans med
dadlar och vanilj och tryck ut i en tårtform med löstagbar kant

Fyllning

6 dl cashew

Juice av 2 citroner

Rivet skal av 1 citron

1 dl agavesirap eller dadelsirap

1 tsk äkta vanilj

Blötlägg cashew i minst en timme, gärna mer. Pressa juicen av 2 citroner
och riv skalet av 1 och blanda med cashew, samt med vanilj och sirap.
Mixa till en jämn smet och bred ut över pajbotten. Ställ i kyl över
natten och skär i 6 bitar. Dekorera med riven citron.

Att vilja `bli lyckligare´innebär att man måste växa. För att växa måste man fejsa sina rädslor. Att möta sina rädslor är inte alltid kul… Men det är så det måste gå till!

I dagens samhälle är det mer accepterat att må lite sämre, att gå i terapi, söka sig själv osv, än vad det var när t.ex våra föräldrar växte upp. Men jag kan även tycka att många är rädda att må lite sämre ibland, som om det ultimata målet vore att allt ska vara helt friktionsfritt.

Det tror jag aldrig att det kommer att bli. Vad man kan göra är att lära sig att bli vän med de sämre dagarna också.

Fnissade rejält åt den här artikeln i Wellness. 

För precis som i allt annat i livet så har det här med socker och grönsaker två sidor. Jag tror på riktigt att vi mår bäst av att ha ett sunt förhållande till båda dessa underbara världar.

Det är som om att vi spelar en ständig tennismatch med oss själv som ingen vinner. Att förneka sig gottis gör mig inte gott. Som jag har skrivit förut- blir jag rejält sockersugen så försöker jag inte med allt jag har att tränga undan det- jag tar mig en bit. Och jag mår bra av det. Men mestadels av tiden äter jag nyttigt, vilket gör att jag inte har dåligt samvete.

When life hands you a s***sandwich, ge tillbaka med lite (eller mycket) glass och lite tramsiga skönhetstips. Härligt ytligt för den som lätt gräver ner sig i andras sorg (läs:undertecknad)

Jag försöker att hålla balans, och jag lär mig varje dag av de jag träffar, vad jag läser och genom diskussioner med vänner. Jag lär mig av de som tränar med mig på gymmet eller hos mig på mina klasser som inte borde träna (träningsnarkomaner) samtidigt som jag blir inspirerad av de som jobbar för resultat- och når dem.

Practice makes perfect. Plugga och läs javisst men det är inte förrän du praktiserar det du läst som du på riktigt lär dig.

Personligt exempel: När jag reste iväg till Bikram för att lära mig att undervisa så fick jag mycket backning- men också mycket patrull. Många tycket att det var för tiiiiiidigt (jag hade yogat i 6 månader) de var inte rädda för att säga det till mig eller visa med hull hår att de tyckte jag var crazy. Men vet ni, det visade sig bli väldigt, väldigt lyckat. Jag dök rätt in i praktiken, och jag lär mig fortfarande.

Jag är positiv, grundglad och är bra på att inte gräva ner mig- men jag är ingen irriterande positiv robot som är ungefär lika grund som en vattenpöl.

Nej, jag kan vara riktigt osund i min relation till andras livsöden, så till den grad att jag på riktigt ibland kan undra om jag typ har övernaturliga krafter.

För att vara lite klarare: Något hände en vän till mig igår- och jag sög in det hela med liv och lust, hjärta och själ att jag nästan blev den personen som hade råkat illa ut, OCH dennes familj. Som en radiovåg surfade jag in på deras frekvens och har i nästan ett dygn rent fysiskt känt deras sorg och smärta. Sakta men säkert börjar jag (hoppas jag) ta mig ur h-vetet. Dränerande, kan jag minst sagt säga. Och jag är så pass lärd av livet att jag vet att inget blir bättre av att jag gräver ner mig i andras sorg, men ibland är det bara helt omöjligt.

Och det är när the shit hits the fan som man inte ska falla ner i gamla mönster, utan jag gör mitt bästa för att se det som en möjlighet till att lära mig mer om mig själv (gud så käckt det låter) och istället för att försöka döva the pain med kanelbullar och komedier (ok, såg ”Ted” igår, men kan inte säga att det hjälpte) så har jag satt mig ner på meditationskudden och tagit fram mina demoner, mött dem och så att säga ”tagit en fika” med dem.

Jag rekommenderar det. Fram med rädslorna i ljuset och acceptera dem istället för att tränga undan dem.

Hej!

Sedan den 1:a januari har jag inte läst eller tittat på nyheter en enda gång. Inget surfande på Aftonbladet (förutom Wellness) eller Expressen, inga tvnyheter, inget vältrande i rädsla och rubriker som ska få oss uppjagade, rädda eller upprörda. För eller hur, det mesta som skrivs är s***.

Jag var ingen ”nyhetsgalning” innan heller, men i och med att jag är en känslig person så har jag lätt att gå in djupt i vissa nyhetsstories och engagera mig på ett sätt som i längden dränerar mig.

Och jag tror faktiskt inte att det är sunt att varje dag matas med våld och elände. För någon. 

Och jag kollar inte mello heller! Har aldrig gillat mello, förutom när jag var liten, och i och med att jag inte läser nyheter så slipper jag allt dravel om chocker, paniker och attacker! Så sköööönt!

Och jag lovar, de allra viktigaste nyheterna får man ändå. De når mig i alla fall, så jag känner mig inte bakom flötet. Tanken var att jag bara skulle ha januari nyhetsfritt, men det är så SKÖNT och BRA för min kreativitet att jag fortsätter!

Jag känner att mitt huvud har rensats från en massa onödigt s***!

Så, detta rekommenderas varmt, speciellt om du gör något slags arbete med dig själv. 

Söndagsfilosofen i mig tipsar:

När man vill hitta sin inre röst och få den att vara den som styr livet, gäller det att låta egot steppa åt sidan och tysta ner dess ibland förödande ”åsikter” om ens person. Vare sig det handlar om att du nedvärderar dig själv eller ser dig som förmer än andra. Att belysa sina rädslor (egots röst) är viktigt för självutveckling.

Men varför finns egot? Min kollega Emma postade detta på fejjan i morse, precis när jag låg och funderade över det hela 🙂

”The ego in itself is not a bad thing. We need our ego, otherwise we’d fly away.. The thing is to realize you have it and understand you have the power to control it. WHO do you wanna be? What kind of life do you wanna live. Creat it!” 

En annan söndagsinsikt som kommer verka läkande och utvecklande i alla all för min inre hälsa, är som följer:

Jag har alltid (sedan jag var barn) levt efter att ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”. Det är en fin grundtanke som jag vill ska vara sann. Jag lever efter det så bra jag kan, det är inget jag tänker på ens, det kommer naturligt.

Men det håller inte enbart. Det är en del av ”resan”, men det räcker inte. Du måste tala om för andra hur du vill bli behandlad. Det är minst lika viktigt.

Ekvationen behandla andra som du själv vill bli behandlad+tala om/visa hur du vill bli behandlad= the perfect match.

För att ta fram söndagsfilosofen i dig, tänk efter, hur många dåliga situationer har du hamnat i för att du har varit otydlig med vad du tolererar och inte? Tänk efter, en kunskap om sig själv som väl värt sin insikt.

Svårt att hålla fast i ditt nya, hälsosamma liv, din nya träningsrutin eller din nya livsstil?

Det är lätt att hamna i en ond cirkel av ”misslyckanden”, vilket ger dåliga tankar, vilket ger uteblivna resultat, om du har satt upp någon slags norm för dig själv att du måste vara perfekt.

Kom ihåg: Du behöver inte vara på topp jämt! Tillåt dig själv ha sämre dagar med mindre energi och ja, lite halvdassiga tankar. Det är där tricket ligger för större självacceptans- bli vän med de dåliga dagarna också och älska den lite bittrare delen av dig själv. 

Nämligen, om du varje gång du känner dig lite väderbiten ska börja tvinga fram positiva tankar är risken att du känner dig misslyckad och tänker: Varför lyckas jag inte, vad är det för fel och on and on and on…

Jag tycker tacksamhetslistor är bra, visst, men de har också gett något slags löfte om att man ”lyfter” när man skriver dem (vilket man absolut gör ofta) men det funkar inte alltid. Du har läst att de hjälper, och så känner du dig ändå trumpen fastän du har skrivit ner så fint. Tjoff: Självkritiken blir ännu starkare!

Vi är människor och har både uppåt och nedåt- dagar. Låt det vara så! Tvinga inte fram något, det håller inte i längden. Tillåt dig själv att ha en downer då och då, då får du framgång i din personliga utveckling.

Och, kom ihåg att du mår bäst av att lägga till saker istället för att ta bort. Vill du bli hälsosammare- lägg till gröna juicer, vitaminer mm, och ta bort en sak i taget istället för allt på en gång. Då får du varaktigt resultat.

There, lite Söndags-pepp för alla deppisar.

kram